Google This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project to make the world's books discoverablc onlinc. It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the publishcr to a library and fmally to you. Usage guidelines Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. We also ask that you: + Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for personal, non-commercial purposes. + Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the use of public domain materials for these purposes and may be able to help. + Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. + Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. Äbout Google Book Search Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web at|http: //books, google .com/l Google Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap som många gånger är svårt att upptäcka. Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. Riktlinjer för användning Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. Vi ber dig även att: • Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för enskilt, ideellt bruk. • Avstå från automatiska frågor Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. • Bibehålla upphovsmärket Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. • Håll dig på rätt sida om lagen Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. Om Google b ok sökning Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben på följande länk |http : //books . google . com/| 0 -n^e-M t- ••■• '*'[• ■'t ;■■■.. -t^ V"?*' ■• ■■ ^^-^Äm-t . I^17H> a US MAGNUS OCH HANS FRÄllSTÄLLNIE AF NORDENS GEOGRAFI STUDIER I GEOGRAFIENS HISTORIA AKADEMISK AFHANDLING SOM MED TILLSTÅND AP VIDTBERÖMDA FILOSOFISKA FAKULTETENS I UPSAI.A HUMANISTISKA SEKTION FÖR VINNANDE AF FILOSOFISK DOKTORSGRAD TILL OFFENTLIG GRANSKNING FRAM8TÄLLE8 AF KARL AHLENIUS PIL. LIC. AF GÖTEBORGS NATION Å LÄROSALEN N:o IV FREDAGEN DEN 17 MAJ 1895 KL. 10 F, M. UPSALA 1895 ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG IV gång — utgöra föreliggande studier öfver Olaus Magnus äfven ett försök att gifva denne betydande nordiske renässansgeograf sin rätta plats i geografiens historia. Planen för denna afhandling har sålunda varit att först och främst lämna en kort öfversikt öfver kännedomen om Norden före Olaus Magnus (kap. 1). Här ha de viktigaste klassiska källorna granskats, så vidt möjligt i första hand, men eljest med ledning af Forbigers, Hergts och Bergers undersök- ningar. Betydande förarbeten beträffande medeltiden äro gjorda i synnerhet af Nordenskiöld (Facsimileatlas), G. Storm (af- handlingar i Norsk Hist. Tidskrift, II, 5, 1886, Norske Geo- graf. Selskabs Aarbog, 1893 och i Ymer 1889 och 1891: Den danske geograf Claudius Olavus) samt H. Hildebrand, (Ett geografiskt arbete om Skand. före 1532, Geogr. Sekt. Tidskr. 1878) och Thoroddsen (i Dansk Geogr. Tidskr. Bd X). Sedan därefter redogjorts för Olaus Magnus' lif ocli resor (kap. 2) med ledning af hans efterlämnade själfbiografi, de hittills tämligen obeaktade uppgifterna angående hans resor i Hist. de Gen t. sept. samt andra källor, granskas utförligt Olaus' geografiska arbeten (kap. 3 — 4), hvarvid bör framhållas, att den förnämsta af kommentarerna till kartan, Opera breve, hittills icke blifvit undersökt. Den förnämsta uppgiften var att söka uppvisa och, så vidt möjligt, redogöra för de hittills mindre uppmärksammade källorna, framför allt för Carta ma- rina. Bland arbeten, som begagnats för detta ändamål, må här, utom kartorna i Nordenskiölds atlas, nämnas Michow, Die ältesten Karten von Eussland, Hamb. 1884, Fisciier, Sammlung mittelalterlicher See- und Weltkarten italien. Ur- sprungs, Venedig 1886, Hildebrands ofvan anförda arbete i Geogr. Sekt. Tidskr. 1878 (om Jac. Ziegler) samt Wagenaers samlingar af holländska sjökort från 16:de årh. Beträffande Carta marina har äfven företagits undersökningar angående kompassens missvisning å densamma. Den följande framställningen (kap. 5 — 14) redogör vid hvarje särskildt land för dess geografi efter uppgifter i Olaus' arbeten, hvarvid, så vidt det kunnat låta sig göra, jag sökt följa den moderna typiska geografiska uppställningen (kust, terräng, bevattning, klimat, växt- och djurlif, befolkning och näringslif, resp. etnografi) samt utförligt redogjort för topografi och ortnamn. Ett slutkapitel (kap. 15), i allra största korthet omnämnande Olaus Magnus* inflytande på en senare tids geo- grafi och kartografi, afslutar det hela. För den härvid använda detaljlitteraturen hänvisar jag till noterna; de betydande histo- risk-topografiska arbetena af Munck, Styffe, Kålund (för Is- land) och Trap (för Danmark) ha begagnats i stor utsträck- ning. Kartskizzerna öfver magnetiska meridianer och missvis- ning å Olaus' karta äro utarbetade efter undersökningar af Fil. Lic. V. Carlheim-Gyllensköld, Stockholm. Föreliggande afhandling hvarken vill eller kan göra an- språk på att utgöra en uttömmande och fullständig behandling af ämnet i fråga. Den är, som förut framhållits, endast ett blygsamt försök i — som jag vill hoppas — en rätt riktning. Kunde den tjänstgöra som uppslag för kommande forskare på detta område, försedda med rikare tillgång på litteraturmaterial än som här stått till buds, vore det författaren kärt. Upsala i Maj 1895. Karl Ahlenius. Innehåll. Sia. I. Ofversikt af den geografiska kännedomen om Norden före Olaus Magnus 1—36 Inledn. s. 1 — 2. Pytheas s. 3 — 8. Pomponius Mela 8. 8—10. Plinius s. 10—13. Tacitus s. 13 — 15. Pto- leraaeus s. 15—17. Äldre inedelt. författ., s. 17—18. Procopius s. 18 — 20. De roin.-gerra. historieskrifv. (lor- danes, Paulus Diaconus) s. 20 — 21. Nordboarnes upp- täckter i väster och norr s. 21 — 24. Adam af Bremen s. 25—26. Den isländsk-norska litteraturen s. 26—27. Saxo Grammaticus s. 27 — 28. De medeltida kartorna (bjul- och sjökartor) s. 28 — 29. Den Ptolemaeiska re- nässansen s. 30. Claudius Olavus och hans efterföljare s. 30—35. Jac. Ziegler s. 35—36. II. Olaus Magnus' lif och resor . 37—58 Födelseort, börd, studier s. 37 — 38. Den norrländska resan 1518—1519 s. 39—46. Afresa till utlandet s. 47. Resor i politiska uppdrag (incl. till Nederland) s. 48 — 50. Vistelse i Polen s. 50 — 51. Förhållandet till kon. Gustaf s. 51. Kallelse till och deltagande i kyrkomötet s. 52 — 55. Förhållandet till påfven s. 55. Litterära syssel- sättningar i Rom s. 56 — 57. Olaus' död s. 58. III. Carta marina 59—107 Kartans titel s. 59 — 60. Privilegium s. 60. Motiv för utgifvandet ibid., Projektionssätt s. 61—64. Klimatin- delning 8. 64 — 68. Latitud- och long.-bestämning s. 68 — 71. Portolan- eller kompasskartornas teknik s. 71 — 74. Samma kartors inflytande på Carta marina s. 74 — 77. Kompassens användning i Norden, dess missvisning å Cart. mar. s. 77 — 80. Kartans likhet med kompasskar- VIII Sid. torna s. 80 — 84. Komraentarerna till Cart. mar. (incl. Opera breve) s. 84 — 87. Källorna för Cart. mar. s. 88 — 102. De pseudo-Olaiska kartorna s. 102 — 107. IV. Historia de gentibus septentrionalibiis .... 108—133 Titel och tillkomst s. 108—109. Företalets innehåll 8. 110 — 112. Arbetets indelning i böcker och kapitel s. 112. Bilder i träsnitt s. 113 — 115. Värket en geo- gratisk-etnografisk framställning s. 115 — 116. Dess käl- lor s. 116 — 125. Upplagor af Olaus' historia s. 125 — 133. V. Hafvet i norr. Grönland 133—158 Äldre föreställningar om hafvet i norr s. 133 — 134. Dess utseende på kartorna s. 134 — 135. Sjövägen i norr till Ryssland s. 135 — 136. Olaus' sagesman för kunskapen om den norra oceanen 136 — 137. Hafvet i norr å Cart. mar. s. 138—139. Dess djurlif s. 139—143. Grön- land å praeolaiska kartor s. 143 — 145. Olaus' känne- dom om portugisernas nordliga upptäcktsfärder 146 — 147. Kompassen å Hvitsark s. 148. Västliga Grönland å Cart. mar. s. 148 — 152. Östliga Grönland s. 152 — 153. Eskimåerna s. 154 — 156. Dess bostäder och båtar s. 156 — 157. Fragment ur Grönlands historia s. 157 — 158. VI. Island och öarne i Nordatlantiska oceanen . . 158—186 Island hos Adam af Bremen s. 158. Island hos Saxo Grammaticus s. 159 — 162. Öfriga äldre föreställningar om ön s. 162 — 164. Zieglers kännedom om densamma s. 165—166. Olaus Magnus' källuppgifter s. 166—168. Thulefrågan s. 168. Islands läge och utsträckning s. 168—169. Fysisk beskaffenhet s. 169—177. Djurlif s. 177. Inbyggarne och deras näringslif s. 178 — 179. Topografi och ortnamn s. 180 — 182. Färöarne s. 183 — 185. Shetlandsöarne s. 185 — 186. Orkneyöarne och Hebriderna s. 186. VII. Skandinaviska halfön i allmänhet, gränshaf, kust- bildning, terräng och bevattning 187—226 Namn, utsträckning och storlek s. 187 — 190. Kusten i NW. och W. s. 190—193. Norska oceanen s. 193— 194. Västerhafvet eller Nordsjön s. 195. Östersjön i allmänhet s. 195 — 197. Sveriges kustbildning s. 197 — 200. Skandinaviens kustomfång s. 200 — 201. Dovre- IX Sid. alperna s. 201 — 208. Norges berg s. 209. Norges hy- drografi s. 209 — 212. Norra Sveriges hydrografi s. 212 — 218. Mellersta och södra Sveriges terräng och be- vattning s. 218—225. Sammanfattning s. 225— -226. VIII. Skandinaviska halföns klimatiska forhållanden, växt- och djurlif 226—240 Det solära klimatet (längst i norr) s. 226—227. Års- tiderna s. 227—228. Kölden och orsakerna därtill s. 228—229. Vindarne s. 229—231. Nederbörden s. 231 —232. Växtlifvet s. 232—233. Djurlifvet s. 233 — 240. IX. Det dansk-norska rikets topografi och näringslif. 240—277 Danmarks topografi och ortnamn s. 240 — 248. Sunnan- och västanfjällska Norge s. 248 — 256. Nordanfjällska Norge med Trondelagen s. 256 — 258. Helgelaud, Lo- foten och Finmarken s. 258—263. Fisket vid Norges nordvästkust och i Finmarken s. 263—268. Hvalfång- sten s. 268—273. Hvalrossfångsten s. 273—276. Salt- kokning s. 276—277. X. Sveriges topografi 277—307 Svea- och Götaland s. 277 — 282. Smålands topografi 8. 282—287. Öland s. 287—290. Gotland s. 290— 291. Västergötland, Värmland och Dal s. 291— 295. Östergötland s. 295—296. Mälarelandskapen s. 296— 300. Gestrikland, Dalarne, Helsingland s. 301—302. Södra och mellersta Norrland s. 302-304. Västerbot- ten och Norrbotten s. 304 — 307. XI. * Sveriges inbyggare, näringslif, etnografiska förhål- landen 307—345 Folkrikedom m. m. s. 307 — 309. Åkerbruk m. m. s. 309—313. Hästafvel och boskapsskötsel s. 313-314. Biskötsel s. 314. Jakt s. 314—315. Fiske och säl- fångst 8. 315—317. Grufbrytning s. 317—318. Smide och träslöjd (båtbygge o. s. v.) s. 318—320. Handel och samfärdsel s. 320 — 323. Bostäder och byggnader s. 323—327. Belysning s. 327—328. Husgeråd s. 328 —332. Klädedräkt s. 333—336. Vapen s. 336—339. Äktenskap s. 339 — 343. Seder och bruk i allmänhet s. 343—344. Sid. XII. Skridfinnar och Lappar 345—375 Scriclinuia, dess läge och utsträckning s. 345 — 348. »Skridfinnar» i den äldre litteraturen och hos Olaus Magnus s. 348 — 350. Skridfinnarnes skidlöpning s. 350 — 352. Lapplands indelning s. 353 — 354. Lapparnes utbredning s. 354—356. Huner s. 356—357. Birkar- larne s. 357—362. Skogslapparne s. 362—363. Renen och dess användning s. 363 — 364. Lapparnes jakt och fiske s. 364—367. Byteshandel s. 367—369. Kläde- dräkt s. 369. Bostäder s. 369—370. Äktenskap s. 370—372. Eeligion och trollkunnighet s. 372—375. XIII. Finland 375—395 Finska viken s. 375 — 378. Den finsk-ryska landgrän- sen och Hvita sjön s. 378 — 381. Landryggen s. 381 — 382. Finlands storlek och utsträckning s. 382-383. Hydrografi s. 383—386. Djurlif s. 386. Topografi och ortnamn s. 386 — 391. Inbyggarne, dess näringar och skyddsmedel s. 391 — 393. Gränstrakternas beröring med Moskoviterna s. 393 — 395. XIV. Länder och folk i grannskapet af de nordiska rikena 395-427 Biarmia s. 395—402. Moscovia s. 402—411. Östersjö- länderna s. 411—422. Nordtyskland s. 422—424. Ne- derland s. 424—426. England och Skottland s. 426. XV. Olaus Magnus' efterföljare 427—433 I. Öfversikt af den geografiska kännedomen om Norden före Olaus Magnus. Af de landområden, som medeltidens och renässan- sens geografer vanligen sammanfattade under benämnin- gen Norden eller de nordiska länderna, d. v. s. de Skan- dinaviska rikena (med Lappland och Finland), öarne i Nordatlantiska hafvet (Island, Färöarne, Shetlandsöarne o. s. v.) samt Grönland^ utgör endast det s. k. Nord- europa en utpräglad geografisk enhet, under det att Nord- hafvets öar till största delen äro isolerade och geogra- fiskt fristående bildningar ; Grönland är närmast att räkna till de norr om Amerika belägna polarländerna. Att oak- tadt denna skiljaktighet i natur alla de ifrågavarande länderna, från Grönland i väster till Finland och trak- terna vid Hvita hafvet i öster, dock ända in i nyare tider sammanstäides såsom ett geografiskt helt under benämningen Norden, berodde framför allt på enheten i kulturhistoriskt afseende, i det att dessa områden ut- gjorde så att säga spridningsområdet för en uteslutande nordisk kolonisation och kultur. Äfven betydelsen af det etnografiska sambandet torde vid den geografiska fixering, hvarom det här är fråga, ingalunda underskat- tas, ehuru vid ränderna af ofvan begränsade gebiet bodde folk af främmande ursprung, såsom Eskimåerna på Grön- land, Lappar och Finnar på Skandinaviska halfön och i Finland, de senare dock på grund af sin bofasthet och sin från Sverige hämtade kultur knappast ansedda som något exotiskt folk i samma mening som t. ex. Lap- parne. En annan omständighet, som i sin mån bidragit till den geografiskt vidtomfattande innebörden i benäm- ningen Norden, var den mycket länge fasthållna tron på Grönlands landsammanhang med det nordligaste Europa. Att den del af jorden, som Grekerna kallade oiku- menen (i^ oi%oo[JLév7j), ytterst i norr och nordväst bekransa- des af stora och vidsträckta landområden, därom hade den äldsta antika världen icke någon aning. Dess geo- grafiska horizont hade sin största utsträckning från vä- ster till öster och innefattade på Herodots tid utom en del af främre Asien föga mer än Medelhafsbäckenet med kringliggande länder. Bortom denna oikumen tänkte man sig, antingen såsom Homerus och hans anhängare Jo- nierna, d. v. s. den filosofisk-fysikaliska skolan i Milet, att ytterst rundt omkring jorden flöt en ström "Oke- anos", eller, såsom den antihomeriska alexandrinska sko- lan, att jorden på alla sidor ytterst var omgifven af världshafvet eller (med bibehållandet af uttrycket i öfver- flyttad bemärkelse) oceanen \ Hvad jordens gestalt be- träffar, utgick man till en början från den uppfattningen, att denna hade formen af en platt skifva, men i motsats härtill blef redan tidigt den åskådningen gällande, att jorden var ett i rymden sväfvande klot. Och med denna teoris seger var det också naturligt, att geografernas intresse framför allt skulle anknyta sig till undersöknin- gar af oikumenens utsträckning i norr och söder, af jor- dens utseende på högre breddgrader, polhöjdernas stor- lek och polens läge, dess förhållande till polcirkeln o. s. v. Att ifvern för lösandet af dessa vetenskapliga pro- ^ Jmfr H. H. von Schwerin, Herodots framställning af Europas geografi (Lund 1884) s. 5 o. följ. H. Berger, Geschichte der Wissenbchaftliche Erdkunde der Griechen I-II, Leipz. 1887, 1889. III, Leipz. 1891. IV, Leipz. 1893. blem ledt till upptäckandet af Europas "yttersida", d. v. s. dess nordvästliga och norra delar utmed Atlantiska oce- anen, torde vara tämligen sannolikt, om man betänker, att den som först gjort forntiden bekant med dessa trak- ter, massalioten Pytheas (fjärde årh. f. Kr.) gälde för en af antikens mest betydande astronomer. Man vet näm- ligen, att han med tillhjälp af gnomon bestämde Massi- lias bredd, att han, hvilket förutsätter synnerligen nog- granna observationer, närmare fixerade polstjernans läge, samt att han på sin resa norrut insamlade material för astronomiska breddbestämningar. Pytheas stälde sålunda sina astronomiska kunskaper direkt i geografiens tjänst, och det ligger därför nära till hands att antaga, det han företagit sin berömda resa just i ofvan antydda veten- skapliga ändamål \ och icke, såsom man äfvenledes gis- sat, i handelssyfte. Beskrifningen öfver denna resa och därunder gjorda iakttagelser sammanfattade Pytheas i en skrift "jrspi wxsavöo", hvilken gått förlorad; men fragmenter däraf finnas i form af citat och notiser bevarade hos en stor del af antikens författare. Hergt har i ett intressant arbete^ sammanstält och från geografisk synpunkt noga undersökt dessa till vår tid bevarade uppgifter och där- vid lyckats uppvisa läget af de orter Pytheas på sin resa besökte. Af denna undersökning framgår, att Pytheas befarit Nordsjökusten^, och efter en färd af sex dags- resor (ä 95 km. ^) från Britanniens sydöstliga udde. Kap ' Berger, o. a. a. III. s. 12. Mullknhopf, Deutsche Alterthums- kunde I, s. 312. 2 G. Hergt, Die Nordlandfahrt des Pytheas, Halle 1893. Jmfr K. Ahlknius, Pytheas* Thuleresa, Språkvet. Sällskap, i Upsala Förhandl. 1891 —1894, 8. .100 o. flf. ^ Jmfr Strabo, I, 63. ^ Enligt uppgifter hämtade från den äldre geografiska litteraturen menades med en dagsresa i kända farvatten ett afstånd af ungefär 1000 stadier (k 185 m.); en dagsresa i okända farvatten däremot, hvarom här är fråga, eller en s. k. liten dagsresa, utgjorde ungefär hälften d. v. s. Eantion, uppnått aestuarium Mentonomon^ (Jade-Weser- bukten), där han påträffade de keltiska Toutonerna'-. Detta sBstuarium låg vid den scythiska kusten, hvilken enligt grekernas föreställning sträckte sig utmed oceanen i norr i riktning från väster till öster ^. Från denna kust uppnåddes efter en dagsresas färd norrut (90 km.) den ensamt belägna ön Abalus (Helgoland), hvars invånare sålde bernsten åt de närmast boende Toutonerna*. Efter ytterligare två dagars segling norrut (160 km.) kom Py- theas till en ö af ofantlig storlek (immensse magnitudi- nis insula)^, som han kallade ** Baltia " ^. Detta land kan knappast ha varit något annat än det i väster ut- skjutande partiet af jutska halfön, och namnet erinrar äfven osökt om benämningen "mare balticum**, h vartill jag längre fram skall återkomma. Resan till Thule företog Pytheas från Shetlands- 500 stadier, sål. -= 90 å 95 km. Jmfr Hergt, o. a. a. 8. 13, not 3. Jmfr Globus, Bd LXV, N:o 21, 8. 345. 1 Plinius, Hiat. nat. IV, 13, 27, XXXVII, 2, 11. Uttrycket "sBstua- rium" betecknar en inbuktning eller flodmynning, stående under invär- kan af ebb och flod, hvilket fenomen är karaktäristiskt för denna del af Nordsjön (jmfr Unser Wissen v. der Erde I, 2 s. 448). Då såväl Zuider- Zee som Dollart uppkommit först under medeltiden kan med SBStuarium M. ej menas annat än Jade-Weserbukten, hvars afstånd från Eap Eantion är 570 km. (= 6 dagsresor å 95 km.). ^ Plinius, ibid., Mullenhoff, o. a. a. I., Hergt, o. a. a. s. 33, R. Mucu, Die Sudmark der Germanen (i Beiträge zur Gesch. der deutsch. Sprache u. Lit., utg. af E. Siewers, Bd XVII, H. 1. s. 5 o. följ.). 3 FoRBiGER, Handbuch der alt. Geographie I, sid. 50, 68, 180, 318. * Plinius, ibid. Helgoland har ännu under historisk tid haft ett betydligt större omfång än nu, och har på grund af arkeologiska fynd bevisats varit bebodd såväl under sten- som bronsåldern. Hergt, o. a. a. s. 37, not 2. Globus, Bd LXV, 1, s. 24. Man har på Helgoland fun- nit bernsten såväl under forntiden som i senare tider. Hergt. o. a. a. s. 34, not 4. * Plinius, ibid. ^ Enl. Plinius var Baltia det hos Xenophon från Lampsacos (efter Pytheas) förekommande namnet. Timaeus kallar ön BaslUa, möjligen beroende på en sammanblandning med på andra vägar framkomna un- derrättelser om bernstensön Yasilia (Osilia, Ösel). öarne (Orcades^), hvilka enligt uppgift hos Solinus (Po- lyhistor 22) lågo på två dagsresors afstånd norrut från Britannien (a Caledoniae promuntorio navigatio bidui est) och voro obebodda^ (vacant homine). Få vi tro Plinius^ och Ptolem^us* hette hufvudön af Shetlandsöarne, Or- kaderna i trängre bemärkelse, "Nerigos (Mainland) ma- xima omnium, ex qua in Thulen navigetur". Förut har framhållits, att Pytheas under sin resa företagit astrono- miska mätningar, hvilket bevisas genom Strabos kritik af Eratostenes' och Hipparchs breddbestämningar, hvarvid för den sistnämnde Pytheas uppgifves som källa. Där- vid anmärker Strabo^: "Denne (Hipparch), som i afse- ende på de nordligare trakterna af Britannien sätter tro till Pytheas, sätter där oikumenens nordgräns och säger, att längsta dagen där har 19 timmar". Men de trakter, hvars längsta dag är 19 timmar, måste ligga på 6V n. lat., och just emellan 60 och 61 parallelcirklarne ligga Shetlandsöarne ^. I anslutning till sin kritik öfver Eratostenes skrif- ver Strabo (I, 63) ytterligare: "Om Thule [WooXyj] säger Pytheas, att det ligger norr om Britannien i närheten af Ishafvet på ett afstånd från detta land af sex dagsresor". Samma uppgift har Plinius (II, 77), och för båda har säkerligen Eratostenes tjänat som källa. Solinus däre- mot, som synes ha stödt sig på en annan äldre förfat- tare, Timseus, sätter afståndet mellan Orcaderna och ^ "Oroades" var det gemensamma namnet för nuv. Orkney-öarne och Shetlandsöarne. De voro dels bebodda (Orkney-öarne), dels obe- bodda (Shetl.j. FoKBiGER, o. a. a. III s. 311. ^ Hergt, o. a. a. s. 46 o. följ. ' Plinius. o. a. a. IV, 16, 30. * Ptolem^us, Geogr. III, 3. ^ Hergt, o. a. a. s. 50 o. följ. " MiJLLENHOFF (o. a. a. I.), som anstränger sig att visa, det med Thnle menats Shetlandsöarne, förbiser såväl Solinus' uppgifter (t. ex. "vacant homine") som den astronomiska bestämningen af Orca- dernas läge. Thule till en färd af fem dygn\ och afståndet till Thule från Britannien själft till sju dagsresor. I motsats till Eratostenes, som valde det aritmetiska mediet af dessa båda tal, är sålunda Timseus— Solinus bättre underrättad. Pytheas har säkerligen icke lämnat felaktiga uppgifter om dagsresornas antal, men lätt har han kunnat miss- taga sig om den riktning, i hvilken han färdades. Ehuru hans afsikt var att styra mot norr, har han i stället blif- vit förd mot nordost, dels genom de här under somma- ren blåsande väst- och sydvästvindarne och dels genom golfströmmen. I så fall har han med all sannolikhet efter en färd af fem dygn och efter ett tillryggalagdt afstånd af mer än 500 km. (dagsresa a 100 km. eller mer, då han färdades äfven om natten) landat vid väst- kusten af Norge (i Hälogaland)". Härmed öfverensstämmer äfven angifvandet af Thu- les matematiska läge. Astronomen Geminus från Rho- Dus (första årh. f. Kr.) yttrar sig nämligen i sin "stoaYWYTi sto Ta (paivö|j.sva". i afseende på dagarnes ökade längd ju längre man kom mot norden, på följande sätt^: **I denna trakt synes äfven massalioten Pytheas ha varit, ty han säger i sin afhandling 'öfver oceanen': 'Barba- rerna visade oss det ställe, där solen gick ned. Det in- träffade nämligen, att i denna trakt natten blef mycket kort, på ett ställe två, på ett annat tre timmar, så att solen efter en kort mellantid från dess nedgång räknadt åter gick upp'." En dag, som är 21 a 22 timmar lång, förutsätter nödvändigtvis 64^2 — 65^2^ nordl. lat.; bredd- skilnaden kunde ha utgjort en dagsresa, och då har Py- theas kommit i närheten af nuv. Foldenfjorden (omkr. 64^2° n. lat.) och i grannskapet af ön Torghatten (omkr. 65^2° n. lat.) norr om Bindalsfjorden i Norge. Enligt Strabo vet man, att Eratostenes genom Thule ^ SoLiNUS, Polyh, C. 22 **ab Orchadibus Tylen usque quinque die- rum ac (quinque) noctium navigatio est". * Hergt, o. a. a. s. 54. ^ Berger, o. a. a. III, s. 16, not 1. lade en parallel på ett afstånd af 11,500 stad. från Bo- rysthenes' (Dneprs) mynning \ Eratostenes satte icke denna siffra i förbindelse med Massilia, men Hipparch, som enligt Strabos uppgift äfven tillgodogjort sig Py- theas' mätningar, säger, att parallelen genom Borysthe- nes låg 3,700 st. från Byzans, och denna stad förlade Hipparch på samma bredd som Pytheas gaf Massilia^. Adderas dessa siffror (11,500 + 3,700 = 15,200 stad. = 2P73'), så låg Thule på ett afstånd från Massilia (43^7') af 21^73', alltså under 65* n. bredda Äfven på denna väg kommer man sålunda till dét resultat, att Pytheas kommit till Norge, och det är väl sannolikt, att han uppefter kusten styrt ännu längre mot norr och uppnått polcirkeln. Härpå tyda åtminstone åtskilliga uppgifter hos Strabo, Mela och andra författare. Pytheas synes icke ha kallat Thule en ö, utan torde detta vara ett tillägg af yngre skriftställare, som endast i form af en ö kunde tänka sig jordens yttersta land*. Hvad natur- förhållandena i Thule beträffar, anger Strabo Pytheas' uppgifter härom ^. I närheten af den kalla zonen — be- rättade Pytheas — saknades af kulturväxter och djur några helt och hållet, på andra var det brist. Männi- skorna närde sig af "hirs" ^, af vildt växande örter, frukter och rötter. Men där det fans tillgång på säd och honing gjorde man sig en dryck däraf. Då invånarne icke hade beständigt solsken, förde de sädeskärfvarne in i stora byggnader och uttröskade dem där ; de öppna trösk- * Eratostenes räkuade 700 st. på eu breddgrad. ^ FoRBiGER, o. a. a. I sid. 200, not 65. ' Hergt, o. a. a. s. 58 o. följ. * Den enda antydan som förekommer rörande betydelsen af Thu- les namn, finnes hos Isidorus Hispalensis (Etym. Lib. XIV, Cap. 6, 4): "Thyle ultima insula Oceani inter septentrionalem et occidentalem plågarn ultra Britanniam, a sole nomen habens, quia in ea sestivum solstitium sol facit, et nuUus ultra eam est dies." Jmfr Berger, o. a. a. III, s. 88 o. not 2. ^ Berger, o. a. a. III, s. 20 o. not 2. ® Med "hirs" (xsYXpo?) menas här troligen hafre. 8 golfven [som användes i södra Europa] voro obrukbara till följd af den mulna himlen och regnandet. Solinus (22, 17), hvilken torde haft Timseus som källa \ säger om Thule, att det "var bördigt och rikt på frukt, som dock mognade sent. Invånarne lefva från vårens början bland sina hjordar och lifnära sig af örter och mjölk, för vintern insamla de trädens frukter. Kvinnorna hade de gemensamt, ett fast äktenskap fans ej." Ehuru dessa berättelser härstamma från olika käl- lor, för Strabo från Eratostenes, som fäste sig vid de rent geografiska företeelserna, för Solinus sannolikt från Timaius, som hyste stort intresse för sällsamma och un- derbara ting, är det likväl uppenbart, att de icke kunna passa in på något annat land än just Norge, nämligen dess nordvästliga kust. Alla dessa nu anförda bevis torde ovedersägligen tala för, att Pytheas måste anses som den Skandinaviska halföns förste upptäckare. Men namnet Thule såsom betecknande en ö (eller ett land) längst upp emot norr togs sedermera upp af de allra fläste senklassiska och medeltida geografer samt bibehöll sig i den geografiska litteraturen och på kartorna ända fram till nyare tider. Dock kunde man -aldrig ena sig i fråga om det pytheanska landets läge, utan trodde sig återfinna detsamma än här än där bland de öar och län- der, som ligga norr om Britannien. Jag förbigår här de geografer och skriftställare, som i sin framställning och uppfattning af oikumenens nordligaste delar byggt uteslutande på Pytheas, och som i det föregående i korthet blifvit omnämnda, samt vän- der mig till den författare, hos hvilken man närmast på- träffar nya underrättelser om Norden, Pomponius Mela (l:sta årh. e. Kr. ^). Ehuru nära fyrahundra år förflutit från Pytheas' dagar till den tid Mela skref sitt geografi- ska arbete "De Chorographia", är det ej synnerligen ^ Hergt, o. a. a. a. 64 o. följ. ^ PompoDiiis Mela lefde och skref under käjsar Claudius o. 40 e.. Kr. Jmfr Forbiger, o. a. a. I, a. 375, not 59. mycket han meddelar oss om Nordens geografi. Hafvet i norr (om Britannien) kallar han " ocean us britannicus" och ger en liknande benämning "britannicum mare" åt Nordsjön ^ "Ofvanom Elbe (super Albim) — uppger han vidare — finnes en stor vik sinus codanus, uppfyld af stora och små öar. Hafvet ligger här vid kusten ingenstädes öppet, ej häller liknar det öfverhufvud något haf, ty då det öfverallt flyter fram emellan och ofta öf- versvämmar (landsträckorna), har det utseendet af floder, som utbreda sig åt olika håll. Öarne ligga icke långt ifrån hvarahdra, utan skiljas åt af trånga sund; hafvet böjer sig därefter rundt i en lång hvälfning." ^ Att denna beskrifning ej kan passa in på Östersjön framgår däraf, att här ganska tydligt skildras det fenomen vi kalla ebb och flod, och då återstår det antagandet, att Mela afsett Nordsjökusten och de norr om Elbe liggande Nordfrisiska öarne, hvilka, som bekant, äro häftigt ut- satta för tidvattnets värkningar^. I så fall skulle med •* sinus codanus" * ha menats det sydöstligaste hörnet af Nordsjön, men möjligt är, att Mela tänkt sig denna vik såsom fortsättande än längre mot öster, så att jutska ^ Mela, De Chorographia, ed. Parthey, Berol. 1867. Lib. I. C. 15, Lib. III. C. 48. 2 Mela. ibid. Lib. III. C. 31. ^ MiJLLENHOPF, O. a. a. I, 8. 489, är äfvenledes af den åsikten, att Mela här skildrar Nordsjökusten. G. Schöning, De gamle GrsBkers og Bomeres rette Begreb og Eundskab om de nordiske Lande (i det Ki0- benhavnske Selskabs Skrifter, IX, s. 203) är af samma mening. * Peschel, Geschichte der Erdkunde, s. 3, not 2, öfversätter si- nus codanus med "gotiska viken", hvilken öfversättning torde vara ytterst tvifvelaktig. Mijllenhgfp, o. a. a. II, s. 284, not, framställer gissnings- vis en annan tydning: fht quoden = femina, interiör pars coxse. Denna etymologi gillas af B. Much, Die Sudmark der Germanen (Beiträge zur Gesch. der deutsch. Sprache u. Literat. Bd XVII H. 1, s. 207), som äfven hänvisar på ags codd "schlauch, säck, hulse", fisl. koddi, "polster" och framhåller att "Jåde" betyder "säck, schlauch" alldeles som "Co- danus". 10 halfön på detta sätt fick utseendet af en ö\ Ty på ett annat ställe säger han: "af de öar som ligga i codanska viken, är Codanovia den mast betydande såväl genom sin storlek som på grund af sin fruktbarhet"; och ehuru man i detta namn velat återfinna en förvriden form för "Skandinavia" (scandinovia) ^, torde likväl sammanhanget i Melas framställning snarare tyda därpå, att han i brist på något annat lämpligt namn för jutska halfön, som han ansåg vara en ö, efter sinus codanus kallat den- sanrnia "Codanovia" ^. Denna ö var bebodd af Teuto- ner. Mela nämner äfven "Thyle" såsom liggande midt emot Belgernas (d. v. s. norra Galliens) kust (Thyle Bel- garum litori opposita est) och tillägger, att vid sommar- solståndet funnos inga nätter där, emedan solen då vi- sade en mycket stor del af sig själf (sui partem maxi- mam)^. Härmed måste utan tvifvel åsyftas trakten vid polcirkeln, hvilken, som ofvan antyddes, också torde ha uppnåtts af Pytheas, hvarifrån Melas uppgift ytterst härleder sig^. Plinius d. ä. (23 f. Kr. — 79 e. Kr.) har i sitt stora arbete "Historia naturalis" kritiklöst hopsamlat och sam- manfört en mängd uppgifter och notiser från såväl äldre som yngre geografer. Han är äfven en af de författare, som bevarat flera af spillrorna från Pytheas' reseberät- telse. Emellertid hade vid Plinii tid åtskilliga nya un- derrättelser om Norden hunnit tränga söderut, och Pli- nius hade själf varit i tillfälle att under sin vistelse i Chaucernas land mellan Weser och Ems taga någon kän- ^ Mela., o. a. a. Lib. III. C. 32 tillägger här: "in eo (ainu?) sunt Cimbri et Teutoni, ultra ultimi GermanisB Hermiones". ^ O. Brenner, Nord- und Mitteleuropa in den Schriften der Alten, Miinchen 1877, s. 60. MoNtELius, Sveriges hednatid och medeltid, s. 3. ^ Ordet "Codanovia" förekommer icke hos någon annan författare, men "sinus codanus" finnes hos Plinius, L. IV. C. 13. Jmfr Schöning. o. a. a. s. 204, not a, och s. 206. * Mela, III. C. 57. ^ Herot, o. a. a. s. 61. 11 nedom om länderna i norr ^ Han omnämner efter Melas föredöme den af öar uppfylda "sinus Codanus" ^ och har därmed tydligen afsett Östersjön eller åtminstone den västligaste delen däraf, ty "denna stora hafsvik — säger han — bildas af berget Saevo, hvilket i storlek inga- lunda mindre än de 'ripheiska bergen'^, räcker ända till det långt i hafvet utskjutande och halfön Cartris^ bil- dande cimbriska förberget (Cimbrorum promontorium)". Namnen på tvänne hafsvikar uppgifvas i detta samman- hang^. På ett annat ställe i samma kapitel^ säger Pli- nius följande: " Septentrionalis oceanus, amalchium cum Hecateus "* appellat a Parapaniso ämne quo Scythiam adluit. quod nomen eius gentis significat congelatum; Philemon^ ^ Pescuel, Geschichte der Erdkunde, s. 2. Forbiger, I, s. 371. 2 Plinius, Lib. IV. Cap. 13. ^ Med de '*riphei8ka bergen** menade man i forntiden en berg- flträcka eller en fjällrygg, som ytterst i norr begränsade oikumencn mot hafvet. Ju mera kunskapen om Nordens länder utvidgades, ju längre mot norr flyttades de ripheiska bergen. De tänktes ursprungligen såsom strykande från väster till öster, alltså som parallelberg, men sedermera vandrade namnet längre mot öster och torde därefter möjligen ha be- tecknat meridianberget Ural. Jmfr Peschel-Ruge, Geschichte der Erd- kunde, 8. 64 o. s. 316. Kretschmer, Die physische Erdkunde im christl. Mittelalter, Wien und Olmiitz 1889. * Mellan "Cartris" och "Kattegat" har man velat spåra ett ety- mologisktj sammanhang. Jmfr A. L. Schlözer, AUgemeine Welthistorie, Th. XXXI, s. 117, § 19, a. Strinnholm, Sv. folkets historia. I, s. 24. * Nämligen "Lagnus" och "Cyligenus", den förra i närheten af Cimbrerna. I mynningen af den sistnämnda låg ön "Latris**. Jmfr Schlözer (s. 116) och Strinnholm, ibid. 6 Plinius, IV, 13. ^ Hecateus var en samtida till Alexander den store, bördig från Abdera, och skref en skrift om Hyperboreerna, som enligt honom bodde på en fruktbar ö (Britannien ?) i nordvästra Oceanen. Jmfr Forbiger, I, 8. 147. * Philemon, komediförfattare från Syracusse, lefde äfven på Alexan- ders tid. Schlözer, XXXI, s. 113, a. Ovisst är likväl, om det är denne Plinius menat. 12 morimarusam ^ a Cimbris vocari, hoc est mortuum mare^ inde usque ad promontorium Rubeas ultra deinde Cro- nium". Vill man i dessa uppgifter, som uppenbarligen förskrifva sig från en betydligt äldre tid och väl ytterst härleda sig ifrån berättelser af i norr boende folkstam- mar (Cimbrerna?), se ett bevis därför, att man bland dessa redan tidigt lärt sig uppfatta skilnaden mellan å ena sidan Östersjön, som saknar ebb och flod (därför '^mare mortuum") och tillfryser om vintern (därför "con- gelatum"), och å andra sidan Nordsjön (mare croniutn), där motsatta förhållanden äga rum^; då skulle Plinius här med "promontorium Rubeas" menat detsamma som på det förstnämnda stället med "prom. Cimbrorum" , d. v. s. Skagens udde, och låtit denna utgöra gränsmärket mellan de båda hafven. Plinius är äfven den förste hos hvilken namnet Skan- dinavien tydligt förekommer. "I sinus codanus — säger han^ — är den ryktbaraste ön Scatinavia (Scandinavia) af ännu okänd storlek; den del som är känd bebos af Hillevionernas folk, hvilket kallar den en annan värld (alterum orbem terrarum). Icke mindre, tillägger han, anser man ön Eningia (Finland?) vara." Emellertid träf- fade Plinius vid framställningen af Britannien andra upp- gifter om Norden, utan att tänka på, det dessa till någon del gälde samma land, hvarom han hört talas ge- nom germanske sagesman. Bland öarne i norr om Bri- tannien omtalar han nämligen "Scandia"^, och såväl detta namn som "Scandinavia" har väl ursprungligen be- tecknat, såsom man vanligen antager, södra delen af Sverige. De skandinaviska ländernas natur var för Pli- ^ Om ordets etymologi, se MucH, o. a. a. (i Beiträge zur Gesch. der d. S. XVII, H. 1., s. 220 o. följ.). 2 IIergt, s. 40. 3 Plinius, IV, 13. * Plinius, IV, C. 16. "Sunt qui et alias (insulas) prodant: Scan- diam, Dumnam, Bergos maxumamque omnium Nerigon, ex qua in Thu- len navigetur." Det sista tillägget härstammar tydligen från Pytheas (se fö reg. framställning). 13 flius liksom för efterföljande äldre författare icke när- mare känd; hela Norden upplöste sig enligt deras före- ställning i en stor arkipelag af större och mindre, okända öar. CoRN. Tacitus, som år 98 e. Kr. skref sitt berömda arbete "De origine, moribus ac situ Germanorum", synes i allmänhet haft tillgång till betydligt yngre uppgifter än Plinius; hos Tacitus återfinner man icke häller nå- got enda af de namn, som förekomma hos Plinius. Ta- citus ger åt Östersjön namnet "mare suevicum" \ och midt ute i detta haf (ipso in oceano) förlägger han Suionernas folkrika samhällen, "mäktiga genom vapen och skepp" ^. Norr om Suionerna (träns Suiones) fans ett annat haf "trögt och nästan orörligt (pigrum ac prope immotum), hvilket troddes innesluta och ytterst omgifva jordkretsen, emedan den nedgående solens glans där varar ända till uppgången (in ortus edurat), så att för denna glans stjärnornas ljus bleknar" ^. Det pytheanska uttrycket "TcsTCTjYoia ^aXatta" (Strabo I, 63) såsom benämning för Ishafvet i norr, hvilket man i forntiden, såväl som i vår tid, lät börja vid polcirkeln, betecknade det fasta eller frusna hafvet, emedan man till följd af dess läge inom den kalla zonen icke kunde tänka sig detsamma annat än tillfruset^. Däraf blef pä latin "mare concretum" ^, och därmed förenades före- ställningen om något trögt (pigrum) ^ orörligt (immotum) och tungt (grave)^ hvilken uppfattning med ty åtföljande benämningar går igen hos en mängd senare författare. * Tacitus, Germ. C. 45. ^ Tacitus, C. 44. ' Tacitus, Germ. O. 45. * Hergt, o. a. a., a. 71 o. följ. * Plinius, IV, 16. "a Thule unius diei navigatione mare concretum a nonnallis Croniam appellatur. ** * SOLINUS, Polyhistor, ed. Th. Mommaen, C. 22. Ultra Thylen ac- cipimaa pigrum et coucretum mare. ^ Tacitus, Vita AgricoleB, C. 10." Mare pigrum et grave remigan- 14 Tacitus kallar Suionernas land "Suevia" och tilläg- ger, att intill Suionerna (Suionibus continuantur) bodde Bitonernas folk (Sitonum gentes), hvilka skilde sig från de förstnämnda endast däruti, att de styrdes af enkvinna^ Hvarifrån Tacitus fått namnet Sitoner torde vara omöj- ligt att bestämdt afgöra^, men säkert är, att han med detta folk väl svårligen kunnat afse något annat än de vid norra ändan af Bottenhafvet fordom bosatta Kvä- nerna, hvilka ursprungligen synes ha varit af skandina- visk (svensk) härstamning^. Till följd af namnlikheten mellan Kvänernas namn och fn. kvena, ags. even o. s. v. (femina, uxor, regina)^ uppstod den gängse legenden om ett i dessa trakter befintligt amazonland "terra femina- rum" eller ** regis s. regnum feminarum". Detta är sam- manhanget i Tacitus' framställning, och efter honom före- kommer uppgiften om Amazonerna vid Bottenhafvet hos en hel rad af senare skriftställare. Tacitus räknade emel- lertid Sitonerna till Suevias område, ty, säger han, "här var Suevias gräns" (hic finis Suevise). Huruvida Tacitus med "Fenni", som han äfvenledes omnämner, afsett de egentliga Finnarne (Suomalaiset) eller Lapparne, har varit omtvistadt; dock har man funnit att Taciti beskrifning^ tämligen noga öfverensstämmer med den kulturgrad man tibus perhibent, ne ventis quidem perinde attolli", h vilket omtalas i sam- manhang med Thule. * Tacitus, German. C. 45. ^ G. v. DiJBEN, Lappland och Lapparne, s. 357, sammanställer Taciti Sitoner med Seyther (Scythones) och slav. Czud, lapp. Tjude. ^ Man har vanligen ansett Evänerna vara af finskt ursprung (Kai- nulaiset), men dels är Finnarnes uppträdande i dessa trakter af jäm- förelsevis sen ålder, dels kan ordet "Kväner** (Kvenir, Kvsenir) icke ha något etymologiskt samband med "Kainulaiset** (enl. meddelande af dr. K. B. WiKLUND, Upsala). ^ MuLLENHOFF, D. A. II, 8. 9 O. följ. Peschel-Buge, anf. arb. s 90, not 2. * Tacitus, Germ. C. 45 o. 46. Enligt V. Thomsen, Ber0ringer mel- lem de finske og de baltiske Sprog, Kbhn 1890, ha Finnarne framträngt öfver Finska viken först flere århundraden efter Tacitus' tid. 15 på språkliga skäl kunnat konstatera hos Lapparne (ej Fin- narne) vid denna tid\ Norr om Britannien förlägger Tacitus ön **Thule**, om hvilken han uppger, att den iakt- togs af den romerska eskader, som vid Agricolas eröfring af Britannien kringseglade denna stora ö (dispecta est et Thule) '^. Det Thule, som vid detta tillfälle observerades, torde med all säkerhet ha varit någon af Shetlandsöarne ^. Marinus af Tyrus och hans berömde efterföljare Claudius Ptolem^us från Alexandria, forntidens störste geograf (midten af 2:dra årh. e. Kr.)^, nämnas vanligen alltid tillsammans, emedan vi känna den förre endast ge- nom den senares kritik. Genom sitt stora matematiskt- astronomiska sammelvärk, den s. k. Almagest, genom sin Geografi och framför allt genom sina till detta senare värk vidfogade kartografiska arbeten öfver hela den då kända världen har Ptolemseus öfvat ett ofantligt stort in- flytande på senare tiders geografer och geografiska forsk- ning. Härom får jag likväl tillfälle att längre fram ut- förligare tala, och i detta sammanhang är det tillräckligt att endast redogöra för Ptolemsei uppfattning af Nordens geografiska utseende. Som förut har framhållits hade Eratostenes och hans efterföljare (Hipparchus, Isidorus från Charax^) efter Pytheas* uppgifter förlagt Thule un- der 65*" och 66° (och sålunda låtit det tangera polcirkeln, enligt uppgifter hos Strabo^'), och denna uppfattning går igen hos senare geografer, såsom Mela\ Plinius^ och ^ Jmfr G. VON Duben, Lappland och Lapparne, s. 355 o. följ. 2 Tacitus, Vita Agricolse, C. 10. ^ Berger, o. a. a. IV, s. 108. Hergt, o. a. a. 8. 69, not 3. * Forbiger, i, 8. 402 o. följ. Det vanliga antagandet, att Ptole- msens 8kulle varit bördig från Pelasium i Egypten beror på ett mi88för- 8t&nd, uppkommet genom han8 arabiska binamn "el Feludi", en felskrif- uing för "el Keludi", hvilket åter är det grekiska 6 KXa63tO(;, som ibland skrefs efter namnet PtolemsBus. Jmfr Forbiger, ibid. not 29. ^ Isidoras från Gharax lefde under lista årh. e. Er. Forbiger, I 8. 35é, Berger, o. a. a. IV, s. 45. * Hergt, o. a. a. s. 60. ^ Mela, L. III, C. 57 (ed. Parthey) ^ Plinius, II, 77 och IV, 16. 16 Solinus^ m. fl., hvilka alla tala om, att i Thule under soramarsolståndet icke fans någon natt. Från denna åsikt afviker däremot Marinus från Tyrus, som förlade oiku- menens nordligaste punkt, d. v. s. Thule, icke till pol- cirkeln, utan vid 63° n. lat., troligen på grund däraf*^, att man vid den förut omtalade kringseglingen af Bri- tannien vid tiden för Agricolas fälttåg i detta land i fjärran trodde sig ha sett Thule (d. v. s. Shetlandsöarne). Det är också möjligt, att Marinus velat intaga en för- medlande ståndpunkt mellan de båda stridande partier, af hvilka det ena afslutade oikumenen i norr med Bri- tannien vid 60° och 61° (Strabo), det andra med Thule på 65° ä 66° n. lat. ^. Ptolemaeus följer häruti Marinus' föredöme och sätter Thules bredd mellan 62° och 63° n. lat. ^ Att han förlade Thule under 30 meridianen^, för- klaras därigenom, att han gaf det samma längd som det söder om Thule belägna Britanniens nordspets (enligt Eratostenes' beskrifning ^), hvilken på de gamla kartorna vetter ej mot nordväst utan mot nordost^. Hvad i öf- rigt beträffar det nordliga Europas kustteckning hos Ptolemaeus, låter han cimbriska halfön äfvenledes vända sig mot nordost^, Östersjöns kust först mot öster sedan mot norr, där den förlorar sig i de obekanta länder, hvilka i norr begränsade Sarmatien och afslutade Atlan- terhafvets östligaste del, den "sarmatiska oceanen"^. Han ^ SOLINUS, 22. 2 Berger, IV, 8. 107 o. följ. ' Jmfr Hergt, s. 61, som här oriktigt talar om Ptolemseus, då han bort nämna Marinus, hvilken i detta fall har prioriteten. * PTOLEMiEUS, Geogr. (Argent. 1513), Lib. II, C. 3: 62^40'— 63^ 15'. Jmfr Hergt, s. 61, not 2. Nordenskiöld, Facsimileatlas till kartografiens äldsta historia, Sthm 1889, 8. 33. ^ Ptolem^us, ibid. ^ Hergt, s. 61 o. följ. ^ FoRBiGER, I, 8. 180, Jmfr i öfrigt Ptolemsei egna kartor öfver Britannien. ^ PTOLEMiEUS, Geogr. II, 10. Cimbr. halfön börjar vid Elbe och dess nordligaste punkt har 59*^ 36' bredd. ^ Jmfr Berger, IV. s. 140. 17 känner nämligen ännu icke Östersjön såsom ett inhaf, och favad han efter de vid kusten boende "Venedse" eller Venderna kallar "sinus Venedicus" är icke något annat än denna kusts inböjning från Weichsel till MemeP. I det sarmatiska hafvet förlägger Ptolemaeus Skandiens fyra öar (oxavSiai)^, af hvilka de tre mindre (de danska öarne) ligga invid cimbriska halfön under 58° n. lat., den fjärde och största, den egentliga "Scandia", ligger längre österut under 58° 30' lat. ^. Den är knappast så stor som Irland och ligger, närmare bestämdt^ midt emot Weichsels mynning, utan tvifvel med anledning däraf, att den van- liga vägen mellan Sverige och Europas fastland gick öfver denna flod^. Efter Ptolemseus förflyter en lång tidrymd, under hvilken vi hos de senklassiska geograferna och de äldsta medeltida skriftställarne endast påträffa afskrifter af äldre författares mening om trakterna i norr. Under den äl- dre medeltiden begagnade man sig ganska mycket af Jul. Solinus (3:dje årh.)^ utan att dock känna de käl- lor, hvarpå denne stödde sig. Solinus berättar ungefär detsamma som Plinius^, men har äfven en del äldre upp- gifter rörande Thule (från Timseus), hvilka förut blifvit omnämnda. De gängse notiserna om detta mystiska land gå igen hos en hel rad af författare ^, såsom (från 5:te årh.) Paul. Orosius, Isidorus Hispalensis, Martianus Capella, (från 6:te årh.) Priscianus, Gregorius Turo- NENSis, (från 8:de årh.) Beda Venerabilis, (från 9:de årh.) den irländske munken Dicuil m. fl. Angående Oro- * FORBIGER, I, 8. 419. * Ptolem^us, Geogr. II, C. 11. * Ptolem^us, ibid. * Jmfr MoNTELius, Sveriges hednatid och forntid, s. 4. ^ Solinus, Gollectanea rer. mirab. sive Polyhistor, rec. Th. Momm- sen, Berlin 1864. « Solinus, Gap. 19, 20, 22 (sid. 104, 107, 109, 114). ^ Jmfr Th. Thoroddsen, Oversigt över de geografiske Kundskaber om Island far Reformationen, i Dansk Geogr. Tidskrift, Bd IX, s. 105 o. följ. 2 18 sius kan det framhållas, att han i motsats till äldre för- fattare förlade Thule icke i norr utan i nordväst (circium versus) om Britannien^ Detta har möjligen ingifvit DicuiL, hvilken 825 skref sin "Liber de mensura orbia terrse*, tanken att identifiera Thule med den hittills obe- bodda stora ön i nordväst (Island), som enligt hans upp- gift från år 795 besöktes af irländska munkar^. Denna af Dicuil för första gången framstälda åsikt delades äfven af de gamle irländske författarne ^, spriddes därefter till senare medeltida skriftställare och synes under hela me- deltiden ha varit den vanligaste uppfattningen. I sammanhang med de germanska folkvandringarne söderut uppdyka också en del nya underrättelser om län- derna i norr, framför allt om den stora Skandinaviska halfön och dess inbyggare. Eäjsar Justiniani samtida, byzantinern Procopius från Csesarea, skref i 6:te årh. en framställning af det byzantinsk-gotiska kriget i Italien och berättar i sammanhang därmed, hurusom en del af Herulerna för att söka sig boningsplatser återvände till sitt forna fädernesland. Sedan de passerat Danernas land kommo de "öfver oceanen" (åg Äxeavöv aytxdjxsvoi åvao- TiXXovTO^) fram till målet för sin färd. Det var den stora ö i norr, som Procopius utan vidare gifver namnet "Thule" , här för första gången användt som benämning på Skan- dinavien. Denna ö Thule — upplyser Procopius — var tio gånger så stor som Britannien, men största delen af densamma låg öde; den del, som var bebodd, innehades * Paul. Orosius, Hist. adv. paganos (rec. C. Zaugemeister, Vindob. 1882), L. I, O. 2, 79. 2 Dicuil, De mens. orbis terrsB (ed. G. Parthey, Berol. 1870), C. 7, 11. Jmfr Peschel, Geschichte der Erdkunde (utg. af S. Ruge, Miinchen 1877), 8. 82, not 3. ^ Jmfr TuoRODDSEN, o. a. a. (a. 105). ■* Procopius, De bello goth. ed. Dindorf (i Corpua Scriptorum hi- storiEB ByzantinsB) L. II, C. 15. (a. 205 o. följ.). 19 däremot af 13 talrika folk under lika inånga konungar. Där inträffade det hvarje år, att solen vid sommarsol- ståndet under 40 dagar icke gick ned, och vid vinter- solståndet under lika lång tid ej gick upp. Sedan Pro- copius berättat, hvad han genom sina sagesman erfarit angående solens upp- och nedgång i nämnda land samt dess inbyggares fastliga firande af solens återkomst, fort- sätter han: * Bland de barbarer, som bebo Thule, för blott ett folkslag, Scrithifini (oi Sxpi^t^tvoi), ett vildt lif ^ Ty hvarken ha de kläder eller skodon, eller dricka de vin eller samla de något ätligt från jorden, emedan hvar- ken de själfve bemöda sig om åkerbruk eller kvinnorna om uUspånad, utan både män och kvinnor gå på jakt. Berg och skogar, som där finnas vidsträckta, lämna dem i mängd villebråd och andra djur. Det fångade ville- brådets kött äta de, och med hudarne kläda de sig, ty de ha hvarken lin eller något annat som är lämpligt för sömnad. Därför sammanfoga de vilddjurens hudar med senor och bekläda hela kroppen därmed. Scrithifinernas barn uppfödas icke på samma sätt som andra folks med kvinnomjölk, utan med djurmärg. Så snart en kvinna födt, upphänger hon i ett träd sitt i skinn insvepta fo- ster, sticker märg i dess mun och går på jakt, hvilket yrke är gemensamt för kvinnor och män.** Därefter be- rättar Procopius om **de öfrige Thuliterna" (ol aXXoi ÖooXitai) , att de föga skilja sig från andra folk ; han om- nämner deras gudadyrkan och människooffer, hvartill an- vändes krigsfångar, som antingen hängdes eller kastades pä törnhäckar. Bland Thuliternas folk uppger han nam- net på ett, Gauterna (ol raoroi), och hos dessa fingo He- rulerna boningsplatser. Namnet "Scrithifini", d. v. s. skridfinnar, hvilket för första gången förekommer hos Procopius, upptogs se- dermera af flere efterföljande författare såsom beteck- nande ett vildt folkslag i nordligaste Skandinavien. Detta ^ Procop., ibid. (s. 207 o. följ.). 20 folk kan icke ha varit något annat än Lapparne ^, hvil- kas kulturståndpunkt ännu idag mycket närmar sig den hos Procopius m. fl. angifna. Enligt Storm ^ har namnet *^ skridfinnar « af nordboarne gifvits åt deras nomadiska grannar Lapparne, emedan skrida (skrida a skidum; Finn skridr o. s. v.) i det äldre språket var det betecknande uttrycket för gående på skidor; jag skall längre fram närmare omtala detta bruk och dess ursprungliga före- komst hos Lapparne. Skridfinnarnes namn förekommer, som nyss antyd- des, äfven hos åtskilliga andra författare fastän under mer eller mindre olika namn. Så omtalas de af Proco- pius' samtida, den gotiske historieskrifvaren Jordanes (Crefennse), Longobardernas häfdatecknare Paulus Dia^ CONUS tvåhundra år senare (Scritobini), Geografen från Ravenna^ på 600-talet (Scirdifenni, Rerefenni) och den något yngre geografen Guido (Refenni, Cerdefenni). Hos ett par af dessa finnas äfven en del andra uppgifter rörande nordliga förhållanden. Jordanes förlägger efter Orosii föredöme ytterst i väster om Britannia (in ultimo plagse occidentalis) ^ ön "Thyle", och i likhet med Ptole- maeus midt emot Weichsels mynning (in conspectu Vi- stulse) den "citronbladliknande" ön "Scanzia** ^, kringflu- ten af den långt i norr ofarbara oceanen; en vik af denna norra ocean (septentrionalis oceanus) kallades " mare germanicum" och här lågo flere mindre öar^. I ön Scan- * Jmfr VON DuBEN, Lappland och Lapparne, a. 355. Denne kän- nare af Lapparnes etnografi anser Procopius' skildring så slående, att han förmodar autopsi hos dennes sagesman, s. 351, not. ^ Prof. G. Storms meddelande till F. Nansen ("På skidor genom Grönland" s. 69). ^ Jmfr Peschel, o. a. a., s. 88, not 1. von Duben, o. a. a., s. 351. * Jordanes, De Getår, sive Gothor. origine et rebus gentis, Cap. 1. * Jordanes, o. a. a. Cap. 3. Det framgår däremot icke af Jor- danes' yttranden, att han med ön Thyle skulle ha menat den nordliga- ste af Orkneyöarne, som Thoroddsen påstår, o. a. a. (D. Geogr. Tid. IX, 8. 105). * Jordanes, ibid. 21 zias norra del bodde enligt Jordanes folket "Adogit*, i hvilket namn Munck^ velat igenfinna "Halogi" eller fol- ket i Halogaland; detta folk sades om sommaren hafva 40 ljusa dagar och nätter, om vintern lika många mörka (jämför Procopius). Jordanes uppräknar dessutom nam- nen på en mängd nordiska folkslag, af hvilka de mast påfallande torde vara Suethans, Gautigoth, Ostrogothse, Finni, Dani^. Paulus Diaconus (Warnefrid), som skref omkr. 780, har återigen (efter Plinius) namnet Scandi- navia^ (ej Scandia) och berättar egendomligt nog om en ytterst i nordväst vid hafskusten befintlig stor hvirfvel (vorago) *, hvarmed han möjligen menat Malströmmen vid Norges västkust. I allmänhet nämnas Scandia och Scan- dinavia dessutom af flere af de germanska folkens histo- rieskrifvare och krönikörer^, utan att vi likväl ur deras skrifter kunna finna några närmare upplysningar om Nor- dens geografi, då de endast återgifva nakna namn. Emellertid gjordes under 800- och 900-talen af Skan- dinaverna själfva i de nordliga hafven viktiga geografi- ska upptäckter, hvilka naturligtvis i hög grad bidrogo till en fullständigare kännedom om dessa trakter af värl- den. Ehuru Färöarne och Island allra först besöktes af iriska andlige i slutet af 8:de årh. ^, var det likväl nor- ske vikingar, som varaktigt upptäckte och togo i besitt- ning dessa Öländer i Västerhafvet. Det är ovisst, huru- vida Island först upptäcktes 867 af Naddodr eller — nå- got senare — af Gärdar Svavarsson ^, men säkert är, att det först af sin tredje upptäckare, Flöki Vilgeröarson, kallades Island^, och icke började bebyggas förrän från ^ MuNCK, Det norske folks historie, I, s. 92. '^ Jmfr LÄFPLER, Om folknaniDen hos Jordanes, Antiqv. Tidskr. 1894. ^ Paul. Diaconus, De gestis Longobardomm, Cap. 2. * Paul. Diaconus, o. a. a. Cap. 8. ^ Jmfr MuNCK, o. a. a., I, s. 35. ^ Jmfr Pescuel, o. a. a. s. 82. ^ Jmfr Thoroddsen, o. a. a. (D. Geogr. Tid. Bd IX, s. 111). Munck, o. a. a. I, 8. 446, 519. ^ Jmfr Peschel, o. a. a. s. 82, not 1. 22 874 ^ Ungefär samtidigt torde Grönlands ostkust för första gången blifvit synlig, ehuru detta land upptäcktes först senare, 983, af Erik den röde. Och några år efter Islands bebyggande, omkr. 870, företogs en intressant upptäcksfärd rundt Skandinaviska halfön i norr af norr- mannen Ottar från Halogaland. Konung Alfred af Eng- land öfversatte och bearbetade nämligen omkr. 893 Oro- sius' världshistoria på anglosaxiska^, och inledde denna bearbetning dels med en geografisk öfversikt öfver den då kända världen — äfven öfver Norden — dels med en redogörelse för tvänne nordiska upptäcktsresor, af hvilka den ena var den ofvannämnde Ottars (ags. Othere). Konung Alfreds egna uppgifter rörande Norden äro myc- ket sparsamma och föga innehållsrika, däremot äro rese- berättelserna ganska utförliga. Angående Ottars berät- telse heter det på följande sätt^: "Ottar sade till sin herre konung Alfred, att han bodde nordligast af alla norrmän vid Västerhafvet (Vestsse) i det landskap, som kallades Halgoland, och att ingen bodde norr om ho- nom. Landet sträckte sig dock längre mot norr, men allt var där öde, med undantag af att Finnar (Finnas) — d. v. s. Lappar — uppehöUo sig här och hvar på enskilda ställen, om vintern för jaktens skull, om som- maren för att fiska vid sjön. En gång ville han under- söka hur långt i norr landet gick, och om värkligen någon människa bodde norr om ödemarkerna. Under tre dagar styrde han mot norr med landet till höger och hafvet till vänster om sig, tills han kom så långt som h valfångare någonsin bruka fara; därefter fortsatte han ännu tre dagar mot norr, då landet där gjorde en böj- ning åt öster, och i denna riktning seglade han nu med ^ Thoroddsen, ibid. ^ A description of Europé and the voyages of Othere and Wulfstan by King Alfred the great, edit. J. Bosworth, London 1885. ^ Jmfr B. Bask, Ottars och Ulfstens korte Beiseberetninger med dansk overs. Erit. anmserkn. etc, i Det skand. litteratarselskabs skrif- ter, 11 &rg., 1815, s. 25 o. följ. 23 nordvästlig vind under fyra dagar. Landet sträckte sig därefter mot söder och han måste invänta fullt nordlig vind för att kunna fortsätta; fem dagar styrde han mot söder till en stor flod, där landet var bebodt.* Enligt prof. G. Storm ^ torde denna Ottars färd ha varit en kustfard (understundom, inomskärs), som försiggått rundt nordligaste Norge samt halfön Kolas kuster; äfven i sö- der om Kola torde han ha följt kusten och slutligen styrt in i Kandalaxviken ^, där han träffade en befolkning af finsk-karelsk härstamning ("Beormas"). Under hela re- san hade han förut icke råkat något bebodt land; på höger hand hade han beständigt haft ödemarker, där dock funnos kringströfvande fiskare och jägare, som alla voro Finnar (Lappar). Biarmernas land var däremot väl odladt^. Vidare berättade Ottar om sin rikedom på boskap, om Finnarnes (Lapparnes) skattskyldighet (till Halogamännen) och om den vinstgifvande hvalfångsten i hans hemland. ** Norömanna land (Norge) — säger han — år mycket långt och smalt samt har endast vid kusten åkerland och betesmarker, och är på somliga ställen äfven där uppfyldt af klippor. Norrut och österut längs det bebodda landet ligga vilda fjäll af ansenlig bredd {på somliga ställen 6 dagars, på andra två veckors färd tvärsöfver); på dessa fjäll bo Finnarne (Lapparne)." Det bebodda landet var bredast österut (o: söderut) = 60 mil eller mera, på midten 30 mil, längst i norr 3 mil från sjön till fjället. Jämsides med södra delen af landet, på andra sidan fjället, låg "Sveoland" (Sverige) sträckande sig mot norr; dess 'nordligaste del begränsades af "Cve- ^ Storm, Om Opdagelsen af Nordkap och veien til det hvide hav, Norsk. Geograf. Selskabs Aarbog V, 1898—94, s. 91 o, ff. * Ottar seglade mot norr, öster och söder, h vilket i enlighet med den då gängse missuppfattningen af väderstrecken motsvarar NO., SO., 8W. — det är nordligaste Norges och Kolahalföns kustlinier. * De vid västsidan af Hvita hafvet boende Nordkarelerna, som i 9:de ärh. torde ha innehaft kusten norrut åtminstone till Eandalax, lefde Af åkerbruk och boskapsskötsel samt äfven af fiske och saltberedning. Jmfr Storm, anf. st. 24 naland" (K vänland) med stora sötvattenssjöar mellan fjällen. Kvänerna hade mycket små och lätta farkoster, som de buro öfver land mellan sjöarne, från hvilka de brukade härja på norrmännens område. Kvänland torde ha utgjort den nordligaste landsträckan vid Bottniska viken och väster därom och torde sålunda ha skilt det nordligaste Sverige (d. v. s. Hälsingland) från Finland. I det föregående har jag framhållit identiteten mellan Tacitus' Sitoner och dessa Kväner samt visat, huru man genom ett missförstånd af ordet "C ven" under medel- tiden hit upp till Bottenhafvet förlade "terra feminarum" eller amazonernas land. "Cvensae" var också det namn konung Alfred gaf östra (nordöstra) delen af Östersjön ^ ; Kattegat och västra delen af Östersjön intill Burgenda- land torde närmast ha motsvarat hans "Ost-sse". Utom Burgendaland ^ nämnas äfven de öfriga danska öarne i den andra af de två reseberättelser, som förekomma i konung Alfreds Orosius, nämligen den af norrmannen VuLFSTAN (Ulfsten), hvilken företog en resa från "Haedum** (HLedeby) i "Sillende" (Slesvig) till Weichsels mynning. Ur den allmänna skildring af Norden Ottar lämnat i sin ofvan omtalade reseberättelse synes icke framgå, att han under sin färd norr om Nordkap till Hvita haf- vet kommit till någon bestämd insikt om Skandinaviens landsammanhang med Europas kontinent^. Detta var nämligen för den äldre medeltidens författare lika okändt som det hade varit för romartidens lärde. Så visste icke häller Einhard, Karl den stores historieskrifvare — i början af 9:de årh. — huruvida det baltiska hafvet var ^ Rask, o. a. a. 8. 88 o. följ. * Af Ottars reseberättelse — han företog äfven en resa från Ski- ringssal i Vestfold (Norge) till Hedeby i Slesvig — framgår, att Danmark på denna tid omfattade de nuvar. västsvenska landskapen och att det sträckte sig ända upp till Kris tianiafj orden. ^ Detta är äfven Ruges mening i Geschichte des Zeitalters der Entdeckungen, Berl. 1881, s. 16. 25 en sluten vik eller ej ^ Denna vik - yttrar Einhard — sträcker sig från västra oceanen (ab occidentali occeano) mot öster och är af okänd längd (longitudinis incom- pertae) ; dess bredd — tillägger han — öfverskrider ingen- städes 100,000 passus^, men är på många ställen sma- lare. Från slutet af ll:te årh. ha vi däremot en för sin tid utmärkt framställning af de nordiska ländernas geografi i fjärde boken (kallad "Descriptio insularum aquilonis") af mäster Adams af Bremen bekanta arbete **Gesta hammaburgensis ecclesisB pontificum" ^, h vilket skrefs åren 1073 — 1076. Adam stödde sig dels på äldre författare såsom Solinus, Orosius och Martianus Capella, dels på medeltida skribenter såsom Beda, Einhard och Rimbert (Vita Ansgarii), men äfven på utförliga munt- liga berättelser; själf uppger han danske konungen Sven Estridsson som den förnämste af sina sagesman *. Adams geografiska kunskaper om Norden sträcka sig från floden Egdora (Eider) i söder, där Danias välde tog sin början, till Trondemnis (Trondhjem)^ och Hälsingland i norr, hvarest Skridfinnarnes land vidtog^. Hälsingland var enligt Adam till och med dessas "ci vitas maxima" eller "caput*", d. v. s. egentliga hufvudland, hvilket låter sig förklaras, om man efter den äldre medeltidens geografi- ska uppfattning utsträcker benämningen Hälsingland ända upp till de nordligaste trakterna vid Bottenhafvet. Här vid Sueonias (Sveriges) yttersta gräns förlägger Adam enligt det gängse föreställningssättet "terra feminarum" eller "Amazonum patria". Där bortom vidtogo "riphei montes**. I väster känner Adam det i 9:de och 10:de ' EiNHARDi, Vita Caroli' magni, ed. B. H. Pertz, Hann. 1845, C. 12. Jmfr Pescuel, o. a. a., s. 89. * D. v. 8. 100 rom. mil = ung. 14 sv. mil (1 passus = 5 fot). ^ Adamus Bbemensis, anf. arb., ed. B. H. Pertz, Hann. 1846, Lib. IV. * Adam. Brem., Lib. IV, C. 21. ^ ''Halagland insula yicinior NortmannisB** kan möjligen, som S. GiJNTUER förmodar (Adam Yon Bremen, der erste deut. Geograph, Prag 1894.) vara forväxladt med Helluland SV. om Grönland. « Jmfr Adam. Brem., L. IV, C. 14, 17, 24, 25, 36. 26 årh. upptäckta Grönland, och antager utan vidare, att det pytheanska Thyle var den ö, som nu kallades Is- land (Thyle nunc Island appellatur) ^ Karaktäristiskt för Adam är, att han i allmänhet framställer de nordiska länderna såsom öar (äfven Kurland och Estland)^, samt att han först af alla åt Östersjön ger namnet "mare bal- tieum",som han låter börja vid " promunctorium Danise* (d. v. s. Skagen) och därefter sträcka sig långt i öster "usque in Grseciam** (d. v. s. Ryssland)^. Sedan han redogjort för de folk, som bebodde kusterna af det balti- ska hafvet, tillägger han: "de, som äro hemmastadde i ställenas läge, försäkra, att man till lands kan färdas från Sueonia (Sverige) till Graecia (Ryssland), men de barbariska folk som bo däremellan hindra denna väg, h varför dylika resor företagas till sjös" ^. Denna upp- gift är synnerligen viktig, ty den visar att Skandinaviens halfögestalt nu icke längre sattes i tvifvelsmål. Utan all fråga skulle det ha sitt stora intresse att här närmare undersöka detaljerna i den geografiska upp- fattning, hvilken träder oss till mötes hos Adam af Bre- men, men då detta skulle föra alltför långt, vill jag i stället öfvergå till ett helt kort omnämnande af, hvad den isländsk-norska litteraturen kan ha att bjuda i geo- grafiskt hänseende. Detta är som bekant ingalunda obe- tydligt, ehuru det bland mängden af uppgifter ofta är något svårt att få en klar insikt om, huru man tänkte sig t. ex. den Skandinaviska halföns utsträckning och begränsning i norr och i öster, ländernas läge i för- hållande till hvarandra och till väderstrecken o. s. v. ® * Adam. Brem., L. IV, Cap. 35. 2 Adam. Brem., L. IV, Cap. 16 o. 17. ^ Adam. Brem., L. IV, Cap. 10 o. 11. * Adam. Brem., L. IV, Cap. 15: "asserunt etiam periti locorum, a Sueonia terrestri via permeasse quosdam usque in GrsBciam. Sed bar- barae gentes, quae in medio sunt, hoc iter impediunt, propterea navibus temptatur periculum". ^ Jmfr H. HiLDEBRAND, Konungaboken af Snorre Sturlesson, Inledn., Konungabokens geografi. 27 Ehuru man genom, upprepade färder längs nordligaste Norge åt öster till Bjarmaland tämligen väl torde ha känt till denna kustlinie, framträder likväl redan i 13:de årh. den föreställningen, att från det nordligaste Ryss- land ett landbälte sträckte sig långt mot norr och därpå mot väster, tills det förenades med Grönlands "libygöir* {Ostgrönland) ^ Tron på denna landförbindelse mellan norra Europa och Grönland, hvilken allmänt bibehöll sig under nästan hela medeltiden, torde likväl få anses vara uttryck för en i 13:de årh. inträdd försämring af den i Norden rådande geografiska uppfattningen, ty i inled- ningen till den i Skottand funna Historia Norvegice, hvilken af Storm anses vara skrifven i slutet af 12:te årh. ^, har ofvannämnda uppfattning ännu icke gjort sig tydligt gällande. Historia Norvegise innehåller en täm- ligen utförlig geografisk öfversikt af Norge och dess skattländer i väster, hvilken öfversikt är skrifven efter förebild af Adams af Bremen Descriptio insularum aqui- lonis, och, åtminstone delvis, med begagnande af dennes uppgifter*^. Norges gränser angifvas här klart och be- stämdt; däremot får man icke veta närmare, hur förfat- taren tänkt sig Skandinaviska halföns geografiska be- gränsning mot norr eller huruvida han antog halföns kontinentala fortsättning. I motsats härtill kunde den med Historia Norvegise ungefär samtidige Saxo Grammaticus (omkr. 1200) i sin Historia Danica i bestämda och tydliga ordalag omnämna landremsan (isthmus) mellan Hvita hafvet och Bottniska viken (inter Grandvicum et meridianum pelagus breve ^ Jmfr G. Storm, Giungagap i Mytologien og i Geografien (Arkiv f. nordisk fllologi Bd 6, s. 344). Grönlands hist. mindesmffirker III, s. 216. Wkrlauff, SymbolsB ad geographiam medii »vi ex monum. islan- dicis, Havn. 1821, s. 14. * Monnmenta historica Norvegiae ed. Storm, Krist. 1880, s. XXVIII. Hist. Norv. torde vara skrifven omkr. 1180 — 1190. ' Mon. hist. Norv. ed. Storm, s. XXI o. följ. 28 continentis spatium)^ Saxos geografiska kunskap är i öfrigt icke grundad på någon klar uppfattning af län- derna själfva och deras inbördes läge, utan han tog upp namn och uppgifter sådana han fann dem i den mängd olika sägner och sagoberättelser, hvilka utgöra hans käl- lor-. I likhet med Historia Norvegiae ger Saxo namnet Thylenses åt Island arne, sålunda hyllande samma mening som Adam af Bremen, att de gamle författarnes Thule var identisk med Island. Från Saxos århundrade — 1200- talet — vill jag här framhålla ännu en skrift med rik- haltigt geografiskt innehåll, Speculum regale (1. Konge- spejlet)^, som dock endast berör Island och Grönland samt ger en liflig skildring af de stora hvaldjuren i Vä- sterhafvet. Till följd af de skandinaviska folkens härnadståg söderut och på grund af berättelser af andlige från den skandinaviska Norden började man emellertid i södern redan jämförelsevis tidigt lära känna tillvaron af stora och befolkade länder i hafvet norr om Germanien. Denna kunskap kunde naturligtvis icke taga sig något uttryck på de om ett synnerligen lågt utvecklingsstadium vitt- nande s. k. hjulkartorna^ under den äldre medeltiden; icke häller får man hvad Norden beträffar någon vidare behållning af de arabiska^ kartorna. Däremot finnes den skandinaviska halfön, PtolomsBUs' SxavSia, på grund af nyss anförda skäl aftecknad på en mängd företrädes- vis i Italien förfärdigade gamla sjökartor , de s. k. porto- lan-, kompass- eller laxodromkartorna ^. De motsvara * Såxo, Historia danica ed. P. E. Muller, Havn. 1839, I, prsBf. s* 18. Jmfr Peschel, Geschichte der Erdkunde, s. 163, not. 3. 2 Jmfr N. M. Petersen, Haandbog i gammelnordisk Geografi, Kbhn 1834. ^ Speculum regale, ed. Einarsen o. Erichsen, 1768. ** Jmfr Peschel, Geschichte der Erdkunde, s. 100. ^ Jmfr Peschel, o. a. a. s. 145. ^ Peschel, o. a. a. s. 207. Nokdenskiöld, Facsimileatlas, s. 44 o. följ. 29 närmast vår tids sjökort och utarbetades i praktiskt syfte för att tjäna som hjälpreda åt sjöfarare och köp- män [namnet "portolano" betecknade ursprungligen ej en karta utan en segelanvisning eller kursbok]. Dessa sjökartor äro vanligen alltid tecknade på pergament och började utarbetas redan i 12:te årh., men först sedan kompassen i midten af 13:de årh. allmänt kommit i bruk inträder deras högsta utveckling, hvarefter de florera ända till 16:de årh. De äro hvad Nordsjön och Öster- sjön beträffar ganska otydliga, då italienarnes sjöfärder icke sträckte sig till dessa farvatten, och hanseaterna, till hvilkas handelsområde däremot nästan hela Norden hörde, icke begagnade sig af målade kompasskartor så- som italienarne utan af skrifna segelanvisningar eller sjöböcker ^ De italienska kompasskartorna torde också hvad Norden beträffar ej i allmänhet stödja sig på di- rekta iakttagelser (ehuru sådana likväl förekomma) utan på uppgifter, som insamlats i närheten af Scheldes myn- ning af sjöfarande från södern vid möten af med dylika segelböcker försedde hanseatiska köpmän. Den för Norr den riktigaste portolan- eller kompasskarta, en af de äldsta som finnas i behåll, är den del af Dulcerts karta 1339, som omfattar Skandinaviska halfön med kringlig- gande haf^. Snarlika med Dulcerts karta äro den s. k. catalanska kartan 1375 och, enligt Nordenskiöld, nästan alla andra äldre portolankartor, hvilka omfatta länderna nordost om Scheldes mynning. Alla dessa kartor känna icke till Bottenhafvet och gifva Östersjön en mycket be- synnerlig form, naturligtvis med längsta utsträckningen från väster till öster. Nordenskiöld antager "^ att dessa kartor grunda sig på en åtminstone delvis i Norden ut- förd karttyp, men det synes mig ligga närmare till hands att med Theobald Fischer'^ antaga, det de hvad Nor- ^ Jmfr RuGE, Geschichte des Zeitalters der Entdeckungen, a. 520. ' Nordenskiöld, o. a. a. s. 52. ' Nordenskiöld, o. a. a. a. 53. * Th. Fischer, Sammlung mittelalterlichor Welt- u. Seekarten ital. Ursprungs, Venedig 1886. 30 den angår utarbetats just med ledning af ofvan antydda sjöberättelser och norrifrån medförda segelanvisningar. Alla dessa kompasskartor äro handskrifna. Ptolemseus med sina kartor öfver hela den af an- tiken kända världen blef åter bekant i västerlandet ge- nom byzantinska manuskript, som i 15:de årh. infördes från det aftynande byzantinska käjsardömet^ Den för- sta latinska öfversättningen af Ptolemseus påbörjades af den byzantinske lärde Emanuel Chrysoloras (f 1415) och af slutades af dennes lärjunge Jagobus Angelus. Det är denna öfversättning, värkstäld före 1410, som mer eller mindre ändrad sedermera lades till grund för de äldsta tryckta upplagorna af Ptolemsei geografiska ar- bete. Öfversättningen spriddes genom talrika afskrifter, och från år 1472, då första med kartor försedda upp- laga af Ptolemseus trycktes, till år 1570, då Ortelius' stora arbete "Theatrum orbis terrarum" kom ut, ära nästan alla kartor i en eller annan form upplagor af Ptolemseus. Man känner inalles icke mindre än 54 så- dana ptolemaeiska upplagor^. Vid tiden för denna ptolemaeiska renässans inom geografien hade emellertid redan länge de nordiska län- derna varit närmare bekanta för mellersta och södra Europas lärde; och då man sålunda om Norden visste åtskilligt mera än på Ptolemaeus' tid, blef det företrä- desvis vid denna oriktiga del af Ptolemseus' kartvärk, som afskrifvare och utgifvare vidtogo nödiga förbättrin- gar och förändringar, i det man till manuskript och upp- lagor af Ptolemseus vanligen alltid tillfogade en ny karta, som omfattade den skandinaviska Norden med Island och Grönland. En af de äldsta kartografiska framställningar af Norden är den handskrifna karta, som finnes bifogad Fi- liastrus' latinska handskrift af Ptolemseus och är signe- ^ Jmfr Nordenskiöld, o. a. a. s. 9 o. följ. ^ Jmfr NoRDENSKiLÖD, o. a. a. s. 28. 31 rad Claudius Olavus ^ Den handskrifna upplaga af Ptolemaeus, i hvilken nyssnämnda karta förekommer, ut- arbetades på föranstaltande af den franske kardinalen GruiLiELMUs FiLiASTRus (f 1428) och afslutades år 1427. Filiastrus fogade till denna sin upplaga en förminskad kopia af en karta öfver Norden jämte åtföljande text, hvilken utarbetats af en dansk matematiker och geograf Claudius Olavus eller Nicolaus Niger, antagligen i bör- jan af 15:de årh.^ Kartan signerades med Olavus' namn och är egendomligt nog dubbelgraderad, dels genom en med ledning af Ptolemaeus' karta företagen felaktig gra- dering af en portolankarta, dels är bredden angifven efter iakttagelser (af solhöjden under sommar- och vin- tersolsittium) eller genom beräkning grundad på distans- uppgifter i itinerarier ^. Kartan framställer Skandinaviska halfön med läng- sta utsträckningen från väster till öster, i öster skild från fastlandet genom en smal fjord*. Norr härom skju- ter in en bred hafsvik kallad "quietum mare", som i väster står i förbindelse med "tenebrosum** eller ^'conge- latum mare". Här läses äfven namnet "Nordhindbondh" (Nordrbotn). I nordöstra Norge (i stället för öster om fjällryggen) läser man på kartan tre folknamn: Verme- landi, Gentelandi och Engromelandi, som efter Storms uttydning^ helt naturligt böra representera Värmland, o Jämtland och Ångermanland, då Engromeland bör förut- sättas vara felskrifning för Engromanneland (skrifvet Engromeland). Norr om Norge och ofvan omnämnda stora hafsvik sträcker sig ett stort fastland från öster ^ Jmfr Nordenskiöld, Studier och forskningar, Sthm 1883 — 84, s. 38. * GusT, Storm, Den danske geograf Claudius Olavus eller Nicolaus Niger (i Ymer 1889, s. 129 o. följ. samt 1891, s. 13 o. följ.). ^ Nordenskiöld, Facsimileatlas, s. 55. * Claudi Clavi karta och beskrifning öfver Norden finnes aftryckt i facsimile hos Nordenskiöld, Studier och forskningar, likaledes hos Storm, o. a. a. (i Ymer 1891). ° Storm, o. a. a. (i Ymer, 1891, s. 86). 32 till väster,! öster kalladt "Wildlappelandt", i väster sam- manhängande med Gronlandia. Texten innehåller longi- tud- och latitudbestämningar af 133 orter i de nordiska länderna samt dessutom åtskilliga geografiska notiser. Såväl karta som text i den form de föreligga i Filiastrus' Ptolemseusupplaga äro endast utdrag^ och synas icke ha utöfvat något som hälst inflytande på en senare geogra- fisk forskning ^ Däremot ha, oberoende af denna kopia, både Olavus' karta och beskrifning, i sitt ursprungliga skick, blifvit allmänt begagnade såväl i Tyskland som Italien, och bägge utgjorde en lång tid hufvudstommen af de geografiska uppgifter man hade rörande Norden. Beskrifningen har, som Storm uppvisat, i original varit betydligt utförligare; den kom in i den tryckta littera- turen i Tyskland genom de två tyska geograferna Scho- ner och Franciscus Irenicus. Johannes Schoner, präst, från Karlstadt i Franken, utgaf 1515 (Ntirnberg) en kort- fattad skrift " Luculentissima quedam terre totius de- scriptio", som afsåg att lämna en öfversikt öfver sam- tidens geografiska vetande^ och innehöll utdrag ur Ola- vus' arbete. Några år senare 1518 skref Schoners yngre samtida Franciscus Irenicus (Friedlieb) från Esslingen "Exegesis Historise Germaniae*', och har därvid likaledes begagnat sig af Olavus samt äfven af hans karta ^. Ut- drag från Schoner och Irenicus återfinnas hos andra tyska humanister från reformationstiden; så har Wili- BALD PiRCKHEiMER i siu " GermauisB brevis explicatio" (Strassburg 1530) lånat långa stycken från Schoner och Irenicus om de nordiska länderna, och utdrag från dessa författare nådde också Herberstein (1549), som användt dem för sin framställning af ryska förhållanden. Hvad Olavus' karta beträffar, har äfvenledes Storm gjort ytterst sannolikt, att en fullständig och äkta kopia af denna karta återfinnes i den af Nordenskiöld i War- * Storm, o. a. a. (Ymer, 1891, a. 34). 2 Storm, o. a. a. (i Ymer 1889, s. 138). ^ Storm, o. a. a. (i Ymer 1889, s. 142). 33 schau upptäckta s. k. Zamoiskiska kartan^. Den är, lik- som kopian i Filiastrusupplagan af Ptolemseus, handritad och finnes i en latinsk handskrift af Ptolemseus från 2:dra hälften af 15:de årh. Skandinavien skiljes äfven här i öster från fastlandet genom ett smalt sund, hvilket möj- ligen blifvit ditsatt för att aptera kartorna efter Ptole- mseus' uppfattning af XxavSta såsom en ö, ehuru, såsom förut framhållits, såväl Adam af Bremen som Saxo tyd- ligt skildrat landsammanhanget mellan nordöstra Europa och Skandinavien [Skandinaviens halfögestalt hade gan- ska riktigt beskrifvits äfven på 1400-talet af JEneas Syl- vius — sedermera påfven Pius II — i hans *' Historia de Europa" ^]. På Zamoiskikartan finnes liksom på Filiastrus' kopia i norr en stor hafsvik, hvilken skiljer Norge från "Finlappelanth", som återigen i väster sammanhänger med den stora halfön Gronlandia. Engroneland, så ly- der namnet på Zamoiskikartan [jämför Filiastruskopians Engroineland] har i och med förändringen af skrifsättet flyttats längre åt väster in bland de norska kustlandskapen som namnet på en norsk provins. Det låg härigenom nära till hands att sammanställa de likalydande namnen Engroneland och Gronelandia., och på efterföljande kar- tor flyttades också mycket riktigt det förstnämnda nam- net öfver på Grönlands östra kust, där de båda namnen sålunda kommo att motsvara hvarandra"^. Som en egen- domlighet hos Zamoiskikartan kan nämnas, att namnen på inskjutande vikar eller utmynnande floder längs Öster- sjökusten och i Sverige lyda: den första, andra, tredje, fjärde (i orginal: "förste, annen, tredie, fierde"), hvilka ord Storm af språkhistoriska skäl anser vara danska och ursprungligen just af Claudius Olavus utsatta på hans origi- nalkarta ^. Att floder och vikar angifvits med ordningstal synes häntyda på någon slags segelanvisning såsom källa. ^ Kartan N:o XXX i Nordenskiölds Facsimileatlas. ' Jmfr Peschel, Geschichte der Erdkunde, s. 163, not 3. ^ Jmfr Stobm, o. a. a. (i Ymer, 1891, a. 36). "* Storm, o. a. a. (i Ymer, 1889, s. 146). 3 34 En kopia af samma karta som den i Zamoiskisam- lingen i Warschau finnes i Ptolemaeusupplagan 1482, tryckt i Ulm, och kom alltså med denna upplaga fram i den tryckta litteraturen. Denna Ulmerupplaga (1482) af Ptole- maeus^ med tillhörande karta öfver Norden bär vanligen namn efter Nicolaus Donis, en benedektinermunk från klostret Reichenbach, hvars riktiga namn var Dominus Nicolaus Germanus; Dominus förkortades sedermera till Donnus, hvilket genom misskrifning blef Donis. Han uppgifves ha dött 1471^. Donis har emellertid endast afritat kartorna i en från Ptolemseus något afvikande pro- jektion, men dock i ett afseende förbättrat karttypen öfver Norden^, i det han framställer Skandinavien såsom en halfö, genom ett smalt näs sammanhängande med Fin- lappelandt i öster. Däremot har han med bibehållande af "Engronelant" i nordligaste Norge gifvit samma namn åt en stor halfö norr om nordligaste Norge*, så att Is- land långt i väster blifvit alldeles isoleradt. Detta se- nare innebär sålunda uppenbarligen en försämring i för- hållande till den jämförelsevis riktiga uppfattning, som framträder hos Clavus och Zamoiskikartan beträffande läget af halfön Gronlandia, som på dessa kartor ligger i väster (ej såsom hos Donis i öster) om Island. Från dessa tvänne karttyper, af Storm kallade Za- moiskitypen och Ulmertypen, härstamma de nordiska kar- torna i Ptolemseusupplagorna och på världskartorna från slutet af 15:de och början af 16:de årh. Till Ulmertypen höra circa 20 af de i Nordenskiölds Facsiraileatlas publi- cerade kartorna, af hvilka jag här vill särskildt nämna Ptolemjieusupplagan i Ulm 1486 (ident. med den af 1482), Behaims globkarta från 1492 (n:o 40), Ptolemaeusuppla- ^ Första uppl. 1482, andra uppl. (äfven i Ulm) 1486; den till- , börande kartbeakrifningen finnes endast i uppl. 1486. ^ Jmfr Nordenskiöld, Facsimileatlas, s. 55. ' Jmfr Donis' karta öfver Norden hos Nordenskiöld, Vegas färd kring Asien ocb Europa, I. Bil. N:o 1. * Jmfr Storm, o. a. a: (Ymer, 1891, s. 36). 35 gorna i Rom 1507 (n:o 14) och 1508, Ruysch* karta från 1508 (n:o XXXII) samt Leonardo da Vincis (n:o 45) och ScHONERs (n:o 46) glober från 1515, vidare Apianus' karta från 1520 (n:o XXXVIII, b). Till Zamoiskitypen höra bl. a. EssLERS och Ubelins framställning af Norden i deras Strassburgerupplaga af Ptolemseus 1513 (n:o XXXV) [dock med en något afvikande typ: Grönland såsom en smal med Norge parallel halfö, gående mot sydväst^] samt [äfven i någon mån afvikande] Pirckheimers Ptolemseus- upplaga 1522 (och 1525), Villanovanus (Servetus) 1535 (och 1541) m. fl. Ett nytt framsteg i Nordens kartografi gjordes af Olaus Magnus' närmaste föregångare, Jakob Ziegler. Han var född 1480 i Landshut, studerade i Ingolstadt och företog långvariga resor, hvarunder han äfven be- sökte Rom. Sedermera lefde han i Wien samt i Passau, där han dog 1549. Zieglers geografiska arbete öfver Skandinavien bär namnet '^ Schondia" , och åtföljes af en karta af en all- deles ny typ^. Ziegler hade icke själf besökt hvarken Sverige eller Norge ^, utan under sin vistelse i Rom gjort bekantskap med fyra skandinaver, på h vilkas muntliga uppgifter han åberopar sig. Dessa voro de två norska ärkebiskoparne Erik Walkendorf, som dog i Rom 1522, Olof Engelbrektsson, som 1523 lämnade Rom för att till- träda Trondhjems ärkebiskopsdöme, samt svenskarne Jo- hannes Magnus och Peder Månsson (sedermera rektor i Vadstena), h vilka båda vistades i Rom i början af 1500- talet. Johannes Magnus hade redan då påbörjat en be- skrifning öfver *Schondia", som han lät Ziegler stu- * Jmfr Nordenskiöld, Studier och forskningar, s. 32. ^ H. HiLDEBRAND, Ett geografiskt arbete öfver Skandinavien från 1532 (med karta) i Geografiska Sektionens tidskrift Bd I, 1878. Kartan finnes äfven återgifven hos Nordenskiöld, Vegas färd kring Asien och Europa I. * Jmfr L. Daae, En bemsDrkning om Jakob Ziegler (i Norsk Hist. Tidskr. 2 R. 6 Bd. s. 332). 36 dera\ Den senares arbete med samma namn trycktes därefter i Strassburg 1532 och 1536 (o. i Frankfurt a. M. 1575), och omfattar Sverige med Finland och Lappland samt Norge med dess dåvarande biländer, däremot icke Danmark. Ziegler uppgifver lat.- och long.-bestämningar för omkr. 440 olika orter i Skandinavien, angifver län- dernas gränser och indelning i landskap samt lämnar äfven etnografiska skildringar. Hans framställning är fattig på citat: utom Plinius nämner han endast Saxo och Petrus Martyr (jämte de ofvannämnda nordiska prelaterna). Zieglers karta visar för första gången riktigt Skan- dinaviens längsta utsträckning från norr till söder; Skan- dinavien bildar en halfö, som utgår från fastlandet i nord- ost. Bottenhafvet, som af Ziegler karaktäristiskt nog kallas "sinus finnonicus", angifves riktigt som en från Östersjön utgående vik mot norr, men Finska viken sträc- ker sig nästan parallelt med Bottenhafvet mot nordost, så att Finland får utseendet af en fullkomligt spetsvink- 1ig halfö. Längst i norr (i nordligaste Skandinavien) förlägger Ziegler Lapponia, hvilket land medelst ett bredt landbälte sammanhänger med Gronlandia i väster, hvar- vid emellertid Island liksom på Olavus' karta fått sig anvisad en tämligen riktig plats. Det återstod sålunda likväl att från ståndpunkten af dåtidens vetande framställa en korrektare och i de- taljerna finare och riktigare utarbetad kartografisk bild af de nordliga länderna, att afskilja den Skandinaviska halfön från det mystiska grönländska polarlandet i norr och att lämna en utförlig skildring af Nordens natur och folk, lämpad efter renässansens vidgade intressen och idéer. Detta utfördes af den man, hvars geografiska ar- beten i det följande skola bli föremål för undersökning och granskning. ^ Denna beskrifning är under namn af "Situs Scandise" tryckt som inledning till Johannes Magnus' Historia de Gothonim Sueonumque Reg., RomsQ 1554. 37 IL Olaus Magnus' lif och resor. Olaus Magnus Gothus, som han själf oftast kallar sig, var två år yngre än sin äldre broder, den bekante Upsalaärkebiskopen Johannes Magnus. Denne var näm- ligen född i Linköping år 1488, och i samma stad föddes äfven brodern Olaus i början af Oktober år 1490 ^ Van- ligen angifves Skeninge som hans födelsestad^, men mot detta antagande strider Olaus' egen bestämda uppgift: * — — — — Civitas Lincopensis unde mihi origo est" ^. Också nämner han sig som auktor till Carta marina (1539): "Olaus Magnus Gothus Lincopen(sis)" *. Säker- ligen torde Olaus ha tillbringat första delen af sin barn- dom i Linköping, där han enligt egen uppgift vistades åtminstone ännu år 1500^. Råder sålunda knappast något tvifvel rörande hans födelseort^, synes däremot fi'ågan om hans börd vara vida mer svårlöst. Äldre författare såsom Spegel ^, Peringskiöld ^, Rhyzelius ^, m. fl. uppgifva alla, att fadern hetat Magnus Persson Store och modern Kristina Kuse; han skulle enligt dessa uppgifter sålunda ha varit af adlig härkomst (Spegel: ^ Olaus Magnus, Hist. de gentibus septentr., Venet. 1555, Lib. I, O. 17. * Jmfr. Hsndl. rör. Skand. Hiat. I. Hans Hildebrand, Olaus Magni och hans historia. Hist. Tid. 1884, s. 308. » Hist. II, C. 31. * Se Cart. mar. (facsimile) i Krist. Vid. Selskabs Forhandl. 1886, N:r 15. 5 Hist. III, C. 13. * J. I. HIhl, Linköpings stifts Herdaminne, Norrk. 1846, I, s. 90, nppger äfven Linköping som Olaus' födelsestad, men påstår oriktigt att han var född år 1493. ^ H. Spegel, Kyrkohistoria, 1708, s. 121. ^ J. Peringskiöld, Monnm. Uplandica, 1710, s. 171 o. följ. ^ BuYZEUUS, Biskopskrönika, s. 53. 38 "som det säges af Storarnes och Gyltarnes familj*'). Kon. Gustaf I kallar honom ^ "mesther Olaflf Magnj Swine- footh", hvilket synes tyda på adlig börd, men troligen har den senare benämningen varit ett vanligt binamn, afsedt att skilja dess innehafvare från andra med samma namn. Åtminstone tyder ingen annan samtida uppgift eller källa därpå, att bröderna Magnus icke skulle ha varit födda ofrälse; antagandet att de tillhört ätten "Store" beror otvifvelaktigt däraf, att de kallade sig "Magnus" i stället för "Magni", emedan i utlandet, där de vistades en stor del af sitt lif, "den svenska seden att till eget namn foga genitiv-formen af faderns var mindre vanlig" ^. Olaus Magnus berättar själf rörande broderns (och sin egen) härkomst: "parentes habuit Magnum Petri et Christinam eius loci cives, genere honesto et nobili sed virtute cla- riores" •^. Fadern var sålunda borgare i Linköping, och det är väl möjligt, att han enligt en anteckning af Nico- laus Bothniensis, omnämnd af Peringskiöld ^, där utöfvat skomakeriyrket. På sensommaren (Aug.) 1504 träffa vi Olaus i Västerås, där han vid domkyrkoskolan torde ha åtnjutit skolunder- visning^, och möjligt är, att han just från denna stad företog sin första för eftervärlden bekanta längre resa, nämligen till Oslo i Norge 1504 — 1505^. Enligt de gängse uppgifterna^ erhöll Olaus seder- mera kanonikat i de båda stiftsstäderna Upsala och Lin- köping, hvilka ämbeten han likväl knappast torde ha tillträdt förrän efter hemkomsten från Tyskland, där han vistades i sju år, 1510 — 1517, för att vid detta lands ^ Gu8t. 1:8 Regiatratur, III, s. 51, (Bref, dat. Wexiö d. 2 Febr. 1526). 2 HiLDEBRAND, anf. st., 8. 307. ^ JoHANN. Magn. Histor. metropolitana ed. Olaus Magnus (Scrip- tores rer. suec. III, 2 sect., ed. Annerst., s. 74). * Anf. arb., a. 172. ^ Hiat. XXI, C. 48 : " ante L annoa in Arosiensibus pratia . . more scholarium in medio Augusti collecturus eram gråna iuniperorum". « Jmfr. Hist. II, C. 9; XIII, C. 32. ^ Jmfr. Han dl. rör. Sk. Hist. I, m. fl. 39 förnämsta lärosäten fullborda sina studierå Hemfärden var, som Olaus finnes ha antecknat, synnerligen besvär- lig, i det att han därvid var nära att råka ut för skepps- brott i Östergötlands skärgård^. Väl hemkommen synes han endast en kortare tid ha vistats i Upsala, emedan han redan år 1518 af den bekante påflige legaten Johannes Angelus Areimboldus, som vid denna tid anländt till Sverige, sändes upp till de nordligaste trakterna af riket, med all sannolikhet i syfte att åt påfvens ombud insamla penningar och ut- mångla aflatsbref. Själf uppgifver han resans ändamål på följande sätt^: "propter conservationem Christianje fidei pullulante heresi Lutherana ad requisitionem Johan- nis Angeli Arcimboldi apostolici commissarii profectus est". Denna nordliga resa, h vilken som nämndt började år 1518 och icke afslutades förrän följande år 1519, har haft en synnerligen stor betydelse för Olaus Magnus i egenskap af geograf, enär han därunder, dels genom egna iakttagelser och dels genom upplysningar af de genom- resta trakternas inbyggare, förskaffade sig rikligt material för såväl sin stora karta som sina geografisk- etnografiska skildringar. Olaus' resa är dessutom af så mycket större intresse, som före honom endast enstaka biskopsvisitatio- ner företagits så långt norrut; af ärkebiskop Hemming Laurentii (1341 — 1345) till Torne, af ärkeb. Birger Gre- gorii 1374 till Lule och sedermera af olika biskopar till stiftets nordliga delar åren 1386, 1445, 1472 och 1507. Olaus Magnus' resa till Torne är den första i det nord- ligaste Sverige, om hvilken man äger jämförelsevis när- mare uppgifter. Olaus bröt upp från Upsala^, och passerade i slutet * Olaus Magnus, Litterära fragmenter, utg. gen. H. Hjärne, Hist. handl. XII, 2, 1, s. 1. Jmfr. Hiat. II, C. 29, hvaraf framgår, att Olaus var på hemväg redan år 1517. ^ Hist. ibid. ' Litt. fragm. * "Profectus est ab Upsalia", Litter. fragm., I, a. 1. Af Herm. A. Schu- MACUER har uti Zeitachrift der GeseUschaft fur i^rdkund^ zu Berlin, Bd 40 af Maj 1518 till häst genom Hälsinglands skogar, där han gjorde åtskilliga zoologiska rön och iakttagelser ^ Ända intill 1600-talet voro vägarne i dessa trakter af Sverige alldeles ofarbara för hjuldon och utgjordes af till ridvägar utvidgade gångstigar, hvarå man vintertiden färdades på slädar. På sommaren kunde man däremot endast komma fram ridande, och packningen lades antin- gen på hästryggen eller fästes å långa stänger eller *släpor", hvaraf blef en följd, att resor på denna tid gingo mycket långsamt och fordrade ett jämförelsevis stort antal hästar ^. Ändamålet med Olaus' resa var att besöka sockenkyrkorna, och antagligt är därför, att han rest fram och åter mellan de olika delarne af mellersta Norrland och därvid färdats dels utmed kusten, dels i det inre och längst älfdalarne. A Olaus' karta äro t. ex. Hälsinglands allra fleste socknar utsatta med riktigt angif- vande af deras inbördes lägen. Annorlunda är det med ortnamnen i Medelpad och Ångermanland, enär Olaus förväxlat älfvarne i dessa landskap, hvilket naturligtvis åstadkommit förvirring i den kartografiska framställ- ningen. Emellertid har Olaus enligt sin egen uppgift under stora faror (på sommaren) 1518 färdats utför älfvarne i forsbåtar, kallade *'haapar", om h vilka färder han berät- tar följande.^: " Haapar — — quo genere vestigii XXVm, 1893, N:r 3 s. 178 o. ff. publicerats en af handling med titel "Olaus Magnus und die ältesten Karten der Nordlande", som är utgifven efter för- fattarens efterlämnade manuskript och saknar källanvisningar. Den inne- håller en mängd dels obestyrkta dels alldeles oriktiga uppgifter och saknar allt värde. Bland annat heter det angående Olaus* resa, att han började densamma frän Strängnäs, att han därefter besökte Dalarne och i norr (Ångermanland) öfverskridit floden Madelgad (I). Om allt detta finns ingen som hälst antydning i Olaus Magnus* egna skrifter, lika litet som att han från Trondhjem skulle sjöledes ha fUrdats till Vardöhus och därifrån till häst fortsatt resan till Torne. » Hist. XVni, C. 20. * Jmfr. P. H. WiDMARK, Beskrifning öfver provinsen Hälsingland, Upsala 1860, I, s. 408. « Hist. IV, C. 10. 41 periculosissime inter montana flumina 1518 descendendo evectus fui; adeo fragili ligno coactus sum ob publica negotia peragenda credere animam et salutem meam: eoque formidabilior erat transitus quo magis in littore signa apparuere magni nominis personas ibidem vi fluminum fuisse suflfocatas**. Därefter beskrifver Olaus de nyss- nämnda forsbåtarne; de voro hopfogade på ett skickligt sätt utan järnnitar (sine férro), hade en betydlig längd och tycktes nästan flyga öfver vattnet endast vid en lätt stöt (impulsus). De användes endast på älfvar, som kommo från högt belägna trakter (e sublimioribus locis)\ Olaus omtalar icke, utför hvilka floder han färdats på ofvannämnda sätt, utan berättar saken endast i största allmänhet, men enligt Rietz^ begagnas ordet *håp** (pl.-ar) såsom beteckning för en forsbåt (eller båt tjänlig att användas på forsande älfvar) i Västerbotten, hvarför det synes antagligt, att Olaus redan år 1518 kommit så långt i norr som till, eller åtminstone i närheten af, detta landskap. Med detta antagande öfverensstämmer äfven Olaus' uppgift, att han 1518 sammanträffat med Lappar '^ Dock var den stora flod, som han särskildt omnämner, belägen i Medelpad; dess högvattenstillstånd inträffade något före sommarsolståndet, hvarvid strömfåran på tre olika ställen fyldes af ismassor och lösryckta trädstam- mar, så att däraf föranleddes öf versvämning *. Hvilken älf detta än må hafva varit (Indalsälfven ?), så mycket synes vara utom allt tvifvel, att Olaus på sommaren 1518 vistats i Medelpad och Ångermanland samt troligen äfven i Västerbotten. Därefter torde Olaus begifvit sig västerut till Jämt- land och öfver den Skandinaviska fjällryggen färdats in i Norge. Lifligt, ehuru något öfverdrifvet, beskrifvas svå- ^ Hiat. ibid. * Svenskt dialektlexikon, I, a. 278. 3 Hiat. IV, C. 11. * Hiat. n, O. 18. 42 righeterna vid en resa öfver fjällen i synnerhet vid som- martid \ och hela denna skildring ger ett bestämdt intryck af att vara grundad på egen erfarenhet och iakttagelse. Sannolikt har Olaus å den väg, som å hans karta kallas *^via montanorum^ , mellan Scarsa möns i norr (Åresku- tan) och Sula möns (Sylfjällen) i söder, passerat in i Norge, möjligen genom den s. k. Skurdalsport, som är en af de märkliga "portce" eller ^aperturce^ i fjället, hvilka Olaus i den nyssnämnda reseskildringen omnämner. Att Olaus under sin nordliga resa 1518 — 1519 värk- ligen besökt Norge, därför tala en mängd olika uppgifter i hans historia. Så omtalar han, att fiskarebefolkningen vid kusten berättat honom underbara saker om sjöormar och andra hafsodjur^, hvilka berättelser han äfven ofta på ett okritiskt sätt återger. En hel del mer eller mindre kuriösa saker uppger han sig själf ha sett vid Norges kust (**in littore Norvegiano — in Norvegiano oceano")^; under segling på hafvet ("in ter navigandum") iakttog han äfven t. ex. huru sjöfolket uppsamlade ambra för att sedan sälja detsamma åt "medici" *. Under sin vistelse i Norge torde Olaus ha förskaffat sig flera värdefulla upplysningar, som han återger i sin geografiska fram- ställning, så om den stora övärlden vid Norges västkust ^ om vinterfisket^ och hvalfångsten ^ tranberedningen ®, salttillvärkningen vid hafskusten^, om inbyggarnes sätt att skydda sina båtar ^^ m. m., samt om befolkningens sysselsättningar och lefnadssätt öfver huivud. Som sanno- likast torde man få antaga, att Olaus Magnus uppehållit 1 Hist. II, c. 14. 2 Jmfr. Hist. XXI, prsef., C. 5 o. ff, C. 43. 3 Jmfr. Hist. XVIII, C. 40; XX, C. 12; XXI, C. 37, m. fl. st. * Hist. XXI, C. 18. 5 Hist. XIX, C. 38. 6 Hist. XXI, C. 1, 2 o. ff. ^ Hist. XXI, C. 10 o. 15. 8 Hist. XXI, C. 38. 9 Hist. XIII, C. 43. JO Hist. X, C. 2. 43 sig i Trondhjem \ och att han gästat den för Nordens geografiska förhållanden så varmt intresserade ärkebisko- pen Erik Walkendorf. Möjligen har han äfven stått i någon förbindelse med kaniken Henrik Nilsson i Trond- hjem, hvars namn (**D. Henricus Nielsen") läses å Olaus' karta vid kusten i närheten af "Nidrosia", där nämnde kanik antagligen ägt någon större gård eller egendom^. Egendomligt nog läses ännu ett personnamn på denna del af Carta marina, nämligen längre söderut vid ön "Gisk** namnet **D. Kanutus Alson**. Gården Giske eller Giskö på en ö af samma namn i Söndmöre var ett af Romerska ättens gamla arfvegods, och kom genom mö- dernearf till den svenske riddaren Alf Knutsson (Tre Rosor); dennes son var den bekante Knut Alfsson, hvars namn finnes å Olaus' karta. Knut Alfsson, som spelade en viss roll under unionstvisterna, mördades emellertid 1502*^, hvarför förekomsten af hans namn å Cart. mar. på sin höjd endast skulle kunna innebära, att Olaus under sin vistelse i Norge aflagt ett besök på Giske gård. Huruvida Olaus i öfrigt företagit resor inom Norge kan ej med visshet sägas. Han omtalar visserligen på ett ställe*: "sunt inträ Norvegise limites vastissimi altissi- mique montes quatuor dietarum ascensuros, totidemque e vertice descensuros admittentes", hvilket möjligen skulle kunna tyda härpå, men uppgiften kan äfven ha gällt färden fram eller åter mellan Jämtland och Trondhjem. Olaus uppger ingenstädes, huru länge han kvarstan- nat i Norge. Sannolikt har han i början af år 1519 eller tidigt på , våren s. å. åter rest öfver till Sverige 1 Jmfr. Hiat. I, C. 27; II, C. 1; XVIII, C. 24. * Denne mäster Henrik Nilsaon synes ha varit nära lierad med den for sin stora rikedom berömda ätten Römer i Norge; år 1547 fick han till ock med af Nils Henriksson Gyldenlöwes enka. Fru Ingegerd Ottesdotter (Römer), gärden Borg i Skongen. Dipl. Norveg. ^ Jmfr. Stypfe, Bidrag till Sveriges historia under medeltiden, IV, 8. CCXCm. Allén, De tre nord. Bigers Hist. I, s. 248 o. följ. ^ Hist. II, C. 2. 44 samt utmed Bottenhafvets kust fortsatt sin färd mot norr. Ångermanlands kustberg eller närmast Skuluberget i Vid- byggerå socken (å Cart. mar. " Scula mons'^) ansåg han vara af så betydlig höjd, att dess toppar hela året om täcktes af ett beständigt snötäcke \ en åsikt, som han troligen fått på den grund, att snön på våren ännu låg kvar, då Olaus passerade kusten; bergen voro i öfrigt förträffliga sjömärken för seglare^. Olaus seglade emel- lertid vidare åt norr och torde i Västerbotten och Norr- botten ha besökt alla de mera betydliga orter, som då funnos och som äfven samtliga finnas utsatta å hans karta. Om Bjuruklubb (^ Biurakluhhen^ ), den bekanta landkänningen i Löfånger söder om Skellefte, säger Olaus ^: **Sua mira celsitudine orta densissima nubium caligine prospecta in mediis undis, prout anno Domini 1519 expertus fui, salvantur errantes. Tanta et enim condensati aéris ac caliginis solet esse obscuritas, ut vix in exigua navi proram tenens e puppi respiciatur. * Skär- gården norr om Bjuröklubb ända till Torne prisas af Olaus Magnus i varma ordalag : " omnia ibi iucunda, quieta et transquilla" ^. Vid midsommartiden 1519 befann sig Olaus slutligen i själfva Torne, där han bland annat fick åskåda det pågående laxfisket^ samt med egna ögon iakttaga handelslifvet i detta det nordligaste Bottenhaf- vets förnämsta "emporium*; särskildt fäste han sig där- vid, att moskovitiske handelsmän i stort antal kommo dragande hit österifrån, bärande sina båtar på skuldrorna ^. Men äfven Lappar (och Finnar) blefvo föremål för hans intresse ^. * "Continuo candore nivium toto anni tempore etc." Hist. II, C. 4. 2 Hist. II, C. 4. 3 Hist. II, C. 6. * Hist. XX, C. 1. s Hist. XX, C. 3. 6 Hist. XX, C. 2. ^ Hist. ibid. 45 Torne, som af Olaus Magnus förlades på omkr. 82° n. lat. och 42'' ö. long. \ var likväl icke den nordligaste punkt han uppnådde. I sina själfbiografiska antecknin- gar nämner han^, att han framträngt till hedningarne (d. v. s. Lapparne) ända upp under 84° n. lat., och på ett annat ställe heter det till ock med: ** versatus sum etiam circa elevationem graduum poli Arctici 86**^. Så mycket framgår häraf med visshet, att Olaus fortsatt sin resa ett ganska betydligt stycke norr om Torne, men för att närmare bestämma, hur långt han kommit, måste framhållas följande omständigheter. Den nyssnämnda uppgiften om Tornes bredd öfverensstämmer icke med den å Carta marina angifna, hvilken här sättes åtmin- stone två grader nordligare, alltså ungef. till 84° n. lat. Men två grader norr om Torne finnes å kartan invid Torne älf utsatt namnet å en kyrka ^Ecclesia S. Andrece" , som, om man utgår från den i Hist. de gent. sept. före- kommande breddbestämningen för Torne (82° n. lat.), sålunda borde ligga på ungef. 84° n. lat. Härmed öfver- ensstämmer en från annat håll hämtad uppgift. Den portugisiske riddaren Damianus a Goes, som i Danzig sammanträffade med bröderna Magnus och med desse, som han själf säger, "knöt ett oupplösligt vänskapsband** (indissolubilem contraxi amicitiam), sände år 1540 till påfven Paul III ett bref, innehållande en klagoskrift öfver Lapparnes hedendom ("Deploratio lappianae gentis") och åtföljdt af en beskrifning öfver Lappland ("Lappia3 des- criptio **)'*. I denna beskrifning, som uppenbarligen är grundad på upplysningar af Olaus Magnus, säges "Ecclesia S. AndresB** vara belägen på 84° n. lat. Efter allt att döma synes Olaus ha besökt detta ställe; men hvilken nuvarande plats afses med "Ecclesia S. Andrese" ? Det ' Hist. XX, C. 1. * Litter. fragment, Hist. handl. XII, 2, 1. 3 Hist. I, C. 19. * De rebus hispanicis, lasitanicis, aragonicis, indicis et sethiopicis. Dämiäni a Goes Lusitani Opera. Colon, 1602, s. 247 o. ff., s. 252 o. fif. 46 må härvid erinras därom, att Olaus uppger, det han äfven varit på 86° n. lat.; förlägger man Torne till 82** n. lat. och därifrån räknar fyra grader åt norr på Carta marina, träffar man på kartans nordligaste ortnamn åt detta håll, nämligen ^Pele^, Denna ort kan icke gerna vara någon annan än den strax NO. om Pentäsjokis ut- lopp i Torneälf på älfvens högra strand belägna byn Pello i nuvarande Ofvertorneå socken, omkr. 110 km. norr om Tornet Då nu Olaus förlägger Ecclesia S. Andrese vid Torneälf ungefär midt emellan Pello och Torne, måste han därmed ha menat det gamla kapell, som fanns vid nuvar. Ofvertorneå, och som 1482 och sedermera vanligen kallades Saerkilax^; det låg nämligen omkr. 60 km. norr om Torne, sålunda på halfva vägen till Pello. Olaus Magnus har tydligen färdats uppefter Torneälf (i båt?) och därunder besökt såväl Sserkilax som Pello. Att han skulle ha framträngt ännu längre i norr, därom finnes icke någonsomhälst uppgift i hans skrifter, utan torde han här ha vändt om och rest tillbaka till Torne. På sensommaren eller hösten 1519 inträffade Olaus åter i mellersta Sverige (Upsala). Arcimboldus, som först efte?' Olaus' afresa norrut i slutet af år 1518 ankom- mit till Stockholm och Upsala, hade äfven redan i Mars 1519 lämnat Sverige '\ sålunda innan Olaus hunnit komma tillbaka. Huruvida Olaus under sin resa lyckats insamla några betydligare penningmedel, och om dessa i så fall värkligen öfverlämnats till den påflige legaten, därom känner man ingenting; förbindelsen med Arcimbold kan, som af ofvanstående framgår, i alla händelser icke ha varit af någon intimare art. Emellertid hade Olaus lyck- ligt fullbordat sin i geografiskt afseende synnerligen märkliga resa och därunder insamlat ett ganska rikhaltigt ^ Jmfr. Norrbottens läns kartvärk 1891, Bl. 12 (Svansten). '^ Jmfr. HiJLPHEKS, Beskrifning öfver Norrland, III, s. 240. Stypfe, Skandinavien under unionstiden, uppl. 1867, s. 300. ' Jmfr. Allén, anf. arb., III, s. 49, s. 60. 47 material för sina kommande arbeten öfver Norden. Han hade äfven, som han själf uppger, under sin resa predi- kat och omvändt många; den tillryggalagda våglängden uppskattade han sammanlagdt (eundo, circumeundo, re- deundo) till 4,860 ital. miP, d. v. s. nära 9,000 km., hvilket likväl under alla förhållanden måste betraktas som en oerhörd öfverdrift. Olaus, som år 1520 var åsyha vittne till Stockholms blodbad, torde de följande åren 1521 och 1522 under be- lägringen ha vistats i hufvudstaden såsom predikant^. Sedan brodern Johannes i egenskap af påfvens legat år 1523 ankommit till Sverige och af Gustaf Wasa blifvit utsedd till ärkebiskop, afreste Olaus följande år 1524 till Danzig och fortsatte därifrån landvägen till Rom för att på uppdrag af konungen utvärka påfvens godkännande såväl af ärkebiskopsvalet som af de i ledigheten efter • Stockholms blodbad nytillsatta biskopsplatserna^. Olaus återsåg sedermera aldrig Sverige, och denna resa (1524) bildar därför inledningen till det ostadiga och kringirrande lif han förde i nära trettio år eller ända till sin död, om- växlande vistandes i Tyskland, Polen, Nederländerna och Italien. Olaus reste hufvudsakligen i politiska och un- der senare delen af sitt lif nästan uteslutande i kyrkliga ändamål, hvilkas närmare utredande icke ingår i planen för denna framställning. Men under sina resor i olika länder lärde Olaus känna flere af samtidens geografiskt bildade och intresserade män, liksom han själf alltjämt hade ett vaket öga för den större eller mindre egendom- ligheten af de naturföremål, som mötte honom. Hans resor inom en stor del af Europas kontinentala område kunna därför sägas i väsentlig grad ha vidgat och full- ständig at hans geografiska intressen, I Rom kvarstannade Olaus större delen af år 1524 * Litt. fragm., I, s. 1, a. st. 2 Litt. fragm., I, ibid. Hist. XIII, C. 29. ^ Litt. fragm., I, s. 2, jmfr Gust. 1:8 Registratur I, s. 146. 48 för att uträtta sitt uppdrag \ men följande år 1525 träf- fas han i broderns följe i Liibeck^, där Johannes Magnus och Johan af Hoya å Sveriges vägnar skulle underhandla med ombud från Nederländerna angående en handels- traktat med dessa länder^. Olaus synes ha vistats i Lii- beck ännu 1526^, men sändes samma år som konungens befullmäktigade ombud till Bremen för att där fortsätta un- derhandlingen med de nederländska rådsherrarne ^. Olaus tycks vid denna tid innehaft konungens fulla förtroende, och denne tackar honom äfven upprepade gånger för hans tjänster^. Från Bremen reste Olaus s, å. sjövägen till Danzig för att där sammanträffa med brodern Johan- nes^, hvilken till följd af de ändrade kyrkliga förhållan- dena i hemlandet för alltid lämnat Sverige i Okt. 1526. Detta hindrade likväl ej, att kon. Gustaf fortfarande gaf Olaus offentliga uppdrag i rikets tjänst. I April 1527 bemyndigades denne, som redan i början af året ånyo begifvit sig till Liibeck för att där invänta konun- gens befallning, att resa till Nederländerna^ och med regentinnan Margareta, Karl V:s syster, samt general- staterna fortsätta de inledda underhandlingarne rörande handelsförbindelser mellan Sverige och de nederländska städerna. Konungen lämnade honom äfven i uppdrag att "bespörga, hvar någer förståndug på vatns drekter finnes kan, then som kunne med piper eller annat god lämpelig påfund draga stilla vathn uthur thenne diupe malmegruflfur, som her a3re i rikit ath de kunne komma tillgångx igen** ^. De holländska vatten värken och Neder- * Litt. fragm., I, s. 2. 2 Litt. fragm., ibid. ^ Gust. 1:8 Regiatratur, II, s. 262. * Gust. 1:8 Regiatratur, III, a. 193. ^ Litt. fragm., I, a. 3. Gust. I:a Begiatr., II, a. 262, III, s. 202. ^ Gust. I:a Regiatratur, III, a. 51, a. 202. ^ Litt. fragm.. I, a. 3. ® Litt. fragm.. I, a. 3 — 4. ® Kon:s instruktion tiU Olaus Magnua, dat. d. 22 Apr. 1527. Guat. I:a Regist. IV, a. 143. 49 ländarnes skicklighet i att indika och utpumpa sina vat- tenfylda marskländer åtnjöto sedan gammalt (ända från 13:de årh.) stort rykte i det ofri ga Europa. Resan till Nederland företog Olaus från Hamburg. Sedan han nämligen i Lubeck mottagit konungens bref, reste han till förstnämnda stad för att därifrån med nå- gon passande lägenhet komma sjövägen till Amsterdam, alldenstund landvägen var spärrad till följd af hertig Karls af Geldern fiendtligheter mot käjsaren. Olaus träf- fade emellertid icke på något annat fartyg än ett, som låg färdigt att segla till Antwerpen, och följde med detta. En hel månad gick förlorad genom uppehåll utanför Dit- marsken, men därefter uppnåddes omsider Zeeland och förbi Bergen op Zoom i Brabant (nära invid Ooster Schelde) anlände Olaus slutligen till Antwerpen, där han fick höra, att Margareta nyss förut d. 20 Juni rest till 6ent. Olaus reste genast eiter och inträffade i nämnda stad på midsommardagen 1527, samt inledde omedelbart underhandlingar med regentinnan och hennes råd angå- ende den ifrågasatta handelstraktaten. Han erhöll emel- lertid underrättelse, att svar först kunde lämnas sedan ombud från Brabant, Zeeland, Ost- och Västfrisland hun- nit sammanträda i Gent. Under mellantiden gjorde Olaus, som fann lefnadsomkostnaderna betydligt dyrare i Gent än i Rom eller Venedig, en färd tillbaka till Brabant för att enligt konungens önskan taga reda på där förefintliga vattenvärk \ Efter att ha besökt Mecheln, Löwen och Briissel återkom Olaus d. 10 Juli till Gent. Hans sak uppsköts likväl ännu en kort tid, dock kunde Margareta * Man känner icke, huruvida Olaus genom n&gon särskild skrif- Yelse eller p& annat sätt underrättat konungen om resultatet af sina un- dersökniugar rörande de nederländska vattenvärken. Men å andra sidan Yet man t. ex. att kon. Gustaf pä 1530-talet lät rensa Sala silfvergrufva från vatten, hvilken åtgärd möjligen i visst afseende kan ha varit en följd af Olaus Magnus' resa till Nederland. 50 redan d. 27 Juli underrätta kon. Gustaf om den gyn- samma utgången af traktatsunderhandlingen ^ Öfver Amsterdam återvände Olaus till Danzig och sände från denna stad d. 14 Okt. s. å. till konungen den berättelse om sin beskickning, hvarifrån ofvanstående framställning af hans nederländska resa är hämtad^. Re- san hade visserligen icke varit odeladt angenäm, enär t. ex. vid de från Sverige afsända tärepenningarnes väx- ling i Liibeck större delen däraf befunnits vara ogild och Olaus därför måst sätta sig i skuld. Dock försäkrade han konungen om sitt osparda nit och villighet att fort- farande tjäna honom och fosterlandet. Olaus förutsatte, att kon. ville använda någon annan till fortsättandet af de nederländska underhandlingarne, och bad därför, att den nye underhandlaren först skulle sändas till Danzig, på det Olaus utom skriftlig undervisning äfven skulle kunna lämna muntlig sådan ^. o Ar 1528 är Olaus stadd på resa i det inre af Polen. Där tog han kännedom om de stora saltgrufvorna i Wie- liczka och Bochnia (ö. om förstnämnda stad, nära högra stranden af Baba, biflod till Weichsel). Den 5 Jan. 1528 företog han en nedstigning i grufvorna — femtio trap- por (eller stegar) ned i djupet — för att taga saltbryt- ningen i närmare skärskådande. Han berättar om detta sitt besök: "vidi in profundioribus locis laboratores nudos ob calorem ferreis instrumentis eruere opulentissimum thesaurum salis veluti aurum et argentum ex mineris inexhaustis" ^. I Bochnia hade Olaus äfven tillfälle att se och tala med prinsessan Hedvig, kon. Sigismund I:s dotter, om hvars giftermål med kon. Gustaf Vasa det vid denna tid var fråga; det var nämligen för detta ^ Margaretas reversalbref på ett handels- och sjöfartsfördrag mel- lan Sverige och Nederland. Gust. Tis Regist. IV, s. 428. - Handl. rör. Skand. bist. I, s. 1 o. fif. 2 Jmfr Histor. tidskr. 1884, s. 309. -* Hist. XIII, C. 43. 51 ändamål Olaus begifvit sig till det polska hofv6t\ Han synes ha fått ett synnerligen godt intryck af prinsessan, om hvilken han säger: ^puleherrimam ac prudentissimam virginem Hedvigem, omnibus prsedictis divitiis meliorem et sublimiori imperio digniorem* ^. På denna resa be- söktes äfven Krakau^, och Olaus berättar, att han i när- heten af slottet Balesta sett ^uri^, hägnade i konungen tillhöriga djurgårdar (in vivariis)*; säkerligen voro dessa djur redan vid denna tid tämligen sällsynta. Olaus synes redan år 1526 ha förlorat en del af sin enskilda förmögenhet^, men 1530 konfiskerades denna i sin helhet, i silfver, penningar och pälsvärk utgörande en summa af 860 dukater, på samma gång han miste alla sina kyrkliga befattningar i hemlandet^. Orsaken härtill är naturligtvis att söka i hans alltmer i dagen trädande ifver att göra propaganda för katolska kyrkans återställande i Sverige. Något officiellt uppdrag synes han icke häller vidare ha erhållit från Sverige, ehuru han från Liibeck, där han vistades i Mars 1532, till kon. Gustaf afsände ett längre bref med en mängd upplysnin- gar, bland annat om Kristian II:des och holländarnes gemensamma förehafvanden ^. S. å. 1532 besökte Olaus svenske konungens svåger, hertigen af Lauenburg, samt likaledes hertig Albreckt af Preussen (i Königsberg) ^, ständigt och oupphörligt sysselsatt med att på ett eller annat sätt värka för sin katolska sak. Efter ett kort besök 1533—1534 i Italien tillsam- ' JoH, Magnus, Histor. Metropolitana, Scriptores rer. suec. III, 2 (Ann.), a. 79. 2 Hist. XIII, C. 43. 3 Hiat. XIV, C. 8. * Hiftt. XVm, c. 35. ^ Guat. 1:8 Begist. III, a. 285, där en kvittena från konungen till alottafogden i Stockholm Peder Hård finnea införd; den aenare hade bl. a. lagt bealag på en del Olaaa Magnus tillhörande ailfver. ^ Litt. fragm., I, a. 4. ^ Guat. 1:8 Regiat. VIII, a. 362. ^ Litt. fragm.. I, a. 5. 52 mans med brodern Johannes \ återvände Olaus (jämte sin bror) ånyo till Danzig, där han 1534 var sysselsatt med befriandet af en del svenska fångar, som tagits af sjö- röfvare^. Bröderna Magnus fingo i Danzig besök af den förutnämnde portugisen Damianus a Goes, som af desse fick stoffet till sina skildringar af Lapparne ^. Danzig blef sedermera brödernas stadigvarande uppehållsort ända till år 1537, då de för alltid lämnade denna stad. Till sistnämnda år hade nämligen påfven Paul III utlyst ett allmänt kyrkomöte i Mantua, hvilket dock på grund af lutheranernas protester och de mellankommande ogynsamma politiska förhållandena (tredje kriget mellan Karl V och Frans) måste inställas. På grund af kallel- sen till kyrkomötet afreste emellertid bröderna Magnus till Italien. Från Danzig for o de först till Gnesen, h var- vid Olaus antecknat följande: **Vidi ego prope Gnesnam toto corpore candidam picam a nobilibus terrse ad pro- pagationem generis diligenter inquiri" *, samt därefter till Posen och Breslau (Wratislawa). Här ådrog sig Jo- hannes Magnus genom ett svårt fall från vagnen en all- varsam skada i vänstra knät, och först efter någon tids uppehåll kunde resan fortsättas^. Färden genom Mähren synes ha varit synnerligen besvärlig att döma af Olaus' skildring: **nec parvum erat damnum, quod in fortunis et expensis ob illam viarum difficultatem contraxit, prae- sertim prope villam Moravise Vistonitium, in cuius paludi- bus ultra omnem solitum cursum inundantibus omnes pontes rupti erant necesseque fuit natantibus equis et curru pra3stantissimum moirtis periculum superare ^ ^. Där- efter passerade bröderna Magnus Olmiitz, reste därpå ^ Litt. fragm., I, a. 5. 2 Gust. 1:8 Regist. IX, s. 385. Joh. Magn., Hist. Metropol., Script. III, 2, 8. 81. ^ Jmfr Joh. Magn., Histor. Metropol., Script. III, 2, s. 88. * Hist. XIX, C. 26. * Jmfr för uppgifterna om resan till Italien 1537 Joh. Magn., Histor. Metropol., Script. III, 2, s. 83. ** Hist. Metropol. (Olaus Magnus' tillägg), Script. ibid. 53 genom nedre Österrike, Steiermark och Eärnthen samt framkommo på försommaren till Forum Julii (Friaul). Sedermera togs vägen öfver Mantua och Bologna; vid passerandet af Apenninerna råkade Johannes ut för en svår ögonsjukdom, hvarom det heter: "In quo itinere multos adversus casos expertus est, nam cum ex monti- bus Apenninis ad oppidum Scarparise per abrupta prse- cipicia descenderet a Deo obumbrati sunt oculi ejus, ut praevio ductore opus haberet** ^ Så passerades Florens, hvarefter bröderna slutligen d. 5 Okt. 1537 uppnådde Rom. Följande år 1538 träffa vi bröderna Magnus i Vi- cenza, dit man hade ämnat förlägga det uppskjutna kyrko- mötet^. Från sin vistelse i nämnda stad har Olaus an- tecknat: **per me visa (est) in Concilio Vincentino 1538 struthio älta bestia** ^. Då det beramade kyrkomötet på n3i;t uppsköts, blef emellertid uppehållet i Vicenza icke af någon långvarig beskaffenhet, utan redan s. å. 1538 ankommo Johannes och Olaus till Venedig, där de mot- togos med stor välvilja och gästfrihet af patriarken Hie- RONYMUs QuiRiNus. Utan tvifvel har Olaus här flitigt ägnat sig åt geografiska och kartografiska studier, lik- som han äfven torde ha uppmuntrats i sina litterära före- tag af för hans planer intresserade män, såsom, utom patriarken själf, republiken Venedigs sekreterare Joh. Baptista Ramusio (t 1557), bekant som författare till en mängd intressanta reseberättelser*. Resultatet af Olaus Magnus' vetenskapliga arbete blef den år 1539 utgifna stora kartan öfver Nordens länder, ^Carta marina", Äfven Johannes synes under de nio månader han var patriarkens gäst ha fullbordat sina tvänne historiska ar- beten ^, ehuru de icke hunno tryckas förrän efter hans död. I början af år 1541 kallades den svenske ärkebi- ^ Hist. Metropol, ibid. * Litt. fragm., I, a. 6. » Hist. XIX, C. 27. * Bamusio, Navigationi et viaggi, Venet. I, 1613, II, 1583, III, 1606. * H. Spegel, Kyrkohistoria, 1708, s. 125. 54 skopen af påfven att infinna sig i Kom, och Olaus, som var sin sjuke och orklöse broders högra hand (han kal- las dennes kansler eller sekreterare), följde naturligtvis med. Af ven denna resa var besvärlig och mödosamt Först färdades bröderna sjövägen från Venedig till Pesaro (vid Foglias utlopp i Ådriat. hafvet, S. om Rimini), där kusten var otillgänglig och fattig på hamnar (importu- osum litus), men därefter blef resan ännu svårare, då midt i årets kallaste månad vägen från Pesaro öfver ro- merska Apenninerna till Rom måste tillryggaläggas. Är- kebiskopen var därunder så sjuk, att han understundom måste bäras af sina följeslagare^. Den 23 Jan. 1541 voro bröderna Magnus ånyo i Rom. I Rom utvärkade Johannes följ. år 1542 genom bref till kon. Sigismund af Polen, att brodern Olaus skulle erhålla en ledig kaniksyssla i Posen, men ehuru denne äfven genom polske konungens och påfvens medvärkan värkligen utnämndes till platsen, kom Olaus dock aldrig att tillträda densamma, emedan biskop Sebastian af Po- sen bestämdt vägrade att mottaga honom ^. Emellertid dog Johannes Magnus d. 22 Mars 1544, och Olaus ut- nämndes då d. 16 Okt. s. å. af Paul III till broderns efterträdare som ärkebiskop öfver Upsala stift ^. Efter afslutandet af det förutnämnda tredje kriget mellan käjsar Karl V och den franske konungen utlyste Paul III ånyo ett allmänt kyrkomöte till Trident 1542. Men samma år utbröt det fjärde kriget mellan de båda härskarne, hvarför mötet på nytt måste uppskjutas till krigets slut och sammankallades först 1545. Häri deltog äfven Olaus, som här sammanträffade bl. a. med Johan af Hoya, genom hvilken han erhöll underrättelser från ^ Litt. fragm., I, a. 7. 2 Hist. Metropol , Script. III. 2, s. 87. ^ Jmfr Hist. Metropol., Script. III, 2, a. 91. H. Spegel, Kyrkoh. 8. 127. * Jmfr Rhyzelius, Biakopskrönika, s. 53. Olaus Maon., Litt. fragm.. I, a. 8. 55 Sverige. Om mötet i Trident antecknade Olaus, att ärke- biskopen af Köln låtit ditsända fiskvaror, framför allt kabeljo, fÖr deltagarnes räkning, men han tillägger här- vid: *Pauci tamen Prselati Italicse nationis hos pisces licet delicate prseparatos ob soliditatem quam in se con- tinent ausi sunt gustare; mihi vero gratissimi erant ob connatum saporem, satis multis annis intermissum" ^ Samme ärkebiskop af Köln, Adolf af Schauenberg, synes lifligt ha intresserat sig för Nordens länder och folk, hvilket äfven föranledde Olaus Magnus att sedermera till denne prelat dedicera sin historia. Då tridentinska mö- tet efter några år flyttades till Bologna var Olaus Mag- nus en af dem som medföljde hit, sedan han i Verona varit utsatt för obehaget att betala dyr tull för sina böcker och kläder^. I Bologna (och i Venedig) råkade Olaus den spanske historieskrifvaren Francesco Lopez frIn Gomera (en af Kanarieöarne), som i likhet med Kölnerärkebiskopen torde ha hyst stort intresse för Nor- dens geografi och äfven i sina skrifter begagnat sig af de upplysningar härom han inhämtat af Olaus Magnus^. Efter tvänne kortare besök i Venedig 1548 och 1549 för att utvärka uppbrännandet af lutherska böcker *, kal- lades Olaus af påfven från Bologna till Rom, dit han anlände i slutet af Sept. 1549. Här rönte han likväl blott ringa tillmötesgående och kunde ej finna någon annan bostad än i en kammare i S. Birgittas hospital. Såväl han själf som brodern synas, som Prof. H. Hjärne framhåller, haft åtskilliga skäl att beklaga sig öfver för- hållandet till påfven Paul III, och efter den nye påfven Julius III:s val (d. 7 Febr. 1550) tycks han gjort sig för- hoppning om en förbättrad ställning, ehuru han alltjämt i vissa afseenden motarbetades inom kardinalkollegiet ^. 1 Hiat. XX, c. 14. * Litt. fragm., I, s. 10. 3 Jmfr Norsk hiator. tidskrift, 2 R. 5 Bd., 1886, s. 385 o. följ. * Litt. fragm. s. 11 — 13. * Litt. fragm., I, s. 22 (utg. af Hjärne, med inledn., Hist. Handl. 12, :^:o 2). 56 De sista åren af sitt lif tillbragte Olaus Magnus i lugn och ro i Rom, sysselsatt med litterära angelägen- heter. Så uppsatte han med en sekreterares tillhjälp^ ett utkast till den själf biografi, ur hvilken en stor del af föregående framställning är hämtad. Detta utkast har Olaus själf ytterligare omarbetat och tillökat; ur- sprungligen gick utkastet endast till Maj 1550, men de gjorda tilläggen till detsamma sträcka sig åtminstone fram till slutet af år 1554. Dessa själfbiografiska an- teckningar, i hvilka Olaus alltid omtalar sig själf i tredje person, innehålla ytterst få geografiska notiser, men re- dogöra däremot noggrannt för de olika resornas krono- logiska sammanhang och behandla utförligt de omkost- nader och besvär (besök, bref och skrifvelser o. s. v.),, som Olaus underkastade sig af omsorg och nit för kyr- kans väl. Anteckningarne äro därför, som Hildebrani> riktigt anmärker^, i själfva värket endast en meritlista, upprättad i ändamål att vädja till samtidens och efter- världens omdömen. Olaus torde också från början ha afsett att offentliggöra dessa sina anteckningar, ehuru detta af en eller annan orsak uteblef ^. År 1553 utgaf Olaus sin brors tvänne skrifter Ulpho& Vita Katharinse och Vita abbreviata S. Birgittse, och föl- jande år, i Jan. 1554, lät han likaledes utgå af trycket broderns stora arbete. Historia de omnibus Gothorum^ Sueonumque Regibus. Denna bok försågs af utgifvaren, Olaus Magnus, med en dedikation till de svenska herti- garne Erik, Johan, Magnus och Karl, om hvilkas "virtu- tes" han enligt egen utsago mycket hört talas under sin vistelse i Trident genom Johan af Hoya. I Mars 1554 1 Hist. handlingar, XII, 2, 1, a. IV. ^ Hiat. tidskrift, 1884, s. 312. ^ Handskriften af dessa anteckningar, som af Prof. H. Hjäene på- träffades i det jagellonska biblioteket i Krakau, har enligt dennes för- modan jämte Olaus Magnus' öfriga papper kommit till Polen i följd af den undersökning, som den polske prelaten Stanislaus Bescius (Beszka) 1589 på kon. Sigismunds uppdrag företog i Birgittahospitalet i Bom, Hist. handl. XII, 2, 1. 57 sände Olaus med en adelsman från Rostock, Laurentius Kirchhoflf, ett exemplar af nyssnämnda bok till kon. Gu- staf och skref själf något senare, i Maj s. å., ett bref till konungen, hvari han underrättar honom härom samt där- jämte klagar öfver, att det nu var elfva år "sedan han blef stadfäst till Upsala och hade ej en skärf däraf an- nammat, ej häller ett ord eller undervisning af konungen bekommit" ^ Detta bref erhöll Gustaf i början af Aug., och redan d. 8 Åug. var han färdig med sitt svar, affat- tadt i en ganska skarp form ^. Konungen hade då ännu icke bekommit den till honom afsända krönikan, men föl- jande år, 1555, kom denna honom tillhanda. Han sände då (d. 4 Maj) till sina båda äldsta söner, Erik och Johan, en skrifvelse, hvari han tämligen harmfullt och förtryt- samt yttrar sig om innehållet i den bok Olaus sändt honom, naturligtvis särskildt med afseende på hvad som angick honom själf och hans regering^. Från kon. Gustaf kunde Olaus Magnus nu icke vidare räkna på något er- kännande eller något understöd. I Okt. 1554 fullbordades Olaus' eget berömda värk Historia de gentibus septentrionalibus^. Han förberedde äfven utgifvandet af broderns andra arbete, Historia Met- ropolitance Ecclesice Upsaliensis, af hvilket de båda äldsta editionerna (af 1557 och 1560) sannolikt i det skick, som värket hade vid Olaus' död, af hans testamentsexekutö- rer utgåfvos för hans brorssöners räkning enligt stipula- tion härom i hans testamente ^. Möjligt är, att han tänkt bifoga sin egen biografi härtill, men i alla händelser hann han endast supplera denna bok med brodern-författarens lefnadsteckning och ett företal, dat. d. 22 Febr. 1557. Det för Olaus Magnus vanligen uppgifna dödsåret är 1558, * H. Spegel, Skt-iftl. bevis till biekopskrönikan, N:o 39 (s. 87 o. flf.) 2 H. Spegel, anf. arb., N:o 40 (s. 89). ' Thyselius, Handlingar rör. Sveriges inre förhållanden under kon. Gustaf I. Bd II, 2, s. 388. "* Litt. fragm., I, s. 17. * Hist. handl. XII, 2, 1, s. VI (Hjärnes inledn.). 58 men genom de handlingar Bertolotti utgifvit i Archivio Storico Italiano (Ser. V, tom. VII, Florens 1891) bevisas, att detta är oriktigt. Olaus' testamente är dateradt d. 81 Juli 1557, bouppteckningen d. 2 Aug. 1557, och sä- kerligen slutade sålunda Olaus Magnus sitt växlingsrika lif d. 1 Aug, 1557 \ Såväl i afseende på antalet och utsträckningen af de många resor Olaus Magnus under sin lefnad företog, som framför allt med hänsyn till den vakenhet och det intresse, som härunder lades i dagen för egendomlig- heten hos olika länder och folk, och hvilket äfven resul- terade i betydande geografiska arbeten, måste Olaus Mag- nus betraktas som en af renässansens stora resenärer. Först med renässansen hade man nämligen fått ögonen öppna för skilda folkslags och länders etnografiska och geografiska förhållanden, för hvilket allt den äldre me- deltiden icke ägde något intresse, och detta nyvaknade kunskapsbegär framkallade en mängd djärfva resande, hvilka med outtröttlig ifver studerade de genomresta ländernas natur och folklif. Denna reslust och detta nya forskningsintresse kom naturligtvis äfven de gamla kul- turländerna till godo, i det också deras geografi och etno- grafi blefvo föremål för nitiskt studium; ortbeskrifningen kan sägas vara en sådan frukt af renässansens nya ve- tenskapliga idéer. Olaus Magnus företog visserligen alla sina resor företrädesvis i politiska och kyrkliga ända- mål, men detta minskar ingalunda hans storhet som geo- grafisk resenär ; tvärtom bör det räknas honom till ovansk- lig förtjänst, att han härunder och midt i sina officiella uppdrag icke blott icke försummade det geografiska in- tresset, utan äfven gjorde detsamma till en hufvuduppgift. ^ Jmfr. Hiat. handl. XII, 2, 1. Messenius, Schondia illuatrata, Vol. II, 8. 118, har samma datum, d. 1 Aug., för Olaus' dödsdag, men däremot oriktigt dödsåret 1558. 59 III. Oarta marina. Olaus Magnus* stora karta öfver Norden, utgifven i Venedig år 1539, var under mer än trehundra år alldeles försvunnen och återfans först år 1886 af Dr. O. Brenner i Miinchens stadsbibliotek ^ Dessförinnan hade man allt- sedan 1574 icke haft någon autentisk underrättelse om densamma, utan antingen ansågs kartan förlorad eller förväxlades hon med den mindre karta, som fans intagen i Baselupplagan af Olaus Magnus' historia år 1567. Orgi- nalet utgör en väggkarta, framställd i träsnitt och vid randlisten mätande ^^Viss cm.^. Öfverst är titeln angif- ven: "Carta marina^ et descriptio septentrioralium terra- rum ac mirabilium rerum in eis contentarum, diligentissime elaborata anno dni 1539 Veneciis liberalitate R— d. leronimi Quirini Patriarche VenetisB". Det var sålunda genom den venetianske patriarkens frikostighet som kar- tan kommit till stånd; själf uppger Olaus ^, att omkost- naderna för kartans utgifning uppgått till 440 dukater. I nedre randlisten till vänster finnes en med bläck gjord påskrift ^Carta Gothica^, under hvilken benämning (^Charta mea Gothica^) den vanligen äfven omtalas i Olaus Magnus' historia*, ehuru den på ett par ställen kallas **Charta sive Descriptio Åquilonaris" ^ eller "De- scriptio sive Charta Åquilonarium regionum" ^. I Olaus* själfbiografiska anteckningar lyder titeln : " Carta omnium ^ Osc. Brenner, Die ächte Karte des Olaus Magnus vom Jahre 15S9 (med facsimile-upplaga af kartan i förminskad storlek), Eristiania Yidenskabs Selskabs Forhandlinger, 1886, N:o 15. Ett facsimileaftryck af kartan i orginalets storlek har tagits på föranstaltande af öfverbiblio- tekarien G. E. Elemming och fins på Egl. Biblioteket i Stockholm, ^ Brenner, anf. arb., s. 4. * Litt. fragm. I, s. 7. * Hist. I, C. 26; II, C. 2; V, C. 1; VIII, Prsefat.; XVIII, C. 35, m. fl. * Hist. Elenchus Regnor., s. 812. ^ Hist. Prsefat., s. 7. 60 septentrionalium regionum ac provinciarum eisdem ultra mare in viciniore situ Conjunctarum" '; ingenstädes utom på kartan själf förekommer benämningen " Carta marina" . Det i titeln använda uttrycket "beskrifning" (descriptio) afser säkerligen närmast den i vänstra hörnet på latin tryckta förklaringen eller kommentaren. Af påfven Paul III och dogen Pietro Lando (1538 — 1545) i förening med Venedigs signoria erhöll Olaus pri- vilegium på uteslutande egen utgifningsrätt till sin karta med åtföljande beskrifning samt till sin historia, hvilken han redan då planlagt. I privilegiet heter det, att Olaua arbetat på ifrågavarande karta "longo tempore et magno labore" ; detta privilegium finnes å kartan tryckt som ingress till kommentaren och är dateradt Rom d. 11 Mara 1539. Till en början skulle det gälla endast i tio år, men det är möjligt, att det sedermera blifvit förnyadt i sin ursprungliga omfattning. Att det af Paul III:s efter- trädare Julius III (1550 — 1555) förnyades åtminstone be- träffande Olaus' historia, framgår af uppgiften härom på^ titelbladet till 1555 års upplaga. Äfven detta privilegium skulle gälla endast i tio år. Angående anledningen till utgif vandet af Carta marina säger Olaus i sina själfbiografiska anteckningar, att det skett för att visa, huru stor del af den kristna världen affallit från katolska kyrkan ^ Detta öfverensstämmer emellertid icke med kartans innehåll, utan ett dylikt yttrande får väl tillskrifvas Olaus' under de sista lefnads- åren ökade omsorg därom, att alla hans gerningar skulle framstå såsom utförda i kyrkans tjänst. På flera ställen uppger Olaus själf ett annat motiv, som fördelaktigt vittnar om hans vetenskapliga intresse. Han var nämli- gen fullt på det klara med, att de kartor öfver Norden, som funnos i de olika Ptolemaeusupplagorna, voro i hög grad otillfredsställande, och det blef därför hans uppgift att, som han själf säger, supplera det bristfälliga i Ptole- * Litt. fragm. I, s. 6. 61 mceus' kostnografi^ och att upprita en karta, som innebar en utvidgning af de Ptolemceiska kartornas innehåll ("Char- tam tabulas Ptolemaei ampliando delineaveram")^. Men ehuru man under den Ptolemaeiska renässansen i Europa på 1400- och 1500-talet lärde sig att i afseende på de enskilda ländernas storlek och utsträckning alltmer och mer utvidga och förbättra Ptolemseus, var man dock ännu alltid beroende af honom uti allt, som angick kar- tans teknik. Så var förhållandet med de PtolemsBiska kartsignaturerna, med kartställningen (norr uppåt, öster åt höger o. s. v.) och i hufvudsak äfven med projektions- sättet. Från de af Dicsearchus och Eratostenes använda hjälplinierna vid ett kartografiskt återgifvande af den då kända oikumenen, hade behofvet efter en värklig kart- projektion så småningom gjort sig gällande^. Det äldsta sättet att projiciera en karta (d. v. s. att på en plan yta framställa en sferisk bild) härstammade ytterst från Era- tostenes, och gick ut på att låta paralleler och meridia- ner utgöra räta linier, som rätvinkligt skuro h varandra. Men redan Hipparchus hade i sin kritik af Eratostenes antydt en kartografisk framställning, där meridianerna skulle draga sig tillsammans mot en punkt, och ur detta forslag utvecklade sig sedermera Ptolemseus' projektions- sätt. Strabo hade emellertid rekommenderat den rätvink- liga anordningen af linierna, och äfven Marinus af Tyrus, hvars förtjänst det är att hafva satt ett fast gradnät i stället för de förut använda hjälplinierna, drog detta nät af paralleler och meridianer rätvinkligt, hvarvid öfverallt bibehölls det förhållande mellan längd- och breddgrad, som äger rum vid parallelen genom Rhodus. Men där- med hade hvarken de värkliga förhållandena eller den sferiska ytans perspektivkraf tillgodosetts, alldenstund * Jmfr. Litt. fragm. I, 8. 6 och Hist. II, C. 2. * Hist., Prasfat., s. 7. ^ Beroer, anf. arb. III, s. 52, 100, 147 o. ff. Peschel-Ruge, Gescli. der Erdknnde, a. 53. 62 på detta sätt länggraderna mot norr blefvo i stigande proportion för stora, mot ekvatorn däremot för små^ PtolemsBUS kritiserade utförligt sin föregångares sätt att gå tillväga och föreslog icke mindre än tre olika projektionssätt'^. Det förnämsta af dessa var det s. k. koniska projektionssättet, enligt hvilket kartan tecknades med equidistanta parallelcirklar på en omkring jordaxeln dragen konisk yta. Då en sådan yta utbredes på ett plan erhåller man ett gradnät med cirkelbågar till paral- leler och konvergerande räta linier till meridianer. Ptole- mseus torde dock själf ha insett olämpligheten af att använda detta projektionssätt för en karta, som omfattade hela jordklotet, alldenstund han begagnat den koniska projektionen endast för norra delen af sin världskarta. För sina specialkartor använde emellertid Ptolemseus icke något af de korrektare projektionssätt, som han själf föreslagit, utan han betjänade sig af ett rätvinkligt paral- lellinigt gradnät med iakttagande af en riktig proportion mellan bredd- och längdgradernas storlek vid basen af kartan. För korthetens skull vill jag i det följande kalla detta projektionssätt för Ptolemceus' equidistanta projek- tion eller helt enkelt parallelogramprojektionen^. Ofvan antydda inkonsekvens hos Ptolemseus synes ha föranledt hans utgifvare i 15:de och 16:de årh. att äfven i detta hänseende något ändra hans kartor. Så finner man i den äldsta tryckta upplagan af Ptolemseus, dat. Bononiie 1462 (oriktigt för 1472) kartorna omritade i värklig konisk projektion^. Största efterföljden hade likväl den omritning, som värkstäldes af den förut om- nämnde DoMiNus NicoLAus Germanus eller Donis. Denne ^ Berger, anf. arb., III, a. 149. IV, s. 120 o. flf. Jmfr. Norden- skiöld, Facsimileatlas, 8. 5. ^ FoRBiGER, Handbuch der alten Geographie, I, s. 405 o. flf. Ber- ger, IV, 8. 142 o. flf. ^ Nordenskiöld, Faesim. -atlas, a. 85, beskrifver samma projektions- sätt under namn af "Marini projektion". ■* Nordenskiöld, anf. arb., s. 12. 63 företog sig nämligen ätt noggrannt omteckna de Ptole- maeiska orginalkartorna i en projektion med rQtliniga equidistanta paralleler samt likaledes rätliniga, men mot polen sammanlöpande meridianer (så kallad "^Donis* pro- jektion^); det hela fick härigenom utseendet af ett trape- zimn^ Då Donis i öfrigt icke vidtog någon som hälst förändring af kartorna, intogos dessa, på få undantag när, af samtlige utgifvare af Ptolemseus' geografi i den bearbetning Donis utfört. I åtskilliga fall bibehölls emel- lertid den ursprungliga parallelogramprojektionen ; så äro t. ex. i alla äldre manuskript af Ptolemseus de 26 special- kartorna tecknade i denna projektion, likaså de "tabulse novsB**, som fogades till Jacobus Angelus' latinska öfver- sättning, däribland den med Claudius Olavus' namn signe- rade kartan öfver Norden^. I Franciscus Berlinghieris i Florens (1478?) utgifna rimmade italienska öfv ersättning af Ptolemaeus finnas däremot de enda i tryck reproduce- rade kopior af Ptolemaeus' specialkartor, där den ursprung- liga parallelogramprojektionen bibehållits^. Och samma projektion finnes slutligen på några kartor tillhörande en mellan 1480 — 1485 skrifven kodex af Ptolemaeus' geografi, förvarad på Bibliothéque royale i Briissel^, bland hvilka kartor äfven förekommer en öfver Norden af typen i Ulmerupplagan af Ptolemaeus 1482^. Det bör därför icke väcka någon förvåning, att Jacob Zieöler på sin nordiska karta af år 1532 bibehöll den gamla Ptolemaeiska parallelogramprojektionen. Zamoi- skikartan och de nordiska kartorna i XJlmerupplagorna af Ptolemaeus 1482 och 1486 börja i söder med 55:te eller * Jmfr. Nordenskiöld, anf. arb., s. 6, 8. 86. Jmfr. L. Gallois, Les Géographea Allemands de la renaiaaance, Paria 1890, a. 18. * Jmfr. Nordenskiöld, anf. arb., a. 85; Gust. Storm, Den danske geograf Claud. Clavua, Ymer, 1891, a. 35. Däremot är Zamoiaki-kartan (kopian af Clavaa' orginalkarta) omritad i Donia' projektion. ' Fr. Berlinghieri, Geografia (i Upa. Univeraitetabibliotek). * Deaaa kartor äro utgifna af Ch. Ruelens, Lea Monuments de la Géographie dea Bibliot. de Belgique, Brux. 1887. * Jmfr. Nordenskiöld, anf. arb., a. 56. 64 slutet af 54:de parallelen, och Ziegler låter på samma sätt kartans bas utgöras af 54:de breddgraden, men drager meridianerna som räta equidistanta linier, dock så, att förhållandet mellan längd- och breddgrader vid basen af kartan är någorlunda riktigt angifvet. Gradnätet kom- mer härigenom, om det uppritas \ att bli sammansatt af parallelogramfigurer, och breddbeteckningen å Zieglers karta är äfven i hufvudsak tämligen riktig. Annorlunda ställer det sig i detta fall med Olaus Magnus' karta. Olaus betjänar sig nämligen äfvenledes af den Ptolemseiska parallelogramprojektionen, men ut- gående från vid kartans västrand den 52:dra, vid dess ostrand den 55: te breddgraden gifver han åt längdgraden på denna bredd en storlek af 30 ital. mil, d. v. s. omkr. 55,5 km., och gör alla längd- och breddgrader alldeles lika stora *'^. Följden häraf blir, att gradnätet, om det uppdrages, blir fullkomligt kvadratiskt och att Skandina- viens nordligaste bredd ryckes upp ända till 90*^ n. lat.; endast en enda riktig breddbestämning förekommer å kartan, nämligen Elbes mynning vid 54° n. lat. Väljer man parallelogramprojektionen vid uppkonstruerandet af en karta, får man endast i det fall ett kvadratiskt grad- nät, att till kartans utgångspunkt eller hufvudparallel väljes ekvatorn. Olaus Magnus' sätt att tillämpa denna projektion torde sålunda i väsentlig mån ha bidragit till den oriktiga uppfattningen af Skandinaviens matematiskt- geografiska läge, ehuru därtill visserligen äfven samvärkat åtskilliga andra orsaker. För att bestämma ett ställes polhöjd eller afstånd från ekvatorn, d. v. s. bredden, begagnade man i forn- tiden iakttagelser öfver solvisarens eller gnomons förhål- lande till sin skugga samt uppmätte äfven den längsta ^ Ända från karttrycketa början angifvas long.- och lat.-graderna mycket ofta endast i margen, jmfr. Nordenskiöld, anf. arb., s. 12. ^ På 52® n. lat. är längdgradens värkliga storlek = 68,7 km.; 53° = 67,1 km.; 54® = 65,6 km.; 55® = 64 km. Jmfr. Guthe-Wagneb, Lehrbuch der Geographié, Hannover 1882, I, s. 23. 65 eller kortaste dagens längd. I enlighet härmed indelades den kända delen af jordklotet i ett visst antal med ekva- torn parallela zoner, inom hvilka de ifrågavarande längsta dagarnes längd med en viss begränsning var bestämd t. ex. till 15 a 16 eller 18 ä 19 timmar. Dessa zoner kallades ^ klimat^ (af xXtjia = lutning, lat. inclinatio, declinatio, devergentia), och de linier, som åtskilde kli- maten, kallades paralleler (TuapaXXTjXot, circuli) \ Ordet "klimat^ användes sålunda, i motsats till förhållandet inom den moderna vetenskapen, på de gamla kartorna i en rent matematisk- geografisk betydelse, ehuru geogra- ferna tämligen tidigt torde ha insett, att ett ställes klimat i vår tids mening i väsentlig grad är beroende af dess bredd, d. v. s. just af dess "klima** i ordets forna be- märkelse 2. Klimatindelningen kunde emellertid icke systematiskt genomföras, alldenstund de zoner, i hvilka man indelade jordytan, fingo en mycket olika och växlande breddut- sträckning. Denna omständighet har antagligen föran- ledt, att någon enhet härutinnan icke uppnåddes, utan klimatzonerna framträda med helt olika begränsning hos olika geografer. Parallelbeteckningen synes först ha blifvit utbildad af Eratostenes, som genom sju hufvud- punkter i sin breddlinie drog lika många med ekvatorn parallela linier på olika afstånd från hvarandra. Äfven Hipparchus indelade på samma sätt jordytan och bestämde "klimaten" på ofvan angifna sätt. Plinius lade till de af de gamle antagna zonerna ytterligare för de nordliga trakterna trenne, så att han inalles fick tio klimat på non*a halfklotet^. Hos Ptolemseus åter träffar man på ^i;a>2we olika klimatindelningar. En förekommer uti hans astro- ^ Jmfr Ukert, Geographie der Griechen und llömer, I, 2. Weimar, 1816, 8. 179—182 o. ff., Bergek, anf. arb. III, a. 92 o. fi. 2 Jmfr NoEDENSKiÖLi), anf. arb., s. C. ' Jmfr Ukert, anf. arb. I, 2. s. 184 o. if., Forbiger, Handbuch der alten Geographie I, Lpzg 1842, s. 178 o. ff. ; 382 o. ff. Berger, anf. arb., III, 8. 94 o. flf., 8. 150 o. flf. 5 GG nomiska värk, den s. k. Ahnage^O, där han vid 63* n. lat. (ön Thule) sätter den 29:de parallelen med en längsta dag af 20 timmar, men sedan fortsätter att angifva pa- rallelerna till och med den 3:3:dje och dagames längd under sommarsolståndet ända till 90° n. lat. med en 6 månaders lång dag. Likväl uppräknar han icke de 6 sista parallelerna, men medtagas dessa, har han alltså här 30 paralleler. En annan indelning lämnar Ptolemasus i sin geografi'^ och på sina kartor, ty här antager han för norra halfklotet 21 paralleler och låter det 8:de kli- matet vara det nordligaste med 5 paralleler (17—21); vid den 21:sta parallelen var, liksom i Almagest vid den 29:de, längsta dagen 20 timmar (vid ön Thnle på 63® n. lat.). I Ptolema^i kartvärk äro parallelerna angifna i margen, men ha icke blifvit utdragna öfver kartorna. Det vill emellertid synas, som om jordytans indel- ning i de många klimat- eller parallelzonema £5r Ptole- ma3us i själfva värket redan varit en öfvervunnen stånd- punkt, då han i sin geografi fullständigt genomf&rt det nu använda beteckningssättet för angifvandet af orters geografiska läge, nämligen medelst longitud- och latitud- bestämning'^ Likväl bibehöll sig ganska länge seden att på kartorna utsätta klimat och paralleler i den gamla betydelsen. Dylika finnas t. ex. på kartan öfver Norden i Filiastrus' Ptolemacusupplaga 1427, på Zamoiskikartan omkr. 1474, i Ptolemaiusupplagorna 1482, 1486, 1490, 1508 m. fl., och äro, som nyss antyddes, i de flästa fall olika på de olika kartorna. I den geografiska beskrifning, kallad " Situs Scandice^, h varmed ärkebiskopen Johannes Magnus inleder sin historia^ räknar han upp de i Ptolemaeus' Ålmagest angifna parallelerna och uppger äfven, ehuru med några * Ptolem.4^us, Almagest, Lib. II, C. 6. ^ Ptol., Geograijhia, I, C. 23. Jmfr.. Ukekt, anf. arb. I, s. 188. ^ Jmfr Nordenskiöld, anf. arb., s. 6. * Johannes Magnus, Hiat. de Goth. Sueonnmque Begibus ed. Olaus Magnus, Boma) 1554, Situs Scandio). 67 mindre förändringar, dennes beräkning af dagarnes längd (under sommarsolståndet) på de olika breddgraderna. Däremot infogade han helt och hållet på egen hand i denna Ptolemseiska paralleltabell läget af Skandinavien, som han låter sträcka sig i söder från 24:de par. med en längsta dag på 18 t. 45 m. och i norr till 39:de par. vid Nordpolen med en längsta dag af 6 månader. Vis- serligen uttalar Johannes sin förvåning däröfver, att Ptolemseus ena gången (i Ålmagest) förlägger 29:de par. till 63° n. lat. och andra gången (i sin geografi) på samma bredd den 21-sta parallelen, men lämnar åt andra att utreda denna sak^ Olaus höll emellertid därutinnan fast vid den Ptolemseiska traditionen, att han å Carta marina förlade ön ^ Tile^ mellan 21:sta och 22:dra par., ehuru på högre bredd än hos Ptolema3us, men utgår däremot helt och hållet frå7i samma uppfattningssätt som brodern då han (å sin karta) låter längsta dagen i sydliga Sverige utgöra 19 t., men åt nordligaste Skandinavien ger en längsta dag på 6 månader; äfven på denna väg nådde han sålunda fram till en alldeles oriktig breddbestämning för Skandinavien (till 90° n. lat.). Parallelzonerna be- nämner han likväl annorlunda än Johannes, i det han låter sin karta sträcka sig från 16:de par. och 9:de kli- matet i söder (norra Tyskland) till 34:de par. och 16:de klimatet i norr. I sin historia 1555 har Olaus däremot återvändt till Ptolem^eus' parallelsystem, sådant detta framträder i Almagest, och ännu mera detaljerad och konsekvent än brodern Johannes inrangerar han uti ifråga- varande system läget af Nordeuropas länder; det heter nämligen här^: ** Animadvertendum erit, quod Ptolemiieus in 2. Almagesti Gap. 6. attestatur, quod in 39. parallelo maxima dies sex merisium est; et huic parallelo subjici- ^ På grund af denna inkonsekvens hos Ptolemneus har man i senare tider till och med velat påslå, det författaren till Almagest ej skulle vara densamme som skrifvit Y£0Ypacpt7.*f] 6cpYjY*r]a'.(;. Jmfr. Ukert, anf. arb., I, 2. s. 188, not 68. 2 Hist. IV, Cap. 9. 68 untur gentes seu regiones extreme polares Lapponienses scilicet et Bothnienses et Islandenses insulares. In 38 parallelo maximus est dies quinque mensium; cui subjici- untur Suetia, Helsingia, Angermannice et Norvegice Bo- realiora. In 36 parallelo maximus habetur dies trium mensium; cui subjiciuntur Gothia, Moscovia, Russia et Livonia, ^ Hvad i öfrigt beträffar bestämmandet af det nord- ligaste Europas matematiska läge, hade, som förut om- nämnts, Eratostenes och Hipparchus i enlighet med Py- theas' uppgifter förlagt den kända världens nordgräns till 65° ä 66° n. lat. ^ Marinus af Tyrus nedsatte oiku- menens nordligaste bredd till 63° n. lat. (Thule), och dennes föredöme följdes af Ptolemseus^, som därjämte angaf bredden för ön XxavSia, d. v. s. södra eller sydligaste delen af Sverige, till mellan 57° 45' — 58° 30' n. lat. \ Medelst förhandenvarande hjälpmedel kunde äfven Ptole- ma3us utgifvare och förbättrare under renässansen i de allra flästa fall på sina "tabulae novae" mer eller mindre riktigt angifva bredden för trakterna äfven norr om 63° n. lat., hvarvid uppskattningen af bredden då som förut torde ha skett med ledning af iakttagelser öfver solens vistelse öfver horizonten under sommar- och vintersol- ståndet^. Tager man t. ex. medeltalet af den dubbla graderingen på Clavus' karta i Filiastrus' Ptolemseus- upplaga, skall man finna bredden öfverraskande riktigt återgifven ^. Detta är också i allmänhet fallet både med ^ Jmfr Hergt, Die Nordlandfahrt des Pytheas, Berger, anf. arb., III— IV. ^ Ptol., Geographia, II, C. 3, angifver Thules bredd till mellan 620 45i _ 63<> 30' n. lat. 3 Ptol., Geogr. II, C. 11. ^ GusT. Storm, Ymer, 1891, anser med skäl den vanliga uppgiften, att man i Boskilde 1274 förstått att beräkna polhöjden, för apokryfisk; "Liber daticus Roskildensis", från hvilken denna uppgift är hämtad, talar endast om beräkning af längsta eller kortaste dagens längd, icke om polhöjden. " Jmfr Nordenskiöld, anf. arb., s. 55. 69 Zamoiski- och Ulmertypens kartor öfver Norden. Den bästa och utförligaste breddbestämningen för denna del af Europa förekommer hos Ziegler, som då han fann, att Johannes Magnus' geografiska arbete ("Situs Scan- disB") saknade uppgifter om longitud och latitud, själf tillade sådana. Enligt egen uppgift fann han det geo- grafiska läget för hvarje punkt medelst beräkning af dess '^inklinationer'^ (d. v. s. längsta och kortaste dagen, eller "klimat* i ordets gamla mening) samt afstånd från när- maste ort, med iakttagande af att vägarnes krökar gjorde så litet intrång som möjligt på de raka afstånden^ Från c. 57*^ n. lat. i söder — den gamla Ptolemseiska breddbestämningen för det sydliga Skandia — låter Zieg- ler fullt riktigt Skandinaviska halfön i norr sträcka sig till mellan 70 och 71"* n. lat.; Vardöhus' bredd angifves till 70^31' n. lat. Det var likväl vid denna tid ingalunda ovanligt, att man tänkte sig Europa och närmast Skandinavien ha en så betydlig utsträckning mot norr, att Nordpolen kom att ligga i dess allra närmaste grannskap, Särskildt framträder detta uppfattningssätt på åtskilliga af de i Ptolemaeusupplagorna förekommande världskartorna. Så förlägger Ruysch på sin stora karta (1508) "Pilappe- lant**, jämte den därifrån i norr utlöpande halfön, på 80 — 85° n. lat., och förutsätter till och med, att trakterna vid själfva polen voro bebodda^. På den s. k. portolan- världskarta, som bär namnet ^^Orbis typis universalis^^, (1513), går det nordligaste Skandinavien och det därmed sammanhängande Grönland ända upp till 90° n. lat.; samma förhållande äger rum å kartan af Laurentius Frisius från år 1522^, oaktadt Grönland där är skildt från Skandinavien. Denna uppfattning torde särskildt ha * Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, I, 2. * Joh. Ray8ch'8 karta i Nordenskiölds Facsimileatlaa N:o XXXII: "Qni sub cardine resident moram solis supra horizontem habent ab in- gresBU eiua in arietem donec librse principium poaaident". ' Facsimileatlaa, N:ria XXXV och XXXIX. 70 tilltalat bröderna Magnus, hvilka voro ytterst måna om allt, som på något sätt kunde bidraga till de nordiska ländernas namnkunnighet och rykte ; Skandinaviens gräns i norr kunde därför för dem icke bli någon annan än Nordpolen. Den af de båda, som hade de största geo- grafiska intressena och hvilken äfven som kartograf hade det bästa tillfället att åskådliggöra sin mening, nämligen Olaus, hade sålunda förts till ofvan anförda uppfattning på tre sätt, dels genom den equidistanta kvadratprojek- tion han använde för sin karta, dels genom substituering af Nordens länder uti Ptolemaeus' i Almagest framstälda parallelsystem och dels genom studium af de i Ptolemseus- upplagorna förekommande världskartorna. Det värkliga afståndet mellan polen och nordkusten af Skandinavien har ingen af bröderna Magnus känt till, men Skandina- viens i och för sig väldiga utsträckning mot norr har naturligtvis bidragit att styrka dem i tron på Nordpolen som halföns nordliga begränsning, I öfrigt skilde sig bröderna åt i uppfattningen af de särskilda orternas läge, och den som härvidlag går längst i öfverdrift är ovedersägligen Olaus. Så är den- nes breddbestämning å Carta marina för Kalmar 58° 30', för Upsala 64° 30', Bergen 65° och Viborg 76°, under det att Johannes i "Situs Scandiae" för de respektive orterna uppger 57, 63, 63 och 67°. Sveriges sydkust når där- emot hos Olaus tämligen riktigt till 56° 30', hos Johan- nes däremot endast till 57°. I sin helhet inneburo de svenska prelaternas breddbestämningar en afgjord för- sämring särskildt i förhållande till t. ex. Zieglers. Angående longitudbeteckningen å Carta marina kan jag yttra mig kortare. Ptolemajus hade låtit första me- ridianen gå genom ^Insulw fortunata^^^ , d. v. s. Kanarie- öarne, men svårigheten att korrekt fixera densamma för- anledde, att längduppgifterna växla högst betydligt hos olika geografer. Olaus Magnus anger själf , att " som- liga räkna längden från Lyckliga öarne, andra från Ir- 71 land* ^ Det förra var efter Ptolemaeus' föredöme det vanligaste, men åtminstone på en världskarta, nämligen å den af Laurentius Frisius 1522, tangeras Irlands väst- kust af första meridianen^. Att denna längdberäkning äfven följts af Olaus Magnus framgår tydligen af hans karta. Den 10:de längdgraden går mellan Irland och England; öfre kanten af kartan sträcker sig från 9 — 55" ö. long., den nedre däremot från 10 — 64° ö. long. Af ven i fråga om de skandinaviska orternas längd synas brö- derna Magnus haft olika åsikter. Olaus har förlagt Ber- gen på 26° long., Kalmar på c. 37° 30', Viborg på 55° long., medan Johannes för dessa tre städer uppger resp. 24, 37 och 63° long. Som förut framhållits äro de i åtskilliga Ptolemaeus- upplagor förekommande s. k. portolanvärldskartorna den Olaiska kartans föregångare i afseende på de höga bredd- uppgifterna för Skandinavien. Men äfven i andra afse- enden torde dessa kartor ha influerat på konstruktionen af Carta marina, och detta inflytande står i direkt sam- band med den stora betydelse i kartografiens historia, som måste tillskrifvas de s. k. portolan-, loxodrom- eller kompasskartorna. I det föregående (kap. 1) har jag re- dogjort för det hufvudsakligaste af dessa kartors historik och kan därför här inskränka mig till ett kort omnäm- nande af deras konstruktion och teknik^. Dessa medeltida kartor framgingo, som förut om- talats, helt och hållet ur ett praktiskt behof och hade till uppgift att [ursprungligen inom Medelhafsbäckenet] så tydligt som möjligt angifva segelkurserna och distan- serna mellan olika punkter vid kusterna eller tvärs öfver från en kust till en annan. De uppgjordes på grundval af s. k. portolaner, d. v. s. segelanvisningar eller kurs- ^ Jmfr den italienska kommentaren till Carta marina, den s. k. opera breve. 2 Nordenskiöld, Facsimileatlas, N:o XXXIX, a. ^ Jmfr angående deasa kartor Tiieobald Fischeu, Sammlung mittel- alterlicher See- und Weltkarten italien. Ursprungs, Venedig 1886. 72 böcker, och det gälde därför för kartograferna att fram- för allt insamla meddelanden om olika resor mellan samma orter, och att ur de mindre afvikningarne i riktning och afstånd söka finna så sannolika medelvärden som möj- ligt. Från dessa slöt man sig noga till riktning och af- stånd af andra orter och drog därefter tvärs öfver kar- torna så talrika kurslinier som möjligt. På dessa kurser eller ^Uoxodromer^ bero sålunda, som Fischer fram- håller \ i väsentlig grad kartornas naturtrohet. Linierna inriktades visserligen äfven, sedan bruket af kompassen blifvit mera vanligt, genom så korrekta kompassobser- vationer som möjligt och kompassrosor inlades på kar- torna, men då detta synes ha varit en relativt sekundär åtgärd och icke förklarar kartornas säregna art och upp- komstsätt, ha de tvänne framstående forskarne på detta område, A. Breusing^ och Th. Fischer, föreslagit infö- randet af benämningen ^loxodromkartor^^ , under det att Nordenskiöld^ med särskildt afseende fäst på kartornas uppkomst ur segelböcker eller portolaner kallar dem ^ portolankartor" . O. Peschel hade först af alla gifvit dem namnet ^^ kompasskartor ^^ ^ och då denna benämning med ofvan antydda inskränkningar i afseende på dess betydelse icke gerna torde kunna missförstås, begagnar jag mig för enkelhetens skull i det följande af densamma. Betraktar man dessa medeltida kartvärk skall man först och främst finna, att de alldeles sakna gradnät, I stället för ett matematiskt projektionssätt öfverdrogos kartorna med ett system af symmetriskt sammanstälda kompassrosor, hvilkas radier åter förenade sig till nya sådana rosor, så att det hela fick utseendet af en spin- delväf. I midten af kartan sattes en hufvudkompassros (horizontens vindros) med 16 hufvudriktningar, och rundt omkring denna centralpunkt inritades 16 andra rosor, ^ Anf. arb., s. 84. ^ Zeitschr. des Vereins f. Erdkunde zu Berlin 1869, IV, s. 31 o. flf. ^ Facsimileatlas, s. 46. * Peschel, Geschichte der Erdkunde, s. 207 o. flf. som delades i 32 delar \ Dessa birosors medelpunkter ligga utefter periferien af en cirkel med hufvudrosen som medelpunkt. Den enkla kompassrosen hade hos de ita- lienska kartograferna ursprungligen endast 8 hela vindar (nord, nordost, ost o. s. v.), men utvecklade sig i 12:te och 13:de årh. därhän, att man, som nyss antyddes, på kompassrosen räknade 16 halfva (nordnordost, ostnordost 0. s. v.) och 32 fjärdedels vindar; på åtskilliga kartor förekomma äfven åttondedels vindar-. I ett dylikt nät af kompassrosor infördes nu kustteckningen efter beräk- ning af afstånd och riktning, och en milskala till upp- mätning af distanserna infördes vid randen af kartan. Vid användandet af en dylik satte sjömannen sin kom- pass på en af kartans rosor och styrde i den angifna rikt- ningen; det tillryggalagda afståndet uppskattades efter vindens segelstyrka eller efter skeppets rörelse genom vattnet, jämförd med den tid som användes för att till- ryggalägga en viss sträcka (s. k. "gissning").^ Med kompasskartor som utgångspunkt förfärdigades sedermera världskartor, hvilka i allmänhet utmärka sig för en rikedom af legender och äro utstyrda med stora hilder af djur och vidunder, konungar sittande på sina troner med krona och spira, seglande fartyg o. s. v. Den politiska koloriten angifves, där den eljest förekom- mer, å såväl de egentliga kompasskartorna eller porto- lanerna som å världskartorna med vapen och flaggor, ibland endast genom under tält sittande härskare'^. Bland dessa af Nordenskiöld^ så kallade ^ portolanvärldskar- tor*^ kunna här nämnas den s. k. katalanska världskartan af år 1375, Marino Sanudos karta (från 14:de sekl.), Andrea Biancos af 1436 och Fra Mauros af år 1457. * Jmfr E. Gelcich och F, Sauter, Kartenkundo, geschichtlich dar- gestellt, Sammlung Göschen N:o 36, s. G2. * Jmfr Peschel, anf. arb., s. 207 o. flf., Fiscuer, anf. arb., s. 83, s. 89. ^ Jmfr A. Breusing, Das Seebuch in nautiaclier Beziehung (i K. Koppman, Das Seebuch, Bremen 1876, s. XXXV). ^ Jmfr Fiscuer, anf. arb., s. 90. ^ Facsimileatlas, s. 21, 50. 74 Bruket att utsmycka länder och haf på ofvan antydda sätt vann äfven insteg uti den tryckta kartlitteraturen, så t. ex. i Ptolemjcusupplagan, Argent. 1522, och nådde måhända sin höjdpunkt i Sebastian Mönsters kartbilder i midten af 16:de årh. Medan kopior af Ptolemaeiska kartor omedelbart efter karttryckarkonstens uppfinning spredos i otaliga kopparstick eller träsnitt, dröjde det nära ett århundrade, innan någon fullständig och fullt karaktäristisk kompass- eller portolankarta blef i tryck offentliggjord. Orsaken härtill synes ha varit den, att dessa kartor fullt ut lika billigt kunde reproduceras för hand af i detta handtvärk öfvade kartritare och sjömän ^ Men redan från 16:de århundradets bbrjan ha åtskilliga kartor, grundade på samma principer som kompass- eller portolankartorna, ehuru med mindre väsentliga förändringar, blifvit repro- ducerade genom karttryck. Så är fallet med t. ex. den förut flera gånger omnämnda världskartan ^Orbis typis universalis" , tryckt i Ptolemaeusupplagorna 1513 och 1520 samt kopierad, med uteslutande af kartans västligaste del, i Ptolemaeusupplagorna 1522, 1525, 1535 och 1541. I hvilken mån har nu Olaus Magnus' karta (af år 1539) rönt inflytande från dessa här ofvan beskrifna kom- pass- eller portolankartor och på dem baserade världs- kartor? I Italien hade tillvärkats ett betydligt antal af dylika kartor^, och säkerligen har Olaus under sin vi- stelse i Venedig (1538 — 1539), hvilken stad under 15:de årh. just var ett af hufvudsätena för denna karttill värk- ning^, haft tillfälle att lära känna och studera sig in i ^ FiSCHER, 8. 85 — 86. ^ Enligt FisciiER, anf. arb., s. 86, funnos 1883 i italienska arkiv icke mindre än 498 kompass- eller portolankartor, hvaraf endast 79 voro af främmande (icke italienskt) ursprung. ^ Följande venetianske kartritare och kosmografer vid midten af 15:de årh. anför Fiscuer, s. 102 o. ff.: Cesani, Giraldi, Andrea Bianco, Fra Mauro, Leardo, Leonardo, Benincasa. I 16:de årh. funnos äfven af otaden besoldade statsgeodeter och kartografer. 75 nämnda kartlitteratur. Inflytandet från densamma visar sig å Carta marina redan vid första ögonkastet, nämligen genom de å kartan utsatta kompassrosorna och de öfver hafsområdena uppdragna loxodromerna. I Nordatlantiska hafvet och i Nordsjön äro insatta tre stycken kompass- rosor, af hvilka de två yttre, den öfre och den nedre, äro uppritade enligt det system, som är det å kompass- kartorna oftast förekommande, nämligen 32 streck eller fjärdedelsvindar, ehuru å den öfre rosen icke alla strec- ken äro utdragna. Från denna öfre kompassros utgå 18 loxodromer, från den nedre 20; den mellersta af de tre nämnda rosorna har däremot endast 8 hela vindar. Dessa tre roser ligga äfven utefter en periferilinie, hvars me- delpunkt, om den uppsökes, befinner sig nästan alldeles i kartans midt (Ljusnans öfre lopp), där enligt kompass- kartornas system hufvudrosen eljest alltid är placerad. Olaus Magnus har däremot icke lagt in kompassrosor eller dragit loxodromer på landområdena å sin karta; den ros, som bort finnas i nyssnämnda midtpunkt af kar- tan, har flyttats åt öster ut i södra delen af Bottenhaf- vet och uppträder där med 16 halfva vindar. Det ser ut som Olaus från början ämnat konstruera sin karta på det vanliga sättet medelst ett fullständigt system af kom- passrosor, men sedermera afstått härifrån; på detta sätt torde kunna förklaras, att västra delen af kompassros- periferien står kvar, utan att den östra någonsin blef fullbordad. Kompassrosorna passade naturligtvis bättre för den del af kartan, som värkligen kan sägas vara en " sjökarta", under det att de voro mindre behöfliga för den andra delen, som återgaf de stora sammanhängande landområdena. Men äfven i ett annat hänseende står Carta marina de omtalade kompass- eller portolankartorna synnerligen nära. Vid dessa kartors förfärdigande tog man nämligen icke i beräkning och kände icke till den viktiga omstän- dighet, som heter kompassens missvisning (declination). Då Europa vid denna tid hade ett stort område för ost- 76 lig missvisning, hvars maximum torde ha gått öfver östra Medelhafsbäckenet och Svarta hafvet, blef, som redan Peschel framhållit \ följden häraf den, att loxodromerna kommo att skära de magnetiska, icke de astronomiska meridianerna under samma vinkel. Följaktligen fingo väderstrecken härigenom en alldeles falsk riktning; på grund af den ostliga missvisningen kom NNO. att gälla för N. och SSW. för S.; ofta var differensen ännu större. Äfven i nordliga Europa var den ostliga missvisningen under 16:de årh. ganska betydlig; i förra hälften af 1500- talet torde ostkusten af Skandinavien haft omkr. 10 — 15® ö. missv., medan denna år 1600 endast gick upp till 5'' och samtidigt ett maximum af 14° uppträdde i Eng- land (sålunda efter en vandring från öster till väster)^. Då emellertid de hanseatiska sjömännen, åtminstone i äldre tider, beforo de nordiska kusterna utan användning af sjökartor och endast betjänade sig af skrifna segel- anvisningar (eller "läskartböcker"), hade de med skepps- kompass utrustade Italienarne, som aldrig kommo längre i norr än till Sheldes mynning, för den kartografiska framställningen af länderna bortom denna punkt, Jut- land, Skandinavien och Östersjökusten, endast att tillgå hörsägner, resandes uppgifter, itinerarier o. s. v. ^, möj- ligen äfven en eller annan af de nyss omnämnda segel- böckerna. Högst påfallande är, att de italienska kar- torna i 14:de och 15:de årh. antingen gifva Skandinavien en längsta utsträckning från öster till väster, eller också låta Skandinavien bilda en stor halfö med sträckning från NO. till SW., hvilken framställning först framträder hos den i Skandinaviens geografi bäst underrättade ita- lienska kartograf vid denna tid, nämligen Fr a Mauro ^ Peschel-Ruge, anf. arb., s. 208. Jmfr Fischee, anf. arb., a. 84 o. flf. ^ Jmfr Chr. Hansteens magnetiska atlas, Krist. 1819, och dessa magnetiska kartors reproduccring i Berghaus' Physikalische Atlas. ' Jmfr FiscHER, s. 39 o. flf, 77 1457 ^ Beträffande dennes källor upplyser en legend på hans världskarta, att han begagnat sig af meddelanden af den italienske resanden Pietro Quirini, som på en handels- förd till Flandern år 1431 af storm blef drifven till kusten af Norge i närheten af Lofoten och där led skeppsbrott samt sedermera på hemvägen genomvandrade Norge, Sve- rige och Tyskland^. På dennes och andra dylika rese- närers iakttagelser (kompassobservationer och kursupp- gifter) äro sannolikt så väl Fra Mauros som senare ita- lienska kartografers framställningar af Skandinaviens läge baserade. Quirini resa finnes intagen i Ramusios arbete "Navigazioni et Viaggi", och det är ingalunda omöjligt att Olaus Magnus just genom den geografiskt intresserade venetianske sekreteraren blifvit satt i tillfälle att när- mare taga reda på den italienska geografien och karto- grafien, särskildt kompasskartorna. Emellertid torde det vara stäldt utom allt tvifvel, att användningen af kompassen varit i bruk äfven vid färder på de nordiska hafven i^edan i slutet af IS 00- och i början af liOO-talet^, Som ofvan framhållits kände hanseatema och andra sjömän i Norden icke till konsten att förfärdiga sjökort eller portolaner som Italienarne, utan de begagnade ett mera primitivt sätt: de seglade med tillhjälp af s. k. ^läskartböcker^ , d. v. s. skrifna kursböcker eller segelanvisningar. Dr. K. Koppman har utgifvit en dylik segelbok (i tvenne något olika redak- tioner) under benämningen ^^Das Seebuch^ ; den har ur- sprungligen tillkommit i Flandern, men sedermera flera gånger under hanseatiskt inflytande blifvit bearbetad, ut- vidgad och öfversatt på platt-tyska*. De tvänne beva- rade handskrifterna äro från 15:de århundradets senare * Jmfr FiscHER, o. a, a. sid. 51 — 54, 117, 155. * FiscuEB, o. a. a. s. 47. ^ Den å Fra Mauros karta 1457 förekommande uppgiften, att man icke seglade efter kompass i Östersjön, vederliigges af uppgifter från annat håll; möjligen gäller uppgiften äldre tider. * EOPPMAN, Das Seebuch, Bremen, 1876. 78 hälft, men i sin ursprungliga form synes boken blifvit ned- skrifven redan under 1300-talet. Anvisningarne i denna bok, som i sitt 12:te kapitel handlar om färder i olika delar af Östersjön, vittna emellertid om bekantskap med kompassen; likaså de gamla segelkurser eller läskart- böcker, som åberopas af författarne till de första sam- lingarne tryckta sjökort (öfver Nordsjön och Östersjön) i slutet af 16:de årh. En sådan är Lucas Jansz Wage- NAERS bekanta Spieghel der Zeevaerdt etc., tryckt i Leyden 1584 — 1585 och sedan utgifven i flera upplagar, särskildt i Amsterdam 1592 under namnet Thresoor der Zee-vaert. Det lider sålunda knappast mera något tvifvel, att kom- passen, möjligen sedan 14:de, men säkert sedan 15:de och 16:de årh. allmänt varit i bruk bland hanseaterna och andra sjöfarande på Östersjön. Också omtalas kompassen på flera ställen i Olaus Magnus' historia, oftast under be- nämningen "7iauttcus gnomon^^. På ett ställe heter det ^: "Mare Gothicum et Livonicum navigantes necesse habent propter insulas ac saxa latentia ventorum distinctionem ad ventos 32" — i öf veren sstämmelse med den vanligast förekommande indelningen af kompassrosen i 32 streck eller vindar, såsom t. ex. fallet är med den å Carta marina i Nordsjön utsatta kompassrosen. Då man emellertid icke förrän i slutet af 16:de årh. lärde känna magnetens missvisning '\ äro alla ditintills begagnade segelkurser och läskartböcker uppgjorda utan hänsyn härtill. Vare sig nu Olaus Magnus uteslutande användt sådana segelanvisningar för uppkonstruerandet af sin Carta marina eller själf under sina många resor företagit kompassobservationer — säkerligen har han be- tjänat sig af båda delarne — ; så mycket är i alla hän- delser säkert, att kartan öfverallt synes vara baserad på » Jmfr Hist. II, C. 8, X, C. 16. ^ Hjgt. i^ c. 9. * Nordenskiöld, Facsimilcatlaa, s. 26, kiinncr ej något äldre exem- pel på utsatt missvisning än å en karta "Fornm Jnlii et Historia** i Ptolemjfusupplagan, Vcnet. 1596. På Waoenaers första sjökort från år 1584 finnes missvisningen icke angifven. 79 dylika missvisande kompassobservationer, hvilket kan kon- stateras genom jämförelse med moderna kartor i Merca- tors projektion. Storleken af denna missvisning på olika punkter öf veren sstämmer med den man teoretiskt a priori bör kunna vänta för Skandinavien under 15:de och början af 16:de årh.^ På en linie mellan Danzig, Gotland och o Åland (loxodromen är här utsatt) träffas en ostlig miss- visning af ungef. 15 — 20°; längre norrut i Bottenhafvet ända till Kalix älf är den ostliga deklinationen ännu större. Finska viken, som å kartan sträcker sig från SW.— NO., visar en ostl. missvisning af omkr. 20''. Den nordligaste delen af Norges västkust från Trondbjem och upp till Finnmarken har 10—30 ostl. deklin., men där- emot finnes söderut vid Terschelling på holländska kusten och sedan efter den här utsatta loxodromen till Norges sydvästkust utanför Nord- och Söndmöre i det närmaste ingen missvisning. Därefter vidtager emellertid den väst- liga missvisningen på ungefär följande sätt: På en linie 2^ long. väster om Sognefjord ^= 10° W. dekl. Från Hull öfver Shetlandsöarne = 20° W. Västkusten af Skottland öfver Färöarne = 30° W. Ostkusten af Island u=: 40° W. Västkusten af Island = 50° W. Island har sålunda en mycket stark västlig miss- visning; än större blir denna vid Grönland. Den syd- hgare delen af detta land ligger på Olaus' karta, sedt från Foglasker vid Islands sydvästra udde, i riktningen NWJN. ; under förutsättning, att här afses södra delen af Grönlands ostkust och jämfördt med nyare kartor torde detta antyda en missvisning af omkr. 70° W. Olaus Magnus har emellertid på sin karta äfven ett annat öst- ligare ^ Gruntlandia^^ y som är förlagdt i riktning NO. Som jag längre fram skall visa, bör detta land vara iden- tiskt med östra delen af norra eller mellersta Grönland, och i så fall är missvisningen här ungef. 60° Yf. I en ^ Enligt meddelande af Dr. V. C ablheim- Gyllensköld, Sthm. dylik deklination af 60 — 70° ligger ingenting osannolikt på denna latitud. Missvisningai-ne å Olaus' karta synas emellertid icke alia tillhöra samma tid eller samma år- hundrade, hvarför just i denna punkt ligger ett intressant uppslag till forskandet efter de från olika tider härstam- mande källor {kursanvisningen och segelböcker) Olaus an- vändt för sin karta. I samband med konstruktionen af kartan på grund- val af missvisande segelkurser och kompassobservation står troligen äfven det för densamma ytterst känneteck- nande förhållandet, att hon fått en sned orientei-ing. Olaus förlägger näml. Nordpolen (polus arclicus) vid Scytbiska oceanens kust, låter 90:de breddgraden tangera nord- kusten af Skandinavien i sned riktning och drager me- ridianerna rätvinkligt mot denna breddlinie. Skandina- viska halfön kommer härigenom att sträcka sig nästan fullkomligt i riktning N. — S., men snedt emot kartans plan, så att nämnda balfö, om gradnätet icke lutat, skulle haft riktningen SW, — NO. Detta kan väl knappast bero på annat än den ostliga missvisningen fiir Skandinavien; egendomligt är det också, att gradnätets lutning är 12°, alldeles lika stor som missvisningen skulle ha varit i Up- sala på Olaus Magnus' tid. Uppdrages gradnätet får det nämligen följande utseende: Dfl- ^ Man torde sålunda på grund af föregående under- sökning ha full rätt att anse Olaus Magnus' karta för 81 en kompasskarta i ordets egentliga bemärkelse \ Det bör därför icke förvåna, att Olaus, medveten om den metod han följt vid tillvärkningen af sin karta, gaf denna namnet ^Carta marina^; mera påfallande är det, att han i sin historia icke en enda gång omtalar kartan under detta namn, utan, som förut nämndt, där alltid kallar henne ^Charta gothica^. Det italienska ordet "carta" torde enligt Breusing ursprungligen ha betydt en por- tolan^, sålunda en segelbok (holländarnes "läskartbok"), men sedermera fick ordet i Italien betydelsen af en karta i allmänhet (som eljest i vanliga fall benämndes ''tabula'')^; tillades ordet ^ marina^ kunde detta naturligtvis icke an- vändas om annat än en sjökarta eller kompasskarta. Den tryckta världskarta, som, utarbetad efter samma princi- per som portolan- eller kompasskartorna, finnes intagen i Ptolemseusupplagan Argent. 1513, bär också titeln "Hydro- graphia sine Charta marina continens typum orbis uni- versalem iuxta Hydrographorum traditionem". I titeln på kopian af denna karta (Laurentius Frisius' karta) i Ptolemseusuppl. Argent. 1522 äro tillagda orden ^ex- actissime depicta^ , hvilket har en motsvarande parallel i rubriken på Olaus' karta: ^ diligentissime elaborata^ . Att Olaus känt till åtminstone den med 1522 års Ptole- mseusuppl. identiska upplagan af 1525 (Pirckheimers edi- tion) synes framgå af listan på auktorer i högra kanten af hans karta, där orden ^ex Bilihaldo^^ väl otvifvel- aktigt torde åsyfta den bekante Ptolemsousutgifvaren WiLIBALD PiRCKHEIMER. Att en kompasskarta som Carta marina finnes vara graderad är icke häller något för denna tid ovanligt. ^ Då Nordenskiöld, Facsimileatlas, s. 49, not 1, i sammanhang med omnämnandet af de å Olaus' karta uppdragna loxodromerna eller kom- paaslinierna anser, att kartan för öfrigt "i intet hänseende har något ge- mensamt med en portolan", är denna mening, som framgår af ofvan- st&ende, mindre riktig. ^ Zeitschr. fiir wissenschaftl. Geographie (Berlin) II, s. 190. ^ Jmfr FiscuEB, anf. arb., s. 80. G 82 Behofvet af graderade sjökartor gjorde sig i södern gäl- lande, när man lämnade hemorten och började befara okända farvatten. Det var portugiserna, som vid sina under prins Henrik Navigatörs ledning företagna sjöfärder utefter västkusten af Afrika först började gradera kom- passkartorna, och därvid användes den equidistanta pa- rallelogramprojektion, som förekommer hos Marinus af Tyrus och Ptolemaeus. Portugiserna ha sålunda först af alla användt detta projektionssätt på sinansjökartor (s. k. ** plattkartor*), h vilka dock vanligen graderades endast på bredden. Som Fischer förmodar^ har Henrik Na- vigatör sannolikt lärt nyssnämnda projektion genom ita- lienskt inflytande (från de Ptolemseiska kartorna); dock trodde man sig icke kunna undvara kompassrosorna, som därför äfvenledes utsattes. Gradindelningen är oftast blott angifven vid randen af kartan eller vid ekvatorn, sällan på en meridian eller parallel uti midten, men pa- rallelerna äro i värkligheten icke utdragna. Italienarne ha äfven någon gång graderat sina sjökartor, dock en- dast för områden utom Medelhafvet, men de ha å sin sida lärt denna nyhet af portugiserna. På den förut flera gånger omtalade ''Orbis typus universalis** (1513) är bred- den utsatt i vänstra kanten och går ända till 90**; på kopian af "Orbis typus" af 1522 (Laur. Frisius) är lika- ledes bredden angifven (till 90**), men här finnes också längden utsatt (equid. parallelogr. projekt.). Som jag förut visat har Olaus Magnus begagnat sig af samma projektionssätt, men utan att draga ut meridianer och paralleler öfver kartan. "Carta marina" har sålunda äfven i detta afseende rönt inflytande från söderns sjö- kartor. Det återstår att i detta sammanhang framhålla ännu ett par smärre likhetspunkter mellan Olaus Magnus' karta och de italienska portolan- eller kompasskartorna. Dessa innehålla nämligen städse en milskala, på hvilken 10 och * Fischer, anf. arb., s. 96 o. flf. 83 50 mil, nästan alltid romerska sådana ä 1,481 m., äro angifna^ På *Orbis typis universalis** finnes äfvenledes milskala utsatt med följande upplysning : ** Quaelibet harum divisionum continet miliar. italic. 50. theuto. 10.**^; och Olaus Magnus följer exemplet, i det han i nedre kanten af sin karta angifver en skala, där likväl 10 tyska mil representera 40 italienska, och 10 svenska mil = 15 tyska ^. En annan likhet mellan Carta marina och de italienska kompasskartorna är, att de äldre af dessa — från början af 14:de årh. — vanligen i kanterna angifva de fyra huf- vudvädersträcken eller s. k. kardinalpunkterna: Oriens, Septentrio, Occidens, Auster, hvilka äfvenledes åter- finnas på Olaus' karta, endast med den skilnaden, att * Auster" är utbytt mot "Meridies". I det föregående har jag äfven antydt, huruledes de medeltida (icke-Ptole- mseiska) sjö- och världskartorna vanligen utstyrdes med en mängd bilder af vidunderliga djur, konungar, fartyg o. s. v., samt huru detta bruk äfven fick insteg i åt- skilliga af Ptolemaeusupplagorna, t. ex. den af 1522 och 1525, som, att döma af flera ofvan anförda omständig- heter, just af Olaus Magnus blifvit begagnad. A Carta marina har nyssnämnda fantastiska sätt ' att utsmycka kartbilderna gifvit upphof till nära nog mästervärk ; kar- tan är alldeles uppfyld af förträffligt utförda afbildningar af så väl djur som människor, stora hafsmonster (i Nord- atlantiska hafvet), konungar, skepp och vapen m. fl. etno- grafiska och naturhistoriska bilder. Den politiska kolo- riten återgifves hos Olaus Magnus alltid med härskare, sittande på sina troner och iklädda de kungliga insigni- ema (krona, mantel, spira och äpple), samt med de respek- ' FiscHER, anf. arb., s. 89. * Den äldre tyska eller geografiska milen (till 1872) var = 7,420,44 m. 15 sådana mil gå på en eqvatorsgrad. Med italienska mil menas å "Orbis typis" romerska k 1,481 m. ' Den italienska milen var något större än den romerska och ut- gjorde i rundt tal = 1,850 m. Jmfr H. Wagner, Lehrbuch der Geo- graphie, Hannov. u. Leipz., 1894, s. 43. 84 tive rikenas vapen; därbredvid finnes af ven alltid ett bi- belspråk ^ Medelst vapensköldar har Olaus också an- gifvit det svenska väldets politiska gräns i öster ^. Hela detta sätt att gå till väga är ett gemensamt drag for å ena sidan de medeltida (icke-Ptolemaeiska) kartvärken, sjö- eller kompasskartorna, å andra sidan Olaus Magnus' stora Carta marina. Olaus' karta är försedd med öfver hela kartbilden utsatta stora och små bokstäfoer, afsedda att tjäna som orienteringshjälpmedel. Nederst i vänstra kanten har nämligen Olaus skrifvit en latinsk kommentar j som i kort- het redogör för kartans innehåll och som därvid hän- visar till de nämnda bokstäfverna. Denna kommentar utgör, som författaren uttrycker sig, kartans ^ index" , och återger densammas 9 större bokstäfver, men af de 100 mindre däremqt endast 89. För att emellertid göra kartans användning möjlig i vidsträcktare kretsar utgaf Olaus på de båda folkspråken italienska och tyska kort efter kartans fullbordande år 1539, tvenne bearbetnin- gar af den ursprungliga latinska kommentartexten. Af dessa tvänne är det den italienska texten, som bär namnet * Dessa äro å kartan 8, representerande Skottland, England, Norge, Danmark, Svecia, Gotliia, Polen och Rysöland. Af de resp. härskarna nämnas endast tvänne vid namn, Gustaf I af Sverige och Sigismund I af Polen. ^ I öfrigt kan anmärkas i afseende på den Olaiska kartans signa- turer, att dennas sätt att beteckna bergen med s. k. "mullvadshögar" icke återfinnas på kartorna i de äldsta Ptolemaeusupplagorna, där berg- signaturen, när den förekommer, liknar rötter, som utgrena sig; då man emellertid blef mindre nöjd med detta beteckningssätt, återgåfvos bergen genom ett slags landskapsbilder af ofvannämnda beskaffenhet. Mullvads- högarne träffas å Fra Mauros karta 1457, i PtolemsBUSupplagorna 1478 och 1490 (Roma), på Martin Behaims glob 1492 o. s. v. Floder och fjordar o. s. v. hade i regel samma signatur; städer och orter beteck- nades med hus och byggnader, Jmfr Dansk Geografisk Tidskrift, Bd 7 1883—1884, s. 167 o. ff. 85 "Opera breve" ^j och som, sådan den föreligger, är den vidlyftigaste och utförligaste af alla kommentartexterna till Carta marina. Den latinska kommentaren är i Opera breve betydligt utvidgad, och de återstående 11 mindre bokstäfverna äro alla här återgifna och beskrifna. Olaus Magnus hänvisar i Opera breve till åtskilliga författare, nämligen Plinius, Procopius, Solinus, Saxo och Johannes Magnus, samt äfven upprepade gånger till det omfångs- rikare värk han hade för afsikt att sedermera utgifva, ^Historia de gentibus septentrionalibus" . Jämförelsevis täm- ligen utförligt lämnar han här upplysningar om t. ex. «Chaos« på Island (A, c), longituden (A, n), ön "Tile« (D, f), Orkaderna (D, h), renens användbarhet (B, l), skid- löpningen och jakten i Lappland och Finnmarken (C, i m. fl.), vargarnes och elgarnes inbördes strider (E, i), gränsen mellan Sverige och Norge, och det förstnämnda landets företräde framför det senare (E, m), bäfverns lef- nadssätt (F, h), finska förhållanden (F, k, m), moskoviter- nas handel, båtbyggnad och spionsystem (C, p) m. m., hvilket allt antingen icke alls återfinnes eller också en- dast mycket knapphändigt omtalas i de öfriga kommen- tartexterna ^. Den tyska kommentarbearbetningen åter- igen bär namnet " Auslegung und Verklerung der neuen Mappen von den alten Goettenreich" ^. Vid dess utarbet- ning förkortade Olaus något den italienska "Opera breve", men tillade äfven i den tyska texten ett och annat nytt * Titeln lyder fullständigt: "Opera breve laqiialo Domonstra et dechiara oners da il modo facile de intendere la Charta, ouer delle terre frig^dissime de settentione: oltra il mare Germauico, döve si contengono le cose mirabilissime de quelli psesi, fia'a quest' hora non cognosciute, ne da Greei ne da Latini". 50 nummer af Opera breve trycktes 1887 i Stockholm på föranstaltande af Frih. C. J. Bonde efter ett å Eriksberg i Södermanland befintligt exemplar, det enda som fans i Sverige. ^ Den latinska originaltexten ("Index"), som är den kortaste af alla kommentarerna, har endast en punkt utförligare än Opera breve, nämligen i A, d (om djurlifvet på Island). * Jmfr O. Beenner, Die ächte Karte des Olaus Magnus, Krist. Yidenskabs Selsk. Forhandl. 1886, N:o 15. 86 t. ex. om "Helgeland, wo die Edelleute ihre Lustsitze haben" (B, f), fiske under isen **mit Rossen** (ryssjor, Reusen?) (B, h), guld- och silfverraalms undangömmande af Norrlands invånare (B, l), "Magnetöns*^ rikedom på "Kalamiten und Sigelstainen" (C, d), Scythiska oceanens milda vindar (C, d), vinteråkdonen efter renar (C, k), finska landryggens längd (C, m), norskt språk på Orka- derna (D, h), Norges vapen (E, c), koppar som innehåller guld (E, k), Trollhättan och Wenerns tillflöden (H, f) m. m. I Baselupplagan 1567 af Olaus Magnus' historia trycktes en ny latinsk kommentar till Carta marina. Den är troligen utarbetad på föranstaltande af Baselupp- lagans utgifvare Adam Henricpetri (möjligen af samme man, som gjort utdragen ur Johannes Magnus' historia, D. Henricus PiEDiONEus ^). Vid jämförelse med öfriga kom- mentarer visar det sig, att denna latinska text af 1567 tillkommit dels genom en nästan ordagrann afskrifning af den ursprungliga kommentaren ("index"), hvarför bearbetaren synes haft Carta marina framför sig, dels genom betydliga utdrag och utplockningar ur " Auslegung" . Af Brenners jämförande behandling af texterna^ fram- går, att allting i den latinska kommentaren af 1567, som icke står att läsa i "Index", återfinnes i den tyska text- bearbetningen af 1539 ; äfven ser man på åtskilliga tyska ord i den latinska texten, t. ex. Veyszarch (Hvitsark), Vunter (Ausl.: Wnter = Wenern), Depenau (Dwina), att "Auslegung der neuen Mappen" legat till grund för den- samma. Dock finnas i denna 1567 års latinska kommen- tar icke de små bokstäfverna (som i "Opera breve" och "Auslegung"). En femte kommentar till Carta marina är den tyska öfversättning af Opera breve, som Johan Baptist Fickler ^ Se Olaus Magnus, Hist. de gentium sept. variia coudit. Basil. 15G7; utgifvarens företal. ^ Brenneb, o. a. a. s. 5 o. if., som likväl vid utarbetandet af sin uppsats ännu icke sett "Opera breve". 87 intagit i sin öfversättning (Basel 1567) af Olaus Magnus historia'. Den bär titeln "Kurzer begrijff einer instruc- tion öder underweisung, welcher mässen die Tafel mit- nächtiger Länder etc", och håller sig i allmänhet troget till det italienska orginalet, ehuru Fieklers Öfveraättning är nägot sammandragen och förkortad. Alla upplysningar i denna kommentar, som icke stå att läsa i "Äuslegung" och den latinska bearbetningen 1567, återfinnas i Opera breve. Men Fickler synes äfven haft tillgång till Äusle- gung, hvarifrån han {upptagit t. ex. legenden, att klä- der af järfskinn förorsaka fråsseri (B, o)', skidlöparnes i Finnmarken tillryggalagda hastighet per dag (C, i), änska landryggens längd (C, u) m. m., hvilket icke fin- nes omnämndt i Opera breve. Däremot är det knappast troligt, att Fickler sett eller begagnat den latinska texten af 1567 '. En grafisk framställning af de olika kommentarernas förhållande till hvarandra skulle enligt det ofvan anfiirda i^ ungefår följande utseende : Index Caito niRrins ISSO I ,-r-. ' FICSLEK, Olaj Msgnj Hiatorien der Mitnäeht. Länder, B»ael 1567. Det bet«r hir om den frän Opera breve ufversttttu k&rtkommeii tåren "Ana Wälechet apracli ina TeiitBch verlegt". ' De Bmä bokstäfvorna fiiinaa icke hos Fickler; li anvisningarna iro gjorda ener "Index". ' Beennee, o. a. a. b. U o. följ., framliMIev dock av&ngketeii att törklara förekoniBten af ttänne mindre bokstafver, D i lat. komm. 1567 och I uti Ficklera teili framfar Lituania (de endft i b&da kommen- 88 Med ledning såväl af de egentliga kommentartex- terna som af det arbete, hvilket i själfva värket är den allra utförligaste kommentaren till Carta marina, nämli- gen Historia de gentibus septentrionalibus (Romse 1555), men framför allt med ledning af kartan själf, skall jag i det följande söka uppvisa de källor Olaus Magnus användt för utarbetandet af densamma. Då jag i den mera detaljerade topografiska framställningen af Olaus Magnus' geografi i hvarje särskild punkt, när behofvet så kräfver, skall närmare redogöra för legender och nomenklatur m. m., torde det här vara tillräckligt att för öfversiktens skull gruppera källorna i vissa hufvud- grupper och därvid påvisa det inflytande hvarje enskild grupp utöfvat vid tillkomsten af kartan i fråga. I det föregående har jag framhållit sambandet mellan å ena sidan den teknik, som är kännetecknande för por- tolan- eller kompasskartorna, å den andra sidan den konstruktion, som utmärker Olaus Magnus' Carta marina. Med detta samband som förutsättning och utgångspunkt torde källorna till Olaus' kartografiska arbete lämpligast kunna grupperas på följande sätt: 1) Kursanvisningar och segelböcker (^läskartböcker^), incl. itiner arter o. dyl., 2) hörsägner och muntliga uppgifter^ 3) egna resor och iaktta- gelser, 4) prceolaiska framställningar af det nordliga Euro- pas geografi, 5) legender och uppgifter från Ptolemceus, världskartorna i Ptolemceusupplagorna 1508, 1513 och 1525, samt från den äldre och samtida medeltida litteraturen. 1) Bland de allra viktigaste källorna för Carta marina äro de på 1400- och 1500-talet gängse kursföre- skrifterna och segelböckerna. Olaus synes i ganska stor utsträckning ha begagnat sig af dylika, och detta torde till fullo förklara såväl den öfverallt på hans karta upp- tarerna), då likväl de båda texterna äro oberoende af hvarandra. Möjli- gen beror denna likhet däraf, att bägge texterna begagnat sig af den tyska "Auslegung". I Opera breve är ingendera af nämnda bokstäfver särskildt påfallande. 89 trädande missvisningen som det jämförelsevis förträffliga återgifvandet af kustlinierna och den horizontella konfi- gurationen. I de stora samlingar af sjökort, som Wage- NAER utgaf i slutet af 16:de årh., framför allt i den förut omtalade ^ Thresoor der Zee-vaert" (1592), träffas flera olika kartskizzer, hvilka såyäl hvad ortnamn som utseende beträffar, alldeles öfverensstämma med motsvarande par- tier af Olaus' karta. Då det icke finnes någon som hälst anledning att förutsätta lån från Carta marina å sjökor- ten hos Wagenaer, hvilken uttryckligen uppgifver olika läskartböcker som sina källor (Olaus' karta namnes icke), måste man som den enda förklaringsgrunden till ifråga- varande likhet antaga, det Olaus Magnus och Wagenaer begagnat sig af samma eller liknande kursanvisningar och segelböcker. Möjligen har Olaus för länderna ytterst i nordväst, Grönland, Island och Färöarne^, begagnat både sjöböcker och sjökort, hvarpå tyder den å Hvitsark (mellan Island och Grönland) uppritade kompassen (med 15, resp. 16 streck), som år 1494 där skulle ha uppbyggts af tvänne nordiska sjöröfvare^. Som ett stöd härför skulle äfven kunna gälla omnämnandet af portugisiska och franska (resp. spanska) sjöfärder till kusterna af Grönland^, samt de talrika antydningarne såväl å kartan som i "Hist. de gent. sept." om hanseaternas handel och skeppsfart på Island. Jag återkommer härtill vid den speciella undersökningen rörande dessa länders geografi. För den Olaiska kartans återgifvande af Färöarne (Fare) har troligen en segelbok legat till grund; för Shetlands- öarne (Hetlandia) kan detta bestämdt visas. A sjökortet öfver sistnämnda öar i Wagenaers "Thresoor" läsas nämligen följande namn, som i en liknande form åter- finnas på Olaus' karta: * Päroarne ("Färre") förekomma å ett sjökort hos Wagenaer, där- emot hvarken Island eller Grönland. 2 Hist. n, C. 11. 3 Hist. II, C. 10. 90 Wagenaer: Olaus Magnus: Wagenaer : Olaus Magnus Hitlandt — Hetlandia Breeaont — Bryataund S. Magni — EccUsia S. Magni Hanglip (Hank- Swynborgerhooft — Svinhorhovit lip?) = Hantklyfta Schaweij — Skalvogh Feril Flederd. Då den magnetiska missvisningen på västra halfvan af Olaus' karta synes vara något större än man kan förutsätta i senare hälften af 15:de eller början af 16:de årh., torde de sjöböcker och kursföreskrifter, på hvilka denna del af kartan grundar sig, vara äldre, måhända från 14:de årh. Afven för västkusten af Norge har Olaus begagnat läskartböcker. Då han i öfrigt för detta land mycket flitigt användt Zieglers geografiska arbete Schondia, frånser jag de ortnamn, som äro gemensamma för alla tre, Wagenaer, Olaus Magnus och Ziegler, samt upptar endast dem, hvilka finnas såväl hos Wagenaer som Olaus, men som antingen helt och hållet saknas hos Ziegler eller som där förekomma med en främmande form. Wagenaer Olaus Magnus: Wagenaer Olaus Magnus (Thresoor) : (Thresoor) : Vijska — Fisca Udden -^ Bestadaudden ön Heijlige Lan - Bestadt Bestad den — ön Helgalandia Stierendal — Styredal Wardal Vardal Sologier — Sologier Tronto — Trondö Halimgalab — Halimgalab Humodal = Humodal Walhem — Valhem Ben — Ben Sonderdaland Sundardaland Hilder — Hildre Crabbekerck Krdbbahirxie Salbo —- Salbo Bagholm Baggaholm Surendal — Surendal Selsborg Selsborg lloms fln. Rom fiord Ett och annat af dessa här anförda ortsnamn läses äfven hos Ziegler, men med en väsentligt olika form (Vuardal, Nummodal, Styordal, Soldier, Halmgadal, Suun- dhadarlangh, Saltzburgum), hvaraf man ser, att Olaus, där han hade tillgång till sjöböcker (d. v. s. för kust- trakterna), föredrog^ dessas ortografi framför Zieglers. 91 Namnen ^Lofoeth" och ^Roest^ ^ hos Olaus Magnus återfinnas med samma skrifsätt i Wagenaers "Thresoor". För kusterna af Skagerack och Kattegat, som i huf- vudsak äro alldeles riktigt återgifna, liksom äfven för västra och sydvästra delarne af Nordsjön (Skottlands, Englands och Hollands kuster) har Olaus möjligen användt källor af meromnämnda beskaffenhet, ehuru detta icke kan visas genom någon jämförelse med sjökorten i Wage- naers "Thresoor". Detta gäller möjligen äfven för Tysk- lands hela Östersjökust. Annorlunda är det emellertid för syd- och ostkusten af Skandinaviska halfön ända från Ystad i söder och upp till Öregrund i norr. Själfva konfigurationen af denna kust å Carta marina påminner starkt om kust- teckningen på sjökorten i Wagenaers " Spieghel der Zee- vaerdt** och "Thresoor"; samma ortnamn, som här före- komma, upptager äfven Olaus Magnus på ytterst få undantag när. Jag tror därför, att de respektive kartograferna äfven här begagnat samma källor^ enär samtliga namn å Olaus' karta (vid nämnda kuster) återfinnas hos Wagenaer. Wagenaer: Olaus Magnus: Wagenaer: Olaus Magnus: Ijsted = Ysted Lnkij 'Lykia Santhamer Sandhammer Der Clippen utle- Ahnijs AU8 giam =- Utlegian Selsborg — Selsborg Tunalen — Tunalen Eleholm — Eleholm Rodenbij Rottnmbaij /= Rotnhl På Oland (Elandia): Borcbholm = Borkholm Bode = Bode De Sweetse Jonckfrow (= Virgo 2) På fastlandet och vid kusten norrut: c alm ar Westerwijck Stickholm Stickzborg Zuijdercooper Nordercooper New ooopen = Calmer = Vestervik = Stekaholm = Stegaborg = Sudercopia = Norcopia == Nicopia Trosa = Trosa Strenges —-- Strengis Elanap -= Elanabhen Sweetze Scberen ^= Scheren Verden = Ver den Stick = Stek 1 Hist. II, C. 7. Hist. IX, O. 23, 92 Teckningen af Stockholms skärgård och vattenför- bindelsen mellan Staket och Östersjön är lika hos Wa- genaer och Olaus. Wagenaer : OLåus Magnus: Wagenaer : Olaus Magnus: Stendoeren (- Steendor ^) Lasta — Loata Wedde — Vedde Upaael Upsalia Orgront 0 0*'€9^'nnd Enccopia — Enecopia ^ Bostel - - Bor stel Gotlands form och utseende är lika på Wagenaers sjökort och å Carta marina. Följande namn äro här gemensamma : Huborg = Ilohorg Wostergard =:^ Vestragarn Carelao r:= Karse Faro = Fare Wiabij = Wiabi Gotsche Sandt -= Ootsca Sande Om möjligt ännu mera påfallande är likheten mel- lan Wagenaers sjökort och Olaus' karta i afseende på o Finska viken och kusterna däromkring. A Wagenaers sjökort öfver dessa trakter i "Öpieghel der Zeevaerdt", 1584, är ännu missvisningen icke rättad, hvarför Finska viken här har samma riktning, NNO., som hos Olaus Magnus. Kronstadtbukten var hvarken då eller senare (Thresoor, 1592) känd, utan endast den mot NO. inskju- tande Wiborgsbukten, hvarför Wagenaers återgif vande af Finska vikens konfiguration både 1584 (Spieghel) och 1592 (Thresoor) nästan fullkomligt öfverensstämmer med den Olaiska kartans. Äfven namnen äro desamma. På nordvästra (norra) sidan af Finska viken läsas följande namn hos Wagenaer Olaus Magnus: Wagenaer Olaus Magnus: (Thresoor) : (Thresoor) : På" Alant insula": Alandia: På"Alant insula". Alandia: Lupasant = Lnpaland Erke = Ekre Limasaut = Limaland Corpo = Corpa Castelholm = Castelholm 1 Hist. II, C. 28. ^ De sex sista namnen äro de enda, som förekomma i dessa trak- ter såväl hos Wagenaee som hos Olaus Magnus. 93 På fastlandet: Wagenåer : Olaus Magnus: Wagenåer: Olaus Magnus: RanRma = Raugma Borga ^- Borga Tenesael =:= Tenasalia Parna ^= Perna Nougard — Nova Ecclesia Hallola ■— Hollola Yassil — Fa . . 1 Lacns — = ? Holela lacus Abo Aho Fromal = Bomal Gnsto ^ Cuam Udden Udden Åssito = ? Mita Fem flodmyn- ' — ""Flu 5" (Kym- Hänga = Hänge oingar mene) Viga _ Vtga Hettis = Hittis Laco — Laio Olsbij — Olshy Earls — Karta Veckelax = Veckelax Basseborg Basseborg Yerulax Verulax Helsinga Helsinga ? Seceierf Eapra -- Espoa Wijburch Viburgh Kirkiostel Kirkiostel lokos ---- lokas Vanea — : Vames Wiris Viris Cuma -— Cuma Öster om Viborg följer utmed kusten: Egrepe -- Egrepe Kivaneb = Kinaveb Lapauesi = Lapavesi Niewkerck ^= Ecclesia Nova Därefter följa hos Wagenåer ett par namn (Corela, Oreschak), som saknas å Carta marina, men sedan vid- tager ånyo likheten utmed kusterna af Moscowia och Li- vonia (hvilket senare namn hos både Wagenåer och Olaus innefattar nuvarande Estland): Wagenåer (Spie- Olaus Magnus: Wagenåer (Spie- Olaus Magnus: ghel och Thre- ghel och Thre- soor): soor) : Nivå fluvius — Flu Nygen Nargen - Nergen Coperne Castel ■^^ Landvern Wolflf -^ Ulfen leona ■■^~ Janegrot ? = Pades lu an gröt ■-^ Tvangrot Leda -- Lede (Bnssa Narva — Nar via Livonie) Hapsael — Hapsalia Telaborg — Telsborg Moensont — Meme Wesenberg -- Vesenheyg Willes =r-. Wils Borkelom — Borcolum Oldendurp —^ Oldendoap Fegufuer — Fegefyr Parnout Preno Revel ~— Bivalia ' Namnet är otydligt. 94 Rigaviken med öar och kringliggande kuster samt kusten af Kurland äro å Carta marina tecknade efter läskartböcker. Hos Wagenaer förekommer Dagö åter- gifvet utan namn, likaså hos Olaus; W. kallar nordspet- sen af Dagö "Siibrichness", Olaus skrifver här: '^ turris Hollandorum^ . W. har namnen: SkioUesont, Reke (på Ösel), Dageroort; Olaus: Skiollesund, Reke, Dagerort. Äfven läget af Dagö, NW. om Ösel, öfverensstämmer hos båda. På Ösel träffas följande namn: Olaus Magnus: Wagenaek: Olaus Magnus: Wijck Wagenaer: Arensborg Sonneborg = Arm bor g = Sunneborg = Vick Vid Kurlands kuster läses från Riga västerut och därefter åt söder — hos Wagenaer : Rijga Tacken ? Domcsnea Teke Luyaeroort Domdangen ? Saxhem Olma Olaus Magnus: B ig a Tokhem iDeblin I Nyborg Dusnes Tekke Luserort Oendangen Anger min Sakhem Olma Wagenaer: Durkem Grobn Adorpen Amboeten Win teborg Vorna Calijme Labija Coninexbergen Tapia Bradeborg Olaus Magnus: =: Durkeim = Grebn ■=■ Adorben = Anboten = Vintborg = Varna = Catim = Labi =■ Koffingsberg = Tabia = Brandeburg Här och hvar förekommer visserligen en och annan differens, i det hos de respekt, kartograferna en eller annan gång ett motsvarande namn fattas, men det an- förda må vara mer än tillräckligt för att visa, det Olaus i stor utsträckning begagnat tillgängliga kursföreskrifter eller sjöböcker som källor för teckningen af sin karta, samt att i vissa fall samma eller därmed öfverensstäm- mande källor äfven användts af Wagenaer. Huru gamla sjöböckerna för Östersjön varit, låter sig naturligtvis icke direkt afgöra; dock torde man kunna säga, att de före- falla vara yngre än de, som begagnats för västra hälf- ten af Carta marina, för återgifvandet af Nordsjön och 95 Atlanterhafvet, enär missvisningen för Östersjön ungefär är sådan man kan vänta för Olaus Magnus' tid, början och midten af 16:de årh. Men man kan äfven tänka sig, att Olaus själf under sina många resor på Östersjön me- delst kompassobservationer rättat en eller annan mindre noggrannt angifven riktning i de förhandenvarande kurs- föreskrifterna, och att missvisningen å denna del af hans karta på detta sätt fått, så att säga, ett mera tidsenligt utseende. 2) Då läskartböckerna endast behandlade kusterna, var Olaus för kännedomen om de inre och mera af lagset belägna delarne af de länder, som han kartografiskt ville återgifva, hänvisad till hörsägner och muntliga upplysnin- gar. Säkerligen har han icke försummat att under sina resor utfråga de genomresta områdenas inbyggare eller personer, som haft något att berätta om andra mer eller mindre främmande trakter. Dylika uppgifter blefvo emel- lertid af naturliga skäl alltid mer eller mindre sväfvande; de torde ha användts för teckningen af de längst i norr belägna länderna, nejderna omkring ^Lacus alhus^ , Fin- marken och Lappland, för det inre af Finland, det inre af Östersjöprovinserna (med de stora sjöarne), säkerligen också för stora delar af Sverige, Norge och Danmark. Äfven rörande Färöarne och Island (och möjligen Grön- land) synes Olaus ha fått uppgifter af köpmän och sjö- farande i Liibeck, Hamburg och Bremen, hvilka städer Olaus som bekant flera gånger besökte. 3) Olaus Magnus' egna resor och därunder gjorda studier ha naturligtvis utgjort ett mycket viktigt och betydelsefullt källmaterial för teckningen och utarbetnin- gen af Carta marina. År 1527 besökte han, som förut omtalats, Nederländerna, och åren 1526, 1527 och 1532 reste han icke mindre än inalles fyra gånger mellan Lii- beck och Danzig, hvarför man för kartans återgifvande af den tyska Östersjökusten måste förutsätta Olaus' egna iakttagelser. Ostkusten af Sverige eller östra delen af Östersjön (mellan Danzig och Stockholm) bereste han 96 åren 1517 och 1526, men har, som det vill synas, här äfven användt läskartböcker; för Bottenhafvet och hela svenska Norrland samt för vissa delar af Norge och Lapp- markerna torde hans resa 1518 — 1519 vara den förnäm- sta källan. 4) Af äldre framställningar angående Nordens geo- grafi, som Olaus känt och begagnat, bör först och främst nämnas Saxo Gbammatigus' danska krönika. Han cite- rar detta arbete på en mängd olika ställen i sin histo- ria och synes för Saxo ha hyst stor vördnad och tillit. Från Saxo härstammar återgifvandet af Islands vulkaner, varma källor och drifts, legenden om striden mellan ko- nungarne Tengillus och Argrimus (i Finmarken), fram- ställningen af ^ skridfinnarne^ och deras land ^ Scriefin^ nia^ samt af Biarmia m. m. Saxo torde sålunda få an- ses som hufvudrepresentanten för den "lärda geografien** å Olaus Magnus' karta. Har Olaus sett och begagnat Clauditjs Olavus' karta och chorografi? Jag anser mig icke kunna lämna ett afgörande svar på denna fråga, men egendomligt är det i alla händelser, att icke mindre än 29 af de ort- namn, som Olavus uppger för Danmark väster om Öre- sund, äfven träffas på Olaus' karta, ofta i nästan allde- les samma form. Detta kan naturligtvis bero därpå, att en och samma källa, kursanvisningar eller initerarier o. dyl., legat till grund för båda arbetenas framställning i denna del ; emellertid torde det icke sakna sitt intresse att här återgifva de ortnamn, som för Olaus Magnus och Claudius Olavus^ äro gemensamma. Claudius Clavus: Olaus Magnus: Claudius Clavus: Olaus Magnus: Ripis — Bipen Vedhlis -" Vegle Skagen -- Scaga 2)rovincla Flenseborgh — Flenshorg Uiburgli = Viburg Slesuigh -^ Slesvig Arus - Arusa Kiil rz= Kil Kaldingh — Colla Pheonia — - Fionia ^ Enl. GusT. Storms öfvers. af Clavus' chorographi, Ymer 1891, 8. 24 o. ff. 97 Claudius Olavus Olaus Magnus: Claudius Clavus: Olaus Magnus: Medelphar — Midelfar Crucis portus Bogens r= Bons (rorsur, corsur) - Koraer Niborg Niborg Helsinghör — Hilser Suinborg — Svinborg Roskildh — Roskild Asnes — Assens Mönh -^ Mon Femeren = Femeren Bornholm -= Bornholm Lalandia — r Lalandia Sproue — Sproe Sellandia Selandia Hielm - Hielm Neatuedh = Nest Holnz (Aqaol) ■-=^ AnhoU Vardhinghburgh Vardenberg Trendel ~- Trindel Udhenskaun = ? Ud Ett arbete, hvilket däremot med bestämdhet kan uppvisas som källa för Carta marina, är Zieglebs karta och beskrifning öfver Norden (Schondia), framför allt be- skrifningen, (såvida man ej får anta, att i vissa punkter samma källor legat till grund för såväl Zieglers som Olaus Magnus' framställning). Den geografiska nomen- klaturen å Olaus' karta för Norge är, som jag förut visat, till en del (för västkusten) hämtad från en läskartbok eller segelanvisning, men för nästan hela den återstående delen af Norge, ända från det nordligaste Finmarken och ned till Eap Lindesnäs, torde Olaus i allmänhet ha be- gagnat sig af Zieglers Schondia (eller af hans källor). Äfven för återgifvandet af ortnamnen i Finland och Sve- rige torde Ziegler i ett eller annat fall ha blifvit använd. Ehuru en mängd belysande exempel kan gifvas på likheten mellan Zieglers och Olaus Magnus' geografiska nomen- klatur i de särskilda fallen, inskränker jag mig här att lämna en förteckning på de resp. geografernas ortnamn för det nordligaste Norge (ungefär till Trondhjem)^ Zf r.GLER : Olaus Magni [js: Ziegler: Olaus Magnus: Vuardhus — Vardahus Skyttungzberg Skyttingberg Matthkur — Matkur • • • • — Kind ön Stäppen = Stäppen Sammauuik =- Sam a vik ön Hyelsoo — Hilse Honouitz ■—^ Honavit Bomgang Bomgang Eatiuik =-" Kedelvik * Se Geogr. Sekt Tidskr. 1878, Bd I, n:o 2, där Zieglers Schon- dia finnes intagen med öfvers. och kommentar af H. Hildkbrand. 7 98 ZlEOLER : Olaus Magnus: Zl£OL£R : Olaus Magnus: • • • • — liolelvik Sandnuar — Sandver Helganas --— Helg an ea Lokhelle — Lokhelle Segeruuar Seqerver Sighoslund — Gigaaund T runnia ■= lyomft Skarteauagh =^ Skartaaund ön Rodeaholm - Bedhholm Vuandh Vuagh — Vandvad Medfiord — Midelfiord Bollen — Rollen Malanger =-■ Malanger Trondanas = Trondanes • • • • — Egge Langanas — Langanes Hasseuuagh Hasevog Tusunonafl — ? Duvanes Orillefiord = GiUefiord Åndanaa = Andanea Ostafiorden Ostrafiord Skongen = Scongen Quedefior — Qvedefiord Vastral — Vaat • • • • Lange Öarnes namn utanför ''Nidrosia metropolis" lyda: Gilles Skal = Gilles Krakouuad = Krakavad Rodhoo = Bede Fosen =: Fosen Salten = Salten O. S. V. 5) Till det material Olaus sålunda, dels genom stu- dium af gängse sjöböcker och segelföreskrifter samt af redan förefintliga geografiska beskrifningar öfver Nordens länder, dels äfven genom egna resor, förskaffat sig, lade han en mängd särskilda uppgifter och legender, hämtade från olika håll. Från Ptolemseus eller från någon af kartorna i upplagorna af densamma härstammar t. ex. benämningen "Mare Deucalidonicum^ norr om Skottland, vidare detta lands form, ett mot NO. utskjutande böjdt horn, samt slutligen t. ex. legenden om ön ^TiW^. NW. om Orkaderna finnes nämligen å Carta marina en större ö med detta namn af 20 ty. mils längd (148 km.) och mer än 10 ty. mils bredd (74 km.). A denna ö läsas in- skrifterna: ^hcec insula hdbet XXX milliar, popu. et am- plius" , samt ^^hic habitat dominus insularum^ . Ingen- städes i den medeltida litteraturen har jag återfunnit ur- sprunget till dessa legender; möjligen bero de på någon muntlig uppgift eller hörsägen. Tile motsvaras af Za- moiskikartans och Clavuskartans "thile", men detta är å 99 nämnda kartor förlagdt vid sydvästkusten af Norge som en del af detta land. Att Olaus Magnus sannolikt studerat den s. k. ^ Orbis typis universalis" (i Ptol. uppl. 1513, 1522 och 1525) samt säkerligen känt till särskildt Pirckheimers Ptolemaeus- edition (af 1525) är i det föregående omnämndt. Olaus har äfven med säkerhet användt Johannes Ruysch' världs- karta, "Nova et universalior Orbis cogniti tabula" , in- tagen i Ptolemaeusuppl. Argent. 1508. På denna karta börjar det arktiska hafvet tämligen riktigt under 70° n. lat., under 80° n. lat. ligga en mängd likformiga små öar, under 85° n. lat. fyra större öar, och norr om dessa, omedelbart under polen vid 90^ n. lat,, åter en ö med följande legend (öfverst på kartans högra ytterkant): "Legere est in libro de inventione fortunati sub polo arctico rupem esse excelsam ex lapide magnefe 33 mi- liarium germanorum ambitu** ^ etc. Norr om Island finnes inskriften: **Hic conpassus navium non tenet, nec näves, quae ferrum tenent revertere valent." Denna sägen om magnetberg, som drogo till sig fartyg förande järn, be- rättas redan af Ptolemaeus (Geogr. III, 2), men lokaliseras af denne till några öar söder om Ganges' mynning; äf- ven i Arabemas sagovärld uppträda legender om magnet- berg. I Wagenaers förut omtalade "Thresoor der Zee- vart** berättas om ett magnetberg i närheten af Åbo i Finland: "daer comtmen by een clippe die onder water light, ende is een magneet oft Seijlsteen. Die compassen draeyen daer altijdt om ende en connen niet stille staen". Anledningen därtill, att Ruysch förlägger ett magnetberg långt upp i norr, synes emellertid, som Peschel fram- håller^, ha varit den, att man ville förklara magnetnålens ^ Med "liber de inventione fortunati" torde enligt Nokdenskiöld, Facsimileatlas, s. 63, ha menats samma arbete, som Hakluyt omtalar i "The principael navigations of the English Nation", London 1589, s. 249: Inventio Fortunata (aliter fortnnae) af Nicholas de Ltnna, som år 1360 skulle ha företagit en resa "to the most Northren islands of the world". * O. Peschel, Abhandlungen zur Erd- und Völkerkuude, I, Leipzig 1877, B. 47 o. ff. 100 sällsamma egenskaper genom existensen af en ideell mag- net vid nordpolen ; mindre sannolikt är Nordenskiölds antagande \ som i nämnda legend vill spåra en verklig erfarenhet om kompassens oanvändbarhet i grannskapet af den magnetiska polen. Från Ruysch kom legenden till Olaus Magnus, som vid Skandinaviens nordkust på 90° n. lat. förlägger "Insula magnettim" , om hvilken det i den å Carta marina tryckta kommentaren ("Index*) heter: "insula magnetis XXX milliarium'^ sub polo ultra quam directorium nauticum bossolo dictum vires amittit" ^. I sin historia yttrar Olaus härom mera allmänt^: "Mag- netes etiam in extremo Septentrionis veluti montes, unde nautica directio constat, reperiuntur; quorum etiam mag- netum tam vehemens est operatio, ut certis lignis fagi- neis coniuncti, ea vertant in sui duritiem et naturam at- tractivum". Från den polske historieskrifvarens, Matthias af MiECHOW, arbete "De Sarmatia Asiana atque Europea", Cracow. 1517, härstamma en del legender å Olaus' karta, nämligen om hvalrossarne vid Finmarkens kuster (öster om Vardahus), om järfven (aftecknad vid södra ändan af Luleträsk) samt om Litthauernas gudakult o. s. v. Paulus Jovius, De legatione Moschovitarum libellus, Romae 1525, torde, som jag sedermera närmare skall visa, icke häller vara utan inflytande på Carta marina. Går man till den äldre medeltida legendlitteraturen, skall man, egendomligt nog, å Olaus' karta återfinna den s. k. Brandanslegenden, Den helige Brandanus var en irländsk munk, som skulle ha lefvat i slutet af 6:te årh. och i medeltidens sagovärld spelar rollen af en på At- ^ Facsimileatlas, s. 6é. ^ Af ÖD8 dimensioner å Carta marina framgår, att med mil här menas italienska (å 1,850 m.). ^ I Auslegung tiUägges: "weil die Insel reich an Ealamiten, Si- gelstainen ist". * Hist. II, C. 2G. 101 lanterhafvet kringflackande Odysseus \ Ett af denne Bran- dans äf ventyr på oceanen berättar Olaus på följande sätt *^ : "Confirmat etiam hoc (se. magnitudinem Ceti) praesens pro- positum divi Brendani Brittannijc Pontificis marina pere- grinatio in septennium usque deducta atque in catalogo Sanctorum commemorata, quod videlicet ipse cum suis sociis piscem ingentem, nomine lasonem (kallas eljest *Jasconius") invenerit quem insulam eum esse sibi per- suadentes descenderunt ignemque accenderunt ; dumque piscem se movere sentirent, ad navim repente fugiendo vix vitam illo se continuo mergente servarunt**. A Carta marina finnes NO. om Färöarne en motsvarande teckning: ett engelskt skepp har ankrat invid en stor hval, och å densamma ha tvänne af besättningen "landstigit" samt äro sysselsatta med att tända upp eld och koka mat. Beträffande en annan fantastisk medeltidslegend, den, att af vissa träds frukter uppkommo änder (anates), yttrar Olaus '^ : " Scothorum scriptor, qui diligentius rerum secreta pertractat, dicit in Orehadibus ex quodam fructu arboris cadente in mare, generari anates, qui paululum susceptis alis evolant ad domesticas vel sylvestres". En teckning häraf träffas å Cart. mar. vid ostkusten af Po- mona, den största af Orkaderna. Härmed har jag i hufvuddrag redogjort för de olika källor, som af Olaus Magnus användts för utarbetningen af Carta marina; för kartans öfriga innehåll i afseende på ländernas utseende och^ beskaffenhet, nomenklatur och legender m. m. hänvisar jag till den följande mera de- taljerade framställningen. Det ofvan anförda torde emel- lertid tillräckligt belysa karaktären af de källor, som be- gagnats; jag vill endast tillägga, att detta från skilda håll och olika tider hopsamlade källmaterial blifvit af ^ Jmfr O. Peschel, Abhandlungen, I, a. 20 o. ff. De äldsta hand- skrifter, som innehålla sagan, äro från ll:te och 12:te årh. och föreligga i spanska, franska och tyska; grundtexten är troligen latinsk. En tysk öfvers. "Sant Brandons Buch" torde vara från år 1476. 2 Hist. XXI, C. 26. 3 giQt XIX, 0. 9. 102 Olaus Magnus på ett i det hela fullt själfständigt och förtjänstfullt sätt bearbetadt, samt skickligt hopfogadt till ett kartvärk, hvilket, så väl i afseende på rikhaltig- heten och värdet af innehåll och bilder som beträffande ländernas värklighetstrogna konfiguration och utseende &fverhufvud taget, utgör ett af samtidens allra förnämsta produktioner på detta område. Innan den äkta Olaiska kartan eller **Carta marina** år 1886 upptäcktes af Dr. O. Brenner i Miinchens stads- bibliotek, hyste man den uppfattningen, att någon af de i upplagorna af Olaus Magnus' historia, Rom 1555 och Basel 1567, intagna, numera så kallade ^ psetido-olaiska kartorna^* möjligen vore att anse som den äkta kartan af år 1539 eller som en trogen kopia af densamma; i synnerhet fäste man detta antagande vid kartan i den sistnämnda af de två upplagorna. En jämförelse emellan Carta marina af år 1539 och de omnämnda andra kar- torna visar emellertid, att ingendera af dessa senare är en trogen kopia af den förra, utan att mellan 1539 års karta och de pseudo-olaiska kartorna förefinnes en högst väsentlig olikhet. Den i 1555 års upplaga af Olaus Magnus' historia befintliga kartan bär titeln ^^ Regnorum Aquilonarum de- scriptioj huius Operis subiectum^ , och är fullkomligt iden- tisk med ^ Scandianoi insulan index^ i Johannes Magnus^ Historia de Gothorum Sueonumque etc. (tryckt 1554). Den är en mindre kartskizz eller ett utkast, gjordt efter Carta marina, men synnerligen dåligt och slarfvigt hop- kommet. En liten kompassros med 8 vindar förekom- mer i Nordsjön; den angifver att orienteringen är sned liksom å Carta marina, och att N. bör sökas i NO. efter kartans plan. Den saknar ett utdraget gradnät, men är graderad i nedre kanten^ från 20° long. i V. — 50° long. 103 i Ö. (20, 30, 40, 50) \ samt i den högra, där ordet Matitu." förekommer bakfram (^'utital"). Bredden går här från 55—90^ (55, 60, 70, 80, 90^ utsatta) ^ men det oaktadt sträcker sig Biarmia åtskilliga grader (4 ä 5°) längre i norr{\)y hvarest en utsatt stjärna troligen skall repre- sentera Nordpolen. Grönland är borta, "Tile" likaså, Island är utsatt, men saknar namn ; Hetlandia och Farogia äro gjorda till tvänne mindre öar tätt utanför Norges västkust; å denna är däremot Trondhjemsf jordens stora inskärning i kustlinien bättre återgifven än på Carta marina, och "Halogia^, den sistnämnda kartans "Helga- landia" (större ö), är här förenad med fastlandet. Nam- nen äro i öfrigt mycket få (inalles 61); bl. a. ha Tron- danes, Nidrosia, Tornia och Holniia återgifvits som land- skapsnamn, och vid ^Gothia occidentalis^ läses uppgiften ^135 territoria^^ , Den karta däremot, som finnes intagen i Basel- upplagan 1567 af Olaus Magnus* historia, men som äfven åtföljer Johan Baptist Ficklers öfversättning i samman- drag af nämnda historia, utgifven i Basel 1567, är, som Bbenner först framhållit, utan tvif vel utarbetad af Fickler själf, enär den är signerad FW, d. v. s. Fickler Wylensis eller Wilestadensis (från Weyl eller Weile). Denna karta är ansenligt större och innehållsrikare än den nyss be- skrifna **Scandian8B index" ; den är visserligen bearbetad efter Carta marina, men Fickler har därjämte upptagit och användt åtskilliga andra källor, hvarför kartan egent- ligen bör anses som ett i hufvudsak tämligen själstän- digt och oberoende arbete. Kartan har i motsats till Carta marina endast ett Grönland, men återger i norr Hvita hafvet och kusten däromkring; i öster sträcker sig * Kartan räcker dock ungef. 10*^ längro åt båda sidor, sålunda i väster tUl 10<», i öster till ÖO** ö. long. * I söder går dock kartan till ungef. SO'* n. lat. Skall man här tänka sig någon slags projektion, måste det vara den equidistanta paral- lelogramprojektionen, men icke en kvadratisk sådan, emedan breddgraderna äro betydligt större än längdgraderna. 104 kartans område öfver en stor del af Byssland (till trak- terna kring Moskwa). Däremot saknas helt och hållet tyska Östersjökusten. Ficklers karta har den stora förtjänsten att vara uppritad i Donis' projektion. Hon går från 56*^ n. lat. i söder till 85"* n. lat. i norr, samt vid sin nedre rand från 5® ö. long. i väster till 75*^ ö. long. iöster; utvidgningen i längdgrader går i V. till 345« long. och i Ö. till 100° long. Sydkanten af kartan upptages af ll:te klimatet och 24:de parallelen, nordkanten af 18:de klimatet och 38:de parall. med 5 månaders lång sommardag (Grönland och nordligaste Skandinavien). Från Olaus Magnus här- stammar den smala, långsträckta formen af Skandinaviska halfön ("Scandia"), Finska vikens riktning mot norr och Finlands spetsiga halfögestalt, vidare Scricfinnia, Biarmia, Lacus albus (som insjö), Hetlandia, Fare, Islands form o. s. v. Men dessutom ha äfven andra källor användts, hvilket jag här med ett par exempel skall visa. 1) För Island torde Fickler utom Carta marina ha användt någon sjöbok (läskartbok) eller en portolan (af holländskt ursprung^), hvarpå tyder det noggranna angifvan- det af förbergen och uddarne m. m. Vid första spetsen i sydväst läses: " Snauel iokel hoc est nivosum promonto- rium, semper enim nivibus albet", d. v. s. Snaefells jökuU på Sna3fellsnes halfön, ^Hanafior sinus^ skiljer detta för- berg från ^Hekelford pr.'' ; därefter följer ^Roeck*^ , d. v. s. Reykjanes. "West^none ins/^ (Cart. mar.: Vespeno) är Vestmannaöarne, sydostspetsen af Island bär namnet " Wa- luisch, id est cetse scopulus". Norr därom läses "De poorte porta Prom." , och Islands nordostspets (Langanes) åter- gifves med: ^Lagnes hoc est longum prom." Västerut följer "Grimse" eller Grimsey samt '^Rag prom.", som till läget motsvarar Horn eller Kap Nord på Islands nord- ^ Jmfr uttrycket "De poorte" — samt vidare " Waluisch". På hol- ländskt inflytande tyder äfven ordet "Waerdhuijs"^ d. v. s. Vardöhus. Benämningen "Slnus Boddicus" för Bottenhafvet läses, utom på Ficklers karta, äfven å Wagenaers sjökort öfver Östersjön. 105 västliga halfö, men i afseende på namnet möjligen mot- svarar halfön närmast väster om Langanes eller den s. k. Melrakka Slette. 2) Vid ^^ Gruntlandia^ som endast genom ett smalt sund är skildt från nordligaste spetsen af ^ Scricfinnia^ läses legenden: "Hic habitant Pygmei Vulgo Screlinger dicti", samt finnes ett ortnamn utsatt, ^ Alha^ , 3) Ortnamnen på Skandinaviska halfön äro på få undantag när hämtade direkt från Zieglers Schondia, utan att ha genomgått Olaus Magnus' ortografiska revision ; flera af dessa Zieglerska namn återfinnas icke alls på Carta marina. Jag anför här de för Fickler och Ziegler ge- mensamma namnen, med särskildt angifvande af dem, som saknas å Olaus Magnus karta ( — C. m.). Fickler : Stäppen Hyelso Rodesholm Saniam ins. -— Sanyam insula Astkoo ( — C. m.) Staffaget- = Sigho8lund( — C. Dalecarlis flu. m.: Qigasund) = Tyalleslund ( — Fanocopia C. m.) Wexo = Truthaim(— Cm.) Londen ZlKGLER : =^ stäppen = Hyelaoo = Bodeshulm Fickler Orijan Hempne Kind Sigoaland TialUslund Trundheim Ziegler: = Oryan ( — C. m.) ^^ Hempne ( — Cm.) :r-Kind (— C m.) = Askoo -r Staffangor -- Dalekarliaa tiu- viua ( — C m.) = lanocopia ^ Vexio ( — C m.) = Lundis Dessutom hade Ziegler uppgifvit^: "Insulae et sco- puli adiacent Sueciae Oonce a veteribus dicuntur etc.**, hvilket gaf Fickler anledning att tillägga Alands- öarne denna benämning: ^ Oonce nunc Åland insula?^' '-. 4) För kartans nordöstra och östra delar C^ Sarmatia Asiatica^ och ^^ Sarmatia Europce^j, hvilka icke falla inom ramen för Carta marina, har Fickler användt den år 1555 i » Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, Bd 2, N:o 1, 8. 44—45. ^ Namnet "OonaB insulso" härstammar från Plinius. En annan, yt- terst från Pliniua härstammande, benämning förekommer äfven på Ficklera karta: "Ruhece Prom.'*, som af denne emellertid placeras vid NO.-spet- sen af nuvarande Estland, 106 Danzig utgifna kartan öfver Ryssland af Antonius Wied ^ eller åtminstone någon obekant källa, som tillika begag- nats af nyssnämnde kartutgifvare. Säkert är, att Ficklers och Wieds kartor från gränsen af I^itthauen i söder öfver det karelska sjöområdet till Ishafvet i norr — d. v. s. för det gebiet af Ryssland, som den Ficklerska kartan omfat- tar — nästan fullkomligt öfverensstämma. På östra sidan om ingången till Hvita hafvet, som af Fickler tilldelas Saxos benämning ^^ Grandvicus simis^ läses å kartan 1567: '^Swentinoz hoc est sacrum Pro- montorium". En förväxling torde här ha ägt rum mellan Kanin Noss ("Noss" = näsa, det vanliga ryska namnet för Kap) i Ö. och Svjätoi noss på Kolas nordostsida,, och samma misstag finnes å Wieds karta: här går norr om Onega- bukten ett stort förberg ut i hafvet, betecknadt med "Swinttinosz, hoc est sacer nasus, nasus id est promon- torium". Söderut följer å båda kartorna på en ö det Solowetsiska klostret, ^ Solofskij^ . Vid kusten öster om "Grandvicus sinus** faller Dwina ut i hafvet (å båda kar- torna är deltat antydt) ; å 1567 års karta mottager Dwina riktigt från höger bifloden Pinega (^Pinega ftu,^), som dock saknas å 1555 års karta. A båda kartorna läses däremot ortnamnet "Pinego^ , säkerligen det i norra vin- keln af Pinegofloden belägna Ust- Pinega, hvars läge stäm- mer med den Ficklerska kartans uppgift. Längre upp vid Dwina träffas (å båda kartorna) på högra stranden orten ^Dfina^^ (Wieds karta: **Difina**). Sydväst härom, midt emellan Dwina och Ladoga, möter å 1567 års karta ^^Bfina cenobium^ , å 1555 års "Diffina coenobium ruteni- cum", enligt Michow^ motsvarande Tichwin vid Tich- winka, en biflod till Sjäss, som går till Ladogasjön. Denna sjö själf, af Fickler benämnd ^^ Ladoga lacus^ , hos Wied utan namn, är å den förres karta fyld af en mängd öar. * Jmfr H. MiCHOW, Die al testen Karten von Russland, Hamburg 1884, 8. 12 o. ff. * Anf. arb., s. 54. 107 mottager riktigt tillopp (Wolchow) från "limen lacus" och afbördar sitt vatten till Finska viken vid "Oresthak" (hos Wied: "Oressok"), d. v. s. Oreschek eller Nöteborg. Söderut vid kusten följer "Jama" (Wied samma namn), d. v. s. Jamburg och "lu" eller Iwangorod vid mynningen af "Narwin flu," eller Narowa. limen mottager å Ficklers karta söderifrån "Lawat flu," (Lowat); mellan limen och Ladoga läsas följande namn hos Fickler: Wied: Fickler : Wied : No tpfforod mänga — Wilki Nouigrad Ladoga = Ladoga S. Andreas 8. Andreee (må- mända något numera ej be- fintligt kloster) Österut lägger Fickler sjön " Bieloiesero" (som å Wieds karta heter *'Belij esera") med af loppet " ScAorswa flu,^ (d. v. s. Scheksna), hvilket namn saknas å Wieds karta. Mellan denna flod och " Mologa fl." skrifver Fickler ordet "Moscovia" , som här betecknar landets namn, ej stadens. Som tillopp till limen från höger angifves rik- tigt "Masia fl." , k Wieds karta «Msta flu.«. Längst i söder följer å Ficklers karta efter "Russia" orterna " Tro- petz" (Wied samma namn) d. v. s. Toropez, riktigt be- läget vid en liten sjö, samt "Plotzko" (Wied samma namn), den bekanta staden Polozk. Härmed har jag angifvit det topografiska material Ficklers karta innehåller utöfver Carta marina. Å andra sidan är naturligtvis 1567 års karta ofantligt mycket torftigare på innehåll än den i detta hänseende synner- ligen rikt utrustade 1539 års karta. 108 IV. Historia de gentibus septentrionalibus. I slutet af Opera breve yttrar Olaus Magnus, att han "af allt det, som kan berättas och förklaras om de nordliga länderna, där endast kunnat antyda en ringa del, i hast sammanskrifven. Men — tillägger han — för att helt och hållet tillfredsställa alla dem, som längta att lära känna de nyupptäckta, märkvärdiga och fullt sanningsenliga saker, som jag själf af egen erfarenhet på hvarje ställe pröfvat och sett, har jag redan påbörjat en mycket utförligare volym, i h vilken jag skall försöka förklara (åtminstone till största delen) alla dessa länders lägen, folk, seder, vapen, stridssätt och religion.** Det arbete Olaus här åsyftar var hans stora och vidlyftiga värk "om de nordiska folken", som trycktes i Rom i Jan. 1555. Dess fullständiga titel lyder: ^Historia de gentibus septentrionalibus earumque diversis statibus, condi- tionibus^nioribus, vitibus^ super stitionibus, disciplinis, exercitiis, regimine, victu, bellis, frueturis, instrumentis ac mineris metallicis et rebus mirabilibus in Septentrione degentibus eorumque natura. Opus ut varium, plurimarumque rerum cognitione refertum, atque cum exempUs externis, tum ex- pressis rerum internarum picturis illustratum, ita delectatione incunditateque plenum, maxima lectoris animum voluptate facile perfundens, Autore Olao Magno Gotho Archiepis- copo Upsalensi Suetise et Gothise Primate. Cum indice locupletissimo." — Nederst på titelbladet står: "cautum est privilegio lulii III Pont. max., ne quis ad Decennium imprimat. Romae MDLV". Därefter följer Olaus Magnus' dedikation till Kölnerärkebiskopen, Adolf af Schauenberg, i hvilken tillägnan det bl. a. heter, att Olaus, då han på kyrkomötet i Trident 1545 sammanträffade med nyss- nämnde prelat, af denne blifvit flitigt åtspord angående 109 de nordiska ländernas för utlandet okända och underbara naturförhållanden, dess olika fölkslag m. m., samt på hvad sätt människor och djur i Norden kunde uthärda det oerhördt stränga klimatet, hvarmed man där kunde uppehålla lifvet och genom hvilka medel den kalla jorden kunde framalstra några skördar. Från den tiden (ab illo die) — säger Olaus — hade han fattat planen, att i en bok beskrifva allt det, hvarom kurfursten önskat få känne- dom, och att tillägna sitt arbete åt denne man, som i "omdömets allvarlighet, i samvetsgrannhet, lärdom och vältalighet öfverträflfade alla andra". Att Olaus här säger sig först från sammanträffandet med kurfursten på mötet i Trident ha kommit på tanken att skrifva sin historia om de nordiska folken, får väl uteslutande tillskrifvas den artighet och uppmärksamhet, hvaråt man ansåg sig böra ge uttryck vid dylika dedikationer till förnäma och högt stående personer. Ty dels säger Olaus i företalet till sitt värk\ att han arbetat på detsamma ^ under måfiga år" (per multos annos), dels säger han, som nyss an- fördes, uttryckligen i Opera breve, att han redan då, d. v. s. 1539, börjat skrifva på sin historia. Det heter vidare i dedikationen, att kurfursten genom sin vetgirighet beträf- fande Nordens förhållanden varit den, som sporrat Olaus att föra det utlofvade värket (pollicitam Åquilonarium regionum seriem) till slut. Beträffande bokens framställ- ning såväl af naturförhållanden (de rerum naturis) som af folkens seder (gentium ritibus) åberopar Olaus sina källförfattares " ovederläggliga vittnesbörd" (irrefragabi- lium autorum testimoniis). Då han detta oaktadt under- stundom afviker från åtskilliga författares mindre väl grundade mening, är det — säger han — därför, att han i så fall anslutit sig till deras åsikter, som visat sig ha ägt bättre lokalkännedom. Efter dedikationen, daterad "Romse IV Non. Jan. MDLV", följer "Index et factorum memorabilium, quao * Hiöt. Piffifat. 8. 1—7. 110 in prsBsenti De gentibus et rebus Septentrionalibus volu- mine continentur*', innehållande såväl sak- som person- register, det förra tämligen omsorgsfullt utarbetadt. I arbetets därpå följande företal (Prajfatio, pag. 1 — 7) fram- lägges ett slags program öfver de synpunkter, ur hvilka Olaus ville se sitt värk skärskådadt. Först omtalas de gamles omfattande geografiska intressen och geografiska kunskaper, sådana dessa fram- trädt hos Democritus, Homerus och Hecatseus från Milet. Därpå betonas vikten af att vid en geografisk framställ- ning förskaffa sig pålitliga källuppgifter, hvarvid Olaus som ett mönster i detta hänseende nämner Claudius Ptole- mseus '^Alexandria) Rex** ^; beträffande sättet att erhålla en värklig kännedom och säker inblick i de saker man ville studera, påpekas den stora betydelsen af en fram- ställning äfven i bilder, hvarför Olaus också med dylika (picturis) illustrerat sitt värk. Bilderna tjänade att, som Olaus uttrycker det, ''lägga framför ögat utförda bedrif- ters historia'^ ; de värkade uppäggande till studier och utöfvade i allmänhet en stort pedagogiskt inflytande. Då resor i Norden på grund af en mängd omständigheter^ voro synnerligen svåra att företaga, hade Olaus utarbetat texten och tillfogat bilderna i samma volym till deras tjänst, som själfva ämnade besöka Norden och på förhand ^ Förväxlingen af geografen PtolemsBUs' namn med den egyptiska konungasläktens synes icke ha varit ovanlig under medeltiden. S& anför t. ex. Nordenskiöld, Facsimileatlaa, a. 8, not 1, att uti G. M. Baideui Commentatio critico-literaria de Claudii Ptolemaji Geographia etc, Norimb. 1737, finnes en afbildning af titelplanscben till ett praktfullt grekiskt manuskript af FtolemsBus (förvaradt på Bibliotheca Marciana i Venedig), där denne stär iklädd krona och konungamantel p& den öppna g&rden af en konungaborg. ^ Olaus anför här: de långa afstånden, bristande spr&kkännedom hos resenären och svårigheten att skaffa sig tolkar, det nästan oupphör- liga krigstillståndet de nordiska rikena emellan, misstankar for spioneri, klimatets stränghet, ovanan vid födoämnena, vägarnes osäkerhet till följd af röfvares framfart, deras oländighet, de vidsträckta skogarne, vilddju- ren, fjällen, vattendragen och de stormiga hafven. 111 ville underrätta sig om beskaffenheten af dess länder, innan de företogo en så mödosam resa. Olaus hade sålunda både ett allmänt vetenskapligt och ett patriotiskt motiv för utgifvandet af sin bok, och det är icke utan en viss stolthet, blandad med en tung känsla af årslånga mödor, han yttrar om detta sitt värk: **longa difficilique solicitudine per multos annos quasi in tenebris compila- tum tandem in lucem hominum eductum". Bo- ken var ämnad att utgöra en jämförande framställning, hvarför vid hvarje punkt belysande och lärorika exempel hade framdragits såväl ur historien som från främmande länder och olika naturförhållanden. Därefter uppräknar Olaus de författare, af hvilkas uppgifter han begagnat sig och af hvilka här företrädes- vis må nämnas Procopius, Jordanes, Paulus Diaconus, Saxo Grammaticus, Franciscus Irenicus, Albert Krant- zius och Johannes Magnus (Ziegler namnes icke i detta sammanhang). Brodern synes i någon mån ha medvär- kat vid arbetet på Olaus' bok, som därigenom, enligt dennes egen mening, blifvit "solidior et acceptior". Sin auktoritetstro och benägenhet att vid alla tillfällen anföra andra författares åsikter, försvarar Olaus på följande sätt: ''Icke må, säger han, läsaren misstycka, att i denna bok andras yttranden i mängd upptagits, enär det enligt min mening är tryggare att anföra de gamles sedan långa tider tillbaka godkända omdömen, än att lättvindigt och utan stöd (sine teste) uttala sig om naturens svårlösta hemligheter. Det är — tillägger han bland annat — ingen lätt uppgift att lägga något nytt till det gamla eller att förläna auktoritet åt det nya samt gifva allt dess egen natur" (naturse suse omnia). I öfrigt manar Olaus, att mindre afseende borde fastas vid hvad han icke lyckats uppnå, än vid hans goda vilja och uppsåt. Dock trodde han, att, ehuru hans gåf- vor voro af det mindre lysande slaget, tolkningen och utredningen af förhållandena i den kalla och aflägsna Norden vore god och förtjänstfull. För närmare under- 112 rättelser angående Nordens historia hänvisar han till broderns, Johannes Magnus, historiska arbete; genom sitt eget värk hade han velat uppfylla de löften om ett när- mare ingående på beskrifningen af Nordens länder och folk, som han gjorde år 1539 vid utgifvandet af sin karta. Redan häraf framgår, att "Historia de gentibus** är att anse som en slags kommentar, den utförligaste af alla, till Carta marina. Efter företalet följer arbetets egentliga innehåll, detta indeladt i 22 böcker och 778 kapitel. Undantager man första, femte, sjunde, elfte och adertonde böckerna äro alla de öfriga försedda med hvar sitt särskilda mindre företal (pra3fatio). Den bok, som innehåller nästan ute- slutande geografiskt material, är den andra, men geogra- fiska upplysningar och notiser finnas äfven i stor mängd i första, tredje och fjärde böckerna samt i de fem sista, som behandla djurlifvet i Norden. Intressanta etnografiska skildringar finnas i tredje och fjärde böckerna (t. ex. om Lapparne m. fl.); uteslutande svensk etnografi och kul- turbeskrifning bildar innehållet för sjette till ock med sextonde boken. Hela femte boken, som handlar om jättar och amazoner, och en stor del af sextonde är nästan värdelös ur geografisk-etnografisk synpunkt ^ ^ Innehållet af de tjugotvå böckerna i Historia de gentibus sep- tentrionalibus framgår af följande förteckning: Lib. I de ritn gentium et natura rerum ac uau bellandi populorum Septentrionalium (36 kap.); II de mira natura rerum septentrionalium (33 kap.); III de superstitiosa cultura dsemonum populorum Aquilonarlum (22 kap.); IV de bellis et moribua aylvestrium paganorum ac vicinorum (20 kap.); V de gigantibus (33 kap.); VI de mineria et metallia (21 kap.); VII de bellicia inatrumentia, ritu, cauaa et cautellia prseliandi (24 kap,); VIII de atatu regentium et officiorum ac exercitio militari (40 kap.); IX de bellis campestria (46 kap.); X de bellia navalibus (31 kap.); XI de bellia glacialibus (47 kap.); XII de structuris Aquilonaribua (24 kap.); XIII de agricultura et bumano victu (51 kap.); XIV de variis conditionibus Aquilonarium populorum (28 kap.); XV de diveraia hominum exercitiis (36 kap.); XVI de eccleaiasticia diacipliuia (53 kap.); XVII de animalibus domeaticia (30 kap.); XVIII de animalibus aylveatribus (47 kap.); XIX de avibua (52 kap.); XX de piacibus (32 kap.); XXI de piacibua monatrosia (50 kap.); XXII de insectis animalibus (22 kap.). 113 På få undantag när äro begynnelsebokstäfverna i h varje kapitel prydda med vignetter, och af 778 kapitel äro omkring 465 försedda med bilder i träsnitt. Som af företalet framgår fäste Olaus Magnus själf stor vikt där- vid, att hans bok blifvit på detta sätt illustrerad, och många af bilderna äro äfven af stort etnografiskt och kulturhistoriskt intresse. Vid första påseendet märker man genast, att flera af dessa träsnitt likna teckningarne å Carta marina, och undersökes saken något närmare skall man finna, det nära nog alla bilderna och skizzerna å 1539 års karta (inemot ett sjuttiotal) på ett eller annat sätt äro reproducerade uti Historia de gentibus. Antingen äro teckningarne på båda ställena nästan fullkomligt identiska, dock med den skilnaden, att de vid intagandet i Hist. de gent. blifvit ansenligt förstorade och vanligen äfven något tillökade med bifigurer o. s. v. \ eller också ha bilderna å Carta marina i Hist. de gent. dels blifvit åtskilligt ändrade^, dels erhållit en omvänd riktning^. Flera af träsnitten i Olaus' historia ha åstadkommits genom sammanslagning af vanligen tvänne särskilda bilder å Carta marina, utan att någon väsentligare förändring i figurernas utseende i öfrigt är vidtagen^; och ofta finnas äfven mindre partier af 1539 års karta jämte därå anbringade teckningar med eller utan förändringar intagna ^ Så är t. ex. fallet med bilderna i Cl. Magn. Hist. I, 10; III, 2, 22; IV, 2, 5, 7, 10; V, 4; VII, 23; VIH, 26; X, 2; XI, 2, 3, 12, 35; XII, 8, 26; XVm, 7, 16, 20, 24, 29, 85; XIX, 6, 15, 19, 45; XX, 4, 13; XXI, 8, 6, 7, 27, 28, m. fl. 2 S&aom bl. a. i Hist. II, 6, XI, 36, XVII, 28, XVHI, 12, XXI, 9, 11, 14, m. fl. 3 T. ex. Hist. IV, 13, X, 15, XVII, 27, XVIII, 3. * S& är forhållandet med träsnitten i I, 14 (skidlöpande Lappar i Finmarken); IV, 1 (strid mellan Scricfinnar och Helsingar, bilden i Hist. de gent. dock mera utvidgad och innehållsrik); XI, 4; XVIII, 19; XIX, 22, 33; XX, 17 (där mannen med skidor på C. m. återfinnes i Finmar- ken, två män med stafvar däremot långt ned i Finska viken) m. fl. 8 114 i Hist. de gent., som därigenom blifvit försedd med ett slags kartskizzer i smått ^ Några af träsnitten upprepas flera olika gånger i Olaus' historia^, och alla (utom 7 större afbildningar') äro af samma form och storlek. I allmänhet äro bilderna å Carta marina betydligt bättre och finare utskurna än träsnitten i Hist. de gent. Endast på ett ställe (I, 26) gör Olaus liksom en ursäkt därför, att han i sin historia intagit samma bild som å kartan^, men den teckning, hvarom det här är fråga, återfinnes emellertid icke å själfva Carta marina, utan i den kartan åtföljande itali- enska kommentartexten. Opera breve. Huru i öfrigt dessa figurer tillkommit, och hvem som till dem lämnat orginalteckningarne, därom saknas alla upplysningar. HiLDEBRAND gissar^, att tecknaren varit Olaus Magnus själf, och möjligen är också detta värkliga förhållandet, i synnerhet om man betänker den noggrannhet och natur- ^ Kartskizzer i Hist. de gent. hämtade från C. m. äro t. ex. II, 2 (Hekla m. fl. berg pA, Island); II, 3 (Scalhold med omgifning på Island); II, 5 (klippan Munken i Nordatlantiska hafvet); II, 7 (Lofotens öar); II, 10, 11 (partier från C. m:8 västliga Grönland); XVII, 4 (del af Island); XIX, 45 (skizz från Lacas albus) ; XX, 1 (nordändan af Bottniska viken, dock något olika mot C. m.); XXI, 3 (sydkusten af Island)^ Andra kart- skizzer i Hist. de gent. finnas t. ex. i II, 19 (Venern, Vettern och Mäla- ren); II, 23 (Öland, framstäldt i ett slags fågelperspektiv); II, 24 (Got- land på samma satt); II, 27 (Elgsnabben); II, 28 (inloppet till Stock- holm); II, 29 (del af Östergötlands skärgård); III, 20 (Vettern med Visingsö) etc. 2 Så äro t. ex. bilderna I, 5 = IV, 12 och XX, 17 (delvis); I, 27 = XX, 15; II, 11 -= XIX, 28; II, 14 = IV, 14; IV, 5 = XX, 2; V, 29 (Amazon till häst) = XV, 21; = VIII, 26 = XI, 15; XI, 37=XVn, 29; XVI, 37 = XVI, 47; XIX, 1 = XIX, 32; XIX, 29 = XX, 21; XXI, 11 = XXI, 15. ^ Sådana större träsnitt finnas i I, 9; IV, 1; V, 8 (BråvaUa slag); IX, 8. 280; X, s. 326; XI, s. 558. * Hist. I, Gap. 26: "Etsi hsBc figura in Charta mea Gothica anno D. 1539 Venetiis in Patriarchatu descripta ac impressa sit" etc. Figuren foreställer ett värdshus på isen m. m. (från östersjökusten). ^ H. HiLDEBRAND, Olaus Magni och hans historia, Hist. Tidskr. 1884, s. 341. 115 trohet, som kännetecknar en stor del af nämnda bilder (framför allt å Carta marina) och som tyder på en med nordiska förhållanden fullt förtrogen upphofsman. Utan tvifvel har Olaus Magnus under största delen af sitt lif varit sysselsatt med insamlandet af material för sitt vidlyftiga geografiskt-etnografiska värk. Ehuru en stor del af detta material kom tilJ användning i ock med utarbetandet af Carta marina med tillhörande kom- mentar, synes Olaus dock alltjämt ha fortsatt med ökan- det af sina samlingar och med inhämtandet af nya upp- gifter samt varit sysselsatt härmed strax innan boken skulle läggas i pressa Arbetets uppgift var, som förut är antydt, att i alla afseenden komplettera kartan af 1539 samt de föregående kommentartexterna; hvarför äfven t. ex. uppgifterna och innehållet i Opera breve ofta alldeles ordagrannt öfverflyttats till och inpassats i bokens text; men det vill synas, som om materialet växt författaren öfver hufvudet, så att han icke hunnit med att på ett systematiskt sätt sammanställa och genom- arbeta detsamma. Han torde därför ha nedskrifvit sitt arbete efter anteckningar, excerpter och bref, sådana dessa förelågo, utan att förut ha sökt åstadkomma något större sammanhang dem emellan. Till arbetets oordnade skick torde naturligtvis äfven ha bidragit författarens benägenhet i och för sig att sväfva ut vid sidan af äm- net, och att i samma bok och samma kapitel orda om saker, som måste anses tämligen främmande för hvarandra. HiLDEBRAND har påstått ^, att det icke ingick i Olaus Magnus' plan att i sitt värk lämna en utförligare skil-. dring af Sveriges (och Nordens) geografiska förhållanden, ja, att han öfverhufvud icke haft för afsikt att skrifva en svensk (eller nordisk) geografi. Denna mening kan jag icke biträda. Ty vid de geografiska notiserna i Opera breve 1539 hänvisar Olaus upprepade gånger till den utförligare framställning han annorstädes ''i en större 1 Jrnfr Hist. XXI, C. 50. 2 Histor. Tidakr., 1884, s. 316 och 323. 116 volym" skulle lämna. Härmed menas just det stora geo- grafiskt-etnografiska värket af år 1555, hvarför Olaus äf- ven i slutet af företalet till detsamma åt läsaren anför- tror den följande ^heskrif ningen öfver Skandinavien^ (sequentem Scandianse insulse descriptionem lectoris oculis subiicere libuit). 1555 års historia är en utvidgning af det mindre arbetet, 1539 års kommentartext (Opera breve), som på flera ställen kallas än ^ Geographia" än ^^De- scriptio Aquilonarium regionum^ . Uppenbarligen ansåg Olaus själf båda dessa arbeten vara af geografisk art, afsedda att lämna en skildring af Skandinaviens länder och folk. En betydlig del af innehållet i Olaus historia kunna vi visserligen numera icke räkna till geografien i modern mening, men detta är en helt annan sak, och i allmänhet kan Olaus Magnus ingalunda sägas ha afvikit från sin samtids uppfattning af hvad som borde med- tagas i en geografisk (''kosmografisk") framställning. Hvilka äro källorna till Olaus Magnus' historia? På den frågan kan genast svaras: först och främst Olaus Magnus själf, d. v. s. hans egna forskningar och iakt- tagelser, de muntliga upplysningar och berättelser han förskaffat sig o. s. v. Resultatet af allt detta blef hans geografiska och etnografiska uppgifter och skildringar från Norden, som i det följande skola bli föremål för närmare undersökning; för källorna till Carta marina, i de flästa fall desamma som för Hist. de gent., har jag i det före- gående redogjort. Men Olaus räknade sig till förtjänst att ha ökat sitt arbete med en vidlyftig lärd apparat af äldre och nyare auktorers omdömen och uppgifter; han synes liksom brodern ha varit en mycket beläst man, ehuru om båda gäller ^ att de omöjligen sett eller kun- nat se alla de författare som de anföra. Olaus citerar ^ Jmfr ScHUCK, Svensk litteraturhistoria, s. 133. 117 öfver ett hundratal olika auktorer ända från Herodotus och Aristoteles fram till de tyska renässansgeograferna i första hälften af 16:de årh. Att redogöra för alla dessa skribenter ingår icke i planen för dessa studier, utan det kan här endast bli fråga om att i korthet omnämna dem, som haft någon betydelse för Olaus Magnus' fysisk-geo- grafiska uppfattning i allmänhet och för hans återgifvande af Nordens geografi i synnerhet. Den, hvars naturvetenskapliga och filosofiska skrifter utöfvat ett oerhördt stort inflytande på medeltidens lärda bildning, är den berömde stiftaren af peripatetiska skolan, filosofen från Stagira, Aristoteles ^ Ehuru en del af hans lärosatser redan tämligen tidigt sattes i omlopp hos de orientaliske kristne, blef han likväl först i slutet af 12:te och början af 13:de årh. så småningom känd i det egentliga västerlandet, och medeltidens naturvetenskapliga studier erhöUo härigenom ett betydande uppsving. Aristoteles' fysiska geografi accepterades nästan helt och hållet af skolastikens kosmografer; i synnerhet studerades flitigt hans " Meteorologia^ (4 böcker). Olaus Magnus citerar honom på det hela taget jämförelsevis sparsamt; dock ansluter han sig^ utan tvekan till den Aristoteliska upp- fattningen af rörelserna i luftlagren och af vindarnes upp- komst, en af de viktigaste punkterna i Aristoteles' fysisk- geografiska system ^. Utgjorde Aristoteles grundlaget för den senare medeltidens fysiska geografi, hämtade man där- emot under samma tid i astronomi och matematisk geografi sitt vetande från Ptolem^us' berömda arbete MsYdXr) (jovta^tc (magna constructio) eller ^^ Älmagest^^ som ara- berna kallade detsamma. Kalifen Al-Mamun (9:de årh.) hade låtit föranstalta en arabisk öf versättning af nämnda ^ Jmfr E. Eretschmer, Die Physische Erdkunde im christlichen Xittelalter, Wien a. Olmutz 1889 (Geographische Abhandlungen hrsgeg. v. Albr. Penck, Bd IV, H. 1), s. 13 o. ff., s. 27. 2 ffiat. I, 6; I, 9. ' Jmfr Berger, Geschichte der wissenschaftl. Erdkunde der Griechen, II, Lpzg 1889, 8. 103 o. ff. 118 värk, som sedermera flera gånger reviderades. En sådan reviderad öfversättning kom genom korstågen till väster- landet, och på uppdrag af käjsar Fredrik I öfversattes den arabiska Almagest till latin af Gerhard af Cremona (1114— 1187) ^ På detta sätt blef alltså västerlandet be- kant med Ptolemseus. Så väl Johannes som Olaus Magnus ha studerat Almagest ; och, som jag i det föregående visat, förbryllades den förstnämnde i viss mån af de olika be- räkningarne i Almagest och i Ptolemseus' Geographia. Olaus anför (Hist. IV, 9) Ptolemseus' uppgifter om de nordligaste trakternas paralleler och längsta dag efter Almagest, men har likväl icke i enlighet härmed upp- gjort sin Carta marina, hvarför man här liksom i ett par andra punkter spårar en viss divergens i hans geogra- fiska ståndpunkt år 1539 och år 1555. Hvad Ptolemaeus' geografiska värk beträffar har jag i den föregående fram- ställningen redogjort för detsamma; dess inflytande på Olaus Magnus gör sig naturligtvis företrädesvis mera gäl- lande i afseende på Carta marina, hvars uppgift ju var att kartografiskt "supplera Ptolemaeus**, än i Hist. de gent. sept. Af de grekiska auktorerna har Olaus utom Aristo- teles och Ptolemseus äfven begagnat Strabo (f omkr. 24 §. Kr.). Af romerska författare, som han anför, må näm- nas C^SAR (Comment. de bello Gallico), Pomponius Mela och CoRN. Tacitus. Det är dock i synnerhet tre skrift- ställare från den romerska tiden, hvilka Olaus Magnus mycket ofta använder; de äro L. Ann^us Seneca, Pli- Nius och C. Jul. Solinus. Senecas sju höcker ^ Natur ales qucestiones^ begagnades flitigt under medeltiden; de utgå i allmänhet från samma grundåskådning som Plinius, hvars stora encyklopediska arbete "Historia naturalis" citeras i nära nog hvarje kapitel af Hist. de gent. sept. ^ WoLP, Geschichte der Astronomie. Miinchen 1877, 8. 197, ci- terad af Eretscumeb, o. a. a., s. 15. En latinsk öfversättning af Alma- gest, värkstäld af Boéthius, fans redan före Gerhard af Cremona, men hade icke erhållit någon utbredning. 119 SoLiNus kommer likaledes ej sällan till användning; den- nes geografiska värk "Collectanea rerum memorabilium^ (sannolikt 3:dje årh. e. Er.) är i hufvudsak ett utdrag (ofta ordagrannt afskrifvet) ur Plinius' Hist. natJ. En senai*e värkstäld bearbetning af Solinus' arbete har fått namnet ^ Polyhistor^ . Seneca, Plinius och Solinus an- vändes och citerades flitigt af medeltida författare och geografer både före och efter den tid Åristoteles och Ptolemseus blefvo kända i västerlandet, Från medeltidens äldre skede möta oss i Olaus' historia den spanske prästen Paulus Orosius, som i 5:te årh. skref ^Historia adversus paganos^^, samt Isidorus HiSPALENSIS (f 636)^. Jag har redan förut redogjort för de uppgifter rö- rande den Skandinaviska Norden, som förekomma hos Procopius, Jordanes och Paulus Diaconus; Olaus Mag- nus känner till dem alla. Från den longobardiske historie- skrifvaren har Olaus bland annat hämtat legenden om de ^sju sofvarne^ , som berättas i den sistnämndes historia, men däremot egendomligt nog icke finnes återgifven å Oarta marina. Nämnda legend, enligt hvilkens första i skrift upptecknade lydelse sju kristne män på käjsar Decius' tid blifvit inneslutna i en grotta vid Efesus, eme- dan de vägrat att offra, men där bevarats i sofvande till- stånd under flera mansåldrar, berättas först af frankernas historieskrifvare biskop Gregorius af Tours (i 6:te årh.; Miraculor. Lib. VII, I, 92). Men nästa gång man i den västerländska litteraturen erfar någonting om **8ju sof- vare" är hos Paulus Diaconus (8:de årh.), som förlägger de sju männens sofplats under en hög klippa i en håla vid Germaniens mast aflägsna gränser västerut vid haf- vets strand; i närheten af denna plats bodde Scritobi- ^ FoBBiOER, O. a. a. I, s. 458. Eretscumer, o. a. a., s. 12. * Isidoms' betydligaste väx'k är "Etymologiro" eller "Origines" i 20 böcker, hvaraf 11 — 17 aro ägnade åt kosmografiska och fysisk-geo- grafiska spörsmål. Jmfr Kretschmer, anf. arb., s. 23. 120 nernas folk (d. v. s. "skridfinnarne")\ Denna sägen, som till sitt ursprung möjligen är germansk och först af Gregorius lokaliserats till Efesus samt i detta samman- hang fått en speciell martyromklädnad ^, återgifves af Olaus Magnus med Paulus Diaconus' egna ord (ehuru han äf ven känner varianten med käjsar Decius och Efesus) ; efter skildringen af Finmarken heter det (Hist. I, C. 3): « libet in primis comniuni omnium relationi in- sistere fidemque attribuere, in extremis Circium versus Aquilonaris Germanise finibus, in ipso Oceani littore ant- rum sub eminenti rupe conspici, ubi septem viri (incertum quo tempore) longo sopore sopiti quiescunt", o. s. v. Bilden återger sju i en klipphåla sofvande män. Hvad beträffar öfriga medeltida skriftställare, som innehålla uppgifter om Norden, känner Olaus icke till Adam af Bremen, men har i mycket stor utsträckning begagnat Saxo Grammaticus. Denne har användts som källa för en betydlig del af tredje och åttonde böckerna samt för hela femte boken ("de gigantibus") af Olaus' historia, dessutom för en mängd enskilda kapitel och i allmänhet öfverallt, där Nordens forntida hjältar och hjältebedrifter omtalas. Från Saxo härstammar äfven be- skrifningen af "Scricfinnia" och "Biarmia" m. m., hvar- till jag får tillfälle återkomma längre fram. Den medeltida skolastikens målsmän ha äfven in- värkat på Olaus, ehuru icke i samma mån som t. ex. renässansens. Bland skolastici, som citeras i Olaus' hi- storia, vill jag bland andra här nämna den engelske munken John de Holywood, vanligen kallad Sacrobosco *. Han var född i Holywood i Yorkshire, lefde omkr. år 1220 och dog mellan 1244—1256. Den af honom för- ^ Paul. Diac. Historia Longobard., I, 4. ^ Jmfr V. Rydberg, Undersökningar i germansk mytologi, I, Sthm 1886, 8. 529—545. ^ Se JÖCHER, Gelehrt. Lexicon, IV, s. 18. Jmfr Kretschmeb, o. a. a., 8. 27 o. ff., L. Gallois, Les Géographes Allemands de la Benaissance, Paris 1890, s. 3. 121 fattade lilla boken ^de Sphcera^ är af hufvudsakligen astronomiskt innehåll och utgör ett kort utdrag af Ptole- mseus' Almagest samt dess arabiska kommentatorer. Sa- croboscos bok var allmänt känd och spridd under senare medeltiden och användes äfven i skolorna samt utgick i en mängd editioner med tillhörande förklaringar och ut- lägg. Författaren citeras ett par gånger af Olaus Magnus under benämningen : "autorsphaerse" \ hvaraf synes framgå, att Olaus icke känt till Sacroboscos namn. Så mycket bättre har han däremot känt och begagnat tvänne andra lärda skolastiker, näml. Albertus Magnus och VicENTius AF Beauvais. Albertus Magnus var född Grefve af Bollstädt i Schwaben 1193. Utbildad i Padua inträdde han 1223 i dominikanerorden samt undervisade sedermera bl. a. i Regensburg, Strassburg, Paris och i Köln, där Thomas af Aquino var hans lärjunge. År 1260 utnämndes han af påfven Alexander IV till biskop af Regensburg, men nedlade redan två år därefter sitt ämbete för att i Köln odeladt ägna sig åt vetenskapliga studier, där han äfven dog år 1280^. Albertus Magnus kan anses ha stått på höjden af sin samtid i afseende på lärdom och kunskaper, och hade gjort till sin uppgift att göra hela den Aristoteliska lärobyggnaden fullkomligt begriplig for medeltidens bildning. Hans värk äro där- för egentligen ett enda stort kommentararbete till Ari- stoteles. Utom 4 böcker "de cseloetmundo" (mest astro- nomiskt material) och "meteorum" (innehållande fysisk geografi) må här bland hans arbeten nämnas "liber de natura locorum** (af antropogeografiskt innehåll) samt den af Olaus Magnus i de sex sista böckerna af Hist. de gent. sept. mycket ofta citerade ^liher de animalibus" . ViNCENTius AF Beauvais (Bellovaceusis eller Burgundus) tillhörde äfven i likhet med Albertus Magnus dominikaner- orden, men angående tiden för hans författarskap vet man * Hist. I, c. 1. 2 JöcusR, Gelehrt. LexicoD, I, s. 203. Jmfr Kretschmer, o. a. a., 8. 28 o. ff. 122 ingenting annat, än att han lefvat i 13:de årh. under Ludvig den helige ^ Han var en af medeltidens störste excerpister, om ej den allra störste; och hans arbeten innehålla endast oerhörda massor af citat och notiser, hopsamlade utan något som hälst försök till bearbetning. Hans hufvudvärk är **Speculum maius^, hvaraf endast första delen, den s. k. ^ Speculum naturale*^ , äger geo- grafiskt intresse (innehållande meteorologi, hydrografi, agrikultur etc). "Speculum naturale" citeras af Olaus Magnus i de tre första samt i femte, nionde och elfte böckerna af hans historia. Af författare under renässansen har Olaus Magnus studerat en hel rad, framför allt italienske lärde och kom- mentatorer från 15:de och 16:de årh. Under sin långa vistelse i Italien hade han haft utmärkt tillfälle att sätta sig in i detta lands renässanslitteratur ^, och hela hans uppfattningssätt, sådant det framträder i hans geografiska arbeten, liksom äfven beskaffenheten af det material han behandlar, karaktäriserar tydligt Olaus Magnus som en värklig renässansman. Bland skriftställare på geogra- fiens område är det tillräckligt att här nämna Flavtus Blondus (t 1463), Zacharias Lilius (2:dra hälft, af 15:de årh.), ^NEAs Sylvius Piccolomini (1405 — 1464), Petrus Martyr d'ånghiera (1455 — 1525), som, ehuru född ita- lienare, dock sedermera blef medlem af Spaniens indiska råd och har sin största betydelse som spansk historie- skrifvare och geograf; slutligen Paulus Jo vius från Como (1483 — 1552). Denne är som källa för Olaus Magnus af ett särskildt intresse, emedan han tillhör de män un- ^ JÖCHER, Gelehrt. Lexicon, IV, s. 1637 — 1638. Jmfr Eretscumeb, anf. arb., s. 30. ^ Af de mänga italienske författare (icke särskildt i geografiska eller etnografiska ämnen), som anföras i Hist. de gent. sept., m& som exempel nämnas Leonhardus Bruni Aretinus (fr&n Arezzo) (f 1444), PoGGius Bracciolinus (1380 — 1459), Perottus (t 1480), Hermolaus Bar- BARUs (1453 — 1493), Pomponius L^tus fr&n Calabria (t 1497), Philippus Beroaldus (1457 — 1505), Coccius Sabellicus (1436 — 1506), RapaélMafpejus 70LATERRANUS (t 1521) och Agathius (f 1542) m. fl. 123 der renässansen, hvilka, för att begagna ett betecknande uttryck, "upptäckt Ryssland^ ^ Förbindelsen mellan Ryssland och det öfriga Europa tager egentligen sin början under de tyska käjsarne Fredrik III och Maximi- lian I å ena sidan, Iwan den store (1462 — 1505) och Va- silij Iwanowitsch (1505—1533) å andra sidan. Beskick- ningar sändes från ömse håll, och tsar Vasilij skickade till och med år 1525 ett sändebud till påfven Clemens VII, Dmitrij Gerassimow^. Vid påfliga hofvet i Rom sammanträffade denne med den ofvannämnde Paulus Jo- vius, och genom att noga utfråga det ryska sändebudet kunde Paulus Jovius i sin ^libellus de legatione Basilii Magni principis Moscovice ad Clementem VIP, Romse 1525 ^, lämna en ganska detaljerad framställning af Ryss- lands geografi. Olaus Magnus har emellertid icke blott begagnat Paulus Jovius, utan äfven dennes i åtskilliga afseenden vida intressantare föregångare, den polske läkaren och historieskrifvaren Matthias af Miechow eller Mechovius {f 1523), som år 1517 i Krakau publicerade sin märkliga bok om det östliga Europa ^de Sarmatia Asiana et Eu- ropea^^^. Matthias hade själf sett moskoviternas land, och uttalar sin förvåning öfver de oriktiga föreställ- ningar man i allmänhet hyste i västra Europa rörande Rysslands geografi. De hos de gamle geograferna så ofta omnämnda "Montes Bhiphcei et Hyperborei^^ , k hvilks^ berg de stora östeuropeiska floderna skulle ha sina källor, existerade — säger Matthias — alldeles icke ; de funnos blott på papperet och i kosmografernas inbillning. Denna utsago bekräftades äfven af Paulus Jovius efter de upp- * Jmfr L. Gallois, o. a. a., s. 193 o. flf. ' Jmfr H. MiCHOW, Die ältesten Karten von Ruasland, Hamburg 1884, 8. 6 o. ff., 8. 20 o. ff. ' Denna berättelse finnes intagen i Sim. GRYNiEUs "Novus orbis Begionnm ac insularum veteribus incognitarum**, Basil. 1532, s. 532 o. ff., samt i "Berum moscoviticarum auctores varii", Francofm-t. 1600, s. 119 o. ff. * Arbetet är bl, a. tryckt i "Novus orbis Regionum", s. 483 o. ff. Jmfr L. Gallois, o. a. a., s. 193, not. 1, o. s. 194 o. ff. 124 lysningar han fått af Dmitrij Gerassimow, men Matthia» af Miechow är den förste, som upplyst västerlandet om obefintligheten af de, som man trodde, vid Europas nord- liga rand belägna Ripheiska bergen \ Matthias af Miechow, som äfven skrifvit **Chronica Polonorum" och där inledningsvis behandlat Polens geo- grafi, hade studerat både uti Italien och i Tyskland ^, ocb Olaus Magnus torde väl sannolikast i sistnämnda land ha blifvit bekant med hans skrifter. Hvad själfva de^ tyska renässansgeograferna beträffar, är det däremot på- fallande, huru litet Olaus känner till dessa. Om man. undantager Conrad Celtes (1453 — 1508)^, hvars geogra- fiska diktvärk ett par enstaka gånger citeras i Hist. de^ gent. sept., och Sebastian Munster (1489 — 1552), hvil- kens namn visserligen omnämnes af Olaus, men hvara arbete " Cosmographia universalis" (tryckt 1543), hvad Norden angår, nästan uteslutande är byggd på Olaus Magnus' karta och kommentartext samt sålunda icke in- värkat på Hist. de gent. sept., är det egentligen endast tre tyska författare, som för densamma blifvit använda. De äro geograferna Franciscus Irenicus och Jakob Zieg- LER samt historieskrifvaren Albert Krantzius. Franciscus Irenicus (Friedlieb) från Esslingen var född år 1495, och lät 1518 i Hagenau trycka sitt stora värk "Germanice Exegeseos Volumina duodecim^ , hvaraf första, sjunde, åttonde och tionde böckerna äro af spe- ciellt geografiskt innehåll^. Det är ett stort kompila- tionsarbete, alldeles öfverlastadt af hopsamlade citat oclr notiser. För framställningen af Norden har han bl. a. begagnat den danske geografen Claudius Olavus eller ^ Pescubl, Geschichte der Erdkunde, s. 316, ansåg ännu, att det var SiGisM. y. Hekberstein, som först bidragit att skaffa denna mystiskfr bergskedja bort ur Europas geografi. Gallois, o. a. a., s. 194, fram- håller däremot Mechovius' prioritet. ^ Se JÖCHER, Gelehrt. Lex. III, s. 294. ' Se Gallois, o. a. a., s. 173 o. ff. * Jmfr Gallois, o. a. a., s. 184 o. ff. 125 NicoLAus Niger ^ Olaus anför i sitt företal Irenicus som en af hufvudkällorna till Hist. de gent., sept. och möjligt är, att en stor del af de klassiska (och andra) citat, som förekomma i Olaus' historia, just äro hämtade från nyss- nämnde författares arbete. I afseende på Nordens geo- grafi är Irenicus af mindre vikt; hufvudintresset med hans uppgifter anknyter sig till frågan, i hvilken ut- sträckning dessa äro hämtade från Olavus. Hvad Jakob Ziegleb däremot beträffar, har jag redan i det föregående framhållit, hvilket stort infly- tande hans karta och framför allt hans geografiska fram- ställning af Norden, den s. k. ^ Schondia^ (1532), haft på Oarta marina. Detta inflytande är äfven ganska be- tydligt ifråga om Hist. de gent. sept. Flere af de skil- dringar rörande Nordens folk (t. ex. Lapparne), som före- komma i Olaus historia, äro till en stor del direkt häm- tade från Ziegler. Äfven den hamburgske historieskrifvaren Albert Krantzius (1440 — 1517)^ har flitigt begagnats af Olaus Magnus. Krantzius' arbete ^^ Regnorum Aquilonarium Chro- nka^ , som utkom först efter författarens död i Strassburg 1546, innehåller äfven kortare framställningar af de nor- diska ländernas geografi såsom inledningar till de respek- tive rikenas historia. Albert Krantzius hade icke själf företagit resor i Norden, men han har i icke obetydlig mån användt Adam af Bremen ("Descriptio Aquilonis Insularum'), utan att likväl känna hans namn. Af Olaus Magnus' historia 1555 utgafs sedermera, utom ett nytt fullständigt tryck 1567, äfven en mängd öfversättningar och utdrag på olika språk. Då jag varit * Se G. Storm, Den danske geograf Claudius Olavus eller Nicolaus Niger, Ymer, 1889, s. 142 o. ff. * Jmfr L. Daae, Nogle BemsBrkninger om Historieskriveren Albert Erantz, Norsk Hist. Tidskr., 2 Bsekke, 5 Bd. s. 223 o. ff. 126 i tillfälle att granska de äästa af dessa upplagor (inalles omkring ett tjugotal), skall jag här lämna en förteckning öfver desamma. 1) BomcB 1555 (Historia de gentibus septentrionali- bus), fol. För innehållet och teckningarne i denna upp- laga, originalupplagan af Olaus' historia, har jag i det föregående redogjort. Den är, som nämndt, försedd med en mindre karta, identisk med den i Johannes Magnus*^ historia 1554 intagna s. k. ''Scandiana) insulse index ^. Utom ett ganska fullständigt register i början af boken finnas äfven innehållsuppgifter öfverallt angifna i margen till de särskilda kapitlen. I slutet är intaget ett ''Ap- pendix quorundam vocabularum affinitatem cum latino et Italico sermone habentium** (sidd. 804 — 810); därefter angifvas tryckfelen ("Errata") och så följer till sist: "Elenchus regnorum, provinciarum, regionum, domini- orum ac insolarum principaliorum in Septentrione consi- stentium, quarum in hoc opere frequentior passim fact& est mentio". Denna förteckning upptager 55 olika geo- grafiska namn, men i öfrigt hänvisas till 1539 års karta» Nederst på s. 814 (sista sidan) står angifvet ställe ocb tid (Jan. 1855) för tryckningen jämte boktryckarens namn Johan Maria de Viottis från Parma. A bokens sista blad är bröderna Magnus' vapen återgifvet jämte devi- sen: "Nihil est simul inventum et perfectum". Man vet, att Olaus sändt ett exemplar af sin bok till bl. a. Salz- burgerärkebiskopen Mikael af Kienburg^ För studium af Olaus Magnus' geografi och etnografi bör endast ocb uteslutande denna originalupplaga af hans historia an- vändas. 2) ÄntwerpicB 1558, 8:o. ** Historia de gent. sept. authore Olao Magno Gotho. Ex officina Christophori Plantini.** Denna upplaga är ett utdrag ur Olaus' hi- storia samt innehåller 135 af figurerna i 1555 års upp- laga; dessa äro vanligen omvända, så att höger blifvit ^ Enligt uppgift i Ficklers öfversättn. af Glans' historia, Bas. 1567. 127 vänster och tvärtom. Utdraget innehåller utom dedikation (till Viglius Zuichemus Frisius), företal och index = 192 sidor, samt är, hvilket framgår af jämförelse med upp- lagan Antwerpise 1562, värkstäldt af stadssekreteraren i Antwerpen Cornelius Scribonius Grapheus. Privilegiet är dat. Briissel d. 29 Jan. 1558, utfärdadt af Philip de Lens åt boktryckaren Plantinus att gälla i fyra år. 3) Änvers 1561, 8:o. "Histoire des Pais Septentrio- naux, par Olaus le Grand Goth." Upplagan, som jag icke sett, är enligt Warmholtz^ troligen en fransk ver- sion af Scribonius' utdrag. 4) Vinegice 1561, 8:o. "Storia d' Olao Magno . . . de' Costumi de' Popoli Settentrionali, tradotta per M. Remigio Fiorentino .... oppresso Francesco Bindoni.** Dedikationen är af öfversättaren stäld till M. Pandolfo di Jacopo Biliotti, gentirhuomo fiorentino. Innehåller utom index 511 sidor. Ofversättningen följer ordagrannt Scribonius' utdrag och är utan figurer. 5) Antwerpice 1562, 8:o. ** Historia de gent. sept. authore Olao Magno ... a Cornelio Scribonio Grapheo . . . sic in Epitomen redacta, ut non minus clare quam bre- viter quicquid apud Septentriones scitu dignum est, com- plectantur. Apud Joannem Bellerum." Denna upplaga är fullkomligt identisk med den af 1558, innehåller samma figurer och har samma sidoantal. 6) Antwerpen 1562, 8:o. "De Wonderlyke Historie van de Noordersche Landen, door . . . Olaus de Groote . . . by M. Willem Silvius.** Detta är en holländsk öfver- sättning af Scribonius* utdrag med samma figurer som upplagorna 1558 och 1562 (lat.). 7) Vinegice 1565, fol. "Historia delle Genti et della Natura delle cose Settentrionali da Olao Magno Gotho . . . Nuovamente tradotta in lingua Toscana . . . cum privilegio dell' lUust. Senato Veneto . . . oppresso i Giunti". I slutet står: "In Venetia Nella stamperia di * Wabmholtz, Bibliot. Suiogoth. III, s. 155. 128 Domenico Nicolini; Alle spese de gli heredi di Luc' An- tonio Giunti.* Är en trogen öfversättning af original- upplagan af Olaus* historia 1555, hvarvid endast dedika- tionen till kurfursten af Köln samt **appendice8" äro ute- slutna; den har med ytterst få och obetydliga förändrin- gar samma figurer som i 1555 års upplaga, men är utan karta. Innehåller 286 sidor. Hvem öfversättaren varit är okändt. 8) Basel 1567, fol. «01aj Magnj Historien DerMitt- nächtigen Länder . . . ins HochteUtsch gebracht und mit fleiss transferiert durch Johann Baptisten Ficklebn von Weyl vor dem Schwarzwald etc.** Fickler var född år 1533, uppfostrades i tyska riks- staden Weile och anstäldes, sedan han i Ingolstadt full- bordat sina studier, som sekreterare hos ärkebiskop Mi- kael (Eienburg) af Salzburg. Sin öfversättning af Olaus Magnus' historia tillägnade han nyssnämnde ärkebiskops efterträdare, Johan Jacob von Kuen-Belasy, hvars palliura Fickler år 1560 hämtade i Rom. Fickler vann seder- mera juris doktorsgraden i Bologna, blef därpå hofråd hos kurfursten af Bayern och dog år 1610 ^ Att Ficklers öfversättning af Olaus' historia på samma gång är ett sammandrag framgår af dedikationen: ". . . ist solche Beschreibung von mir in einen kurzen begryflf, weder di^ der Autor erstlich beschryben, zusamen gezogen, mit abschneidung etlicher unnötiger weitscheiffiger Digressionen und Argumenten.** Fickler känner Scribo- nius' utdrag af år 1562 men tillägger härom: **Doch habe ich mein Version nicht so gar in die Enge gezogen**. Dedikationen till ärkebiskop Johan Jacob af Salzburg är daterad Salzb. d. 18 Jan. 1567, och troligen sändes ar- betet kort därefter till Basel för att tryckas af den lärde historikern och boktryckaren därstädes Adam Henricpetbi (**Gedruckt zu Basel in der Officin Henricpetrina** finnes utsatt i slutet af Ficklers bok). * Jmfr Allgem. Deutsche Bibliographio, Bd 6, s. 775. 129 De i Romaupplagan 1555 af Olaus Magnus' historia förekommande figurerna ha äfven upptagits af Fickur^ men ha gjorts mindre och äro oftast omvända i likhet med träsnitten i Scribonius' utdrag 1558 och 1562; de 778 kapitlen i uppl. 1555 sammandrogos till 460 (inalles 623 sidor). Utom dedikation innehåller arbetet Olaus Magnus' företal (**Vorrede**), innehållsförteckning, samt, som förut är omtaladt, en efter Opera breve öfversatt och bearbetad tysk kommentartext till 1539 års karta ("Carta marina**), benämnd: **Kurtzer begryff einer in- struction öder underweisung, welcher mässen die Tafel Mitnächtiger Länder" etc. Härtill har Fickler fogat den förut omtalade efter Carta marina m. fl. källor af honom utarbetade kartan öfver Norden, konstruerad i Donis' projektion och signerad "FW 1567**. 9) Basilice 1567, M. ** Historia Olai Magni Gothi . . . de Gentium Septéntrionalium variis conditionibus stati- busve etc. . . . cum Cses. Maiest. Gratia et privilegio** .... A sista bladet står: **Basilise, ex Officina Henricpetrina Anno Salutis M.D.LXVH. Mense Martio.** Detta är en ny fullständig upplaga af Olaus Magnus' historia, (Romaj 1555), utgifven af Adam Henricpetri, som tillägnat ar- betet åt käjsar Ferdinand I:s son, ärkehärtig Ferdinand af Österrike. I denna dedikation lämnar utgif våren en framställning af bokens innehåll samt upplyser, det han, för att bespara läsaren mödan att i hvarje fall söka rätt på de hos Olaus så ofta förekommande hänvisningarne till broderns Johannes Magnus' historia, låtit en därtill kompetent man D. Henricus P^dioneus på de lämpliga ställena i texten insätta utdrag ur nämnda värk. Så finnes t. ex. i andra kapitlet oförkortad intagen Johan- nes Magnus' geografiska inledning till sin historia, ^Situs Scandice^ , med åtföljande klimattabell efter Ptolemseus' Almagest. I slutet af boken tillades likaledes ett Ap- pendix^ , utgörande excerpter ur Johannes Magnus' hi- storia; arbetet har på detta sätt fått ett innehåll af 854 sidor. 130 Dessutom finnes i denna Henricpetri upplaga inta- gen en förteckning öfver i boken citerade författare (**Autores qui in hoc libro citantur"), vidare Olaus Mag- nus' dedikation af broderns Johannes' historia, stäld till de svenske härtigarne (Erik, Johan, Magnus och Earl), samt ett särskildt tryckt utdrag ur Olaus' historia 1555: **De electione Regum Gothise ac Suetise** ^ Därefter föl- jer ^Joann. Magn. Prcefat. cap. VIP (ur hans historia), "Gothorum Sueonumque Regum tam externorum quam in- ternorum Catalogus" (likaledes ur Johannes' historia) samt en latinsk kommentar till 1539 års karta, benämnd **Ad Lectorem". Därpå kommer ett index, ofullständigt och i det hela värdelöst. Den i 1555 års upplaga förekommande innehålls- förteckningen i margen till kapitlen är här utelämnad; figurerna äro fullkomligt identiska med träsnitten i Fick- lers upplaga 1567. Enligt Brenner- var den latinska Baselupplagan af Olaus' historia troligen icke från bör- jan försedd med någon karta; i det exemplar jag begag- nat^ finnes däremot intagen Ficklers ofvannämnda karta af år 1567. 10) Strassburg 1567?, 8:o. ** Beschreibung allerley Gelegenheyte, Sitten, Gebräuchen und Gewonheyten der mitnächtigen Völcker in Sueden, Ost- und West-Gothen, Norwegen und andern . . . Erstlich in Latein. Sprache beschriben durch Olaum Magnum ... in Teutsch bracht durch IsRAELEM AcHATiuM. Godruckt zu Strassburg durch Theodosius Rihel." Dedikationen är stäld till pfalzgrefven Georg Johan och till Christopher, markgrefve af Baden, kon. Gustaf I:s måg, samt daterad den 1 Sept. 1567 i Weissenberg, där åchatius var kyrkoherde. Upplagan är en noggrann öfversättning af Scribonius' utdrag, och innehåller samma figurer som uppl. 1558. Utgör utom dedikation och register 337 sidor. 1 Hist. VIII, Cl. 2 Norsk Hiat. Tidskrift, 2 R. 5 Bd, s. 402. * Å Upsala Universitetsbibliotek. 131 11) AnibergcB 1599, 12:o. **01ai Magni Gothi etc. De gent. Sept. Historia . . . sic in Epitomen redacta. Ex typographeio Forsteriano.*' Boktryckarens namn var Ifichael Forsterus. Upplagan är en ny edition af Scri- bonius* utdrag, men utan figurer; den innehåller till en början "Indicium Joh. Bodini viri clarissimi de hac Olai Magni historia rerum septentrionalium**, därefter index samt texten själf = 592 sidor. 12) Francofurti 1618, 8:o. ** Historia Olai Magni Öothi De Gent. Sept. In Epitomen redacta. Sumptibus Christophori Vetteri.** Detta är Scribonius' utdrag med åtskilliga tillägg ur originalupplagan, gjorda af utgif va- ren, som kallar sig A. D. C. F. S. T. D. Uppl. är utan figurer samt innehåller utom företal och index 461 sidor. 13) Francofurti 1622. Denna upplaga är enligt Warmholtz^ identisk med föregående, ehuru omtryckt med annat titelblad och nytt årtal. 14) Amstelodami 1652, 8:o. Denna upplaga har tvänne titelblad, hvaraf det första är stucket i koppar och lyder: **Toonneel der Noordsche Landen daer op in 't kort al de wonderen en vreemdigheden diemen in die Landen vindt vertoont worden**; det andra tillägger: "^In^t Latijn beschreven door d'eerwaerdige Heer Olaus de Groot . . . met een korte een klare beschryvingh van Yslandt en Groenlandt, door Dithmarus Blefkenius beyde uyt het Latijn vertaelt. Hier is noch voor bygevoeght een kort en beknopt vertoogh van de Noordsche Ge- westen, met verscheyde Kaerten, die grotelijcks tot ver- lichtingh van dit werck dienen.** Denna holländska öf- versättning efter ett af de på latin tryckta utdragen, är uta7i bilder och innehåller utom Olaus Magnus* historia följande: 1) beskrifning öfver de nordiska länderna med tvänne mindre kartor, 2) beskrifning öfver Götaland med karta, 3) beskrifning öfver Nordkap med karta, 4) Elen- ehus Regnorum (i hoU. öfvers.), 5) Catalogus Regum, 1 BibUot. Sviogoth. III, a. 152. 132 hämtad från 1567 års latinska Baselupplaga (likaledes i höll. öfvers.), 6) Blefkenius' beskrifning öfver Island och Grönland, innehållande 8 kapitel och 38 sidor \ 7) **0p de Noordsche Landen** (dikt af L. v. Boos). Denna upplaga af 1652 är i sin helhet tryckt ^by Nicolaes van Ravensteyn op S. Anthonis Marckt**; den del, som innehåller Olaus Magnus' historia, utgör 563 sidor. 15) Lugduni Bat 1652, 12:o. Titelbladet, stucket i koppar, lyder: **01ai Magni Gentium Septentrionalium Historise Breviarium. Ex Officina Adriani Wijngaerden. " Detta utdrag innehåller utom Index, Elenchus och Cata- logus 611 sidor. Utan bilder. 16) Lugduni Bat. 1654, 12:o. Denna upplaga har tvänne titelblad, hvaraf det ena lyder som föregående upplagas, det andra: '^Olai Magni Gothi Historise Sept. Gent. Breviarium Libri XXII. Editio nova ex prioribus emendatissima. ** Arbetet är tryckt ** apud Adrianum Wijn- gaerde et Franciscum Moiardum" och är en edition af Scrihonius* utdrag med tillägg af " Elenchus ** och **Ca- talogus**. Utan bilder. 589 sidor. 17) London 1658, föl. "A Compendious History of the Goths, Swedes et Vandals and other Northern Na- tions. Written by Olaus Magnus.** Detta är en engelsk öfversättning af Scribonius' utdrag, af utgifvaren, J. Strea- ter, tillägnad lordambassadören i Sverige S. Bulstrode Whitlock. Utgör 342 sidor. 18) London 1658. Denna uppl. är enligt Warm- HOLTz^ identisk med föregående, men tryckt i 8:o. 19) Ämhergce 1662, 12:o, är lika med uppl. Am- bergse 1599, men tryckt tillsammans med en uppsats af ^ Enligt Nordenskiöld, Stadier och forskningar, Sthm 1888, s. 22, not 2, trycktes Blefkenius' reseberättelse första gången i Leyden år 1607. Den är, som samme förf, uttrycker sig, "uppfyld af fabler och uppen- bara lögner", men synes likväl icke vara helt och hållet gripen ur luf- ten; Blefkenius uppger själf, att han (år 1563) besökt både Island och Grönland. 2 Anf. arb., in, s. 156. 133 Alexander Sardus under gemensam tite]: ''De Moribus et Ritibus Gentium Libri Alexandri Sardi Ferrariensis et Olai Magni Gothi. Ex Officina Forsteriana", enligt Warm- HOLTz' uppgifts 20) Amsterdam 1665, 8:o, är identisk med Antwer- penuppl. 1562, tryckt "by Hieronimus Sweets**. Utgör 563 sidor. 21) Amstelodami 1669, 12:o. **01ai Magni Gent. Sept. HistorisB Breviarium", tryckt **apud Joannem a Ravensteyn", är Scribonius' utdrag med samma innehåll som i Leydeneditionerna af 1652 och 1654. Utgör 492 sidor. De fem sistnämnda upplagorna äro alla utan bilder. V. Hafvet i norr. Grönland. Olaus Magnus är den förste, som å sin karta 1539 låter Skandinavien i norr begränsas af ett öppet hafK Föreställningen, att norr om Norge funnos vidsträckta landområden, torde ha sina rötter så långt tillbaka som i den nordiska mytologien (**Jotunheimar*') och uppträ- der äfven antydningsvis hos Adam af Bremen (i berät- telsen om frisernas färd till ett okändt nordligt land)^, hos Saxo Grammaticus* samt i Historia Norvegice; där talas nämligen om ett mellan Bjarmaland och Grönland * Anf. arb., III, s. 151—152. * Se härom Gust. Stokm, Ginungagap i Mytologien och i Geogra- flen, Arkiv f. Nord. filologi, VI, s. 844 o. ff. ' Adam. Brem., IV, 39. (Deacriptio Insul. Aquilon.) ^ Hist. Danica, I, a. 18: "Eadem a septentrione regionem ignoti sitas ac nominis intuetur . . . qaam ab adversis NorvagisB partibus in.- terflna pelagi separavit immensitas.** 134 beläget land, fullt af is och sändande stora isberg ut i bafvet. I 13:de årh. trodde man, att Bjarmaland, dit sjövägen från Norge dock vardt befunnen öppen och fri, sträckte sig så långt i norr och nordväst, att det sam- manhängde med nordliga Grönland; det heter härom i den gamla isländska geografien: '^¥rå Bjarmalandi gänga lönd till öbygda af nordrsett, allt til pess er Groenland tekr viÖ**, och i Gripla på samma sätt: **Frä Bjarma- landi liggja öbygöir norör allt till pess er Groenland kallast^ ^ Mellan Grönland och Bjarmaland hade man då en stor hafsvik, kallad "" Septentrionalis sinus^ eller *'Hafsbotn", senare "Trollebotn" ^; den benämndes äfven stundom ^Dumbshaf^ . Föreställningen om Grönlands kon- tinentala förbindelse med norra Europa lefde kvar under hela medeltiden och torde ha fått ytterligare näring däri- genom, att å Grönland påträffades en fauna, som man icke var van att finna på öar*^. Genom den danske geografen Claudius Olavus (c. 1427) kom tron på det mystiska polarlandet i norr mel- lan Grönland och Ryssland in uti kartografien. Dennes benämningar för den omtalade **Hafsbotn** eller Ishafvet är "Nordhindbondh** (Nordrbotn) och "Congelatum mare**; norr om Norge längre åt öster följer det med nyssnämnda haf sammanhängande *'Tenebrosum mare** och **Quietum mare", lärda reminiscenser från "Caligans mare" och **Mare pigrum et prope immotum**, hvilka äro gamla benämningar för det nordliga Ishafvet. Af de på Ola- vus' uppfattning grundade karttypema kännetecknas den ^ Grönlands historiske Mindesmserker, III, s. 216 och 222. 2 Arkiv f. Nord. fil. VI, s. 78. ^ Jmfr Peschel-Ruge, Geschichte der Erdkunde, s. 162, not 1. Sophus Ruge, Geschichte des Zeitalters der Entdeckungen, Berlin 1881, s. 19, gissar, att föreställningen om en landförbindelse mellan Grönland och Europa möjligen kunnat föranledas af den bekanta medeltidsfabeln, att en man vandrat till fots fr&n Grönland till Skandinavien, endast med- förande en get, af hvars mjölk han lifnärde sig. Förhållandet är dock sannolikare omvändt, i det nämnda legend väl knappast kunnat upp- komma utan genom tron pä landsammanhanget i norr. 135 8. k. Ulmtypen (i Ptolemseusupplagorna i Ulm 1482, 1486 m. fl.) af ett land-område **Engronelant" norr om Norge, skildt därifrån af en västerifrån inskjutande hafsbukt; enligt Storms mening^ må denna förändring i den ur- sprungliga uppfattningen hos Olavus tillskrifvas infly- tande från Adam af Bremen eller Saxo Grammaticus, hvilka båda, som förut är nämudt, omtala ett okändt, norr om Norge beläget land. Zamoiskitypens kartor däremot återgifva det hos Olavus förekommande ofvan omnämnda landsammanhanget mellan Grönland och Ryss- land, och Grönland tecknas hädanefter enligt denna upp- fattning som en mot sydväst utskjutande stor halfö, i • nordost sammanhängande med nordligaste Skandinavien (t. ex. i Ptolemseusuppl. Argent. 1513). Zieglers karta 1532, ehuru eljest af en fullkomligt ny typ, återger dock likaledes sammanhängande land mellan Gronlandia och Laponia. Man ser sålunda, att den sedan 9:de årh. öpp- nade och i Norden vidmakthållna sjövägen norr om Norge till Ryssland (Bjarmaland), hvilken väg Olavus också all- deles riktigt hade antydt på sin karta, så småningom alldeles försvann från kartorna uti 15:de och första hälf- ten af 16:de årh., sannolikt under intrycket af den fastrotade åsikten, att Grönland dock i hvarje fall måste sammanhänga med någon del af det nordligaste Europa, vare sig det nu var Ryssland eller Norge. I Norden pågick dock, som nyss antyddes, den sä- kerligen aldrig af brutna förbindelsen sjöledes mellan det nordliga Norge och Kolahalfön samt trakterna vid Hvita bafvet. Bjarmalandsfärder omtalas ganska ofta i de nor- ska konungasagorna och företogos ännu i första hälften af 13:de årh., i början af 14:de årh. anlades fästet Vargöhus (eller " Vargeyjarhus")^. Skandinaviske sjö- farande torde såväl före som efter denna tid ha idkat fiske och handel i fjordarne på Kolas nordkust, hvilken » Ymer, 1891, b. 36. 2 Jmfr GusT. Stoem, Om Opdagelsen af Nordkap og Veien till det hvide Hav. Norske Geograf. Selskabs Aavbog, V, s. 91 o. ff. 136 kust ännu i dag efter Norrmännen bär namnet ^den murmanska^ . Och Sigismund von Herbebstein, hvilken tvänne gånger, 1517 och 1526, som tyske käjsaren» sändebud besökte Moskva, berättar om en resa (*^ Navigatiä per mare glaciale^) ^, som företogs år 1496 af en rysk be- skickning under Gregory Istoma (i sällskap med den dan- ske underhandlaren David Kock) från Dwina norr om Skandinaviska halfön till **Dront" (troligen misstag för **Troms**, d. v. s. Tromsö)^ och därefter till Köpenhamn; som anledning till valet af denna resväg uppgifves stri- digheter mellan Sverige och Ryssland (Sten Sture d. ä:& ryska krig 1495 — 1497) och ** uppror** i Sverige mot Dan- mark. Följande år, 1497, återvände tvänne ryska sände- bud, som uppehållit sig i Köpenhamn, på ett danskt far- tyg samma väg förbi Nordkap till sitt land igen^. Det är möjligt, att Olaus Magnus redan under sin vistelse i Norge .1518 skaffat sig någon underrättelse om denna obehindrade ** nordostpassage" till Ryssland, men i hvarje fall har han vid sitt studium af Matthias af MiECHOw's och Paulus Jovius' beskrifningar öfver Ryss- land icke kunnat undgå att öfvertygas af dessas bestämda uppgift om en stor öppen ocean, som i norr begränsade nyss- nämnda land, Matthias af Miechow talar nämligen om "Montes Oceani (in lubra et Corela) qui mediocres sunt per totam septentrionem Oceano adiacentes** ^ och Paulus Jovius uttalar sig (1525) på följande märkliga sätt: **Nemo ad Oceanum pervenerit, sed fama tantum ac ipsis plerun- que fabulosis mercatorum narrationibus auditae satis tamen constat, Dividnam innumerabiles trahentem ämnes ingenti cursu ad Aquilonem deferri, mareque ibi esse longe vastissi- * Herberstein, Berum Moscoviticarum Commentarii, Wien 1649. Finnes äfven intagen i samlingen Rerum Moscoviticar. Auctores varii, Francof. 1600. 2 Se GusT. Storm, anf. st., s. 101. ^ Jmfr M. Akiander, Utdrag ur ryska annaler, Suomi 1848, s. 162. '* GRYNiEUS, Novus Orbis Begionum, s. 530. 137 mum, ita ut illinc ad Catayum legendo oram dextri litoris, nisi terra intersit, navibus perveneri posse certissima coniec- tura credendum sit*^ ^ Här hade sålunda Paulus Jovius tydligt framhållit möjligheten af en nordlig sjöväg till Östra Asien, och samma uppfattning synes äfven ha gjort sig gällande hos Olaus Magnus, ty nian vet, att han för den spanske historieskrifvaren Francisco Lopez från Gomera, med hvilken han, som förut är nämndt, sammanträffade i Bologna och i Venedig, berättat om de norske inbyggar- nes sjöfärder mot norr och därvid bestämdt förklarat, att man från Norge kunde segla rundt om nordligaste Europa ända till Kina^, Olaus synes icke ha fäst något större a&eende vid Paulus Jovius' något reserverade tillägg ^om ej land kommer emellan^ (nisi terra intersit); och att en dylik sjöfärd enligt Olaus' mening skulle gå nästan rakt öfver Nordpolen har af honom uppenbarligen icke ansetts utgöra något mera betydande hinder, då han i motsats till senare geografer (t. ex. Gerhard Mercator) icke trodde på befintligheten af några större polarländer, utan höll före, att vid själf va Nordpolen endast haf existerade. Det torde emellertid vara obestridligt, att det egentligen är genom inflytanden österifrån (indirekt från ryskt håll) Olaus Magnus fått kännedom om en öppen ocean norr om Europa och blifvit bragdt på tanken, att här existerade en nordostlig sjöväg till Kina och till länderna i östra Asien ^. * Geyn^us, Novus Orbis Regionum, s. 539. ^ Jmfr bl, a. Gust. Storm, S0fareren Johannes Scolous, Norsk histor. tidskr. 2 R. 5 Bd., s. 885 o. £f. ^ Tanken p& en dylik sjöförbindelse längst norra Europa till Asiens knltnrländer uppstod dock vid denna tid äfven bland engelsmän. Bobert TuoBNE, som en längre tid i egenskap af köpman var bosatt i Sevilla, ifrade i hög grad för upptäckandet af en dylik nordlig sjöväg för att hårigenom åstadkomma en konkurrens frän de engelska köpmännens sida med Portugals och Spaniens. Med anledning häraf skref Thorne memori- aler tiU Englands ambassadör i Madrid, Edvard Leigh, och till kon. Hen- rik Vm. 8e BicuABD Hakhjyt, The principael Navigations etc. of the English nation. London 1589, s. 250. Thorne utgaf äfven en karta &r 138 Hafvet norr och nordost om Skandinavien, hvilket på prseolaiska kartor vanligen kallas ^ mare congelatum ^ , **niare glaciale", **oceanus septentrionalis** eller "hiper- boreus** (Ziegler 1532), bär å Carta marina efter den klassiska traditionens föredöme benämningen ''det scy- thiska^ : oceanus Scithicus^. Namnet, som äfven före- kommer i Johannes Magnus' Situs Scandise, torde dock närmast vara hämtadt från Paulus Jovius, som likaledes använder detsamma; det finnes också utsatt (^oceanus Siticus") å den från Paulus härstammande kartan öfver Moscovia i Battista Agneses' atlas 1525 ^. Den scythiska oceanens kust sträcker sig å Olaus' karta öster om Skandi- naviens nordligaste punkt något åt söder, men den från polarhafvet åt söder inskjutande stora hafsbukten Hvita hafvet, som i den äldre nordiska litteraturen (**Gaudvik") och af Saxo (** Grand vicus**) hade beskrifvits såsom sam- manhängande med Ishafvet i norr, förvandlades af Olaus Magnus till en stor insjö (Lacus alhus), troligen på grund af en förväxling eller sammanblandning med Hvita haf- vets västligaste del, Kandalaks viken. Den i de föregående omtalade gamla benämningen «Dumbshaf« återfinnes äfven egendomligt nog å Carta marina (Doms haf), men icke, som i den fornnordiska geografien, afseende hafvet i norr, utan som namn å en sydost om Vardahus belägen, i för- bindelse med hafvet varande insjö eller bred fjord-bild- ning af ungefar samma storlek (å Cart. mar.) som Stor- sjön i Jämtland. Med detta Dotns haf kan Olaus väl 1527, för hvilken redogöres i Nordenskiölds Facsimileatlas, s. 108 (N.T. XLI); å densamma har likväl nyssnämnda idé om en nordlig sjöväg till Eina icke fått n&got egentligt uttryck. I Sverige ifrade Gustaf Vasa för upptäckandet af en nordostpassage och framstälde därom förslag till fransmannen Huhert Languet år 1554 (Nordenskiöld, Vegas färd, I, s. 54), men året förut 1553 hade redan, som bekant, engelsmännen Willouguby och CuANCELLOR Öppnat den långa raden af färder i nordost. * Jmfr Opera breve samt Hist. I, s. 33: "Scythicum mare". ^ Se MiCHOW, Die ältesten Karten von Russland, s. 20 o. ff., Taf. III. 139 knappast ha menat någonting annat än Varangerfjord \ men det återstår att finna anledningen till detta namns förekomst å Olaus' karta, så vida man ej får tänka sig, att det varit en rent lokal benämning för hafvet utanför Vardöhus och, som Munck påstår, för sin uppkomst haft att tacka udden eller klippan Domen (Domsnces), förr Dumbr^. Hafvet väster och nordväst om Norge kallar Olaus Mare Norvagicum, Norvagicus eller Norvegianus oceanus, äfven understundom helt enkelt **det nordliga hafvet**^. Dess gräns mot Västerhafvet (Occidum mare), äfven kalladt ^det brifanniska^ eller ^ tyska hafvet^, torde enligt Olaus mening ha utgjorts af en linie, dragen från nordligaste punkten af Britannien till den midt emot belägna delen af norska kusten (Bukken fjord) ^. Vid Islands kuster an- vänder Carta marina benämningen *'Ishafvet*' eller Mare glaciale, som äfven begagnas om det nordliga hafvet i allmänhet, eljest kalladt **det scythiska" °. Farvattnet norr om Skottland heter liksom å de Ptolem^eiska kar- torna Mare Deucalidonicum. Om allt det underbara, som fans i den vidsträckta och ofantliga norra oceanen, å Carta marina sköljande tvänne '^partes Gruntlandke*^ och omgifvande Islandia, Fare, Heilandia^ Orcades, Hebrides samt ön Tile, yttrar Olaus följande^: *Quanta sint aquarum miracula, prse- sertim in vastissimo Oceano versus Septentrionem regni NorvegisB et plurium insularum eius, multi hique praeclari autores, magis forsitan aliorum assertione quam propria inspectione, vel experientia ostendere sunt conati. Quibus etsi verax aut verisimilior opinio ob inscrutabilis naturse maiestatem per omnia non assenserit, scriptis tamen eorum qualicunque ratione munitis, magna pars fidei non veniet ' EUer sknlle man möjligen här kunna förmoda en dunkel före- staUning om existensen af Enare träsk? * Munck, Norge i Middelalderen, s. 15. * Jmfr Hist. II, C. 8. IV, C, 2, XXI, C. 1, 5, Opera breve. * Jmfr Hist. XX, C. 29; XXI, C. 30. * Hist. I, C. 33. « Hist. II, prsBf. 140 abneganda. Tanta etenim mirabilia in ea Oceani vastitate sita sunt, ut vix prsecellenti ratione sufficiant demonstrare. ^ Och på ett annat ställe lämnas en liflig skildring af oce- anen och dess enligt Olaus' uppfattning vidunderliga djur- lif^. Att den västliga oceanen eller Atlanten uppfylde» af stora hafsdjur och sjövidunder, var nämligen en gam- mal allmänt utbredd föreställning^, som i synnerhet kom till uttryck i alla de bilder och teckningar häraf, som förekommo på de medeltida kompass- eller portolankar- torna och som genom dessa äfven infördes i den tryckta kartlitteraturen. Särskildt synes just Nordatlantiska haf- vet mellan Norge, Island och Grönland i forna tider an- setts vara och äfven värkligen varit ett hemvist och sam- lingsplats för ett stort antal olika hvalarter, af hvilka en hel hop omnämnes t. ex. i Kongespejlet (från c. 1250). Längre fram i tiden omtalar Ziegler (1532) väldiga, 100^ alnar långa hvalar i hafvet väster om Norge, hvilka "ryta på ett gräsligt sätt" (rugiunt horrendum). Olaus Magnus har på ett utförligt sätt skildrat samma sak och återger å sin karta i nyssnämnda haf en mängd fantastiska af- bildningar af kolossala hvaldjur och hafsmonster; en af dessa teckningar föreställer, som förut är nämndt, hval- fisken Jasconius ("Jason^ eller ^Jasonis"), hvilken den helige Brandanus och hans följeslagare höllo för en ö. Denna legend är å Carta marina lokaliserad till hafvet midt emellan Norge och Island. Orsaken till, att hvalar uppträdde i sådan mängd i den norska Oceanen, ansåg Olaus vara hafvets ofantliga djup ("propter inscrutabilem aquarum profunditatem"), och han tillägger härvid: "In profundo etiam maris multa piscium genera sunt, quae nunquam vel rarissime hominumaspectibusprsesentantur" ^. Hvalarne åstadkommo, som Olaus uppgifver, svåra hinder och faror för sjöfarande och för skeppsfarten i det * Hist. XXI, prsBf. ^ Jmfr Plinius, Hist. Natur. IX, O. 5, som äfven Olans Magnus anför Hist. XXI, C. 7. 3 Hist. XXI, C. 7. 141 nordliga hafvet. Så ser man å hans karta österut från Island ett danskt fartyg kullvräkas af en stor hval, hvarom det heter: "pondere suo in proram vel puppim iniecto et impresso navim deprimit et submergit: quandoque sola aqua nocere non contenta, dorso vel cauda navim, ut minusculum aliquod vas, crudeliter evertit** ^ Och söder om Island ser man, hur besättningen på ett lybskt far- tyg söker skrämma ett par anländande hvaldjur medelst blåsande i trumpeter och genom att utkasta tomtunnor ^, hvilket senare sätt länge synes ha varit i bruk bland sjö- männen. Ett annat medel, som användes för att bli hvalame kvitt, var att i hafvet hälla lut af bäfvergäll Caspersione lixivii ab omni parte navis ex castoreo con- fecti-)^ De hvalarter Olaus Magnus omtalar i Nordhafvet äro i korthet följande: Balcena, den största af alla, 100 ä 300 fot lång, förmodligen den s. k. blåhvalen (Balse- noptera Sibbaldii), hvars strid med och besegring af den mindre Orca, d. v. s. späckhuggaren (Oroa gladiator) Olaus beskrifver: "Orca . . . belua trunculenta dentibus, quibus ceu Libumicarum rostris secreta balense ac vituli eius corpus lacerat, vel celeriter aculeato dorso discurrit eam agitando, ut in vada littoraque protrudat. Illa vero, scilic. balena, pondere vasti corporis ad flexum immobilis ad repugnandum astutise orcse iners, in fuga unicum prsesi- dimn coUocat: licet ea fuga infirmior sit, eo quod ignaua belua pondere suo onerata ad vada periculaque evitanda directore indigeat** ^ En ofantlig hval (blåhval?) hade år 1532 drifvit i land vid Thinemuth i England ; dess ref- ' Hist. XXI, c. 7. * Jmfr Hist. XXI, C. 32: ** periculo subvenitur proiectioiie magnomm vasorum — — vel alto clangore tubamm. ' Hist. ibid. Zikglkb, Schondia, (Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, N:o 2, 1, 8. 22 — 28), omnämner samma hjälpmedel: "Bemedium est autem navigantibus castorenm dilutum aqaa et in mare effusnm, hoc tanque aconito petitus grex Balenarum totas repente dissipatur et in profandum fertur". * Hist. XXI, C. 9. 142 ben mätte i längd 21 fot ^ En annan hvalart var Physeter (P. spermaceti), som af Olaus f ramställes med ett stort hufvud liknande en hästs; om denna hval heter det: ''in perniciem navigantium plerunque ultra navium antennas se extoUit, haustosque fistulis fluctus supra caput collec- tos ita eructat, ut nimbosa alluvie plerunque näves for- tissimas deprimat aut maximo periculo navigantes expo- nat" ^. Det var hvalar af detta slag, berättar Olaus (med stöd af Strabo, XV), hvilka Nearchus mötte på sin be- römda sjöfärd i Indiska oceanen och lät skrämma ''tuba- rum sonitu et plausu exaudito" ^. Vidare omtalas Xiphia eller svärdfisken (Xiphia gladius), Monoceros d. v. s. nar- hvalen (Monodon) och Serra eller sågfisken samt ett "por- ens monstrosus Oceani MDXXXII visus"^; slutligen spring- hval eller tumlare (delphiner) ^. Ett annat slag af odjur i norska oceanen beskrifver Olaus så: "capitibus quadratis undique spinosis et acutis ac longis cornibus circundatis, instar radicis arboris ex- tirpatae* ^, hvarmed säkerligen menas bläckfisken (Sepia). Olaus berättar, att ärkebiskopen Erik Walkendorflf omkr. år 1520 hade sändt hufvudet af ett dylikt vidunder, inlagt i salt, till påfven Leo X jämte en skrifvelse, inne- hållande en skildring af nämnda djur^. Om den utan- för västkusten af Norge sig uppenbarande ^ stora sjöar- men^ förtäljer Olaus ^: "Qui navalibus exercitiis in littori-^ bus Norvegise, vel mercaturse, vel piscaturse operam na- vant, conformi testimonio stupendam sane rem asserunt, serpentem videlicet vastse molis, ducentorum pedum et amplius longitudine ac viginti pedum spissitudine, in rupi- bus et cavernis penes öras maris Bergensium versari; qui vitulos, agnos, porcos voraturus, ab antris solum lucido noc- tis tempore in aestate exit, vel polypos, locustas, et genera marinorum cancrorum ut deglutiat, maria transmittit. A collo deinceps dependentes pilos cubitalis longitudinis habet,. 1 Hiat. XXI, c. 13. ^ Hist. XXI, C. 6. ^ Hist. ibid. ■* Cart. mar.; jmfr Hiat. XXI, C. 26. ^ Hist. XXI, C. 10. 6 Hiöt. XXI, C. 5. ' Hiat. ibid. » Hist. XXI, O. 43. 143 squamasque acutas, atro colore et flammeos oculos ruti- lantes. Hic navigia infestat, hominesque se in sublime instar columnse erigens rapit ac devorat." Å Carta ma- rina är väster om Helgaland ute i hafvet återgifven bil- den af en väldig sjöorm (**300 pedum"), som anfaller ett seglande fartyg("gothi*'). Att Olaus i öfrigt förestälde sig Nordhafvet vara uppfyldt af ett synnerligen rikt organiskt lif framgår af följande uppräkning: **Pr8eterea (se. mari inesse licet intelligere intuentibus) spongias, urticas, stellas, lamias, milvos, monachos, vaccas, lupos, erythinos, spondylos, mures, passeres, merulas, corvos, rånas, phorcos, boves, arietes, equos, asinos, canes, locustas, vitulos, arbores, rotas, cantharos, leones, aquilas, dracones, hirundines et similes" \ Nordhafvet var äfvenledes ett mycket trafikeradt haf ; å Carta marina ser man en mängd seglande skepp, tillhörande olika sjöfartsidkande nationer. Framför allt idkade hanseaterna handel och sjöfart i norr (på Island) både från Lubeck, Hamburg och Bremen. Men äfven engelsmän och skottar, danskar, norrmän och svenskar (**gothi**) beforo nämnda stormuppfylda och på stora h valdjur och hafsvidunder rika ocean. Sjöfärder å den- samma ansågos vara mycket farliga, i synnerhet på grund af de häftiga sydväst- och nordliga vindarne ^. Olaus Magnus har vid Carta marinas öfre rand norr om Island uppritat tvänne mot söder utskjutande och från hvarandra åtskilda mindre landområden, hvilka pry- das af åtkilliga människofigurer, boningar, tält m. m. och hvilka båda bära inskriften pars Gruntlandice. Här- till har Olaus fogat ett par korta notiser i Opera breve; och i 'sin historia ägnar han andra bokens tionde och elfte kapitel åt beskrifningen af Grönlands farliga kust * Hiat. XXI, preef. ^ j^jf,, Hist. II, C. 5, 8 m. fl. 144 samt dess invånare. Där iSnnas äfven aftecknade ett par kartskizzer med figurer o. s. v., bvilka delvis äro de samma som de å Carta marina förekommande. Och slutligen har man för Olaus Magnus' uppfattning af Grönland ännu en källa, nämligen den förut flera gånger omnämnda spanska prästen och historieskrifvaren Fran- CESCO LoPEZ från Gomera, hvars uppgifter rörande nyss- nämnda land (i Indiens historia 1553) med all säkerhet äro hämtade från Olaus Magnus ^ Ehuru samfårdseln mellan Norge och de skandina- viska kolonierna i Grönland från midten af 14:de årh. så småningom afstannade och kan sägas ha fullkomligt upphört i början af 15:de årh. ^, torde likväl en med värkligheten ganska öfverensstämmande tradition rörande landets utseende och form ha lefvat kvar i Norden ända i slutet af samma årh. Detta framgår bl. a. af Zamoi- skikartans teckning af Grönland såsom en mot sydväst utskjutande stor halfö, å hvilken en terrängbeteckning förekommer, som låter förmoda, att kartritaren känt till den hela landet betäckande inlandsisen. Denna karta, hvilken, som förut är omtaladt, torde utgöra en kopia af Claudius Olavus' originalkarta och är förfärdigad efter * Jmfr GusT. Storm, S0fareren Johannes Scolvus og hane Reise til Labrador eller Gr0nland, Norsk Histor. Tidskr., II R. 5 Bd., s. 385 o. flf. ^ Man vet, att ett skepp, som skulle segla från Norge till Island år 1406, i stället kom till Grönland, att besättningen uppehöll sig där i 4 år, och att skeppet först år 1410 kom tilbaka till Norge; detta är, så vidt man känner, sista gången det talas om skeppsfart mellan Grön- land och Norge. Jmfr GusT. Storm, Claudius Olavus, Ymer 1889, s. 140. Törs man fästa tillit till en framställning af en fransk lärd i det 17:de årh., Peyere, lär emellertid denna skeppsfart ej ha upphört förrän ett godt stycke in i 15:de årh., ty han meddelar att de tyska köpmännen i Bergen år 1484 på en gång dödade alla de män i Bergen, 40 till antalet, som då voro de enda, hvilka kände segelleden till Grönland. Huru det än må förhålla sig med trovärdigheten af denna berättelse, säkert är, att omkr. 1500 var Grönland fullkomligt okändt för Europa, så att Erik Walkendorff år 1516 kunde göra förberedelser till ett återupptäckande af landet. Jmfr Finnur Jönsson, En kort Udsigt över den Islandsk-Grön- ländske Kolonis Historie, Nordisk Tidskrift, 1893, s. 533 o. flf. 145 1474, återgaf äfven den gamla nordiska föreställningen, att Grönland i norr sammanhängde med Nordeuropa. Zamoiskitypens framställning (af Grönland och Nord- europa) upptogs af en hel del världskartor från slutet af 15:de och första hälften af 16:de årh., under det att samtidigt härmed en annan uppfattning af Grönlands läge och kontinentala sammanhang gjorde sig gällande. När portugisen Gaspar Gortebeal på sin första resa norrut år 1500 påträffade Grönland, ansåg han nämligen detta land vara nordostspetsen af Asien, och på Alb. Cantinos karta af 1503, som tydligt återger Grönlands sydspets och halföform, finnes här påskriften ''a ponta de Asia^. En annan portugisisk karta från omkr. år 1504 har likaledes den karaktäristiska sydspetsen af Grönland under antagande, att landet sammanhängde med Asien \ Samma uppfattning förekommer på Buysch's karta 1508 och i en och annan upplaga af Ptolema3us. Man slog sedermera tillsammans Labrador och Grönland till en halfö ** Terra de Labrador" nordost om *'Bacca- laos** (d. v. s. Newfoundland), med h vilket land det först- nämnda ansågs vara förenadt. Zieglers karta 1532, som visserligen låter Grönland medelst ett långt landbälte i norr hänga tillsammans med Norge, låter likväl på samma gång Grönland i sydost öfvergå i ** Terra Bacallaos**, som han förlägger midt emot Island. **Mot väster och norr", säger han, "är gränsen mellan landen och hafven okänd" ^. I det föregående har jag visat, huruledes Olaus Magnus afgjordt bröt med den uppfattning, som antog ett kontinentalt sammanhang mellan Grönland och Nord- europa (Norge eller Bjarnaland). Däremot synes han icke varit på det klara angående Grönlands förhållande i detta afseende till "Indien" (o: Asien), emedan Gomeba, för hvilken han tjänat som sagesman, yttrar sig på föl- * Storm, S0fareren Joh. Scolvus, anf. st. * ZiEGLEE, Schondia, Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, N:o 2, 1, a. 8—9: 'ad ocoidentem et septentrionem terminatnr incognito fine terrarum et marinum**. 10 146 jande sätt: '^Enligt någras (d. v. s. Olaus Magnus') ut- sago ligger Gruntlandia 50 mil från Indien, nämligen från den landsdel, som kallas Labrador. Man vet ännu icke, om detta land är landfast med Gruntlandia eller om det ligger ett sund emellan dem. Om det hela är ett enda land, komma jordens båda halfklot (d. v. s. landhalfklot) att ligga tätt intill hvarandra, omkring Nordpolen eller nedanför, ty det är icke mer än 40 eller 50 mil från Finmarken till Grönland; och till ock med om det är ett sund (mellan dem) ligga de dock myc- ket nära hvarandra'' ^ Själf säger Olaus Magnus i sin historia, att Grönlands östra kuster "vända sig mot Norge och fortsätta så till inemot Norges konungs oöfvervinne- liga fästning Vardehus", men — fortsätter han, med användande af Zieglers of van anförda ord — * landet ut- breder sig mot väster och norr med okända gränser till lands och vatten" ^. Att Olaus Magnus känt till de i slutet af 15:de och första början af 16:de årh. företagna upptäcktsresorna i de nordvästra delarne af Atlanten framgår af uppgifter härom i hans historia. Det heter sålunda på tal om syd västvindarnes våldsamhet i de nordiska farvattnen, att detta faktum ligger i öppen dag igenom de sjöfärder portugiserna företagit tiU nämnda trakter för att uppsöka nya länder^ ^. Redan år 1464 skall Joaö Yaz Cortebeal, ståthål- lare på Terceira (en af Azorerna), ha besökt ett stock- fiskland (terra do bacalhao), hvarmed svårligen kan ha- ' Storm, anf. arb., Noi-sk Hi3t. Tid. 2 B. 5 Bd, a. 387. ^ Hist. II, C. 10: "Orientaliora huias terrsB . . Norvegiam respi- cinnt: quse y erans inauperabilem arcem Begia Norvegise Yardahna conti- nuantar, aed ad Septentrionalem plågarn et partem Occidentalem incognito fine terrarnm et aqnarum ampliantnr". ^ Hiat. II, G. 10: "Yentaa enim Gircma .... adeo vehemena in Septentrionalibua aquia eat . . . ut quaai fatalia et formidabilis omnibns eo nayigantibua ait timendna. Quibua antem hsec eyeniant in prompta snnt Portagalenaea noyaa adhnc terraa pro perpetuanda gentis ene gloria, (magia quam diyitiia) quffiaitnri'*. 147 menats något annat än Island. Det är möjligt, att so- nen Gaspar Cortereal redan före 1500 gjort sin första resa mot nordväst öfver Atlantiska oceanen; däremot torde det vara utom allt tvifvel, att han, som förut är nämndt, år 1500 stötte på Grönland. Resorna mot nord- väst (* Labrador** — ** Terra Cortereal" — "Bacalhaos**) fortsattes de följande åren såväl af Gaspar som hans bror MiGUEL Cortereal, men underrättelserna härom äro syn- nerligen sparsamma och förvirrade \ Säkert synes emel- lertid vara, att Olaus Magnus haft reda på dessa portu- gisernas färder och med anledning däraf kunnat för Go- mera framställa sin ofvan antydda mening om möjlig- heten af Grönlands landsammanhang med Asien. Olaus framhåller äfven, att spanjorer och fransmän af stormar drifvits till ogästvänliga kuster i norr (Grönland)^, men hvad spanjorerna beträffar är uppgiften härom, som äfven Storm framhåller, ohistorisk; rörande fransmännen knn däremot Olaus Magnus' upplysning vara riktig, då ju möjligen skeppare från Bretagne under sina resor till Newfoundland och Cap Breton-öarne (efter 1504) kunnat stormdrifvas mot norr och därvid kunnat stöta på Grön- land ^ Utom notiser och underrättelser från portugisiska och franska sjöfarande (eller hanseatiska skeppare), in- hämtade genom segelanvisningar och kursböcker eller på annat sätt^, torde äfven någon bestämd kartografisk källa rörande Grönland stått Olaus Magnus till buds. Prof. Storm har uppvisat, att Olaus, antagligen på ett ^ Jmfr Peschel-Buge, Geshichte der Erdkunde, s. 290, Buge, Ge- schichte des Zeitalters der Entdeckungen, s. 504 o. ff. Harisse, Les Cor- tereals, Parie 1883. Storm, Norsk Hist. Tid. anf. st., s. 391. * Hiet. II, C. 10: **8nnt et Hispanianim Galliaramqne näves sab- vissimis yentis appolssB, ut inhospitalia ea littora ingrediantur inviti, poenam geminantes, qnod gentea illius lingusB commercium vel fidem non habent exploratam". ^ Jmfr Storm, anf. st., N. H. T. 2 B. 5 Bd, s. 391. * Hist. II, C. 11 (bör vara 12) heter det: "freqnens hominum relä- tio de miris huins terra GmntlandisB mihi etiam per graves viros facta". 148 sjökort (eller en kompasskarta), funnit upplysningar om en omkr. 1494 företagen resa till Grönlands ostkust af befallningsmannen öfver Yardöhus och Island Didrik PiNiNG och hans styrman Johannes Scolvus. Detta be- styrkes dels genom Olaus Magnus' egendomliga berättelse om tvänne sjöröfvare ^Pining^ och ^Potorst^, h vilka (1494) slagit sig ned på klippan Hvitsärk och därifrån drefvo sjöröfveri och som där uppbyggt en blykompass till sjöröfvares vägledning^; dels genom Gomeras från Olaus Magnus hämtade uppgift, att ^hit (d. v. s. ett land i väster, hvilket Gomera trodde vara Labrador) ha också kommit män från Norge med lotsen (styrman- nen) Johannes Scolvus^ ^. Att Olaus fått notisen om Pining och Scolvus från en kompasskarta förefaller mig ytterst sannolikt, men då måste man äfven antaga, att han å Carta marina inlagt sina båda Grönland med led- ning af en dylik karta, hvarvid naturligtvis kompassens missvisning icke tagits i betraktande. Det hos Olaus förekommande namnet på Grönland är Gruntlandia, hvilken benämning starkt påminner om **Gruenlant" på Johannes Ruysch's karta 1508; denna karta har äfven, som förut är visadt, af Olaus med säker- het blifvit använd. "Gruntlandia — säger Olaus ^ — a batalisso seu eminente arena nominata, aut ab aliis a vi- rore^ dicta est." Kusten beskrifves på följande sätt: "... littora eius regionis admodum arenosa sunt vora- ginibusque plena, quasi inter profundas valtes, sublimesque montes itinerandum föret: in quorum vertice arbores vi tempestatum evulsse atque eo depulsse putrescentes, ibi- demque firmatse, facili attactu confodiunt näves: quae etsi arte laboreque hsec pericula evadere velint, nequa- quam vi ssevorum ventorum permittuntur. " I denna be- * Hiat. II, C. 11. Jmfr Cart. mar. ^ Jmfr Storm, anf. afhftndl. 3 Hist. n, C. 11 (se. 12J. ** ZiEGLER, Schondia anf. st., s. 4: "Gronlandia interpretatnr virens terra, sic dicta ob insignem proyentum pabnli". 149 skrifhing bör man särskildt lägga märke till uppgiften '^inter profundas valles sublimesque montes etc", hvilket endast torde kunna afse en inskuren af höga klippväggar karaktäriserad fjordkust, Carta marina anger vid denna kust (ostkusten af de båda "partes Gruntlandise") stark strömj därjämte en mängd drifved, spillror af vrak, för- olyckade fartyg och människor o. s. v. Af detta framgår med bestämd visshet, att Olaus här just afsett Grönlands ostkust eller någon del af den- samma. Utanför denna kust går den från NO. kommande östgrönländska polarströmmen fram; och till följd af det stora bälte af drifis, som ditförd af strömmen liksom en mur hindrar eller försvårar tillträdet till land, är nämnda kust åtminstone söder om 66:te breddgraden mycket otill- gänglig och har såväl i äldre som i nyare tider varit hemvi- sten för en mängd skeppsbrott; fartygen ha fastnat i packisen och krossats, hvarefter de skeppsbrutne antin- gen omkommit eller under otroliga mödor på isflak drif- vit i land. Kusten är på flera ställen mycket hög och liknar ett vildt sönderslitet alplandskap, där fjällen höja sig vid kanten af inlandsisen till öfver 1000 m.^ Ehuru icke så inskuren som västkusten är likväl östkusten af Grönland en fullkomlig fjordkust, och Olaus Magnus' upp- gift, att seglingen där måste ske "inter profundas valles sublimesque montes", passar därför alldeles in på värkliga förhållandet. Svårare är att förstå meningen med, att ku- sten skulle varit sandig (arenosus) ; möjligen har Olaus på grund af de talrika skeppsbrotten förestält sig, att den- samma varit uppfyld af sandbankar och undervattenskär, då han däremot icke synes ha känt till drifisen. Såväl strömhvirf larne som drifveden (norrifrån) har Olaus där- emot haft reda på, men han trodde, att denna senare ' Jmfr härom bl. a. G. Holm, Konebaadaexpedit. til Grönlands Östkyst 1888—85, Dansk Geografisk Tidskrift Bd VIII, 1885—86, s. 79 o. flf. Nansen, På skidor genom Grönland, Sthm 1890, s. 137 o. ff., s. 227 o. flf., 8. 344 o. flf. Petermanns Mittheilungen, Ergänzungsh. 23, 1892—93, 8. 53 o. flf. 150 både ett lokalt ursprung och kom från skogklädda fjäll- spetsar från berglandet vid kusten, hvilken uppfattning förutsätter, att han icke hört talas om den kalslipade kanten eller brämet af Grönlands inlandsis, hvars rand ingenstädes äger någon skogsvegetation. I WNW. om Isafjord på Island förlägger Olaus å sin karta klippan Hvitsark med den därpå inritade kom- passen. Enligt hans uppgift ligger den ^midt i hafvet mellan Island och Grönland** ^ (d. v. s. i Danmarkssundet), men det heter äfven, att Hvitsark låg **midt på östra kusten af Grönland** ^. Man har varit af olika meningar därom, hvar det i isländska geografiska skrifter och rese- berättelser mycket omtalade Hvitsark egentligen varit beläget, men granskar man de primära uppgifterna i denna sak, kan man icke komma till annat resultat, än att detsamma legat vid Grönlands ostkust. Det heter så- lunda i en isländsk kursföreskrift, att på resan från Is- land (västerut) hade man Hvitsark i NW. ^ — rättvisande, då isländare icke vid denna tid kände till bruket af kom- passen — och i en uppgift, hämtad ur en nu förlorad is- ländsk handskrift (Gripla), heter det på tal om Ostgrön- lands fjordar och jöklar: **Den till bygden närmaste jökeln heter Hvitsark; där vänder landet åt norr, men den^ som icke vill förfela bygden, må styra åt sydväst** ^. Detta visar, att det fans land söder om Hvitsark, och att man sålunda icke kan identifiera nämnda ^ jökel ^ med Kap Farewell, som åtskilliga velat göra. En af de äldsta berättelserna om ** jökeln Hvitsark" (Groenlendinga J^ättr) *' tyder äfven på, att den må sökas långt borta från kolo- nierna på Grönlands västkust, och i Ivar BIrdssons be- ^ Hist. II, G. 9: nipes Hvitsark .... quse mediam navigationem continet ad Gruntlandiam (scil. a portu Vestrabord Islandifle). 2 Hist. II, C. 10: "Orientaliora huius terrre (se. Gruntlandi») . . . intermedia rupe Huitsark prsedicta". ' Grönlands hist. Mindesmserker, III, s. 214 — 215. * Grönlands hist. Mindesm. III, s. 224—225. Jmfr Hildebrands noter till Zieglers Schondia, Geogr. Sekt. Tidskr. 1878. 5 Grönlands hist. Mindesm. Il, s. 686—687. 151 skrifhing af seglingskursen till Grönland (från midten af 1300-taIet) heter det, att man på färden västerut från Island (LangansBs) först kom till Hvitsärk innan man passerade Hvarf (d. v. s. Kap Farewell)^ I Erik Wal- KENDOBFFS för återupptäckandet af Grönland samlade anteckningar säges det, att man ser Hvitsärk i nordväst, då man seglar västerut från Island. Och på Sigurd Stephensens karta af år 1570 uppgifves, att Hvitsärk ligger på Grönlands ostkust i väster eller nordväst från Island ^, Alla uppgifter tyda sålunda på, att Hvitsärk, som på flera ställen säges vara ändpunkten för den kortaste resan mellan Island och Grönland, bör sökas vid sist- nämnda lands östra kust; det har säkerligen varit, som Isländarne uppgifva, en stor jökel, hvilken på deras färder västerut tjänat som landmärke eller landkänning och hvarifrån de sedermera styrde åt sydväst för att rundt nuv. Kap Farewell uppnå bygderna på Grönlands väst- kust. Man kan närmast gissa på något ställe vid kusten från Kap Dan (o. 65^ 30') i söder till det 1900 m. höga IngolMjället i norr (66° 20' n. br.), ty Hvitsärk kallas af ven ett berg eller udde (promontorium) ^, af Olaus en ^hög klippa^ (excelsa rupes) eller *ett mycket högt fjäll^ (altissimus möns). Att äfven Olaus Magnus utgått från ofvan anförda uppfattning af Hvitsärks läge visar hans bestämda uppgift, att det låg midt för ostkusten af Grön- land. Men däraf följer äfven, att det uppe i vänstra hörnet af Carta marina synliga partiet af Grönland (det västliga " Gruntlandia^ ) icke kan vara sydspetsen af detta land (Kap Farewell), utan måste anses såsom en mot söder utskjutande del af Grönlands östra kust. Söker man på en karta öfver Grönland efter en dylik konfiguration af ostkusten, är den lätt funnen. Vid omkr. 65° 30' n. br. skjuter den stora, ungefär 20 km. ^ Grönl. hiat. Mindesm. III, s. 251. * Aarböger f. Nord. Oldkynd. og Hiat. 1887, 2 B., 2 Bd. a. 320. 3 S& af ZiEOLEK i Schondia. 152 breda Sermilikf jorden från SSW. till NNO. in uti landet^ och öster därom ligger ett stort mot söder utskjutande spetsformigt parti af kusten, hvaraf ön Angmagsalik utgör den sydligaste delen; strax därintill mot OSO. träffas den midt emot BreiÖifjörör i västliga Island liggande runda kupolformiga klippan Kap Dan (Hvitsärk?). Det hela bildar på sätt och vis både till storlek och form en slaga geografisk homologi (i Peschels mening^) till det sydli- gaste Grönland omkring Kap Farewell. Kusten från Sermilikfjorden (och Inigsalik längre i SW.) mot norr förbi Kap Dan till Ingolfsfjället, hvilket kan sägas vara den nordliga begränsningen af ofvannämnda stora halfö- parti, är ett af de högsta och vildaste kustpartierna i denna del af Grönland, och inlandsisen döljer sig här bakom kustfjällen, utan att från hafvet vara synlig. Dessa för- hållanden öfverensstämma mycket väl med skildringen af Grönlands ostkust hos Olaus Magnus, som af sina sages- man icke hört omtalas inlandsisen, men däremot känner till såväl den höga fjordkusten som polarströmmen, hvil- ken just i närheten af Sermilikfjorden är synnerligen häftig och bildar flera hvirflar. Västkusten af Olaua Magnus' västliga Gruntlandia torde sålunda i enlighet med ofvan framstälda antagande få anses motsvara Ser- milikfjordens östra strand (i värkligheten fortlöpande i riktn. SSW.— NNO.). Gruntlandias läge i förhållande till Island, NNW. i stället för W., måste tillskrifvas magnetens västliga missvisning. I afseende på den Olaiska kartans östliga Grunt- landia, anser O. Brenner^, att det, om möjligen icke alldeles tillhörande fantasiens område, måhända skulle kunna vara antingen Jan Mayen, Spetsbergen eller (i enlighet med Jap. Steenstrups förmodan ^) No vaja Semlja, och att Olaus kunnat erhålla underrättelser om något af dessa länder genom norska fångstmän eller andra sjöfa- * Peschel, Neue Probleme der vergleich. Erdkunde, Leipz. 1870» 2 Krist. Videnak. Selsk. Forhandl. 1886, N:r 15. * Aarböger f. Nord. Oldkynd. og Hist. 1883. 153 rande. Att Olaus från dylika sagesman erhållit notiser om Ishafsfarder i norr är ingalunda otänkbart, men på grund af hans uppgift (Hist. II, c. 11, se. 12) om tillför- litliga mäns berättelser som källa i afseende på Grönland torde man härvid närmast just böra tänka på sistnämnda land. Såväl Jan Mayen och Spetsbergen som Novaja Semlja äro obebodda, men Olaus framhåller uttryckligen motsats- sen om sitt östliga Grönland, och beskrifver på ett ganska noggrannt och tillfredsställande sätt dess inbyggare, hvilka icke kunna vara andra än Eskimåer. Jag anser det därför vara utom allt tvifvel, att Olaus Magnus' östra Gruntlandia är en del af Grönlands ostkust, d. v. s., i enlighet med föregående antagande, fortsättningen (mot norr) af kustlandet vid Kap Dan. Grönlands ostkust (så- lunda bägge ** partes Gruntlandise") förutsattes vara en enda sammanhängande sträcka ända till midt emot Norge \ hvarifrån ett sund på högst 50 mil, efter Gomeras utsago, åtskilde densamma. Enligt skalan å Carta marina menas här tyska mil (a c. 7,400 m.), och Olaus har sålunda missräknat sig nära fyrdubbelt, alldenstund närmaste af- ståndet mellan Finmarken och Grönland vid 70*" n. br. torde utgöra mer än 1,500 km. Men felet kan delvis förklaras därigenom, att den del af Grönlands ostkust, som ligger rakt i norr om Island, d. v. s. trakten om- kring Scoresby sund (70® n. br.), genom magnetens väst- liga missvisning nödvändigtvis skulle komma att å Carta marina ligga NO. om Island; och å andra sidan rycktes Finmarken genom här förhärskande ostlig deklination mera upp mot nordväst, hvarför båda länderna på detta sätt betydligt närmades till hvarandra. Dock kan natur- ligtvis som en medvärkande orsak härtill tänkas, att Olaus sammanblandat' uppgifter om Scoresbys kust med dylika rörande Jan Mayen, h vilken ö är belägen nära 400 km. rätt i öster om förstnämnda land. Kartan anger, som förut är nämndt, äfven vid östliga Gruntlandias kust tillvaron af polarströmmen. » Hist. n, c. 10. 154 Ostkusten af Grönland (båda ** partes Gruntlandise**) var enligt Olaus bebodd af Pygmei, d. v. s. Eskimåer \ Detta har också besannats genom flera upptäcktsresor och expeditioner till östra Grönland, företagna i nyare tider ^. År 1822 fann den engelske hvalfångaren William ScoRESBY JUN. vid Livorpoolkusten något norr om den stora hafsarm eller fjordbildning, som nu bär namnet Scoresbys sund, vid ungef. 70° 30' n. br. (Kap Swainson) lämningar och spår efter Eskimåer, såsom tältringar, små jordkulor (förrådskamrar), bearbetade stycken af ben och trä, spetsen af en pil eller harpun o. s. v. Äfven längre in i Scoresbysundet (Kap Hope) funnos spår af människor, och ännu flera sådana vid Kap Steward på det bakom Liverpoolkusten liggande Jamesons land, där Scoresby hittade raster af en mängd hyddor och vinterbostäder, ingräfda i jorden och stensatta med golf af sand, lera och mossa. Vidare funnos en mängd grafvar. Ruiner af hyddor, spridda nästan öfverallt på kusten af Jamesons land, visade att denna trakt fordom hyst talrika invånare. Norr om 72** n. br. (Kap Moorsom) funnos likaledes på denna resa lämningar af Eskimåer, nämligen omkr. 50 sommarboningar m. m. Och nästa år 1823 träffade Cla- VERiNG ännu längre norrut på Claveringön vid öfver 74® n. br. ett antal af 12 infödingar (eller mera), hvilket egendomligt nog är den enda gång man på Grönlands ostkust norr om 66° n. br. råkat lefvande Eskimåer; den s. k. andra tyska Nordpolsexpeditionen 1869 — 1870 (Ger- mania) hittade däremot så långt i norr som på Shannonön (öfver 75° n. br.) och vid Kap Carl Ritter (på 76° n. br.) grafvar, hustomter och stenkretsar (för sommartält) efter forna eskimåiska inbyggare. Den under C. Ryders led- ning företagna danska expedition, som 1891 — 1892 öfver- vintrade på Danmarksön vid sydkusten af Jamesons land * Samma benämning "Pigmei" äfven hos Claudius Glavns och Jac. Ziegler. ^ Se härom bl. a. C. Ryder, Tidligere Expeditioner till Grönlands Östkyst nordfor 66<^, Dansk Geografisk Tidskrift, XI, 1891—92, s. 64 o. ff. 155 1 den stora Scoresbyfjorden \ påträffade visserligen lika litet som Scoresby 1822 någon lefvande infödingsstam, men däremot, liksom denne, många spår af en tidigare jämförelsevis talrik eskimåisk befolkning, spridd från mynningen af Scoresbys sund till de innersta fjordarne. Man fann vinterboningar och talrika tältplatser. Husen voro påfallande små, byggda af sten och grästorf med en låg husgång som bruket är hos de fläste eskimåfolk, samt alla mycket infallna och öfvergrodda med pil, ljung och mossa. Deras utseende tydde på, att det var mycket längesedan de varit bebodda, och Ryder uttalar som det sannolikaste, att deras användning ligger ftera hundra år tillbaka i tiden, Hvad beträffar befolkningsförhållandena längre söderut omtalas Angmagsalik som en bebodd plats högt upp på ostkusten redan af D. Crantz 1765, i hans "Historie von Grönland". Och 1884 påträffade Kapt. G. Holms expedi- tion vid Angmagsalikfjorden en eskimåstam på omkr. 400 individer, som förut icke stått i beröring med européer. Hos dessa Eskimåer öf ver vin trade Holm 1884—1885; de ägde bl. a. flera traditioner om tidigare förbindelser med en längre norrut lefvande befolkning. På kusten söderut intill Kap Farewell har ett par gånger i nyare tider ^t. ex. Graah 1829—30, Nansen 1888) träffats Eskimåer. Jag anser för troligt, att sjöfarande redan i 15:de och 16:de årh. råkat på och känt till på Grönlands ost- kust boende eskimåstammar, och att Olaus Magnus här- igenom kunnat förskaffa sig underrättelser om dessa ^. Dessutom har han begagnat Ziegler, hvilken, egendomligt nog, såsom sin sagesman för Grönland uppger Johannes Magnus och icke Erik Walkendorff ; men har Olaus träffat denne senare i Trondhjem 1518 kan han ju mycket väl af honom ha tagit reda på de anteckningar och upplys- * Se Dansk Geograf. Tidskr. XI, s. 187 o. ff. ' Den & Carta marina förekommande teckningen af striden mellan en dvärg (Eskimä) och en fullvuxen man (Europé), torde tyda p& någon l)erättel8e om Eskimåers angrepp på till kusten anländande sjöfarande. 156 ningar rörande Grönland och dess invånare, som den norske ärkebiskopen, i ock för en tillämnad expedition, hade hopsamlat. Ar mitt antagande riktigt, att Olaus Magnus' västliga Gruntlandia är landet vid Sermilik- och Angmagsalikfjordarne (omkr. 60** n. br.), och det östliga^ Gruntlandia däremot trakten omkring Scoreshy sund (70°^ n. br.), var det helt naturligt, att Olaus på båda ställena, just de, såväl i en äldre som i en senare tid, nästan enda bebodda punkterna på hela ostkusten, skulle omtala des& inbyggare. Eskimåerna äro enligt Olaus' beskrifning småväxta^, men modiga^. Deras boningar (vinterbostäder?) omtalas: de likna omvända skeppskölar (eversse carinse) till följd däraf, att infödingarne uppbygga sina hus af ref ben af hvalfiskar (ex costis cetorum) i stället för träbjälkar; de täcka dem omsorgsfullt med mossa och ljung för att utestänga snö och regn^. På bilden till tionde kap. i andra boken af sin historia har Olaus aftecknat dessa hvalrefbensbyggnader ; de äro allånga och hvälfda som en båt med kölen uppåt. Man kan tveka, huruvida Olaus, härmed afsett Eskimåernas sommarbostäder eller vinter- boningar; möjligen har han menat båda slagen, ehuru på det östliga Gruntlandia 4 stycken eskimåtält (som användas om sommaren) äro uppritade. Det är emeller- tid just i norra delen af östra Grönland man funnit spår af sådana hvalbensbostäder, som Olaus omnämner. Enligt en uppgift begagna inbyggare i norr, i stället för trärib- bor (af drifved), såväl till husbyggnader som för tälten narhvalens horn. Scoresby fann hvalfiskben i de p& ^ Genomsnittshöjden for Eskim&erna är: för män i Västgrönland 1,60 m., i Ostgrönland 1,62 m., för kvinnor i Västgrönl. 1,60 m., i 0st- grönl. 1,53 m. Jmfr K. Bahnson, Etnografien I, s. 231. ^ Jmfr Opera breve. ^ Hist. n, C. 10: " — in littore cernuntnr habitationes hnmansB} qaasi everssB carinse. Et merito, quia et costis cetorum velut grandibns lignis, incolse conficiunt aedes, mnsco et frnticibus pro nivibns ac imbri- bas arcendis solicite contegentes**. 157 Jamesons land (vid Scoresbyfjorden) af Eskimåerna kvar- lämnade jordhyddorna, från hvilka taket var borttaget; och Claverinö berättar om de på Claveringön anträflfade Eskimåerna, att de begagnade tält, där skelettet eller sta- tivet utgjordes af hvalben (omväxlande med trä) \ Olaus berättar vidare, att Grönlands inbyggare äro erfame sjömän, och att de känna konsten att tillvärka ett slags båtar, som de betäcka med skinn (d. v. s. ka- jaker). *Uti dessa — säger Olaus — äro de säkra för hvilken vind som hälst, vare sig de drifvas mot klip- porna eller ut till hafs^. De äro äfven sjöröfvare, som med sina skinnfartyg anfalla köpmansskeppen, h var vid de icke angripa ofvanifrån, utan söka underifrån genom- borra desamma^ ^. Olaus hade 1505 sett tvänne sådana skinnfartyg hänga i Oslo Hallvardskyrka öfver västra porten, hvilka ^konung Haakon^ under ett krigståg till Grönlands kust sades hafva tagit ^. På Carta marina har Olaus vid kusten af östliga Gruntlandia uppritat en dylik farkost eller kajak, där den lilla pilspetsen upptill sanno- likt skall betyda hufvudbonaden på den i båten sittande 'fångaren^. Vid stranden synes en Eskimå, som med pil och båge anfaller ett främmande skepp. Han är mycket lätt igenkänlig genom den ganska noggrannt åter- gifha typiska eskimådr akten: ett slags stöflar af sälskinn, så kallade '^kamiker^, en sorts kort päls eller öfver- klädnad äfvenledes af sälskinn (eller fågelskinn), samt af samma material gjord mössa eller hätta. Figuren sy- nes äfven ha öfre delen af benen blottad såsom ofta är fallet bland Eskimåerna. Olaus Magnus tyckes ha känt till något af Grön- lands äldsta historia. Med ^konung Haakon^ har han ^ Jrnfr Dansk Geogr. Tidskr. XI, a. 77 o. flf. * Jmfr Opera breve. ^ Opera breve; Hist. II, C. 9: "in Gruntlandia genus piratarum reperiior scorteis navibus utens, arbitrariaque uavigatione non tam superne, qnam inferno forinsecus sentinas negotiatorum terebrando insidians". * Hist. ibid. 158 troligen menat Haakon Magnusson (af Folkungaätten)^ under hvilkens regering i Norge (1355 — 1380) häftiga strider föreföUo mellan de nordiska kolonierna i Grön- land och Eskimåerna. Dessa senare hade 1345 öfverfallit och ödelagt Yästerbygden och lefde sedan i krigstillstånd storbygden; så omtalas sammanstötningar mellan nordboarne och Eskimåerna 1379 (under konung Haakon Magnusson) och 1418 ^ Berättelsen om de grön- ländska båtarne i Oslo kyrka har för öfrigt, som Stobm påpekat, en parallel i Claudius Clavus' uppgift, att skinn- båtar (kajaker) förvarades i Nidaros katedralkyrka. Så- väl dessa som de i Oslo befintliga torde ha tagits under ofvannämnda strider med Eskimåerna och sedan som seger- Ijyten hemförts till Norge ^. VI. Island och öame i Nordatlantiska hafsret. Sedan kristendomen blifvit införd på Island uppstod en jämförelsevis liflig förbindelse mellan de isländske andlige och utlandet, hvilket föranledde, att underrättel- ser om detta nordliga öland så småningom trängde fram till sydligare näjder^. Så torde Adam af Bbemen ha er- hållit sina uppgifter om Island af män, som sammanträffat med den förste isländske biskopen Isleifur Gissurarson (1056 — 1080), hvilken mottog sin invigning i Bremen af ärkebiskop Adalbert. Adam anslöt sig utan vidare till den isländske munken Dicuils mening, att Island var ^ Jmfr FiNNUR JÖNSSON, ofv. anf. afhandl., Nord. Tidskr. 1893, 8. 533 o. ff. * Storm, Claudius Olavus, Ymer, 1889, s. 140. ^ Jmfr Th. Tuoroddsen, Oversigt över de geografiske Enndskaber om Island fer Reformationen, Dansk Geografisk Tidskrift, Bd X, 1889 —1890, s. 116 o. flf. 159 samma land som det pytheanska Thule. Af samma åsikt voro äfven, som förut är antydt, de gamle isländske för- fattame, hvilket man ser af företalet till Landnamabok; och samma uppfattning träffas hos Saxo Grammatigus samt sedermera hos de allra fläste medeltida författare. Adam af Bremen omtalar i öfrigt hafsisen och Islands jöklar, dess invånares hufvudnäring (boskapsskötseln) samt bostäder (jordhyddor) o. s. v. ^ ; vulkanerna på Island om- nämnas allraförst af den engelske biskopen Giraldus Cambrensis (1146 — 1223) i dennes arbete Topographia Hibernice^, En utförligare beskrifning af Islands geo- grafiska beskaffenhet finnes dock först hos Saxo, som själf uppger isländska skrifter bland källorna för sitt arbete. Sedan Saxo omtalat Islands läge m. m. lämnar han föl* jande skildring af de där förekommande varma spring- källorna (efter Anders Sörensen Wedels öfversättning ^) : *Här är en underlig källa, som genom sitt rykande vat- ten förvandlar allt, hvad som träffas däraf, till sten ; dock behåller det sin förra form och skickelse. Där finnas också andra vattensamlingar (latices), hvilka understundom så tillökas med vatten, att detta i tårar och droppar skju- tas högt upp i luften och bestänker med hvitt skum all- ting i närheten. Understundom sjunka de så undan, att vattnet tager sitt lopp under jorden, och man knappast kan märka, att där är eller förut har funnits vatten. '^ Denna beskrifning af de varma källorna torde vara all- deles riktig, och troligen har Saxo genom någon isländare fått underrättelse om en eller annan springkälla, liknande den nuvarande Geysir; huruvida särskildt denna senare existerat på Saxos tid anser Thoroddsen^ vara mycket tvifvelaktigt, då den aldrig omnämnes i den gamla is- * Adam. Brem., IV, G. 35. ^ Thoroddsen, anf. st., s. 117. ' Den dauske Erönike af Saxo Grammaticus, oversat af Anders SÖRENSEN Wedel, Ebhm 1851, s. 29 o. ff. Jmfr Saxonis Grammatici Historia Danica, ed. P. E. Muller, Havn. 1839, I, 1, s. 13 o. ff. ^ Thoroddsen, anf. st., s. 118. 160 ländska litteraturen. Det kiselhaltiga vattnets stenbil- dande kraft beskrifves äfven i Saxos ofvan anförda skil- dring, likaledes huru bäckenet efter ett utbrott tömmes och vattnet drager sig tillbaka i jorden ; sedermera höjer det sig på nytt, svämmar öfver samt kastar strålarne upp i höjden. De vulkaniska företeelserna, drifisen, glet- scherfenomenen och de kolsyrehaltiga källorna äro icke häller uteglömda i Saxos geografiska beskrifning af Is- land — det heter nämligen: **På samma ö finnes äfven ett berg [Hekla, isl. Heclufiall], som städse står i glödande och brinnande lågor. Underligt är, att berget, som på alla sidor är täckt med is och snö, likväl kan ha till- räcklig näring för denna sin oupphörliga och osläckliga eld. På vissa tider drifver in till land en ofantligt stor mängd af is, och då denna första gången stöter emot klipporna gifver den ett förskräckligt ljud och osedvan- ligt buller ifrån sig, så att några hafva varit af den me- ningen, att syndiga människors själar blifvit dömda att här vistas, för att pinas med olidlig frost och köld för syndens skull. Ingen kan häller lägga något stycke af denna is så fast och hårdt intill land, att det icke våld- samt ryckes bort, då den öfriga stora mängden af is lossnar och drifves ut åt hafvet. En annan slags is fin- nes inne bland bergen och klipporna, som på vissa tider ändrar sig, så att det, som understundom ligger öfverst, kommer att ligga nederst, och det som ligger nederst kommer hasteligen dit, där förut låg det öfversta. Som ett bevis härför berättas det, att åtskilliga människor, som rest öfver isen, fallit ned mellan sådana isklyftor och strax därefter blifvit uppkastade igen samt funnits döda på den släta och hala isen. Det berättas äfven, att där finnes ett förgiftadt vatten, så att den, som dricker däraf, snarligen dör. Också andra källor förekomma, i hvilka vattnet har en smak liknande öl. Här finnes äf- ven eld, som förtär vatten, men icke gör någon skada på hör(!). Och en slags sten träffas här, som till följd 161 af sin säregna natur af sig själf flyttas och föras omkring bland bergklipporna." Att berg, som voro betäckta med is, kunde utsända glödande lava och eld, var naturligtvis en omständighet, som skulle förvåna såväl Saxo som hans samtid. Be- rättelsen om de flygande stenarne härleder sig, enligt Thoroddsens förmodan, från sägner om vulkaniska ut- brott, hvarvid större och mindre lavastycken flyga upp och ned ur kratern ; hvad beträffar elden, som icke kunde angripa hör (!), torde vara sannolikast, hvad P. E. Muller håller före, att i den ursprungliga texten stått "lignum" i stället för "linum" \ då t. ex. i Speculum regale (Konge- spejlet) och andra äldre skrifter omtalas den förvånans- värda egendomligheten, att lava icke skulle kunna för- tära trä^ Legenden om de fördömda själarnes jämmer mellan drifishoparne går igen i de flästa resebeskrifniDgar och skildringen af Island under den följande tiden; be- skrif ningen af landisen torde säkerligen hänföra sig till den kända omständigheten, att föremål, som falla ned i gletschersprickorna och vid dessas tillslutning frysa fast i isen, sedermera vid det öfversta lagrets afsmältning komma fram i dagen långt borta från det ursprungliga stället; äfven torde åtskilligt i den plastiska isen kunna röra sig mellan islagren och så småningom skjuta upp till ytan^. Källor med kolsyrehaltigt vatten finnas på åtskilliga ställen på Island^, den mast bekanta är vid Rauöamel i Hnappadals sj^sla på Snsefellsneshalfön ^ ; en- ' Saxonis Gi*amm. Historia Danica, ed. P. E. Muller, I, 1, s. 17, n. 5. ' Thoroddsen, anf. st. s. 119. ' Jmfr Alb. Heim, Handbuch der Gletscherkunde, Stuttg. 1885, ». 229, 360. * Uppträder kolsyra i förening med vatten kallas dylika källor vanligen '^surbrunnar" ; utströmmar kolsyra i form af gas benämnes gas- källan *mofett". Jmfr Supan, Physische Erdkunde, Leipzig, 188é, s. 328. SiEGMUND GiJNTHER, Lehrbuch der Physikalisch. Geographie, Stuttg,, 1891, fl. 141. B&da slagen af ofvannämnda företeelser förekomma på Island ; jmfr Unser Wiasen von der Erde, II, 1, s. 390. * ELIlund, Histor.-topogr. Beskrivelse af Island, I, s. 405. Källan 11 162 ligt Thoboddsen kallas sådana källor ännu allmänt på Island "ölkelldur". Historia Norvegice omtalar i likhet med Saxo både de så kallade ^ölkällorna*' och de heta springkällorna samt omnämner Islands istäckta berg och jöklar; af de förra framhållas "möns Casulse" (Hekla), som skakas af jordskalf såsom ^tna och utstöter svafvellågor ^ Islands nuvarande namn finnes första gången ut- satt på en anglosaxisk karta från 10:de årh., afbildad i Lelewels atlas ^. Sedermera förekommer Island mer eller mindre riktigt återgifvet såväl på de italienska kompass- kartorna från 14:de och 15:deårh. ^ som i de Ptolemaeiska renässancekartevärken, där ön vanligen tecknas med en längsta utsträckning från söder till norr*. Denna form torde ha en nordisk upprinnelse, ty den träffas både på Zamoiski-kartan och på Claudius Olavus' karta i (Nancy- handskriften af Kardinal Filiastrus' Ptolem^usupplaga). Å sistnämnda karta har Island en halfmåne-liknande form och ligger mellan 64° 10' — 67° 50' nordl. br. ; i den åt- följande texten omnämnas biskopssätena Hölar (civita& HoUensis) och Skälholt (c. Scalotensis) och tillfogas upp- lysningen, att alla hästar på Island äro små och hvita, ("ölkelda") ligger n&got norr om R. i vulkaniska omgifningar och har kallt vatten. ^ Monumenta Hiator. NorvegisB ed. öust. Stoem, b. 93. "Casula* ^-vestis cucuUata, kappa med hätta, ordagrann öfvers. af "Hekla". Ibid. not 9. Underrättelser om Island förekomma äfven i den af Tho- RODDSEN (anf. st. s. 120) omnämnda skotska krönikan "Ghronicon de Laner- cost" (o. 1346) samt i "Speculum regale"; fr&n midten af 14:de årh. har man äfven en jämförelsevis innehållsrik beskrifning öfver Island af ab- boten ArngrImur till Thingeyrar (f 1361). ^ J. Lelewel, Géographie du moyen åge, Bruxelles, 1852 — 57. ^ T. ex. på Marino Sanudos karta 1320, Andrea Biancos 1436^ Andrea Benincasas 1476 och Fra Mauros 1459. * Så är fallet med t. ex. Ulmerupplagan af Ptolemseus 1482, Buysch's karta 1508, Bernardi Sylvani 1511 m. fl. Å Laurentius Frisius' karta 1522 har däremot Island sin längsta utsträckning W. — ö. 163 gå i skridt och äta torkad fisk liksom hö^ I det ut- drag ur Olavus' ursprungliga beskrifning öfver Norden, som förekommer hos Franciscus Irenicus, heter det om "Mens Hechelberg" (Hekla, oriktigt förlagdt till Norges kuster): "inferni ac purgatorii speciem repraesentat. Hunc horrendo clamore instincti vultures ac corvi nigerrimi cir- cmnvolando perterrefaciunt. Totus praeterea möns ejulatu lachrymabili intonat, clamor ad unum miliare dilatatus diffunditur. Duo quoque fontes illic horrent diversissimi, primus intensissimo frigore, alius calore intractabili prae- ditus caetera elementa longe excedunt** ^. Föreställningen, att vulkanerna voro en slags skärseld eller hemvist för de fördömdas själar synes varit allmän under medeltiden ; enligt den nordiska uppfattningen utgjorde särskildt Hekla en dylik straffanstalt^. Att Heklas egenskap att vara på en gång snöfjäll och vulkan i öfrigt var känd, framgår af den i Lelewels arbete tryckta samlingen af resturer (öfver hela Europa till Jerusalem)^, hvilken äfven torde ha användts af Olavus^, och där det heter: " lueghelberch (o: Heghelberch) — est möns igneus ab una parte et glacialis ab altera parte". Till berättelsen om de tvänne källorna (hos Olavus och Franciscus Irenicus) skall jag återkomma i det följande. Bland öfriga om Is- land förekommande legender i det 15:de årh. vill jag i denna öfversikt endast nämna dem, som stå att läsa på den tyske riddaren Martin Behaims från Niirnberg (f 1506) berömda glob från år 1492. Den första och andra af dessa legender lyda: "Item in Issland findt man Men- ^ Gustav Storm, Den danske Geograf Claudius Olavus, Ymer, 1891, 8. 32—38. * Exeges. Histor. GermaniEe, Lib. X, Gap. 18. Jmfr Storm, anf. arb., Ymer, 1889, s. 142. ' Man ansåg i äldre tider pä, Island, att de från en krater ut- slungade lavastycken (bomber, lapilli) voro svarta, fördömda själar, som i f&gelgestalter utkastades från de fördömdas uppehållsställen, jmfr Thoroddsen, o. a. st., s. 119. * Lelewel, Géographie du moyen åge, Epilogue s. 285 — 308. 5 G. Storm, anf. arb., Ymer, 1891, s. 18. 164 schen von 80 Jahren, die nie kein brodt gessen ; do wächst kein Korn und an brodts stadt ist man dörre fische. In der Insel Island fehet man den Stockfisch, den man in unser land bringet" \ Härtill anmärker Thoroddsen^, att stockfisken vid denna tid i själfva värket just utgjorde hufvudnäringsmedlet för Islands befolkning, då det ut- ländska mjölet var en dyrbar artikel, som endast de för- mögne hade råd att anskaffa, och det obetydliga åker- bruk, som i forntiden idkades här och hvar på Island, for längesedan hade alldeles upphört. Berättelsen om att Isländarne använde stockfisken i stället för bröd, kunde sålunda sägas vara riktig i 15:de årh., men gäller ingalunda för vår tid; brödet är nu som i andra länder ett af landbefolkningens hufvudnäringsmedel, och klipp- fisken, som i så stor mängd utföres till utlandet, ätes endast sällan af Isländarne. Under första hälften af 16:de årh. blefvo hanse- aterna, sedan de efter en mängd strider och våldsam- heter utdrifvit sina rivaler, engelsmännen, från Island, envåldsherrar öfver den isländska handeln^, och de be- * Jmfr Nordenskiöld, Facaimileatlas, s. 72. ^ Thoroddsen, ofv. anf. st., s. 123 o. följ. ^ Redan i andra hälften af 15:de årh. började hansestädernas köp- män, framför allt frän Hamburg, drifva handel på Island, deltaga i det isländska fisket samt öfverhufvud uppträda som medtäflare till engels- männen, hvilka alltsedan 13:de årh. utsträckt sina handelsfärder hit och åtminstone från 15:de århundradets början haft den isländska handeln uteslutande i sina händer. Detta medförde emellertid ganska snart våld- samma sammanstötningar och fiendtligheter mellan engelsmän och bam- burgarne, hvilka till och med kommo i strid med själfva hanseförbnn- det. Detta ogillade nämligen i hög grad Hamburgs sjöfart på Island, emedan de ville ha den nordiska fiskhandeln samlad i Bergen, och till följd däraf strängt förbjödo sjöfart, såväl på Norges öfriga västkuststä- der som på de under Norges krona lydande Öländerna. I början af 16:de årh. stiftade likväl Islandsfararne i Hamburg en särskild förening '*Sante Annen Broderschop der Islandesfarer", hvars räkenskapsböcker ännu fin- nas bevarade i Hamburg. Hamburgarnes sedvanliga handelsplats var Havnefjord (Haneforde), som äfvenledes varit engelsmännens förnämsta hamn, men hvarifrån de efter en hård strid utjagades af hanseaterna 165 rättelser, som i 16:de årh. förekomma om nämnda land, härstamma till största delen från tyska kunskapare och sjöfarande, samt innehålla ofta öfverdrifna och fantasti- ska uppgifter. Af dylika framställningar rörande Island vill jag här något närmare framhålla Jakob Zieglebs; för sina uppgifter om "Tyle", som Ziegler efter Saxoö m. fl:s föredöme identifierar med Island, nämner han Jo- hannes Magnus som källa. ^Tyles invånare — säger Ziegler^ — äro enligt Saxo Grammaticus^ de återhåll- sammaste af alla människor. De äro kristna och hafva som hela Schondia sin egen skrift. Fädernas märkliga bedrifter och den egna tidens händelser nedskrifva de och fira i sånger och visor, och hugga slutligen in dem i klippor och uddar, så att minnet däraf må lefva hos de efterkommande lika länge som naturen blifver orub- bad. Ön sträcker sig i norr och söder och har en längd af nära 200 schoner. Den är till stor del uppfyld af berg och obebodd (montosa et inculta). De jämna de- lame äro så rika på gräs, att boskapen måste drifvas från betet för att den icke skall gå under till följd af fetma (ne ab arvina suflfocetur). För öfrigt utmärker sig ön genom märkliga under. En klippudde (rupes sive promontorium) flammar med ständig eld liksom ^tna; där är de orena andarnes fängelse. Ett visst slags is drifver i stora massor mot stranden, men hur noga dess skorpa är bevarad, så försvinner den genast och rasten af detta slags is drager sig från udden ut på hafvet. Andarne där uppenbara sig vid mänskliga förrättningar. 1518. Engelsmännens sista tillhåll var Grindavik (i Gullbringu sysla p& Västlandet), där de hade byggt ett fäste och ägde en besättning; denna blef 1532 öfverfallen af hanseaterna och nedhuggen till sista man. Jmfr Peterm. Mitteil., 1869, Ergänz.-h. N:o 26, s. 5—6; Norsk ffistorisk Tidskrift, 2 BsBkke, 5 Bd, 1886, s. 246; Dansk Geograf. Tidskrift, 10:de Bd, 1889— 1890, 0. 131. Om engelsmännens handel på Island se Finn Magnussens afhandl. i Nord. Tidskr. for Oldkyndigh. Bd II. ^ Hans Hildebbands öfversättning af Zieglers Schondia, Geograf. Sektionens tidskrift, 1878, Bd I, N:o 2, s. 9 o. följ. ' Jmfr Histor. Danica, ed. P. E. Muller, Praefat. s. 7. 166 Vålnader af dem, som drunkna eller på våldsamt sätt omkommit, visa sig för kända människor så tydliga, att man, okunnig om deras död, hälsar dem som lefvande med handslag, och icke varsnar sitt misstag förrän de försvinna." Berättelsen om drifisen härstammar från Saxo, men uppgifterna om spöken och vålnader torde härleda sig från tyska köpmäns berättelser, hvilka i an- dra hand (genom Johannes Magnus) berättats för Zieg- ler; tron på andar och gengångare torde på Island lika litet som öfverallt annorstädes ha varit ovanlig på denna tid. Hvad berättelsen om boskapens fetma vidkommer, torde anledningen därtill ha varit det förhållande, att på ef t er året drifvas fåren på Island tillbaka till bygden, efter att hela sommaren i frihet ha afbetat det kraftiga gräset på fjällgräsgångarne, hvarför de då äro som mast feta och välfödda^ På Zieglers karta (1532) har Island den vanliga långsträckta, från norr till söder gående, formen (mellan 63 — 69° n. br.); ön är ungefär tre gånger så lång som den är bred, och afsmalnar mot norr. På västkusten finnes utsatt ett berg **Hekelfol promonto- rium** som ligger midt emot "Hvetsargh promontorium** på Grönlands ostkust ; afståndet var enligt Ziegler så kort, att man på en gång kunde se båda bergen vid seg- ling från den ena kusten till den andra. Uppgiften härom synes härstamma från de isländska sagornas be- rättelse, att man från förberget Ritur vid Isafjord kunde se tvärs öfver Danmarkssundet till Gunbjömsskären vid Grönland^. Ziegler nämner i öfrigt, i likhet med Clau- dius Olavus, de båda biskopssätena "Holen** i norra och **Skalholten" i södra delen af Island, samt omtalar tvänne förberg, uddarne «Choas« (63° n. br.) och **Madher« (65° 10' n. br.). Olaus Magnus har för sin framställning af Islands geografi och för legenderna rörande detta land begagnat sig af uppgifterna hos Saxo Grammaticus och Jakob Zieg- * Thoeoddsen, anf. st., s. 132. ^ Grönlands historiske Mindesmserker, I, a. 126. 167 ler. Den sistnämndes här ofvan anförda skildring af Is- land och dess naturförhållanden, andarne och vålnaderna m. m., är med ett par undantag nästan alldeles ordagrannt återgifven i andra bokens tredje kapitel af Olaus Magnus' historia. Ännu en tredje källa torde Olaus ha användt. På flera ställen omtalar han den isländska handeln och berättar, att tyska köpmän, i synnerhet från Bremen, Hamburg, Lubeck, Wismar^ och Rostock^ årligen segla till Island. De hade stor fördel af denna handel, men då köpmännen voro bedrägliga och svekfulla gent emot inbyggarne, hade man upprättat och utrustat en beväp- nad ryttartrupp för att skydda invånarne för våld från köpmännens sida och för att indrifva den tillbörliga skat- ten till kronan '\ Äfven berättas om tyskarnes strider med engelsmän och skottar, när de vilja fördrifva hvar- andra från de isländska hamnarne ^: å Carta marina ser man söder om Island ett skepp från Hamburg i färd med att skjuta ett skotskt fartyg i sank. På kartan finnas äfven vid sydkusten (västkusten) af landet tre ankrade skepp, vid ett af dessa står ordet Bremen*. Det ligger sålunda nära till hands att antaga, det Olaus under sina upprepade besök i de tyska hansestäderna insamlat upp- gifter och underrättelser om Island genom resande köp- män och sjöfarande; åtskilliga legender och notiser rö- rande Ölandet i norr torde äfven allmänt ha varit i om- lopp, så t. ex. uppgiften (både hos Behaim och Olaus Magnus), att Isländarne åto fisk i stället för bröd. An- 1 Hiat. VII, c. 23. ^ g^gi ^ q 15 3 Jmfr Hist. VII, C. 23 och XI, C. 15 samt Opera breve. Som TuoRODDSEN, anf. arb., s. 134, framhåller, torde ofvanstäende berättelse om ryttarek&ren knappast ha uågot annat underlag än några oklara un- derrättelser, att Isländarne flera gånger gjort köpmännen väpnadt mot- stånd, och att konungens fogdar och länsmän med vapenmakt måst indrifva de kungliga afgifterna. * Hist X, C. 15; XXI, C. 3. ^ De bremiska köpmansfartygens handelsplatser voro i allmänhet belägna på västlandet, t. ex. Budir på Snaefellenes. P£T£RM., Mitteil. 1869, Erg.-h. 26, s. 5 o. följ. 168 tagligen har också Olaus af hanseatiska sjöfarande skaffat sig de distansuppgifter han använder, samt möjligen sett någon kursforeskrift (''läskartebok") rörande Island eller något sjökort däröfver; på båda dessa möjligheter eller på någondera af dem tyder den å Carta marina fram- trädande starka västliga missvisningen för Island. De å kartan förekommande namnen göra likväl intryck af att vara insatta efter muntliga underrättelser \ I afseende på frågan, huruvida Island kunde vara de gamle författarnes Thule eller icke, har Olaus uttalat sig mycket bestämdt. I den geografiska inledningen till Indiens historia af Gomera heter det nämligen efter 01a.u& Magnus (med Storms öf versättning ^) : "Några tro, att Islandia är Thyle, den yttersta ön i norr, så vidt Ro- marne visste. Men det är icke så; ty det är endast en kort tid sedan Islandia upptäcktes, och denna 5 är större samt ligger längre mot norr. Thyle är egentligen en liten ö, som ligger mellan Oroades och Fare: den sträcker sig något (mera) mot väster och under 77 gra- der^, ehuru Ptolemseus icke lägger den så högt (i norr).* Islandia eller "islandet" (terra glacialis) ligger "40 mil från Fare, 60 från Thyle och mer än 100 från Oroades" *. Angående Islands läge och utsträckning i öfrigt har Olaua likaledes uttalat sig ; å Carta marina är Islandia ett stort ^ Detta är äfven Brenners mening, se Eristiania Videnskabssel- skabä Forhandl., 1886 (Die ächte Earte des Olaus Magnns, s. 23). 2 Norsk Hiator. Tidskrift, 2 B., 5 Bd, 1886, s. 387. ^ Då Gomera förlägger Island under 73^ och Thyle under 77®^ öfverensstämmer detta icke med Carta marina, där Tile ligger mellan 68 — 69" n. br. och Islandias sydspets mellan 77 — 78" n. br. Gomera måste ha sammanblandat de uppgifter han fått af Olaus Magnus. Dock synes Olaus beträffande Island icke varit fullt säker på desa värkliga läge, ty det heter hos Gomera: "Island ligger (måhända) ännu längre mot norr (än under 73" n. br.) enligt någras mening, som säga, att en dag där varar ungefär lika länge som två månader hos oss.* Jmfr Storms afhandl. om Joh. Scolvus, Norsk Hist. Tid., 2 B. 5 Bd, 1886, s. 386. * Dessa uppgifter (hos Gomera) stämma fullkomligt öfverens med distanserna å Carta marina. 169 Öland sydost om Grönland, sträckande sig från sydväst (77 — 78** n. br.) mot nordost (omkr. 88'' n. br.) och med, som han uppgifver, en längsta utsträckning af 100 tyska miP. Ziegler hade gifvit Island en längd (från söder till norr) af nära 200 schoner, ett grekiskt mått, hvars längd af Ziegler angifves till 5,000 steg^, d. v. s. 1 tysk mil (å 7,400 m.)^. Bestämmandet af Islands längd till 200 ty. mil innebar naturligtvis en alldeles oerhörd öfver- drift, och Olaus var sålunda i sin fulla rätt att reducera denna siffra till jämt hälften (100 ty. mil, d. v. s. 740 km.), ehuru äfven sistnämnda längduppgift betydligt öf- verstiger det värkliga måttet, som utgör ungef. 472 km. Största bredden på Island sätter Olaus å Carta marina till något öfver 40 ty. mil, d. v. s. 296 km., hvilket mått däremot är något mindre än det värkliga, ungeL 333 km. eller tre breddgrader. Oaktadt denna jämförel- sevis obetydliga minskning i bredd kunde man dock vän- tat, att Islands ytinnehåll just på grund af den öfver- drifna längdutsträckningen skulle ha erhållit ofantliga proportioner, men Olaus har tvärtom nedsatt ytinne- hållet därhän, att, som han bestämdt uppgifver, Island endast var dubbelt så stor som Sicilien^. I värkligheten är den förstnämnda ön [104,785 kv.km.] mer än fyra gånger så stor som den senare, hvars storlek endast ut- gör 25,740 kv.km. Carta marina visar Islands kust jämförelsevis föga utskuren, endast nordkusten har mindre ansatser Tiärtill; Islands stora nordvästliga halfö, som endast med ett näs af 10 km:s bredd sammanhänger med landets hufvud- massa, är alldeles borta. Hvad terrängen beträffar fäster * 01. Magn., Hist. II, C. 3. Jmfr Gomeras uppgift, N. Hist. Tidskr. 1886, 8. 886. ^ Geograf. Sektionens Tidskr. 1878, Bd I, N:o 2, s. 9, U, 65. ' Jmfr HERMA.NN Wagner, Lehrbnch der Geographie, I, Hann. u. Leipzig, 1894, s. 43. * Jmfr Opera breve; Auslegung: "zweimal so gross als Sicilien", likasä Ficklers text 1567, och den latinska s. &. : "duplo maior Sicilia**. 170 sig Olaus först och främst vid de isländska vulkanerna. Deras toppar äro, säger han, betäckta med evig snö, under det att vid foten af fjällmassorna ständigt brinner en svafveleldy som aldrig kan helt och hållet förtära sig själf^ Den som närmar sig bergen kan lätt kväfvas af stoftet och den utkastade glödande askan (vi pulveris et favillse scaturientis), eller .störta ned i de uttorkade af- grunderna, som äro tilltäppta med vulkaniska utbrotts- partiklar från bergen och klyftorna eller sedermera på nytt råka i brand genom ökadt tillopp af dolda svafvel- ådror^. Ehuru Olaus i samma kapitel omnämner de ita- lienska vulkanerna Aetna, Vesuvius och Campanus (Phle- grseiska fälten), jämföras likväl på ett annat ställe Is- lands vulkaner särskildt med Aetna, hvarom enligt Olaus' mening de förra erinrade, äfven därutinnan, att de lik- som Aetna "straffade själarne** ^. A Carta marina äro fyra islandska berg uppritade, af hvilka åtminstone tre tydligen äro vulkaner. Den mellersta af dessa har intet namn, den västliga är Hekla, och nordost om de båda nu nämnda träffas den tredje vulkanen, som kallas Möns Crucis. Vid topparne läsas orden nix perpetua (evig snö), under det att foten af vulkanerna omhvälfves af lågor. Invid den mellersta vulkanen synas tvänne. afrundade stenar, hvartill kommentartexten ("Index** vid kartans rand) fogar upplysningen: ^saxum quod ob magnitudinem * Jmfr Opera breve och Hist. II, C. 2: "In lalandia . . . qualis natursB montes sint, iam arbitror fere toti mundo compertum, eo quod ultra veterum relationem in Charta nostra Gothica descriptionem Ptole- msei supplendo, horum montiam situm et naturam ostendimas esse singn- larem, scilicet in eorum vertice nivem före quasi perpetuam et in base ignem sulphareum continue sine sui consumptione exardescentem.** ^ Hist. II, G. 2 : ... . "Maxime cum in multis locis torridsB vora- gines cum cinere apparent montium combustorum et yallium: qusB iterum tacitis incrementis sulphureis succrescentibus, quasi circulari temporum spatio disponuntur ad "combustionem". ' Jmfr Opera breve. Jämförelsen mellan Hekla och Aetna torde möjligen kunna spåras redan hos Saxo, se Praefat. s. 16. 171 exalcdionis volare videtur** ^ d. v. s. lavaslagg eller så kallade ''bomber'', hvilka vid en eruption utslungas ur kratern. Nedtill vid basen af alla tre fjällen finnas an- gifha lika många afgrundsliknande djup eller mörka hålor, bärande namnet chaos. Djupet af dessa var så stort, att man icke med ögat kunde nå botten, utan endast medelst rep, som sänktes ned från öppningarne, kunde uppnå •densamma^. Å motsvarande bild i Olaus' historia synes «n man på en stege klättra upp till hålan (''chaos") vid det mellersta berget; i bildens förgrund såväl här som å €arta marina synas tre större och ett mindre kar, hvilka enligt Thoroddsens förmodan^ voro af sedda att visa, huru man i dessa förstod att koka svafvel från svafvel- källorna; själf upplyser likväl Olaus ^ härom, att de ifrå- gavarande "karen" beteckna fyra källor af, som han sä- ^er, "olika natur". Men rundt omkring dessa källor — tillägger han — togo inbyggarne en mängd svafvel -och sålde detsamma för ringa pris, 1,000 pund för Vio:dels florin (dukat) ^. Af ofvanstående framställning ser man, att Olaus icke bestämdt skiljer på den speciellt vulkaniska värk- 43amheten (lavautbrott, vulkaniska eruptioner) och solfa- tara-företeelsen, utan anser, att båda följas åt; ja, att •döma af ordalagen i Hist. de gent. synes han till ock med föreställa sig, att eruptionerna föranledas af svafvel- minor eller svafvelådror, som råka i brand. På Island finnas egentligen endast tvänne af solfataravärksamhet karaktäriserade områden; det betydligaste af dessa lig- ger öster om sjön Myvatn i Suör-Tingeyjar-sysla i norra Island, där man invid Nåmafjäll träffar en mängd svaf- velminor eller så kallade "nämer". De bestå af flera ^ Jmfr Saxo, Prsefat. (Miill. I, 1, s. 17): "est et saxum quod . . . propria Daiivaque motione pervolitaf*. ^ Jmfr Opera breve. ' Dansk Geografisk Tidskr., 10 Bd, 1889—1890. * Opera breve. ^ Man har i senare tider p& Island sökt tillgodogöra sig svaflet fr&n Bolfatarerna, men de befintliga tillgångarne synas på det hela taget vara for obetydliga, för att dylika företag skalle kunna bära sig. Jmfr Nathorst, Jordens historia, s. 200. 172 lågt upphöjda kullar eller tufvor af gul pulverliknande svafvel, och ha i midten en liten rörformig öppning, hvarifrån rökpelare oupphörligt uppstiga. Därintill fin- nas äfven en hel del svafvelkällor (s. k. "dyndkällor**) med djupa kratrar och branta väggar, stora kittlar stadda i kokning \ Det är emellertid sannolikast, att Olaus fått sina uppgifter om svafvelminorna från sydvästligaste Island, där det andra af de nämnda solfatara-områdena förefinnes. I Gullbringu-s^sla på Islands sydvästliga halfö^ (Reykjaneshalfön) träffas svafvelminorna på sluttningen och vid foten af Sveifluhåls, en fjällsträckning, som från Underhliderne stryker mot söder till närheten af kusten ^. Här har också Olaus öster om Foglasker och Rök (Rey- k Janes) å Carta marina utsatt ordet ^sulphur" , Detta solfataraområde liknar alldeles motsvarande företeelser på nordlandet, ehuru dessa senare äro betydligt mera storartade. Den hos Olaus förekommande benämningen ^chaos" såsom betecknande afgrunder eller hålor vid foten eller sluttningen af vulkanerna — hos Ziegler " promontorium Choas" — måste rimligtvis af se någon rent vulkanisk företeelse, och torde möjligen stå i samband med den egendomliga och karaktäristiska konstruktionen af Islands vulkaner. Dessa stå nämligen oftast i förbindelse med sprickor i berggrunden, och öfver dessa sprickor stå vul- kanerna ordnade i rader och bildande kraterkedjor. Men det förekommer äfven (i synnerhet inom Reykjanesområ- det), att lavan utgjuter sig från sprickor på sidan af en^ fjällsträckning, utan att några som hälst spår till krater- bildning eller slaggkäglor förefinnas; liksom det äfven- ledes händer, att vid lavans utströmmande ur sprickorna slagg- och lavaklumpar utkastas^. Här ha vi sålunda anledningen till Olaus' uppgift om elden vid foten af her- * Jmfr KIlund, Hist.-topogr. Beskrivelse af Island, II, a. 172—173. ^ KIlund, anf. arb, I, s. 41. ' Nathorst, Jordens historia, s. 185 (efter Thoroddsen, Oversigt över de isländske Vulkaners Historie, Ebhn, 1882). 173 ^en, liksom förklaringen till benämningen ''chaos^, som tydligen afser slutiningarnes och sidornas sprickbildningar. Det är betecknande, att Olaus jämför de isländska vul- kanerna icke med t. ex. Vesuvius, som erbjuder en helt annan typ, utan med ^tna, hvar bekanta parasitkratrar just framte stor likhet med flera af Islands vulkaner. Hekla förlägges af Olaus till Islands sydvästkust, nordost om B6k (Reykjanes); från berget låter han en eldström eller lavaström sträcka sig ända ned till haf vet ^ Därtill fogar han Saxos legend om elden (lavan) "som icke kan förtära blånorna(!), men ständigt förtär vatt- net" ^. Vulkanen öster om Hekla bär icke något namn"^; möjligen afser den någon af vulkanerna i Katla-, Laki-, eller Yatna-jökullsgrupperna, hvilka alla ligga öster om Hekla i södra delen af Island. Midt inne i landet nord- ost om förutnämnda båda berg, Hekla och det namnlösa, ligger vulcanen Möns Crucis. På Island förekomma en hel mängd namnsammansättningar med "kross" (kors), men ordet ingår som sammansättningsdel, så vidt jag känner, endast i tvänne namn på berg, nämligen Erossanesfjäll i SuÖr-miila sysla på ostkusten och Erossaviksfjällen i Nordr-miila sysla, sydost om Langanes, de senare en "delvis snötäckt, brungul fjällmassa", som stryker från SW. mot NO. ut till hafvet*. Men dessa berg äro inga vtdkaner; dock kan Olaus möjligen ha förväxlat Krossa- viksfjällen med t. ex. Odådahrauns sydväst därom lig- gande stora vulkanområde i det inre af Island, om hvil- ket underrättelser kunnat tränga ned till kusterna. Öster ^ Före Olaus Magnus' tid hade Hekla haft utbrott åtminstone tio gånger; utbrotten 1294, 1300, 1341 och 1436 utmärkte sig särskildt för sina ödeläggande värkningar. Jmfr Näthorst, anf. arb. s. 188. Fantasien sattes tidigt i rörelse af berättelser om lavaströmmarnes kamp med vatt- net i sjöar och älfvar. * Jmfr Opera breve. ^ I Opera brefve heter det att Hekla är det första, Möns Crucis det tredje berget o, s. v., hvarvid "det namnlösa** öfverhoppas. I den tyska och latinska bearbetningen 1567 har Möns Crucis blifvit **det andra ber- get**, Helgafisel det tredje. * Kalund, anf. arb. II, s. 195 och 199, s. 250. 174 eller sydost om Hekla och den namnlösa vulkanen samt- sydost om **Mons Crucis** ligger Möns sanctus af nästan samma höjd som de nyssnämnda bergen, men utan vul- kansignatur. Benämnigen ''det heliga berget" (i Opera breve ** Helga", Ficklers bearbetn. "Helgafiel"), och fram- för allt dess angifna läge invid abbatia Helgeficel lämnar icke någon svårighet öfrig vid detta bergs identifiering. Det måste vara det på norra sidan af Snefellsneshalfön belägna Helga felV "ett litet, hvälft, endast mot norr brant afskuret fjäll, som med sin största längd från öster till väster står ungefär midt på halfön Torsnes; sedt från norr har det ett särdeles karaktäristiskt utseende, i det den branta fjällväggen med sina basaltpelare reser sig som en mörk hvälfd port" ^. Vid sydsidan af fjället ligger gården Helgafell, hvarest i slutet af 12:te årh. upprättades ett kloster för munkar af Augustinerorden ^.^ Att Olaus å sin karta gifvit fjället och klostret ett all- deles oriktigt läge torde bero på missförstådda eller falska muntliga uppgifrer. De fyra förut omnämnda källorna beskrifver Olau» på följande sätt^. De äro skilda till sin natur: "den första förvandlar till följd af sin ständiga hetta (suo per- petuo ardore) allt, som kastas däri (omne immissum), till sten med bibehållande af dess förra form (priore forma manento) ; den andra är olidligt kall (intolerabilis algoris), den tredje frambringar öl (cerealem liquorem producit) och släcker törst, den fjärde utdunstar en pästartad smitta (pestiferam contagionem exalat) och är dödsbringande. Vid denna uppräkning af de kiselhaltiga, stenbildande, ^ Ett litet fjäll med detta namn förekommer äfven norr om Bey- kjaneshalfön, öster om Beykjavik i Ejösar sysla, men detta har Olaus Magnus icke kunnat afse med sitt "Möns sanctus**, som låg i närheten' af klostret Helgafell. Jmfr KÅlund, anf. arb. I, s. 29. 2 KÅLUND, anf. arb. I, s. 438—439. ^ Klostret, som var rikt p& jordagods, indrogs jämte sina egen- domar till kronan vid reformationen, Kalund, ibid., not 1. * Jmfr Opera breve och "Index cartffi marinse" hos Brenner, anf. st., s. 6. 175 varma springkällorna, de kalla kolsyrehaltiga, så kallade "ölkällorna** (på Snefellsneshalfön vid Ranöamel) samt de giftiga svafvelsyrehaltiga har Olaus i allt väsentligt följt Saxos uppgifter \ ehuru de hos Saxo förekommande tre slagen af källor på Island af Olaus Magnus gjordes till fyra. Det förefaller därför, som Olaus här äfven begagnat Fbanciscus Ib£Nicus' indelning af nämnda käl- lor (efter Olavus?)^; det heter nämligen hos Franciscus Irenicus: Olaus Magnus: ^ Duo quoque fontes illic hor- Fontes quatuor diverssime na- rent diversissimi, primus Intenses- turae quorum unus perpetuo ardore simo frigore, alius cdlore ititrac- — — — convertit in saxum etc, tahili praeditus csetera elementa alter est intolerahilis algoris etc. longe excedunt. Olaus synes från Irenicus ha upptagit det slag af källor, som utmärkt sig genom "en outhärdlig köld" (saknas hos Saxo), och uppstält dessa såsom en särskild afdelning, skild från "ölkällorna", ehuru båda dessa slag endast afse ett och samma slags källor nämligen de kolsyrehaltiga. Beträffande Islands hydrografi är Olaus Magnus, här liksom öfverallt i hydrografiska frågor, föga upplysande. Han gifver Island tre tämligen stora insjöar, alla med utlopp åt sydost. Icke häller förekomma synnerligen många uppgifter angående Islands klimat; dock lämnar han underrättelser om vindarne och drifisen. Att den vind, som kallas Circius enligt Olaus' uppgift häftigt ra- sar öfver landet, ja, till och med så våldsamt, att väg- farande knappast kunna komma fram, vare sig ridande eller gående, och såväl människor som djur måste taga sin tillflykt till underjordiska boningar^, detta är så tillvida alldeles riktigt, som Island på grund af sin närhet till den stora nordatlantiska barometerdepressionen (subpolara mini- ^ Saxo, PrsBfat. s. 13 o. flf. ^ Exeges. Hiator. German. X, C. 18. ' I kartkommentaren (Index) vid kartans rand. * Hist. VII, C. 23. 176 mum) och till följd af betydliga variationer i lufttrycket just är särskildt utsatt för väldiga stormar ^ Men då Olaus synes vilja hålla före, att i synnerhet västliga och nordliga eller nordvästliga vindar ("Circius ex Occidéntali ac Septentrionali commixtus**) blåsa på Island^, öfverens- stämmer detta icke med värkliga förhållandet, emedan tvärtom östliga och nordöstliga vindar, som stryka öfver starkt uppvärmda delar af hafvet, där äro förhärskande; de kalla nord- och nordvästvindarne uppträda däremot sällan, så att under vanliga förhållanden Island kommer i åtnjutande af en högre årstemperatur än bredden skulle tillåta^. Drifisen beskrifver Olaus efter Saxo: *den ut- stöter en förfärlig suckan och klagan liksom af mänsk- liga stämmor, hvarför man tror att människor där plå- gas^ ^. A kartan finnes en mängd isflak utlagda, icke vid kusten af nordlandet eller nordvästlandet, där drif- isen mest förekommer, utan vid nordöstra och östra ku- sterna af Island. Med drifisen vid Islands kuster för- håller sig så, att polarströmmen för densamma nästan alltid först till landets nordvästligaste punkter, omkring Horn eller Kap Nord. Drifisens hufvudmassa föres ge- nom Danmarkssundet ned längst södra delen af Grönlands ostkust, men den del däraf, som packas tätt intill Island, föres af den s. k. Irmingerströmmen (en gren af Golf- strömmen, som skjuter in mellan polarströmmen och Kap Horn längst nordlandet) österut förbi hela nordkusten, hvarpå den utefter ostlandet drifver mot söder, och slut- ligen längs sydkusten ut i öppna hafvet. Den is, som kommer till sydlandet, har således alltid kommit från öster, däremot aldrig från nordväst. En och annan gång inträffar det äfven att ostkusten blockeras af drifis, när ^ Jmfr Unser Wissen von der Erde, II, 1, a. 391. 2 Higt. VII, C. 23. ^ Unser Wisaeii von der Erde, anf. st. * Opera breve; i kartkommentaren (Index) å kartan heter det: ** gla- des miaerabilem humane vocio gemitum indicans fidem facit ibi homi- num animas tormentari". 177 nordkusten är isfri, i det isen från Langanes omedelbart drifves söderut längst ostlandets Olaus Magnus' uppgift är sålunda ingalunda oriktig, men visar, att hans sages- man icke känt till nordkusten af Island, hvilket äfven framgår af obefintligheten af ortnamn å nordlandet. Den is, som kommer till ostkusten (och östliga delen af nord- landet), består oftast af isflak (icke isberg)^; äfven här- utinnan visar sig Olaus' teckning vara riktig. På isflaken har Olaus afbildadt tvänne isbjörnar, hvilka djur ofta, särdeles under stränga isår, med drif- isen komma till Island och göra påhälsning äfven på sydlandet. Olaus låter äfven det inre landet vara bebodt af nämnda djur. Hvitbjörnarne beskrifver han såsom mycket stora och starka: med klorna bryta de hål i isen, hvarefter de dyka ned i vakarne och taga fisk, som de föra till stranden och förtära. Jägarne plägade för- ära björnskinnen till kyrkorna att läggas framför alta- ret^. På Island förekommo äfven hare och räf, till ock med "svarta räf var** (blåräfvar) *. Å Carta marina fin- nes i nordligaste delen af landet aftecknad en springande räf, och en annan sticker hufvudet ut ur en jordkula. Man kunde som Thoboddsen säger ^, vara frestad att tro, ' TuoRODDSEN, Den grönländska drifisen vid Island, Ymer, 1885, s. 14G o. 159. Sebastian Munster (Cosmographia, Beschreibung aller Lender etc. Basel 1548), som hämtat de flästa af sina uppgifter rörande Island och Norden från Olaus Magnus (Auslegung) uppger, att driHaen ligger åtta månader rundt om Island. Detta synes dock vara i någon mån öfyerdrifvet, ty enligt den af Thoroddsen (anf. st. s. 156) lämnade grafiska framställningen af driHsens förekomst vid Island under åren 1800 — 1883 låg isen endast ett enda år, 1866, kvar så länge som åtta månader. ^ Thoroddsen, ibid.: "att isberg så sällan ses vid nordlandet och ostlandet kan måhända förklaras därigenom, att de sticka mycket dju- pare och därför föras af den mera på djupet gående kalla strömmen ut ur Danmarkssundet, medan den flata isen föres af Irmingerströmmens yarmare ytvatten längst nordkusten mot öster och söder". ' Hist. XVIII, C. 24; på bilden är aftecknad en jakthydda på isen, bvarifrån jägaren smyger sig på de fiskande björnarne (med spjut). * Eartkommeut. (Index) å Cart. mar. * Thoroddsen, Oversigt över de geogr. Kundsk. om Island, Dansk Geogr. Tidskr. 10:de Bd, 1889—90, s. 135. 12 178 det denna af bildning stod i förbindelse med näsets namn Melrakkaslétta (melrakki = räf), ehuru det är troligare, att bilden kommit att stå där tillfälligtvis. Vidare nämner Olaus bland djurlifvet på Island **hvita korpar** och fal- kart Jaktfalkar utgjorde åtminstone i 12:te årh. en af Islands exportvaror^. Ehuru landet "till största delen var bergigt och oupp- odladtj i synnerhet vid nordkusten" till följd af den förut omtalade vinden Circius' ** skarpa lufthålor** (austera spi- racula)^, hade det likväl rikedom på betesmarker^. Grä- set växte så högt, att man måste rifva upp det, på det boskapen kunde beta utan vansklighet^. Efter Zieglers föredöme berättar Olaus, att boskapen till och med måste drifvas bort från betesmarkerna, för att de icke skulle spricka af fetma ^. Island hade en stor mängd boskap, och boskapsskötsel var en af befolkningens hufvudnäringar. Därför kunde Island också producera. en stor myckenhet af godt, saltadt smör. Då det icke fans tillräckligt många tunnor och kar för insaltningen, förfärdigades till smörets bevarande stora 30—40 fot långa och 4 — 5 fot höga kistor af välluktande trä (**cistas vel capsas ex odor- ifero ligno**); på många ställen fyldes dessa hvarje år och smöret användes antingen hemma eller exporterades ^. Boskapsskötseln afkastade äfven ulP. Den andra af befolkningens hufvudnäringar var fisket. Detta var synnerligen gif vande; man fångade säl (**vituli marini**) samt fiskade stockfisk (aselli), helgeflundra (rhombi) och torsk, hvaraf det bästa slaget kallades "marlucz" , och af spanjorer och portugiser fördes ända ^ Brenner, 8. 6 (Index); Opera breve. ^ Thoroddskn, anf, arb., s. 117 — 118. ^ Hist. II, C. 3. * Opera breve. ^ GoMERAS geografiska beskrifning, Norsk Hist. Tidskr., 2 B. 5 Bd. 1886, s. 387. ^ Index: hos Brenner, anf. arb., s. 6: "pabnli tanta leticies nt nisi armenta a pascuis arceantur aruina rumpantur". Jmfr Opera breve. ^ Hist. XXI, C. 4. ^ Gomeras uppgift. Norsk Hist. Tidskr. 2 B. 5 Bd. 1886, s. 387. 179 till Rom. Tiden för fisket var Februari, Mars och April; fisken torkades i den kalla blåsten och uppstaplades se- dan som ved i stora högar på öppna faltet \ hvarefter den såldes eller utbyttes till tyska köpmän för säd, öl, tyger eller andra ting^. Inbyggarne voro nästan alla fiskätare, hvarför de också kallas **ichtyophagi**; de åto stockfisken med smör till liksom bröd^. Olaus ansåg emellertid, att det rika och gifvande fisket invärkade skadligt på drifvandet af åkerbruk, för hvilket enligt hans mening på Island icke funnos några klimatiska hinder. **Invånarne, säger han^ så föga säd och skörda därför obetydligt; de skulle säkerligen ha fullt upp med bröd, om de sådde mera ymnigt, men nu bli de lata till åkerbruk för det vinstgifvande fiskets skull.** Säd importerades från Ltibeck, Rostock, Stral- sund, Hamburg och Bremen*. Isländarne drucko äfven utländskt öl, som infördes från de tyska sjöstäderna, men dessutom funnos inom landet själft naturliga källor, hvilkas vatten hade samma smak som öl (de omtalade "ölkelldur**), och som tillfredsstälde alla behof i detta hänseende ^. Isländarne bodde — säger Olaus — i jordkulor (Grip- toporticus), sålunda skyddande sig mot kölden på samma sätt som folken i Afrika skydda sig för solens hetta ^. Då Isländarne aldrig bott i vare sig jordkulor eller jord- hålor, afser denna uppgift säkerligen det å Island vanliga bruket, att täcka hyddorna och husen med tak af jord eller torf. Äfven förekommo — säger Olaus — hus af hval- ben^. Isländarne skildras i öfrigt såsom storväxta och modiga^, de äro krigiska (afser förmodligen deras strider med engelsmän och hanseater) samt frikostiga, älskvärda och friska människor, som oftast lefva "utan medicin** och likväl uppnå 100 års ålder ^. » Opera breve. ^ gjgt. XXI, C. 3. ^ Hist. XXI, C. 4. ■* Jmfr kartans "index". ^ Jmfr Opera breve. 6 Gomeras uppgift, Norsk Hist. Tidskr. 2 E. 5 Bd, 1886, 8. 387. 180 De å Carta marina förekommande isländska ortnam- nen äro i allmänhet icke svåra att identifiera. Midt emot Grönland och Hvitsärk ligger Vestrabord portus \ hvarvid man tänkt på ett västligare ortnamn Barö (på Bardastrand) i motsats till ett nordligare (östligare) Barö i närheten af Islands nordvästspets ^. Men då Barö, så vidt man känner, aldrig blifvit kalladt ** Vestrbarö**, an- ser Storm ^, att namnet ** Vestrabord** troligast represen- terar Vestfirdir, landet **ve8tr i fjördum**, d. v. s. den stora, af talrika fjordar inskurna halfö, som i nordväst skjuter ut från Island. Från Västfjordarne norr om Breidifjorden har i alla tider de isländska resorna till Grönland utgått*. Intill Vestrabord står äfven namnet Isafiord (i nordvästligaste Island). Därefter följer mot söder Jökel på en utskjutande halfö; det är det impone- nerande fjället Snefellsjökeln, som gifvit sitt namn åt Snefellsneshalfön '^. Söder härom kommer Hanafiord, han- delsplatsen Hafnarfjördr söder om nuv. Reykjavik^, så Böky Islands sydvästligaste spets Beykjanes, och utanför denna den rad af klippöar, som sedan gammalt kallats Foglasker'^. Mot sydost följa trenne öar och namnet Vespeno^; det är de söder om isländska sydlandet be- lägna Vestmanöarna eller rättare Vestmannaöarne (** Vest- mannaeyjar**). I en isländsk hamnförteckning från 16:de årh. kallas dessa (eller hufvudön bland dem) **Wespen- » Jmfr Hist, n, C. 10. 2 Grönlands hist. MindesmeBrker, III, a. 477. 3 Norsk Hist. Tidskr. 2 B. 5 Bd, 1886, s. 394. * KÅLUND, anf. arb.. I, s. 505. Jmfr Storm, auf. st., s. 395. ^ Jmfr KÅLUND, anf. arb., I, s. 410. ^ KÅLUND, I, 8. 28. ^ KÅLUND, I. 8. 36. Dessa öar äro, utom for sin vulkaniska natur, äfven bekanta såsom den numera utdöda garfågelns (Alca impennis) sista tillflyktsort. Ett af skären bär äfven namnet Geirfuglasker, ett annat, Geirfugladrängr. Jmfr Nathorst, Jordens historia, s. 187. ® Ordet är otydligt, Thoroddsen (Dansk Geogr. Tidskr., X, 1889— 90, s. 135) läser "Vespean", men ofvanstående läsart synes mig vara den rätta. 181 nöe^, och uti en kunglig räkenskapsuppgift från åren 1586 — 1587 (i danska geheime-arkiv.) "Vespenö** \ hvil- ken namnform sålunda öfverensstämmer med den å Olaus Magnus' karta. På den största af dessa öar, Hejmaö (ungef. 1 mil lång och | mil bred), tillika den enda af dem, som varit och är bebodd, har sedan gamla tider funnits en betydande handelsplats, som det vill synas den enda på denna svårtillgängliga del af Islands sydkust. Oarne äro också utmärkta fiskplatser samt besökas hvarje vinter af flera hundra fiskare från närmaste delen af fast- landet. I of vannämnda räkenskapsuppgift finnas flera upp- lysningar om 1500-taIets handels- och fiskeriförhållanden på * Vespenö" ; så omtalas, att kronan därifrån dref handel i kompani med en engelsman, ehuru engelska köpmän då voro förbjudna att komma till Island. På Olaus Magnus' tid innehade emellertid hanseatema här som annorstädes på Island ett obestridt handelsvälde; å Gar. mar. synas också tyska fartyg (** Bremen**) liggande för ankar vid sydkusten af Island. Vid denna kust förlägger kartan äfvenledes Islands förnämsta hamn och handelsplats Ostrdbord (strax öster om ** Vespeno") och anger dess betydelse genom flera teck- ningar såsom af tunnor, staplar af stockfisk, köpmans- tält o. s. v. 2. Motsvarande **Vestrabord" (eller Vest- firdir) i nordvästliga Island borde **Ostrabord** represen- tera Austfirdir eller Ostfjordarne, ursprungligen namnet på hela kuststräckan från Langanes i nordost ned till Rängarvalla syslas ostgräns i söder. Men då Västmanna- öame ligga strax sydväst om denna gräns, och, som förut nämndt, ingen annan mera betydande hamn fans eller fin- nes på hela sydkusten, är det sannolikt, att "Ostrabord* just afser nyssnämnda öar. Och då på Hejmaö finnes en fristående, kägelformig vulkan, HelgafelP, förstår man, hvarför Olaus till denna del af kusten förlagt berget och * Se härom Kalund, anf. arb. I, s, 278 o. ff., II, a. 376, 412. ^ Jmfr äfven träsnitten i Hist. XXI, C. 3. ^ Jmfr KIlund, I, s. 281. 182 klostret Helgaficel. Han torde ha förväxlat Helgafell på Islands västkust med berget af samma namn på Yäst- mannaöarnes hufvudö, och då han möjligen hört talas om de i sydlandet belägna klostren (Kirkebse och Tykkeb», båda i Väster- Skaftafells sj^^sla), antog han, att bland dessa var Helgafells kloster ett, och inlade därför å kartan detta på sydlandets Helgafells kloster var kändt försinrike- dom; Olaus vet äfven att berätta, att det i likhet med domkyrkorna i biskopssätena Scalholdin och Holensis, hvilka orter å Carta marina också finnas utsatta inne i landet, hade sina förnämsta inkomster i smör och stockfisk '^. De återstående tvänne ortnamnen, Vallen vid ost- eller sydostkusten och Berghé norr därom något längre in i landet, torde vara svåra att återfinna å nuvarande kartor. Invid "Vallen" är uppritad en kyrka, som en- ligt Olaus* uppgift var uppbyggd af hvalrefben^; ort- namnet har sålunda säkerligen något samband med hval (Vallanes? Hvalnes?). Fickler ansåg "Vallen" vara namnet på en udde eller ett förberg och skref på denna plats å sin karta: *^Waluisch id est Cetse scopulus". På ostkusten af Island återgifvas tvänne legender, först, enligt den förut omnämnda uppgiften om till in- vånarnes skydd utrustade ryttare, trenne beväpnade så- dana med följande upplysning^: "på Island företaga be- väpnade krigsmän ofta grymma krig, någon gång äfven för obetydliga orsakers skull", samt därefter längst i nordost en citterspelande man, som med musiken lockar till sig simmande svanor*. Härtill svarar en uppgift i Olaus' historia^: "Novere per experimentiam venatores. ^ KirkebaB var ett benediktiner-nunnekloater, Tykkebee ett augustiner- kloster (grundlagdt 1168J, bland de isländska klostren på sin tid ansedt som ett af de allra förnämsta. Jmfr KIlund, II, s. 315 o. 327, Då äfven Helgafells kloster var ett augustinerkloster i likhet med TykkebsB, har Olaus sannolikt just med detta förväxlat Helgafell. ^ Hist. XXI, C. 4. Jmfr Opera breve. ^ Opera breve. * Jmfr Opera breve. 5 Hist. XIX, O. 15. 183 008 suavi citharse, tibiatumque cantu naturaliter delectari : ideoque mentita bovis vel equi imagine, aut sub ipsa bestia viva ad littus in cithara canunt, donec appropinquanti cygno dulcique voci intento, ferreum hamum hasta infixum pectori immittant, chordaque hastse annexa ad littora trahant. ^ Beträffande Olaus Magnus' framställning af de uti Nordatlantiska hafvet söder om Island belägna ögrup- pernas geografi, torde, som förut framhållits, någon sjö- bok eller segelanvisning, möjligefl äfven sjökort, ha tjä- nat som hufvudsaklig källa. Men också andra källor torde ha begagnats, exempelvis Ziegleb. Något öfver 40 ty, mil (296 km.) SSO. om Island träffas å Carta marina ögruppen Fare eller, som den äf- ven kallas, insula Farensis ^ Redan Cladius Olavus upp- tog *Fareö** på sin karta, och på kartan öfver Norden i Ptolemeusuppl. Ulmse 1482 läses ordet "ferensis** å mot- svarande ö. Ziegler har samma beteckning som Olaus Magnus, ** Farensis insula** ; å Wagenaers sjökort lyder namnformen: **Farren**. Olaus låter Färöarne utgöra en tätt sluten grupp af 8 öar (utom klippan Munken), åt- skilda genom smala i allmänhet från NO. — SW. gå- ende fjordbildningar; i värkligheten ha dessa riktningen NW. — SO. Sistnämnda riktning har däremot kartans ögrupp i sin helhet fått, i längd utgörande en sträcka af 27 ty. mil (199,8 km.), i bredd 15 ty. mil (111 km.). Af öarne äro 5 namngifna, nämligen längst i NW. Norderö, som antingen motsvarar ön Bordöe eller representerar *'Norderöarne**, den nordliga gruppen i motsats till den mera isolerade, sydliga Suderöe, å Carta marina Suderö; båda dessa äro å Olaus' karta de ytterst i NW. belägna af hela ögruppen. Österut följer gruppens största ö å kartan, Dumö, som till namnet torde afse någon af de ^ Se kartans index samt Hist. II, G. 5. 184 små Dimonöarne (stora och lilla Dimon) i Suderöfjord. Ecclesia Faren, hvilka ord läsas åtskilda å tvänne olika öar, men detta oaktadt böra föras ihop, och uttrycket ''diocesis Faren** i kartans index torde med all sanno- likhet vara hämtadt från Zieglers uppgift: **Est in ea (se. insula) ci vitas episcopalis dicta et ipsa Farensis**, det senare adjektivet oriktigt användt som namn för öarnes hufvudort. Den lilla östliga ön Streme å Olaus' karta är den största af Färöarne, Strömö, och Mulse i väster är möjligen Naalsö (eller Nulse) sydost om nämnda huf- vudö. Om Färöarnes inbyggare uppgifves, att de ära "ictyophagi" och "cete grandia tempestatibus appulsa dis- secant et inter se partiuntur" ^ Kartan återger en i trång fjord strandad stor hval, som synderstyckas och delas af befolkningen^. Strax söder om Färöarne låg den höga hafsklippan ** Munken" eller Monachus. Dess utseende beskrifves på följande sätt^: "Habet . . naturali suo situ et incisione partium, praesertim verticis, cappara contextam, imo et proprietatem, ut omnes in dira tempestate ad eum con- fugientes, tutissime susceptos consoletur. Quinimo V8& omnibus his, qui vi ventorum agitati non attingunt fim- briam vel sinum eius." Det ryktbara skär, som bar namnet Munken, är numera försvunnet '^ ; det var en myc- ket lodrät isolerad, 22 meter hög klippspets eller pelare, som på ett afstånd af 6 km. från Suderös kust höjde sig ur hafvet och tjänade som god landkänning för den söder- ^ Kartans index, jmfr Opera breve. ^ I kartans index läses legenden: "ibi (se. in insula Fare?i) pre- sidi regionis dantur capita corvorum pro tributo in signum occise noxia avis que ibi agnos et oves occidit." Samma uppgift förekommer emel- lertid i Hist. de gest. sept., men gäller där Island. 3 Hist. II, C. 5. * Munken störtade alldeles ned år 1885 och står nu ej högre of- ver de kringliggande skären, än att bränningen äfven i någorlunda lugnt väder slår upp öfver densamma, se Dansk Geogr. Tidskrift, Vin, 188S —1886, s. 48. 185 ifrån kommande seglaren. Det påstods förr, att kring denna pelare löpte en häftig malström, som ovilkorligen uppslukade den seglare, som vågade nalkas densamma. Någon dylik malström finnes likväl ej, ehuru ström- sättningarne söder om Suderö anses vara särdeles våld* samma ^ 40 ty. mil SSO. om Färöarne visar Carta marina en likaledes i riktningen NW. — SO. utsträckt ögrupp Hetlandia, d. v. s. Shetlandsöarne. Zamoiski- och Ulmer- kartorna ha **herlant", Ziegler däremot "Hetlandia in- sula**, Wagenaer har **Hitlandt**. Olaus ansåg ögruppen vara af ungefar samma längd och bredd som Färöarne; liksom desse är ögruppen i fråga — 5 större och 3 mindre öar — söndersplittrad genom långa, smala fjordar i rikt- ningen NO. — SW. Hetlandia är — säger Olaus ^ — ** episcopatus, patria fertilis, mulieres habens pulcherri- mas**. Namnen rundt ögruppen torde, som förut är visadt, vara hämtade från en holländsk eller hanse- atisk segelbok. Mui är tydligen ön Mousa, Mosesey (förr Mosey). Brystsund (Breesont hos Wagenaer) är den ut- märkta, ofta besökta hamnen Bressay Sound vid nuvar. Lerwick (efter sundet mellan Mainland och ön Bressay, fordom Briisey) ^. Skalvogh (på holländska kartor Schaweij eller Scalwey) är den nuvarande byn Scalloway (i södra delen af Mainland), förr den gamla tingsplatsen Skålavägr eller Skälavegr (** skålens**, d. v. s. tingshusens våg eller väg)*. Svinhorhovit, nu Sumburgh Head (fordom Svin- borg) är Mainlands sydspets^. Ecclesia S. itfaj^wi^ kyrkan S. Magnus vid bukten af samma namn å nämnda ös väst- kust. — Möns Gipsi tyder möjligen, som Brenner gissar ^, * Jmfr Th. Nordström, Om Färöarne, Geograf. Sekt. Tidakr. 1878, Bd I, N:o 1. * Kartans index; jmfr Opera breve. ^ Detta sund hette fordom Bruseyjarsund, se P. A. Munck, Sam- lade Afhandlinger, ndg. af G. Storm, III, s. 156. * Munck, anf. st., s. 173. * Ibid., s. 177. ^ Krist. Vidensk. Selskabs Forh., 1886, 15, s. 24. 186 på den än i dag å Shetlandsöarne idkade kalkbränningen ; Hätklyfta torde vara en svensk form för ett holländskt namn (Hanglip)^ på någon punkt af ostkusten (å Main- land), Fledere är säkerligen ön Friöarey, nu Fair Isle eller Fair hill. Fyrtio ty. mil söder om Färöarne och trettio ty. mil (244,2 km.) WSW. om Shetlandsöarne äro Orkney- öarne utlagda, Orcades. Ziegler hade ännu i öfverens- stämmelse med den antika traditionen räknat såväl Shet- landsöarne som Orkneyöarne till "Orkaderna** (Orchades), och uppgifvit Orkaderna i inskränkt mening (d. v. s. Orkneyöarne) till ett antal af 29; men Olaus skiljer be- stämdt på båda grupperna och räknar ända till 33 öar bland Orkadernas arkipelag. **Af dessa öar — säger han — voro några öfvergifna, men de andra bekvämligen och lyckligt bebodda**. Ögruppen ** utgjorde fordom ett konungarike** och lydde förr under konungen af Norge, hvarför inbyggarne talade norska^. Den största ön var Pomona^ eller Selanda (okänd namnform), och härå läses ^Episcopatus Orcadum^ (biskopssätet var Kirkevaag, nu Kirkwall), samt ^Begum antique sepulture^ ^. Egendom- ligt är, att Olaus låter **höfdingen öfver Orkaderna** vara bosatt på ön Tile^. Väster om Orkaderna (på omkr. 30 ty. mils afstånd) lågo **Insule Hebrides si ve Muanides dicte versus Hiber- niam numero XL** , äfvenledes fordom under Norges härra- välde ^. Här angif ves ön lona, samt, liksom på Orkaderna, ^Äntique sepulture Regum^. ^ Jmfr mht. glepe, glippe = Ritze, Spalt? (nno. "glip" = läng, smal Aabniug; Sprsekke?), "Hanglip" är möjl. ==^ "hang-glip". ^ Se Opera breve och Aualegung der neuen Mappen. ^ Enl. MuNCK, anf. arb., III, s. 91, är denna namnform uppkom- men genom en missuppfattning af Solinus' ord: "sed Thyle larga, et Diutina jjomona copiosa est. (Pomona uppfattades som egennamn). * Jmfr kartans index samt Opera breve; legenderna äro utsatta kartan. * Opera breve. 187 vn. Skandinaviska halfön i allmänhet, gräns- haf, kustbildniDg, terräng och bevattning. Olaus Magnus' namn på den stora nordiska halfön är Scandia peninsula^, men omväxlande med detta af Plinius och Ptolemseus först använda namn begagnar han i likhet med brodern Johannes äfven benämningen Scan- diana insula^, Procopius hade — menar Olaus — orik- tigt tilldelat Skandinaviska halfön namnet Tyle^, därtill förledd af namnlikheten med det norska landskapet ^ Tyle- marchia^ *; själf ansåg Olaus, som förut är nämndt, att Ty le var en liten ö, som låg mellan Orkaderna och Fär- öarne. Olaus Magnus låter den nordiska halfön sträcka sig från o. 57° n. br. i söder ända till Nordpolen i norr (90° n. br.), men han har icke varit så alldeles viss om, hur lång denna sträcka egentligen var, ty under det att han på sin karta fixerat nämnda afstånd till ungef. 280 (rundt 300) ty. mil, d. v. s. 2,072 (resp. 2,220) km., upp- ger han i sin historia väglängden från det nordliga Fin- marken till det sydligaste Götaland, i samma mått, till ^ Jmfr legenden å Garta marina samt Opera breve. 2 Johannes Magnus, Situs ScandiaB, (Hist. Gothor); Ol. Magnus, Hist. Prffifat. - — "Scandiana** måste anses som ett af Scandia härledt adjektiv. I Nancy-handskriften af Claud. Olavus* beskrifning öfver jorden förekommer subst.-formen "Skandinla", en af förf. uppfunnen mellan- form mellan Skania och Skandinavia. Jmfr Gustav Storm, Ymer, 1891, fl. 24 och not a. * Opera breve: **io ritrouo Procopio piu veratamente hauere de- flcritta risola Scandiana sotto 11 nomo di Tyle**. * Opera breve. Huruvida Procopius känt till ordet "Tylemarchia" är ovisst; det förekommer icke i hans skrifter. Namnen Thule och Tele- marken torde knappast, som Nordenskiöld tror (Facsimileatlas, s. 33, not), ha något att göra med hvarandra. Telemarken ligger inne i landet (i södra Norge) och namnet Thule afsåg ursprungligen (hos Pytheas) ett landskap eller en ort vid kusten i nordanfjällska Norge (o. 65^ n. br.). 188 öfver 525 ty. mil, d. v. s. 3,885 km. ^ Båda uppgifterna innebära naturligtvis en ansenlig öfverdriftj då afståndet från Nordkap på Magerö (71° 12' n. br.) till Sveriges syd- rand (55° 20') i värkligheten utgör 1,850 km., men de visa tillika, att Olaus, ehuru han öfverskattade Skandi- naviens utbredning från söder till norr, dock haft ögat öppet för halföns i och för sig väldiga utsträckning ; intet europeiskt land utom Ryssland har, vare sig förr eller senare, sträckt sig genom så många breddgrader som Skandinavien. Då Olaus lät den nordiska halfön i norr tangera Nordpolen, fick i enlighet med denna hans upp- fattning de nordligaste trakterna. Finmarken och Biarmia,. en längsta dag på 6 månader^, men hvad i öfrigt Skan- dinaviens läge inom olika "klimat" och "paralleler" be- träflFar, möta oss, som förut är nämndt, äfven här tvänne olika uppfattningar hos Olaus Magnus, i fråga om hvilka. jag hänvisar till föregående framställning (kap. 3). Skandinaviens bredaste ställe lägger Olaus mellan ungef. 23° 30' ö. long. i väster (Skutenes) och ungef. 40°^ 30' ö. long. i öster (Boslagen), samt låter detta afstånd utgöra omkr. 120 ty. mil, d. v. s. (i rundt tal) ungef. 900 km. Äfven denna beräkning var för stor, allden- stund Skandinaviens största bredd från väster till öster (ungef. på 60:de breddgr. från 5° — 15° 45' ö. long.) en- dast går upp till 750 km. Då Olaus i allmänhet gaf denna bredd, 740 ä 750 km., åt halfön norr om linien Skutenes-Roslagen — äfven vid Throndhjemsfjorden, där denna har sin smalaste insnörning, 350 km. — samt först på en linie från Torneå till hafvet i norr låter Skandi- navien något draga sig tillsammans (till ungef. 590 km. ; värkliga afståndet knappt 500 km.); då han vidare upp- skattade bredden af Skandinaviens sydligare halföparti,. från Bohuslän till Östergötland, i någon mån för stor (till ungef. 370 km., i värkligheten ungef. 335 km.), samt ^ Hist. I, 2: **ab hac tamen Finmarchia Septentrionali ad An- straliora Gothomm ultra 350 milliarium Gothicorum est distantia'*. 2 Hist. I, C. 1, 2. 189 åt Skandinavien gaf den ofantliga utsträckning i längd, som förut omtalats, kan man knappast förstå, att upp- gifterna om ytinnehållet icke rättat sig därefter och blif- vit, äfven dessa, ansenligt öfverdrifna. Olaus omnämner, att Plinius kallat Scandinavia till följd af dess okända storlek "en andra värld** (ob incompertam magnitudinem Alterum orbem)\ och att Procopius uppgifvit, det Thule var 10 gånger större än hela Britannien^. Olaus insatte visserligen denna Procopius' uppgift bland legenderna på sin karta, men då han i sina öfriga geografiska arbeten ingenstädes återvänder till den byzantinske bistorieskrif- varens öfverdrifna uppskattning af Skandinaviens stor- lek^, torde han ha begagnat denna mera som reklam än som ett med hans egen uppfattning öfverensstämmande omdöme. Själf uppgifver han*, att de nordliga länderna, hvarmed han, att döma af sammanhanget på detta ställe, menar Norge, Sverige och Finland (möjligen äfven de ryska gränstrakterna), i omfattning voro större än Ita- lien, Hispanien och Galllien tillsammanstagna. Denna jäm- förelse är naturligtvis något oriktig, alldenstund de tre förstnämnda ländernas sammanlagda storlek (utom ryska gränstrakterna) endast uppgår till 1,149,463 kv.-km. (in- beräknadt de skånska landskapen) och de tre romanska ländernas ytinnehåll utgör tillsammans 1,320,241 kv.-km., men tager man i betraktande Olaus Magnus' betydliga öfverskattning af Skandinaviska halföns utsträckning i längd och bredd, kommer nyssnämnda uppgift om de nordiska rikenas storlek ansenligt närmare värkliga för- hållandet. Då Olaus vidare säger, att Sverige är dubbelt ^ Hist. IV, C. 4. Jmfr legenden & Carta marina (vid "Scandia") samt Opera breve. * Jmfr Oaria marina (ibid.) och Opera breve : " et si dice diece molte magiore di tutta Bertagnia**. ' Äfven om man under benämningen Britannien på Procopius' tid innefattar endast nuvarande England och Wales (150,697 kv.-km.) och icke medräknar Skottland (78,895 kv.-km.), ligger öfverdriften i öppen dag, då Skandinaviens storlek är 775,859 kv.-km. * ffist. II, C. 7. 190 så stort som Norge, är detta visserligen ett stort miss- tag, om jämförelsen endast afsåg Skandinaviska halfön i egentlig mening, men har Olaus, när han skref ned denna uppgift, under namnet Sverige tänkt sig det sven- ska väldet (sålunda äfven innefattande Finland), var den- samma fullkomligt öfverensstämmande med värkligheten. Olaus Magnus' fastställande af Skandinaviska half- öns marina begränsning i norr genom Scythiska oceanen och Ishafvet har jag i det föregående omtalat; den nord- liga kusten återgifves i allmänhet utan större inskärnin- gar eller bukter. När kusten böjer af mot sydväst har den å Carta marina äfven fått en helt annan karaktär; en mängd inbuktningar och fjordar omväxla med flera grupper af öar, särskildt vid och i närheten af nuvar. Lofoten, och detta söndersplittrade och inskurna utseende af kusten kan man iakttaga i söder ända till Kap Stat^ där åter en mera enformig kustbildning synes vidtaga. Nordvästkusten af Norge närmast norr och söder om Trondhjemsfjorden hade af Olaus Magnus personligen iakttagits och fick därför på hans karta i allmänhet ett med värkligheten mera öfverensstämmande utseende än den öfriga kusten; äfven kan Olaus under sin vistelse i denna del af Norge mycket väl fått tillfälle att medelst muntliga upplysningar af fiskare och sjöfarande kom- plettera sin egen erfarenhet om bildningen af kusten och övärlden därutanför. På detta sätt torde han ha erhållit närmare underrättelser om t. ex. Lofotens öar och de där förekommande så kallade "fågelbergen". Utmed norska kusten, säger han \ ända upp till trakterna i när- heten af polen finnes ett oräkneligt antal öar, på hvilka stora skaror af fåglar häcka och lägga sina ägg; dylika klippöar och skär gifver Olaus det något egendomliga ^ Hist. XIX, c. 38. 191 namnet Eggiafiord^, Uppe bland Lofotens öar finnes å Carta marina tecknad en stor hafshvirfvel (och i dess midt ett fartyg), hvarbredvid läses "haec est horrenda caribdis^. Detta är den bekanta Malströmmen eller Mosköströmmen, hos Olaus Mostastrom, som också täm- ligen riktigt blifvit förlagd emellan Lofoten (Lofot, Lof- foeth), d. v. s. Moskenaesön, och ön Röst (Rost, Roest), ehuru Olaus oriktigt tror, att den sistnämnda är den nordligare af de två öarne^. Beskrifningen öfver Mal- strömmen^ lånade Olaus nästan ordagrannt af Ziegler, som angående densamma (^Muskostrom^) berättar föl- jande: "Vid flodtiden suges vattnet in i hålor och rinner åter ut vid ebben, strömmarne äro ytterst häftiga. Man seglar på detta haf tätt nedanför klippsvalgen, och de som på olämplig tid komma dit in föras hufvudstupa ned i hvirfveln. Mycket sällan komma spillrorna af det skeppsbrutna åter i ljuset; när det någon gång sker, be- finnas bjälkarne vara så nötta af slitningen mot klip- porna, att de tyckas öfverdragna med ett slags ludd. Här hafva vi en naturkraft, som öfvergår sägnernas Symphlegader och det fruktade Malea och Siciliens Cha- rybdis och alla de hafsunder, som annars äro kända" *. Härtill fogar Olaus Magnus den uppgiften ^, att sjöfarande, som ovarsamt nalkas hvirfveln, i synnerhet de, som äro obekanta med stället eller drifvas dit af stormar, ryckas hastigt in i densamma, och styrmannen förmår ingenting göra. Tyska sjöfarande, som segla på denna kust, skaffa sig därför också skicklige och med farvattnet förtrogne skeppare, och dessa veta att undvika farorna^. 1 Hist. Vn, c. 24. ^ Jmfr Carla marina samt Hist. II, C. 7, 8. I värkligheten berö- res likväl icke Böst af Malströmmen, utan denna går i stället mellan Moskensesön och ön Hösten. 3 Hist. II, C. 7, * Hans Hildebbands öfvers. i Geogr. Sekt:s Tidskrift, 1878, Bd 1, N:o 2, 8. 37. ^ Hist. II, C. 7. ^ De trånga sund, som skilja de särskilda öarne bland Lofotens 192 Redan i Historia Norvegiae omtalas hvirflar och "af- grunder" ("Charybdim, Scyllam et inevitabiles voragines") vid norska kusten, hvarvid P. A. Munck i sin edition af nämnda arbete tänkte på Mosköströmmen vid Lofoten, Gustav Storm åter gissade på den Malström vid kusten af Finmarken, som omtalas under resor till Bjarmaland^ Jac. Ziegler kände icke så bra till läget af Mosköström- men som Olaus Magnus, ty han förlägger densamma orik- tigt mellan Lofoten och Västerålen ("Vastral") samt Langenses på Långö, sålunda vid nuvar. Hadselfjorden eller vid Gavlfjorden. Först Olaus Magnus gaf, som ofvan nämnts, å sin karta en jämförelsevis riktig plats åt strömmen i fråga. Ehuru Olaus Magnus nästan på hvarje punkt betyd- ligt riktigare och noggrannare än Ziegler återgifvit Skan- dinaviens horizontella konfiguration, hade likväl denne på sin karta tydligt angifvit den djupt i landmassan in- trängande stora Trondhjemsfjorden vid Norges västkust, som af Olaus nästan alldeles förbisågs. Detta är så mycket mera anmärkningsvärdt, som Olaus själf besökt denna del af Norge; han synes emellertid icke ha insett nämnda hafsviks fjordnatur, utan uppfattat densamma som en större insjö med aflopp åt väster (förbi Trond- hjem). Af de öfriga stora fjordarne vid ifrågavarande del af norska kusten intill närheten af Kap Stat har Olaus strax norr härom på kartan angifvit en bred pa- rallelogramformig inbuktning i kustlinien, som att döma däraf, att Kap Stat ligger söder om densamma, borde ögrupp, invärka nämligen i regeln tämligen betydligt på tidvattnets upp- trädande. Häftig ström bildar sig på. flera ställen; af dessa strömmar är Saltströmmen vid ingången till Saltenfjord starkare än Malströmmen (eller Mosköströmmen), som af äldre geografer såsom Ziegler och Olans Magnus framstälts vida farligare än den i värkligheten är. Blott vid sammanträffandet af häftiga stormar med springflod motsvarar Malström- men pitt gamla rykte. Saltströmmen åter måste genomfaras med största försiktighet och endast under växlingen af ebb och flod. Jmfr Unser "Wissen von der Erde, herausgeg. von Alfr. Kirchhoff, II, 1, s. 332. ^ Monumenta Histor. NorvegisB, s. 79. 193 kunna vara Storfjorden i Söndmöre. Men norr om ifrå* gavarande hafsvik visar signaturen en mycket hög och bergig kust, som kulminerar i ett stort kustfjäll på nord- sidan af fjorden möns altissimus Hornilla Buk eller **der alten Herren gebiirg", som Olaus uttyder detta namn^ Med berget Hornilla torde Olaus väl knappast ha afsett något annat än fjället Smalsarhorn, också förr kalladt Hjörnagli, nu Hornelen på östra sidan af ön Bremanger- land i Nordfjord (Firdafylke) söder om Statland 2. Fjället kallades äfven i den äldre vislitteraturen HorniÖ"^, och når upp till en höjd af omkr. 900 m. Men då det är beläget icke vid Storfjorden, utan vid Nordfjorden, måste den ifrågavarande stora inbuktningen på Olaus Magnus' karta anses representera denna sistnämnda fjord. Olaus hade äfvenledes förskaffat sig underrättelser om det an- senliga bafsdjupet vid Norges västkust, som föranledes genom den från Nordatlantiska bäckenet utgående s. k. "" norska rännan*^, hvilken från Kap Stat fortsätter rundt Norge ända in i Skagerack. Hafvet mellan Island, Fär- öame och Norge, det af Olaus Magnus så kallade ''Nor- ska hafvet** eller Norvagictis oceanus, är en ganska be- tydlig depression, hvars största djup sydost om Island (omkr. 64^ n. br. och 14** v. 1.) går till 575 — 1,000 m.^*; Olaus omtalar äfven Norska hafvets '^ inscrutabilis aqua- rum profunditas** ^. Den nyssnämnda från hafvet vid Kap Stat mot söder utgående rännan är i sin sydliga och östliga del djupare (intill 700 m.) än längre mot vä- ster (250 — 350), och i norr, där densamma i närheten af Kap Stat (omkr. 62** n. br.) når till 550 meters djup^. Från Kap Stat ligga utanför kusten de norska kustban- kame som en platå, hvilken ofta genomskäres af större * Brenneb, anf. st. s. 10 (ur "Auslegung"). Jmfr Opera breve. ^ Jmfr MuNCK, Norge under Middelalderen, s. 26. ' Uppsalastudier, s. 115 o. ff. * Jmfr BoGUSLAWSKi, Handbuch der Ozeanographie, I. Stuttg. 1884, 8. 84. * Hist. XXI, C. 7. ^ BoGUSLAWSKi, anf. arb., a. 85. 13 194 fördjupningar, i synnerhet fjordarne, och i väster stupar brant ned i hafsdjupet. "Vid de flästa ställena på den bergiga kusten, säger Olaus Magnus, var djupet så ofant- ligt stort, att man icke ens med sänklodet kunde nå botten. Häraf syntes framgå, tillägger han, att ju högre kustbergen resa sig i höjden, ju större är djupet vid de- ras fot**.^ A Carta marina är något norr om Kap Stat (Stad) en man af bildad, som söker loda djupet; och här- till fogas (i Opera breve) den upplysningen, att "äfven på flera andra ställen (än här) fans en omätlig afgrund". På motsvarande bild i Olaus' historia^ förekommer så- väl lödning invid stranden eller kusten som från skepps- däcket ute på öppna sjön. Möjligen har Olaus under sina seglatser vid norska kusten ("inter navigandum in oceano")^ själf företagit eller åsett djuplodningar af hafs- botten. För öfrigt berättar Olaus, att den fjordrika, klippiga och af strömhvirflar uppfylda kusten lämnade utmärkta tillflyktsorter och ankarplatser "quasi inter ab- ditas cavernas** för fartyg, som af vågor och storm dref- vos hit in; dessa fästes medelst stora järnringar, fast- nitade i klipporna, vid ankargrunden, men för den, som icke kände till ifrågavarande af skär och klippor sam- mansatta kust, var det ytterst farligt att våga sig in i en dylik labyrint*. Söder om Kap Stat framställes kusten mindre rik på öar och i det hela mera enformig, ehuru äfven här ^ Hist. II, C. 12: "Tanta est in plerisque montosis littoribus Nor- vegisB immensurabilis profunditas, ut . . . bolide plumbea inferne de- missa fundus aliquis nequeat inveniri, eaque naturse vis est, ut quanta sublimias montes in excelsum promineant, tanto in eorum radicibns in- scrutabilior profunditas apparebit.** 2 Hist. II, C. 12. 3 Hist. XXI, C. 18. * Hist. II, C. 13. Om beskaffenheten af Norges västkust i öfrigt eller om det där rådande klimatet uttalar sig Olaus icke. Ziegler hade dock lämnat den viktiga upplysningen, att *^hela kusttrakten i Norge är mild, så att hafvet aldrig fryser och snön ligger där icke länge". C^Trac- tus totus littoralis Norduegias est mitis, mare non conglaciatur. Nives non diu durant.") Jmfr Geogr. Sekt. Tid., 1878, Bd I, N:o 2, a. 28—29. 195 flera af fjordarne äro antydda, till utseendet liknande stora, från det inre af landet kommande floder. Här- med äro vi inne på kusterna af Nordsjön. Denna hafs- bildning skiljer Olaus bestämdt och tydligt från Norska hafvet i norr; han gifver åt densamma benämningen Occiduum mare, d. v. s. Västerhafvet, eller tnare germa- nicum, det alltsedan romerska käjsartiden använda nam- net ä nu var. Nordsjön. Det kallas äfven ** ocean" (Ger- maniens oceanus)^, och å Carta marina bär hafvet när- mast öster om nordligaste England namnet Oceanus Bri- tanicus. Oaktadt dessa olika benämningar finner man likväl, att Nordsjöns egenskap att vara ett slags innan- haf, eller hvad den moderna geografien kallar ett "öom- slutet randhaf", icke undgått Olaus Magnus. Han säger nämligen, att Västerhafvet är ett mediterrant haf (**mare mediterraneum ** ) emellan Britannien, Tyskland och Norge ^. Hvad kusterna af detsamma beträffar, vill jag i detta sammanhang endast omnämna, det Olaus tänkte sig den norska nordsjökustens största utsprång vara en liten ö utanför Scutenes-ön, tillika enligt Olaus' framställning Norges västligaste punkt. Sedan man passerat Lindesnes i sydväst, böjer kusten af åt öster mot Skagerack och Eattegat, hvilka båda hafsbildningar, i motsats till t. ex. förhållandet hos Ziegler, på ett ganska förträffligt sätt återgifvits å Olaus Magnus' karta. Under sina många resor öfver olika delar af Öster- sjön hade Olaus Magnus varit i tillfälle att angående detta haf skaffa sig en jämförelsevis god kunskap. Adam af Bremen (IV, 10 — 20) gaf först af alla åt Östersjön namnet *Mare balticum" och skildrade densamma som en från väster till öster inskjutande stor hafsvik. Nyss- nämnda namn begagnades sedermera äfven af Saxo Gram- maticus (**Balticum fretum**)^ och af Historia Norvegiae, som i likhet med Adam räknade Skagerack och Katte- * Jmfr Hist. XX, C. 29 och Hist. XXI, C. 27, 30. 2 Jmfr Hist. XX, C. 29; XXI, C. 30. ^ Hiat, Danica ed. P. E. Muller, Prsefat. e. 10. 196 gat till det Baltiska hafvet^ Så gör t. ex. äfven ^Eneas Sylvius^. Claudius Olavus (c:a 1427) använder däremot namnet endast om Kattegat och sydöstra delen af Öster- sjön ^, och efter Olavus' föredöme finnes å samma farvatten (egentligen hela ingången till Östersjön, alltså både Ska- gerack och Eattegat) på Zamoiskikartan (omkr. 1474) och i Ptolemseusupplagorna 1482, 1486, 1507 m. fl. be- nämningen ^ Balteatus pontus*", under det att den öfriga delen af Östersjön mellan Sverige och Tyskland på dessa kartor kallas "Sabulosus pontus*, ''Sarmaticum mare" eller "Germanicum mare**. Sedermera flyttar likväl be- nämningen ** Baltiska hafvet" (**mare baltium" eller ^baltheum^) längre åt öster såsom namn på Östersjön vid Tysklands och Preussens kuster, så hos Mathias af Miechow*, Franciscus Irenicus^, Paulus Jovius^, Jacob Ziegler^ och Albert Krantzius^. Olaus Magnus har emel- lertid mycket sparsamt begagnat sig af benämningen mare baiticum, som icke återfinnes på hans karta, men däremot ett par gånger användes i hans historia såsom innefattande hela eller åtminstone hufvuddelen af Öster- sjön^. Någon benämning på Östersjön i dess helhet känner Olaus eljest icke till. Inloppet till Östersjön, hafvet mellan Jutland och Oslo eller Skagerack, kallar han efter Albert Krantzius' föredöme ''det Cimbriska" (mare Cimbricum) ^°; här är Ejristianiafjorden utlagd å kar- tan, men har fått tvänne mynningar, en västlig väster om Lindesnes och en sydlig. Såväl Kattegats som de ^ Monumenta Hist. NorvegisB, b. 74. ^ Cosmographia in AbIbb et EuropsB eleganti deBcriptione, II, C. 33. ä Gustaf Storm i Ymer, 1891, b. 25. * Gryn^us, Novub orbiB Begionum, s. 522, 525. ^ ExegeBiB German. VIII, C. 6. * Gryn^us, Novub orbiB etc, b. 538. ^ Se dennes karta i Geogr. Sekt. Tid. 1878, Bd I, N:o 2. ^ Chron. Suecise et Goth., prolog. » HiBt. XIII, C. 10, XXI, O. 50. Jmfr Hist. VIII, C. 38. Johannes MagnuB, Hist. Goth., Situs ScandisB, känner icke till namnet "mare balticum**. ^0 Hist. I, C. 26. 197 danska öarnes och den svenska västkustens konfiguration är i allmänhet riktigt angifven, ehuru t. ex. hvarken La- holmsbukten eller Skelderviken antydts. Farvattnet mel- lan Skandinaviens sydkust och Tyskland benämnes mare germanicum^. Sydöstra eller hufvuddelen af Östersjön kallas eljest af Olaus i allmänhet 'germanska eller gö- tiska hafvet" (Germanicum seu Gothicum mare)^, äfven ''sarmatiska hafvet' (mare Sarmaticum)^. Af Ptolemseus och pä kartorna i de Ptolemseiska renässansupplagorna benämndes hela hafvet norr om Germanien, sålunda både Östersjön och Nordsjön, med namnet **oceanus Germani- cus*^, och, som vi ha sett, följde Olaus Magnus samma tradition, då han understundom kallar äfven Nordsjön "mare Germanicum". Sveriges sydkust går i allmänhet i en rak linie med svag böjning från sydväst mot nordost, och utan att af- brytas genom den mellan Blekinge och Skåne inskjutande Hanöbukten, hvarför Skånes halfönatur på detta sätt blif- vit fullkomligt förbisedd ; Sandhammaren (Sadhammer) har förvandlats till en liten ö öster (nordost) om sydligaste Skåne utanför Sölvesborg (Selsborg). Vid Utklipporna (Ut- klippan) och Utlängan (Vtlengian) utanför Blekinges öst- liga skärgård viker kusten tämligen riktigt af mot norr; där utanför påträffas de stora öarne Öland och Gotland. Östersjön vid Sveriges ostkust bär öfverallt i Olaus Magnus' historia namnet "det götiska eller svenska hafvet" (mare Gothicum seu Sueticum)^, hvilken benämning han äfven synes vilja utsträcka ända upp till Bottenhafvets ändpunkt, att döma af yttrandet: "Bothnia, qu» sinum Gothicum sive Sveticum ad Septentrionalem terminat" ^\ Såväl af * Hist. ni, c. 27, XII, C. 19, XIX, C. 17. Ziegler har här nam- net "Oothanus sinas", sannolikt bildadt med tanken på "sinus Codanus*^ hos Mela och Plinins. » Jmfr Hist. I, C. 26. ' Hist. Xn, c. 19. **Mare Sarmaticum** är den vanliga benämnin- gen & Östersjön i Olaus' själfbiogr. anteckningar, Hist. Handl. XII. * Hist. I, O. 6, X, C. 3 m. fl. st. * Hist. XX, O. 1. 198 Carta marina som af yttranden i Olaus' historia framgår likväl, att med mare Gothicum menades företrädesvis hafvet längst Smålands och Östergötlands kuster och österut \ d. v. s. sydöstra delen af Östersjön ("Germani- cum seu Gothicum mare)^. Norr därom, sålunda från början af Södermanlands kust, borde enligt Olaus' upp- fattningssätt företrädesvis namnet "svenska hafvet" an- vändas; i så fall var denna indelning af Östersjön gjord i analogi med Sveriges indelning i Götaland och Svea- land; man spårar också hos Olaus Magnus tendensen att nästan öfverallt gifva samma haf olika benämningar in- vid de olika kuststräckningarne. A Carta marina har emellertid Olaus först norr om Roslagen och Ålandsöarne skrifvit namnet mare Sueticum^. Beträffande östra Sveriges Östersjökust faller ge- nast i ögonen kartans framställning af Kalmarsund såsom en mycket smal fjordliknande passage mellan Öland och fastlandet; ön smyger sig nästan öfverallt parallelt intill kusten. Norr härom vidtager Östergötlands skärgård (Scheren), på kartan betecknad genom 8 i rad liggande små öar eller holmar ; denna skärgård går från Stäkeholm (invid Västervik) i söder till Stegeborg (vid inloppet till Slät- baken) i norr, och benämnes af Olaus "Idebänkarne" (Idebenckia), emedan, som han uppgifver, de dels öfver och dels under vattnet liggande stora skären (saxa) äro anordnade såsom "bänkar" (scamna) framför kusten, och äro synnerligen farliga för seglaren*. Af de i Östergöt- ^ Det heter sålunda, Uist. II, C. 33: **Elandia est insula Gothici maris**, och XVII, C. 1: **Gotlandia est insula Gothici maris**. Jmfr Hist. XII, C. 1. 2 Jmfr Hist. I, C. 26, XII, C. 19. Å äldre kartor, såsom Zamoi- skikartan (omkr. 1474) och PtolemsBUskartorna (öfver Norden) 1482, 1486, 1507, är "mare Gotticum" benämningen på hafvet norr om Gotland. ^ "Mare Sueticum" förekommer på Nicol. Cusani karta, 1491, så- som benämning för sydöstra Östersjön, se E. W. Dahlgren, Bidrag till Nordens äldsta kartografi, Sthm 1892. Hos Ziegler är "sinus Sueticus" namnet på hela Östersjön öster om Sverige (Bottenhafvet och Finska vi- ken undantagna); söder om Skandinavien lyder benämningen, som förut är nämndt, "sinus Gothanus". Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, Bd I, N:o 2, •* Hist. II, C. 29. 199 land inträngande stora vikarne omnämnes icke Slätbaken, men däremot Brå viken ( Braviken) ^, som äfven å kartan är antydd; vid dess inlopp låg en större ö, Sker, troligen öränsö eller Arkö. Den stora Mörkö viken med det öster därom belägna Södertörn återgifves riktigt, Stockholms skärgård likaså; inseglingen genom denna senare skildras såsom mycket farlig och besvärlig, ehuru man hade en ypperlig hamn, utmärktare än någon annan i hela Europa, i Hielwr eller Elgxnabben^, Man var likväl utsatt än för våldsamma vindar, än för faran att stranda eller stöta på de många klipporna i de smala genomfartsleden, af hvilka särskildt namnes en, den s. k. ** Stendörren " (Steendor, porta lapidum)^. Det från Sveriges landmassa ut i Östersjön och Alandshaf framskjutande stora utsprång, som bildas af landskapen Södermanland och Upland (med Roslagen), är å Carta marina öfverraskande korrekt återgifvet; ut- språngets gräns i norr, nämligen Geilebukten, är likale- des skarpt markerad. Kusten norrut är mera enformig, här och hvar prydd med proportionsvis alltför stort till- tagna kustöar, tills enformigheten distinkt afbrytes ge- nom det rakt utskjutande stora näset Hornslandet i Helsingland. I viss mån som en homologi härtill följer i norr Hernön. Olaus Magnus har ingenstädes uppgifvit, huru långt i norr enligt hans mening benämningen "Svenska haf- vet" (Mare Sueticum) borde användas eller hvar gränsen rätteligen kunde sättas*, men redan utanför kusten af Ångermanland är man enligt hans uppfattning redan inne i Bottenhafvet (Mare Bothnicum)^. Denna benäm- nmg å den stora nordliga golfen af Östersjön begagnas » Hist. II, c. 31. ^ Hist. II, C. 27—28. * Hist, II, C. 28. ** Till "mare Sueticum" räknades säkerligen icke allenast Alandshaf utan äfven hafvet en betydlig sträcka norr därom, ty hos Johannes Mag- nus heter det, att Finland låg "pä andra sidan Svenska hafvet" (trans- misBO man Suetico in Orientem in Finningiam . . . calamus convertatur). Hist. Ooth. Situs Scandiae. * Hist. II, C. 4 ; å Carta marina skrifves namnet "Mare Botnicum". 200 i öfrigt tämligen ofta af Olaus Magnus, och är äfven pä. hans karta utsatt något norr om Qvarken. Bottniska viken återgafs kartografiskt första gången af Jac. Ziegler, som karaktäristiskt nog kallade densamma "Sinus Fin- nonicus (sive) Sueticus**, men en i hufvudsak riktig ocb noggrannt utarbetad form erhöll Bottenhafvet först på Olaus Magnus' karta. Själf hade han berest hela kusten från Medelpad, eller åtminstone från Ångermanland, ocb ända upp till Torneå, och lämnar på flera ställen i sin historia en ganska liflig skildring af densamma. Som ett framstående kustparti omnämnes Ångermanländska kusten; den bestod af höga berg med beständigt snö- täcke hela året om^ och kustbergen utgjorde förträff- liga sjömärken för seglarne ute på hafvet. Det förnäm- sta af dessa kustberg var Skuluberget {Skula möns) i Vid- byggerå socken, hvarintill Olaus å sin karta insatt le- genden: **hic rugitus cavernarum terribilis**. Norrut- följer sedan den ögrupp Olaus kallar Q verken samt klip- pan eller landkänningen Bjuröklubb (Bmrdkluhhen), hvil- ken äfvenledes af fiskare och seglare användes till sjö- märke^. Därefter omnämnes Norrbottens skärgård^. Beräknar man å Olaus Magnus' karta Skandinaviska, halföns kustomfång, mätt så rakt som möjligt, skall man finna, att kusten från Vardöhus till Lindesnes utgör 260 ty. mil = 1924 km., Norges sydkust 40 ty. mil = 296 km., Sverges västkust 55 ty. mil = 407 km., Sverige»^ sydkust 28 ty. mil = 207.2 km., Sveriges ostkust till Trosa 50 ty. mil = 370 km., kusten åt öster till Sande 15 ty, mil = 111 km., utsprångets östkust 25 ty. mil = 185 km., nordkust 10 ty. mil = 74 km., samt kusten från Gefle norrut till Torneå 170 ty, mil= 1,258 km. Skan- dinaviens hela kustomfång uppgick sålunda enligt 01au& Magnus till 653 ty. mil = 4,832,2 km. Denna siflEra öf- verskrider endast med omkr. 400 km. Skandinaviska half- 1 Hist. II, o. 4. « Hiat, II, O. 6. 3 Hist. XX, C. 1. 201 öns värkliga kustomfång, som utgör i rundt tal 4,450 km \ och visar tydligare än något annat, att Olaus Magnus, när han icke lockades in i den matematiska geografiens villosamma parallel- och klimatsystem, med ledning af egen erfarenhet och andras distansuppgifter förmått att göra en jämförelsevis ganska exakt uppskattning af Skan- dinaviens storlek och utsträckning. Den serie af berggrupper eller fjällmassor — hvar och en skild från den närmast följande genom lägre lig- gande sänkor eller utskärningar — som från nordligaste Skandinavien sträcker sig mot söder till omkr. 63° n. lat., där den öfvergår till ett vidt utsträckt, mera samman- hängande högfjällsmassiv (det egentliga Skandinaviska höglandet), denna höjdsträckning eller fjällrygg var re- dan tidigt känd af landets inbyggare själfva, som gåfvo densamma namnet Eölen eller Eölarne (Ejölr, gen. kja- lar, pl. kilir)^. Nämnda fjällrygg ansågs äfven af gam- malt — åtminstone från 13:de årh. — utgöra den egent- liga gränsen mellan Norge och Sverige ^. Namnet Kölen saknas i den äldre kartlitteraturen, liksom fjällryggen själf synes ha varit mindre berömd än dess utgreningar i väster. Från Syltopparne och Helagsfjället i Jämtland och Härjedalen stryker nämligen mot sydväst en vattendelare, som längre i väster (i närheten af Fämundsjön) öfvergår till det väldiga Dovrefjeld, Norges ryktbaraste fjällmassiv, hvilket från äldsta tider utgjort gränsen mellan det nor- danfjällska och sunnanfjällska Norge. Det hade sitt * Jmfr Guthe-Wagnee, Lehrbuch der Geographie, Hann. 1883, n, B. 343. ^ Jmfr J. E. BiETz, Sv. dialektlexikon, I, 1867, s. 322. Jou. Fritzner, Ordbog ov. det gamle Norske sprog, 1891, II, s. 292. * Se O. Bydberg, Sveriges traktater, I, 1877, s. 245 o. ff., s. 257. 202 namn ("Dofrafjall*') af bygden Dofrar vid Gudbrands- lågen invid foten af fjället, emedan här sedan gammalt gick en väg tvärs öfver till andra sidan ^ Saxo Gram- maticus använder benämningen "Dofrinse alpes** ^, och Historia Norvegise talar om "magnus möns Dofrarum" ^. I kartlitteraturen träffar man allra föi*st bergets namn på den efter Claudius Clavus kopierade kartan öfver Nor- den i Filiastrus' Ptolemseusupplaga (omkr. 1427), där i mellersta Norge läses ordet "Douerfyeldh". Anmärk- ningsvärdt är, att på nämnda karta gränsberget mellan Sverige och Norge — sålunda motsvarande Kölarne — i norr bär namnet "Coberbyerge**, d. v. s. Kopparberget (i Dalarne) *. På Zamoiskikartan har med samma egen- domliga signatur, som omnämndes vid frågan om denna kartas återgifvande af Grönland, såväl Dovrefjeld som de öfriga Skandinaviska högfjällen (incl. de s. k. Kö- larne) förvandlats till stora, i allmänhet från väster till öster (i analogi med Skandinaviens största längdutsträck- ning) gående berg eller vattendelare, som sammanbundits med hvarandra genom från norr till söder löpande mindre sådana^. Ett dylikt orografiskt system för Skandina- vien träffas sedermera äfven på Zamoiskikartans afiäggare, t. ex. kartan öfver Norden i Ptolemseusupplagan 1507, och, ehuru med något förändrad signatur, i Ptol.-upp- lagan 1482 och 1486 m. fl. På sin karta öfver Scondia 1532 låter Jacob Ziegler Skandinaviska halfön, ända från andra sidan Yardöhus i norr till Göta älfs mynning i söder, genomstrykas af en enda långsträckt bergskedja, uppritad med s. k. ** mull- vadshög-liknande" signatur. Dessa berg, som utgöra Norges östliga gräns, äro, säger Ziegler, "synnerligen * Jmfr MuNCK, Norge under Middelalderen, s. 135 — 136. 2 Hist. Danica ad. P. E. Muller, I, I, a. 395. * Monum. histor. NorvegiaB, s. 81. * Se Claud. Claviis' karta, Ymer, 1891. ^ Jmfr Zamoiskikartan i Nordenskiölds Facsimileatlas, N:o XXX. 203 vilda och tillåta ingen förbindelse med Sverige" ^ Från hufvudkedjan, som icke bär något särskildt namn, utgår en bikedja åt öster mellan Medelpad och Helsingland samt tvänne bikedjor åt väster, nämligen en söder om Trondhjemsfjorden (möjligen Dovrefjeld) och en till när- heten af Stavanger. De norska fjällen fortsättas på Zieglers karta äfven på andra sidan Oöta älf. Olaus Magnus låter i likhet med Ziegler en stor bergskedja eller fjällrygg från norr till söder genomdraga Skandinaviska halfön, delande densamma i tvänne delar. Detta skandinaviska ** skiljeberg" gif ver Olaus likväl icke benämningen Kölen eller Kölarne, hvilket namn hos ho- nom är okändt, utan han kallar hela fjällsträckningen från norr till söder Doffra^, Doffrafiel^, montes Doffrini^ eller alpes Doffrini^, Dovrealperna, den senare benäm- ningen hämtad från Saxo. Det kan förefalla egendomligt, att Olaus på detta sätt flyttat namnet Dovrefjäll öfver på det Skandinaviska gränsberget, men då han vid sitt besök i Jämtland väl knappast hört talas om "Kölen" eller "Kölarne", och likväl behöfde ett gemensamt namn för de från norr till söder strykande fjällmassorna, kunde han svårligen välja något mera representativt namn än just Dovrefjäll, som han utan tvifvel på ett eller annat sätt lärt känna under sin vistelse i nordanfjällska Norge. Dovrefjäll utgör, säger Olaus, en enda utdragen linie, en oafbruten rygg eller ^ puckel^ ^; han låter denna fjäll- rygg börja ungefär 148 km. sydost om Vardöhus och sträcka sig i söder till närheten af Oslo med en längd af (inberäknadt luckorna och passafbrotten) ungef. 190 ty. mil (1,406 km.). ^ **Ver8U8 autem orientem montes asperrimi, et qui nullum tran- dtnm admittant in Sueciam**, Zieglers Schondia, Geogr. Sekt. Tid. Bd I, N:o 2, 1878, 8. 84. 2 Hist. IV, C. 14. ' Hi8t. II, C. 15. * Hiet. n, C. 15, IV, C. 13, XVIII, C. 15. * Carta marina. Opera breye. * Hist. IV, C. 14; "Perpetui enim montes, quasi linea dorsotenus tracta ab anstro in Septentrionem continuo gibbo ducnntur." 204 Dovrefjällen (''montes 8. alpes Doffrini") utgjorde enligt Olaus en så stor bergmassa och voro af en sådan höjd, att det erfordrades en färd på många dagar för att öfverskrida dem, vare sig från väster eller från öster. Till följd af den oordnade snömängden voro deras toppar beständigt hvitglänsande, skimrande som högt uppe i luft- lagren förtätade ljusa moln^ Man kan å Carta marina urskilja fem olika partier eller afdelningar af det skan- dinaviska gränsberget, skilda från hvarandra genom öpp- ningar eller pass. Den första af dessa delar går i söder till midten af det i "Lappska bergen" (in montibus Lap- poniwj Hist. II, 19) belägna Lule träsk; här färdades Lappar med sina renar (egendomligt nog spända för vagnar med hjul) och Quäner genom bergöppningen öfver till Norge för att där afsätta sina varor ^. (På norska sidan synas äfven Birkarlarnes tält uppslagna.) Den andra afdelningen i berget sträcker sig till sydkanten af Luleträsk, hvarest på norska sidan invid passöppningen läses ordet Felborg. Därefter följer den del af gränsberget, som i söder afbrytes genom den jämtländska öppningen eller sänkan, kallad via montanorum, mellan bergen Scar» eller Skarsa och Sula, Det var, som jag förut antydt, säkerligen här Olaus under sin nordliga resa 1518 — 1519 passerade öfver från Jämtlapd till Norge ; vägen skildras af Olaus Magnus på följande sätt: "Från Jämtland" — berättar han — "färdas såväl traktens egna inbyggare som främmande resande öfver de höga fjällen (Sears och Sula) på en under sommartiden lika afskräckande som farlig väg, då man eljest under vintern öfver tillfrusna träsk, sjöar och floder på genvägar och gångstigar kan taga sig fram hvarhälst man vill. Ty dessa fjäll, som ^ Hist. Ilf C. 15: **Monte8 etiam sunt Dofifrini appellati . . . tant» molis et snblimitatis nt multorum dienim itinere versus Occidentem, sea Orientem proficiscentibns, ob indigestas nives, perpetno appareant albi- cantes, quasi candidsB nubes in altissimo aére condensatse." ^ Hist. XVII, C. 28. Jmfr teckningen & Carta marina samt Opera breve; å C. m. är väRen äfven betecknad genom en '*landbro", slagen öfver en af tillflödena till Lnle träsk. 205 äro så höga, att dess like knappt finnes i Europa, hafva på sin östra sida vid fotens början portar eller öppningar , dels naturliga klyftor, dels genom konst på forna furstars föranstaltande och bekostnad till allmänhetens nytta åstad- komma, i hårda berget uthuggna och utsprängda vägar. Sedan man trängt in i dessa pass, blir mellan bergvägg- arne, äfven midt i sommaren, kölden så stark, att om icke de resande förstått att till skydd (mot kölden) kläda sig i vinterdräkt, utsätta de sig för en nästan ohjälplig fara till följd af den plötsliga förändringen i temperatu- ren, till dess det slutligen lyckats dem att passera dessa bergklyftor och kalla dalgångar. Därefter vidtager det flera dagars tid kräfvande nedstigandet från fjällen, då ännu större faror hota, nämligen från de hängande trä- i^yggorna, hvilka medelst stöd äro fästa vid bergväggarne, och som af laviner och af, genom stormarnes kraft lös- ryckta, trädstammar eller nedrasande stenblock hotas att brytas sönder och nästan alldeles förstöras. För den häröfver ängslige resanden återstår intet annat än att vänta till dess broarne genom inbyggarnes gemen- samma bemödanden blifvit lagade, ty ingen omväg leder öfver dessa höga fjäll eller genom dessa djupt utskurna dalgångar. Då resande (i allmänhet) förutse, att de skola råka ut för dylika dröjsmål, föra de med sig tillräckligt af pänningmedel, och om de tvungits att i sina läger- platser undergå ett slags blockering, ha de äfven där för- mått uppehålla sig, om de i öfrigt ägnat någon omsorg åt sina lastdjur i afseende på bete och vatten. Ty under hela öfvergången (af fjällryggen) framvälla vid bergens förgreningar rika källådror, omtyckta af alla på grund af deras rena smak. Emellertid bör man icke förundra sig däröfver, att resande här äro utsatta för så stora svå- righeter, då man till följd af de stupbranta klipporna, som endast med stort besvär kunna undvikas eller göras till- gängliga, måste använda den skarpsinnigaste klokhet för att komma fram, i synnerhet då bergen dels äro ofar- bara, dels uppfylda af nedramlade stenmassor och klipp- 206 block. Dessutom äro bergstigarne till den grad smala^ att vägfarande och lastdjur, i synnerhet om de äro ovana, råka ut för svindel och dimma för ögonen samt ofta ohjälp- ligt störta ned i djupet. " ^ Denna lifliga skildring bär uppenbarligen den egna erfarenhetens prägel, och af innehållet framgår, att Olaus känt till såväl sommar- som vinterresor öfver fjället, af hvilka han tydligen anser de förstnämnda vara de mast besvärliga. Däremot är det icke möjligt att bestämdt angifva, på hvilken punkt Olaus passerat gränsen mellan Jämtland och Norge. Den nordvästligaste namngifaa orten i Jämtland å Carta marina är TJndersåker, och denna plats förlägger Olaus alldeles vid foten af Sula möns. Väster (eller WNW.) härom är på kartan angifven den förut omnämnda relativt breda öppningen i fjällryg- gen, och här gick enligt kartans uppgift "via montanorum" mellan bergen Sears i norr och Sula i söder. Att döma af läget torde Olaus med "Sears eller Skarsa" ha menat Areskutan (1,640 m.)'^ ; "Sula" motsvarar hvad läget be- träffar närmast Vällistafjället SW. om TJndersåker, men namnet syftar säkerligen på det i västligaste Jämtland belägna Sylfjället eller Syltopparne (o. 1,800 m.)^ Tro- ligen har Olaus nöjt sig med att benämna fjällmassorna norr och söder om den väg han passerade med, så att säga, de mest ryktbara bergens namn på hvardera sidan, o sålunda just Areskutan och Syltopparne. Jag antager därför, att Olaus färdats förbi Undersåker uppefter Åre- dalen, och därefter antingen norr om Gefsjön mot nord- 1 Hiet. II, C. 14. ^ Jmf. Unser Wissen von der Erde, II, 1 s. 322. Enligt andra upp- gifter t. ex. A. G. HÖGBOM, Jämtland, Sthm., 1891, s. 58. not., ligger Åre- skutan endast 1,418 m. öfver hafvet. Namnet "Sears" hos Olaus Magnus påminner om det i nordvästra Härjedalen liggande Skars- eller Skarsi- fjället, men läget af "Sears" å Carta marina hindrar identifieringen af dessa båda berg. ^ Ordet "Sula" påminner om "Suljätten", ett berg öster om Kall- sjön, men detta ligger norr om Areskutan, ej som "Sula** å C. m. längre i söder. 207 väst på den här varande gamla Jämtlandsvägen till Vaer- dalen i Norge, en väg, som går öfver stora bråddjup, branta bergväggar och trånga dalar; eller också har han passerat mellan Gefsjön och Annsjön mot väster och ge- nom den s. k. Skurdalsporten kommit in i Norge. Att Olaus själf lärt känna någon af de smala portar eller öppningar i berget, som han beskrifver, synes nämligen ganska sannolikt, och då ligger närmast till hands att gissa på Skurdalsport, vid denna tid säkerligen ej sällan trafikerad vid resor mellan Jämtland och Norge. Nämnda "port** är af den i dessa fjälltrakter " ofta förekommande typen, en trång dalgång med branta väggar och flat bot- ten** ^ Af andra dylika fjällpass eller "portar" må näm- nas Ekorrdörren på Sylfjällets sydsida och längre söderut Skarf dörren. Ett märkligt pass är äfven den längre österut söder om Anahögen på vägen till Storsjön i Härje- dalen belägna s. k. Lundörren af milslång längd "be- gränsad af brant stupande bergväggar och snörika fjäll- massor".^ Man finner sålunda, att Olaus Magnus' skild- ring af "portarne" eller passen genom fjällen varit full- komligt öfverensstämmande med värkligheten. Äfven den af Olaus omtalade temperaturväxlingen i fjällpassen midt under sommaren synes hvila på ett faktiskt underlag, i ty att det i Jämtland ofta inträffar, att under högsommaren råa västliga fjällvindar sänka temperaturen nästan till nollpunkten och föra med sig snöfall i fjällen^. Hvad uppgiften om bergens ständigt hvitglänsande toppar beträffar, är det ju möjligt, att Olaus under sin resa särskildt fäst sig vid t. ex. de mellan Sylfjällets många taggiga kammar liggande väldiga snö- massorna, och de af dessa snömassor alstrade båda jök- larne på fjällets sidor ^. * HÖGBOM, anf. arb., a. 66. ^ Högbom, anf. arb., s. 55. ^ HÖGBOM, anf. arb., s. 5. * Af fjällen i Sveriges sydligare fjälltrakter är det endast Syltop- parne och Helagsfjället, som äro jökelbärande, jmf. Högbom, anf. arb., 8. 66, TÖRNEBOHM, Sveriges geologi, Sthm, 1894, s. 151. Högfjällen norr 208 Under vintertiden var det skandinaviska gränsberget uppfyldt af en stor mängd snö, som icke häller denna tid på året gjorde en resa öfver fjällen alltför bekväm. För att ej sjunka ned i den djupa snön brukade köpmän- nen, som färdades denna led, under såväl egna som häst- arnes fötter binda lätta flätvärk, gjorda af lindbast, som, om det ej alldeles förhindrade, dock försenade insjunkan- det. För att ej göra för korta dagsresor färdades man om natten vid månsken, då man äfven bättre kunde skydda sig för rofdjur. Då sunnanvindarne kommo snön att smälta vore kloka försiktighetsmått af nöden ^ Å Carta marina aftecknas förare och lasthäst, som västerut från O viken bestiga fjällen. För att hjälpa de vägfarande hade man, som Olaus berättar, på norska sidan af gräns- berget — å kartan nordväst om **via montanorum** — låtit längs vägen uppresa höga stöder af sten och nitat fast dem med bly eller järn. De ansågos af somliga vara jättar eller fiender till kyrkan, hvilka genom konung Olof den heliges böner förvandlats till sten^. Vidare omtalar Olaus, att i Dovrefjällen fans ett gästhärberge till ve- derkvickelse för resande på denna farliga väg"^; troligen har Olaus härmed afsett någon s. k. ^'sälustofa" eller ett sselohus på den förut omtalade gamla samfardsled, som från Undersåker i Jämtland gick mot nordväst till Stickle- stad och Vserdalen i Norge. Den fjärde afdelningen af skandinaviska gränsberget sträcker sig å Carta marina från "via montanorum" mel- lan Sears och Sula i norr till ett pass, beläget ungefär 23 ty. mil = 170,2 km. söder härom. Det sista partiet af fjällryggen går söderut ända till grannskapet af Oslo och Sarpsforsen. och söder om Stora LulevattDet i Norrbotten hysa däremot omkr. ett tjugotal jöklar. Jmf. Nathorst. Jordens historia, s. 428 — 429. > Hist. IV, C. 13. 2 Hiat. II, C. 15. ^ Hist. II, C. 15: "habetur tamen in his Doflfrinis montibas hos- pitium, quo recreentur huius periculosi itineris viatores." Olans tillägger här, att de resande visserligen icke förs&gos med vin som fallet var i Appenninerna eller i de spanska bergen. 209 Det värkliga Dovrefjäll i Norge har emellertid inga- lunda alldeles förbisetts. I rät vinkel mot Skandinaviska gränsberget sträcker sig nämligen å Olaus' karta en bergs- kedja rakt mot väster norr om Gudbrandsdalen, och denna måste anses representera det norska Dovrefjäll, ehuru detta är lägre och obetydligare än det Skandinaviska meridian- berget ("Dovrealperna**) samt icke bär något namn. Efter ett mindre afbrott följer efter denna parallelkedja det höga och branta parti af norska västkusten, som förut omtalats, och hvars högsta punkt af Olaus kallades ^ Horn- illa**, d. v. 8. fjället Hornelen på Bremangerland. Söder om Gudbrandsdalen är invid Sognia svagt antydd en från öster till väster gående mindre bergskedja, som säkerligen motsvarar Zieglers ^'Sognefyal*' och förmodligen afser antingen Jostedalsbräen eller Jötunfjeldene ; långt i söder å Carta marina träffas väster om Hamar ett isoleradt bergparti Sulloppa fnons, som troligen skall representera någon del af samma fjäll (måhända Galdhöpiggen), ehuru Olaus synes ha missförstått de (muntliga) uppgifter han fått härom och därför alldeles oriktigt återgifvit bergens läge ' . Att Skandinavien var synnerligt rikt på sjöar och vattendrag, därom visste såväl Ziegler som Olaus Magnus att berätta ^. Den stora hufvudvattendelaren på Skandi- naviska halfön utgjordes af de svensk-norska gränsbergen i. v. s. "Dovrealperna**, från hvilkas midt eller från h vil- kas "rötter" (de radicibus) väldiga floder banade sig väg * Då Olans Hiat. II, C. 2, berättar: '*SuDt etiam inträ Norvegia) limite» vastissimi altissimiqae montea qnatnor dietamm ascensuros, totidemque e vertice descensaros admitteDtes", åsyftas härmed möjligen Dovrefjäll, hvilket Olans väl nian tvifvel på ett eller annat sätt hört omtalas nnder sin vistelse i Norge. ' Jmfr Geogr. Sekt. Tidskr. 1878 Bd. I, 2. sidd. 30—31 o. flf.; Cl. Magn., Hist. II, C. 19. 14 210 såväl åt öster som åt väster \ Man ansåg allmänt under medeltiden, att de längsta floderna också runno upp på de högsta bergen, och man slöt från de förras existens till de senares samt omvändt ; orsaken härtill var, att de höga bergen troddes innesluta stora ihåligheter, som upp- samlade det atmosfäriska vattnet eller nederbörden och därigenom gåfvo upphof till ansenliga floder^. I öfver- ensstämmelse härmed har Olaus längst utmed de Skandi- naviska bergen, eller uppe i dessa, på både norska och svenska sidan placerat stora sjöbäcken med aflopp till hafvet, oftast flera sådana från h varje sjö. I enlighet med värkliga förhållandet öfverträflfas (å Carta marina) de norska sjöarne i storlek af de svenska, till hvilken omständighet Olaus helt naturligt slöt sig på grund af de stora forsande älfvar, som han under sin resa norrut till Torneå lärt närmare känna. Väl har han också under sin vistelse vid kusten med största sannolikhet hört talas om samt skaffat sig underrättelser angående de stora flodsjöarna i det inre af svenska lappmarkerna, ehuru han icke kunde förmoda annat än att de lågo ^^ bergen^; Stor- sjön i Jämtland torde han själf ha besökt. Olaus fram- håller upprepade gånger, att de sjöar och floder han om- nämner hade ^^sött vatten^ (recens, dulcis aqua)^, hvilket låter förmoda, att han i viss mån funnit detta anmärk- ningsvärdt eller egendomligt. Ett annat, om jag så må säga, hydrografiskt drag hos Olaus är hans benägenhet att låta flodsystemen bilda en mängd bifurkationer med hvarandra, eller att låta floderna dela upp sig i flera huf- vudfloder med skilda mynningar, hvilken anordning haft till följd, att flodnäten blifvit i så hög grad intrasslade ^ Hist. IV, C. 14: "Montea igitur hi praBcipui sunt Doflfra, Scars^ Sula, Hornilla, cum multis similibus: de quorum radicibus, vel umbilicis, exeunt vastissima flumina, partim in Orientem, et partim in Occidentem." Jmfr Carta marina. 2 Jmfr Kretschmer, Die Physieche Erdkunde im cristlisch. Mittel- alter, a. 98. 3 Jmfr Hist. II, C. 19, XX, C. 3, 8. På Carta marina läses å norra delen af Venern '*aqua dulcis". 211 och hopvecklade, att man endast med yttersta svårighet i detta hänseende kan orientera sig på hans karta (ofta är det alldeles omöjligt) eller igenkänna och identifiera de särskilda floderna och älfvarne. På den norska sidan af Skandinaviska halfön träffa vi å Carta marina i norr utom det förut omtalade Doms haf (med två aflopp) ännu tre andra större insjöar, hvaraf den sydligaste ligger strax väster om Skarsa möns. Ordet Frosten i närheten af denna sjö leder tanken på Trond- hjemsf jorden ^, hvars egenskap att vara en djup inskärning eller inbuktning i kusten Olaus i motsats till Ziegler all- deles förbisett. Ehuru Olaus säkerligen själf vistats i dessa trakter, äro de samma likväl synnerligen oriktigt återgifna; det förefaller som om Trondhjemsfjorden blif- vit klufven itu och uppdelad i tvänne olika vattendrag, nämligen ofvannämnda sjö vid Frosten, samt en liten sjö i sydväst strax invid kusten med inskriften: **lacus isfe nan congelatur^ , Denna sjö låg enligt en annan uppgift ''prope metropolim regni Norvegise Nidrosiam" . ? Zieglers uppgifter om sjöarne i Trondhjemstrakten ^ synas äfven ha förvirrat Olaus Magnus, och till en del föranledt hans vilseledande framställning af denna trakts geografi. I sunnanfjällska Norge hade Ziegler under namnet "Mos lacus** omtalat den stora sjön Mjösen samt ett där befintligt ansenligt sjöodjur, som visat sig senast år 1522 ^. Samma uppgift har äfven Olaus Magnus, men han säger att odjuret visat sig på **ön Moos" (insula MoosJ^^ hvar- med han troligen menat den af Ziegler omnämnda Hof- o vindsön ("Hosfuen") i Mjösen^. A Carta marina förekom- mer ej namnet "Moos", men den stora dubbelformade ^ Frosta är en i Trondhjemsfjorden utskjutande halfö. Här höUa i forna tider det berömda Frostatinget. Jmfr Munck, Norge under Mid- delalderen, s. 77. '^ Hist, I, C. 27. Å Carta marina ligger Nidrosia däremot ett godt stycke norr om denna sjö. Söder om sjön i fråga har den lilla Selbo- «jön riktigt blifvit utlagd. 3 Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, Bd. I, 2, s. 30—31. * Anf. arb. s. 32—33. '^ Hist. XXI, C. 43. ^ Anf. st., s. 32—33. 212 sjön norr om Hamar torde likväl motsvara Mjösen, ehuru den fått icke mindre än två aflopp mot väster, till kusten vid Bergen och kusten vid Stavanger, hvilket tydligt visar, att Olaus icke haft någon kännedom om den rad af höga fjäll (af geografer ofta med ett gemensamt namn kallade Langfjeldene), som bildar gränsen (och vatten- delaren) mellan västanfjällska och sunnanfjällska Norge. Sjön Öjeren {La Eyer'^, hos Ziegler "Oyer lacus** ^) fick däremot riktigt aflopp till söder, ehuru Olaus hvarken stälde denna sjö i förbindelse med Mjösen ej heller med Glommen och Sarpsforsen (^ Flu Sarp*');^ denna senare bildade i stället aflopp för en mindre sjö sydväst om Ojeren. I östra delen af Skandinaviska halfön synes Olaus Magnus icke direkt vilja sätta Torneälfven i förbindelse med gränsbergen (Alpes Doflfrini), ehuru han låter den- samma komma ned "från bergen (ex montibus) *, nämligen från en liten källsjö i nordliga grannskapet af finska landryggen. Torneälfven var en djup och forsande flod (undosus), som löpte ut i hafvet med två mynningar; på den mellanliggande landremsan låg staden Torne (Thorna), det vill säga — säger Olaus — "den tornprydda ön" (turrita insula)^. Angående Tornes namn och läge skall jag närmare yttra mig längre fram; här är det tillräck- ligt att framhålla, det Olaus med Torneälfvens "tvänne mynningar" säkerligen menat flodarmarne å ömse sidor om den vid utloppet liggande Björkön (Pirkkiö), på hvil- ken Tornes gamla hamn- och handelsplats var belägen. Väster om Torneälf träffas på kartan en flod, som i sitt mellersta lopp delar sig i två grenar; vid den västligaste af dessa läses ordet Chalis, hvarför den måste anses repre- sentera Kalix älf ; den östligare torde i så fall vara någon af de mindre älfvar, som utfalla mellan Kalix och Torneå, så vida man ej bör antaga^ att Olaus vid kusten hört om- * Se namnet å Carta marina. ^ Anf. st., s. 84 — 86. ^ Carta marina. * Hist. XX, Cl. ^ g^g^ ^Y)iå. 213 talas Torneälfvens bifurkation genom Tärändö älf och p& ofvannämnda sätt velat återgifva densamma. Därefter följer i sydväst ett ofantligt sjöbäcken, liggande parallelt med Skandinaviska gränsbergen med sin längsta utsträckning i riktningen N. — S. Denna sjö benämnes af Olaus Magnus Lulatresck och är enligt hans uppgift^ belägen i Lappska bergen {in montihu8Lsip^om2e)), Den har sött vatten samt är 300 ital. mil lång (75 ty. mil = 555 km.) och 120 ital. mil bred (d. v. s. 30 ty. mil'— 222 km.). Enligt en annan uppgift^ bestämmes emellertid längden å sjöarne i Lappland ända till 400 ital. mil (d. v. s. 100 ty. mil = 740 km.), eller till ett afstånd som från nordligaste Dalarne till Ystad, men bredden där- emot endast till "mer än 100 ital. mil" (latitudine vero C et amplius; d. v. s. ungef. 25 ty. mil = 185 km.). Ingen- dera af dessa båda uppgifter öfverensstämma med kartans, ty enligt denna är Lulatresck ungef. 45 ty. mil lång (333 km.) och 10 a 15 ty. mil bred (74 ä 111 km.). Det in- ses lätt, hur Olaus blifvit förledd att skapa en dylik oer- hörd vattenbildning i det inre af Lappmarken. Vid sin färd uppefter Bottenhafvets kust har han troligen redan söder om Skellefte hört berättas om den stora sjökom- plex vi känna under namnen Homafvan, Uddjaur och Storafvan och som hade aflopp genom Skellefte-älf, samt längre i norr, vid Lule, äfvenledes fått uppgifter rörande en större insjö i nordväst (Stora Lulevattnet), som ge- nom Lule-älf stod i förbindelse med kusten. Olaus har då, i|tan att närmare kanna till saken, helt naturligt antagit, det de upplysningar han erhållit gälde ett och samma stora sjöbacken, hvilket han af denna anledning förlade parallelt med kusten från Löfånger till Lule^, * Hiat. n, c. 19. - HUt. XX. C. 8. ' Sjöames Tårkliga långd^ som bos OUiu «f natarii^* skil repre* sentera breddan af "Lulatresck", aro for Horoafran. Uddjaar och Stor- afvan ungef. 120 km^ for Stora Lnlev&ttnet ifrkn St. Sjöfallet råkoadt; UDgef. 96 km. Jmfr härmed "LolatresckB" bre^id 10 ä 15 ty, mil h" 74 ft 111 km.). 214 och lät utgöra den gemensamma källsjön för alla de älf- var, som runno ut i Bottenhafvet emellan båda dessa nyssnämnda punkter. Lule träsk har sålunda fått icke mindre än 5 olika afloppsfloder, af hvilka ett par dela upp sig i flera grenar. Från norr till söder blefvo ut- loppen dessa : 1) Lule-älf, 2) älf mellan denna och 3) Pite- älf, 4) Skellefte-älf med floddelning vid Rensby, 5) älf med utlopp vid Löfånger (Lefanger) och floddelning norr om Bygde (Rickle-ån?) samt söder därom ^ Ungef. 15 ty. mil söder om Lule träsk låg den äf- venledes betydliga sjön Umatresk. I motsats till den först- nämnda har denna senare riktigt fått sin längsta utsträck- ning från V. — O. och uppnår i denna riktning en längd af (enligt kartan) ungef. 40 ty. mil (296 km.) samt från N. — S. en största bredd af ungef. hälften häraf; båda de lappländska sjöarne uppgifvas vara mycket fiskrika-. "Umatresk" utgjorde källsjön för två floder, nämligen XJme-älf och Angermanälfven (Elven), hvilka båda genom en bifurkation stodo i förbindelse med hvarandra^. Att o Angermanälfven räknades till Umatresks vattenområde sy- nes bero därpå, att Olaus ansett Strömsvattnet, hvarom han i Jämtland kunnat erhålla upplysningar, vara en och samma insjö som Stor Uman^. Storsjön i Jämtland hade af Ziegler omnämnts dels under namn af O vikssjön ("Ouuik lacus") på norska sidan af fjällryggen med aflopp till norska hafvet, dels under namn af sjön Lagen ("Lagen lacus") på svenska ^ Jmfr Carta marina. ^ Hist. XX, C. 8. ^ I 8jälfva värket förekommer just inom Angermanälfvens flod- område en 8. k. bifurkation. Från Strömsvattnet, som har hufvudaflopp genom en af Å.-älfvens bifloder, Foksälfven, utgår nämligen ännu en o annan afloppsarm, Vängel-älfven till A.-älfvens andra biflod, Fjällsjö- älfven. Man torde dock icke få antaga, att Olaus haft kännedom här- om; hans uppgifter måste anses bero på ett tillfälligt sammanträffande med ett värkligt faktum. * Malgomaj-sjön, den största af den egentliga Angermanälfvens (hufvud armens) flodsjöar, måste såsom mera aflägset belägen anses ha varit alldeles okänd för Olaus. 215 sidan af samma fjällsträckning \ Olaus Magnus förlade sjön (och det därintill belägna Oviken) på sin rätta plats öster om Skandinaviska fjällryggen, dock utan att gifva densamma något särskildt namn. Sjön, som å kartan er- hållit en nästan äggrund form, har i riktningen N. — S. sin största längd, ungef. 10 ty. mil (74 km.). Frösön är äfvenledes å kartan antydd, och Storsjön har riktigt fått endast ett aflopp, den vid kusten af Medelpad utmyn- nande Indalsälfven. Utan att närmare uppgifva namn eller läge beskrif- ver Olaus Magnus, som förut är antydt, en stor flod (vastus amnis) i nyssnämnda landskap. '^ Denna flod, säger han*, kommer från fjällens högsta spetsar (ex summis montium cacuminibus), prässas mellan klipporna utför sluttningarnes branter (per clivorum prajrupta) och störtar ned i dalarnes djup med väldigt dån. Återkastad från de oupphörligt hindrande klipporna, bibehåller den <3fverallt sitt forsande, snabba lopp, hvarför man utmed hela flodbädden ser hvirflande vågor och hvitt skum på vattnet. Hvarje år något före sommarsolståndet upp- fylles älfven på tre ställen af hopade ismassor och lös- ryckta trädstammar, hvilket föranleder de nedre strän- dernas inbyggare att fly för den hotande öfversvämningen och söka skydd på högre belägna ställen. Genom ut- skickade män utforskades flodens tillstånd, på det öfver- svämningen icke skulle träffa inbyggarne oförberedda.** Angående den ifrågavarande farliga älfvens namn till- lägger Olaus '^r "rapido torrenti . . . nomen nodl impositum est, quia instar nodorum crustata mole glacierum arbores -compressas, imo et ingentissimos lapides in sui dissolutione secum im petuosissime rapit et portat". Och af margen till det kapitel, i hvilket nyss anförda yttrande före- kommer, samt af värkets index framgår, det Olaus äfven gifvit floden namnet Knoden ("Knoden Midelpadiii) flu- vius"), som utan tvifvel står i samband med dialektordet 1 Geogr. Sekt. Tidakr. 1878, Bd I, 2, sidd. 30—31 och 40—41. 2 Hist. II, C. 18. » Hiat. II, C. 30 216 "knöda**, n. m. (Västerb.), hvars betydelse är "mängd^ tätt sammanpackad massa, hög" ^ I denna mening var Knoden ett passande namn på en flod, som vid sitt hög- vattentillstånd (islossningen) på försommaren förde med sig stora massor af is och lösryckta trädstammar och därigenom föranledde öfversvämning -. Det är icke lätt att afgöra, hvilken af de norr- ländska älfvarne Olaus i denna beskrifning afsett. Håller man sig till hans bestämda uppgift, att det var en älf i Medelpad, torde man endast kunna gissa på Ljungan (Njurunda älf) eller Indalsälfven. Bilden i texten^ visar en flod med höga, kupiga stränder; men dylika strand- brinkar (älfsandsaflagringar från den postglaciala tiden) eller höjder af växlande form, som begränsa älfven och som bildats genom utskärning af denna samt af i den- samma utfallande smärre åar och bäckar, finnas nästan öfverallt vid Norrlands floddalar* — de kallas här van- ligen "nipor" — och lämna därför ingen ledning för identifieringen af floden i fråga. Icke häller kartan tyd- liggör saken. Visserligen framgår af denna, att Stor- sjöns aflopp utan ringaste tvifvel måste vara Indals- älfven, hvars källor alldeles riktigt förlagts uppe i fjällen väster om nämnda sjö, men å andra sidan visar äfven o Carta marina, att Olaus forväxlat Ångermanlands ocb Medelpads olika älfvar; så t. ex. har Ragunda (Indals- älfven) förlagts till Ångermanälfven, SoUefte (Soleta) ocb Gudmundrå (Gudmudarad) (vid Ångerm.-älfven) till In- dalsälfven samt Indal (Indalsälfven) till Ljungan. Det sannolikaste synes mig emellertid vara, att med floden ^ Jmfr I. E. RiETz, Svenskt dialektlexikon, I, s. 338. Jmfr "knoda", stor degklnmp, sv. knåda. 2 H. ScHUMACHER, Zeitschrift fur Erdk. zu Berlin, Bd VIII, 1893, s. 173, kallar, som fornt är nämndt, den med ismassor fylda flod, som Olaus på sin resa norrut 1518 — 1519 öfverskred, "Madelgad" (1), ett nama som icke återfinnes i något enda af Olaus Magnus' arbeten. 3 Hist. II, C. 18. "* Jmfr Nathorst, Jordens hist., sidd. 1051 — 1052 o. flf. 217 ''Enoden^ måste ha menats den för sina många fall och forsar berömda Indalsälfven, Ljungan eller Njurunda-älf (utan namn å kartan) låter Olaus tämligen riktigt stå i förbindelse med flera mindre sjöar i södra Jämtland och västligaste Medelpad ^ men en af dessa sjöar har tillika aflopp genom en annan älf, som längre söderut genom Dellensjöarne i norra Hel- singland rinner ut i Bottenhafvet ^. Dessa sjöar, lika- ledes namnlösa å kartan, ha äfven fått aflopp till Ljus- nan (flu Lusen), hvars nedersta lopp flyttats för långt åt norr, så att utloppet blifvit afskildt som en liten sär- skild älf, kommande från en mindre insjö (Bergviken?) i närheten af Alfta (Älta). Ljusnan rinner återigen upp ur ett stort sjöbäcken vid foten af Dovrealperna i norra Dalarne, lacus Svaka, af ungef. 15 ty. mils längd (111 km.) och 10 ty. mils bredd (74 km.). Hvarifrån har Olaus fått benämningen "Svakasjön"? Ljusne-älfs sydligaste källåder rinner upp uti ett par små sjöar nordost om Svuku-fjäll och det kan vara möjligt, att Olaus härigenom blifvit förledd att uppe i fjällen förlägga sin stora insjö "lacus Svaka", som måhända äfven förväxlats med den vid västra sidan af Svuku-fjäll belägna Fämundsjön i Norge. Från Svakasjön utgick äfven Dalälfven (utan namn å Olaus' karta), som därefter genomflöt sjön Lixen och sedermera — med en biflod (västra Dalälfven) — rann in uti lacus Silien, d. v. s. Siljan. Denna sjö jämte Dal- älfven omnämndes äfven af Ziegler under namnen " Selen lacus" och "Dalekarlius fluvius", och det är möjligt, att Olaus af Zieglers "Lagen lacus" norr om Siljan (sanno- ^ Ljungan rinner upp på Helagsfjället mellan Jämtland och Härje- dalen och mottager från vänster Gallån, aflopp för sjön Näklen i Jämt- land, rinner sedan genom Holm-sjön i västra Medelpad och upptager därefter, likaledes från vänster, Gimån, som bildar aflopp för Befsunds- sjön m. fl. i Jämtland och Leringen i Medelpad. ^ Dellensjöarne stå icke i förbindelse med någon af de större älf- varne, utan genomrinnes af en mindre sådan, Svaga älf. 218 likt = Storsjön i Jämtland) föranleddes att likaledes norr om nämnda sjö upprita "Lixen". Ungefär parallelt med Dalälfven utgår från Siljan ett annat aflopp, som måste anses representera Gefle-ån. I Dalarne namnes utom nyss omtalade sjöar äfven sjön Runn (lacus Runden)^ så kallad af sin runda form; den ansågs ha ett betydligt djup\ Den stora, af ansenliga sjöbäcken uppfylda sänka, som från öster till väster genomdrager det svenska landet, utgör visserligen icke, noga taget, någon orografisk eller geologisk gränslinie, men däremot en bestämd hydro- grafisk sådan, och måste anses såsom en rast af en se- nast i postglacial tid existerande hafsförbindelse mellan Östersjön och Kattegat^. I historiskt afseende utgjorde denna sänka ursprungligen själfva kärnan af det svenska väldet; här har man också att söka det äldre Sveriges bördigaste och mast befolkade provinser. De stora sjö- arne och däromkring liggande trakter uppmärksammades därför jämförelsevis ganska tidigt inom den kartografiska litteraturen ; så finnas å portolankartorna, t. ex. å Dul- certs 1339 ^, Venern omnämnd under namnet "lacus scarsse" (sjön vid Skara), Mälaren under namnet "lacus stocol" {sjön vid Stockholm) och Vettern under benämningen " flu- vius vettur" ^, Å Claudius Clavus* karta i Nancyhand- skriften (omkr. 1427) finnes Venern antydd; i hans geo- 1 Hiöt. n, c. 12. 2 Rörande litteraren i denna fråga hänvisas tiU Törnebohm, Sve- riges geologi, 2 uppL, Sthm 1894, Nathorst, Jordens historia, Sthm 1894, MuNTHE, De yngsta skedena af jordens utvecklingshistoria, Upsala 1893. ^ Jmfr Nordenskiöld, Facsimileatlas, s. 52 o. följ. * Detta är den namnform, under hvilken Vettern omnämnes i äldre svenska källor: omkr. 1226 Wetur, Diplom. Suec, vol. I, N:o 216, s. 228; i 13:de årh. Waetur, Västgötalag.; 1312 Wsetur, Diplom. Suec, III, N:o 1865, s. 78. Namnet är uppkommet af samma stam som i "vatten", jmfr Egli, Nomina Geographica, 2 Aufl., Leipzig, 1893. 219 grafiska beskrifning^ omnämnes samma sjö, ** Vone lacus'* *, samt Vettern : ** Visiiigh lacus (efter Visingsö) Magnus et dulcis". På Zamoiski-kartan (omkr. 1474) och Ulmer- typens kartor {1482 m. fl.) förekomma såväl Venern som Vettern utlagda; den förstnämnda sjön bär efter porto- lanernas föredöme å Zam.-kartan namnet " Yona vel sthrese lacus", å Ulm.-typens kartor "schrese lacus", d. v. s. Skara-sjön^. Såväl Ziegler^ som hans sagesman Johan- nes Magnus^ omnämner särskildt sjöarne Venern, Vettern och Mälaren (Vener, Vether, Meler lacus). Venern (Vener lacus), som enligt Olaus Magnus* upp- fattningssätt låg i Västergötland (in regione Vestrogothor- um), beräknades af honom till 130 ital. mil (32,5 ty. mil = 240,5 km.) i längd, och nästan lika mycket i bredd ^. Enligt en annan beräkning^ var Venern 100,000 passus i längd och endast 40,000 passus i bredd, hvilket, om man räknar 5,000 passus på en tysk miP, utgör resp. 20 ty. mil (148 km.) och 8 ty. mil (52,2 km.). En me- delväg mellan dessa båda uppgifter har här, som vid flera andra Olaus Magnus' måttbestämningar, följts å Garta marina; å denna är Venern nämligen ungef. 28 ty. mil (207,2 km.) i längd och högst 15 ty. mil (111 km.) i bredd. Olaus kom emellertid genom denna och föregående beräkning sanningen tämligen nära, ity att Venerns värkliga utsträckning anses vara ungef. 155,4 km. i längd och 88 km. i bredd ^. Olaus beskrifver Ve- nern såsom varande rik på öar och såsom ägande icke * Ymer, 1891, 8. 30. ^ Venern ("Vone" hos Olavus) kallas omkr. 1240 Vasnir, Snorr. Stnrl. Heimskr. ; 1340 VsBni, Svenskt diplomat. V, N:o 4089, a. 587. Äfven detta namn sammanstalles med vatten (skr. "vana"), jmfr Egli, anf. st. 3 Jmfr Ymer, 1891, s. 30. * Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, Bd I, N:o 2, s. 40—41, 48—49. ^ Hist. Goth., Situs Scandiae. « Hist. II, C. 19. ^ Hist. XX, C. 3. ^ H. Wagner, Lehrbuch der Geographie, 1894, s. 43. ^ Jmfr C. M. Rosenberg, Geograf, stat. handlexikon öfver Sverige, II, 8. 983. Venerns ytinnehåll utgör 6,238 kv.-km. 220 mindre än öfver 24 tillflöden, stora floder, som kommo från de norska bergen (Magna flumina a montibus Norvegise) ^. Denna senare uppgift öfverensstämmer med teckningen å kartan, som för Venern icke anger ett enda tillflöde söder- eller österifrån; däremot finnas 10 (icke 24) flod- mynningar på västra sidan (Värmland och Dal), och alla dessa tillopp (med floddelningar och bifm-kationer) ha sina källor i svensk-norska gränsbergen eller Dovre- alperna. Den största, Klarälfven (utan namn), är tillika den nordligaste ; den mottager aflopp från sjön Värmelen (Verine), som dessutom genom ett annat eget flodsystem står i förbindelse med Venern. De många älfvarne och vattendragen i Värmland har Olaus icke kunnat skilja från hvarandra, utan han har sammanblandat dem på eti ganska förvirradt sätt. Uppgiften om Venerns 24 till- flöden är däremot ganska nära öfverensstämmande med värkliga förhållandet ^. Venern ägde enligt Olaus' riktiga uppfattning en- dast ett enda aflopp mot söder, nämligen Trollhättan (Trolhetta, id est dcemonum caputium) ^. Det var en snabbt rinnande flod, som utgick från Venern **nära staden (!) Collen'', d. v. s. Kållandsö (härad), som fordom skrefs Qualden, Qvallen, sedan Kaalden eller Eaallen ^. Af denna uppgift framgår, att Olaus trodde, det Venern i sydväst löpte ut i en enda vik eller bukt, under det att den i värkligheten har tvänne sådana, af hvilka Göta älf ut- går från den sydvästligaste^; Lidköpingsviken öster om Eållandshalfön har Olaus däremot riktigt antydt å sin karta. ** Ehuru**, säger Olaus vidare, ** mynningarne (intro- ^ Hist. II, C. 19; XX, C. 3. Jmfr Opera breve och Auslegung. ^ Venern mottager från väster och sydväst Frändeforsån (Dalbergs- ån), Upperudsälfven, Åmålsån, Byälfven, Norsälfven, Klarälfven, från öster GuUspångsälfven (Letälfven), från söder Tidan, Lidan och Nossan ; dess- utom ett tjogtal mindre tillflöden, så att hela antalet närmar sig 24. 3 Hist. XX, C. 3. Jmfr Hist. II, C. 20. * Styffe, Skandinavien under unionstiden, s. 118. ^ Den närmast öster därom belägna viken af Venern är Dettern^ i hvilken Nossan mynnar ut. 221 itus) af Venerns tillflöden voro i hög grad forsande och brusande (valde stridulus) samt uppfylda af hvirflar (verti- cosus), var likväl dånet af sjöns strida utlopp så starkt, att det hördes mer än 20 ital. mil (37 km.) vida om- kring" ^ Här åsyftas uppenbarligen det berömda vatten- fallet vid Trollhättan, men Olaus synes icke ha varit fullt säker på, hvar detta varit beläget, ty nyss angifna upp- gift kompletteras af Olaus' påstående (i Opera breve), att Trollhättan '^föll ut i hafvet med stort dån", ehuru det å andra sidan heter ^, att floden flöt ned på en sumpig slätt {''in paludinosam planitiem cadens"). Dock uppgaf Olaus bestämdt^, att utloppet i hafvet var beläget vid slottet Elfsborg (Elfzburg) på Hisingen (Hisyngen); älfvens tu- delning och den härigenom uppkomna ön antydes äfven riktigt på kartan. Att Venem endast hade ett utlopp tillskrif ver Olaus den omständigheten, att de sjön omgifvande bergen in- genstädes lämnade tillfälle till flera utflöden ("montibus tam amplo circuitu resistentibus nusquam nisi unicum in- veniunt exitum")*. Bland dessa berg torde han utan tvifvel ha räknat Einnekulle (Kindakulle, Kindaberg) ^, som han också riktigt förlagt alldeles vid stranden af Venem. Bergets höjd var så betydlig, att det "som ett svart moln på himmeln syntes för sjöfarande mer än 40 ital. mil (74 km.) ute på sjön". Vid storm och oväder sökte seglare yanligen skydd i den lugna hamnen vid foten af berget, som i öfrigt var berömdt för sin yppiga vegetation och sina vildt växande fruktträd®, samt för den utmärkta marmorsten, som bröts i bergets omgif- ning^. Bland de Venern omgifvande bergsträckningarne » Hist. II, C. 20. 2 Higt. ibid. * Jmfr AuslegtiDg; hos Brexxeb, anf. arb., s. 13. * Hist. n, C. 20. s Svenskt diplomat, från 1401, I, N:o 916, s. 697: 1407, KindaEf- bfergh. Dess höjd öfver hafvet är 279 m. * Hist. II, C. 22. ^ Hist. XXII, C. 1. 222 torde Olaus äfven ha räknat skogshöjden Tiveden, som k Carta marina riktigt åtskiljer Venern från Vettern. Vettern (Vether, Veter lacusj ligger enligt Olaus' mening i Östergötland (in regno Ostrogothorum) \ och är 60 ital. mil lång (d. v. s. 15 ty. mil = 111 km.) och 20 ital. mil bred. (5 ty. mil = 37 km.)^. Därmed öfverens- stämmer fullkomligt den å kartan angifna bredden för sjön, men längden är här beräknad efter ungef. 17 — 18 ty. mil (rundt 126 ä 133 km.), sålunda något större än enligt färstnämnda uppgift. Aritmet. mediet mellan 111 och 133 utgör 122 km., som endast är ungef. 2 km. mer än Vetterns värkliga längd; bredden beräknade likväl Olaus för stor, alldenstund denna endast uppgår till högst 30 km. Om Vettern säger Olaus för öfrigt^, att den "hade grönaktigt, till den grad klart och genomskinligt vatten (adeo claras et perspicuas aquas habens), att till och med ett mynt (obolus) kunde synas på botten. Vid tiden för islossningen (cum tempus resolutionis immineat) började ett brusande häftigt dån från sjöns botten, och isen brukade våldsamt brista sönder i små sprickor eller remnpr, som sedermera utvidgade sig till breda öppnin- gar". Isen hade dock en mäktighet "plusquam unum vel duo brachia" *, eller — som det heter på ett annat ställe^ — " plusquam palmas 6 vel 7 " ; då emellertid vinden häftigt for fram öfver ytan "bröts istäcket upp och delade sig i flera delar, så att de som färdades på isen med svårig- het kunde rädda sig i land" ^. Dessa upplysningar an- gående islossningen i Vettern äro ingalunda utan sitt stora intresse, ty i själfva värket karaktäriseras denna märkliga insjö just af dylika meteorologiska företeelser, af plötsliga stormar och dimmor, elektriska fenomen och oscillationer^. » Hiat. I, C. 29. 2 Hiat. ibid.; Hiat. XX, C. 18 uppger likväl endast 16 ital. mil (- - 29, G km.) för Vetterna bredd. 3 Hiat. II, e. 19. * Hiat. I, C. 29. ^ Hiat. XX, C. 17. ^ Hiat. ibid. ^ Jmfr Unaer Wisaen v. der Erde, II, 1. a. 350. 223 Vettern, som i sin midt (in umbilico suo) hade "den aflånga, fagra ön Visingsö" (Visingxce)^, har å Carta ma- rina riktigt fått sitt utlopp (Motala ström) genom ett par mindre sjöar (Roksen och Glan) till Bråviken och Östersjön; äfven Ziegler^ hade alldeles riktigt låtit Mo- tala ström ("Motalse fluvii emissio") bilda Vetterns aflopp. Hjälmaren (Jelmer)^ stäldes däremot å Olaus* karta alldeles oriktigt i förbindelse med Östersjön, i det att dess aflopp utgjordes af tvänne floder, som mynnade ut i närheten af Trosa och Nyköping (Nyköpingsån) ^. Mä- laren (Meler lacus), som å Carta marina fått en elliptisk form — 12 ty. mil (88,8 km.) i längd och 10 ty. mil (74 km.) i bredd — ansågs ha åtminstone tre särskilda af- lopp, ett söderut till nuv. Mörköviken (nu Södertelje ka- nal), ett vid Stockholm (Norrström) och det tredje vid Staket rakt i öster, hvarigenom sydligaste Roslagen (Bo- den) förvandlades till en ö^. Att ett sjöbäcken hade två eller flera aflopp är, kan man säga, ett ingående känne- tecken på Olaus Magnus' hydrografi, hvarför han natur- ligtvis skulle särskildt framhålla, när dylika dubbelaflopp (såsom t. ex. för Venern) icke voro att finna. Sydsverige, som hvad terrängen beträffar kan delas uti höglandet i midten, det s. k. småländska höglandet, samt en omgifvande zon af jämförelsevis låga kusttrak- ter, har i mindre grad än öfriga delar af Skandinavien varit föremål för Olaus' intresse. Men sydliga delen af Vettern (88 m. öfv. hafvet) ligger redan inom nordran- * Hist. III, C. 20. Ons namn skrifvea redan i början af 1300- talet jämte Viaings 0, Wissingso, Wiaing8h0 äfven Wieinxo, Viainx0, jmfr Diplom. Suec. III, a. 6, 72, 104, 371 o. 493. ^ Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, Bd I, 2, a. 50—51. 3 Jmfr Sv. diplom, fr. 1401, I, N:o 858, s. 656: år 1407, "JsbI- mans sunde** (Hjälmare aund). * Hjälmaren har genom den a. k. Hyndevadeån aflopp till Mäla- ren; Nyköpingaån bildar aflopp för de aörmländaka ajöarne Tianaren, Yngaren och Båfven m. fl. ^ Bland Mälarens tillflöden omnämnes särakildt den förbi Upsala flytande älfven Sala (Fyris), jmfr Hist. III, C. 6. 224 den af detta högland, och angående nämnda sjö har Olaus, som förut är visadt, meddeladt flera underrättelser af vikt. Öster om Vettern resa sig, innan ännu höglandet i söder påträffats, isolerade bergpartier öfver Östgöta- slätten, af hvilka Olaus omtalar tvänne stycken. Det ena är det i Brabo härad belägna lilla Kittelberget (Ketil- berg, möns cacabi), som lär ha sitt namn efter en öfverst på berget befintlig kittelformig fördjupning \ hvilken äfven omtalas af Olaus ^. Det andra bergpartiet är det alldeles invid Vettern belägna Omberg (263 m.), af Olaus kalladt möns Amaberg^. Där kunde man erhålla förträff- liga stenslag af olika färg, dock mast svart sten, som användes i byggnader. Berget, som var berömdt för sin härliga natur ("omni amoenitate plenissimus"), beskrif- ves såsom bredt och högt (latus et sublimis); på afstånd liknade det ute på sjön en tornprydd stad, omgifven af murar. Andra berg, säger Olaus, funnos äfven längre i öster vid kusten*. På östra sidan af Vettern ungef. 20 km. söder om Omberg höjer sig den skogsås, Holaveden, som kan an- ses utgöra höglandets rand eller kant i norr; den om- nämnes af Olaus i hans historia (Holueden) ^, liksom äfven den uppe på höglandet belägna sjön Sömmen^; å kartan finnes äfven en mindre sjö (Åsunden?) utlagd Ö. eller SO. om Linköping. Möjligt är, att Olaus med amnis Schena (hvaraf Scheningia, Skeninge skulle fått sitt namn)^ menat Sömmens aflopp. Svartån, som rinner omkr. 10 km. öster om Skeninge; hvad han däremot afsett med den, enligt hans uppgift, i närheten befintliga floden * Jmfr TuNELD, Geografi öfver konungariket Sverige, III, Öster- götland, 8. 10. 2 Hiat. II, C. 31. * Hiat. XII, C. 1. Enligt Tuneld, anf. arb., s. 393 går i trakten en sägen, att berget "fått sitt namn af en drottning Ama eller Ömma**. Benämningen "Amaberg" synes sålunda ha användts på ort och ställe. * Hist. ibid. ^ Hist. XX, C. 18. 6 Hiat. I, C. 25. ^ Hist. II, C. 30. 225 . Tannafors (*fluvio non longe exinde distanti a continuo stridore dentium nomen impositum est")^ kan jag icke afgöra. Af öfriga "floder" eller åar i södra Sverige namnes i öster flumen Helga^, om hvilken det heter, att den är belägen icke långt från Kalmar (antingen Helge-å i Skåne eller Helgasjöns i Småland aflopp, Mörrums-å), samt i väster Nissan (Nica amnis)^. Kartan anger fem floder, som kommande från småländska höglandet ut- mynna vid sydkusten af Sverige. Af de många sjöbild- ningarne ^ uppe i sydvästra och södra delen af höglandet är den största af dem, Bolmen (utan namn), utlagd på kartan. Sammanfattas den föregående framställningen rö- rande Olaus Magnus' kännedom om den Skandinaviska halföns orografi och hydrografi framgår häraf, att Olaus uppfattat terrängen såsom i allmänhet utgörande en blandning af berg och skogsåsar ("tota septentrionalis regio fere montosa ac nemorosa est")^; att han noga fastställt den Sverige och Norge åtskiljande fjällryggen eller "Dovrealperna" såsom halföns hufvudvattendelare och om denna fjällrygg, som han själf mellan 63 — 64" n. br. öfverskridit, meddelat egna, jämförelsevis riktiga iakt- tagelser; samt att han äfven först af alla geografer lämnat upplysningar angående de på östsidan om fjällsträcknin- gen liggande stora s. k. "glintsjöarne" i norra och mel- lersta Skandinavien. Vidare har han på ett bättre sätt än sina föregångare (t. ex. Ziegler) beskrifvit den i sven- ska sänkan belägna långa raden af sjöbäcken, h vilkas storlek han äfven på ett i det hela tillfredsställande sätt angifvit, och hvilkas aflopp han (på ett par undantag när) å sin karta på ett riktigt sätt fastställt. Småland- * Hiat. n, C. 30. * Hist. X, C. 8. ^ Hiat. Til, C. 22. * Hist. II, C. 1 anföres följande legend: "in Meridionali Gothia non procul a civitate Vexionensi campcdtris et limosus lacus est, qui ignea ana virtute quodcnnqne coctilc in eo dimissum chordaque extiactum, qnaei momentaDeo, vel exigno temporis momento coctum vel adastum remittit." Glans trodde sålunda på befintligheten af rarma kokande käl- lor k Smålands högland. * Jmfr Hist. X, C. 1. 15 . 226 ska höglandet såsom den sjöplatå, hvarifrån södra Sve- riges åar och älfvar ha sitt upphof, har icke häller läm- nats utan uppmärksamhet. Däremot har Olaus icke känt till i någon riktigare omfattning det s. k. Högskandina- vien eller det betydliga norska fjällhöglandet, hvars hög- sta punkter i Dovrefjeld, Jötunfjeldene och Langfjeldene han i det hela nästan alldeles förbisett. Dock kan det i allmänhet sägas, att Olaus Magnus fört kunskapen om Skandinaviska halfön i berörda afseenden betydligt framåt, och att han för sin tid lämnat förträffliga bidrag till kän- nedomen om Nordens fysikaliska geografi. VIII. Skandinaviska halföns klimatiska för- hållanden, växt- och djurlif. Då enligt Olaus Magnus' uppfattning den stora nor- diska halfön i norr sträckte sig ända till Nordpolen, var det naturligt, att han skulle göra de allra nordligaste trakternas meteorologiska och klimatologiska förhållanden till särskildt föremål för sitt omnämnande. Under själfva Nordpolen låg landet Biarmia: "cuius zenit est in polo Årctico, eiusque Horizon est idem cum circulo aequinoc- tiali, qui Zodiacum in duas partes aequales intersecans, efficit, ut una medietas totius anni sit unus dies artifici- alis et altera medietas una nox, et ita totus annus esset ibi unus dies naturalis. Sed cum ibi sol nunquam magis 23 gradibus sub Horizonte deprimatur, videtur, quod illis sit dies continuus sine nocte." ^ Enligt den under me- deltiden, särskildt under skolastiken, förhärskande åsik- ten (som äfven kommer till uttryck hos t. ex. Albertus * Hist. I, C. 1. Olaus anför här "autor sphajraB'*, d. v. s. Sa- croboBCO. 227 Magnus) förtätades luften längst i norr till följd af den där rådande stora kölden till en tät dimma. De snedt infallande solstrålarne åstadkommo nämligen, som man föreställde sig, endast en mycket svag värme och kunde visserligen föranleda vattenånga att uppstiga från vat- tenytan, men förmådde icke med sin obetydliga värme absorbera densamma \ Denna mening refererar Olaus efter SacroboSco: "ait (se. idem) radium solarem ibi existen- tem, adeo debilis esse virtutis, ut elevatos vapores con- sumere aut purgare nequeat. Proinde, inquit, neque aer serenus ibi est neque dies." ^ Gent emot denna uppfatt- ning anföras Plinius och Solinus **qui propter conti- nuam solaris luminis prsesentiam affirmant, ibi omnia in- tolerabili solis ardore periclitari^; men båda de anförda, mot hvarandra stridande, åsikterna förkastas bestämdt af Olaus, som ansåg, att man med dessa förklaringssätt hade kommit "från Scylla i Charybdis** ^. Säkerligen ansåg han, att en medelväg här vore det riktiga. Åt- minstone säges det beträffande Finmarken ("etsi rigidio- rem orbis terrarum partem culturam ac mansionem sor- tita est''), att luften där liksom i angränsande trakter alltid var hall och klar (semper frigidus et serenus)^. Beträffande årstiderna i norr (i Finmarken) heter det vidare: "Åb octavo Cal. Aprileis usque ad sextum Idus Septembreis est illic continuus dies, nullis interveni- entibus tenebris videturque sol a 4 Nonas Maij usque ad Cal. Augusti, nulla intercidente nocte." De ljusa som- marnättema funnos ännu så långt i söder som i de syd- ligare delarne af Götaland, hvarest man midt i natten under sommarsolståndet ( — "in distinctis locis Lincopiae videlicet et Scaris" — ) kunde läsa och skrifva de min- sta bokstäfver eller till och med räkna småmynt. Under 60:de breddgraden (och norrut) voro från början af Maj till början af Augusti inga stjärnor synliga, man såg en- ' Jmfr Ebetscumer, Die pliysische Erdkunde im cliristlichcn Mit- telalter, Wien n. Olmutz, 1889, s. 142. * Hifit. I, C. 1. » Hiat. ibid. "» Hist. I, C. 2. 228 dast månen: "quod in plenilunio veluti ardens rubus pe- nes terrad superficiem paululum eo temporis intervallo, omnium admiratione et horrore, pervidetur** \ Kölden i de nordiska länderna skildras som synner- ligen sträng; Norden ansågs till och med vara ett slags köldcentrum för den öfriga världen: "frigus inde succes- sive, veluti radii ex centro tandem per totum orbem am- pliatur, quemadmodum omnes nationes, quas penetrat, eius asperitate commotae attestantur** ^. Det är kändt — säger Olaus — att Nordens länder på grund af fysiska orsaker äro kallare än alla andra och ha skarpare vin- trar. Osakerna härtill uppger han vara: 1) att solen där gör en kortare båge, är på längre afstånd och under vintern låter sina strålar snedt infalla (*quia ibi tunc sol volvitur circulo breviori, longiusque distat, dum motum obliquat per hyemalia signa"), så att jord och vatten hårdt tillfrysa; 2) Nordens länder äro belägna under Björnarnes eller Vagnarnes stjärntecken, de "kallaste" af alla ("quia loca illa sub aspectibus Ursarum vel Plau- strorum, signis frigidissimis, situantur"); 3) Nordens län- der ligga invid hafvet och oceanen, som i synnerhet i nordväst och i öster är af ett ofantligt djup, och som, då solen icke kan genomtränga densamma, skapar en desto förskräckligare köld ("ad quam qua sol penetrare non potest frigus seu gelu horribilius generatur")^. Olaus stöder sig i afseende på sistnämnda punkt på Albertus Magnus och hade sålunda lika litet som denne någon kännedom därom, att hafvets närhet, i stället för att skärpa, tvärtom i betydlig mån mildrar klimatet ("mari- timt klimat"), där eljest vindförhållanden icke lägga hin- der häremot. Som ett tecken till annalkande köld omnämner Olaus bland annat: "quando penes solem ad occasum in pro- funda hyeme vergentem circunstant nubes igneam osten- dentes sp^cram vel columnam, ac si immensa urbs aliqua » Hiat. I, C. 2. 2 Higt. I, C. 19. ^ Hist. ibid. 229 flammis accensa conflagraret: pra3tera3a radii cuneati di- recte ad sublimem aerem, veluti pyramides, continuo igne ardentes extensi.** Härmed torde* ha menats dels s. k. solgårdar, dels äfven möjligen norrskenet. Kölden var — berättar Olaus — understundom så häftig och sträng, att ** ögonen förfröso på vargarne längst i norr, naglarne lossnade ur väggar och dörrar samt ler- och glaskärl sprungo sönder" ^ Som exempel på, huru hårdt de Skan- dinavien omgifvande hafven kunde tillfrysa, omtalar Olaus efter Albert Krantzius, att år 1294 var Cimbriska hafvet belagdt med så stark is, att man kunde rida från Jut- land till Oslo, 1323 färdades man gående på isen från Liibeck till Danmark och Preussen, år 1399 från Liibeck till Stralsund och därifrån till Danmark, år 1423 till häst från Danzig till Liibeck och från Mecklenburg till Danmark. Under dylika stränga vintrar brukade man upprätta värdshus och gästherbergen på isen^; dylika fin- nas äfven uppritade å Carta marina längst hela södra Östersjökusten. Kartan anger likaledes Finska viken is- belagd, liksom äfven smalaste delen af Bottenhafvet (Qvarken), hvarest man med häst och släde kör öfver isen från Finland till Sverige. Alla sjöar och vatten- drag (lacus et stagnales aquae) började att frysa till i Oktober och gingo ej upp förrän i början af April ^. Hvad vindförhållandefia angår, polemiserar Olaus mot den uppfattning, som gjort sig gällande hos åtskilliga författare, att alla vindar egentligen utgjorde en enda vind, liksom alla floder i grunden en enda flod: vinden ansågs af dessa vara en rörelse i luftkretsen (aeris motum), och vindarnes olikhet och olika benämning berodde på det håll, hvarifrån denna rörelse utgick*. Ett dylikt uppfatt- ningssätt förekommer bl. a. hos Isidorus Hispalensis, hvars definition af vind Olaus anför : ** Ventus est aer com- motus et exagitatus; sic dictus eo quod vehemens sit et 1 ffist. I, c. 19. 2 jnjfr Hist. I, c. 26. ^ Hist. 1, C. 27. * Hist. I, C. 6. 230 violentus" ^ Olaus gillade emellertid icke denna upp- fattning, utan anslöt sig i stället till Aristoteles* me- ning, att vindarne uppstodo, icke ur någon rörelse i luft- kretsen, utan från en ång- eller dunstartad evaporation ur jorden (åx tf^c v-aTrvcoSooc ava^ojxtdascDg); det är allmänt kändt — säger Olaus — att det finnes fyra hiifvudvin- dar och åtta halfva, de förra underordnade ("octo ven ti istorum suiBfraganei"). Af de förstnämnda var sunnan- vinden varm och fuktig till följd af med denna vind för- enade varma vattenångor; men ehuru den under vintern nådde fram till Norden omintetgjordes dess mildhet af köldens stränghet ("frigoris asperitate illico repercussus evanescit") ^. Nordanvinden var kall och torr (utan ne- derbörd): **quod ex nimia solis remotione contingit. Gum enim sol ad eum advenerit, altissimus est et a terra re- motus; ideoque in aere fiunt nubes et frigöra fortiora.* Ostanvindarne voro tempererade i såväl värme som köld och bättre än västanvindarne, som växlade i både köld och fuktighet allt efter det ställes temperatur, hvarifrån de utgingo^ I götiska eller svenska hafvet (Östersjön) blåste hvarje år häftiga nordväst- och sydvästvindar (Corus ét Circius), h vilka åstadkommo förödande värkningar ; de föranledde talrika skeppsbrott och vållade äfven rubbnin- gar i strandlinierna ("imo nec aggeres aut lapides litto- rales ita firmati compositique videntur, quin aliquando ventis eisdem absorpti, in viscera maris refluentibus un- dis extrahantur")^. De våldsammaste af dessa vindar voro likväl sydvästvindarne (Circius), som i synnerhet hemsökte kusterna af Västerbotten och lösryckte samt förde med sig hustaken till stor fara och förlust för in- byggarne ^ * IsiDOR. Hisp., de nat. rer. 13; jmfr ibid. 61: "Quod cum evene- rit occultiore quodam motu cooleatium vel terrenorum corporum per mag- num spatium mundi vontua vocatur**. Jmfr Olaus Magn., Hist. I, C. 9. Jmfr Kretschmer, anf. arb., s. 145 o. ff. 2 Hist. I, C. 6. 3 Higt. ibid. * Hist. I, C. 10. 231 Ännu häftigare uppträdde sydvästvindarne på väst- kusten af Skandinaviska halfön. Till följd af dessas hårda framfart saknades både träd- och sädesväxt vid Norges västkust; i stället för bränsle af ved, som alldeles fat- tades, måste man där begagna fiskben för kokning af födan ^ I södra Norge, nämligen i Viken, förekommo förödande stormar och hvirfvelvindar, som understundom bortförde och spridde vida omkring den till torkning upphängda fiskena Beträffande nederbörden framhåller Olaus den oer- hördt stora mängd af snö, som förekom i de nordliga länderna. "Snöfallet var understundom så tätt — be- rättar han"^ — att man icke ens kunde igenkänna en vän vid möte på gatan." Af snömassorna nedböjdes träden (po- pulese arbores) i skogarne, och ikullfallna träd, nedbrutna af snöns tyngd, lade ofta hinder i vägen för samfärdseln ^. Askväder förekom synnerligen ofta i Norden, företrädes- vis i de sydligare trakterna till följd af den "täta ångan" från bördiga näjder (propter fertilium locorum crassum va- porem); då denna kommer fuktig till kallare ställen förtäta- des dess särskilda delar, h varigenom åstadkom mos regn och hagel (äfven snö och dimma). Då värmen hoptrycktes och molnens väggar till följd af afkylningen (propter frigus) hindrades att utvidga sig, brötos molnen våldsamt sönder och härigenom uppkom den knall, som kallas åska: "fit etiam tonitrus extinctione ignis in ventre nubis. Coru- scatio vero est pars aeris, ex impetu ignis sic excussi resplendens. Fulgur autem et fulmen est ictus cielestis jaculi" . ^ Detta var sålunda Olaus' föreställning om upp- komsten af nyssnämnda meteorologiska fenomen, en före- ställning som i allmänhet kan sägas ha varit den under medeltiden vanligen förekommande^. Olaus omnämner icke nederbördens fördelning eller storlek under olika årstider på olika ställen; endast i fråga om Finmarken uppger han, att regn där var myc- 1 Hist. I, o. 10. 2 flist I Q 13 3 Hist. I, C. 20. * Hist. I, C. 12. ^ Kretschmee, anf. arb., s. 142, not, 3. 232 ket sällsynt under sommaren (aer . . . rarissimas pluvias tempore aestivo admittens)^ Om växtlifvet i Norden lämnar Olaus endast få upp- lysningar. Han nämner, att gran, tall, en och lärkträd funnos i stort öfverflöd och bildade sammansättningen af de nordiska skogarne. Dessa träd uppnådde en höjd "som liknade stora torns", samt användes till bogspröt och master ; skeppsplankorna voro vanligen af tall. Af gra- nens grenar gjordes tunnband och stängsel för åkrarne samt armborst, hvartill äfven begagnades lärkträd. Gran- bjälkar användes äfven till kyrktaken^. Björken var likaledes mycket vanlig i Norden, den förekom ända uppe vid Scythiska oceanens stränder, ehuru ansenligt förkrympt (veluti incurvati frutices betulea3) till följd af de där här- skande våldsamma stormarne ^. Af andra vanliga nor- diska trädslag omtalas asp, ask och sälj, "cotoneae et sambuci" *. Enligt Olaus* uppgift förekommo icke ek och bok norr om 70® n. lat.'"^ Denna breddgrad går å Carta ma- rina genom mellersta Helsingland och löper ut ungefar vid Kap Stat i Norge. Ekens nordgräns i Sverige går i värkligheten äfven till Helsingland på 6P n. lat., och Olaus' uppgift är i denna punkt sålunda riktig; men i Norge gör samma gräns en böjning uppefter kusten och uppnår Trondhjemsfjorden '^ hvarför Olaus i detta fall misstagit sig. Ännu större är misstaget ifråga om hö- kens nordgräns, ty denna tangerar sydranden af Norge och Sveriges västkust samt lämnar sedermera endast Skåne, Blekinge och södra Oland åt nämnda träds före- komstområde; att boken skulle nå upp till samma bredd » Hist. I, c. 2. 2 Hist. XII, c. 4. » Hist. XII, C. 6. * Hist. XII, C. 5 och 6. ^ Jmfr Unser Wissen von der Erde, I, 1. Enropa in AUgemeinen v. KiRCHHOFP. 233 i norr som eken, d. v. s. 6V n. lat., innebar sålunda en betydlig öfverdrift. Olaus tillägger likväl, att det var i Nordens sydliga trakter man i allmänhet kunde finna boken i större antal, liksom äfven fallet var med has- sebi. Hasselnötter exporterades — flera tusen tunnor — till Tyskland ^ Af fruktträd omtalas äpplen-, päron-, och plommon- träd samt körsbär, af hvilka funnos tvänne slag "syl- vestria et hortensia". Ingen af dessa frukter mognade före midten af Juli, och oftast knappast ens så tidigt^. De vanliga sädesslagen voro råg, hvete, korn och hafre; därjämte odlades ärter, böner, lin, rofvor och vallmo (papaver). Hyste Olaus intet eller föga intresse för växtlifvet i Skandinavien, kan detta ingalunda sägas vara fallet i afseende på djurlifvet. Icke mindre än sex böcker i Olaus' historia äro i större eller mindre mån ägnade åt skildringen häraf. Också uppger Olaus, att den nordiska djurvärlden var synnerligen rik och omväxlande ^. Som ett för Norden särskildt karaktäristiskt djur namnes först och främst elgen eller, som den också brukade kallas, ^ skogsåsnan" (usitatiori modo sylvestrem onagrum apud omnes Aquilonares interpretes appelatum), hvars hem- land ** enligt allas omdömen just var att söka i Norden" ^. Elgen ströfvade omkring i hjordar i de stora ödemar- kerna (och skogarne) ^ samt förekom äfven uppe i Väster- botten, hvarest Carta marina återger en strid mellan elgar och vargar på isen af TJme träsk ^. Elgen jagades med tillhjälp af stora hundar eller dödades med ett slags fallvapen eller fallpil (insidiis extensorum telorum), hvilket äfven af bildas i Olaus* historia^. Fångad som ung » Hist. Xn, c. 7. 2 Hist. n, c. 22; XII, C. 7. » Jmfr Hist. XVm, C. 4. * Hist. XVIII, C. 1. Styffe, Skandinav, under unionstiden, 1867, 8. 290, not 4, öfversätter "onager" oriktigt med ren. 5 Hist. XVm, C. 2. « Jmfr Hibt. XVIH, C. 3. 234 kunde elgen bli mycket tam\ Vidare omtalas hjort, dof hjort och 7'ådjur^, samt vildren. Af rofdjur nämnas framför allt björnen, som under frukttiden dödades på följande sätt : " sagax venator balli- stis adaptatas latas sagittas, quse pilos bene penetrent in eum relaxet ; ex quo terrore et vulnere, tantum subito concutitur, ut impetu quodam esos fruetus quasi grandi- nes et lapillos per secessum emittat, et mox in occu- rentem statuam instar hominis vel spectri, ex industria coilocatam irruit; atque in ea dilanianda laborat, donec aliam lethalem recipiat sagittam ab ipso venatore post saxum vel arborem sese abscondentem" ^. Ett annat på denna tid synnerligen besvärligt och talrikt uppträdande rofdjur var vargen; under vintertiden anföUos de åkande ofta af hela varghjordar och måste försvara sig med pilskott och "bombarder" för att bli de angripande kvitt. Obeväpnad vågade sig ingen till kyrkorna för vargarnes skull ; dessa gingo understundom ända fram till gårdarne och refvo boskapen samt släpade bort densamma till sko- garne. Vargen fångades i varggropar eller sköts med pil; äfven brukade bönderna binda fast järnliar vid ut- lagda kadaver och på detta sätt bringa rofdjuren om lifvet^. En af anledningarne till resningen mot konung Kristian II hade just, som Olaus framhåller, varit den, att han förbjudit allmogen att bära vapen, så att bön- derna blefvo fullkomligt skyddslösa mot vilddjuren, fram- för allt mot vargarne ^. I Dovrealperna förekommo hvita vargar (förmodligen den s. k. fjällrackan, Canis lagopus), som i stora hopar ströfvade omkring både i dalarne och på fjällen. Ett annat slag af varg omnämner Olaus med följande ord: "Est et genus luporum Thoes dictum, cae- teris longitudine procerius, sed brevitate crurum dissimile, ^ Cart. mar. och Hist. de geni. sept. afbilda på flera ställen elgen som dragdjur, förspänd slädar och vinteråkdon. 2 Hist. XVIII, C. 4. 3 Hist. XVIII, C. 25. * Hist. XVIII, C. 13. * Hist. XVIII, C. 14. 235 velox saitu, venatu vivens, innocuum homini, habitum non colorem mutat, per hyemes hirtum aestate nudum:" ^ Lon eller lodjuret förekom icke så talrikt i de nor- diska skogarne som vargen; dess skinn var dyrbart, i synnerhet af de djur, som fällts under vintern^. Be- skrifningen öfver järfven, hvars uppehållsort angifves vara det nordliga Sverige, har Olaus nästan helt och hållet lånat från Mathias af Miechow, som beskrifvit samma djurart i Litthauen och Moscovien. Det heter nämligen hos Olaus Magnus: ^ "Grossities eius ut magni ca- nis, aures et faciea velut c att i, pedes et ungulsB asperrimte ; cor- pu8 villosum et prolixorum pilo- mm aubfuscomm ; cauda ut vul- pis licet brevior sed crinium den- siorum. . . . Hoc igitur animal Toracisaimnm est. Reperto nan- que cadavere, tantnm vorat, ut violento cibo oorpus instar tympani extendatur; inventaque angustia inter arbores se stringit, ut vio- lentius egerat; sicque extenuatum revertitur ad cadavar et ad sum- mnm usque repletur, iterumque se stringit angustia priore repe- titqne cadaver donec eo consump- Matuias af Miechow:* "Rossomaka est . . . quanti- tatis canis, faciei catti, corporis et caudaj ut vulpis, coloro ni- grum, cadavoribus vescitur, in- ventoque cadavere (animal voracis- simum) in tantum vorat ut ex- tendatur et infletur tanquam tym- panum, repertaque angustia stricta inter arbores inträt et intrudit so cum violentia premendo ut vio- lenter comesta violentius egerat, sicque extenuatum denuo cadaveri accurrit et ad summum impletur, cum vicissitudine expressionis et ad raorticinium reversionis, donec totum absumat et devoret. Et forsan natura tam insatiabile ani- * Hist, XVIII, C. 12. Om "thoes" meddelar Evald Liden: Ordet p&minner om tuss eller tusse =^ varg (i Svea- och Götaland, so Rietz, Sv. dialektlex,, I, s. 765), äfven om tass, tasse, gråtasse (Smaalenene, Svea- och Götaland, Skåne etc, so Aasen, Norsk Ordb., s. 802, Rietz, ibid, P. MÖLLER, Ordb. öfv. halländska landskapsmålet s. 194; anföres redan af Hop, Dial. Vestrogoth. 1772), En fuilt motsvarande form — akrifningen "thoes" torde åsyfta ett uttal "töss** (tös ?) — synes icke vara upptecknad från någon nu lefvande dialekt. ^ Hist. XVIII, C, 12. Lodjur ("leoparder") äro å Cart. mar. af- bildade i Medelpad. « Hist. XVm, c. 7. * Gryn^us, Novus Orbis Regionum, 236 to, alind solicita venatione reqiii- mal in illis regionibns producit, rat. Creditur a natura creaturum ut homincs simili vuracitaie labo- ad ruborem hominum, qui vo- rantes redarguat." rando, bibendoqno vomunt rede- untqne ad meusam noctes et diea continuaturi." I öfverensstämmelse med ofvanstående skildring har Olaus å Carta marina vid sydändan af Lule träsk afbildat en järf, som tränger sig emellan tvänne träd för att af- börda sig den intagna födan; bredvid honom ligga kvar- lefvorna af en måltid, kotor och refben af ett djur. En härmed till innehållet fullkomligt likartad bild träffas å Antonius Wieds karta öfver Ryssland 1555 i skogarne väster om Dwina, hvilken bild är hämtad från Matthias af Miechow's ofvan anförda legend ^ Järfven kunde, be- rättar Olaus, icke jagas med hundar, utan fångades med snaror och giller eller i fallgropar; den sköts äfven på lockbete^. Jägarne brukade dricka hans blod uppblan- dadt med varmt vatten, och en dylik dryck, tillsatt med honung, frambärs äfven vid bröllopsfäster ^. Öfriga nordiska djur voro mård, hermelin, utter, gräf- svin, ekorre (hvars skinn i synnerhet norr om 77:de bredd- graden skattades mycket högt ^), hare, hvaraf funnos tvänne slag, **montani maiores et campestres exiliores**, kaniner, hvilka dock voro ganska sällsynta i Norden, "ob terrse durissimam congelationem" ^, lemlar och räf, som före- kom i stor mängd. Det fans svarta, hvita, röda, kors- lagda (crucigerse in dorso) och blåa räfvar (coelestino co- lore respersse)^. Vid de nordliga vattendragen och älf- varne lefde i ostörd ro häfvern, som förekom i stor mängd ("maxima horum animalium abundantia est in Septentrio- nalibus aquis")^ Att inbyggarne vårdade sig om skyd- * Jmfr Micuow, Die äl testen Karten von Russland, s. 37 o. ff. Tills i förra årh. förekom järfven ännu i Polen och Lifland, men dess förekomst torde nu ha samma sydgräns som renen (ungef. 63® n. lat.). 2 Hist. XVIII, C. 9. ^ Hist. XVIII, C. 8. •* Hist. XVIII, C. 17. 5 Hist. XVIII, C. 11. 6 Hist. XVIII, C. 37. ' Hist. XVIII, C. 5. 237 dandet af bäfvern och hans boningar framgår af följande uppgift: "Agricolae ex eius structuris depressis vel ele- vatiSy agros sublimiori vel humiliori loco prajparant, ob aquarum inundationem^ maiorem vel minorem** ^ De fläste af här ofvan uppräknade djurarter voro högt skattade och jagades flitigt för det dyrbara pälsvärkets skull. Hvalar och hvalross omtalas vid Norges kuster samt sal i Bottenhaf vet ; jag återkommer härtill i sammanhang med behandlingen af de nordiska rikenas näringslif. Äfven Nordens fågelvärld var rik^, såväl på arter som på individer. Olaus omnämner tjäder, orre, rapp- höns, vildgäss och vildänder, svan, dufvor, sex slag af örn (däribland **herodiu8 sive girfalcus" ; hafsörn, Ålbi- cilla och fisktjuse, Halia3tus), hök, ugglor, gök, falk, korp, kaja, skata, kråka, hackspett, stork, häger, trana, svalor m. fl. samt olika slag af sjöfågel. Om falkens förekomst heter det: ** Aquilonares montes hos generant valde fe- roces, sed generöses etiam candidos, qui ballistis inco- lanim nisi omnimodam vim in rapiendo fecerint, tanquam aves sacra3 non impetuntur; alioquin damna facientes, quantumcunque nobiles aut candidi sint sagittas incolarum non evadent^. Storken förekom nästan öfver hela Nor- den från 56:te breddgr. i söder till 90:de i norr*; kajan var sällsynt här, men däremot mycket vanlig i norra Tyskland*. En karaktäristisk företeelse inom fågellifvet vid hafskusten längst i norr (Norges nordvästkust, Lo- foten, Finmarken o. s. v.) är förekomsten af så kallade ^ fågelberg^ f å hvilka (höga skär, klippor och klippöar) otaliga fågelskaror häcka och lägga sina ägg. Att Olaus Magnus äfven kände till dylika häckningsberg visar föl- jande skildring: "Aquatiles aves .... naturie instinctu in insulis, quarum in Aquilone numerus est, et rupibus fruticum germine denudatis, maximo agmine ac numero diversi generis cohabitant ; nidosque earum aliquse in nudo silice, aliquse tortis aridisque stipulis vel gramine sicco » Hist. XVIII, c. 6. * Se Hist. XIX. » Hist. XIX, C. 23. * Hiat .XIX, C. 18 * Hist. XIX, C. 25. 238 reponunt ovaque innumera pariunt** ^ Särskildt beträf- fande Norges nord- och västkust heter det i detta sam- manhang : " In littoribus Norvagicis etiam sunt innumera- biles insulse usque ad suppolares terras progredientes, in quibus uti plurimao aves alibi non reperibiles sunt, ita et ova producunt innumera, quse oecupantibus cedunt.** Af den nordiska insektvärlden bör här nämnas mt/ff- gen, som i de nordligaste trakterna uppträda i oerhörda massor och utgöra ett värkligt plågoris för människan. Olaus, som själf under sina resor torde fått erfarenhet häraf, berättar följande: **Versus extremas Septentrio- nalis terras et aquas maxima est molestia grandiorum culicum, proesertim in punetura et fastidiosissimo sono, quando in continua dierum ac noctium luee dormiendum est. Verum ad evitandam horum molestiam Åquilonares absynthio utuntur, aceto per uncto ac tosto et fumigato, ut eo gravi odore percepto aufugiant. Simili modo re- cedunt, quando caput caeteraque membra decoctione ab- synthii asperguntur vel rutse aut nigella) eum haberi queunt; vel atramento sutorio, permixto eum innipero usto et fumigato. Dormientibus autem tentoriolum ex panno linteo vel cortice confectum necessarium est, sub quo tanquam velamento, contra iniuriam culicum tuto dormire liceat ac nuUus omnino sonoris istis insectis aditus pateat, ne duplici mulo, punetura videlicet et fastidioso sono quiescentes molestentur ^. " Att myggen voro så tal- rika i de subpolara trakterna ansågs bero på frånvaron af läderlappar (vespertiliones) och andra insektätande "flygfän** \ De i Norden på Olaus Magnus' tid använda hus- djuren voro häst, nötboskap, får, get, svin, hund, katt och höns. De svenska och götiska hästarne voro berömda för sin snabbhet (paludes et colles altos profundosque saltus indifferenter longiore dieta magnaque celeritate ab- solvunt)^; de största och starkaste funnos i Västergöt- * Hist. XIX, c. 37. 2 Higt. XXII, C. 5. 3 Hist. XVII, C. 8. 239 land på grund af detta landskaps ymniga och rika betes- marker. Västgötahästarne användes till stridshästar och fingo ej föras ur landet ^ ; däremot utfördes Ölandshästen, som i stora hjordar förekom på Öland och understundom utfodrades med torkad fisk och granris (lignis abietinis) ^. De norska hästarne voro af medelstor växt, men af be- undransvärd styrka och uthållighet, när det gälde resor i fjällen eller på steniga och besvärliga vägar •'^. Äfven de finska hästarne voro af god beskaffenhet^. Den bästa nötboskapen fans i de svenska landskapen Västergötland, Värmland och Dal, ehuru den i Svealand (**Svetia**) samt i Norge och Finland ingalunda var myc- ket sämre. Oxarne användes till dragdjur för vagn (plau- stra) under både sommar och vinter, samt spändes äfven för plogen. Kreaturen utfodrades under stränga vintrar, då höförrådet tagit slut, med ekaffall (putaminibus quer- cinis) ; understundom äfven med gammal torkad fisk, som stöttes sönder®. I de nordligaste trakterna förekom mast en kuUig boskapsstock, liksom äfven gumsar och får af samma slag ("Sunt et multa loca versus polum Årcticum ubi nec arietes nec oves cornua habent, neque tauri, ne- que vaccse**)^. Fåret var allmänt i Norden, men de gotländska fåren voro de största och bästa ^; lika allmän y slt geten, hvsirsit de nordiska länderna hade större rikedom än något annat land i Europa på grund af sitt förträffliga bergbete (mon- tana pascua). Geten lifnärde sig under vintern af gran- bark, mossa och aspkvistar^. De nordiska hundarne voro kända för sin styrka och vildhet^. Den i Norden använda arten af huskatt hade i allmänhet hvit färg^^. Lapparnes husdjur var renen, hvarom jag får till- fälle att närmare tala i sammanhang med skildringen af 1 ffist, XVII, c. 17. 2 Hiat. II, C. 23. ^ Hjgt xvil, C. 8. * Hist. ibid. ^ Hist. XVII, C. 4. ^ Hiat. XVII, C. 1. ^ Hist. ibid. 8 Hiafc xvil, C. 23. « Hist. XVII, C. 5. ^« Hist. XVn, C. 19. 240 detta folk. Olaus trodde, att renen hade tre horn (bestia tricornis) ; dess namn uppgifves ha uppkommit af följande orsaker ^ : " Rangif ver duplici ratione dicta (se. bestia) ; una quod in capite ferat älta cornua velut quercinarum arborum ramos; alia, quod instrumenta cornibus, pectori- que quibus hyemalia plaustra trahit, imposita, Rancha et Locha patrio sermone vocantur etc.**. Djurets föda var hvit hergmossa (**muscus montanuscandidus**, d. v. s. renmossa) i synnerhet om vintern; om sommaren lefde renen af blad och löf (foliis ac frondibus arborum). IX. Det dansk-norska rikets topografi och näringslif. Den Olaiska kartans namn på Danmark är Dania, Dacia, Dennemarca, hvilka benämningar alla tre åter- finnas hos Claudius Olavus. Danmark var, säger Olaus med åberopande af Saxo, en ** sammanprässning af små länder**. Dess västliga kontinentala del, halfön Jutland eller Jylland, kallas luthia (hos Saxo **Jutia**) eller Cim- bria efter den hos Ptolemseus förekommande benämningen Kt|i[3ptxöc: )^£paövYjao(;. Halföns gräns i söder synes Olaus ha tänkt sig utgöras af Dannevirke (Munimentum Dana- virke), den befästa ställning, som sträckte sig tvärs öfver Sönderjylland mellan Treene, en biflod till Eyder, och Slien (Schlei), och hvars ålder går tillbaka till början af 9:de årh., då den danske konungen Godfred där uppförde en gränsvall för att hindra Saxarnes infall. Sedan käjsar Henrik I Fågelfängaren 934 öfverskridit denna ställning och intagit Slesvig, lät konung Gorm den gamles enka, Tyra, norr om den gamla vallen uppföra en ny, som var ' Hist. XVII, c. 26. 241 10 — 13 m. hög, murbeklädd och försedd med en graf, samt försvarades af höga tom. Längden skulle ha ut- gjort omkr. 14 km. ^ Saxo omtalar detta befästnings- värk under namnet * Jutiae moenia" eller ** Danorum struc- tura"^; det förföll emellertid mot medeltidens slut. Olaus gifver gränsvallen en längd af omkr. 15 ty. mil (111 km.) och antyder såväl den framför murvärket liggande vatten- grafven som vallens torn (till antalet 5); vallen sträcker sig å hans karta från grannskapet af Tunner (Tunder) till Stesvig. Från denna vall låter han den jutska halfön sträpka sig ungef. 50 ty. mil (370 km.) mot N. eller NNO. — en utsträckning, som fullkomligt öfverensstäm- mer med värkligheten — och ger densamma i allmänhet en bredd från V. — O. af omkr. 20 ty. mil (148 km.), hvilken bredd däremot knappast uppnås ens på halföns allra bredaste ställe (under 56'' 25' = 140 km.) ; Olaus gifver halfön en största bredd af ända till 35 ty. mil (260 km.). Västkusten återgifves tämligen jämn och jäm- förelsevis enformig, under det att på ostkusten från Lilla Balt en stor fjord skjuter in i landet (Koldingsfjord?), och norr därom tvänne andra fjordar äfven finnas an- gifna, som tydligen skola representera Veile- och Århus- fjordarne. Jutlands nordligaste del (Wendsyssel) är all- deles afskildt från den öfriga delen af fastlandet genom ett smalt sund, hvarigenom Limfjorden alltså i väster fått fri förbindelse med hafvet. Ehuru näset vid Agger (den s. k. Aggertangen) fullständigt genombröts af en stormflod först år 1825^, har likväl i äldre tider denna landtunga flera gånger förstörts, men hvarje gång på nytt blifvit återstäld genom flygsanden^. Olaus har möjligen hämtat föreställningen om en tvärs öfver halfön ledande * Jmfr art. Dannevirke i Nord. familj.-b., a. 904. * Saxo, Hist. Danica ed. P. E. Muller, I, 2, 8. 645, 713. ' Jmfr Petersens afliandl. i Dansk Geografisk Tidskrift, Bd I, 1878, 8. 12. * Jmfr J. P. Trap, Satistisk-Topografisk Beskrivelae af Konge- riget Danmark, (Kbhn 1877), Bd V, s. 162. 10 242 vattenförbindelse från Saxo, som omtalar, att det fans ett genombrott eller en öppning mellan "sinus Lymicus** och Västerhafvet ^ Jutlands nordligaste punkt (Skagen) angifves af Olaus med ordet TJd, som erinrar om det å Claudius Olavus' karta förekommande namnet "Uden- skou" (i beskrifningen "Udenskaun"), som Storm vill uttyda " utanför Skagen " ^. På halfön Jutia, som var mycket folkrik (populo- sissima), känner Olaus följande städer och ortnamn , räk- nade från sydväst landet rundt (norr om Dannevirke): Tunner, troligen det medeltida Tunder, nu Tönder, hvil- ket Olaus förväxlat med Tönning och förlagt vid syd- kusten af nuv. halfön Eiderstedt, en förväxling, hvilken var så mycket naturligare som Tunder denna tid var den förnämsta handelsplatsen på västra sidan '^ näst Bi- pen, ty. Rypen, nu Ribe. Olaus lägger denna stad norr om en å (Ribeå), samt ett stycke ännu längre norrut slottet Riperhus (Rypehus eller Riperehus), som dock låg i sydvästra delen af staden ^. — Rincopen, medelt. Rsennuköping, Raengköping nu Ringkjöbing, ligger något söder om det vid kusten belägna Bovenberg, hvilket tyd- ligen är den branta kustklippan Bovbjerg (60 m.) i Fer- rings sogn (Ringkjöbings amt), från hvilken punkt — den högsta på denna del af kusten — man har en vid utsikt öfver hafvet^. Olaus anser den vara en bebygd ort (Fer- ring?). Norr härom på södra stranden af Limfjordens utlopp i Västerhafvet torde namnet Holm möjligen afse halfön Thyholm i samma fjord. Det ö- eller halföliknande landet norr om Limfjorden, som af Adam af Bremen 1 Saxo, Hist. Danica ed. P. E. Muller, I, 2, 8. 584 o. not 1. Jmfr Petersen, ofv. auf. st,, s. 14. « Ymer, 1891, 8. 28 o. not. Dock torde **Ud" (& Cart. mar.) möj- ligen helt enkelt böra tydas som Skagens "udde". ^ Styffe, Skandinavien under unionstiden, s. 10. * Styffe, s. 12. ^ Teap, anf. arb., VI, a. 328 o. följ. 6 Ad. Brem, IV, C. 1. 243 kallades Wendila® (Saxo: Wendila, Wendala^), i Knyt- lingas. Vendilskage ^, men som under medeltiden van- ligen bär namnet "Wsendessyssel, Vendlesysael" (Claudius Olavus: **Uendesusel")^ nu Wendsyssel, benämnes af Olaus Magnus Scaga provincia efter Jutlands nordspets Skagen*. Här omtalas tvänne orter Seby, d. v. s. staden Sseby vid Kattegat, samt Vesista, det gamla Ci- sternienser-munkklostret Withskyflse (på latin kalladt " Vi- tsB scbola")^ invid södra stranden af Limfjorden; Olaus förlägger det oriktigt norr om fjorden. Söderut följa Horses (Horssnses, nu Horsens), som oriktigt förlagts norr om Arusa (medelt. Årus eller Åars^; Saxo: Årusia, Århusia ^, nu Århus), samt därefter Vegle, medelt. Waetlae (1406) eller Wedle (1442) ^ nu Weile, en gammal köp- stad vid fjorden af samma namn. Colls är staden Eol- ding, Haterslef är Haderslev och Flenshorg staden af samma namn. Inne i landet Viburg. Ön Fyen är å Olaus' karta ett nästan cirkelrundt land med ungef. 11 ty. mils (81,4 km.) genomskäring, hvilket mått innebär endast en obetydlig öfverdrift. Saxos latiniserade namn på ön, Fionia (eller Feonia), användes äfven af Olaus ^. På Fyen förekomma följande ortnamn ^^: Midelfar, medelt. Medelfar, nu Middelfart — Hmsegol, urspr. Hsegnaethsgavl, senare Hindzegavel, ett kronans slott vid Lilla Balt gent emot Koldingfjord, anlagdt på * Histor. Danica ed. P. E. Muller, I, 1, 8. 481, I, 2, s. 820. * Jmfr Teap, anf. arb., V, 8. 15. ^ Jmfr Ymer, 1891, s. 24. Styffe, anf. arb., a. 14. * "Skagen", "Skaven" (Zamoiakikartan : "Skauen") eller "Skaffuen", som det också skrefs i äldre tid, kommer af ordet •*8kage" = näa 1. land- tunga, som löper ut i hafvet. Jmfr Tkap, anf. arb. V, a. 30. ^ Styffe, anf. arb., s. 16. ^ Stiffe, b. 11). ' Hiat. Danica ed. P. E. Muller. I, 2, a. 648, 906. ^ Styffe, a. 21. ^ Fyena äldata namn torde vara "Fiun": Adam af Bremen (IV, C. 4) har "Eunia**. Enligt Ecu, Nomina geograpbica, a. 336, torde det fornnord. "Fjon** (Ukaom "Fjon, Föjen" i Härd angerfj ord) betyda "^Vieh- veide". '® Jmfr rörande Fyena ortnamn Styffe, anf. arb. (1867) a. 22 o. flf. 244 en hög udde, som afskars genom en graf — Asmes, nu Åssens, namnes såsom köpstad 1413, Svinborg, fordom Svyneborgh (1408) eller Svineborg (1423), nu Svendborg — Orrel, Orkel, ett kronan tillhörigt slott på en höjd å östra sidan om Svendborg — Fohs och Fohorg, staden och slottet Foborch (1377), Foburg eller Faaburgh, nu Fåborg, som Olaus oriktigt lägger öster 1. nordost om Svendborg — Niborg, staden Nyborg — Kertmunde, sta- den Kertemynde (1413), nu Kjerteminde på halfön Hinds- holms sydligaste punkt — Bons, staden Bokenes (1412, 1426), nu Bogense, samt Ottonia, förr Othens, nu Odense. Öster om Fyen träffas å Carta marina den lång- sträckta ön Langeland, i söder Femern (Femeren) samt i sydost Lolland {Lalandia, medelt. Laland eller Lolandh)^ med ortnamnen S. ring, säkerligen = Saxköpingh, och Marie domus, d. v. s. det år 1417 anlagda birgittiner- klostret Mariebo^. På Falster (hos Olaus utan namn) nämnas staden Nycopia = Nyköping och kungsgården Getsor (under medelt. Getzör, ty. Geyzor och Geschor), som låg söder om nuvarande Gjedesby, på den mot söder utskjutande halfö, hvilken slutar med Gjedser-odde ^. Öster om Falster träffas ön Mon, d. v. s. Möen. Selandia (medelt. Seland, Siaeland, nu Sjselland) har å Carta marina en utsträckning från V. — O., af omkr. 15 ty. mil (111 km.) och från N. — S. af ungef. 12 ty. mil (88,8 km.); i värkligheten har ön den större utsträcknin- gen från N. — S., den mindre från V. — Ö. Ortnamnen äro: Kor ser, staden och slottet Korsör* — Vardenherg,Bi^Åen * "Lalandia" förekommer hos Saxo (I, 2, s. 1027 m. fl. st.). Man har uttydt första stafvelsen i Lolland som adj. lav = l&g, alltså lav- land "- lågland, men enligt Trap, anf. arb., IV, s. 324, är det sannoli- kare, att namnet kommer af la ~ stillastående vatten, sumpvatten, alltså Laland =^ siimplandet. *^ Staden af samma namn är af senare ursprung, jmf. Styffe, anf. arb., s. 26. ^ Styffe, s. 27. * Staden omtalas först under den senare medeltiden; slottet var äldre, jmfr Styffe, s. 28. 245 Worthingborg eller Vordingborg — Nest, staden Nestvid 1. Nestved, som af Olaus oriktigt förlägges öster om Vordingborg — Solt^ slottet Soolt eller Saltö väster om Nestved, hos Olaus oriktigt öster därom — Schiein eller Schliein\ staden Skselsör eller Schaelsehör (1414), ur- sprungligen Skelfiskör^, nu Skjelsör söder om Korsör vid Stora Balt, af Olaus oriktigt förlagd öster eller nordost om Nestved och Saltö — Boskild, staden Roskilde, som Olaus placerat invid Öresund — Ha f nia, Kiöbenhavn, i lat. urkunden från medelt. **HafnaB" — Hilser, staden Helsingör, och Kammeborg, som troligen skall vara sta- den Kallundborg vid Stora Balt. Af de smärre danska öarne nämner Olaus norr om Selandia i Kattegat Sproe (i 13:de årh. Sprowe eller Sproa), nu Sprogö i Stora Balt — Hielm, ön Hjelm, som, beträffande läget, å Olaus* karta bytt plats med Sampse (hos Saxo: Sampsö^), nu Samsö — Anholt, ön med samma namn — Lesse, nu Lessö 1. La3Sö — Trindel (Olavus: Trendel), grundet Trindelen NO. om Lasös yttersta nord- ostspets Syrodden*. Den östliga kontinentala delen af det äldre Dan- mark innefattade, som bekant, de nuv. svenska landska- pen Halland, Skåne och Blekinge. Ehuru Olaus talar om det sydligaste Skandinavien såsom beläget ^ inträ li- mites Danicae ditionis" ^, anför han likväl Saxo som bevis därför, att Schoningia (d. v. s. Skåne) egentligen var en del af södra Gothia och af gammalt hörde till " götarnes* rike (. . . **in littoribus Meridionalis Gothim terrce Schoningice, veteri iure ad regnum Gothorum, cuius pars est — teste Saxone — spectantis'*)'^', liksom han äfven talar om ^hafvet, som skiljer danskarne från gö- tarne'' ^. Härunder torde han sålunda ha inbegripit * Namnet är otydligt. ^ Styffe, b. 28. ' Hist. Danica ed. P. E. Muller, I, 1, s. 250. * Jmfr Trap, anf. arb., V, n. dl. Detta grand är äfven atf»att å Waqenaers sjökort ^ ffist. Vni, c. 40. • Hiat. XX, C. 28. ^ Opera breve. 246 Öresund, som han för öfrigt ganska riktigt ger en längd af ungef. 15 ty. mil (111 km.); afståndet från nordspet- sen af Kullen till Falsterbo ref uppgår nämligen i värk- ligheten till 100 km. De skånska provinsernas gräns mot Sverige är å kartan svagt antydd ; afståndet från Skånes västkust till Blekinges östligaste punkt uppgår till omkr. 28 ty. mil (207,2 km.), i värkl. ungef. 215 km.; från Skånes sydkust till nordligaste punkten af Halland ungef. 35 ty. mil (259 km.), i värkl. omkr. 260 km., hva- dan, som man finner, dimensionerna förvånansvärdt nog- grannt återgifvits. Om sillfisket utmed skånska kusterna, hvilket under medeltiden var synnerligen indräktigt och gif vande, ehuru visserligen hanseaterna skördade största fördelen däraf, berättar Olaus följande^: "Sillen fångades under början af hösten (sub principio autumni) i så stor mängd och nedsaltades i tunnor samt utfördes till ett så stort antal, att den i saltadt tillstånd tjänade större delen af hela Europa till föda. På de breda långa stränderna samman- strömmade under två månaders tid köpmän från alla närliggande länder; de uppförde där bostäder eller tält och uppköpte sillen för penningar eller bytesvaror samt utskeppade densamma. Till följd af den rika tillgången såldes sillen ofta mycket billigt; så stora massor fånga- des, att näten understundom brusto sönder. Sillstim- marne stodo så tätt, att man i dem kunde fasta en dub- belyxa (bipennis) eller lansspets; fångsten gaf den kung- liga skattkammaren en god inkomst. Vid strängt straff var det nämligen föreskrifvet, att köpmännen framför allt skulle betala konungen tull eller afgift (vectigal) för att af honom erhålla säkerhet och lejd." I Hallandia angifvas följande ortnamn: Vardberg, Falkerhrg (Falkenberg), Halmstada och Bostad, köpingen Botzstsedse, nu Båstad, vid Laholmsbukten (i Skåne). I Schoningia omtalas Helsihorg, Lundia, Malm (Malmöghe, ^ Hiat. XX, o. 28. 247 nu Malmö), Falster (Falsterbodhe, Falsterbo) \- Elrol söder härom motsvarar sannolikt det hos Clavus förekommande Ellenbogen, Malmös tyska namn i 14:de och 15:de årh. — Ysted eller Ystad — Aus, staden Åos eller Åhus, nu Åhus, ofvan Helgaåns utlopp, samt Vee, den gamla men obetydliga staden Waise (Vä) omkr. 5 km. sydväst om nuvarande Kristianstad. I Blekingia nämner Olaus Selsborg, staden Sylves- borg eller Sölvesborg^ — Eleholm, slottet Elleholm på en holme vid utloppet af Mörrumsån — liotnhij köpsta- den Rotneby (Ronneby) samt Lykta, staden Lykkea eller Lyckaa (nu Lyckeby). Utanför Bleking träffas småöarne Sandhammer, Utklippan och Utlengian (Utlängan). På ön Borenholm (Borgundeholm, Bornholm), som namnes såväl af Clavus som på Zam.- och Ulmer-kartorna, läses endast ett ortnamn. Hammar, slottet Hammarhus (nu i ruiner) ^. Då Olaus Magnus i politiskt afseende var en ut- präglad unionsfiende och motståndare till Danmark samt en varm anhängare af den nationella svenska politiken, begagnar han alla tillfällen att uttala ogynsamma om- dömen om det danska folket och dess konungars (i syn- nerhet Kristian Hrdes) beteende gent emot Sverige. Han söker uppvisa anledningen till, att svear och götar lefvat i ständig fiendskap till danskarne ^, och anför Saxo som * GlayuB har Holsingborgh, Lnndis, Falsterbode, jmfr Ymer, 1891, 8. 27—28. ' Blekinge synes under medeltiden icke ha sträckt sig längre mot väster än till Norje sund, som skiljer Mörmms socken frän halfön Li- ster (Skåne), där Sölvesborg var beläget. Jmfr Styffe, anf. arb., s. 74. Ä.f ofvanstäende synes emellertid, att Olaus räknat Lister till Blekinge. ' Den kyrkliga indelningen återgifves å Carta marina medelst in- vid städerna eller de respektive biskopssätena uppritade domkyrkor. Som biskopsstäder och biskopsstift i Danmark uppgifvas Bipen, Viburg, Åruaa, Vesista (biskopssätet l&g dock i värkligheten icke här, utan i Börglum, ett kloster ungefär 15 km. sydost om Hjörring i Vendsyssel), Wdare Ottonia, Roskild och Lund. * Hist. YUI, C. 36 m. fl. 248 stöd därför, att denna anledning var att söka uti dan- skarnes härsklystnad och öfvergrepp; de voro nämligen på samma gång ödmjuka och krypande^ samt svekfulla och bedrägliga^, de hade utöfvat ett våldsamt härravälde öfver underlydande och voro kända för ett hårdt och illistigt uppförande såväl mot vänner som bundsförvand- ter^. Hafvet, som skilde Danmark från Sverige, var en gräns icke allenast mellan länderna själfva, utan äfven en skiljemur i afseende på "en beständig sinnenas olikhet"^. I det föregående har jag uppvisat, hvilka källor Olaus Magnus kan anses ha begagnat för sin framställ- ning af Norges topografi. Dessa källor voro, utom autopsi hos författaren, för en del af västkusten någon segelbok eller så kallad läskartbok, samt i allmänhet för hela det öfriga Norge Jacob Zieglers geografiska arbete Schon- dia. En mycket stor del af de norska ortnamnen å Carta marina återfinnas (antingen i samma form eller i en nå- got ändrad sådan) uti nämnda skrift. Vid följande redo- görelse för Olaus Magnus' återgifvande af Norges topo- grafi skall jag, där så finnes vara lämpligt, inom paren- tes anföra motsvarande benämning hos Ziegler (Z.). Norvegia regnum sträckte sig från Cimbriska hafvet i söder till Vardöhus och Varangerfjord (Domshaf) i norr, eller till någon punkt öster därom, som Olaus icke angifver. Norge utgör å Carta marina en svagt half- cirkelformig kuststräcka af nästan öfverallt samma bredd- utsträckning, näml. ungef. mellan 30 — 40 ty. mil (222 ä 296 km.), under det att i värklighet det bredaste stället (ungef. 6P n. br.) uppgår till omkr. 448 km., det sma- laste däremot (ungef. vid Foldenfjorden) endast uppnår 50 ä 60 km. Undersöker man Norvegia å Olaus' karta » Hist. VIII, o. 28. 2 Hiat. VIII, C. 36. 3 Jmfr H. HiLDEBRAND i Hiat. Tidskrift, 1884, s. 325. * Jmfr Opera breve. 249 från söder till norr, träffas längst i söder landskapet Vichia. Ehuru Olaus utan vidare räknade åtskilliga på den tiden dansk-norska provinser till Sverige, har han likväl icke gjort så med Viken, oaktadt åtminstone norra delen af nuv. Bohuslän åren 1524—1532 innehades (i pant) af Sveriges konung, af hvilkens fogdar en reside- rade på slottet Karlsborg (Karsborg) vid Åby fjorden i Stångenäs härad ^ Viken begränsas af Olaus i öster ge- nom Göta älf (flutnen Trolhetta); i norr synes det sträcka sig åtminstone till ölommens utlopp. Utom slottet Kars- borg angifves fästet Manus (Bohus, Z.) samt städerna Marstrada (Mastrand, Z.), Kungella (Kongelle, Z.) och Vodaval (Oddauuad, Z.), nu Uddevalla, som oriktigt för- lagts söder om Kungella. Långt i norr ofvanför Borna- rike vid Sarpsfossen (f,u Sarp) förlägges Olsborg (Olaflfz- burgum castrum Z.), som utan tvifvel får anses identiskt med det under senare medeltiden befintliga fästet af samma namn på ett berg invid sjön BuUaren (i norra Bohuslän), hvilket äfvenledes var säte för en af Gustaf I:s fogdar och förstördes vid Kristian U:des försök att återtaga sina riken ^. Västerut (i Borga och Oslo sysla) följer Selsborg, nu Sarpsborg vid Sarpsfossen, samt Verno (Varne monasterium Z.), förr Varna, nu Vserne vid Kri- stianiaf jorden, ett hospital eller kloster af Johanniter- orden. — därefter Aslogia (Aisloia Z.) eller Äslo'^, Oslo, med Äkershus (samma namn Z.) — Suderhen (Sderhen Z.) en under medeltiden betydande gård, Sudhrheim eller Sudhrem, nu Sörum ej långt från ölommen* — Edsdal (Edzuuald Z.), som Olaus oriktigt förlägger vid Öjeren, är Eidzwalla, nu Eidsvold söder om Mjosen. Norr härom följer landskapet Sologia^, fordom Solöyar nu Solöer, * Jmfr Styfpe, anf. arb., s. 334, not 3. ^ Styffe, 8. 336. ' Hiat. II, C. 8. * Styffe, s. 338. ^ Längre norrut väster om Hetmarchia finnes k Olaus' karta nam- net Sologier, som torde vara en upprepning af Sologia (taget från en segelbok). 250 som Olaus oriktigt förlägger väster (icke öster) om Ha- mar '. Landskapet HetmarcMa (Hedmarken Z.) norr (nord- ost) om Mjösen har staden //ammar (Hammariaci vitas Z.) längst i söder ; i norr ligger Esterdal eller Osterdalia^ (Öster- dal Z.), bygden Eystridalir, Oystridalia el. Osterdal om- kring Glommens öfre lopp. Norr om **Osterdalia" är å kartan utlagd en älfdal med namnet Siliedallar, som icke återfinnes hos Ziegler. I Gudbrandsdalen, på Olaus' karta Gudbradsdaler norr om Siliedallar, kallades en del af hufvuddalen om- kring älfven Lagen (Lögr, Logen) för "Silr**, nu Sel^, och härmed torde "Siliedallar" vara identiskt. Invid Gudbradsdalar läses äfven ordet Cäperdal, hvilket troligen har sin motsvarighet i Zieglers Coperdalia^, d. v. s Kop- pardalarne eller Kopparberg i Dalarne. Sydväst om Het- marchia, väster om Mjösen, låg bygden Toten (samma namn hos Z.) samt Halimmgalab d. v. s. Haddingjadalr, Hallingdalen, som i likhet med Valdres (samma namn hos Z.) räknades till Gulathingslagen (i västanfjällska Norge) ^, ehuru dessa bygder lågo öster om fjällryggen Langfjeldene. Då Olaus icke hade kännedom om denna fjällrygg har han förlagt Hallingdalen i närheten af Nor- ges västkust, liksom han äfven alldeles invid kusten på nytt inskrifvit namnet Valdres, Härvid följde han Zieg- lers föredöme, i det Valdres af denna hade placerats mel- lan Sogn och Hardanger och sålunda redan af honom hade gjorts till ett kustlandskap. Invid det andra inuti landet liggande Valdres sydväst om Mjösen förlade Olaus Tilemarchia (Tellemarchia, Z.), genom hvilket namn, som han antog ^, Procopius hade blifvit förledd att kalla hela * I Sologia läses namnet Mark el. Märke (Matker, Z.), som ej torde kunna identifieras. Hildebrand, Geogr. Sekt. Tid., 1878, Bd I n:o 2, gissar på "Markerna" (Dal). ^ Båda namnen afse sannolikt Österdalarne. ^ MuNCK, Norge under Middelald., s. 135. * Geogr. Sekt. Tid., anf. st., s. 42—43. * Jmfr MuNCK, s. 122 och Styffe, s. 346. ^ Jmfr Opera breve. 251 Skandinaviska halfön för Tile eller Thule. Söder om Valdres och Telemarken läses namnet Lerdalhaddada , som sannolikt måste läsas som tvänne; det senare namnet torde i så fall motsvara Hadaland (Hadhaland, Z.) sydost om sjön Randsfjorden, och det förra Lerdal möjligen byg- den Lagardalr på båda sidor om Numedalslågen ofvan- för det gamla Numadalr^ eller Lagardal (nu Laurdal), omkring öfre delen af Bandaksvandet och den på nord- sidan däraf uppgående dalen ^. Nidal är säkerligen Nizis- dal eller Nissedal vid nedra ändan af det söder om Ban- daksvandet belägna Nisservandet ^ Vid Kristiania- eller Oslofjorden nämner Olaus städerna Copervik (Koparuik Z.), det gamla utskeppningsslället eller hamnplatsen invid nuv. Drammen^, samt Tonsherg (nu Tönsberg) — längre söderut Skideni (Skidhen, Z.), nu Skien (förd. Skiöa eller Skiöan) vid Skiensälfven. Uppe i Osterdalarne har Olaus med orden hytter och ferrum angifvit, att här idkades grufdrift. Då bergsbru- ket i Norge är af jämförelsevis ung ålder — den äldsta järngrufvan i Maridalen, sedan vid Bajrum väster om Kristiania, anlades troligen först i midten af 1500-talet (före 1578) och Röras* koppargrufva upptäcktes först 1645^ — är det svårt att förstå, hvarifrån Olaus fått denna uppgift. Möjligen har den afseende på det faktum, att under sedermera konung Kristian II:s ståthållarskap i Norge (1502 — 1510) och på hans uppdrag Erik Walken- dorfif genom bergsmän lät undersöka trakten af Trond- hjem, och 8 mil därifrån värkligen upptäckte koppar, ehuni grufvorna denna gång aldrig blefvo bearbetade^'. Men mot detta antagande strider såväl ordet ferrum på ' Jmfr MuNCK, s. 169, 180. * Munck, s. 182. ^ MuNCK, 8. 181. Man kundo äfvon tänka på Nitjudalr el. Nitda- len i Ranmafylke (Munck, s, 159), mon lägot af Nidal å Olaus' karta svarar bättre till Nissedal. -* Munck, s. 32. ^ Jmfr Blom, Das Königreioh Norwegen. Lpzg, 1843, 1, s. 211, 221. ^ Blom, anf. arb., I, s. 191. 252 Olaus' karta som hyttornas läge i Osterdalarne. Egen- domligt är i alla händelser, att man sedermera just i Hede- markens amt värkligen funnit järn och äfven bedrifvit bergsbruk (i Oudalen, nordost om Kristiania) \ ehuru denna näringsdrift sedermera nedlagts^. I sydligaste Norge möter oss först Agder, som egent- ligen var ett kustland och därför i slutet af medeltiden vanligen kallades Agdesiden ^. Detta namn träffas äfven å Cart. mar., där det lyder Agdasidan {AgdsLsidhsiZ,), men Olaus, liksom före honom Ziegler, förlade det uppe vid nuv. Kristianiaf jorden, under det att Agder i värkligheten utgör Norges allra sydligaste land. Norr om Copervik vid Kristianiafjorden läses namnet Mandal, hvilket väl får anses representera den del af västra eller norra Agder (NorÖr.-AgÖir), som nu kallas Mandal, ehuru det alldeles oriktigt förlagts till dessa nordliga trakter. Söderut in- vid kusten af Skagerack följer Hesimes, förd. Hesjunes eller Esjunes, nu Hesnes vid Fjaere. Utanför kusten läses Jomfrusund, ön Jomfruland utanför inloppet till Kragerön ^, samt Fledere, som troligen är Flekkerö, där det funnits en af de mast bekanta hamnarne vid norska kusten^. Midt emot denna ö på fastlandet läses orden Domus regis, sannolikt afseende den gamla kungsgården Huseby^. Därmed ha vi hunnit in i landskapet Listria (Lista Z.) eller Lister, som ursprungligen bildade en del af det gamla AgÖir eller Egdafylke^. Därutanför låg, enligt Olaus' uppfattning, ön Lindesnes (Lindasnas promontorium Z.), som emellertid ingalunda är en ö, utan utgör syd- ligaste punkten af Norge. Nordväst därom på andra sidan Listerfjorden låg landskapet latf^ia (ladher Z.), d. v. s. Jaöar eller Jäderen, egentligen det vid kusten liggande flacka förlandet till Rygjafylki eller Ryafylke^. Såväl ^ Blom, anf. arb., I, s. 223. * Kraft, Hist-topogr. Haand- bog över Kongerig. Norge, Chra. 184:5 — 4:8, 8. 129, 145. "* Styffe, 8. 342. ** Googr, Sekt. Tid8kr., anf. st., s. 71. 5 Kraft, anf. arb., s. 386. ^ Styffe, s. 342. ' Jmfr MuNCK, anf. arb., 8. 129. ^ Jmfr Styffe, anf. arb., s. 342, Munck, anf. arb., s. 123. Namnet 253 Listria som latria (äfven Vichia) voro, som Olaus uttryc- ker sig\ fordom "prydda med titel af konungariken". I nordvästra hörnet af Jäderen invid Bukkenfjord låg Sta- vanger (Stafifanger Z.), sätet för biskopen öfver Stavangers stift (innefattande Rygjafylke med Valdres och Hudding- dalen samt Agder), och därför å Olaus' karta prydd med den vanliga bilden af en domkyrka ^. Längst inne i Buk- kenf jorden på något af stånd från kusten låg Siiladalr eller Suledal, som återfinnes i kartans Sulodal; söder därom vid en arm af fjorden låg Hielmeland, förd. Hjalmaland, nu Hjelmeland. En del af Bukkenfjord, farvattnet mellan ön Earmö och fastlandet, bar namnet Karmtarsund eller Karmsund *'^, på Carta marina Carmesund (Karmslund Z.). Bland öarne därutanför nämner Olaus Note, förd. Nautey nu Nautö *. Däremot har han låtit Halsne, ön Halsna eller Halsnö (Halsne Z.), utgöra en del af fastlandet °. Festia är svårare att identifiera; möjligen skall det menas den gamla sätesgården Hestb^er eller Ha3stby på Finnön i Buk- kenfjord °. Därutanför förlade Olaus Norges västligaste punkter, ön Scutenes (Skuutonas Z.), nu Skudesnjcs, och en annan mindre ö (namn?)^. Från Bukkenfjord kommer man norrut förbi väst- ligaste delen af Rygjafylke in uti Hardanger (hos Ziegler samma namn), som Olaus förlägger nära kusten af en stor fjord (Hardangerfjorden), vid hvilken han emellertid oriktigt äfven förlagt Bergen (Bergis Z.). Såsom varande Lider, som läses i Jatria torde antingen vara en åteinpprepning af Li- stria eller en misskiifning för Zieglcrs "Hitlier portus" d. v. s. Hiterö. ^Opera breve. ^ De öfriga biskopsstiften i Norge (angifna å Cart. mar,) voro Oslo, Hamar, Bergen och Trondhjom. ' Jmfr MuNCK, anf. arb., s. 123. * Note är äfven inskrifvet på fastlandet något längre i norr. ^ Ett Halsnö i Rygjafylke namnes af Munck, s. 124, Möjligen bar likväl Olaus afsctt Halsnö i Sunbordaland, en ö i Hardangerfjorden, där det fans ett hclgeandskloster. Jmfr Styffe, s. 345. ^ Styffe, anf. arb., s. 373, jmfr MrNCK, a. 124. * Namnet är otydligt. 254 biskopssäte är staden å kaii^an betecknad med en dom- kyrka. Utom domkyrkan, som uppfördes i midten af 13:de årh., har Bergen en ännu äldre kyrka, den s. k. korskyrkan, som fans redan i slutet af 12:te årh. ^ Olaus har unge- far midt emot Bergens domkyrka på andra sidan fjorden ett ortnamn Krabbakirxie, som möjligen skall beteckna den nyssnämnda korskyrkan; åtminstone torde det vara omöjligt att på annat sätt lokalisera detta namn. Bergen skildras som en mycket stor och berömd handelsplats, den förnämsta i hela Norge (''celeberrimum totius Nor- vegia) emporium''), där fiskarflottorna samlades för att af yttra stockfisken ("Bergerfisck*) mot penningar eller bytesvaror ^. Söder om Bergen förlägges Baggaholm, ham- nen Bagholmen i närheten af Hofterön ^, västerut Hvitingo (Huuitting Soo Z.), d. v. s. Hvitingsöame, som oriktigt placerats här i stället för vid inloppet till Bukkenfjord i Rygjafylke. Norr om skärgården utanför Bergen (^ske- ren^) följer Qvinvefiord, som måste vara Evennaherads- fjord eller Kvennaherad (nu Kvinherred) i Sunhördaland på fastlandet öster om Hardangerfjord^, ehuru det å Garta marina förlagts alltför långt i norr. Det namn, som läses strax härinvid, Sundardaland (Suundhadarlangh Z.) måste anses afse Sunhördaland själft, som förlagts norr om Bergen i Nordhördalands ställe. Nordväst härom följa öarne Ästre eller Asko samt Halsne, nu Halsnö eller Halsenö, båda norr om Bergen vid ingången till Oster- fjord, som oraringar ön Ostr eller Öster (Osteruee Z.), hvilket namn på Olaus' karta likväl läses inne i landet söder om Stad (samma namn Z.), Kap Stat eller ön Stat- land. Namnet Hero afser möjligen den långt uppe i nord- väst belägna Harey eller Harö. Olaus har förlagt Kap Stat söder om den å kartan utlagda breda inskärningen i kusten, som torde representera antingen Nordfjord eller Sognefjord, och vid hvars östligaste ända inne i landet läses namnet Sognia (conventus SognisG Z.), hvilket visar, 1 KuAFT, anf. arb., s. 451. ' Hist. XXI, C. 2. ^ Kkaft, anf. arb., s. 468. "* Munck, s. 111, Styfpe, a. 345. 255 att han icke närmare känt till Kap Stats läge^ Voos, dalen Voss i Nordhördaland öster om Osterfjord är där- emot riktigt förlagd inne i landet söder om Sogn. Zieg- lers uppgift måste det tillskrifvas, att Olaus alWeles in- vid svensk-norska gränsberget eller Dovrealperna förlade Soknadal (samma namn Z.), nu Sognedal innerst vid Sogne- f jorden. Sundfiord och Nordfiord, det gamla Firöafylki, näm- nas icke af Olaus Magnus, utan norr om "Stad" samt berget Hornilla eller Hornelen möter först Bomfiord, som utan tvifvel representerar Romdalsfjord, ehuru den synes vara förlagd söder om Sundmöre^. Detta fylke, af Olaus kalladt Sudmora (Sudmor Z.), var det nordligaste af 6u- lathingslagens fylken, men hörde i kyrkligt afseende till Trondhjems stift ^. Till Sundmöre hörde de vid kusten liggande öarne Skorpa (Skorpena Z.), nu Skorpen, samt Gisk (Giska Z.), förut Giski eller Gizka, nu Giske, på hvilken det fans en af de äldsta sätesgårdarne i Norge, vidare Nerde, som antingen är ön Nörvö eller sannolikare ön Böland, som fordom hette Njardey^, Vik afser möj- ligen en gård af samma namn i Sundmöre, men det kan också tänkas, att Olaus genom ett misstag hit upp för- lagt Vik eller Vikabygd vid Sognefjorden. Valhemr är möjligen Valdalr, gård i Sundmöre, eller Hvalheimr, gård i Firdafylke. Nordmöre, som hörde såväl till Trondhjems lagmansdöme som till Trondhjems stift, kallas af Olaus Nonnoria olim regnum (Nordmor Z.); hit räknades den vid inloppet till Trondhjemsfjorden belägna ön Krakavad, nu Krage vå, samt Fosen, ön Fölskn eller Storfosen, efter hvilken Fosens fögderi har fått sitt namn. I Nordmöre ^ Ziegler hade likväl alldeles riktigt förlagt Eap Stat vid Nordfjord, anf. st., 8. 26—27. ^ Ziegler förlade Romsdal riktigt emellan Sundmöre och Nordmöre, Geogr. Sekt. Tid., anf. at., s. 24—27. ^ Jmfr MuNCK, s. 92. Styffe, s. 347. * MuNCK, anf. arb., s. 92. Möjligt är äfven, att det menas NisDrdhö eller Naerö i Numedalens fögderi. 256 nämner Olaus i öfrigt Surendal, men söder och öster om Sundmöre har han oriktigt förlagt Sundal (Sundal Z.) i Nordmöre, därtill föranledd af Zieglers uppgift, enligt h vilken Sundal följer efter Sognedal, samt Vbdal (samma namn Z.), som torde vara Opdal, förr Uppdal i Orkadal. Den egentliga Trondelagen (eller bygderna kring Trondhjemsfjorden) har å Carta marina framstälts på ett i det stora hela förvirradt sätt, då Olaus å ena sidan icke trodde sig om att alldeles ändra den af Ziegler uppgifna geografiska anordningen af bygderna, å andra sidan själf under sin resa genom dessa trakter måste ha iakttagit, att deras värkliga lägen i förhållande till hvarandra icke öfverensstämde med uppgifterna hos Ziegler. Längst i öster invid fjällryggen förlägger han Herdal (Hardal Z.), som möjligen afser Härjedalen ; nordväst därom läsas nam- nen Styredal, d. v. s. Stioradals eller Styrdalsfylke (Stör- dalen) omkring Nid- och Stördalsälfvarne, samt Goldal, Gauladals eller Guledals fylke omkring Gulaälfven. Ler- dal norr därom kan ej identifieras, så vida det icke skall afse gården Leeren öster om Nidälfven\ fordom tillhö- rande Elgesaeter eller Helgesseter. Västerut, närmare kusten, afse namnen Ofrestrind (Offrestrind Z.) och Strinda- herad det s. k. Strinda fylke invid Trondhjemsfjorden. Här läsas namnen Staveren, d. v. s. Staurina eller Stören, Klebo, d. v. s. Kla3ppabu eller Klaebo, samt Hildre, troli- gen Tildra, nu Tilder, alla socknar eller bygder i Guledalen (icke i Strinden) — Salho, d. v. s. Saelubo eller Selbo, lig- ger i Styrdalsfylke — Lada, HlaÖir eller Lade, var där- emot den mast berömda gården i Strinden, Ladejarlarnes gamla säte. I nämnda fylke ute vid kusten läsas äfven namnen Nidrosia metropolis och Trondem med Castrum Ärendi, som möjligen afser det söder om Trondhjemsfjor- dens mynning belägna Augustiner-ordens nunnekloster Rein^, som af Ziegler kallas "Reon castrum", och äfven skrefs "nunnusetr a Reini^. Bacca monste (Bakka mona- ^ Jmfr Kraft, anf. arb,, s. 568. ^ Jmfr Styffe, anf. arb., s. 349. ^ Jmfr MuNCK, b. 54. 257 sterium Z.) är det på andra sidan Nidälfven öster om staden belägna nunneklostret Bakke eller Bakkaklaustr, troligen af Benediktinerorden ^ Nordost om Trondhjem låg äfven halfön Frosten (samma namn hos Z.)^, hvilket namn å Olaus' karta likväl läses något för långt i öster ; norr därom påminner namnet Ar dal (Aardal Z.) om Åres (fordom Åars) dalgång i Jämtland. Oriktigt förlägger Olaus Vardal eller Veradal, V^erdalen, i motsats till Zieg- ler, söder om Trondhjem, men läget af Sparbo (Sparrabo, Z.) eller Sparbyggja fylke, den nordligaste delen af Tronde- lagen från norra ändan af fjorden omkring sjön Snåsen upp emot Lappmarken ^, är jämförelsevis riktigt angifvet. Längre söderut i den del af Skeyna eller Sköna fylke, som kallades Skaun och låg öster om fjorden'^ (söder om Vaerdalen), låg Lifangr, nu Levanger, redan tidigt en slags handels- eller marknadsplats^; troligen afses detta ställe, då Olaus på sin karta skrifver Lesunger öster om Trond- hjem. Något öster om staden låg äfven Hommelvig, gård vid viken af samma namn ^, som af Olaus återgifves med Yiriblovik (Imbleuuik Z.) men tämligen oriktigt blifvit för- lagdt sydost om Trondhjem. Minst öfverensstämmande med värkligheten har emel- lertid kustbygden återgifvits. Under det att Trondem eller Nidrosia förlagts i närheten af hafvet, utan att nå- gon klar antydning om fjorden här förekommer, följer åtminstone 5 ty. mil el. 37 km. söder om nämnda stad ett ö- eller halföliknande landskap med namnet Humodal (samma namn å Wagenaers sjökort), som väl näppeligen kan vara något annat än "Nummodal", d. v. s. Noma- dals (Naumdaler) eller Nummedals fylke vid kusten norr om Trondhjem. Nummedal var det nordligaste af de * MuNCK, 8. 35 o, 77, Styffe, s. 351. ^ På denna halfö hölls fordom det berömda Froatatinget. ^ Jmfr Styffe, anf. st. * En annan del af Sköna fylke, Ytröy (Yttri-ey) med Mosavik, låg fäster om fjorden, jmfr Munck, s. 74, Styffe, anf. st. ^ Se Munck, ofv. anf. st. ® Jmfr Kraft, anf. arb., s. 508. 17 258 fylken, som hörde till Frostatingslagen, men räknades icke till den egentliga s. k. Trondelagen. Hit har Olaus förlagt det i Öynafylke i Trondelagen belägna Beitstad, af honom kalladt Bestad (Betzstad Z.) med Bestada udden — Ben (samma namn å Wagenaers sjökort) har jag icke kunnat återfinna, möjligen skall det motsvara Bjarnaura eller Björnör i Fosen\ Namnet Skogsberg torde vara hämtadt från en läskartebok, förmodligen är det närmast att anse som ett appellativt ord. Benämningen Hälogaland, som i 17:de årh. samman- drogs till Halgholand, i 15:d6 till Hålgaland och slutligen till Helgaland el. Helgeland, innefattade i allmänhet det nordligaste Norge norr om 65:te breddgraden. Under unionstiden började benämningen Nordlanden komma i bruk, men vann egentligen burskap först efter reforma- tionen, då namnet Helgeland blef fastadt vid den del af landet, som ligger söder om Lofoten ^. Hos Olaus Magnus är Helgalandia (Helgeland Z.), som han anser betyda "det heliga landet**^, en rund ö^ af Fy ens storlek norr om Stek, d. v. s. Steig eller Stegen på Engelö i Västfjorden (mellan Lofotens ögrupp och fastlandet). På Helgeland — berättar Olaus — hade förnäma män sina sommar- villor ("terra nobilium"). De första namn inom nuva- rande Nordlanden, som eljest möta oss på Olaus* karta, äro ön Brune (Brynnia Z.) el. Brönö söder om Fosen ^ och ön Salten invid kusten sydöst om Trondem, d. v. s. Sal- tens härad vid Saltenfjord. Norrut från Salten följa öarne Gilles, förd. Gildisskali nu Gildeskål, Rede (Rodhoo Z.) * MuNCK, 8. 86 — 87, Keapt, a. 587. ^ Se härom Munck, iinf. arb., s. 69, och Styppe, anf. arb., s. 355. ^ Jmfr Opera breve och Carta marina. ** Så återgifves Helgaland äfven å Wagenaers sjökort. ^ Brönö ligger i värkligheten norr om Bindalsf jorden. 259 eller Rödö, samt Trondå^ (af Fyens storlek), som måste vara den i inloppet till Sagfjorden belägna medelstora ön Önguley eller Anguley, nu Engelö, alldenstund här låg det till kartans Trondö förlagda Stek (Stegh Z.), det gamla herresätet Steig eller Stegen, som under senare medeltiden var Halogalands tingsplats och lagmannens bostad^. Här- efter följer den nyss omtalade ön "Helgalandia" , samt midt emot på fasta landet Fisca^, möjligen gården Fauskar eller Fuske vid Saltenfjord. Norr om Helgalandia ligga tre små öar, mellan hvilka Malströmmen å kartan är utlagd ; de äro Väst (Vastral Z.) eller Vestrålen, Lofot "^ eller Moskensesön, hvars sydspets än i dag heter Lofodsudden, samt Bost eller Böest^ (nu Röst). De midt emot dessa öar på fastlandet inskrifna namnen Nygavik och Gambia- vik (skrifves äfven **Nyauick** och "Gamblauick") afse enligt Olaus' egen uppgift*^ byar eller fisklägen, men åter- finnas icke på nyare kartor, liksom icke häller namnet Underval nordost om Gambiavik. Ehuru Olaus visste, att vid nordvästra kusten af Norge låg en oräknelig mängd större eller mindre öar, är denna övärld likväl ganska oriktigt återgifven på Carta marina. Lofotens ögrupp sammankrympte, som vi nyss sågo, till tre mindre öar;' dess fortsättning norrut, den s. k. Vesterålen eller öarne Långö, Hiudö, Andö, Rol- den m. fl., har helt och hållet förenats med fastlandets och bildar en från detsamma utskjutande bred halfö. På denna läsas namnen A^idanes, den Andön innefattande syss- * Namnet Trondo synes vara identiskt med Traney, nu Tranö, en ö norr om Engelö, som med den förra troligen blifvit förväxlad; finnes äf?en hos Wagenaer. * Jmfr MuNCK, s. 63, Styffe, s. 357. ' Samma namn (Vijsca) hos Wagenaer. * Olans skrifver äfven Loffoeth Hist. II, C. 7. Lofoten var egent- "gen från början namnet på den ö, som nn kallas Vestvågen. Vestrall elJer Vestrålen var ursprungligen namnet på det härad, som omfattade oarne Långö, Skogö, Vjerö, Ulvö och västsidan af Hindö. Jmfr Munck, *nf. arb., s. 62—63. ^ Hist. II, C. 7. « Hist. XXI, C. 1. 260 lan af samma namn, Duvanes, Langanes på Långö, som dock representeras af en liten ö Lange norr om den å kartan uppritade halfön ; vidare Trondanes, som säkerligen skall beteckna Hindö, och Bollen, ön Rolden. Olaus upp- ger Duvanes vara ett fiskläge ^ liksom äfven Andanes och Trondanes. Dessa senare äro — säger han — folkrika ^byar^ (populosissimse villaj), men omedelbart därefter^ talar han om "andra öar^ , hvarför han icke synes varit fullt säker på, huru härmed förhöll sig. Det senare ut- trycket berodde säkerligen därpå, att Ziegler uppgifvit såväl Andanes som Trondanes vara öar^; men själf gjorde sig Olaus till tolk för den uppfattningen, att de voro fisk- lägen eller byar på fastlandet. Den på nordsidan af Hindö inskjutande stora Kved- fjord, fordom Kviöjufjördr, representeras på Carta marina af namnet Qvedefiord, norr därom läses Ostrafiord. Båda dessa fjordar bilda det breda inloppet till en icke obetyd- lig inskärning eller inbuktning i kusten (å Olaus' karta). Innerst i denna bukt förekomma namnen Skartasund och Gigasund, d. v. s. Geigusund eller Gisund som skiljer ön Senjen från fastlandet. Denna nyss omtalade breda bukt, som sålunda kan sägas motsvara Ands- och Vågsfjordarne mellan Andön och Senjen samt Gisund, torde få anses för Finmarkens gräns i sydväst enligt Olaus Magnus* upp- fattning. Ty vid bokst. B. å Carta marina, som står på den breda halfö, som bildats genom ön Senjens för- ening med fastlandet, angifver Olaus tydligt FinnmarcJiia^, visande därmed, att han räknade dit äfven Senjen. I all- mänhet synes Olaus hållit fast vid den äldre uppfattnin- gen, som utsträckte det gamla Norge ungefär till Ma- langerfjorden, hvarifrån sedermera Finmarken räknades taga sin början^. 1 Hist. XXI, c. 1. 2 Hist. II, c. 7. 3 Geogr. Sekt. Tid., 1878, I, 2, s. 36—37. ^ I Opera breve; Kraft, anf. arb.. a. 644 o. ff., räknar ännu Senjen och Tromsö till Finmarkens amt. ^ Jmfr MuNCK, a. 59, Styfpe, a. 355. 261 Jag sammanställer på grund af läget den Olaiska kartans Vandvad (Vuand Vuagh Z.) — öster om Skarta- sund och Gigasund (Gisund) — med Vågsfjorden (Vaagsfj.) ^; Senjen har, som ofvan antyddes, gjorts till en halfö i för- ening med flera andra öar t. ex. Sörö väster om nuv. Hammerfest. På denna halfö läses följande namn: Lok- helle, gården Laukhella eller Löghelle på östra sidan af Senjen^ ~ Sandver {SsLnåausLT Z.), ön af samma namn nord- väst om Ringvatsö (förd. Ulfey eller Ulfö) norr om Tromsö^ — Gillefjord, fjorden Gryllefjord på västsidan af Senjen — Hasevog är troligen Hasvaag invid Hasvik på sydsidan af Sörö — Egge (? Oyofiord Z.) är möjligen Eyjafjördr eller Öyfjord på västsidan af Senjen, under det att Midelfiord norr därom motsvarar Senjens MiÖfjördr eller Mefjord. Ma- langer (lika hos Z.) ligger sydost härom vid ändpunkten af en från norr inskjutande mindre bukt, vid hvars in- lopp är utlagd en liten ö Redhholm, möjligen Rödö vid mynningen af Kvenangerf jorden^. Nordost om Malanger har Olaus riktigt förlagt Troms (Truunis Z.) ^ eller Tromsö, där konung Håkan Håkansson vid år 1240 lät bygga en kyrka för undan Mongolerna flyktande Bjarmer^. Kyrkan eller kapellet är äfven utsatt å Olaus' karta. De sydost och öster härom — längre in i landet — utsatta namnen Felby, Vikfiel och Avver kunna däremot icke säkert identi- fleras; möjligen är Avver ön Orn eller Arnön vid Kve- ^ HHiDEBRAND i Geogr. Sekt. Tidskr. 1878, 1, 2, identifierar Zieglera Vuand Vuagh med Vandvåg p& Vandön norr om 70:de breddgraden. Jmfr likväl MuNCK, 8. 62, gården Vågar på ön Ost-Vågen. ^ MUNCK, 8. 60. ^ Jmfr MuNCK, anf. arb., s. 68. Hildebrand, anf. st,, s. 69, för- modar att Zieglers Sandvar är att söka vid Sandsundet i närheten af Tromsö. ^ Jmfr C. A. WuLFSBERG, Om Finmarken (med karta), Chriatiania 1867. ^ Denna uammanställning, som synes vara den naturligaste och närmast till hands liggande, finnes icke hos Hildebrand, anf. st., s. 71, som säger sig icke ha kunnat återfinna Zieglers Truunis. ® Jmfr MuNCK, anf. arb., s. 68, Stypfe, anf. arb., s. 355. 262 iiangerfjorden, i hvilket fall Vikfiel skulle kunna vara den på nämnda ö befintliga klippudden Veggen. Från Tromsö låter Olaus kusten sträcka sig nästan rakt i söder och norr, så att västliga Finmarken på hans karta blir den sydligaste, östliga Finmarken där- emot den nordligaste delen af ifrågavarande land. Här möter först Segerver (Seger uuar Z.), som Hildebrand^ sammanställer med ögruppen Gjesvser (förd. Geirsver) utanför Magerö, samt Helganes (Helganas Z.), som samme förf.^ identifierar med Helnes på ostsidan af Magerö. Kedelvik (Katiuuik Z.) kan likväl icke, som Hildebrand vill, sökas på nordostsidan af Särö, utan är säkerligen det likaledes på ostkusten af Magerö belägna Kjelvik, där det fans en gammal handelsplats. Rotelvik öster om nämnda ställe något in i landet (å Carta marina) sam- manställer jag med Repvaag vid Porsangerfjord ^. Ho- navit (Honouitz Z.) anses af Hildebrand* med skäl vara nuv. Eidsfjorden vid ostsidan af Laxefjord, där höjden Hornnakken skjuter ut i hafvet — Samavik (^Sammauuik in chersonneso extrema" Z.) söker of van anf. förf. äfven- ledes på ostsidan af Laxefjord ", men det är troligare, att Sam ma vik bör sökas midt emot vid den gamla han- delsplatsen SvsBrholt på nordligaste spetsen ("Svserholt- klubben") af det mellan Porsanger- och Laxef jordarne utgående landet (*Spirle Njarg**); stället hade fordom talrika bebyggare samt kyrka ^. Kind är antingen Ki- fjord eller Kjöllefjord på västkusten af "Kjorgosj Njarg" (mellan Laxe- och Tanaf jordarne), det senare en gammal hamn och handelsplats — Skuttingherg norr härom är byn Skjötningsberg, samt Bomgang byn Omgång, båda dessa byar eller fisklägen belägna på nämnda halfö " Kjor- gosj Njarg". Därefter följer Matkur eller byn Makur vid kusten mellan Tana- och Varangerfjordarne, samt slutligen fästet Vardahus vid utloppet af "Doms haf". Nordväst härom talar Olaus om ett "castrum S. Olavi, ^ Anf. st., 8. 69. ^ Ibid. ' Jmfr Kraft, anf. arb., s. 659, ** Anf. st. ^ Anf. st., s. 68. * Krapt, anf. arb., s. 660. 263 domus prsesidii*, som likväl synes vara identiskt med Vardöhus själft. Ovisst är däremot betydelsen af nam- net Vildal, söder om Vardöhus. Oarne Stäppen och Hilse väster om Matkur äro Stapen och Hjelmsö, två mindre öar väster om Magerö. Huru långt i öster Olaus räknade Finmarkens område uppgifver han ingenstädes, och Garta marina lämnar i detta hänseende ingen annan vägledning än den, att Finmarken österut gränsar icke vare sig till Bjarmia eller någon annan del af nuv. Ryss- land, utan till det svenska väldet^ som enligt Olaus' me- ning ungef. 60 ty. mil (444 km.) nordost om Vardöhus i norr uppnådde Ishafvet ("huc usque extenditur regnum SueciaB")^ Olaus Magnus' topografiska kännedom om det nor- danfjällska Norge kan, om man undantager själfva Trond- hjemstrakten, hvarest hans auktoritetstillit för Ziegler vållade en synnerligen förvirrad kartografisk framställ- ning, i allmänhet anses vara mera riktig än hans kun- skap om det sydliga Norge, ehuru själfva kustlinien ge- nom ögruppernas förening med fastlandet fick ett mindre korrekt utseende. Nordlandens och Finmarkens topo- grafi är emellertid i det stora hela ganska förtjänstfullt återgifven och torde delvis (utöfver Ziegler) bero på in- hämtade muntliga upplysningar. På grund af dessa från sjöfarande eller handelsmän härstammande muntliga uppgifter har emellertid Olaus Magnus kunnat meddela värderika skildringar af befolk- ningen och dess lefnadsvilkor i det nordliga Norge och Finmarken. Då Olaus skiljer på å ena sidan Finmarkare, å andra sidan Lappar och "skridfinnar*', torde han med de förstnämnda just ha afsett den norska kustbefolkningen, som för sitt uppehälle var hänvisad till fiske och jakt. Inbyggarne i Finmarken — säger Olaus ^ — voro män- ' Jmfr legenden å Carta marina. ^ Hist. I, C. 2. 264 niskor af kraftig växt (robustis corporibus) och djärft sinnelag, hvilka förstodo att framgångsrikt skydda sig mot fiendtliga anfalP. Då sommardagen här uppe va- rade hela sex månader, försiggick under denna tid sjö- farten vid kusten utan besvär och faror, men ett mot- satt förhållande ägde rum under vintern, då man i mörk- ret hade att taga sig till vara för undervattenskär (la- tentia saxa). Hafsfisket i denna del af Norge var emel- lertid i hög grad farligt och mödosamt^, enär det idka- des ute på öppna hafvet långt ifrån land, och deltagarne däri ofta råkade ut för olyckor och hinder, såsom häftiga stormar, hög sjögång, drifvande ismassor (fluitante mole maxima glacierum) samt förekomsten af stora hvaldjur o. s. v. Uppefter det nordligaste Norges kust ända till Var- dahus bodde uti de här belägna fiskarbyarne {Andanes, Trondanes, Duvanes, Gamblavick, Nyavick m. fl.) flera tu- sen fiskare. Under månaderna Januari, Februari och Mars begåfvo sig dessa i sina groft byggda båtar (ro- bustis navibus) ut på fiske. De styrde så långt ut på hafvet som två dagsresors färd från kusten och voro försedda med lifsmedel för 20 till 30 dagar; den bästa och mast besökta fiskplatsen låg mellan Norge och Is- land. Dessa hafsfiskare brukade emellertid aldrig kasta ankar, utan drefvos hit och dit af vind och sjögång, allt under det de oafbrutet höllo på med fisket, tills båtarne voro fylda. Med tillhjälp af kompassen ("indicio gno- monis nautici") sökte de därpå uppnå kusten; nämnda hjälpmedel — tillägger Olaus — utgjorde då storm upp- stod deras enda räddning, hvarförutan de icke skulle kunna finna vägen hem (per hunc ortis ventis, quo iter suum dirigant, agnoscunt)^. Uppgiften, att kompassen * Finmarken var under 14:de och 15:de årh, mycket ofta utsatt for plundringar och härjningar af Kareler och Ryssar, jmfr Aksel Mag- nus, Finmarken, Samlinger till Finmarkens Historie, Kjöbenh., 1889, s. 37 o. ff. 2 Hist. XXI, Cl.. 3 Hist. ibid. 265 vid denna tid användes af fiskarbefolkningen uppe vid Norges nordvästligaste kust, är icke den minst intressanta i denna skildring. Sedan alla faror öfvervunnits — däribland äfven den, att stora fiskar såsom hajar (squatinse) och andra ofta fastnade på krokarne och hotade att draga fiska- rena i sjön, såvida de icke förebyggde sådant genom att surra sig fast vid båten medelst rep eller genom att ömsesidigt bringa hvarandra hjälp — och de med fisk fylda båtame lyckligt och väl anländt i hamn, skred man till ränsning af densamma; en del lämnades därvid hel, en annan styckades i flera delar, och alltsammans lades därefter i saltlake (integros vel in partes divisos salito liquore conspergunt) ^ Fisken utlades äfven till torkning i solen och blåsten (sole flatibus asperrimis, frigöra, atque aeris rigore ad siccandam exponunt), hvar- efter den uppstaplades i stora högar liksom ved och frak- tades i båtar till Bergen^ för att där försäljas eller ut- bytas mot andra varor. Olaus skiljer på hvad han kal- lar ^Bergerfisck^ samt stockfisk, hvarvid han yttrar: "Et hinc (se. a Bergen) verius hoc genus piscium Ber- gerfisck vulgari gentis idiomate vocatur, et non Stock- fisck a fuste vel baculo ut mollior ad coquendum flat pluries fustigatus. Non tamen uno eodemque genere hic Bergensis piscis sed quantitate vel bonitate a3stima- tur* ^ Med " Bergerfisken " torde ha afsetts den s. k. klippfisken, hvilket är det namn torsken erhåller, sedan den blifvit ränsad, saltad och pressad samt sedermera fått ligga på klipporna för att torka i solen. Denna beredning är besvärligare och dyrbarare än beredningen 1 Hist. XXI, c. 2. ^ Bergen fick år 1305 af kon. Hakon Hälägg sitt första privilegium för handel på Nordlanden och Finmarkon. Ehuru staden sedermera hade att utstå evår konkurrens med främmande köpmän, bibehöll den likväl sitt handelshärravälde i norr och sin ställning som fiskhandelns medel- punkt i Norge. Bergen fick sina rättigheter och privilegier bekräftade &r 1524 ooh 1528. Jmfr Aksel Magnus, anf. arb., s. 29 o. ff., s. 33 o. följ. 266 af den vanliga stockfisken, som endast får torka, upp- hängd på särskilda ställningar, de på Lofoten så kallade «hjeld«^ Ett annat slag af torsk omnämner Olaus : ^ " aliud est genus longioris quantitatis, asellus dictus, cuius ven- tres in bicubitales ligulas instar funium abscisos et aére desiccatos, quasi longe delicatiores cibos Aquilonares eli- gere et vendere solent Roedscher dictos." Detta är den under sommaren, i synnerhet längre norrut i Finmarken, fångade kabiljon eller torsken, som, sedan ryggraden bortskurits, får torka och därefter kallas ^rotskjcer^ ^. Olaus omtalar dessutom, att torskstjärtarne nedpackades i tunnor och ansågs som en särskild läckerhet; det kal- lades af tyskarne ^spore^ . Den fetaste delen af kabel- jons buk användes som bröd och sofvel (pro pane et ob- sonio); befolkningen benämnde detta ^raff^^. Vidare förtäljes det, att fiskhufvudena och fiskbenen af inbyg- garne i norr begagnades till ved för kokningen af ma- ten ^' ; legenden lyder å Carta marina (vid Pisca midt emot Helgalandia vid Norges nordvästkust): ''horum piscium capitibus utuntur (se. incolse Norvegise) loco lignorum*. Olaus Magnus' skildring af det stora torskfisket eller kabeljofångsten i Nordlanden och vid Lofotens öar äger ännu idag sin giltighet. Under månaderna Januari, Fe- bruari och Mars samlas hvarje år, liksom på Olaus' tid, flera tusen människor från Nordlanden och Finmarken vid Lofoten för att deltaga i vinterfisket^. Detta äger * Blom, Daa Königreich Norwegen, Christiania, I, 1893, 8. 157. 2 Hist. XXI, C. 2. ' Blom, anf. arb., I, 8. 163, * Hist. XXI, C. 2. Jmfr fno. rafr, nno. rav, "de fedesie Dele af Helleflyndren (Kveiten), nemlig Finnerne med de dertill horende Been", se Fritzners och Aasens Ordboger. Enligt Olaus användes detta "raflf* äfven som benämning på en del af torsken. Spor, fn. sporör, m = svans, stjärt (äfven det yttersta af en sak i allmänh.) jmf. Rietz, Sv. dialektlex., II, s. 659. 5 Hist. XXI, C. 2. * Omkr. 350 år efter Olaus' tid, nämligen år 1888, uppgick antalet af de vid Lofoten samlade deltagarne i storfisket till 35,000 människor. Jmfr Unser Wissen v. der Erde, II, 1, s. 365. 2«7 rum såväl vid västsidan af Lofoten som vid ostkusten och i Västfjord, men Olaus' uppgift, att det fordrades en två dagars färd för att uppnå den förnämsta fiskplatsen, som låg mellan Norge och Island, torde säkerligen när- mast ha syftat på de stovsi fiskbankarne väster om Lofoten^, Fiskarfartygen utrustas i slutet af Januari för resor till Lofoten och förses med proviant för 2 till 3 månader (Olaus uppgifver 20 till 30 dagar) ; i början af April åter- vända fartygen till sina hemorter. Olaus omnämner både fiske med krok (hamis) och fiske med nät (retibus) '\ hvil- ket är så mycket mer påfallande, som Rode ^ håller före, det fiske med garn (eller nät) varit så godt som okändt i dessa trakter intill slutet af 1700-talet. Af ofvanstå- ende att döma synes emellertid nyssnämnda fiskerisätt varit i bruk redan på Olaus Magnus' tid. Enligt samme förf. *, RoDE, torde det äldsta redskapet för torskfiske ha varit handsnöret, det i Finmarken så kallade Jox (I)yb- sang, Diubsang, Jox), hvarvid fästes en eller två krokar; äfven användes linan med vidfästa snören samt krok i ändan af hvarje snöre. På bilden till tjugoförsta bokens första kapitel i Hist. de gent. sept. visar Olaus, huru torsken uppdrages ur sjön medelst snören eller linor, i ändan försedda med krok. Att Olaus Magnus äfven kände till sommarfisket vid norska kusten i norr framgår såväl af följande yttande ^' : *Cabbelau . . . hi (pisces) totum fere per annum longis hamis ex fundo trahuntur**, som af hans förut omtalade uppgift om **röd8kären". I Finmarken spelar vanligen * Dessa bankar, som sträcka sig utoftor nästan hela Norges väst- kust (från kap Stat och norrat), äro att anse som randen eller kani^ni af den platå, hvilken bildar fortsättningen af det Hkandinaviska höglatidet. Denna kant, som ligger omkr. 40 — 100 sjömil från kusten och vanligen bär namnet "Havbröen" fhafabryggan), är en omtyckt vistelseort för Utr- sken nnder lektiden. Se Blom, anf. arb., I, s. 30 o. ff., Booi;sLAWsKf, Handbnch der Ozeanog^raphie, I, Stuttgart 1884, s. 85. « Jmfr Hiat. XXI, C. 1. ' BoDE, Optegnelser fra Finmarken, Bkien 1842, s. 115 o. ff. * Ibid. * Hist. XX, C. 14. 268 sommarfisket en vida betydligare roll än vinterfisket ; det idkas äfven här ute vid hafskanten eller bankarne \ Nu- mera utföres en stor del af Finmarkens fiskeriprodukter till Ryssland, men på Olaus Magnus' tid var Bergen af- sättningsorten för hela det nordliga och västliga Norges fiskvaror. Olaus omtalar äfven makrillfisket, hvilket — säger han — försiggick vid Norska kusten (in littoribus Norvegise), i synnerhet utanför Oslo (in scopulis Asloen- sibus); denna fisksort fångades i stor mängd och hade saltad god smak, men osaltad var den sämre (sale suffi^- cienter conditus optimus, et sine sal pessimus)^. Hvad sillfisket vid Norges västkust (Bergen m. fl. platser) beträffar, hvilket fiske i våra dagar spelar en nära nog lika betydande roll som kabeljofångsten vid Lofoten, så synes detta, som R. Lundberg framhåller^, under medeltiden icke varit af någon större betydelse för sillhandeln (såsom fallet var med särskildt det skånska sillfisket). Olaus Magnus omnämner icke häller med ett enda ord det norska sillfisket, ehuru han, som förut är visadt, omtalar det skånska, samt äfven berättar *, att dylikt fiske bedrefs vid Englands och Skottlands kuster af flandriska fiskare, hvarför den sill, som fördes till Rom, benämndes "flamsk sill** (halec Plandrorum) ^. Däremot lämnar Olaus åtskilliga upplysningar om h valfångsten vid Norges kuster. Till följd af dess stora djup (propter inscrutabilem aquarum profunditatem) — säger Olaus — var det närbelägna hafvet en omtyckt vistelseort för en mängd stora hvaldjur®; om en art ^ Jmfr WuLFSBERG, Om Finmarken, Christ. 1867, s. 137 o. flf. 2 Hist. XXI, C. 2. 3 Antiqvarisk Tidskrift, 1891, Del. II, N:o 2, a, 1 o. ff. ** Hist. XX, C, 28. ^ Under 12:te, 13:de och början af 14:de årh. voro holländarnes, engelsmännens och skottarnes sillfiske i Nordsjön ännu af ringa bety- delse, men i slutet af 14:de årh. tilltog detta fiske i vikt, särskildt hol- ländarnes, hvars sillfiske under 1500- och IGOO-talet nådde ett storartadt uppsving. Jmfr Antiqv. Tidskrift, anf. st., s. 14 — 15. « Hist. XXI, C. 7. 269 ("monstrosus piscis") heter det: "littora Norvegiana in- ter Bergensis ac Nidrosiensium ora, quasi continuum domesticumque hospitem talem beluam habent^ \ Då hvalarne enligt Olaus' mening lefde af sill och säl m. m. kommo de under sin jakt efter denna föda understundom alltför nära den klippiga kusten ; genom ebben afstängdes de från hafvet och strandade^. Fiskarbefolkningen pas- sade härvid på och bundo fast hvalen med starka linor och ankare (funibus atque anchoris fortissimis . . . inträ ric- tum oris atque capitis spiracula seu branchias), på det han icke åter skulle kunna göra sig flott. Därpå släpades han med förenade krafter längre upp på stranden, där han sönderhöggs och fördelades mellan fiskarena, som förde bytet med sig hem under afvaktan på nästa gång en dylik fångst skulle falla dem i händerna. Det hände åfven — omtalar Olaus vidare '^ — att under stormväder en eller annan stor hval i utmattadt tillstånd drefs in mot kusten, där han anfölls i sidan med knifvar (gladio- los) eller stora skarpa vinkelhakar (tribulos) — säkerligen ett slags harpmiredskap^. Angående användningen af den medelst yxor och bilor sönderhackade och styckade hvalen förtäljes det, att köttet, späcket och benen från blott ett enda djur ofta fy Ide 250 eller 300 vagnar (plaustra) ; kött och späck insaltades i stora tunnor jämte "den öfriga hafsfisken" (inter ceteros immensos marinos pisces) och användes » Hist. XXI, c. 13. ^ Hist. XXI, C. 15: "Quia mira balena fertur in esum halecia et vitnlorum marinornm, tanquam piscium ca3teri8 omnibna pinquiorum; idcirco ssepius periclitatur in scopulis arenosis, qui maris sestu sive fluxu atque reflaxu quasi denudati ab aquis, immersse beluoD exitum non conce- dunt, ut se recipiat ad gurgitem propinquiorem, unde tanto cum impeiu fortitudine csudse laborat, quod fossa amplissima relicta, veluti in nido ligata enatare non possit.** * Hist. ibid. * Det förekom äfven (Hist. ibid.) "quod beluam in arena ad obiec- tum solis profundissime dormientem, funibus et anchoris ita firment, ut in prsedam venantibus cedat". 270 hemma som föda (pro esca domestica utuntur) eller ex- porterades till utlandet för samma ändamål. Det hos hvalarne i riklig mängd förekommande späcket begagna- des till olja i amplarne (lampadibus infusa) antingen i kyrkorna eller i privathusen. Af h valens hud tillvärka- des bälten (balthea), ett slags skrin (loculi) samt drag- remmar till klockor; af en enda hvalhud kunde ända till fyrtio människor erhålla kläder (imo partita pelle unius belua 40 homines ex ea vestiri queunt)^ Den af väder och vind rengjorda benstommen (efter hvalen), som hade formen af en stor skeppsköl (in mo- dum magnse carinae), upprestes vanligen till boningshus; fönster anbragtes i taket eller på sidorna och det hela indelades i flera olika rum, dörrar erhöllos af den hård- nade hvalhuden. Inom denna hvalbyggnad anordnades äfven rum för svinen och de andra husdjuren på samma sätt som i vanliga boningar af trä^. Då man i dessa nordliga trakter saknade allt trämaterial hade hvalref- benen fått en stor användning; man förfärdigade nämli- gen däraf, utom hela boningar, väggar och dörrposter, äfven fönster, takstolar, bänkar och bord^. De mindre benen användes, som förut är nämndt, jämte annat fisk- aflfall vanligen till bränsle (på andra sidan Nidrosia)^. I hafvet uppsamlades ambra — enligt denna tids uppfatt- ning =** sperma Ceti" — och såldes som läkemedel^; å Carta marina är ambra angifvet i hafvet mellan Färöarne och Norge. I de historiska framställningar, som förefinnas rö- rande hvalfångsten vid Norges kuster ^ har hittills, så 1 Hist. XXI, o. 20. 2 Higt XXI, C. 24. ^ Hjgt, XXI, C. 23. * Hist. XXI, C. 20. 5 Hist, XXI, C. 18. ^ Jmfr JuEL, Hvalfångsten i Finmarken, Norsk Fiakeritidende 1888; Jap. Steenstrup, Nogle Bemierkn inger om Ottars Beretning til Kong Al- fred om Hvalros och Hvalfangst i Nordhavet på hans tid, Historisk Tid- skrift, 6 B. 2 Bd, Kbhn 1889; En kort historisk Udsigt över Hvalfångsten i aeldre tider, Folkevennen 1889; G. Guldbero, Om Skandinavernes Hval- fangst, Nordisk Tidskrift 1890. Jmfr dessutom Bode, Optegnelser fra 271 vidt jag känner, Olaus Magnus* här ofvan anförda skil- dring icke tillräckligt beaktats. Man torde med Guld- berg ^ kunna antaga, att nordboarne äro de första egent- liga hvalfångarne ; redan i Ottars reseberättelse omtalas h valfångsten, som på dennes tid synes ha ägt rum i norra delen af nuvarande Tromsö amt och i det sydvästliga Finmarken. Sedermera omtalas denna fångst, som sanno- likt bedrefs endast af norska fångstmän*^, i Olof Tryg- vasons saga och i de gamla lagarne ^, men hvalfångsten torde väl i de flästa fall ''ha inskränkt sig till att döda de på somliga ställen ilanddrifna djuren eller till att jaga de hvalar, hvilka gingo in i trånga fjordar eller hafs- bukter och där innestängdes, för att därpå med gemen- samma ansträngningar af en mängd folk slutligen dö- das** ^. Vidare omtalas hvalar och hvalfångst, som be- kant, i Kongespejlet (omkr. 1250), där det heter, att en hvalart^ drifver sill och annan fisk mot land, och därför är af den största nytta för människan. Denna mening, för hvilken inga säkra bevis kunna framställas, snarare tvärtom ^, har emellertid lefvat kvar ända in i nyaste tider och träfPas ännu bland fiskarbefolkningen längst Norges kuster^; dock framstäldes den icke af Olaus Magnus, ehuru han, som vi sett, visste, att hvalarne förtärde sill och därför följde densamma intill kusten. Uppe i Fin- marken, där delvis andra metoder att fånga hvalar an- Pinmarken, s. 128 o. ff., Blom, Das Königreich Norwegen, I, s. 164 o. följ., Broch, Le Royaume de Norvege, Chra 1878, a. 395 o, följ. ^ Anf. st., 8. 252. ^ Steenstrup, anf. arb. ' Så uti Gulathingslagen (omkr. 940), Håkon Håkonssons Frosta- thingslag (1217 — 1263), den äldre Bjarkörätten och Magnus Lagaböters lag (1274). Jmfr Guldberg, anf. st., s. 254. * Dock torde äfven fångsten i de större fjordarne eller ute på öppna hafvet ha ägt rum. Af Ottars reseberättelse framgår, att hval- fångsten drefs omkr. 3 dagsresor från hans hem. * Enligt Guldberg den s. k. seihvalen (Balronoptera borealis), i Kongesp. kallad "fiskreke". ® Broch, anf. arb., s. 395. ' Guldberg, anf. st., s. 256. 272 vändes än vid västkusten af Norge, bedrifves hvalfångsten på ett sätt, som i åtskilligt erinrar om Olaus Magnus' här ofvan återgifna framställning. Rode^ berättar nämligen följande: "Man ror i en båt hvalen alldeles in på lifvet, hvilket icke är så farligt som man skulle tro, då man ser ryggen af vidundret som ett fjäll höja sig öfver vatt- net. En harpun eller stark järnkrok med huUingar (jmfr Olaus Magnus' **tribolus"), som löst är anbragdt på en lång stång, stötes därpå med kraft in i djuret, hvarefter skaftet dragés ut igen, så att endast järnet blir kvarsit- tande och vid hvalens rörelser (mot skären eller klip- porna, för att han må blifva kvitt detsamma)'^ tränger längre och längre in i köttet. Så snart hvalen är sårad, söker han strax rum sjö; är han en gång träffad, anta- ges han sätta lifvet till efter 24 timmars förlopp. Det kommer då an på en lycklig tillfällighet, om en snart inträffande pålandvind skall drifva honom in mot kusten igen." Att man äfven på Olaus Magnus' tid utom knif- var och yxor använde ett slags harpunredskap för att såra och döda hvalen, synes tämligen sannolikt. Det ännu idag vid kusten från Bergen och norrut vanliga fångstsättet att instänga hvalarne i de trånga fjordarne samt att där harpunera och döda dem, hvarefter de ge- nom 50 till 100 mans förenade ansträngningar med linor och tåg halas upp på det torra ^ — detta sätt torde ha varit kändt sedan långa tider tillbaka, och påminner äf- ven i ett och annat om det af Olaus beskrifna. När Olaus berättar, att hvalköttet insaltades och be- gagnades till föda, öfverensstämmer detta med värkliga förhållandet under äldre tider. Hvalkött användes som näringsmedel både i Norge och i västra Europa; man har sålunda bl. a. en uppgift, att dylikt kött tjänstgjorde som skeppsproviant på den eskader, hvilken år 1290 ut- rustades i Yarmouth för att ledsaga prinsessan Margareta ^ Anf. arb., s. 128 o. följ. '^ Jmfr Blom, anf. arb., a. 164. ^ GuLDBERO, anf. st., 8. 257 — 258. 273 af Skottland till Norge \ Äfven uppgifter i Kongespejlet m. fl. källskrifter visa, att hvaldjurens kött utgjorde ett i allmänt bruk varande födoämne för inbyggarne i Norge, Island och Färöarne ^. Olaus' uppgifter om hvalrefbenens användning till byggnadsmaterial af kustinvånarne vid Nor- ges nordvästkust innebär i och för sig ingenting orimligt, och torde vara grundad på autopsi. Olaus har säkerligen under sin vistelse i Norge själf skaffat sig underrättelser om det sätt, hvarpå hvalarne användes, samt om hval- fångsten öfverhufvud, hvilken just i 15:de och 16:de årh. hade tagit ett betydligt uppsving och under denna tid började bedrifvas uppe i Nordhafvet af flera europeiska nationer (från midten af 16:de årh. mast af holländarne) '\ Olaus Magnus förtäljer äfven om hvalrossen och kval- rossfångsten i nordligaste Norge ("de Rosmaro sive Morso Noruagico")^, ehuru hans underrättelser härom, som vi strax skola se, återgifvas i andra hand och härröra från hans källförfattare. Hvalrossfångsten omtalas redan i Ottars reseberättelse, där det heter ^: " Förnämligast drog han (d. v. s. Ottar) dit (till de nordligaste kusterna) . . . för hvalrossarnes skull, ty dessa hade särdeles kosteligt ben i sina tänder — några sådana tänder hembragte de till konungen (kon. Alfred af England) — och deras hud är förträffligt till skeppståg . . . " ; djuret kallas i denna berättelse horshwsol. Michow" anser på grund af Ottars uppgifter, att hvalrossens tänder (betar) och hud förmod- ligen voro de första exportartiklarne från Hvita hafvet till Norge, och påpekar de båda namnen Morschowez d. v. s. "hvalrossön" utanför Mesens mynning, samt, i dess närhet, Morschowija Koschki, d. v. s. " hvalross-sandban- karne**. Det är likväl ingalunda omöjligt, att hvalros- sarne träffades betydligt längre i väster, och att på Ot- * Guldberg, anf. st., 8. 259. ^ Ännu i dag användes hvalkött till föda på Island och Färöarne. 3 Jmfr Gui.DBERO, anf. st., s. 2G0. ^ Hist. XXI, C. 28. '^ Efter Japet, Steenstkup, Dansk Histor. Tidskr. 1889, 6 R. 2 Bd. ^ Die ältesten Karten von lUissland, Hamburg, 1884, s. 36. 18 274 tärs tid dessa djur fångades vid Skandinaviens nordkust i Finmarken. Nordenskiöld^ framhåller, att detta ** sy- nes så mycket mindre osannolikt, som en eller annan hvalross till och med i våra dagar drifvit i land vid Nor- ges kuster, och som hvalrossar ännu årligen dödas utan- för Swjätoinos på Kolahalfön". Också beskrifves hval- rossen (rostungr)^ i Kongespejlet "såsom ett djur lik- nande salen på det när, att den utom åtskilliga mindre tänder har tvänne stora betar, hvilka stå ut från öfver- käken". Sedermera träffar man i kartlegender och skrif- ter från en senare medeltid fantastiska och äfventyrliga berättelser rörande nämnda polardjur och dess fångst. Albertus Magnus berättar sålunda (De animalibus, Lib. XXIV), att hvalrossen fångades därigenom, att man, un- der det djuret sofvande hängde på sina betar i en klipp- remna, utskar en bit af huden samt däri fäste ett starkt tåg, hvars andra ända fästes vid träd, pålar eller i klip- pan insatta ringar. Sedan man därefter väckt upp djuret medelst slungade stenar, bemödade sig detta att komma undan, men lämnade därvid sin hud i sticket samt om- kom (af blodförlusten) eller uppkastades döende på hafs- stranden. Längre fram i tiden (1517) finner man hos den polske historieskrifvaren och geografen Matthias af MiECHOw ^ följande fabel rörande hvalrossen : " Ex oceano septentrionis quidam pisces idiomate Moskovitarum morss nuncupati in summitatem montis mari adjacentis scandunt ; et dentem fricando se in adscendendo appendunt ; de cul- mineque montis deorsum in partem alteram prolabuntur et cadunt." Och han tillägger: "quos luhri et ceteri in- colsB septentrionis capiunt; dentesque eorum qui ponderos- issimse sunt gravitatis in Moskoviam mittunt et post ad ^ Vegas färd kring Asien och Europa, I, s. 151. ^ Detta namn på hvalrossen finnes numera icke i Norge, men är vanligt på Island och i något förvriden form äfven på Färöarne. Jmfr BuGGE i Arkiv f. Nord. filologi, I, Chra, 1883, s. 5. ^ I Gryn^us, Novus Orbis etc, s. 467; ungefär detsamma sägas 8. 485. 275 Turcos et Tartaros. De quibus manubria et tenacula en- sium, framearum et cultellorum faciunt, ut impetuosiores ictus gravitate adjuvante impellant." Från Albertus Mag- nus och Matthias af Miechow har Olaus Magnus fått större delen af sina fabelaktiga uppgifter om hvalrossen och hval- rossfångsten^y ehuru han, förmodligen på grund af munt- liga upplysningar, lokaliserat densamma till norska Fin- marken. A sin karta har han nämligen invid Yardahus uppritat ett stort djur ("rosmarus piscis^), uppkrupet i strandklipporna, hvilket djur han skildrar på följande sätt^: "Norvagicum littus versus loca ad Septentrionem magis vergentia, maximes ac grandes pisces elephantis magnitudine habet, qui morsi seu rosmari vocantur^, for- sitan ab asperitate mordendi sic appellati, quia si quem hominem in maris littore viderint, apprehendereque po- terint, in eum celerrime insiliunt ac dente lacerant et in momento interimunt" ^. Därefter återger Olaus den hos Matthias af Miechow förekommande legenden^: "Den- tibus sese ad rupium cacumina usque tanquam per scalas elevant,.ut rorulento dulcis aqusö gramine vescantur, se- seque volutando mari vicissim exponant, nisi interea somno profundissimo oppressi, pendendo in rupibus dormierunt". ^ Olaus uppger äfven (Hist. XXI, C. 28) Paulus Jovius som sin sagesman i denna sak, men hos nämnde författare förekomma inga upp- gifter om hvalrossen. Efter Olaus Magnus' tid finner man däremot på Antonius Wieds karta öfver Ryssland 1555 öster om Onegabukten i Hvita hafvet följande från Matthias af Miechow (och Olaus Magnus?) härstam- mande legend: "Mors belua marina dentibus suspensa gressum per ältas rupes promovet in verticem usque, unde citius se demittit per subjectos campos grassatura.** Herbebstein förlade djurets vistelseort längre åt öster vid Petschoramynningen. Jmfr H. Mjchow, anf. arb., s. 35 — 36. ^ Jmfr Opera breve. 3 Hist. XXI, C. 28. * Hvalrossen kallas i Nordlands och Trondhjems amt "rossmål" och "rossmal", samt i Bergens stift, där han dock är föga känd, "ross- mår" (af "rosmi" = röd), hvilket namn under formen rosmarns upptagits af Olaus Magnus. Från denne åtor är djurets vetenskapliga namn (Tri- checus Bosmarus) hämtadt. Jmfr Bugge, anf. st., s. 4 o. följ. "Morsa" är hvalrossens ryska namn, jmfr MicHOW, anf. arb., s. 35. 276 Med dessa senare ord är Olaus redan inne på de upp- gifter, som förekomma hos Albertus Magnus, hvars of van anförda fabel om hvalrossfångsten återfinnes i följande upplysning : " quoniam tunc (in somno Rosmari) piscatores appropinquantes quantocyus poterunt, pellem a lardo se- cundum caudam solvunt et in hoc, quod solutum est, funes fortissimos mittunt, eosque in scabrosis rupibus, vel pro- pinquis arboribus firmant: saxis deinde funda ad caput, ut excitetur, proiectis, eum descendere, cogunt, maiori parte pellis funibus firmatse spoliatum: unde debilitatus exanguis, ac semivivus redditur in opimam praidam** ^ I sin historia ^ har Olaus af bildat denna egendomliga hval- rossfångst, där fiskare i en båt äro sysselsatta med att genom rep, infästadt i djurets rygg, draga ned detsamma från klipporna. Till beskrifningen af detta fångstsätt fogar Olaus den uppgiften, att hvalrossens betar stodo högt i pris hos Scyther, Moscher, Ruthener och Tartarer (liksom elfenbenet hos Inderna) på grund af sin hårdhet, hvithet obh tyngd ^. Inbyggarne vid Norges västkust ägnade sig utom åt fiske, hval- och hvalrossfångst äfven åt saltkokning, som ingalunda var ett obetydligt näringsyrke, alldenstund så mycket salt producerades, att det med vinst kunde säljas till utlandet *. Vid saltberedningen urhålkades långa gran- dier tallträd, hvilka sammanbundos med rep och sänktes i hafvet, sedan man på öfre sidan af stockarne gjort en öppning för att saltvattnet skulle intränga i de ihåliga 1 Hist. XXI, C. 28. 2 j^nf. 8t. ' Olaus tillägger här (Hist. ibid.) efter Matthias af Miechow : "qua de causa etiam framearum manubriis artificum excellenti industria acce- dente adaptantur;" samt (Hist. XXI, C. 29) delvis efter Albertus Magnus : "pellis sive corium huius animalis, ut nigrum et fortissimum est, ita bono pretio eruptum ad maxima levanda per trochleas, combinandaque pondera reservatur, praecipue pro campanis altarum turrium: imo et huius pellia. fortitudine gravissimsB campanöB ad lignum, in quo vertuntur, ac machinier bellicie colligantur.** ^ Hist. XIII, C. 43. 277 trädstammarne. Från dessa leddes därefter saltet genom rör och kanaler upp i saltpannorna ^ X. Sveriges topografi. Ehuru man icke med fog torde kunna uppställa nå- ^on etnografisk skilnad mellan folknamnen "Svear" och ** Götar", och förgäfves letar i litteraturen efter någon bestämd gräns i detta hänseende mellan de gamla geo- grafiska benämningarne Svealand och Götaland, är dock -alldeles visst, att Svear och Götar såsom namn på uti Skandinavien boende folkstammar möta oss i de skrifter, iivaruti man är van att finna de äldsta geografiska och inistoriska uppgifter rörande Norden. Att dessa namn ommo att spela en så betydande roll torde man väl armast få tillskrifva den omständigheten, att Svear och ^ötar såväl numerärt som politiskt varit de mast fram- "^rädande delarne af den etnografiska enhet, som utgjorde Sveriges befolkning. I likhet med Fahlbeck ^ torde man sålunda i benämningarne Svear och Götar icke böra se iivänne olika eller särskilda stammar i egentlig mening, utan endast tvänne folknamn (bland de många andra, som funnits på Skandinaviska halfön), hvilka af en eller annan orsak gjort sig särskildt uppmärksammade och blif- vit dominerande i förhållande till de öfriga. Därmed är ingalunda sagdt, att de voro fullkomligt jämstälda ; histo- * Hiat. ibid.: "Norvegiani littus Occani inhabitantes, sal decocturi, findnnt cavantque longissimas pinns vol abietes, restibus fortissimis, qnasi circulis eas iterum immero sufficienti resarcientes, foraminibus in arborum extremitatibus, ut salsior aqua ingrediatur, relictis immergunt etc." ^ Den s. k. striden mellan Svear och Götar. Historisk Tidskrift, 1884, 8. 105 o. ff. 278 riskt sedt var det endast Svearne, hvilka framträdde så- som det politiskt härskande folket, hvarför de också gif- vit sitt namn åt hela riket ("Sverike" ; "Sviaveldi** hos Isländarne)^ Därför talar äfven Tacitus (omkr. 100 e. Kr.) endast om Svionernas samhällen (Svionum ci- vitates); men redan Ptolemieus (i andra årh. e. Kr.) näm- ner bland sina sju å ön Skandia befintliga folkstammar Foorai (Guta3 el. Gautse), d. v. s. Götar. Procopius (i 6: te årh.) nämner FaoToi (Gauti) såsom det folk, hos hvil- ket de till Norden återvändande Herulerna fingo bonings- platser, och Jordanes (6:te årh.), som berättar, att Goterna utvandrat från Skandinavien, talar om de skandinaviska "Gautigoth". I Ottars och Ulfstens reseberättelser (i Kon. Alfreds öfversättning af Orosius) omtalas "Sweoni* såsom namn på allt Sveriges folk; men redan Adam af Bremen framhåller upprepade gånger de båda folken ''Sueones" och "Gothi", ehuru han likväl använder Sue- onia eller Suedia såsom bestämning på riket i sin helhet. Likaledes talar Saxo Grammaticus på en mängd olika ställen i sin historia om Suecia, Suetia eller Sueonia samt "Gothia" eller "Gothicum regnum", ehuru äfven han åt hela riket ger benämningen Suecia^. Ursprunget till den uppfattning, som sedermera gjorde sig gällande, och enligt hvilken Sverige skulle ha uppkommit af tvänne särskilda med hvarandra jämbör- diga riken, Svea och Göta, söker Fahlbeck ^ i den sven- ska konungatiteln "rex Sueorum et Gothorum", som först några gånger tillägges kon. Karl Sverkersson, se- ^ Jmfr Rudolf Tengberq, Om den äldsta territoriala indelningen och förvaltningen i Sverige, Stockholm 1875, s. 8 o. följ. Namnet Svear eller Sviar sammanställes af A. Erdmann, tjber die Heimat und den Namen der Ängeln, Upsala 1890 — 91, s. 97, med det germanska folk- namnet 8vé-bi och härledes af stammen swo-, swo-jon =: "egen", det egna folket eller folkförbundet, alltså det lat. "sui". ^ "Svecia vero Daniam ab occasu Norvagiamque respiciens, a me- ridie et multa orientis parte vicino praBteritur oceano." PrsBfat., s. 19. ' Anf, st., s. 152. 279 dan konungarne Knut Eriksson och Johan Sverkersson \ Eljest begagnades endast titeln *'rex Sueorum" intill Magnus Ladulås, från hvilkens tid båda folkens namn regelbundet förekomma i konungatiteln. Och anledningen härtill återigen vill samme författare finna uti en utländsk återvärkan ^ af den sammanställning af tJötar och Goter ^, hvilken (med utgångspunkt från Jordanes) * allmänt åter- finnes hos denna tids författare och som naturligtvis för- anledde, att de svenske konungarne med begärlighet om- fattade tillfället att äfven kalla sig "rex Gothorum*. Härmed må emellertid förhålla sig huru som hälst, säkert är likväl, att teorien om de båda rikena Svea och Göta går igenom hela vår medeltid. Den framhålles i kon. Kristoffers landslag (1442), där det heter, att •Sverige af heden värld är sammankommet af Svea och Cröta" ; och Ericus Olai (f 1486), hvilken skref vår äldsta rikshistoria, Chronica Gothorum, nämner, som bekant, att somlige tyda namnet Sverige såsom "Zwerijke, hoc est duo regna" ^. Inom den geografiska litteraturen har denna 1 Se Svenskt diplomatarium N:o 41, 49, 50, 51, 63, 65, 66, 160. Jmfr Tengberg, anf. arb., s. 8, not 5. ^ Faulbeck, anf. st., s. 152, framhåller, att tillägget "et Gothorum'* till **rex Sueorum'* först förekommer uti påfvehref till kon. Karl Sver- kersaon, och att den förste konung, som i eget namn utfärdat ett brof med titeln "rcx Gothorum", är Enut Eriksson. ^ Sp&r häraf förekomma redan hos Adam af Bremen, I, 28, IV, 20. Scholierna 118 och 129 omnämna äfven (efter Jordanes) Goternas iden- titet med de af Horatius och Yirgilius omtalade Goterna. Jmfr Siegm. GOntuer, Adam von Bremen (Sitzungsber. der königl. böhm. Gesellsch. der Wissenschaft, II), Prag, 1894, s. 35, not. 3. ** Jordanes' uppgift, att Goterna utvandrat från Skandinavien (när- mast från ostkusten) till trakterna omkring Weichsels mynning, torde väl numera knappast af någon bestridas, jmfr bl. a. B. Mucu, Die Sudmark der Germanen, Beiträge zur Gesch. der deutsch. Sprache u. Litt. her- ausgegeb. v. E. Siewers, Bd XVII, H. 1, s. 179. A. Erdmann, Om folk- namnet Götar och Götar, Antiqvarisk Tidskrift. II, n:o 4, 1891, anser båda dessa ord komma af samma ordstam och betyda "de djärfve, mo- dige" (anf. st., s. 34). Penka, Heimath der Germanen, Wien 1894, ^ Jmfr Tengberg, anf. arb., s. 8. 280 dualism visserligen ännu icke fullt framträdt hos Claudius Olavus (o. 1427), som i sin chorografi i stället säger: "Suecia quse olim Gothia est dicta" \ men på Zamoiski- kartan ha benämningarne "S ve tia" och "Gottia" dock sammanblandats på ett ganska förvirradt sätt. Landet omkring den stora insjö, som skall representera Vettern, bär namnet "Gottia meridionalis" ; norr om Venern lyder namnbeteckningen " Svetia que et Gottia occidentalis (ap- pellatur)", och öster om ordet "finlanth" på andra sidan "mare gotticum" läses namnet "Gottia orientalis". Uppen- barligen har den danska kartografen mött bägge namnen, Svetia och Gottia, såsom betecknande hela riket, och sökt lösa detta svåra problem på ofvan anförda sätt. Hans föredöme följdes naturligtvis äfven på kartan öfver Nor- den i Ulmer-upplagorna af Ptolemseus 1482 och 1486 samt af Johannes Schoner (Luculentissima quedam terre totius descriptio, Niirnb. 1515), som utom Nofvegia och Dacia uppräknar Gottia (meridionalis) och Suetia (que et Gottia occidentalis dicitur)^; här har sålunda "Gottia orientalis" försvunnit. I titeln på Johannes Magnus* geografiska in- ledning till sin historia " Situs ScandisB, in qua est Gothiae et SuetiöB sive Sueoniae descriptio" ligger redan en af- gjord anslutning till den dualistiska uppfattningen af Sve- riges ursprungliga beståndsdelar, och längre fram i denna beskrifning säger Johannes Magnus klart och tydligt: "Continet hsec amplissima insula (se. Scandinavia) tria maxima regna, Gothiam, Sueoniam sive Svetiam, et Nor- uegiam, quas in plures regiones sive principatus dividuntur" . Namnet Gothia gifver han åt hela södra delen af Skan- dinaviska halfön (äfven innefattande de skånska provin- serna) mellan Kattegat i väster samt Östersjön i öster och söder ("Gothia Åustraliora tenent, quse a meridie, ortique et occasu Gothico sinu alluitur"). Orsaken där- till, att de båda rikena Svetia och Gothia nu bildade en enda stat, anger han på följande sätt: "Hsec quoque ^ Ymer, 1891, s. 29. ^ j^f^. ymer, 1889, s. 138. 281 Gothia cum a principio medium locum inter duas potentes, et nunquam satis concordes gentes, videlicet Sueones et Danos, sortita fnisset, ne hostibus obsessa utrunque latus tueri continenter cogeretur, perpetuam societatem cum Sueonibus, sive quod potentia et opibus pr^estarent, sive quod eorura mores mitiores essent, inire curavi^. Et ita a regnorum initio Gothi et Sueci quasi in unam Rem- publicam coaluerunt. ** Därmed hade teorin om svenska datens uppkomst ur tvänne förut åtskilda riken fått en skenbart tillfredsställande geografisk förklaring, ehuru en ursprunglig tillvaro af dessa riken i allmänhet ansågs så- som ett faktum, hvilket icke närmare behöfde utredas. Efter Johannes Magnus* föredöme nämner Jacob Ziegler i sitt geografiska arbete Schondia (1532), utom Laponia och ^^othnia, trenne riken på den Skandinaviska halfön, nämligen Nordvegia, Svecia och Gothia. Detta sistnämnda land låter han likaledes i söder och öster begränsas af hafvet, och innefattar därunder således äf- ven Skåne, Halland och Blekinge. I afseende på Goter- frågan yttrar sig Ziegler på följande sätt: "För så vidt jag kunnat förnimma, har ingen af de gamle omtalat, vid hvilken tid Götarne (Gothi) sände sina afkomlingar (sobolem) ut att söka nya bostäder, och när de intogo den Meotiska sjöns och Asiens stränder. De voro emel- lertid kända från den tid, då Romarne utbredde sitt välde öfver Illyrien till Donau, och allt sedan diktatorn Caesars och Octavianus Augustus' dagar hafva de blifvit mycket berömda (inclaruerunt) genom stora krigsbedrifter i när- heten af Donau. Likväl har man nästan intill nuvarande tid varit okunnig om, hvad Gothia var, hvarest det var beläget och hvarifrån (dessa) Gothi hade sin upprinnelse." ^ I likhet med sina föregångare ansåg Ziegler, att han fun- nit svaret härpå : det kunde icke vara annat än det Gothia, som fans på Skandinaviska halfön. Olaus Magnus bildar från denna medeltida uppfatt- ning om Sveriges tudelning ingalunda något undantag. 1 Geogr. Sekt. Tidskr, 1878, I, 2, s. 47. 282 Han uppger uttryckligen ^ : ** Tres regiones in Septentrione sunt, continua terra coniunctfe Gothia, Suetia, Norvegia^, och talar aldrig om Sveriges invånare i allmänhet utan att säga ^^ Sueci (s. Sueones) ac Gothi^, liksom på nästan hvarannan sida i hans historia förekommer sammanställ- ningen ^\Suetia et Gothia^ ^; dock heter det i fråga om landets hufvudstad ^^Suetice regia Holrnia^ ^. A Carta marina lyda benämningarne ^^Gothia regnum Goihorum" och "Svecia sive Sveonia regnum*^ ^, hvilkas karaktär af att fortfarande utgöra "riken" (regna) framgår däraf, att det eljest om mera betydande landskap eller provinser begagnade uttrycket "olim regnum"^ här uteslutits. Till Gothia räknade Olaus, i likhet med brodern Johannes och Ziegler, äfvén Schoningia (Skåne) ^ och de öfriga skånska provinserna samt ansåg äfvenledes, att detta land var, som han uttrycker sig, "prima Gothorum patria" ^ Då Olaus talar om å ena sidan "Sueci Meridionales et Gothi" ^, och å andra sidan " Septentrionales Gothi et Sueci" ^, innebär detta säkerligen ingen identifiering af dem båda, utan betecknar endast och allenast inbyggarne i norra Gothia och södra Svecia, eller — som man nu är van att säga — i mellersta Sverige. Gothia indelade Olaus Magnus i trenne delar, Occi- dentalis eller Vestrogothia, Orientalis eller Ostrogothia samt Meridionalis Gothia ^^. Denna senare benämning, som man på svenska lämpligast skulle kunna öfversätta med "So- » Hist. IX, o. 34. 2 Jmfr Hist. I, 29; III, 7, 8; VII, 22; XI, 1, 3, 24, 31, 33, 38; XIII, 13, m.'fl. st. 3 Hist. VII, 16. * Jmfr Hist., Elenchus Regnorum, provinciarum etc, s. 813: "Gothia regnum fortissimum, Svetia regnum latissimum**. ^ Så är fallet med Biarmia, Finlandia, Finmarchia, Scricfinnia, Anger- mannia, Jompthia, Helsingia, Vermelandia, Vestrogothia, (Oroades), Samo- gethia, om hvilka alla det heter: olim regnum. Hist. ibid. 6 Jmfr Hist. XX, C. 28. ^ Jmfr kartans index hos Brenner, Die ächte Karta des Olaus Magnus, s. 13. 8 Hist. XV, C. 8. » Hist. XV, C. 23. »<> Jmfr Hist. IX, C. 23. 283 dergötland^ , förekommer äfven hos brodern Johannes, som yttrar: *Smalandia3 . . . quas nonnulli Meridianam Gothiam appellant" ; men namnet torde i ofri gt knappast återfinnas inom den topografiska litteraturen vare sig i äldre eller nyare tider. Olaus använder det likväl på flera ställen i sin historia, af hvilka ställen framgår, att han till " Meridionalis Gothia" räknade såväl det nuva- rande sydligaste Sverige, d. v. s. Schoningia\ som hela Småland ^ (äfven nuvarande Kalmar län) '^ jämte ön Öland * ; Olaus talar äfven om "Sydgötarne" (Meridionales Gothi)^, d. v. s. inbyggarne i Gothia Meridionalis. Uti den i slutet af Historia de gentibus lämnade förteckningen öf- ver riken och provinser (Elenchus Regnorum, provinciarum etc.)^ förekommer visserligen endast benämningen Smaa- landia, men då i Opera breve säges, »att Gothia delas i Ostrogothia, Vestrogothia, Smaalandia och andra pro- vinser, torde med sistnämnda uttryck just menas, hvad Olaus på ofvan antydda ställen kallar Gothia Meridionalis. A Carta marina läses namnet Smalandia nordväst om den insjö, som representerar Bolmen, men det har icke på något sätt angifvits, hvilken omfattning denna benämning var afsedd att äga. Att döma af namnets plats i västliga hörnet af nuvarande Småland borde det närmast motsvara de gamla s. k. Smålanden, eller Fin- vid^ — ehuru likväl detta namn (Finvidya) förekommer på kartan, men oriktigt blifvit placeradt öster om Värend invid Kalmarsund^ — samt Njudung^. För detta an- 1 Hiat. XX, c. 28. ^ 3^3^. II, O. 1. 3 Hist. IX, C. 10, 21, X, C. 8, XI, C. 34. * Hist. XIII, O. 45: "Insula est meridionalis Gothi», Oelandia appellata**. 5 Hist. IX, C. 10; XIII, C. 25. « Hist., s. 813. ^ Inbyggarne i Finvid eller Finveden omtalas redan af Adam af Bremen (IV, 24) under namn af Finuedi (Finvedi): landet själft kallas af Saxo Finnia, Hist. Dan. ed. P. E. Muller, I, 2, s. 699. Samma be- nämning har Olaus Magnus, Hist. VII, O. 21, "Finnia, nunc Finvidia", 8 I Hist. VII, C. 22, talar Olaus likväl om " Finvid i'' i sammanhang med "Nica amnis", d. v. s. Nissan. ^ Den gamla kollektiva och ursprungligen endast geografiska be* 284 tagande tala de här angifna häradsnamnen. Invid grän- sen till Västergötland läses nämligen Vesbo (Westbo hserad), Osbo (Östbo haerad) och Sunnerho (Sunderbo eller Sönderbo h.) i Finvid, samt i sydost Vestra herad i Nju- dung. Endast tvänne sockennamn äro här utsatta, näm- ligen Vigelstada, som förmodligen skall vara Wiwelstadha, nu Willstad i Westbo härad \ samt Vernamo (äfven gam- malt tingsställe) i Östbo härad. Dessutom omnämnes Cistercienserklostret Novauallis eller Nydalense mona- steriwn^ (Nydal eller Nydala) i Njudung. I landskapet Verendia'^ namnes staden Vexio. Norrut invid "lacus Vether" låg lonacopia (Jön- köping) och söder därom Vidbo hmrad. Om lonacopia heter det*: **Oppidum magnificis Regum comitiis me- morabile in omnj aevo secuturo". Såsom belägen midt uti (in umbilico) sjön Vettern omnämnes den aflånga, fagra ön Visingxoe^ eller insula Visingiana^, som var in- delad i tvänne kyrksocknar, (duas tenentem Ecclesias parochiales) ^, och om hvilken det i öfrigt heter: "valde insignis reputatur, ob amoenam et securam stationem Regnum qui et in ea mortui sunt ac tumulati** ^. Olaus nämningen "Smålanden" torde från börjen icke ha omfattat Värend utan endast Finvid och Njurung jämte de däromkring belägna mindre "landen", enligt Tengberg, anf. arb., a. 17, not 38, s. 18. Härmed synes äfven Olaus Magnus' uppfattning i viss mån öfverensstämma. ^ Jmfr Styfpe, Skandinavien under medeltiden (1867), s. 147. 2 Jmfr Hist. VIII, C. 40. ^ Jmfr Hist. II, C. 21. Ziegler, Schondia, har båda namnen "Verendia" (australior Smalandia) och "Vexio". * Hist. II, C. 19. ^ Hist. III, O. 20 å Oarta marina är ön dock riktigt förlagd i södra delen af sjön. 6 Hist. XVI, O. 49. ^ Hist. III, O. 20. Dessa båda socknar voro Oumblaby (1326) och Ströja (1326), den förra omfattande den södra, den senare den norra delen af ön, so Styffe, anf. arb., s. 162 o. följ. Numera utgör ön en- dast en enda socken, Visingsö sock. ^ Under Sverkerska och Erikska ätterna hade Visingsö länge varit 285 ansåg Vettern höra till Östergötland (apud Ostrogothos lacus est . . . Vether dictus)^; men då Visingsö af gam- malt räknades till Småland — ön hörde till Wist eller Vist-haerad vid sydöstra stranden af Vettern ^ — har den- samma omnämnts i detta sammanhang^. konuDgarnes vanliga vistelseort, och följande regenter ha här af lidit: Karl Sverkersson (f 1167), Erik Knutsson (t 1216), Johan Sverkersson (t 1222) samt Erik Eriksson (f 1250). Äfven kon. Magnus Ladulås hade vanligen sitt konungasät-e p& Visingsö (Näsby slott, äfven kalladt kon. Magnus Ladulås' slott, se Tuneld, Sveriges Geografi, III, Sthm 1832, 8. 911) och slutade här sina dagar (1290). Äfven kon. Birger uppehöll sig där kort före sin afsättning. Sedermera omtalas ön sällan. Se Stypfe, anf. arb., s. 163. Att konungar blifvit begrafda (tumulati) p& ön, är där- emot ett misstag af Olaus Magnus; Karl Sverkersson och Johan Sver- kersson äro begrafda i Alvastra, Erik Enutsson i Värnhem o. s. v. 1 Hist. in, C. 20. * Jmfr Styffe, anf. arb., s. 162. ' Om Visingsö berättar Olaus Magnus i öfrigt följande legend (Hist. III, C. 20): "sub quarum (se. parochialum) altera specns cauer- Doso, longoque introitu, et exitu immensae profunditatis reperitur: quam specum nen nisi vanse ostentationis, et curiositatis bominee lateniis ac- censis, filisque glomeratis repeteudi regressus, provisi descendunt: ea potissimum causa, ut quendam magnum Oilebertum nomine, arte ma- gica (unde calamitas eius orta est) a vetustissimo tempore per proprium prseceptorem Catillum, cui insultare praesumpserat, superatum atque li- gatum, eo sciiicet modo, ut exiguo fuste certe characteribus Gothicin, seu Buthenicis sculpto, atque a prsceptare profecto, et manibus apprc- heoso ipse Gilbertus immobilis maneret, et obstrictus, nec dentibus ad soluendum adhibitis (quasi tenaciori bitumine astrictis) nec pedibus do- loso praeceptoris consilio admotis, dissolui posset. Cuius spectaculi causa visendi, etsi plures temerarii spiritus iospectores vehemeoti admiratione accurere soleant, tamen non propius, ob fsiorem cavemsB, et ooxios va- pores, aggredi pnesnmnnt, ne spiritu obstructo, clausoqne stomacho snf- focentur. Arcentur etiam appositis aggeribos, et repaguli» incolamm, ne proprii periculi contemptores velut insanientes (nunquam egressorij ingrediantur." Glans jämför denna håla med bl. a. labyrinten pi Kreta, Angående ifrågavarande håla eller grotta på Visingsö jttrar Tuxeld, aot arb., TU, s. 913 : **Gilbert0 eller Gilbertels hål är en lång och märkvärdig underjordisk gång eller grotta i eo brant bergvägg vid öns sydöstra kost. Denna grotta har tvänne ingångar och skall enligt traditionen vara ut- huggen af jätten Gilbertel eller Gilbert, som troligen lärt trollkonsten af den i folkaagoma beryktade Kettil Bnnske,* 286 Vid gränsen af Östergötland har Olaus riktigt för- lagt landet Tiustia (Tiust eller Tjust) och vid kusten sta- den Vestervik samt därintill i norr slottet Stekaholm. Söderut vid Kalmarsund följe.r Ydra^. Söder om Kalmar har Carta marina (liksom Wagenaers sjökort) oriktigt Tuna len, som ligger norr om nämnda stad i Sigwidhe (nu Sewede) härad, hvilket sträcker sig från Östersjön till öfre loppet af Ståneån^. Möre, den sydöstligaste delen af det gamla "Kal- marna föghati^, sträckande sig från riksgränsen i söder (Brömsebäck) till smalaste delen af Kalmarsund i norr, omnämnes troligen redan i Ulfstens reseberättelse under namnet **Meore" och kallas af Saxo (lib. VIII) Moringia, hvilket namn sedermera återfinnes hos Johannes Magnus och Ziegler. Af Olaus Magnus benämnes landet äfven- ledes på ett ställe^ Moringia, men å Cart. mar. har det fått namnet Moravia. Här låg invid sundet staden Cal- mar^j Calmer^ eller oppidum Calmarnense^. Namnet Calmer deriverar Olaus Magnus på följande sätt^: ** Oppidum a navigantibus e Germania in Septen- trionem Calmer dictum, eo quod longo tractu maris fri- gidius mare, cailumque reperiunt, quam in eorum Ger- manica terra, unde navigarunt. ** ^ Med staden drefs en * Tjust jämte Ydre (och Kind) bildade under unionstiden det s. k. Stäkeholms län. Förut hade Tjust lydt under fogden på Kalmar slott. Jmfr Styffe, anf. arb., s. 174. Johannes Magnus (Situs Scandia) C. 3) nämner "Tiusthia", Ziegler (anf. st., s. 52 — 53 "Tuischia" samt (s. 48— 49) "Vuesteruich" och "Stegholm". 2 Det 8. k. "Tuna län" omfattade äfven en del af nämnda härad, och omtalas under detta namn redan år 1435. Jmfr Styffe, s. 173. * Elenchus Regn. Hist. s. 813. ^ Carta marina. ^ Hist. IX, C. 21. 6 Hist. IX, C. 10. Jmfr Hist. XI, C. 34. Hos Ziegler (anf. st« s. 48 — 49) lyder benämningen "Calmaria urbs"; hos Clavus (Ymer 1891- s. 29) Kalmaru civitas", Zam,-kart. ^- "Calmaru", Ulmer-k. :: "Calmut * (ibid.). Under senare medeltid vanl. Kalmarne, enl. Styffe, s. 166. ^ Hist. IX, C. 21. * FiCKLER öfversätter också enligt denna förklaring stadens nam. med "Kaltmer", Olaj Magnj Histor. der Mitnächt. Länd., Bok 9, kap. *: 287 liflig och vinstgifvande skeppsfart från Hispania, Gallia, Anglia och Hollandia. Såväl genom sitt läge invid själfva hafsstranden (situ nempe super littus maris po- sita) som genom, sin ålder var staden den förnämsta i Gothia Meridionalis, berömd på grund af där hållna, fler- faldiga furstemöten samt på grund af där utkämpade strider, i synnerhet med tyskar och danskar. Olaus om- nämner äfven slottet (d. v. s. Kalmara hus). Genom ett smalt hafssund skild från fastlandet (bre- vissimo maris interiectu) låg ön Elandia eller Oelandia^, som af Olaus äfvenledes räknades till Gothia Meridiona- lis eller "Södergötland** ^. Ons konfiguration är ganska riktigt återgifven, dess längd uppskattades till omkr. 17 ty. mil (d. v. s. 125,8 km.), eller två dagsresor^, dess bredd i allmänhet till 3 ty. mil (22,2 km.), hvilka mått- uppgifter komma värkligheten tämligen nära *. Om Öland yttrar Olaus: **omnium insularum pulcherimma, multis enim bonis adeo referta est, quod spatii brevitatem soli fertilitas recompenset. " Öns gynsamma klimat (aeris salubritas) och bördiga jordmån åstadkommo förträffliga ängar och betesmarker, hvarför boskapsskötseln omtalas såsom hufvudnäring och Ölands smör och mjölk prisas för sin goda smak ^. Öland ägde äfven, som förut nämndt, hela hjordar af de bekanta små Ölandshästarne; i öfrigt hade ön öfverflöd på säd, boskap, smör och fisk, hvilka varor alla exporterades till andra trakter och till utlan- det (ultra mare). Vidare omtalar Olaus, att ön fordom ägt en mängd befästningar eller borgar (arces), hvilka såväl genom na- turens hjälp som genom befästningskonst blifvit upp- ^ Hist. II, C. 23. Jmfr Johannes Magnus (Situs Scandise) : "Adia- cetque littoribus MoringisB, parvo maris sinu interiecto, insula quaedam Elandia." Samma namn, Elandia, har Ziegler (anf. st., s. 52 — 53). 2 Hist. XIII, C. 45. 3 Hiat n^ c. 23, jmfr Carta marina. * Värkliga längden uppgår till ungef. 135 km.; öns bredaste ställe är omkr. 15 km. ^ Jmfr Hist. II, 23 och XIII, c. 45. 288 byggda på de till skydd och försvar lämpligaste plat- serna. Af dessa borgar hade några blifvit ändrade och ordnade till kyrkor, och tjänade nu på en gång till skydd för både landet och religionen. Angående denna uppgift torde det vara lämpligt att erinra om ett par fakta, som visa, att Olaus noga känt till de sakförhållanden han omnämner. På Oland finnas nämligen bevarade en mängd fasta fornlämningar, som (under hednatiden) utgjort ett slags befästade byar eller borgar med en samling af hus inom ringmurarne, hvilka senare ofta hafva en höjd af 8 — 10 aln. och lika tjock- lek. Styfee framhåller äfven\ att Oland måhända mer än någon annan provins genom sitt läge varit utsatt för besök af fiender, särdeles så länge sjöröfvarnästen fun- nes vid Östersjöns kuster. Detta hade äfven visat sig just i afseende på kyrkornas byggnadssätt, ty flere af dessa, som alla voro af sten, hade uppförts med tanke på behofvet af säkra tillflyktsorter, med torn i båda ändar, så att de i nödfall kunde tjäna som försvarsvärk. Af alla dessa nyss omnämnda borgar stod — säger Olaus Magnus — endast en kvar; det var den högsta och starkaste, nämligen Borcholm^. Det låg så högt, att det användes som sjömärke ute på hafvet af dem, som mest beforo dessa trakter, Angli, Scoti, Selandi och Hol- landi. En annan ort, som Olaus angifver, är Bode i nordligaste delen af ön, d. v. s. Bödha (socken) i Åkerbo härad, hvarest troligen äfven i äldre tider funnits en af sjöfarande anlitad hamn. På östra sidan af ön funnos dessutom enligt Olaus flera förträffliga hamnar, hvilka tjänade som skyddsplatser för det öppna hafvet. Nära intill norra stranden fans äfven en hög klippa (möns excelsus), som af sjömännen kallades Jungfrun "vitandi infelicis ominis et marinae tempestatis gratia; atque in eius portu manentes certis munusculis puellis däri solitis, utpote chirothecis, sericeis zonis, et similibus, eas tan- ^ ÖTYFFE, aiif. arb., s. 200. ^ Hiät. II, C. 23 ; å Garta mariua läses Borkholm. 289 quam amico munere placant^. Om denna ganska farliga klippa, som i värkligheten är belägen i Kalmarsund ungef. 1 mil från land väster om Horns kungsgård och bland sjömän är i dåligt rykte till följd af där försiggångna talrika skeppsbrott \ anför Olaus Magnus i anslutning till föregående yttrande tvänne legender. Den ena ly- der: "Nec ingratum montis numen sentire videntur, prout aliquando factum meminit antiquitas, voce lapsa iussum fuisse donantem mutare portum, ne periclitaretur : et ita faciendo salvus factus est, ubi alii sunt periclitati"; den andra: "In eo monte certis anni temporibus dicitur esse conuentus Aquilonarium maleficarum, ut examinent pra^sti- gia sua. Tardius ministerio dsemonum accedens, dira affi- citur correptione.* ^ Beträffande Olands fysiska geografi anför Olaus, att nästan rundt kring hela ön gick invid stranden en 20 till 30 fot hög vall af kalksten, eller, som han uttrycker sig : * Hsec insula fere tota ambitur marmoreis saxis sur- sum deorsumque penes littora 20 vel 30 pedum altitudine, qausi artificum manu ex industria coUocatis." Härmed torde utan tvifvel ha åsyftats de båda af klippbildningar och sandåsar bestående landhöjningar, som utgöra Olands såväl västra som östra rand, och vanligen benämnas ** västra och östra landtborgen". Den i sin helhet af silurkalk uppbyggda ön har säkerligen icke kunnat undgå att i fysiskt-geografiskt afseende väcka en viss uppmärk- samhet redan under 1500-talet. Olaus anför vidare, att ön under fredstid ofta bru- kade på sommaren få mottaga kungliga besök, dels på grund af sin skönhet och dels för jaktens skull (ob in- signem eius amsenitatem et uenandi exercitium), men äfven till följd däraf, att det var den lämpligaste mötes- ^ Jmfr TuNELD, anf. arb., III, s. 1032. ^ Ölans tillägger härvid: "sed haec opinioni, non assertioni cedant", Hist. II, C. 23. Enligt Tuneld, anf. st., pläga traktens inbyggare kalla öfversta spetsen af ifrågavarande klippa "Blå jungfrun" eller "Blåkulla", och förutspå efter densamma annalkande stormväder. 19 290 platsen, då konungarne för viktiga angelägenheters skull ville sammanträffa med utländska furstar. On Gotland, som under en stor del af medeltiden och unionstiden nästan utgjort en särskild stat, men vid denna tid kommit att stanna i Danmarks ägo, finnes på grund af dess stora betydelse för den hanseatiska han- deln på Östersjön utsatt å nästan alla medeltida kart- värk. Olaus Magnus ansåg, att Gotland egentligen hörde till Östergötland (Orientalis Gothise pars est), då ön där- ifrån hade erhållit kristendomen och alltjämt lydde under Linköpings biskopsstol ^ För att visa, det Gotland i själfva värket utgjorde en del af Sverige, genomgår Olaus några hufvudpunkter i öns historia. Då Longo- barderna lämnade Skandinavien skedde det enligt Paulus Diaconus öfver Gotland; längre fram i tiden år 1288 bi- lade konung Magnus Ladulås en farlig strid (periculosum bellum) mellan staden Visbys borgerskap och menigheten på ön, samt tillät borgarne att rundt om staden åter- uppbygga de nedfallna murarne och bef ästnings värken ^. Konung Albrekt hade pantsatt (impignoravit) ön till preus- siske högmästaren för 20,000 nobler^, och denna summa — säger Olaus — upptog drottning Margareta från Sverige samt återstälde ön åt svenska väldet till evärd- 1ig besittning. Saxo Grammaticus hade också i flera af sina skrifter intygat, att Gotland hörde till Sverige. Dessutom — tillägger Olaus — bevisades detta af öns språk och lagar, dess inbyggares seder och bruk och af dess läge i närheten af Sverige*. Gotlandia (el. Gothlandia) betydde — enligt Olaus* 1 Hiat. II, c. 24. ^ Jmfr MoNTELius, Sveriges hednatid och medeltid intill 1350 (Sve- riges histor. I), H. 423 o. följ. ^ Pantsumman uppgick dock ej till mera än hälften (10,000 no- bler), ehuru kon. Albrekt måste förbinda sig att vid öns återfående så- som ersättning för ordens utgifter betala 20,000 nobler. Hildebrand, Sveriges medeltid (Sv. hist. II), s. 151. * Hist. ibid. 291 föreställning — antingen "det goda landet* (till följd af dess fruktbarhet) eller också "Gothorum terra", såsom egentligen utgörande en del af Ostrogothia\ Dess längd från N. — S. uppgick till 20 ty. mil = 148 km. (i värkl. omkr. 130 km.), och dess bredd till omkr. 10 ty. mil = 74 km. (i värkl. högst 50 km.). Gotland ansågs vara, som nyss nämndes, ett ytterst fruktbart land, hade en för- träfflig befolkning (bonus populus) och utmärkta hamnar; det var rikt på boskap, beten, skogar och stenbrott — samt hade god tillgång till fiske och jakt. I dess norra del (in boreali parte) låg den berömda staden Visby med en befastad borg (Visborg). Visby var fordom känd för sin rikdom och handel; alla nationers köpmän brukade här stämma möte. De många ruinerna vittnade om stadens forna glans ; det heter härom ^ : " Extant hodie marmorese ruinie, quae testantur veterem eius claritatem, ämplitudi- nem et vetustatem. Sunt adhuc testudinatae domus, portae ferrese, cuprea? aut aereae fenestra3, olim argentata) atque deauratse argumentum insestimabilium divitiarum exhiben- tes.** Visby sjörätt — omtalar Olaus — användes allt framgent (1500-talet) i de tyska handelsstäderna vid Öster- sjökusten ^. Utom Visby läsas å Olaus' karta tvänne namn på Gotland, nämligen Hohorg (efter Hoborgs ting) på den sydligaste spetsen af ön, samt Vestragarn eller Väster- garn, oriktigt förlagdt till östra kusten (förväxling med Östergarn) i stället för till den västra. Västerut låg ön Karse eller Karlsö, norrut Fare, d. v. s. Fårön, och Got- scha Sande (gotska Sandön). Gothia Occidentalis eller Vestrogothia är Olaus Mag- nus' namn på Västergötland; dess invånare kallas Ves- gothi^ eller Vestrogothi, Såsom "provinciie Vestrogotho- rum* nämnas^ i söder Kindia, d. v. s. Kinds härad, som innefattade sydöstliga delen af Västergötland, samt-Mar- ^ Hist. II, C. 24. Jmfr Opera breve. ^ Hiat. II, C. 24. 3 Opera breve. * Hist. II, C. 32. ^ Hist. XIII, C. 38. Jmfr Carta marina. 292 chia, Mark eller Marks härad omkring mellersta delen af Viskan \ Som dylika "provinser" torde Olaus antagli- gen äfven ha ansett de å kartan angifna Askims herad och Tun he(rad), d. v. s. Tuns socken i Åse härad (nam- net å Carta marina möjligen ditsatt efter sätesgården Tun, som omtalas i början af 15:de årh.^), samt Collen^, den i Venern utskjutande breda halfön, förr Qualden eller Qvallen, sedan Eaalden, Kaallen (nu Kållands hä- rad) ^. Med säkerhet har Olaus, att döma af stilen på kartan, räknat som "provins" det i nordost belägna stora och vidsträckta Vasbo härad, samt dessutom, enligt sin egen uppgift^, Falonia, den bördiga Falan eller Falebyg- den mellan Billingen, Mösseberg och den s. k. stora land- ryggen (vid Vettern). Af ortnamn i öfrigt förekomma å Carta marina föl- jande inom Västergötland: Invid Kattegat fästet Gulborg (Gullberg), som låg på en bergshöjd strax nordost om nuvar. Göteborg invid Göta älf (nu skansen Göta lejon) ; därbredvid var den i medeltidsskrifter omnämnda s. k. Gullbergshed ^. Norr härom följer Ludosia eller Lödöse (Lödhosa eller Lödhusa), men af kartans uppgift framgår ej, huruvida därmed menats det s. k. gamla Lödöse eller Ny-Lödöse, som erhållit stadsprivilegier 1473 och låg närmare hafvet på den plats, som nu kallas Gamlestaden (vid Göteborg)^. Invid den öster om "Collen" ingående viken af Venern namnes staden Lidecopia (Lidköping), den äldsta staden vid Venern, och söder därom Scara, om hvilken stad det heter ^: "antiqua haec erat regni Gothorum sedes". Johannes Magnus' bekanta uppgift^, att Skara grundlagts af en "konung Scarinus" (liksom ^ Eindia och Marchia nämnas äfven af Johannes Magnus (Sitas ScandisB). ^ Se Styfpe, 8. 117. ^ Opera breve, jmfr Carta marina. * Styfpe, 8. 118. ^* "Falonia Vesgothorum nobilis provincia", Hist. II, O. 32. ^ Jmfr O. S. Rydberg, Sveriges traktater, I, s. 205. 7 Jmfr Styffe, a. 111, not 4. « Hist. II, C. 21. '** Hist. de omnib. Goth. Sueonumque Regib., Lib. II. 293 Upsala af **Ubbo**), återgifves äfven af Olaus, som tilläg- ger ^ : ** Civitatem . . in loco stagnis et paludibus, admodum munito tam prudenter erexit, quam imprudenter eius suc- cessores ipsam desolari ac collabi permiserunt. " Därefter uppehåller sig Olaus utförligt vid beskrif- ningen af det kungliga slottet Äaranes ^ (Aranses, nu År- näs). Det låg invid Venern ''ej långt från Skara", och var *det ståtligaste slottet i hela Norden, ja i Europa". Dess läge var förträffligt, mot väster och norr hade det Venern och om dess skydd mot södra sidan heter det^: "(habuit) altero versus Meridiem longissimo spatio, pro perpetua securitate csBnulentam, ac limosam paludem, cuius superficies tenero vestita gramine ac frutice, non solum vestigia negat sed modice calcantes absorbet. Nam limo funditus subsidente, in luteas voragines, sordidamque colluviem liquescens, attrahit accedentes. Nec minus ri- vuli plures et profundi, uti venae per paludes discurren- tes, arcis accessum denegant ..."*. Om vintern var tillträdet till slottet lika svårt som om sommaren, all- denstund träsken "propter calidas venarum sulphurearum exhalationes" mycket sällan tillfröso. Öster om slottet, där den enda landväg till detsamma gick fram, var däremot naturen annorlunda; där funnos ängar och bör- diga åkrar, betesmarker och skogar samt rik tillgång till jakt. Det vid södra foten af Kinnekulle belägna Husaby, där kon. Olof Skötkonung lät döpa sig, omtalas^; likaså Kelby (i Kinne härad), beläget två mil från Skara: "ibi in quodam trivio tria ingentissima saxa characteribus Gothicis pulcherrime sculpta videntur. " ^ Det å kartan 1 Hist. II, c. 21. 2 Hist. ibid. Å kartan lyder namnet Äranes. ' Hist. ibid. * Det var, tillägger Olaus, sålunda omöjligt att komma till slottet utan genom långa omvägar på bryggor, af hvilka funnos icke mindre än 40 stycken. Hist. ibid. ^ Hist. ibid. ® Hist. I, C. 30. Jmfr å Cart. mar. söder om Skara inskriften **8axa gentilinm" invid tre uppresta större stenar. 294 öster om Skara utsatta namnet Varven torde vara miss- skrifning för Värnhem^ (vid foten af Billingen). I Vasbo förekomma tre sockennamn, Ulerve (förd. "UUervi" nu Ullervad), Hasla (Haslo) och Hova. I sammanhang med Västergötland omnämnas Dalia och Vermelandia; Olaus framhåller på ett ställe ^, att Vä- nern var belägen "in regione Vestrogothorum". På ett ett annat ställe^ gör han Dalia till en del af Vestrogo- thia, ehuru han äfven omtalar det såsom ett särskildt land"^. Det är troligen inbyggarne på Dal som Olaus ger namnet Dalenses ^. Landet förlägges norr eller nord- nordväst om nuvar. Bohuslän, så att dess västliga gräns utgjordes af Dovre-alperna med Hammar och **Lacus Eyer** på andra sidan därom. Här förekomma följande namn, lästa från söder åt norr : FrendeforSy Vik (möjligen Dyngeviik, nu Dingelvik, en gammal sätergård i Vedbo härad), Homedal (möjligen Holms socken i Nordals härad) och Blamscog ("Blomsa- skogh" 1472), socken i Nordmarks härad. Vidare Tusse (nu Tösse) och Nordtusso (troligen Thosbo, nu Tössbo hä- rad), Stenobig (möjligen Stenar by socken i Vedbo härad) och Holmedal, socken i Nordmarks härad ^. Norr om DaZia följer Vartnelandia^ eller Vermelandia^, hvars inbyggare kallas Vermi eller Varmi (Värmar). Olaus * Namnet är en felaktig afskrift af Zieglers "Värnen" (se Geogr. Sekt. Tid. 1878, I, 2, s. 50—51). 2 Hiat. II, C. 19. 2 Opera breve. * Hiat. XIII, C. 16. Dal utgjorde ursprungligen ett biland till Väs- tergötland, men omnämnes i de äldsta handlingar än såsom sidoordnadt med nyssnämnda land än som en del af detsamma, se Tengberg, anf. arb., 8. 16 och not. 35. Dal hörde till Västgöta lagsaga. 5 Hiat. IV, C. 2. ^ Jmfr Styfpe, s. 137 — 139. Nordmarks härad räknades först från medlet af 16:de årh. till Värmland. Namnen äro å Olaus' karta något omkastade. ^ Hiat. XIII, C. 16. * Hist. XVII, O. 4. Dalia och Vermelandia äfven hos Ziegler (anf. st.) o. Joh. Magnus. 295 synes i visst afseende ha räknat Värmland till Västergöt- land, om man, utom på grund af bestämmandet af Ve- nerns läge, får sluta sig härtill af uttrycket "penes Vest- rogothos in provincia Wermelandia", i fråga om de stora floder, som här omtalas ^ Landets förnämsta ort, tillika marknadsställe och säte för landstinget, var den plats Olaus kallar ^oppidum Tinguallia^'^ eller Tigvalla (där Karlstad nu ligger). A kartan läsas (från S. — N.) namnen Visnen (Wisneem eller Wissnims härad), Gilberga, JJlme- herad (Ylmahserads socken i Waes härad), Vestra herad (troligen Waes härad, såväl härads- som sockennamn ^), Elvedalen, Staenes (troligen Stawsenses socken i Gilberga härad), Arvika (socken i Jösse härad) och Kelen ("Kyöl**, nu Kölens socken i samma härad). Längst i norr läses namnet Sotdalar ^ som afser Sotdalarne i Dalarne och öster om Klarälfven orden ^^montes ferri^ , som antagligen re- presentera det s. k. Värmlandsberg eller järnberget i Värm- land, hvilket under den senare medeltiden började räknas som en särskild menighet och enligt Styffe* troligen äfven hade egen kyrka vid Färnebo eller nuvarande Filipstad. Inom Gothia Orientalis eller Ostrogothia namnes in- vid Vettern Älvatra^ eller " monasterium ^Zwas^ra divi Ber- nardi temporibus sumptuose aedificatum et dotatum" ^. Så- som beläget nära intill detta ställe omtalas villa Tolstada, där konung Sverker dödades^. Norrut vid Vettern låg Västen (Vadstena) med det berömda klostret, grundadt af S. Birgitta "cuius corpus in celeberrima memoria et filise eius beatae Catharina3 primse Abbatinae ibidem requiescen- tis habetur" ^. Österut följa Motala och Egby, antingen * Hiat. XX, C. 3. Värmland stod äfven ursprungligen genom folk- släktskap och i en senare tid genom borgerliga och kyrkliga band i nära förening med Västergötland. Jmfr Tengberg, anf. arb., s. 16. 2 Hist. II, C. 19. Ziegler har "Tingualla civitas". ^ Se Styfpe, s. 144. ^ Anf. arb., s. 145. ^ Carta marina. ® Hist. II, C. 19, XII, C. 1. Alvastra munkkloster tillhörde Cister- cienser-orden. ^ Hist. II, C. 19. 8 Hist. XII, C. 1., jmfr II, O. 19, VIII, O. 40, XIII, C 51. 296 Ekeby (Ekbo) socken i Bobergs härad (på ömse sidor om sjön Boren) eller Ekby s. i nuv. Göstrings härad (i södra Östergötland) ^ Staden Scheningia {Skenningé) "antiquissimum Ostro- gothorum oppidum" bär enligt Olaus sitt namn af följande orsak: "dicitur ab ämne vel verius torrente, qui ob rapi- dissimum cursum vulgariter Schena appellatur, quasi equus abiectis habenis ad omnem prjecipitem cursum accensus. " '^ De öfriga städerna i Östergötland voro Lincopia ("civitas Lincopensis"), Norcopia ("oppidum Norcopense") och Sti- dercopiaC^ oipipid. Sudercopense")^. Nära härintill låg slottet Stegaborg, Söder härom angifver ordet ^cuprum^ befint- ligheten af koppargrufvor, och utan tvifvel åsyftas här- med Åtvidabergs (" Atwedaberg") koppargrufva, somredan i början af 15:de årh. bearbetades i det omfång, att där- varande bergsmän af kon. Erik af Pommern år 1413 er- höllo samma fri- och rättigheter, som grufmännen vid Kopparberget i Dalarne ^. I Svecia sive Sueonia, d. v. s. Svealand eller, enligt denna tids uppfattning, det andra af de båda riken ur hvilka svenska väldet uppstått, möta oss först landskapet Nericia, som å Cart. mar. delvis sträcker sig sydväst om Södermanland. Den enda staden här var Örebro (Örebro), oriktigt förlagd norr om sjön lelmer (Hjälmaren), mellan denna sjö och Mälaren. Nordost om Vettern namnes Hamar socken i Sunds eller Sunbo härad, och väster om Hjälmaren Cumbla härad (Kumbla eller Kumla) samt Ner- devij Nedervi skans, som i värkligheten låg i Västmanland mellan Dingtuna och Lillhärads socken^. Ortnamnet Leta invid Venern står möjligen i samband med Letälfven, som flyter till sjön Skagern. Norrut representerar Nordberg den s. k. Noraskoga bergslag med Nora socken ; ännu längre mot norr följer Lindesberg, Denna ort omnämnes enligt * Jmfr Styffe, s. 189—190. '^ Hist. II, C. 30. Äfven Ziegler (anf. st.) har "Schenningia". ^ Hist. II, C. 31. * Jmfr Styffe, s. 193. ^ Jmfr TuNELD, anf. arb., II, s. 193. 297 Styffe i 1413 års skattebok såsom tillhörande Örebro län, men i kyrkligt hänseende hörde det mot slutet af medeltiden till Västmanland \ I nyssnämnda bergslager antyder Carta marina en betydlig grufdrift, liksom detta äfven angifves söder om Hjälmaren genom orden ^ arge?itu7n" (\) och "ferrum^^. Äfven i södra Närike drefs nämligen bergsbruk vid det s. k. Västra berget (som erhöll privilegier 1340), sedan benämndt Stålberget^. I Sudermannia läsas namnen Nicopia (Nyköping), Vingåker^, Trosa, Telg (Tailghia, nu Södertelje) samt Strengis eller urbs StrengnenensiSy hvarest en marknad på isen af Mälaren omtalas*^: "in lacu Meler dicto circa fi- nem Februarii ad moenia urbis Strengnenensis fiunt nun- dinae glaciales." Den vid Muskön belägna "admirabilis portus", som sedermera under 1600-talet blef svenska flottans utloppshamn, omtalas af Olaus under namnet Hielmsnabben vel Elgxnabhen^ med tillägget: "(sic) appel- latus, eo quod onagri, qui Elga dicuntur propter attractum suavis venti eo currere consueuerunt ; vel etiam quia mon- tes, in quorum lateribus portus sunt, ita a natura formati videntur, ut galeae militäres putentur insculptae, quasi ars non sufficeret in armis fabricandis, nisi et natura monstraret, quid bellicosis populis Aquilonem inhabitantibus conueniat in armorum tractatione. " Uplandia eller Oplandia synes enligt Olaus' uppfatt- ning egentligen ha innefattat endast västra delen af nuvar. Upland, under det att hela kusttrakten vid Östersjön bär det gamla namnet Eoden^ (nu Roslagen). Det fans likväl (enligt Cart. mar.) tväfine Roden, ett sydligare, som genom ^ Styffe, anf. arb., a. 226. ^ Styffe, anf. st. ' Olaus har möjligen räknat Vingåker (förd. Wikingakir) till Närike * Hist. IV, C. 6. ^ Hist. II, C. 27. TuNELD, anf. arb.. I, s. 394, skrifver Elfsuabben eller "Hjelmsnabben**, Höjer, Konungarik. Sverige, I, Svealand, s. 90 "Elgs- o näbben". A Cart. mar. lyder namnet " Klsuahhen" . ® Hos Ziegler (anf. at., s. 38 — 39) "Rodensis ducatus". 298 det förut omnämnda vattendraget från Staket österut till hafvet gjordes till en ö och skildes från det på andra sidan härom följande nordligare Roden\ I söder nämnas öarne Verden d. v. s. Värmdön, och Sande, Sandön; till södra Roden är äfven förlagd Vedde eller Väddö, som likväl denna tid var landfast med kustlandet och på Olaus karta framträder som en halfö, utskjutande i sydostlig riktning. I norra Roden läses namnet Oregrund (äfven kalladt Eregrund), hvilket omtalas såsom drifvande skepps- fart på Torne ^; vidare Borstel eller Börstils socken och skeppslag (invid Osthammar) samt Lösta socken, nu Löfsta. ZiEGLER hade beskrifvit Stockholm på föl jande sätt : " Ha3C est regia et emporium Suecorum, munita natura et arte. Sita est in paludibus instar Venetiarum, inde sor- tita est nomen quod sita in aquis fundamenta sint palis stabilita." På ungefär samma sätt omnämnes Holmia eller Stocholmia (ci vitas Holmensis) af Olaus Magnus: "regia civitas arte natura aquis munitissima" ^; staden var — tillägger han — "satt i hafvet som Venezia".^ Olaus omnämner de murar och fästningsvärk, som om- gåfvo Stockholm och hvilkas uppbyggande voro att till- skrifva Birger Jarl; därjämte prisas stadens ypperliga läge, "in loco adeo opportune et necessario atque invinci- bili, ut nihil unquam commodius per eum excogitari pot- uisse credatur". Att Olaus fullkomligt förstod och upp- skattade betydelsen af Stockholms geografiska läge visar han, då han säger: "Staden är på alla sidor skyddad och omgifven af vatten samt belägen på en plats, som fordom upptogs endast af fiskare; den ligger på gräns- punkten mellan sötvattnet (Mälaren) och saltvattnet (Öster- sjön) och kan därför kollas inkörsporten till hela Sverige.^ ^ ^ Det 8. k. Tiundalanda Rhod kallades, till skillnad från Allanda- lands Khod, mot 15:do årh:8 slut för "NorraRhoden", jmfr Styfpe, s. 254. 2 Hist. XX, C. 2. ^ Kartkomment. (Index) till Cart mar. * Opera breve. ^ Hist. IX, C. 36: "Est locus torrentibus undique munitus, qnondam solis piscatorum usibus usurpatus, atque inter aquam salsam et dulcem ita positus, ut porta totiaa Suetiae appellari possit.** 299 Det heter vidare, att staden "blott hade tvänne långa portar med därtill ledande broar, en åt söder och en åt norr* (duas solum portas longas interpositis pontibus ex Austro et Åquilone tenens)^ I afseende på stadens in- byggare nämner Olaus, att en mängd utländingar vistades där, i synnerhet från norra Tyskland (ex Germania in- feriore), hvilka hade förvärfvat sig borgarrätt. "Bland dessa — säger Olaus — funnos äfven flera äfventyrare, som för främmande vinnings skull eller för i hemlandet begångna brott rest öfver till Stockholm och där väl- villigt mottagits, men som likväl icke åstadkommit annat än skada och fördärf." Som exempel härpå omtalas de tyska hättebrödernas framfart samt huru dessa bragt svenska borgare om lifvet "in insula Cheplinge dicta" '\ Därjämte omtalas Brunkeberg (möns a Brunchone nomen sortitus est)'^ och anföres följande legend i sammanhang med Stockholm*: "Nec longe a Regia civitate Holmensi locus est monticulorum Quatuor dentium appellatus, eo quod Rex Dania3 Christiernus primus infeliciter pugnans, quatuor dentes ictu bombarda) amiserit anteriores." Norr om Stockholm läses å Cart. mar. namnet på Upsalaärkebiskopens bekanta slott Stek eller Staket, äfven kalladt Almersteck'\ Därefter följer Upsalia, midt genom hvilken stad flöt en ansenlig flod (vastissimus amnis), d. v. s. Fyris (på ett annat ställe, som nämndt, kallad ^flumen Sala")-^ under vintern var denna flod så hårdt tillfrusen, att en stor marknad, kallad "Dysting", kunde hållas på isen i början af Februari, hvarvid samlades från alla håll en mängd människor, boskap och varor ^'. Som en märkvärdighet för Upsala omtalas ett i dom- kyrkan befintligt dyrbart ur (horologium), som med stora kostnader där blifvit uppstäldt af ärkebiskopen Jakob Ulfsson; det heter om uret i fråga: " cuius diurno pariter- que nocturno motu planetarum solisque et lume accessus et recessus perspicasissima ratione considerantur. " Detta ^ Hist. IX, c. 36. * Hiat. IX, C. 35. ^ Hiat. IX, C. 37. 4 Hist. VII, C. 15. 5 Higt, ly^ c. 36. « Hist. IV, C. 6. 300 vore icke att ångra menar Olaus "eo quod omnes studiosi illarum regionum ad syderum, astrorumque cursum, natu- ram effectusque cognoscendos non mediocriter sint incli- nati". Genom ärkebiskop Jakob hade staden äfven fått en högskola (gymnasium privilegiatum) ^ Om det forntida gudatämplet vid Gamla Upsala "prope fluvium Sala*" berättar Olaus ^ efter brodern Johannes' fram- ställning'^ som åter i hufvudsak sammanfaller med den skildring däraf, hvilken förekommer hos Adam af Bremen ^ Af orter i närheten af Upsala namnes i öfingt endast ecclesia parochialis Danmarck jämte följande upplysning: "nomen perpetuum sortita est ab hostium regione, quia opimiis spoliis magnifice constructa est, remanente occi- sorum strage memoria sempiterna".^ Därjämte omtalas den på Mora äng i Långhundra socken befintliga s. k. Morasten, där konungens hyllning försiggick; det heter om nämnda sten: "est lapis campestris amplus ... in circuitu duodecim continens lapides paulo minori forma humi firmatos." ^ Väster om Upsala låg staden Enecopia"'. Västmanlands namn är det enda bland namnen på Sveriges landskap, som icke förekommer hos Olaus Mag- nus. Däremot omnämnas städerna Arosia (Vesteraros) med castrum Arosiense (Vesterars hus)^ och Arboga invid "Meler lacus". I allmänhet säges det på tal om denna sjö: "in cuius littoribus civitates, arces et nobilium magni- fice sedes sita sunt." ^ Den uppmärksamhet Olaus ägnar åt landskapen rundt omkring Mälaredalen är påfallande ringa ; namnen å Carta ^ Hist. I, c. 32. 2 Hist. III, C. 6. » Hiat. Goth. lib. I. 4 Ad. Brem. Gesta. IV, 26, 27. Schol. 134 och 135. ^ Hist. VII, C. 15. Om danska nederlag erinrade äfven, säger Olaus, sådana namn på kärr ocli mossar (limossB paludes) i Gothia och Svecia som "Garpa mose vel Dhena Keer". 6 Hist. VIII, Cl. ^ Cart. mar. « Hist. VII, O. 16. 3 Hist. II, C. 19. 301 marina äro ytterst få och tunnsådda, notiserna i Historia de gent. sept. särdeles sparsamma. Olaus har säkerligen icke haft intresse af att närmare redogöra för dessa trak- ter, som lågo honom själf och hans värksamhet i Upsala så nära och därför icke hade det okändas lockande makt. Beträffande landskapen norr om Upland och Västmanland samt Norrland är däremot intresset ett helt annat ; Olaus hade under sin nordliga resa 1518—1519 själf sett eller inhämtat muntliga upplysningar om de platser och geo- grafiska forhållanden han omnämner, och Carta marina är också för dessa delar af Skandinavien tämligen rikt försedd med topografiskt material. I Gestricia möta vi (å Cart. mar.) följande ortsnamn ^: Hesene (Hsesunde, nu Hedesunda socken) — Fernabo — Odense (Owansyo, nu Ofvansjö s.), Millesvik (möjligen Hille s., så vida ej Vik skall läsas särskildt och räknas till Dalarne, Wika s.) — Torsaker (nu Torsåker) — Han- hrunsg (Hambrunge, nu Hamrånge s.) — Valbo och sta- den Gefla. I Dalacarlia magna, hvilkas inbyggare Olaus kallar montani eller ^montani Dalacarli, ferox hominum genus" ^, följer norr om Longakeden, d. v. s. skogsåsen Långheden mellan Västmanland och Dalarne, Torsanger (Thorsangs socken) — staden Henamora — Hiisahy — Gry tonas (6ry- tona3S s.) — Retö (sannolikt Rättvik), Leksunda (Leksand) — Tuna — Gänga (Gangnaeff) — Mora^ — By — Orsa (som oriktigt förlägges öster om Siljan) samt slutligen nordväst om samma sjö Nora *, som troligen representerar den äldsta och förnämsta af järnbergslagerna i Dalarne, Noraberg eller Norberg^. Dalarne är uppfyldt af signa- ^ Jmfr Styffe, anf. arb., 8. 275. * Jmfr Hist. IV, C. 4, VI, praefat., C. 6, VII, C. 16, Vni, C. 26. ' Namnet förekommer två gånger & Cart. mar. * Längst i nordväst pä andra sidan "lacns Svaka" läses ordet Svakhtff som antingen torde stå i förbindelse med Svnku fjäll eller möj- ligen med "Sweig**, nn Sveg i Härjedalen. 5 Jmfr Styffe, s. 243—244. 302 turer, som beteckna grufvor och bergsbruk \ omfattande såväl järn och koppar som silfver (^^ minera argenti^)^. I Helsingia träffas inom det gamla Alir, den syd- västra delen, socknarne Skokirkia (Skog) — Seredstada (Sserestadha, nu Segersta) — Bollanes (Baaldana^s, nu Bollnäs, hos Ziegler "Ballanes" •'^) — Älta (samma ord hos Ziegler, nu Ålfta) — Söderala — Norala med domus regia, d. v. s. Norrala kungsgård ; vidare Berga, Mo, Erbe- rad (Orboradh, nu Årbrå), Utval (möjligen Undarnsvik, nu Undersvik), lerse (lerpsö, nu Jerfsö), Liusdal (samma ord hos Ziegler), Ferilla (Fairelda, nu Färila), Cogerbela (nu Kårböle) samt vid kusten ön Eoggesund och slottet Faxholm. Detta var anlagdt på en fordom kringfluten höjd"^ (nära intill nuv. staden Söderhamn) och framställes äfven å Carta marina såsom beläget på en ö. I den nordliga delen af provinsen, det s. k. Sund- hed^, läsas sockennamnen: Tuna, lettendal, Hamar (möj- ligen nu var. Franshammar), Forsa samt . . . "stada^ ^ (troligen Ruxstadha) — Hermanger (Harmanger, nu Harm- ånger) — Norho — Bersia (nu Bergsjö) och Enarp; in- vid kusten, där en spetsig halfö (Hornslandet) skjuter ut i hafvet, läses ordet Hudmgsval samt därintill ^nundine" (marknader). Norr härom följa landskapen Medelpad och Ånger- manland med talrika ortsnamn, ehuru dessa, som förut är nämndt, ofta placerats oriktigt, beroende på en sam- manblandning af de olika flodsystemen. Det förstnämnda landet kallas af Olaus omväxlande Medelpadia\ Myddel- ' Enligt upplysn. i Opera breve. ' Jmfr Carta marina. ^ Anf. 8t., ö. 42—43. '* Styffe, s. 293. " Johannes Magnus, Situa Scandlae, delar Helsingia uti "H. Borealis" och "H. Australis", därmed utan tvifvel afaeende Alir och Sundhede. Denna indelning förekommer likväl icke hos Olaus Magnus. ^ Förra delen af namnet är utpl&nadt. ' Hist. VIII, C. 16. rå samma sätt skrifves ordet af Johannes Magnus, Sit. Scand. Ziegler anf. st., s. 42 — 43, har "Midelpathia ducatus". 303 padia^, Middelpadia^ och provincia Middelpadensis^. Föl- jande socknar nämnas här: Liustord (Liusthorp, nu Ljus- torp), Indal, Torp, Borgse (Borghasio, nu Borgsjö), Bor- gelo{?), Lida (skall möjligen vara "Lydh", nu Lid eller Liden); närmare vid kusten Tuna, Niurunda och Skö7i, Provinsen Ängermannia delades af Johnnes Magnus i "Borealis" och ^Australis" ^ men har af Olaus icke fått någon dylik indelning. Dess inbyggare omtalas så- som skickliga jägare och åkerbrukare^. De å Cart. ma- rina utsatta socknarne äro: Grunnasund [nu Qrnnåsisund), Bota (Botir, nu Boteå) — Soleta (Soletta, nu SoUefte), Gudmvdarad (Gudmundaradh, nu Gudmundrå) — Tors- aker — Ramasil (Rampnasil, nu Ramsele) — Besil (nu Resele) — Arames (nu Årnäs) — Selava (Sa^lava, nu Sjä- levad) — Netra och Nordsunderad (möjligen Nordunga- rad hos Styffe) ^. Längre åt sydost utanför Medelpads kust är Hernön utlagd^ med hamnen och handelsplatsen Hernesand; därintill ordet ^nundine^. Norr om Hernön ligger ön Ulfven, Till Ångermanland räknades äfven i norr socknen Nordmalung ^. Väster om Medelpad och Ångermanland låg Jenip- thia. Det lydde i kyrkligt afseende under Upsala ärke- stift, men tillhörde sedan 12:te årh. i politiskt hänseende Norge; Olaus Magnus ansåg likväl Dovrealperna öfver- allt utgöra gränsberget mellan Norge och Sverige^ och räknade sålunda Jämtland (geografiskt) till sistnämnda rike. Sydväst om Storsjön namnes Under åker, nu Un- dersåker, samt rundt omkring sjön socknarne Smida (nu Sunne), Brunflo, Oviken och Eefsunda, Invid sjön ägde Upsalaärkebiskopen en gård Vesterhus^^; söder därom * Hist. Elenchus Regn., s. 813. * Hist. II, C. 31. Jmfr Cart. marina. 8 Hist. II, C. 18. * Anf. st. ^ Hist. II, C. 4. ^ Anf. arb., s. 297. ^ Enligt Tengbekg, anf. arb., s. 13, var Ångermannens land eller Ängermannia ursprungligen namnet på landet norr om Hernön. ^ Forshet, väster om Resele, har jag icke kunnat återfinna. 9 Jmfr Opera breve samt Hist. II, C. 15. ^° Hist. II, C. 14. 304 namnes ett domus regiaj som antingen afser den på Frösön (å kartan riktigt utlagd) belägna kungsgården Forberg, det vanliga stället för landstinget och troligen äfven höfvidsmanneus bostad, eller också det i senare hälften af 15:de årh. omtalade fästet Koborgshus, som låg i O vi- kens socken på vägen till Helsingland^ Öster om Stor- sjön läses å Cart. mar. sockennamnen Stuva (fordom Stofu, nu Stugun), Ragund (llagunda) och Fors. Asund vid Ume träsk är möjligen Åsen (fordom Ås eller Aas) NO. om Lit, hvilken socken måhända representeras af Lida vid Ljungan. Hela landssträckan norr om skogen Emorden (i nordligaste Gestrikland) utmed Bottenhafvet är det egent- liga Sveriges yngsta bygd. Den kallades ännu under senare hälften af 1300-talet Helsingarnes land eller Hel- singland (Helsingia) och torde under detta namn sträckt sig åtminstone upp till nämnda hafs norra ända^. Seder- mera inskränktes dock detta namn till de allra sydliga- ste delarne (Ålir, Sundhede och Medelpada, ännu senare endast de två förstnämnda landen), och namnet "Norra- butn*", som ursprungligen betecknade hafsviken norr om Qvarken, öfvergick sedermera på dennas omgifningar och torde i början varit gemensam för alla dess kuster ^. Namnet " Vesterbotnen " förekommer enligt Styffe^ så vidt man känner, första gången i en handling från år 1454, och "Norrobotn" torde väl ungefär samtidigt fått en med den nuvarande geografien mera öfverensstäm- mande betydelse^. Säkert är emellertid, att Ziegler, som skref 1532 och som fått sin kännedom om Skandi- navien från nordiska prelater, beträffande* ^'Bothnia**, hvilket af honom framställes såsom ett särskildt land ^ Jmfr ÖTYFFE, 8. 354, not 2. '^ Jmfr Tengberg, anf. st. ^ Jmfr Styffe, anf. arb., s. 297. * Anf. st., not 4. ^ Jmfr Tengberg, anf. st., not 22. 305 jämstäldt med Suecia och Gothia, kunde yttra :^ ^'Est autem duplex Bothnia, haec a septentrione dicitur Nord- bothnia et terminatur fine australi Laponum." Härtill kom äfven såsom ett särskildt land "Ostrobothnia*'. Johannes Magnus' indelning är dock något olika Zieglers, i det han talar om *'dua3 Bothnise, Occidentalis et Orien- talis" ^, och icke alls nämner Norrbotten. En sammanfattning af båda dessa indelningar före- kommer hos Olaus Magnus, som upptagit de ännu i dag använda benämningarne. Ty ehuru han på ett ställe^ talar om "uterque Bothnim^ , tilläggande härvid "sic enim extremi Aquilonis terra3, quasi a fundo vasis vocantur"; och ehuru denna indelning på sätt och vis kan synas öfverensstämma med den å Cart. marina begagnade (Bot- nia Occidentalis och Botnia Orientalis), säger han likväl på ett annat ställe^ uttryckligen: "Bothnia, que sinum Gothicum sive Sueticum ad Septentrionem terminat, la- tissima est terra divisa in tres magnas provincias, Occi- dentalem, Äquilonem et Orientalem.^ Af kartan kan man se, att Olaus sätter Västerbottens gräns tämligen riktigt söder om Umeå ungefär vid Nordmaling; gränsen i norr mot Norrbotten angifves icke, dock säger Olaus ^, att Lula låg i Västerbotten, ehuru han räknar Thorna till Norrbotten^. "Botnia Orientalis" ligger helt och hållet på finska sidan och skall behandlas under Finland. Ortnamnen i Västerbotten och Norrbotten äro föl- jande: Urna (socken) — Benaval , hvarintill är afbildad en ren som mjölkas; därutanför vid kusten ön Qverken — vidare Bygda (socken) — Lefanger (nu Löfångers socken) — Renshy — Skellita socken, nu Skellefte — Pita (sock.) — Lnla — Chalis och ^emporium maximum Tornia^ eller Thorna. Nordväst härom Laxastrem och Helsingaby\ nordost om Torne Skricby, Helsingaval, Olsby, ^ Anf. 8t., 8. 44—45. 2 gi^^g scandi». ^ ^^^^^ xVII, C. 26. * Hist. XX, C. 1. » Hist. II, C. 6. . ^ Hiat. XX, C. 1. ^ Heleingeby är hn i dag namnet på en by i dessa trakter; öfriga svenska byuamn ba i senare tider utträngts af finska. 20 306 och slutligen Ecclesia S, Andrece, hvilket ställe, som jag förut framhållit, troligen motsvarar Sserkilax eller Of- vertorneå, och som var nordligaste ändpunkten för Olaus Magnus' norrländska resa 1519. Sydost om Torne torde Pirki möjligen motsvara Björkö uti Torneälf, ehuru det förlagts öster härom inåt landet; Chifu är Kim socken, nu Kemi, vid mynningen af Kemijoki. Thorna eller Tornia är å Cart. marina belägen på en af Torneälfs båda flodmynningar kringfluten ö, och dess namn uttydes: "Thorna id est turrita insula", sä- kerligen med anledning däraf, att Torne sockensigill visar ett torn. Socknen kallas äfven i äldre skrifter Tornö ^ Kyrkan var anlagd på den nyss omnämnda Björkön (Pirkkiö), och här fans äfven i äldre tider en känd hamn- eller handelsplats ; men denna ö ligger icke, såsom på Olaus' karta, i själfva mynningen af Torneälf, utan ungefär 3 km. norrut från utloppet^. Olaus kallar nämnda handelsplats en stad (oppidum) och yttrar om densamma: "Est hoc oppidum in loco plurimum amaeno et commodo situatum, nec aliud emporium frequentius in toto tractu suppolari, quam est hsec Thorna^. Dels till följd af sitt läge vid ändpunkten af Bottenhafvet och dels på grund af det rika och vinstgifvande fisket, var Thorna en myc- ket omtyckt plats, som var stadd i rask tillväxt^. Här sammanträffade en mängd människor från olika länder såsom Russi albi, Lappones, Biarmi, Bothiienses, Fifini, Sueci, Tauasthi, Helsingi; många "kommo öfver de höga fjällen och vidsträckta ödemarkerna från Norge och Jämt- land". Härvid färdades man dels i aflånga båtar, sär- skildt inrättade till färder på de forsande floderna, dels i * Denna och följande uppgifter äro hämtade från Hulphers, Be- skrifn. öfver Norrland, III (5 saml., 1 Bd) 1789, 8. 211, 213. Jmfr 5 saml., 2 Bd, a. 108. Enligt Höjer, anf. arb. III, Norrland, s. 336, kom- mer Torne (alfa) namn af "tarrhat" =^ akjälfva aom marken vid ett vattenfall. ^ Den nuvarande ataden Torneå är anlagd 1621 på Swenaarön norr om Björkön. 3 Hiat. XX, C. 1. ^ Jmfr Opera breve. 307 åkdon (curribus), dragna af tama renar, samt på skidor (pandis perticis). Vanligen idkades byteshandel, som nödvändiggjordes därigenom, att myntet förfalskades, i synnerhet af Moskoviterna, som voro synnerligen hemma- stadda och listiga i denna konst. Vid tiden omkring sommarsolståndet brukade dessa, som Olaus 1519 själf iakttagit, infinna sig i Torne uti stort antal, därvid bä- rande sina farkoster på axlarne, när de passerade mellan de olika vattendragen. XL Sveriges inbyggare, näringslif, etno- grafiska förhållanden. Uti de romersk-germanska historieskrifvarnes — JoBDANES och Paulus Diaconus — bekanta yttrande, att den Skandinaviska halfön utgjorde ^vagina sive officina gentium", sägo bröderna Magnus, liksom så många andra både före och efter dem, ett uttryck för ett faktiskt sak- förhållande, hvilket på grund- af nationella och patriotiska skäl i hög grad tilltalade dem, nämligen att Skandina- vien, eller närmast Sverige, i forna tidor värkligen varit, om man så må säga, den ''folkkälla*', hvarifrån en mängd i Europa uppträdande vandringsfolk ledde sitt ursprung. Så uppger Johannes Magnus ^att enligt gamla skriftstäl- lares utsago mer än 30 olika folk utgått från den nor- diska halfön", och Olaus har, troligen efter föredöme af Fbanciscus Ibenicus' folkstamtaflor, å sin karta uppgjort en dylik stamtafla, utvisande icke mindre än 34 folkslag (däribland Huner och Åvarer, Slaver och Bulgarer), hvilka utvandrat från Skandinavien eller, enligt hans mening, egentligen från södra delen däraf, från Gothia. Redan på grund häraf var det naturligt — äfven om 308 det icke skulle ha något stöd i värkliga förhållandet — att Olaus skulle anse Sverige vara det förnämsta och mast betydande riket i hela Norden, icke allenast till följd af dess "enighet, styrka och storhet" \ utan äfven på grund af dess folkrikedom. Huru stor denna Sveriges folkrike- dom var i förhållande till de öfriga nordiska ländernas, uppgifver Olaus likväl ingenstädes; däremot upplyser han om, hvilka delar af Sverige själft voro att anse som de mast befolkade (populosissimse), nämligen Östergötland, Upland och Helsingland. Att det senare landet kommit med i denna uppräkning torde väl i väsentlig mån ha berott på den betydelse i historiskt afseende man tradi- tionellt tilldelade detsamma. Utgår man från stiftsin- delningen skall man emellertid finna, att Olaus' uppgift om Upland och Östergötland såsom varande bland de folkrikaste landskapen ingalunda är så oriktig, i det, enligt Forsells och Hildebrands tabellsammanställnin- gar, just ärkestiftet och Linköpings stift i medeltal synas haft största antalet inbyggare under medeltiden och mid- ten af 1500-talet ^ Gothi och Sueones (eller Sueci) äro de namn Olaus Magnus gifver de två bekanta folkstammarne i Sverige; men liksom Sueonia eller Suecia tillika är benämningen på landet i sin helhet, så finnes äfven exempel därpå, att Olaus med motsvarande folknamn afsett alla Sveriges inbyggare eller hela det svenska folket. Den å kartan norr om Bottenhafvet förekommande legenden, enligt hvilken Helsingarnes konung (Årgrimus) befinner sig i strid med Scricfinnarnes konung (Tengillus) och är på väg att af denne senares skaror bli öfvervunnen, är ingenting annat än en från Saxo Grammaticus härstam- mande fornsägen, och har ingenting att göra méd Olaus' uppfattning i öfrigt af de olika skandinaviska folkstam- * Opera breve. 2 Jmfr G. Forsell, Sveriges inre historia från Gust. I, I, tab. C, 1, och Hans Hildebrand, Sveriges medeltid, kulturhist. skildring, I, 1 s. 59 o. f£. 309 marnes utbredning på hans tid, alldenstund, som vi hafva sett, Helsingia på hans karta har samma omfattning som Helsingland numera har, och sålunda icke sträckte sig så långt i norr som till nordändan af Bottenhafvet. Enligt Olaus' mening kunde människornas ålder i Norden uppgå till 160 år eller mera, liksom — tillägger han — fallet äfven var i England och Skottland. Rik- tigt upplyser han, att i Norden, hvarmed här förstås det svenska väldet eller Sverges statsområde, talades fem olika språk, nämligen ryska, finska, lappska, tyska och svenska ^ Af Sveriges näringar framhåller Olaus Magnus åker- bruket såsom den förnämsta och viktigaste; och enligt hans mening kunde knappast något annat folk i hela Europa jämföras med Nordens i fråga om att flitigt och noggrannt sköta sin jord^. Att bestämma gräns- märken eller gränskilnaden mellan böndernas åkrar ut- gjorde vid denna tid en ganska känbar svårighet, och oftast fick man nöja sig med en naturlig gräns, eller en sådan, som fans redan innan någon gränsreglering kom i fråga ^. Olaus uppgifver, att bönderna i detta hänseende begagnade sig af stenvallar (stenrös) och sten- pelare, bergklippor, vattendrag, floder o. s. v. ^ Att jordbruket bedrefs så ifrigt tillskrifver Olaus bland an- nat den omständigheten^, att intet vin växte i Norden, och att inbyggarne därför måste bereda sin dryck af säd. ^ Hist. IV, C. 4: "mirandum non est, quod in ea (regione) quin- tnplicia linguro usus repeiiatur Septentrionalium scilicet Lapponum seu Bothniensium, Moscovitarum, Ruthenorum, Finningorum, Sueonum ac Gothorum et Germanorum." Då antalet 5 språk tydligt angifves torde reduceringen af de uppräknade kategorierna ske på ofvan i texten an- förda sätt. 2 Hist. XIII, C. 1. Man kan likväl knappast påstå, att det sven- ska jordbruket under medeltiden befann sig på någon för tidsförhållan- dena ovanligt hög ståndpunkt; måhända torde snarare motsatsen ha ägt rum. Dock förbättrades jordbruket vid medeltidens slut och nyare tidens början. Jmfr IIildebrand, anf. arb.. I, 2, s. 177 o. ff. * Se härom Hildebrand. anf. st., s. 179 o. ff. * Hist. XIII, C. 6. 5 Hist. XIII, C. 1. 310 Man nedlade mycket arbete på åkern, och jorden gödslades flitigt. Fram på vårsidan, ungefär vid vår- dagjämningen, kommo bönderna tillsammans och hjälpte hvarandra att på slädar köra gödseln ut på gärdena; ju djupare snön låg kvar å dessa, desto större frukt- barhet väntade man sig af gödningen \ Olika slags göd- sel användes till vid olika höjd belägna ställen, samt beroende på, om jorden var sandig eller stenig. De åkrar, som användes till vinterutsäde, gödslades hälst vid tiden för höstdagjämningen *^. Det så kallade ^sved- jandet^ omtalar Olaus upprepade gånger; man afbrände skogen, eller antände buskar och gräs å den mark, som skulle nyodlas, och i askan såddes sedan såväl råg som annat utsäde ^. Sådana askåkrar ansågos betydligt frukt- barare än på annat sätt gödslad jord^. Olaus hade sär- skildt fäst sig vid det i Ångermanland vanliga förfarings- sättet: där användes svedjandet icke allenast på slätten, utan äfven på de högst belägna sidorna af bergen. Vid höstdagjämningen sveddes jorden, hvarefter askan efter gräset och busksnåren fick ligga orubbad öfver vintern; härigenom uppblandades och uppluckrades askan af snö- massorna och tillreddes på så sätt af sig själf till åker ^. De värktyg, med hvilka jorden bearbetades, voro plogbillen eller årdern (vomer) och spaden eller hackan (ligo)^. Plogen hade form af en vanlig trädkrok och drogs af endast en häst. För jordens luckrande (före sådden) användes harf, och för dess jämnande (efter såd- den) begagnades vält eller bult, dragen af tvänne hästar. Man odlade, som förut är nämndt, korn, hafre, råg och hvete, samt ärter, bönor, lin eller hör, rofvor ^ och vallmo 1 Hi8t. XIII, c. 1. 2 Hi3t XIII, c. 2. ^ Hiöt. XIII, C. 5 Att svedjandet ofta föranledde förhärjande oeh ödeläggande skogseldar var naturligt och framgår äfven af Olaus' be- skrifning; vid dylika tillfällen miste bönderna gä man ur husa, såsom mot fienden, för att söka stäfja elden. * Hist. XIII, C. 6, jmfr C. 3. ^ Hist. II, C. 4. 6 Hist. XIII, C. 3. ^ Hist. XIII, C. 2. 311 (papaver)'. Ehuru hvetet aftog mot norr, odlade dock Sverige häraf en stor mängd, men ännu mera odlades rag'K Vinterrågen såddes vid hundstjärnans uppgång (slutet af rötmånaden)^ och synes hafva varit hufvud- sädeslaget i Sverige vid denna tid*. Korn och hafre, som såddes om våren, växte mycket i Östergötland och Västergötland, men funnos äfven öfverallt annorstädes^; i det förstnämnda landskapet synes äfven mera än i nå- got annat ha odlats hvete^. I Västergötland såddes kor- net i slutet af Juni och skars i midten af Augusti; det mognade på 36 dagar, var godt och sexradigt. De andra sädesslagen såddes i början af Maj och skördades äfven- ledes i midten af Augusti ^ Bönderna brukade vid midsommar gå rundt omkring sina åkerfält under utsägande af böner om en riklig skörd; man gjorde äfven kors af löf, som lades vid åkrarne, för att detta skulle befordra årsväxten^. För skörden liksom för öfriga arbeten på åker och äng, så- ningen, höbergningen o. s. v., kommo bönderna tillsam- mans och värkstälde med gemensamma krafter arbetet på hvar och ens åkerlott^. Vid skördefästerna brukade man enligt Olaus' uppgiftj äfven aftala stundande gifte- mål ^\ Under den mörka årstiden, då dagen endast hade några få timmar, tröskades säden med slagor, oftast vid skenet af å loggolfvet antända eldar. Något särskildt > Hiat. XIII, c. 5. ^ "Sueonibus laraen sive Suecis immensa vis tritici, sed maior siliginia est concessa", Hist. XIII, C. 13. Hildebrand, anf, arb., I, 2, s. 187, yttrar, att hvetet i Sverige hela medeltiden igenom synes varit gan- ska sällsynt; detta strider likväl mot Olaus Magnus' uppgift. Men egen- domligt är, som samme förf. påpekat, att när Olaus omtalar de olika sädesslagens såningstider, nämner han icke hvetet. 3 Hist. XIII, C. 3. * "Diligentior siliginis prsBparatio apud Sueones", jmfr Hist. XIII, C. 13. 5 Hist. ibid. ^ gigt, xill, C. 17. ^ Hist. Xni, C. 8. 8 Hist. XIII, C. 4. 9 Hist. XIII, C. 2. '^ Hist. XIII, C. 7. 312 redskap för bortränsandet af agnarne synes icke ha före- kommit ; efter tröskningen skottades säden undan med skoflar^ Säden soltorkades ute i det fria, utbredd på dukar och segel under ungefär en veckas tid; därefter rengjor- des den och samlades i ekbehållare eller eklårar (quer- cinis repositoriis) samt kunde på detta sätt förvaras un- der många år. Uppblandades densamma med färsk säd skedde ny torkning ^ Säden maldes i väder- och vat- tenkvarnar, men man hade äfven kvarnar dragna af hä- star, samt hand- och trampkvarnar^. Hästkvarnarne användes i synnerhet i de förnämes och furstligas slott samt i städerna^. Mjölet packades hårdt tillhopa i ek- tunnor med tillhjälp af träklubbor, och förvarades på något torrt ställe till skydd för maP. Säd exporterades äfven, i synnerhet till Danzig^. I västligaste Sverige, Värmland och Dal, samt i Norge tillgick brödhakningen, som alltid endast kvinnorna besörjde, i allmänhet på följande sätt. Sedan degen var tillredd (af kornmjöl, bön- eller ärtmjöl) utformades den med runda käppar eller kaflar på bordet till pappers- tunna skifvor, hvilka därefter hastigt gräddades på runda järnplåtar (ferrilamina); dessa stodo nämligen på en tre- fot, hvarunder man uppgjort en sakta eld, som oupphör- ligt underhölls. Gräddningen sköttes, säger Olaus, på detta sätt lika raskt, som boktryckaren lägger papper på sin press ^. Kornbröd användes mast i Västergötland. Tillvärkningen och konsumeringen af öl och malt- drycker (af flera olika slag) synes ha varit tämligen be- tydlig vid denna tid i Sverige, att döma af Olaus Mag- nus' utförliga framställning och beskrifning häraf ^. Bryg- 1 Hist. XIII, c. 7. 2 Hist. XIII, c. 14. ^ ^^^^ xill, C. 11. •* Hist. XIII, C. 12. 5 Higt. XIII, C. 10. ^ Hist. XIII, C. 16. Dylikt s. k. "tunnbröd" tillvärkas ännu idag i Bohuslän, Värmland och Dal, ehuru det numera gräddas i öppna bak- ugnar; det göres nutilldags vanligen af hafre, någongång af råg. 7 Hist. XIII, O. 22, 25. 26, 27, 28, 29, 31. 313 den sköttes af kvinnorna. Att likväl öl i betydlig mängd infördes till Norden från Tyskland, anser Olaus ^ bero därpå, att den tyska humlen var mycket starkare och bättre än den, som växte i de nordiska länderna. Rö- rande orsaken till den nordiska humlens sämre beskaf- fenhet yttrar Olaus: "propter multitudinem ferrearum minearum et rubiginem ex earum exhalatione causatam, in fine Julii floribus expositus, ad imbecillitatem exhalat. " '" Humlen växer dock vild i Sverige ända upp till landets nordligaste delar, och humleodlingens anor i vårt land gå tillbaka ända till 1300-talet; den torde likväl ha be- drifvits med olika ifver i olika traktera Näst åkerbruket var hästafveln och boskapsskötseln den förnämsta hufvudnäringen i Sverige. Hästar ut- gjorde sedan gammalt en betydande exportvara, ett för- hållande som omtalas redan af Jordanes (500-talet). Olaus Magnus uppger, att årligen utsändes till Tyskland från Svea- och Götaland hela skeppslaster af hästar^. Äfven nötboskapen lämnade rik afkastning. I alla Sveriges landskap från 52:dra till 84:de breddgraden fans till följd af de rika ^betena och de talrika boskapshjor- darne en betydlig tillgång på smör, som dock var af större eller mindre godhet, beroende på saltets beskaf- fenhet och betets kvalitet. Flera tusen tunnor smör expor- terades årligen till utlandet^; Oland utförde, som förut är nämndt, äfven boskap. Västergötlands och Östergötlands ost var berömd for sin utmärkta beskaffenhet, liksom äfven osten från öfre Sverige, utom Helsingarnes (och Norrmännens), hvilken ansågs smaka bäst, då den var "liksom rutten" (quasi putres . . vermium scaturigine et * Hist. XIII, C. 32. Flera tusen tunnor öl infördes årligen af tyskarne, i synnerhet till Bergen. 2 Hist. XIII, C. 32. ^ Jmfr HiLDEBRAND, anf. arb. I, 1, s. 189 — 190. * Hist. XVII, C. 16. ^ Hist. XIII, C. 45. Denna stora utförsel af smör o. s. v., be- styrkes äfven af utländska källor, se Hildebuånd, anf, arb., I, 2, s. 195, 314 repletione visa)^ Af fåren användes med fördel såväl ull, kött och skinn som mjölken, hvilken liksom get- mjölken begagnades till ostberedning'-'. Fårkött åts, lik- som äfven annat kött, hela året om antingen saltadt eller torkadt i rök eller i luften utan någon kokning '^ Getskinn och getost utfördes till Tyskland; getens kött åts saltadt eller soltorkadt*. Ofriga husdjur, af hvilka man drog någon materiell vinst, voro svin och fjäderfän. Hit måste äfven räknas biet, och biskötseln synes ha bedrifvits med stor flit och omsorg'^. Honungen behöfdes för mjödbrygden och an- sågs äfven vara ett utmärkt läkemedel. Vax användes till ljus, i synnerhet för kyrkligt bruk. Biskötseln idka- des egentligen uti södra och östra delarne af Sverige, och Olaus ger Jordanes rätt, då denne uppgifvit, att biet icke förekom i de nordligaste, subpolara delarne af Skan- dinavien ^. Jakten idkades vid denna tid allmänt öfver hela Norden^. Föremål för jakt voro framför andra de djur, som lämnade de så högt skattade och dyrbara pälsvärken. Så var förhållandet med järf, lo, utter, mård, hermelin, bäfver och svart räf. Dock användes äfven skinnen af ekorre och hare, för att icke nämna de af björn och varg. De fläste af dessa djur fångades i fallgropar (varg- gropar) eller med snaror, giller, och nät (vargnät), eller jagades de efter hund och skötos med armborst och pilar. Björnen dödades med spjut eller sköts med piP. För- nämsta afsättningsorten för pälsvärk torde ha varit Tysk- land *\ men äfven till Ryssland gick en stor del af dessa varor (utterskinn, bäfverskinn och svarta räfskinn m. fl.). ^ Hiöt. XIII, c. 46. 2 Hiat ^^^^^ 3 ^^^^ XVII, C. 2. * Hist. XVII, C. 23. ^ Hiöt. XXII, C. 9—19. ^ "Licet Jordanes verum dixerit, suppolarem oram aquilonis in- colentes, apum usiim non habere", Hist. XXII, C. 17. 7 Jmfr Hist. XVUl, C. 41. » Jmfr Hist. XVIII, C. 5—38. 9 Hist. XVIII, C. 7. 315 h vilka sedermera fördes vidare till Tatarerna ^ Ekorr- skinn såldes till hela Europa^. Af öfriga djur, som voro föremål för jakt, omnäm- nas elg, hjort och rådjur. Jakten på dessa var privile- gium för adeln och stormännen*^, och försiggick i all- mänhet efter hund. Elghudar exporterades årligen till ett antal af flera tusen ^. Af samma stora betydelse som jakten var äfven fisket under den tid, som sysselsätter oss. Det är huf- vudsakligen insjöfisket Olaus Magnus beskrifver. Man fiskade med nät och krok (af messing eller någon annan skinande metall), ryssjor, trähålkar och ljuster (järnspett), det senare vid skenet af torrvedsstickor. Vinterfisket i på isen uthuggna vakar synes ha varit mycket i bruk^. Näten gjordes af lindbast, säf, hampa eller lin, och be- strökos med tjära för att göras starka och uthålliga*^. Olaus Magnus omtalar äfven, att man på åtskilliga stäl- len i Norden dref fiskafvel med stor fördel; fisken odlades i dammar, som tömdes vid behof^. Laxfisket omtalas af Olaus med stort intresse. Lax fångades såväl i Öster- som Västergötland, i det senare landet framför allt vid Trollhättan ^. I Bottenhafvet och i de floder, som kommo från de lappska bergen, idkades äfvenledes laxfångst, enligt Olaus* mening den yppersta i Europa (vix alicubi in tota Europa uberior). Fångsten försiggick under sommaren, då laxen i stora hopar gick nedför älfvarne och därunder infångades. Olaus hade själf åsett dylikt laxfiske vid midsommartiden invid Torne, då laxen strömmade till i sådan mängd, att de starkaste nät rycktes sönder. Laxen blef ända till 6 och 7 fot lång samt användes antingen färsk eller insaltad. Be- handlad på det senare sättet utfördes han i stora mäng- 1 Hist. XVIII, c. 16. 2 Hist. XVIII, C. 18. 3 Hist. XVIII, C. 4. * Hiat. XVIII, C. 1. ^» Jmfr Hiat. XX, C. 9, 10, 13, 16. « Hist. XX, C. 14. ^ Hist. XX, C. 31. 8 Hist. XX, C. 3. 316 der i synnerhet till Sydtyskland (ad superioris Germaniae partes) ^ Olaus framhåller, att inbyggarne i Norrbotten huf- vudsakligen lifnärde sig af fiske. Orsaken härtill — me- nar han — var likväl icke den, att jordmånen var dålig, ehuru dock till följd af det hårda klimatet säd endast med möda där kunde odlas ", utan orsaken var, att det fans en så oerhördt rik tillgång på fisk, att denna läm- nade erforderligt bytesmedel för erhållandet af andra varor. Så hämtade man vin och salt från Spanien och Portugal, dyrbara tyger från England och Flandern, olika husgerådssaker och prydnader från de tyska städerna samt säd från Svea- och Götaland. Vid hvarje strandbrädd, ö, vik, flod eller bäck gick fisken till under hela året, dock mast om sommaren^. Vid Biuraklubb brukade en del af fisken utläggas på marken nedanför klippan och torkas; den kunde vid dylika tillfallen intaga ända till 2 och 3 åkerlängders bredd. En del upphängdes på stänger och utspändes med stickor — i synnerhet den större fisken — för att torkas af sol och luft^. Af fisk, som fångades i Bottenhafvet, omnämnes i öfrigt sik^, samt sill af en hands längd (strömming), hvilken fiskades såväl under sommaren och hösten som under vintern i uthuggna vakar ^. Alla de olika fisksorter, som fångades vid de bott- niska älfvarnes öfre lopp, fördes i första hand till Torne, som var hufvudplatsen för fiskexporten i dessa trakter. Där afyttrades nämligen fisken åt köpmän söderifrån i utbyte mot olika slags varor. Nedsaltad i tunnor eller behandlad på annat sätt (rökt), utskeppades fisken där- efter af fartyg från Raumo, Åbo, Oregrund och Stock- holm^. Sistnämnda stad var likaledes en af hufvud- orterna för fiskhandeln i riket; fisken fraktades dit om sommaren sjöledes på fartyg, men om vintern på slädar ^. > Hiat. XX, c. 3. ^ gjat. n, C. 6. » Hjgt^ xX, C. 1. * Hist. II, C. 6. 5 Hiat. XX, C. 26. « Hist. XX, C. 29. 7 Hist. XX, C. 2. 8 Hist. XX, C. 24. 317 I sammanhang med fisket torde det vara lämpligt att omtala sälfångsten. Olaus hade själf varit i tillfälle att se, äfven hur denna fångst bedrefs (i Bottenhafvet). Fångstmannen klädd i ett svart skinn och beväpnad med ett långt spjut, eller ett skaft, hvarå fans en krok eller hulling af järn, smög sig ut på isstyckena och härmade djurets läte; på detta sätt kunde han närma sig salen och döda honom. Man passade äfven på att döda dju- ren, då de lågo sofvande på isen, ofta i hjordar på 30 till 40 stycken. Med rep halades därefter den dödade salen i land^ Om alla de sätt, hvarpå salen kunde användas, läm- nar Olaus Magnus bl. a. flera fantastiska uppgifter, som visa, att man tillskref densamma undergörande egenska- per. Sältranen begagnades att bestryka fartygen under stränga vintrar, på det de ej skulle frysa inne, samt till garfning af hudar och skinn ^. Om användningen af sa- lens späck och kött heter det^: "ita servatur, ut infinit» hominum multitudines hac pinguedine utantur in obsoniis suis, loco olei; atque ob eam causam carnes in maxima quantitate, veluti latera porcorum, in väsa recluduntur. Pinguedo tamen huius vituli marini solidior, defertur ad amplum Germaniam."" Beträffande grufbrytningen i Sverige har Olaus Mag- nus icke synnerligen många eller värderika upplysningar att lämna. Han framhåller, att de nordiska länderna voro rika på grufvor*, och af kartan framgår, att han hade reda på järngrufvorna i Dalame, Värmland, Väst- manland och Närike. Sverige var äfven rikt på silfver enligt Olaus' mening, och kartan angifver ^argentum^ i nordligaste Dalarne samt i Närike. Koppar fans i Öster- götland, Dalarne och Helsingland(?). Olaus var äfven viss på, att guldgrufvor funnos, men — säger han — de äro försummade och bortglömda. Så var fallet med guldgrufvorna i Norrbotten och Lappland, hvarest Olaus * Hiat. XX, c. 5. « Hist. XX, C. 6. ^ Hist. XX, C. 7. * Hiat. VI, C. 1. 318 också på sin karta väster om Lule invid Luleträsk an- gifvit guldminor, ^^ minera auri" . Olaus var för öfrigt öfvertygad därom, att det fans rikligt med guld i den svenska kopparn, som såldes och utskeppades ^ Olaus omtalar^ äfven smidesskickligheten i Dalarne och i Helsingland. Smederna i sistnämnda landskap voro de skickligaste i hela Norden. I rinnande vatten an- bragte de sina hjul som satte hamrarne i rörelse; att döma af den åtföljande teckningen voro värkstäderna jämförelsevis små, hamrarne anbragta i det fria med en gemensam härd, omsluten af en rund mur. Bälgarne vid härden höllos i gång af vattenhjul. Att smidesskick- ligheten och järntillvärkningen i Helsingland på denna tid värkligen intagit en framstående plats bestyrkes bl. a. af WiDMARKS beskrifning öfver provinsen Helsingland. "Myr- och sjömalmen, säger denne författare^, finnes att tillgå öfverallt i landet och i forna tider utgjorde järn- tillvärkning däraf en viktig folknäring.** Han tillägger emellertid, att all kunskap därom för längesedan upp- hört, så att om densamma numera ingenting annat erin- rar, än de i behåll varande slaggvarpen. Guld' och silfversmidet var under medeltiden en gan- ska ifrigt bedrifven husslöjd, som Olaus Magnus också berör på flera ställen i sitt stora arbete. De af honom omnämnda skifvorna (lamina) af silfver eller annan me- tall erhöllos vanligen först genom gjutning, hvarefter de genom hamring utarbetades till sin fina och tunna form^. Af träslöjden spelade under medeltiden båtbygget en icke obetydlig roll. Under den isfria årstiden var näm- ligen båten det mest använda trafikmedlet, och skepps- farten hade uppnått en ingalunda oansenlig grad af ut- veckling. På de norrländska älfvarne, vid färder utför forsarne och vid sommarfisket därstädes, liksom i Botten- hafvet, användes det aflånga, lätta slag af båtar, som ^ Hist. VI, c. 17. 2 Hiat. VI, C. 6. ^ WiuMARK, anf. arb., I, a. 17. •* IIiLDKBUAND, aiif. arb., I, 2, s. 220—221. 319 ännu i dag af allmogen kallas^ håper" ^ Af Olaus Magnus kallas de "haapar" , och synas enligt hans beskrifning egentligen varit den af Lapparne (eller Birkarlarne) an- vända båtformen. De voro ovanligt snabbgående, och lik- som flögo öfver vattnet endast vid en lätt stöt. Ute på öppna haf vet begagnades segelbåtar ; det var de så kallade skutorna, eller ^scutha" , som Olaus nämner dem. De voro korta och föga djupgående, men däremot betydligt breda ; dock så byggda, att de kunde uppbära segel i storm. De användes ofta i trånga farvatten och voro så elastiska, att de gåfvo efter för vågorna som lädersäckar, beroende — säger Olaus — därpå, att de voro hopfogade, icke med järnnaglar, utan med mjuka vidjor. De voro äfven- ledes tjärade och stodo länge emot sjön. Ankaret bestod af krokiga trädrötter och stenar; man begagnade ylle- segel (laneo panno pro velo) eller segel af barkstycken, det senare i synnerhet i lugnt vatten, då dessa knappast kunde uthärda svårare väder i öppna hafvet^. I allmänhet gjordes de fartyg, som användes på Östersjön, korta och breda, framför allt, om de skulle begagnas till lastfartyg^. Särskildt omnämnas de far- koster eller skeppsfärjor, som voro afsedda för den pågå- ende betydliga hästexporten på Tyskland ("hippagogiB")^. I öfrigt omtalas såväl mindre båtar (lembi, cymbse, scaphse) som större, snabbgående jakter (actuarii, paro- nes, myoparones). Ekstockar (lintres) urhålkades af stora ek- eller granträd och gjordes ofta så ansenliga, att de kunde rymma 20 till 30 man. De mindre båtarne af detta slag användes till fiske. Ekstocken var den van- ligaste båtformen i Norden^. Den öfriga träslöjden i Sverige (utom skepps- och båtbyggeriet) var icke häller obetydlig. En mängd trä- kärl tillvärkades öfver hela riket, däribland sådana dryc- keskärl som kallades kåsör ("kosa"), bägare af björkrot, vida och runda skålar o. s. v. Af ett enda stycke — * Jmfr BiETZ, Sv. dialekilexikon, I, s. 278. ^ Hist. IV, C. 10. 3 Hiöt. X, C. 2. * Hist. X, C. 3. ^ Hist. ibid. 320 berättar Olaus — utskuros de olika formerna med stor konstskicklighet, så att de kommo att utgöra bilder af djur och fåglar m. m. Sedan fernissa påstrukits och en grann färg åsatts kärlet, förhöjdes utseendet af detsamma medelst inlagda ådror och svängda linier, så att det hela liknade en guldprydnad. Träslöjd af dylikt slag (trä- skulptur) förekom i synnerhet i Kind och Mark i Väster- götland, hvilka landsändar hyste de skickligaste svarf- vare i hela Norden. I nämnda orter — förtäljer Olaus — lifnärde man sig hufvudsakligen af denna nyss om- talade färdighet; och man täfiade inbördes att försköna och förbättra sina träkärl på samma sätt som glasblåsarne i Venedig gjorde med sina produkter ^ Den af Olaus Magnus omnämnda tillvärkningen och försäljningen af träkärl i Västergötland berodde därpå, att i det inre af landskapet, i synnerhet på vattendelaren mellan Venern och södra Kattegat, funnos stora skogar, såsom Eds- veden, hvilka till stor del bestodo af björk och ek, längre söderut af bok. Denna hemslöjd, förfärdigandet af hvarje- handa husgerådssaker af trä, utgjorde början till den sedermera så bekanta gårdfarihandeln ^. I Sverige tillvärkades icke som i Norge något salt, hvilket enligt Olaus' mening icke berodde därpå, att haf- vet saknade nödig saltmängd, utan därpå, att inbyggarne lättare och mera bekvämt tillbytte eller tillhandlade sig nämnda vara från utlandet. Tyska och holländska far- tyg införde salt från Spanien, Frankrike och England, men i synnerhet från Lissabon och ^ Brovasum^ ^. Jo- hannes Magnus hade — som Olaus uppgifver — under sin ärkebiskopstid i Upsala sökt införa saltberedning i Sverige, nämligen vid Norrlands kuster, men detta hans bemödande hade misslyckats genom de svårigheter och hinder köpmännen i Stockholm, måna om bibehållandet 1 Jmfr Hist. XII, C. 38. ^ Jmfr Styffe, anf. arb., s. 100. ^ Hist. XIII, C. 43. Brovasum - Brouage, en aaltort mellan Bor- deaux och Rochefort. 321 af sin förtjänst, lade i vägen därför ^ Emellertid torde, som HiLDEBRAND äfven framhållit^, ännu en annan or- sak ha bidragit till företagets misslyckande, nämligen, att hafvets saltmängd utanför den norrländska kusten icke är tillräckligt stor, för att salttillvärkning där skulle kunna äga rum i någon betydligare skala. Af den föregående framställningen torde otvetydigt framgå, med hvilka varor handeln denna tid hade att röra sig, och hvilka produkter voro föremål för export och import. Handeln på de nordiska länderna låg, som bekant, ännu i händerna på hansan, och afsättningsorterna voro i allmänhet hansestäderna vid Östersjön, för Sverige särskildt den likväl i viss mån inom hanseförbundet mera själfständiga staden Danzig. Från Sverige utskeppades framför allt smör, fisk, skinn, pälsvärk och hästar, men äfven malm, järn och koppar, boskap, elghudar, säd och timmer, det senare från Norrland^. I stället infördes salt, humle, öl, tyger, industrialster af alla slag (från Tyskland och Holland) samt vin. Af denna vara före- kommo tre slag, nämligen sött, surt och svagt vin. Den förnämsta af de vinsorter, som infördes, var den spanska "bastarden", som ansågs för det dyrbaraste "på grund af sin ädelhet och sötma" ; därnäst kommo de allmänt använda rhenska vinerna. Ett annat surt vin kom från Frankrike och kallades "romeniskt" (romenia); det bru- kade användas i kyrkorna till nattvardsvin. Till den svaga sorten hörde ett rödt franskt vin, kalladt "peitha", men det var mindre vanligt^. Inrikeshandeln hade sina medelpunkter i marknaderna. Af dylika omnämner Olaus Magnus framför allt distingen ("Dysting, id est ludiciarium locum prudentissimse Re- ginae Dysse") i Upsala, samt Februarimarknaden (samtings- marknad) i Strängnäs. Vidare hölls en marknad i midten af Mars vid O viken i Jämtland på isen af Storsjön, samt flera andra marknader på olika ställen af landet i början * Hist. XIII, C. 44. ^ HiLDEBRAND, anf. arb., I, 3, s. 227. ' Jmfr Hist. IV, C. 10. ** Jmfr Hist. XIII, C. 19-^20. 21 322 eller slutet af Maj^ Carta marina angifver dessutom, att marknader höllos vid Hudiksvall (eller på det s. k. Hornslandet) i Helsingland samt på Hernön vid kusten af Ångermanland. Angående tiden för distingens hållande berättar Olaus följande: " invariabili siguo et tempore cuncti Septentrio- nales populi ac eorum vicina3 nationes nundinas huius- modi strictissime servare solent; hoc scilicet modo, quod primse incensionis, quse fit post diem etiam mediam noctem Trium Regum in Januario, plenilunium, infallibile signum et tempus prfescribat, quo omnes ad praedictas nundinas loco cunctis notissimo valeant pervenire, eo tamen ser- vato puncto, ut ante et in ea, ac post eius lucem ob- servent commercia instituta, ut luna decrescens suo lu- mine unicuique reditum pra3beat ad locum unde sit pro- fectus" 2 De varor, som torgfördes på distings marknad, voro dyrbara skinn af olika slags djur, silfverkärl till bruk: för borden eller för kvinnornas " omättliga prydnadslusta" , sädesvaror, saker af metall, järn och koppar, tyger och matvaror, hvilket alltsammans "oftare försåldes efter bil- lig uppskattning än efter mått och vikt". Undantag härvidlag gjorde de produkter befolkningen nödvändigt behöfde, såsom gröda eller säd (fruges), hästar till krigs- bruk, "flytande matvaror" (liquidae esca?), smör och ost. Under krigstid var det främmande köpmän förbjudet att utföra dylika vårord Handeln hade så småningom öf- vergått från att vara byteshandel till att bli handel med mynt och penningar som värdemedel; i trakterna längst i norr lefde man dock i allmänhet ännu utan mynt — upplyser Olaus — och handeln där (med Lapparne) var nästan uteslutande byteshandel. Man använde i Sverige bl. a. ett egendomligt slags mynt af läder (coriaria pe- cunia, certis argenteis punctis, quibus valör in pondere et numero pensaretur, variata)^. Vid de östra gräns- 1 Hist. IV, C. 6. 2 nig|. ibij 3 Higt ibid. 4 Hist. VI, C. 12. 323 trakterna hade man emellertid att utstå ledsamma obe- hag på grund däraf, att Moskoviterna voro skicklige falsk- myntare och utprånglade massvis med mynt, tillvärkade af en blandning af järn, tenn och bly (moneta ferro, stanno, plumboque mixto fabricata)^ Olaus beskrifver samfärdseln särskildt mellan Sverige och Norge såsom synnerligen svår och besvärlig till följd af de under vintertiden sig hopande stora snömassorna i Dovrealperna; köpmännen måste för sina vinterresor öf- ver fjällryggen förse både sig själfva och sina hästar med snöskor. Varorna klöfjades på hästryggen. De varor, som på detta sätt fraktades från det ena landet till det andra, voro salt, järn ("crustatum ferrum"), linne- och ylletyger, koppar och silfver samt skinnvaror (pälsvärk) ^. Beträflfande Sveriges etnografiska förhållanden under äldre tider lämnar Olaus Magnus därom en mängd ganska intressanta uppgifter, af hvilka endast de allra viktigaste och mast karaktäristiska här kunna bli föremål för om- nämnande, dels emedan en ingående behandling af dessa saker skulle föra alltför långt, och dels emedan H. Hilde- BRAND i sitt stora kulturhistoriska värk om Sveriges medeltid på ett i det hela uttömmande sätt redogjort för Olaus Magnus' framställning af Sveriges etnografi. Hvad först bostäder och byggnader i Sverige på denna tid angår^ uppfördes dessa dels af sten, dels af trä^. På båda dessa byggnadsmaterial fans i landet rik till- gång, det förstnämnda i synnerhet i Östergötland, där det hämtades från Omberg och trakterna därintill (Al- vastra, Vadstena m. fl. ställen), samt i Västergötland, 1 Hist. VI, c. 13. ^ Hist. IV, C. 13. Jmfr Cart. mar. och Opera breve. 3 Jmfr Hist. XII, C. 1, 2, 3 m. fl. Trä var af gammalt bygg- nadsmaterialet i Sverige; bruket att mura stenhus inkom först under medeltiden. 324 där man erhöll kalksten från Kinnekulle. Vanligen upp- fördes alla byggnader på grundmurar af sten. De voro — uppgifver Olaus ^ — af många olika slag, nämligen "pyramidales, cuneatce, arcuales, rotundce et quadratw^ . Det förstnämnda slaget (pyramuiales) uppfördes endast af störar eller stänger, som upptill sammanbundos, men nedtill hopstäldes med vidgade mellanrum (i tältform). Dylika byggnader användes om sommaren, på det handt- värkare o. s. v. icke skulle besväras af eld och rök i sommarvärmen ; de voro sålunda ett slags uthus, och man torde väl närmast böra anse dem som afläggare af den gamla finska eller lappska bostadsformen, den s. k. kåtan. Det andra slaget af byggnader (cuneatce) gjordes nästan alltid mycket högt (in altum porrectso sunt), på det vinden skulle kunna bortföra de å taket under vintertid sig ho- pande snömassorna, hvilka eljest skulle förstöra bygg- naden ; taken utgjordes af björknäfver (corticibus betulae), tegel eller klufna spån (fissilibus scandulis) af tall, gran, ek eller bok. De förmögnes hus täcktes med tak af koppar-, stål- eller blyplåt liksom kyrkorna. Då tegel på Olaus Magnus' tid väl knappast var användt som byggnadsmaterial på landsbygden, torde detta slag af byggnader närmast afse de höga gafvelhusen i städerna, där tegel med förkärlek användes*; äfven taken af me- tallplåt träffades väl näppeligen annorstädes än i städerna samt å adelns slott och gårdar. Näfver, som med säker- het användes till taktäckning å allmogens hus på lands- bygden^, kan äfven ha varit i bruk i städerna, likaväl som torf. Olaus berättar nämligen^, att man i Gothien byggde höga och breda hus af sten eller trä, som om- sorgsfullt täcktes med granbjälkar eller björknäfver; där » Hiöt. XII, c. 1. 2 Jmfr H. HiLDEBRAND, anf. arb., I, 4, a. 421 o. ff. ^ H. HiLDEBRAND, anf. arb.. I, 2, s. 143. * Hist. IX, C. 38. Samma berättelse finnes, med obetydlig för- ändring i ordalagen, i Hist. XII, C. 3. Här talas i stället for björk- näfver om näfver af asp (corticibus populeis). 325 ofvanpå lades från gräsbacken utskurna rektangulära jord- torfvar, som besåddes med säd och vattnades. På dessa torftak betade äfven kreaturen, h vilket i synnerhet kom till användning under belägringar. Såväl af denna upp- lysning som af åtföljande bild framgår, att Olaus här afsett husen i städerna. Det tredje slaget af byggnader (arcuales) ^ uppfördes så konstmessigt, att det gaf tillräckligt skydd mot vinden och snön, såväl hvad muren som trävärket (tam muro quam ligno) beträffade, och användes till olika nödvändiga ändamål. Sådana byggnader funnos vid de förnämes gårdar och begagnades till förvaring af husgeråd och handtvärks- saker. Det fjärde slaget (rotundce) var tämligen sällsynt, men hade från taket ständigt inträngande ljus och an- vändes därför af handtvärkare för deras olika sysselsätt- ningar. De fyrkantiga husen slutligen (quadratce) voro de vanligaste, och uppbyggdes i allmänhet af de gröfsta stockar, som synnerligen väl hopfogades i hörnen ; i denna hopfogning visade sig byggmästarens skicklighet. Dessa hus hade vanligen fönstren i taket, hvarifrån ljuset be- lyste alla i stugan. De murade byggnaderna åter hade visserligen mot storleken proportionella ingångar (portas), men däremot mycket trånga fönster, för att utestänga kölden och snödrifvorna. Ty voro de större och bredare, som bruket var i Italien, skulle de vid snöyra genast tryckas in och husen själfva fyllas af snömassor^. Olaus skildrar här riktigt allmogens knutthnrade bostäder (den s. k. *" stugan"), men huruvida på landsbygen äfven be- gagnades stenbyggnader vid denna tid är ytterst ovisst, då i allmänhet inga uppgifter härom förefinnas ^ ; men det förefaller icke osannolikt, att Olaus Magnus äfven med sina "murade hus" (muratse sedes) afsett förhållandena 1 Hiat. Xn, c. 2. 2 Higt -^^^^ ^ HiLDEBRAND, anf. arb., I, 2, s. 143 och I, 4, s. 418 o. flf. 326 hos allmogen, om man får sluta härtill af sammanhanget i hans framställning. Om bruket af fönster berättar Olaus \ att dessa (**pra)sertim in vaporariis") voro insatta i det på sned stälda taket (in obliquis tectis, d. v. s. takets i vinkel mot h varandra stälda sidor), och gjordes antingen af glas eller tjäradt linne för att utestänga regnvattnet. I stä- derna voro fönstren på sidan (mot gatan) till följd af de trånga gränderna försedda med järngaller (ferreas crati- culas) och stängsel; i gränstrakterna gjorde man äfven ingången eller porten till bostaden trång och låg af fruktan för fiender och röfvare. I städerna brukade man till samfäldt skydd och på gemensam bekostnad bygga fem ä sex sidobyggnader intill hvarandra och innesluta hvar och en inom en järnport, på det fienden, äfven om han intagit stadens murar, sålunda på nytt skulle få börja en belägring. En särskild byggnad — bihang till hufvudbyggna- den — synes under medeltiden iarfs^w^ran ha varit ^. Olaus Magnus omtalar ^, att ingenstädes i världen, ej ens i Ita- lien, var bruket att bada så allmänt som i Norden. Där funnos såväl enskilda som allmänna bad, skötta ^med den bästa ordning och skick ^ samt försedda med alla nödiga redskap. De enskilda baden tillhörde förnäma personer och anlades vanligen invid rinnande vatten eller i trädgårdar ; de allmänna baden funnos i städer och byar, så många som behofvet fordrade. Svafvelbad forekommo däremot icke i Norden, där de voro föga omtyckta; i stället begagnade man med så mycket större förkärlek de inhemska baden. Badstugan var genom en brädvägg afdelad i tvänne rum, ett för män och ett för kvinnor. Uppförde sig — förtäljer Olaus — någon i badet på ett förargelseväckande sätt, blef han, om det var vinter, ut- kastad i snödrifvQrna eller, om det var sommar, doppad 1 Hist. XII, c. 3. ^ Jmfr HiLDEBRAND, anf. arb., I, 2, s. 159. 3 Hist. XV, C. 35. 327 i kallt vatten, h varför utan han någon tid '^ måste försaka födan". Det förefaller, som Olaus här framstält såsom en slags straffprocess, hvad som endast och allenast var det afkylande bad man alltid tog efter ångbadet i en dylik badstuga. Badet var nämligen, som äfven framgår af den till Olaus' beskrifning fogade bilden, ett numera så kalladt finskt bad, där hettan och ångan åstadkoms ge- nom att slå vatten på heta stenar. På väggarne voro lafvar uppsatta till hvilo- och sittplatser för de badande, som å bilden framställas nakna, med undantag af att de hade en badgördel om lifvet och en badmössa på huf- vudet. På gofvet stå stora kar och hyttor fylda med vatten. Å en variant till denna figur synes en kvinna göra i ordning en ruska (af björk?) för att därmed risa de badandet Belysningen i bostäderna åstadkoms öfver hela Nor- den genom brinnande torrvedsstickor af furu (tedis pineis) ^. Dessa sönderklöfvos med båda händerna till fina spån och fastes till ett visst antal vid gördeln; vid använd- ningen höll man dem antingen brinnande i munnen eller satte dem i hufvudbonaden (capitis tegumento). På detta sätt gick man hvart man behagade både ut och in, utan ^ Jmfr ital. appl. af 01. Magn. historia. Det önska badstagnbadet omtalas redan i Ealevala, där sättet att bada utförligt beskrifves; det tillgick då på alldeles samma sätt som na nästan öfFerallt på Finlands landsbygd. Dock synes badstugan med åtföljande bad icke ursprung- ligen ha tillhört finska folkstammen; enligt A. Ahlqvist, De vestfinska språkens kulturord, Helsingfors 1871, s. 108 o. ff., torde finnarne upp- tagit detta bruk från kringboende folk. Hos Herodot förekommer upp- giften, att redan skytiska folk ägde ett slags ångbad, men säkert är äf- ven, att badstugan och dess badsätt är ett mycket gammalt bruk på den Skandinaviska halfon. Möjligt är därför, att det ursprungligen är ett skandinaviskt bruk, som sedermera kommit till finnarne. Jmfr G. Betzius, Finland (Bidrag tiU vår odlings häfder), Stockholm 1881, s. 78 o. flf. I Finland bada båda könen tillsammans (i samma rum), men enligt Olaus' framställning förekom motsatta förhållandet i Sverige. 2 Hist. II, C. 17. 328 att ljuset utsläcktes af blåst eller drag. Dock var denna belysning bekvämare på öppna fältet än i husen till följd af kådröken, som "ej kunde fördragas af alla lika väl som rök af annat lyse, i synnerhet icke af barnaföderskor, för hvilka den föranledde åtskilliga' obehag**. För att aflägsna den skadliga röken voro likväl byggnaderna upptill invid taket försedda med rökhål (cuneatis canali- bus sursum per tectum)^ Under krigstid användes torr- vedsstickor till belysning vid vinterfälttåg såväl af fot- folk som ryttare. I afseende på husgeråden omtalar Olaus, att Nordens folk ägde en mängd olika slag af kärl såväl af malm (aeneaa) som af koppar (cupra3 amphora). De måste näm- ligen göras af dylikt hållbart material till följd af kölden, enär kärl af en mjukare materia (d. v. s. lergods) eller af glas snart af kylan fördärfvades. Man hade mortlar (mortariola), malmgrytor (cenece ollce)'^, tvättbäcken (pe^ lues) och badkärl (lavachra)'^ af olika utseende, slutligen tennkärl (stannea väsa), som dock mästadels voro af ut- ländsk tillvärkning ; de kommo nämligen från England. Till följd af tennets naturliga hårdhet och glans kunde köpmännen ofta försälja dessa kärl såsom varande af silfver, så vida de icke direkt ertappades som förfalskare. Att alla kärl voro af malm, koppar eller järn berodde icke allenast på den stränga vinterkylan: man ville ha kärl af varaktig beskafifenhet äfven därför, att de brukade * Olaus tillägger här, Hiat. II, C. 17 : "parsque candelis commu- nibus brachiali longitudine, iuxta noctium prolixitatem accensis utuntur". ^ Af bilden (Hist. XIII, C. 35) ser man, att åtskilliga af dessa grytor voro försedda med fötter, så att de kunde sättas öfver oiden. Ordet "gryta" är tecknadt med runor å en i bilden förekommande figur; likaså ordet "kanna". ^ Under medeltiden förekommo handtvagningar i sammanhang med måltiden, hvilket var så mycket mera nödvändigt, som fingrarne tjänst- gjorde i stället för gaffel. För dessa tvagningar hade man särskilda tvättshålar eller handfat, äfven kallade "mnllögar" (ursprung, mundlaug = handbad) ; dylika kärl är det Olaus Magnus afser med "pelues". Jmfr HiLDEBRAND, anf. arb., I, s. 52, I, 2, s. 152. 329 gifvas i hemgift och lämnas i atf till efterkommande. Under krigstid gömdes metallsakerna i jorden och vid inträdande hungersnöd såldes de i utbyte mot säd. Ofta måste man köpa sig fri från fiendens framfart och härj- ningar genom aflämnandet af silfret^ Lerkärl (väsa fictUia) voro däremot mindre i bruk, liksom äfven tillvärkningen däraf var ringa, emedan de, fylda med någon flytande vätska, lätt fröso sönder; dock infördes sådana kärl från Tyskland, liksom äfven (/rönt glas, som var starkare än annat sådant'-. Glas var för öfrigt en stor sällsynthet på borden i de nordiska hem- men till följd af de drickandes våldsamhet; **lätt kunde man härvidlag lida skada eller såras af de krossade glas- skärfvorna. I stället användes träbägare af gran (poculls abietinis), hvaraf man vid dryckeslag kunde slå sönder ända till tjugo stycken på en gång" ^. Af bilden, som följer efter ^ denna Olaus Magnus' beskrifning ser man, att vid dryckeslag äfven användes horn, hvilket var det vanligaste dryckeskärlet under medeltiden. Det var an- tingen ett värkligt djurhorn eller i hornform arbetadt af trä ^ Olaus' uppgift att glas var en så stor sällsynthet i Norden öfverensstämmer med värkliga förhållandet, enär medeltidsafdelningen af Statens Historiska Museum icke har ett enda glaskärl att uppvisa. Visserligen ha sådana icke alldeles saknats, men säkert är, att de förekommo ytterst sparsamt och i alla händelser icke blifvit tillvär- kade i Sverige^. Äfven tillvärkningen af lergods och bruket af detsamma synes i enlighet med Olaus' påstå- ende nära nog ha legat fullständigt nere. Hildebrand » Hist. XIII, c. 35. 2 Higt ibi^j 3 Hist. XIII, C. 38. •* Hi8t. XIII, C. 39. ^ Jmfr Hildebrand, anf. arb., I, 2, s. 152. ® Jmfr Hildebrand, anf. arb., I, 4, s. 495 o. följ. Glaskärl och glaspärlor hittas däremot icke sällan i graffynd från den äldre järnåldern. Glasmästare omtalas i Upsala år 1415, i Nådendal 1449 och i Stockholm 1465; de torde endast ha tillvärkat fönsterglas. 330 uppger \ att han ingenstädes i medeltidsurkunderna fun- nit krukmakeriyrket omnämndt. Lerkärlen ersattes i väsentlig mån af svarfvarnes och kanngjutarnes arbeten, äfvensom af hornen. Att detta oaktadt lerkärl på ett och annat ställe voro i bruk framgår af fynd från fästet å Ragnhildshol- men vid Kungälf . Möjligen sammanhänger just med detta fynd Olaus Magnus' uppgift^, att man i Västergötland och södra Norge träfifar på "sten gry tor** (ollas lapideas) af samma slag som de, hvilka utbjudas till salu i Rom. Härvid berättar han följande legend : ** quse (se. ollae) tan- tam vim ebullitionis ab igne super petram, vel frigidos cineres retinent, ut supervenienti inspectori appareant sine foco buUire ; talique spe nonnulli luthones seu Cimbri de- cepti sunt, qui ut cibos sine lignis et igne decoquant, huiusmodi ollas hilariter comparare festinant, gens alio- quin in fictionibus ingeniosa.** Utom de dryckeskärl och kärl af annat slag, som i det föregående omtalats, omnämner Olaus ^ äfven sådana med förgylda kanter (deauratis labris) och fötter i form af gripklor (e gryphonum unguiis) ; dessutom silfverskålar ("qui Schala dicuntur") af bred form som ett kranium. Slutligen berättar Olaus ^, att man vid fästliga dryckeslag äfven använde ett slags dryckeskärl, som liknade ett kung- ligt diadem och voro skickligt utarbetade i form af en krans eller krona af vridna trädrötter (ex crispatis ar- borum radicibus). De kallades Kosa. Dessa egendomliga gamla dryckeskärl, hvaraf åt- skilliga finnas bevarade i Nordiska museet i Stockholm, voro enligt 6. O. Hyltén-Cavallius* ursprungligen "in- genting annat än stora ölskålar af trä och förekomma under denna enklare form i den adliga ätten Eåses lik- som i flera andra familjers sköldemärken. I åtskilliga » Anf. arb. I, 5, s. 581. * Hist. XIH, C. 35, ^ Hiöt. ibid. ■* G. O. Hyltén-Cavallius, Kåsa från 1600-talet, i A. Hazelius, Min- nen från Nordiska museet, Bd 1, Sthm 1885. 331 landsorter gifves ock ännu namnet kosa eller kåsa åt små runda bollar eller bägare af trä och silfver. Men under medeltiden, synnerligast på 1400-talet och i förra hälften af 1500-talet, arbetades dessa kåsör ännu af trä, gjordes omåttligt stora och utsirades med en eller tvänne grepar, präktigt utskurna med snirklar och blommor och ämnade att vid tömmandet föras öfver hufvudet, där de då bil- dade liksom en krans eller annan präktig hnfvudprydnad.*" Kåsorna omnämnas icke sällan i handlingar från medeltiden, och forekommo enligt Olaus Magnus äfven i Finland, där man förstod att utsira dem på ett präktigt sätt\ Olaus återger på ett träsnitt*^ ett svenskt dryc- keslag, där fyra gäster täfla i tömmandet af de stora med kransformiga grepar försedda laggade kåsorna, under det källarsvennen häller upp öl ur en ansenligt stor tillbrin- gare, som står på golfvet^. Till denna teckning fogar Olaus följande beskrifning: "Till nordboarnes dry ekes- skick höra bruk, som med religiös vördnad iakttages, nämligen att man stående dricker skålar för högre väsen, äfvensom till furstars och förnäme mäns ära. Vidare an- ställer man täflan, där hvar och en mödosamt (per sudo« rem) anstränger sig att i ett eller två eller flera drag tömma en dryckeskåsa (amphora capitolina) ^. Därför synas de på teckningen sittande till bords liksom med krans på hufvudet, drickande ur kärl af nämnda form. Ännu underligare måste det förefalla den i dessa ting oerfarne, att se svennerna (ministros) liksom herdar för * Hist. XIII, C. 38. Å Carta marina finnes mellan Ulfaby och Kaagmo en dylik "kosa" af bildad. Bedau i början af 1600-talet hade dessa gamla dryckeskärl blifvit ytterst sällsynta, men finnas äunn idag kvar på ett eller annat ställe i Dalarne och några andra orter i Sverige. Jmfr G. O. Hyltén-Cayallius, auf. st. 2 Hist. Xni, C. 37. ' Af denna anledning fick en dylik tillbringare namnet "ståndkar" eller stånk-a. * FiCKLEB, Olaj Magnj Historien, s. 345, anger storleken af en dylik kåsa på följande sätt: "das ist ein sehr grosse Mäss bei einem Strass- burger Ohm." 332 en hop af behornade hjortar i skaror tåga fram för att åt gästerna kredensa dessa kärl fylda med öl. Icke nöjda med ofvannämnda täflingsförsök bemöda de sig äfven att visa sin uthållighet i drickandet därigenom, att de dansa omkring, svängande med den djupa och fylda ölkåsan, stäld på det blottade hufvudet. På liknande sätt bruka de äfven nalkas sina dryckesvänner för att tömma skålar, bärande andra slags kärl, ett i hvar hand, fylda med vin, öl, mjöd och must.** Husgeråden, såväl de af metall som de af trä, torde under medeltiden ha uppstälts som prydnader i bonings- husen eller som klädsel på väggarne ^ Olaus Magnus nämner likväl ingenting härom, däremot berättar han^, att det inre af de till dagligt bruk använda byggnaderna från golf till tak alltid var öfverklädt med ett slags nät- liknande väfnad af hvit färg (som kallades ^ Spraangning^), utom i de förnämes hus, där väggarne täcktes af siden^ tyger (sericeis pannis ornantibus) eller dyrbara glleväfna- der^. Afven vapen af alla slag upphängdes som pryd- nader i de förnämes bostäder*. * Jmfr HiLDEBRAND, anf. arb., I, 2, s. 152. ^ YHet. XIII, C. 48. ^ Jmfr Hiat. XIII, C. 49. Om **Spraangnifig" (d. v. 8. språngning) meddelar Evald Liden: Ordet sammanhänger påtagligen med det af Rietz, Ordb. II, 8. 661, från Kållands h:d i Västergötland anförda språnge-laJcan -~ "hvitt linnelärft, som spännes under taket i en bröllopsstuga; det be- står af 4 till 6 olika stycken, hvaraf hvartannat utgör vanligt linne; de öfriga styckena likna spetstyg, hvari bilder af tuppar, stjärnor m. m. äro inväfda". Vidare hör hit nno. Sprang - - "aaben (kniplet, haeklet, fileret) Bord eller MellemvflBrk paa Dug, Haandklsede o. s. v." (Gudbrandsdalen, se Boss, Norsk Ordb. s. 745), äfven =• "Fryndser, smaa Duske i Kanter af en Dug" (Ö. Österdalon, se Aasen, Norsk Ordb. s. 737). — Ordet språngning synes vara bildadt af ett värb * spränga (=:nno. spränga 'bessette med Fryndser eller Sprang') d. v. s. utföra ett sådant hand- arbete, som kallas *språng (nno. sprang) på samma sätt som av. virk' ning, sticJcning, hah-ning etc. af virka, sticka, baka etc. Möjligen har ordet sprang inkommit från Nordtyskland. Det synes anknyta sig till medellågty. sprank-siuche "gemustortea, gesprenkeltes, buntes Zeug" (LiJB- ben-Walther, Handtwörterb.) ; jmfr i en Hamburger ZunftroUe: "eyn schone alferlaken gel myt rosen unde biomen sprank". * Hist. ibid. 333 I afseende på befolkningens klädedräkt anmärker Olaus till en början \ att denna i allmänhet enligt gam- malt bruk var kort och åtsittande med undantag af stöf- larne (prakter caligas), hvilka gjordes något vidare. På tyskt sätt begagnades däremot vida öfterplagg (ampliori- bus vestimentis), hvarmed Olaus troligen afsett den så kallade manteln eller kåpan, som påsattes den öfriga dräkten. Emellertid användes — säger Olaus vidare — fordom en annan dräkt i Norden än nu; i synnerhet gälde detta i fråga om kvinnorna. Därpå anför han en del exempel på dessa äldre (och väl ännu på hans tid fort- lefvande) moder: de förnäma kvinnorna betjänade sig af gammalt af kjortlar (tunicis), som öfver bröstet och vid armarne voro hårdt åtsittande samt nedtill synas haft en betydlig längd, att döma af Olaus* beskrifhing: ^in ex- tensione fimbriarum monstrosa videbatur longitudo, adeo ut vix una sufficeret ancilla in fimbriis huiusmodi com- portandis, quse etiam in hoc abusu aliqualiter domina> suiB conformabatur ^. ** På hufvudet buros fina linnedu- kar, hvilka infördes som handelsvaror till Sverige, och därunder gyllene kransar, inlagda med dyrbara stenar efter börd och rikedom^. I Skenninge — berättar Olaus — brukade de unga kvinnorna (af medelklassen) vid fäst- liga tillfallen visa sig med kvartershöga prydnader af guld eller silfver, liksom de äfven å kläderna hade rika silfverprydnader ^. Utom hufvudsmycken användes hals- kedjor, bröst- och armsmycken, kedjor och ringar^. Om- kring lifvet bundos bälten och gördlar, virkade af guld- tråd eller förfärdigade af gjutna eller utslagna guld- och silfverskifvor (lamina) af två tums bredd. De öfriga kvin- » Jmfr Hist. IV, C. 4. * Hiat. XIV, C. 1. ^ Hist. ibid. Hos H. Hildebrand, anf. arb., I, 4, s. 449 heter det, att **när en förmögen kvinna gick med blottadt hufvud, prydde hon detta med ett hufvudsilfver eller krans**. Enligt Olaus kan man härvidlag äfven tala om ett hufcudguld, som bars under duken, sålunda icke alltid då hufvudet var blottadt. * Hiat. VI, C. 18. ^ Hist. VI, C. 17. 334 norna (af lägre samhällsklasser) hade mycket breda ärmar, men smala i midten (in medio cuneatas) och där hopfä- stade med guld eller silfverknappar. På hufvudet buro de en röd duk, upptill trång och spetsig, likaledes till- sluten af silfverknappar. Under de fina linnedukame pryddes äfven dessa klassers kvinnor af gyllne kransar; men under det på landet såväl hög som låg begagnade mycket åtsittande och korta öfverplagg eller kappor (togse), ehuru af mer eller mindre dyrbart tyg, voro däremot i städerna kvinnornas ytterkläder mycket långa och prydda med från båda sidorna öfver skuldrorna nedhängande (hop- fästade) fyrkantiga gyllne skifvor (lamina) från halsen och till fötterna (a collo usque pedes super fimbriis)\ För- näma män buro fordomdags silfverbälten, af Olaus kallade ^^Silff schena^, samt silfverknappar i kläderna^. Träskor (calcei lignei) omnämnas'^, men buros naturligtvis i all- mänhet endast af allmogen. Angående särskildt de ogifta kvinnornas (af borgare- klassen) klädsel (virginum ornatus) berättar Olaus, att de buro en från halsen (a collo antrorsumque) nedhängande hvit mantel (pallium) af siden eller linne, som kallades ^ Scapulare vet Patientia^ , i hvilken mantel de insvepte hela kroppen "tanquam freni moderamine incedendo vel conversando". Olaus klagar, att den gammaldags enkel- heten i modet att kläda sig försvunnit; fordom voro, sä- ger han, grå eller blå klädedräkter (glauci coloris vesti- tus) i Norden ansedda såsom något oerhördt (portentosum), men nu skattades dessa färger på grund af utländsk in- värkan mycket högt^. Att Olaus' beskrifning af klädedräkten i Sverige, sådan den bars såväl i äldre tider som under hans egen tid, öfverensstämmer med öfriga uppgifter i detta ämne, framgår af H. Hildebrands kulturhistoriska skildring af Sveriges medeltid. Beträfifande allmogemännens dräkt skrif- ver nämnde författare^: **Öfre delen af kroppen betäcktes » Hist. XIV, Cl. 2 Hist. VI, c. 17. ^ gigt. i^ c. 28. * Hist. XIV, C. 2. 6 ^nf arb., I, 2, a. 162. 335 af kjorteln eller rocken, som hölls tätt kring Hfvet af ett bälte . . . Däröfver bars ett öfverplagg, antingen rätt och slätt en mantel, som hängde öfver axlarne, eller en man- tel med kapuchon som kallades kåpa (kapa).** Allmoge- kvinnorna buro ** en fotsid klädning, öppen allenast i hal- sen med tätt åtsittande ärmar, lif och kjortel i ett stycke utan alla andra veck än dem som naturligen bildade sig ; om lifvet hade hon ett bältet Som öfverkläde använde hon 'mantir och 'kapa', den senare ibland försedd med ärmar och då kallad ärmekåpa.** Olaus Magnus' uppgift, att männen använde vida stöflar (i motsats till den i öf- rigt åtsittande dräkten) torde i allmänhet icke ha galt bruket i dagliga lifvet, utan endast vid utomordentliga tillfallen t. ex. resor, alldenstund stöflar enligt Hildebrand under medeltiden varit mycket sällsynta. I stället an- vändes skor jämte de smala s. k. hosorna, plagg som be- täckte både fot och ben; med införandet af vida byxor kommo äfven strumpor i bruk, och dessa torde ha varit kända i Sverige åtminstone i början af 1500-talet ^. Huf- vudplagget i borgareklassens liksom i allmogens dräkt ut- gjordes af kjorteln, som bars både af män och kvinnor (af de senare fotsid). *'Skilnaden mellan fattig och rik visade sig hos männen i valet af tyg och i tillsatsen af skinn, vanliga materialet var ylle, färgerna växlade mera än nu.** Till sammanhållande af kjorteln användes knap- par (af silfver), hyskor och hakar, spännen och bälten, hvilka föremål alla ofta bestodo helt eller delvis af ädel metall. Öfver kjorteln bars af både män och kvinnor vid åtskilliga tillfällen ett öfverplagg, den så kallade manteln eller kåpan. ** Dennas form växlade mycket. An lik- nade det de ännu i den svenska kyrkan begagnade mess- hakarne: hufvudet träddes genom ett hål, anbragt i ^ Få upplysningar stå oss till bnds rörande allmogens smycken. Vanligen buro kvinnorna på bröstet ett spänne; därjämte omtalas finger- guld, tasslar (tofsar), en sorts slingade silkesband samt silfverbälten. Hildebrand, anf. st., s. 171 — 172. * Hildebrand, anf. arb., I, 4, s, 442 o. flf. 336 midten af det rektangulära plagget, hvars båda hälfter därefter hängde ned, den ena fram, den andra bak, dock var förr mellanrummet mellan fram- och bakstyckets kan- ter ej så stort som å de nuvarande messhakarne. Än fästes en mantel med de två flikarne ihop fram på brö- stet med ett spänne, eller ock fastes flikarne ihop öfver den högre axeln med ett spänne eller en kort rad af knappar.** ^ Kvinnans kappa fästes regelbundet öfver bröstet; hennes hufvudbonad bestod af en duk (hufvud- duk), som lindades kring hufvudet. Nordens folk skildras af Olaus Magnus såsom syn- nerligen skicklige uti att handtera vapen. Man kunde — säger han — knappast i hela landet (d. v. s. Sverige) träffa en enda inbyggare, som icke var försedd med hage och pilar samt armborst (ballista3). Att ständigt bära va- pen var nödvändigt, dels för att afvärja oupphörligt åter- kommande fiendtliga anfall, dels för att skydda sitt lif mot rofdjuren, framför allt björn och varg. Jaktpilarne voro vanligen af trä (ligneae sagitta)) samt breda som rakknifvar (novacula) för att de skulle kunna genomskära djurens tätt hårbevuxna päls; för fågel användes pilar med tvänne spetsar (bifurcatai) eller med en utskärning i spetsen (incisivse) ^. Såväl i afseende på vapnens för- träffliga beskaffenhet som i hänseende till skickligheten uti pilskjutning med båge och armborst öfverträffade gö- tarne (Gothi) alla andra ^. Armborsten spändes med till- hjälp af hjul, och sådan kraft hade den med dessa skjut- vapen utsända järnpilen (**ferrea sagitta**, den i krig an- vända pilen), att den genomträngde männens rustningar, liksom de varit af vax. Sådana järnpilar förde man med sig i fält till ett antal af flera tusen, och ** sällan slun- gades de förgäfves mot fienden". Bland pilarne funnos äfven de, som hade tre spetsar (tricuspides) ; somliga voro hestrukna med gift (veneno tinctse), men dessa användes dock endast när fienden var särskildt känd för sin vildhet ^ HiLDEBRAND, anf. st., 8. 447 o. ff. "^ Hiat. VII, C. 1. 3 Hist. VII, C. 2. C. 14. 337 och grymhet. Rörpilar begagnades icke\ På ett annat ställe^ uppger Olaus, att götarnes pilar hade en längd af halfannan finger (unius et dimidia) palmae) samt voro gjorda till hälften af granträ, till hälften af järn med skarp spets. De afskötos ej rakt mot fiendens här, utan upp i luften, hvarifrån de till följd af sin egen tyngd föllo ned på motståndarne och tillfogade dessa stor skada. Ty antingen träfifades ryttaren direkt, då han svårt så- rades eller dödades, eller också blef hästen sårad i huf- vudet eller ryggen, h varigenom ryttarens ofärd förorsa- kades; slutligen skadade pilarne äfven genom att endast råka marken, emedan därvid trät bröts af och den ur jorden uppstickande järnspetsen sargade hästarnes hofvar ^. Vapen skattades såsom det förnämsta bland husge- rådet och ansågos till och med dyrbarare än silfver *. De gåfvos såväl i arf som i hemgift^, utgörande det värde- rikaste af skatterna. Götarne (Gothi) hade utom förträff- liga armborst och pilar äfven ypperliga spjut (lanceoe) och svärd (gladii). Dessutom använde de nordiska folken dolkar (pugiones) och breda, tveäggade svärd (spathii)^, vidare pikar (picchce) af två till tre fots längd, som i synnerhet kommo till en förträfflig användning af Dal- karlarne \ samt ett slags långa stakar eller stänger (conti), försedda med fyra järnhakar ("quadruplici unco ferreo"; d. v. s. de voro dubbelyxor med utsvängda äggar), hvar- med ryttarne neddrogos från hästarne. De kallades pål- yxor (^polyxe^) och slipades före striden alldeles som skäran (falx) före skördandet^. Armborst af horn (cor- 1 Hist. VII, c. 2. 2 Hiai; yu q ^^ 3 Hist. VII, C. 14. -* Hist. VII, C. 2. ^ Hjet yjj q 3 6 Hist. Vn, C. 3. ' Hist. VII, C. 5. Det heter nämligen beträffande dessa pikar: "hastsB (Picchffi diet®) duobus aut tribus pedibus longitiidinem exuperant hastas seu lanceas inimicorum uti in eiectione Regis Danorum Christierni II a. D. 1521 dnctu nobilissimi Gostavi Ericson, postea Regis, evenit.** Geijer, Svenska folkets historia, II, s. 25, har icke fullt riktigt återgifvit Olaus' uppgift. 8 Hist. VII, C. 14. 22 338 nesB ballista)) omtalas ; likaså ett slags breda pilar, hvilka Olaus kallar ^^schecta^ (skäktor)\ samt vanliga yxor och dubbelyxor ^. Stred man till häst användes tunga och tjocka lan- sar, hvars spetsar voro prydda, icke med silkestofsar eller guldtråd, utan med räf- och vargsvansar, hvarigenom det största förakt visades fienden. Det persiska och grekiska bruket att sätta små fanor på lansarne förekom ej i Nor- den. Man begagnade armborst och bågar af stål eller horn, synnerligen väl tillvärkade ; vidare långa, skarpa samt krokiga sablar (incurvati gladii), hvilka, sedan lan- sarne sönderbrutits, användes både till stick och till hugg. Afven hade man breda svärd (enses), hvilka fördes med båda händerna, samt järnklubbor (mallei ferrei unco in- curvati), med hvilka man bättre än med något annat in- strument krossade hjälmarne. Antingen störtade för dessa klubbor ryttaren ned från hästen, eller krossades hästen (d. v. s. hästens hufvud) själf, så att ryttaren drogs med i fallet. I handgemäng på nära håll användes dolkar och vapen af olika slag, skarpa och breda, tvåäggade, krökta och försedda med hullingar. Rustningen var af stål, järn eller läder, behandladt med osläckt kalk (calce viva ma- cerati), eller af järnmasker ("ferreis filis", d. v. s. bryn- jor), för att lämna skydd mot svärden. Äfven omtalas hjälmar, armskenor (brachiarii) och handskar (manici) af järn samt sköldar (scutum)^. När krig tillstundade utsändes ^budkaflen" kring land och rike; den utgjordes af en käpp (fustis seu baculum), som i ena ändan var bränd, i den andra var försedd med ett vidfäst rep. Dessa båda saker betecknade, att den eller de, som icke hörsammade kallelsen att infinna sig till landets försvar, skulle antingen hängas eller få sina hus uppbrända^. När fienden anryckte sökte man häjda hans framträngande genom fallgropar^ och bråtar i sko- * Hist. VII, C. 7. Gl. sv. skäJcta, f. = pil (af sv. sTcikka = mittere), se RiETz, II, s. 614. ^ Hist. IV, C. 4. 3 Hist. XIII, C. 49. * Hist. VII, C. 4. ^ gist. VII, C. 9. 339 gen^ samt genom att i dess väg utlägga fotanglar (tri- buli), fyrspetsade järntaggar och andra hvassajärnvärktyg^. Vid belägringar slungades med tillhjälp af järnkedjor (catenae) stenar mot de belägrade, eller också glödgade man järnstycken och inlade dem med en tång (forfex) i den tillhands varande slungan (bursa fundse), hvarefter de gnistrande järnstyckena kastades in i fästningen. Man hade alltid till reds ett stort kar (väsa), fyldt med dy- likt järnskrot. Glödgade järnpilar eller eldpilar (sagittse ignitse) användes på samma sätt; de lades likaledes med tillhjälp af tången på armborsten och afskötos mot fä- stet eller slottet, såsom fallet var vid Dalkarlarnes beläg- ring af Västerås 1521. Eldpilarne föllo härvid äfven ned i krut faten och förorsakade en häftig explosion^. Vid belägringar brukade man hopsamla trädgrenar, kvistar och färskt enris, hvilket bands tillsammans af tjära (pix) och rep af björknäfver, så att det hela bildade en skärm ("quam Veltam vocant"), stort som ett torn och utgörande, när det sköts fram mot murarne, skydd för ända till 100 man^. Vidare omtalas större skjut- vapen af 'alla slag, såsom bössor (kanoner), hakebyssor, skerpentiner och "rör" (gevär), liksom äfven belägrings- maskiner och "bombarder", de senare af sten (bombardi petrarii), uppbyggda som skorstenar, eller af det slag, som kallades hlidor, hvilka användes vid Hemming Gadds belägring af Kalmar år 1500 ^ Det medeltida äktenskapet, som för kvinnan innebar en öfverflyttning från fädernehemmet till mannens gård, var en tämligen komplicerad sak, alldenstund det därvid gälde icke blott och bart åstadkommandet af ett rent personligt förhållande mellan de båda kontrahenterna. * Hist. VII, C. 12, jmfr C. 8. ^ gja^ yij^ q 15, 3 Hi8t. VII, C. 16. * Hist. VII, C. 17. 5 Jmfr Hist. IX, C. 8, 9, 10, 11, 12 och 13. 340 * Såväl han som hon tillhörde hvar sin ätt, och deras förening innebar också en allians mellan tvänne ätter, hvarför en sådan måste inledas med all den högtidlighet, som man i våra dagar använder, när det är fråga om att ingå ett förbund mellan tvänne stater: man behöfde förberedande öfverläggningar, högtidliga ambassader, ett moget öfvervägande af de vilkor, som erbjödos, och slut- ligen ett ingående af förbundet med noggrannt iaktta- gande af en sträng etikett.** ^ Huru härvid, under för- utsättning att inga lagliga hinder förefunnos, i allmän- het tillgick, därom har Olaus Magnus lämnat oss åtskil- liga uppgifter. När en man begärde en flicka till hustru af hennes föräldrar, utforskade dessa först mycket ifrigt, hvilken släkt friaren tillhörde, hvilket anseende och rykte han åtnjöt, hans redlighet, duglighet och seder, samt huruvida han var född i lagligt äktenskap. Sedan nöj- aktiga upplysningar härom inhämtats, framförde fadern i närvaro af tväniie vittnen, en från fäderne- och en från mödernesidan, inför friaren sin dotter, och yttrade där- vid följande ord: "Jag gifver dig min dotter till heder och husfru, till half säng, till lås och nycklar och till ägande af hvar tredje penning i löst och fast, och till all den rätt som Svealands lag är och helge konung Erik gaf. Om någon hädanefter kränker henne skall han med förlust af allt sitt gods beständigt vara fredlös, om ej (den förorättade) maken tillgifver honom eller på dödsbädden efterskänker straffet. " ^ Vid förlofningens eller, som det tiden hette, fästningens ingående omtalar Olaus Magnus äfven ringens påsättande (annuli impositio) och hemgiftsskänken (dotalitium munus ex municipali iure)^. ^ HiLDEBRAND, anf, arb., I, 1, a. 96. 2 Hist. XIV, C. 9: "Do tibi meam filiam ad honorem et nxorem ad mediam lectum, ad ianuas et claves, et ad omnem tertiam pecuniam possidendam in mobilibus boois ac immobilibus, et ad omne ius, quod superior Suetia a S. Erico habet et ipse S. Ericus dedit." ^ Hist. XIV, C. 8. Denna skänk eller gåfva gafs med eller åt fästekonan af målsmannen och kallades liemgäf, liemföljd, liaimfylgi (Gotland) eller ormynd. Jmfr Hildebrand, anf. arb., I, 1, s. 98. 341 Sedan förberedelserna sålunda voro undanstökade, full- bordades äktenskapen på följande sätt. Släktingar, stam- förvandter och fränder kommo under en erfaren mans ledning (kvinnorna under en ärevördig kvinnas) på den bestämda dagen med pomp och ståt ridande till kyrkan, där den kransbeprydda bruden, åtföljd af fackelbärare, framfördes till altaret jämte brudgummen, h varefter följde prästens frågor, påsättningen af ringen (å brudens fin- ger) samt utbyte af kyssar ^ I sammanhang härmed omtalar Olaus ett egendomligt bruk; han säger: "Nec silendum est, quod sub ipsa annuli impositione dorsote- nus pugno sese astantes impetunt, ut eadem ratione ac- tum corroborent, uti alapae impressione in sacramento Confirmationis et Åurati militis creatione, ut memor sit, servari solet" ^. Före brölloppet skulle emellertid bröllopsbaden (bal- nea3 nuptiales) äga rum. De försiggingo med fästlig högtidlighet, i det bruden i procession, föregången af kvinnor, ordnade efter ålder, först unga flickor, sedan gifta matronor, gick till badstugan för att bada^. Kärl med öl och vin inburos i badet, och dessa förfriskningar intogos i förening med kanel, socker och rostadt bröd. Vid utgåendet från badet buros guirlander eller kransar af vinruta (e ruta), virade om hufvudet; alla, eller större delen af de unga flickorna, intogo därefter en måltid, hvarpå de gingo till hvila vid sidan af bruden "quasi superis iam virginitatem suam dedicatura" ^. Bröllopen firades vanligen vid tiden omkring som- marsolståndet, hvarför man brukade smycka bröllops- gården med löf och blommor. Man roade sig därvid med dans och springlekar. Bröllopshögtidligheterna förhöjdes genom desammas firande på årets fagraste tid, och ofta brukade äfven hela bröllopssällskapet i båtar begifva sig i väg till någon holme eller ö, där bröllopsfästerna då försiggingo, och där man utan fara kunde sofva under ^ Hiat. XIV, c. 8 och 9. * Hiat. XIV, C. 9. 3 Hist. XV, C. 35. * Hist. XV, C. 36. 342 bar himmel. Bröllopsskänker af släktingar och vänner förekommo i stor mängd, såsom hästar, oxar, boskap, sängar, dukar och säd, och gåfvos på det de nygifta måtte börja sitt samlif under lyckliga förebud. En sär- skild betydelse hade den gåfva, som bestod af en häst, en oxe och en yxa; det var ett tecken därpå, att de ny- gifta hädanefter skulle dela arbete och faror, tills lagen eller döden skilde dem kt\ Vid inträdet i brudkammaren ägde äfvenledes åt- skilliga ceremonier rum. Sockenprästen eller en annan klerk sjöng hymnen "Veni creator spiritus" med anro- pande om Guds hjälp för de nygiftas lycka. Dessutom brukade man, sedan de ny förmälda satt sig i sängen, bjuda dem "välsmakande rätter (fercula), på det de en liten stund kunde äta tillsammans med de kringstående". Slutligen togo alla vännerna afsked af de nygifta och lämnade dem i fred. Nästföljande dag fäste bruden upp sitt hår och hälsade gästerna, bjudande dem att dricka ur iskänkta silfverbägare, hvilket var ett tecken till, att hon numera var husmor^. Om " morgongåfvan " , som mannen gaf sin hustru dagen efter första natten, säger Olaus : ^ "a marito oflfertur, sed non ad muliebres delicias, aut nova3 nuptae comptum vel fastum; ut significatione interveni- entium arraorum in nuptiis declaretur, quod — sicut in hasta, quse signat prima veterum connubia olim fuisse violentia ex reptu — etiam uxores fortibus et bellicosis coniuncta3, severum et minime eflfaeminatum, sed virilem cultum magna operando probarent". Morgongåfvan gafs bland allmogen antingen i penningar eller i andra lös- ören^; angående ceremonien med lansen (hasta) berättar Olaus, att ett dylikt vapen efter öfverlämnandet af mor- gongåfvan med stor högtidlighet slungades ut genom fönstret "in signum mutui foederis et perpetuse cohabita- tionis" ^ Understundom hände det likväl, att man icke rättade sig efter dessa för ett äktenskaps ingående gällande ' Hist. XIV, C. 10. 2 Hist^ ibid. * Hist. XIV, C. 4. 343 regler och föreskrifter, utan mannen tog sig hustru med list eller våld (mulier a viro per vim rapta) ^ Ungdomen uppfostrades genom härdande lekar och kroppsöf ningar. Krigiska idrotter voro mycket omtyckta ; så lärde sig de unge redan tidigt att med skicklighet begagna båge och armborst. Ofta fingo gossarne till straff icke någon föda, förrän de lärt sig att med pilen träffa ett uppsatt mkV, Öfningar i att springa och hoppa, i sten- och spjutkastning anstäldes^. Äfven de äldre öfvade sig framför allt i konsten att skjuta med pil och båge; så berättar Olaus, att i början af sommaren sammankommo på lediga dagar bågskyttar, såväl från staden som från landet, och idkade skjutöf- ningen på öppna fältet*. Angående sysselsättningarne inom hus omtalar Olaus kvinnornas arbete, att väfva och spinna; man sysselsatte sig äfven med att måla^. För att hålla reda på dagarne i veckorna användes runalmanackor af trä eller kalender- stafvar ^, hvilket bruk synes ha varit mycket allmänt under medeltiden. Som tidsmätare begagnades solur och andra ur af olika slag: "horologii ponderum, rotarum, aquarum, mensarum per lineas et interstitia fabricati" '. Svearne och Götarne brukade — säger Olaus ^ — uppresa stenar till minnesmärken af sina bragder på samma sätt som Egypterna reste pyramider. Den i Norden förekommande hårda bergart af askfärg, som i hårdhet öfverträffade marmorn (d. v. s. graniten), söndersplittra- des ofta "till följd af åtskilliga naturfenomen" i stora pyramidformade stycken, fyrkantiga pelare eller kvadra- ter, så att "det var öfverflödigt att med konst arbeta på deras form och utseende. Sådana stenar, försedda med inskrifter, förekommo talrikt både i Helsingland, 1 Hi8t. XIV, c. 11. 2 Higt XV, c. 1. 3 Hist. XV, C. 14. * Hist. XV, C. 6; man sköt på en "papegoja" som var uppsatt på en läng stång. 5 Hist. Xni, C. 48. « Hist. I, C. 34. ^ Hist. I, C. 33. 8 Hist. I, C. 29. 344 Svealand, Öster- och Västergötland. De uppsattes ofta vid vägskilnaderna eller påträffades i ödemarker, som blifvit människotomma genom päst, hungersnöd eller krig, och som på grund af inbyggarnes tröghet eller för- sumlighet sedermera ej blifvit uppodlade." Olaus framhåller, att, ehuru den kristna läran trängt fram i vildmarkerna ofta så långt som 200 ital. mil, det likväl mångenstädes rådde stor vidskepelse. Så var i synnerhet fallet uti Bottenlandskapen och i Värmland, i hvilka bygder man visade stor obenägenhet att om- vända sig till tron ^ . I undangömda trakters ödemarker, såsom i Värmland (och äfven i Norge), hade en slags afgudadyrkan eller ormkult bibehållit sig; denna kult försiggick "in secretis sedibus" *^. I öfrigt omnämner Olaus nordboarnes stora gäst- frihet, en egenskap hos dessa, som särskildt var ägnad att tilltala en utländsk läsare och att locka till besök i Norden. För att styrka sitt påstående, anför Olaus in- tyg härom hos Albert Krantzius. Dennes utsago, som Olaus återgifver^ lydde: "Ehuru alla nordiska folk (hyperborese gentes) äro berömda för sin gästfrihet, äro likväl svenskarne (Sueones) det i synnerhet, hos hvilka det anses för den största skam att neka en resande her- berge, så att de därför inbördes täfla, hvilken af dem skall vara värdig mottaga en gäst. De bevisa denne all gästvänskap under så många dagar han vill stanna kvar och sända honom sedan till sina vänner." Denna Albert Krantzii berättelse är återigen ordagrannt häm- tad från Adam af Bremen, och utgör ett talande exem- pel på, huru troget man denna tid höll sig till före- gående författares auktoritet, äfven när det gälde en framställning af ofvanstående art. 1 Hist. IV, c. 17. * Hiat. III, C. 1. ^ Hjgt xvi, C. 13. 345 XII. Skridfinnar och Lappar. På Carta marina finnes norr om Bottenhafvets nord- ända och norr om Ecclesia S. Ändrece (Ofver-Torneå) ut- satt namnet Scricfinnia såsom betecknande de stora land- Tidder, hvilka numera upptagas af de norska, svenska och :finska gränsmarkerna. I sin historia har Olaus Magnus närmare bestämt landets läge; "Scricfinnia är — säger lan — trakten (regio) mellan Biarmia och Finmarchia, men det bildar likväl en lång vinkel (angulum) eller lik- som ett utskjutande parti (cauda) ned mot söder och mot Bottenhafvet \ och är ett mycket stort land."^ Då, så- som jag längre fram närmare skall visa, med den Olaiska kartans Biarmia, eller ^Biarmia citerior^ , som Olaus eljest nämner landet, otvifvelaktigt måste förstås sydöstra delen af halfön Kola, och gränslandet i söder vid Bottenhafvet var Botnia, mot sydost och sydväst Lappia, blir innebör- den af Scricfinnia tämligen klar ; det är, om man undan- tager Finmarken, de allra nordligaste Lappmarkerna, som åsyftas, sålunda en del af nuvarande ryska Lappmarken intill hafvet, Enare och en del af Kemi finska lappmarker samt Torne lappmark. Då Finmarken förlägges väster eller till och med sydväst om Scricfinnia måste detta senare land anses ha innefattat en stor del af Kolahalföns kuststräcka i norr eller den s. k. murmanska kusten, enligt Carta marinas framställning en kustlinie af ungef. 444 km. eller öfver 10 längdgrader, hvilket ungefär torde motsvara denna kusts värkliga utsträckning. Olaus läm- nar oss icke häller i ovisshet, till hvilket större land eller rike Scsicfinnia jämte denna nyssnämnda kust enligt hans mening egentligen borde räknas, ty å Carta marina fin- * Hiat. I, C. 4: "Scricfinnia regio est in ter Biarmiam ac Finmarchiam aita, angulum tamen longiorem versaa Aastrum et mare Bothnicam emittens, quasi cauda sit . . .** * Opera breve. 346 ner man uppe vid Skythiska oceanens kust — öster om Finmarken — uttryckligen angifvet ^^huc usque extenditur regnum Svecice^ , och något östligare angifver en vapen- sköld med tre kronor tydligen Sveriges gräns mot Biar- mia. Man erinrar sig härvid nödvändigtvis Nöteborgs- fredens (1323) gränsbestämmelse mellan Sverige och Nov- gorod, enligt hvilken gränsen skulle gå från Petäjoki i Savolax "norrut i hafvet", och hvarest med "hafvet" enligt O. S. Rydbergs utredning i denna sak utan tvif- vel menats Ishafvet i norr invid eller öster om Varanger- fjorden^ Denna uppfattning, att Sveriges landområde nådde oceanen i norr, och att Sverige där hade en kust- sträcka vid Nordhafvet, möter oss äfven i åtskilliga geo- grafiska skrifter från 1400- och 1500-talet. Hos Claudius Olavus är denna uppfattning visserligen ännu ganska oklar och förvirrad, i det han synes sammanblandat Ishafvet i norr med Bottenhafvet, men han säger likväl i sin be- skrifning öfver Norden på tal om Sverige: **Pars ejus septentrionalis in mari quieto extenditur", hvarvid han, som framgår af kartan i Nancy-handskriften (1427), med "mare quietum" menar hafvet norr om Skandinavien^; detta hafs fortsättning i väster kallas äfven betecknande nog "Nordhind bondh" d. v. s. Nordrbotn, Norrbotten. En klar och tydlig uppgift därom, att Sverige i norr sträckte sig till Ishafvets kust, finner man emellertid redan hos Matthias af Miechow (1517), som uttryckligen säger: "post Nugardiam ad Septentrionem est Suetia et Filandia usque in oceanum Septentrionis,^ ^ Ett ännu mera afgörande bevis lämnar Sigismund von Herberstein, hvil- ^ o. S. Rydberg, Sveriges traktater med främmande- makter, I, a. 473. '^ Ymer, 1891, a. 29. Jag kan icke biträda G. Storm, då han tolkar "mare quietum" hoa Claudiua Clavua som "okändt namn for Bottenhafvet". Namnet är tydligen den gamla lärda (klaaaiaka) benämningen för Ishafvet ("mare pigrum") och m. q. atår äfven i förbindelae med oceanen i väster. Ätt härvid delvia en förväxling ägt rum med Bottenhafvet invärkar icke på den sak, som här är i fråga. '^ GRYNi^EUs, Novua orbia Regiouum etc, Braail. 1532, a. 52é. 347 ken, som bekant, åren 1517 och 1526, vistades i Moskva och där haft tillfälle att inhämta närmare underrättelser om de geografiska förhållandena i yttersta Norden. Vid berättelsen om den färd, som ryska sändebudet Gregory Istoma samt dansken David Kock gjorde 1496 från Ryss- land förbi nordspetsen af Norge till Köpenhamn, säger han nämligen, att de reste från Dwina till Lapparnes land, därefter kommo de till ^' Nordpoden^ , som tillhörde Sve- rige, och först sedan detta kustland passerats, till Bart- hus (Vardehus)^ I öfverensstämmelse härmed står äfven Herbersteins yttrande : " Suetia . . . mari Baltheo dein Oceano, et eo quod nunc Glaciale appelamus, circumqua- que fere alluitur. " ^ Landshögheten öfver den kuststräcka, hvarom det här är fråga, tillhörde ursprungligen Norge, och blef genom 1326 års traktat mellan detta rike och Novgorod en del af det s. k. "fselledsdistriktet**, men un- der unionstiden torde Norges intressen i dessa trakter skjutits undan för svenskt inflytande, säkerligen grundadt på den i Nöteborgsfreden faststälda gränsen mot Nov- gorod, hvilken, som sagdt, skulle gå "norrut i hafvet". Norrbottens namn torde därför ha utsträckts ända till kusten i norr öster om Varangerfjord ; af detta skäl heter hafvet i nordväst om Skandinavien hos Olavus (1427) "Nordhind bondh", och af samma orsak är Nordhafvet eller Nö teborgstraktatens "Kajaeno more" i den tyska öfversättningen af 1487 års traktat återgifvet med "dat Nordenboddernsche haflf".^ Det var sålunda i öfverens- stämmelse med tidens uppfattning och äfven delvis i öfver- ensstämmelse med sakernas värkliga läge, som Olaus Magnus lät sitt Scricfinnia i norr gå ända till oceanens kust, och bestämde denna som yttersta punkten för sven- ska väldets utsträckning åt detta håll. För ett närmare angifvande af, huru långt Scric- finnia sträckte sig i söder, finnes en bestämd uppgift hos Olaus Magnus. Då nämligen denne uppger, att den flera } Herberstein, Rer. Moscovit. 1571, s. 117 — 118. * Anf. arb., s. 116. ^ Rydberg, Sveriges traktater, I, s. 473. 348 gånger förut omnämnda ^Ecclesia S, Åndrem^ var belägen i "yttersta Norrbotten", får man antaga, att Scricfinnias sydgräns enligt hans mening gick strax norr om nu va- rande Ofvertorneå, och att byn Pello eller Pele — (det längst i norr förekommande ortnamnet å Carta marina) — som är belägen vid Pentäsjokis utlopp i Torne-älf (i nuv. Ofvertorneå socken), tillhörde Scricfinnias område. Då Olaus sannolikt själf besökt denna by, hvilken säker- ligen då som nu hade finsk befolkning, är det egendom- ligt, att han icke med ett ord omnämner Finnarne i dessa trakter, utan antingen talar han om Lapparne (Lappones) eller beskrifver han dem enligt den lärda traditionen un- der namn af "skridfinnar" (Scricfinni). Redan Tacitus (i l:sta årh. e. Kr.) torde ha känt till Lapparne och beskrifvit dem under namnet "Fenni". Ordet skridfinnar (af skrida a skidum = gå på skidor) såsom namn på Lapparne förekommer, som förut är om- taladt, allraförst hos Procopius (Sxptdt'fivoi) och dennes samtida Jordanes. Benämningen "skridfinnar" trängde från Procopius och Jordanes fram till senare författare, och namnet återfinnes hos Paulus Diaconus i dennes " Scri- tobini" (8:de årh.), hvilken benämning — säger han — kommer af ett barbariskt ord, som betyder hoppa (a sali- endo); deras konst att hoppande göra språng (saltibus) på ett trä, böjdt liksom en båge, hjälpte dem att för- följa vilddjuren ^ Geografen från Ravenna och geografen Guido (9:de och 10:de årh.) nämna äfvenledes skridfin- narne ; konung Alfred i sin bearbetning af Orosii historia kallar dem "Scridefinnas", under det Ottar i sin resebe- rättelse till konungen användt namnet "Finnas". Adam af Bremen talar om "Scritefinni", boende på gränsen mellan de svenske och nordmännen i norr, och hvilkas hufvudort (caput) var Helsingland ^; men Saxo Grammati- cus förlägger deras hemvist så långt i norr som mellan Grandvicus och "meridianum pelagus", d. v. s. Botten- ^ De gestis Langobard. I, C. 5. ^ Deacriptio Aquil. Insular. XII. 349 hafvet. I denna östliga trakt — säger Saxo — bo " Skric- finni^ , ett folk, som nyttjar sällsynta fortskaflfningsmedel (inusitatis vehiculis) och med tillhjälp af dessa drager ut på jakt. Och intet fjäll är så högt att de icke på listiga omvägar uppnå spetsen af detsamma \ ^Ät skrika" var just det isländska uttrycket för hvad som på svenska hette "skrida" '\ och Saxo, som begagnade isländska källor för sin historia, skulle naturligtvis välja formen "Skricfinni" framför någon annan sådan. Ehuru Olaus Magnus anför både Jordanes' och Paulus Diaconus' berättelser om skridfinnarne och deras långt i norr belägna land^, visar likväl såväl själfva ordformen ^ Scricfinnia" j som läget af detta land å Carta marina — mellan Hvita sjön (Lacus albus) och Bottenhafvet — att han lånat denna del af sin geografi från Saxo Grammati- cus. Också klandrar han bestämdt de namnformer, som användts af de båda förstnämnda författarne — af Jor- danes "Erefennae", af Paulus Diaconus "Stritobini" — och framhåller Saxos benämning "Scricfinni" såsom den riktigare^. Äfven beskrifver Olaus med Saxos egna ord det listiga sätt, hvarpå skridfinnarne visste att med till- hjälp af sina träspjälor uppnå fjällens högsta spetsar^. Uppgifterna om Scricfinnarnes utomordentliga snabbhet, ^ Saxo G ram mat. ed P. E. Muller, Praefat., s. 10. ^ Jmfr Saxo Gram. ed. P. E. Muller, II, not. uber,, a. 35. ^ 01. Magn., Hist. I, C. 5. * "Erefennse, quas rectius dixisset Scricfinnos . . . Stritobinos, quos veriiis Scricfinnos appellasset." Hist. ibid. ° Saxo Grammat. ed. P. E. Muller, PrsBfat. a. 19: "Neque enim nlla adeo rupes prominet, quin ad ejus fastigium callida carsua ambage perveniat. Primo siquidem vallium profunda relinquens, acopulorum ra- dices tortuosa giratione perlabitur, sicque meatum crebrse declinationia obliquitate perflectrt, donec per siuuoaos callium anfractus destinatum loci cacumen exuperet." Olaus Magnus, Hist. I, C. 4: "Neque enim uUa rupes adeo prominet, quin ad eius fastigium callida cursus ambage per- veniant. Primo siquidem vallium profunda relinquentes, scopulorum ra- dices tortuosa gyratione perlabuntur: sicque meatum crebr® declinationis obliquitate pcrflectiint, donec per sinuosos colliam anfractus destinatum loci cacumen exuperet." 350 när de löpa på skidor, deras färdighet i trolldom och skicklighet i jakt samt uti konsten att flinkare än nå- got annat folk använda pil och båge, deras sed att strida med stora och breda pilar \ alla dessa uppgifter återfin- nas nästan ordagrannt hos Saxo, som berättar, dem om "Finni ultimi Septentrionis populi"^. Och uppe vid grän- sen mellan Finmarchia och Scricfinnia finnes, som förut är antydt, å Carta marina af bildad en strid mellan "Ten- gillus Bex Scricfinnorum" i spetsen för skidlöpare och ren- ryttare samt ^Argrimus Bex Helsingorum^ , hvars skaror flyende aflägsna sig åt öster; tiU denna teckning har Olaus i Opera breve fogat ett par rader upplysande text. Denna legend härstammar likaledes från Saxo, ehuru Olaus i någon mån förändrat densamma. Hos Saxo är det nämligen fråga om "Thengillus rex Finnimarchiae** och "Årngrimus pugil Sueticus" ^ — Helsingarne nämnas icke — och dessa beteckningar återfinnas äfven i Olaus* historia"^, ehuru de, som nämndt, lyda annorlunda på hans karta ^. Om skridfinnarnes skidlöpning och skidor berättar Olaus Magnus följande, som han sannolikt antingen själf iakttagit (i fråga om Lapparne) eller hört omtalas under sin nordliga resa. " De binda — säger han ^* — vid fötterna släta träspjälor (planis lignis), som framtill äro böjda som * Jmfr. Opera breve. 2 Saxo Grammat. ed. P. E. Muller, I, 1, s. 248 (Lib. V.): "Acer iidem telorum est usus. Non alia gens promptiore jaculandi peritia fruitur. Grandibua et latis sagittis dimicant. Incantationum studiis incumbunt; venationibus eallent.** * Saxo Gramm. ibid. Skidor torde likväl fordom ofta ha användts till krigsbruk i Skandinavien; med säkerhet begagnades de härtill af kon. Sverre och birkebenarne. * Hist. IV, C. 1. ^ Som af ofvanstående framgår torde man icke ur den Olaiska kartlegenden kunna draga någon som hälst slutsats hvarken rörande ut- sträckningen af benämningen Helsingland eller någon i forna tider hos Lapparne uppträdande "expansiv tendens", jmfr Siegmund Gijnther, Sit- znngsberichte der bölim. GesoUseh. der Wissensch. II, s. 35, not. 5. « Hist. I, C. 4. 351 en båge. Med tillhjälp af en staf (baculum), som de med handen föra än upp än ned än på sidan, fara de obehin- dradt fram öfver de höga snöfjällen. Spjälorna äro så inrättade, att den ena alltid är en fot längre än den an- dra efter männens eller kvinnornas olika längd, nämligen på det sätt, att om mannen eller kvinnan är 8 fot lång(!) måste den ena spjälan ha samma längd, men den andra \rara 9 fot. Träspjälorna äro på undre sidan beklädda xned det mjuka skinnet af en renkalf, och detta af flera orsaker : dels emedan de skola kunna löpa desto glattare öfver snöfälten och desto bättre kunna styras åt sidan "till undvikande af klyftor och branter, dels på det man jnå kunna gå uppför en sluttning och ej glida tillbaka, livilket hindras genom de som igelkottens taggar utstå- ende håren. Med dessa redskap färdas Skridfinnarne ofver de högsta fjäll och dalarnes djup, i synnerhet om 'vintern, alldenstund vid sommartid, då det äfven finnes snö, denna är så mjuk att spjälorna sjunka ned däruti.*' Angående Lapparnes skidor uppgifver Duben, att deras längd "uppgår till 6 fot eller mera, stundom är den ena något kortare än den andra, i Jämtland den ena 4, den andra 8 alnar lång(?)".^ En mängd uppgifter öf verensstämma därute, att man, som Olaus Magnus be- rättar, under skidan faster hårbeklädd renhud, så att håren vetta bakåt, på det man må kunna stiga uppför slutt- ningar utan att glida tillbaka. Enligt Nansens framställ- ning af skidans utvecklingshistoria synes den skinnklädda skidan ha varit dess äldsta form; den är spridd bland alla de sibiriska folken och synes där vara den mast använda ^, Hvad skidornas ömsesidiga längd beträffar, framhåller Ahlqvist, att den högra fotens skida skall vara kortare (ibland icke skinnklädd, då hon heter "golos**); detta är synnerligen fördelaktigt, ty med denna sparkar man sig fram, det är egentligen högra skidan, som heter "savek" på lappska, "sivakka" på finska. Den vänstra är längre, * G. v. DiJBEN, Lappland och Lapparne, s. 90. * Nansen, På skidor genom Grönland, s. 95. 352 starkare, på undre sidan rafflad, och vanligen gjord af björk eller tall; hon uppbär kroppens tyngd, på henne glider man^ Det förefaller som om denna form af skid- åkning, att med tillhjälp af den kortare skidan sparka sig franiy varit den hos Lapparne i äldre tider använda, enär man endast härigenom kan förklara Paulus Diaconus' be- rättelse, att skridfinnarne "hoppande göra språng" (hi a saliendo . . . ducunt; saltibus enira utentes . . .). Detta sätt att löpa på skidor har emellertid, att döma af Olaus Magnus uppgift, ännu på hans tid varit i bruk hos Lapp- arne. Ännu i dag är seden att ha den ena skidan kortare bibehållen i Osterdalen i Norge och i angränsande trakter, såsom i Dalarne (i Sverige), samt " tvifvelsutan äfven i Fin- land" ^, hvarvid högra skidan, kallad "andur"', ofta är skinnbeklädd, den vänstra däremot (den längre) naken. "Öndurr" 1. "andri", pl. "andrar" (nu "onder" eller "andor") torde nämligen egentligen varit den gammal- nordiska benämningen på den kortare skidan med under- lag af renhud eller sälskinn^. Ehuru Olaus Magnus' af- bildning af skidorna synes vara mindre riktig, äro likväl tvänne af de i bilden (Hist. I, C. 4) förekommande figu- rerna försedda med hvardera en lång (den vänstra) och en kort skida (den högra). Stafven är af ansenlig längd och har formen af ett spjut med skarp spets i den öfre ändan. Det kan förefalla egendomligt, att Olaus Magnus upptagit Scricfinnia och Scricfinni som. ett särskildt land och folk, då han i afseende på desses skidlöpning och jakt berättar ungefår alldeles detsamma om Lapparne ^ * Ahlqvist, De västfinska folkens kulturord, Helsingfors 1871, a. 114. ^ Nansen, anf. arb., s. 95, not. ^ Jmfr G. Storm, Monumenta historia Noryegiee, s. 82. * Hist. I, C. 25: "genus Lapponicum, quod pandis trabibus sive longis stipitibus plantis pedum afifixis, supra nives in vallibus ac monti- bus flexuoso ac arbitrario motu cursum prrecipitem dirigendo se transfert; . . . hic satis est dixisse, eos homines talem tamque celerem in percurren- dis cacuminibus nivosorum montium, etiam pro bravio, habere agilitatem, qualem vix reliqui planiaribus ac brevioribns innixi in plana et lubrica glacie pertingere valent." 353 (och Finmarkingarne) ^ Ja, han har till ock med i sin historia tvänne gånger återgifvit precis samma af bildning af Lappar stadda på jakt och gående på skidor ; men ena gången gäller den om " Scricfinni^ ^, andra gången om '^ Lappones^ ^ ; bilden förekommer i öfrigt äfven å Carta marina. Olaus har sålunda mycket väl vetat, att Lappar och "Scricfinni** voro ett och samma folk. Men att han detta oaktadt icke vågat att helt och hållet identifiera dessa båda, utan i sin geografi gifvit en särskild plats åt landet Scricfinnia och dess inbyggare, får endast och allenast tillskrifvas hans alltför stora auktoritetstro, och måste betraktas som en hufvudsakligen från Saxos geo- grafiska idekrets hämtad lärd tradition. "Finnar** torde ursprungligen varit den gemensamma benämningen för såväl Finnar som Lappar, hvilka senare, som vi ha sett, särskildt betecknades med namnet "skrid- finnar'*. När detta namn började komma ur bruk bland de germanske nordboarne, upptogs af dessa i stället den finska benämningen ''lappalainen'' (d. v. s. man från *lappi** eller ödebygden) under formen Lapp och Lappar. Namnet förekommer först i den s. k. Flatöboken, i Fun- dinn Noregr samt hos Saxo, som talar om "utraqueLap- pise" ^. Sedermera blir detta namn tämligen vanligt, och finner äfven vägen in uti den egentliga geografiska litte- raturen; så har Claudius Olavus på sin karta 1427 nam- nen "findhlappi" och "Wildhlappelandi", hvilka benäm- ningar sedermera under mer eller mindre olika former träffas å kartorna från 1400- och 1500-talet. Bröderna Magnus stå emellertid äfven härvidlag under inflytande af Saxo, hvars "utraque Lappise" återfinnes i Johannes Magnus' geografiska öfversikt "de situ Scandi^e" och äf- venledes går igen hos brodern Olaus. Denne förlägger nämligen Lappia söder om Finmarchia och Scricfinnia, men delar det i tvänne delar, Lappia occidentalis eller > Jmfr Opera breve. ^ gjgt i q 5 3 Hist. IV, C. 12. Lap- parnc kallas äfven Lappouienses och Lappomanni, * Saxo Gramm., ed. P. E. Muller, I, 1, s. 2él (L. V). 23 354 •« Västerlappland, samt Lappia orientalis eller Osterlappland. Det förra namnet finnes å Carta marina utsatt väster om den stora sjön Lulatresck i "Lappska bergen", det senare träffas på andra sidan Bottenhafvet invid kusten söder om Chi7n eller Kemi, och torde motsvara norra delen af nuvarande Österbotten eller Uleåborgs län samt möjligen de sydligaste delarne af Kemi lappmark. Under det Vä- sterlappland enligt Olaus Magnus' mening väl ingenstädes nådde till kusten, hvarifrån det utestängdes genom Bot- tenlandskapen (Västerbotten och Norrbotten), synes där- emot Österlappland delvis ha uppfattats såsom ett kust- land, hvilket som en kil trängde sig emellan Norrbotten och Österbotten. Att Västerlappland ansågs vara huf- vudlandet af de båda, torde framgå af den på ett ställe i Olaus' historia om detta land begagnade benämningen Lapponia magna eller Storlappland \ Bägge de lappska landen ansågos likväl vara mycket vidsträckta områden ^. Kan man ur Olaus Magnus' uppgifter om Lapparne hämta några säkra upplysningar angående detta folks geo- grafiska utbredning på hans tid? Denna fråga, som i åt- skilliga afseenden torde kunna besvaras jakande, fordrar likväl en närmare utredning. Börjar man med Norge, är den sydligaste punkt, där man hos Olaus Magnus fin- ner någon antydning om tillvaron af Lappar, belägen strax öster om "Scongen", hvarest i närheten af nuva- rande Ofoten- eller Vaags-fjordarne å Carta marina finnes utsatt "domus Bircarorum" . Därefter omtalar Olaus ett vid Norska oceanens yttersta kust (i Finmarchia) i jord- kulor boende folk^, som icke kan vara något annat än Lapparne. Öster eller nordost om Vardahus har han å Carta marina afbildat Lappar, som med stenkastning an- falla ett mot stranden styrande fartyg; likaså låter han, som förut är visadt, skridfinnarnes (eller Lapparnes) land sträcka sig till Ishafvets kust öster om Vardahus intill svenska väldets gräns, men äfven öster om denna punkt ^ Hist. XVII, C. 26. 2 juifj. Opera breve. 3 Hist. IV, C. 2. 355 (på den s. k. Murmanska kusten) visa de å kartan afteck- nade lapptälten tillvaron af Lappar. Byteshandel mellan Lappar och Ryssar är å kartan återgifven i närheten af nordvästra hörnet af den stora sjön Lacus albus, hvilken, som jag sedermera skall uppvisa, måste vara identisk med Kandalaksviken af Hvita hafvet; det uppgifves äfven i Olaus' historia alldeles bestäradt, att Lapparne bodde inemot "Lacus albus" i yttersta Norden ^ Deras utbred- ning söder och sydväst härom torde vara angifven genom läget af Lappia orientalis, alltså ända till kusten af Bot- tenhafvet söder om Kemi, sålunda i ungefär samma trakt, omkring Kemiträsk och utefter Kemi-älf, där enligt Å. J. Sjögren Lappar ännu i slutet af 1500- och början af 1600- talet voro tämligen talrikt bosatta och sedan gammalt hade fiskeprivilegier ^. Att de äfven ströfvat ända ned till kusten, som Österlapplands läge angifver, torde vara så mycket säkrare, som Olaus uppräknar Lappar bland de folk, hvilka i stort antal brukade besöka Torne handelsplats; Lappar kommo dit, uppgifves det, med båtar och renar ^. Får man döma af den invid Urna, och en plats där- intill kallad Benaval (renvall?), å kartan utsatta bilden af en ren, som mjölkas (hvilken bild äfven är intagen i Olaus' historia)^, skulle Lapparne sålunda åt detta håll ha träffats i sydöstra delen af nuvarande Åsele lappmark eller möjligen längre ned vid kusten omkring Ume. Att Olaus Magnus vid sin skildring af vägen från Jämtland öfver fjällen till Norge icke med ett ord omnämner Lap- parne, har man ansett som ett bevis bland andra därför, att dessa ännu på hans tid icke funnits i den af honom genomresta delen af Jämtland^. Det sannolikaste är äf- ven, att så varit förhållandet, enär Lappar i Jämtland första gången omtalas i fogderäkenskaperna från 1564 > Hist. IV, c. 3. * And. Joh. Sjögren, Anteckningar om församlingarne i Kemi lapp- mark, Helsingfors 1828, a. 20 o. flf. » Hist. XX, C. 1. * Hist. XVII, C. 27. ^ Jmfr Yngvar Nielsen, i Norske geografiske Selskabs Aarbog, 1893. 356 såsom hållande till på "Harcara fjäll** ^ (säkerligen iden- tiskt med Hartkjölen mellan Ström och Hotagens ka- pell); men det förtjänar likväl anmärkas, att å den i Olaus' historia förekommande teckning^, som motsvarar o kartbilden norr om "Skarsa möns" (Areskutan) på den norska sidan, finnes bland andra människofigurer äfven en mindre sådan, löpande på skidor, hvilken säkerligen föreställer en flyende Lapp och möjligen kan tyda på tillvaron af Lappar i dessa trakter vid tiden för Olaus Magnus' nordliga resa, sålunda börj. af 1500-talet. I alla händelser är det synnerligen beaktansvärdt, när Olaus omnämner, att han 1518, således vid den tid, då han på sin resa sannolikt åtminstone ej hunnit längre norrut än till mellersta Norrland (Medelpad och södra Ångermanland), åsett, huru Lapparne öfvade sig i båg- skjutning ''i deras eget land" (in terris eorum)^. Kan- hända har Olaus redan detta år framträngt så långt i norr som till Lapparne i Ångermanland (skogslapparne i Anundsjö socken), till Ume eller till Lappmarkerna vä- ster därom, eller skulle uppgiften måhända ha gällt Lap- par i Norge? Härpå kan icke gifvas något bestämdt svar. En annan "etnologisk gåta" torde böra nämnas i detta sammanhang. Olaus Magnus berättar nämligen, att i Medelpad större delen af befolkningen kallades ^Hu- ner^ (provincia Middelpadensis, ubi fere maior pars virorum Huni nomine appellantur) ^. Med namnet Huner eller Hun- ner förstod man enligt EuROPiEus " tvif velsutan under folkvandringen, och äfven under en längre tid därefter, alla de finsk-ugriska folkstammar, som utbredde sig från Wolga och Don ända till Ishafvets kust" ^. Man är i första hand frestad till det antagandet, att Olaus Magnus med sina Huner afsett en redan på hans tid befintlig finsk * Enligt meddelande af Dr. K. B. Wiklund. I trakten omkring Frostviken synes däremot Lapparnes förekomst vara äldre. 2 Hist. II, C. 15. 3 Hist. IV, C. 11. * Hist. II, C. 18. ^ A. J. Europ;eus, Något om Hunner och Finnar, Aarb0ger for Nord. Oldkyndigh. og Hist. 1866, s. 232. 357 koloni i Medelpad, men då af P. Nordmanns undersök- ningar i detta ämne med bestämd visshet framgått, att Finnarne i mellersta Sverige icke dit invandrat förrän tidigast i slutet af 16:de och början af J7:de århundra- det \ återstår endast och allenast den möjligheten, att i Medelpad förefunnits en äldre (måhända med svenska ny- byggare uppblandad) lappsk befolkning, åt hvilken Olaus Magnus i brist på en bättre benämning gifvit ett lärdt namn, nämligen Huner. Angående Lapparnes etnografi lämnar Olaus Magnus utförliga och noggranna upplysningar. En förträfflig före- gångare i skildringen af nämnda nomadfolks lefnadssätt, seder och bruk hade han haft i Jakob Ziegler, som i sitt geografiska arbete öfver Skandinavien gifvit en för sin tid uttömmande framställning af detta ämne, byggd på uppgifter af de båda svenskarne Petrus Magni och Johannes Magnus. Af den senares anteckningar eller, hvilket är mera sannolikt, af Zieglers egen beskrifning har Olaus Magnus flitigt begagnat sig; på fiera ställen återgif\'^er han nämligen Zieglers yttranden nästan allde- les ordagrannt. Därjämte har han äfven gjort egna rön och iakttagelser samt inhämtat upplysningar i första hand under sin nordliga resa. Hans redogörelse för Lapparnes etnografi är i de fiästa afseenden synnerligen tillförlitlig och har äfven bekräftats af senare forskare på detta om- råde. Olaus Magnus nämner vid sina skildringar icke alltid Lapparnes namn, men det är icke svårt att igen- känna alla för detta folk typiska och karaktäristiska drag; materialet är äfven hopsamladt från nästan hela det af Olaus angifna området for Lapparnes utbredning. Innan jag går närmare in på Olaus Magnus' fram- ställning af Lapparnes etnografi, vill jag här i hufvud- drag redogöra för Birkarlarne och deras värksamhet samt de notiser därom, h vilka äro att finna hos Olaus Magnus. Då det af helt naturliga skäl mötte svårigheter för den svenska styrelsen att öfver de vandrande Lappstammarne ^ P. NoRDMANN, Finnarne i meUersta Sverige. 358 i norr ^ utöfva samma myndighet som öfver bofasta under- såtar, hade man redan tidigt tillgripit samma utväg, som de norska konungarne förut användt, nämligen den, att i stället för att direkt beskatta Lapparne fordra en viss af gift af de köpmän, som med dem drefvo handel. Bir- karlarnes rättigheter omtalas år 1328 såsom af gammalt erkända, men äldre handlingar därom äro hittills icke kända. På grund af Scheffers efter Burstjus' antecknin- gar från 1600-talet anförda utsago', antager Porthan, att Birkarlarnes ställning till Lapparne blifvit ordnad genom ett stadgande af kon. Magnus Ladulås år 1277 ^, och O. S. Rydberg anser äfven troligt*, att någon hand- ling af nämnda tid och innehåll värkligen funnits, ehuru ingenting med visshet därom kan sägas; H. Hildebrand anser på grund af arkeologiska skäl, att Birkarle-institu- tionen är vida äldre ^. Desse resande köpmän kallades emellertid "Lappe- farare" eller, som redan nämndt, Birkarlar. Scheffer^ och Porthan^ ha velat ställa deras namn i förbindelse med Birkala socken i Satakunda, och enligt denna me- ning skulle de hufvudsakligen varit Finnar. Det är också ganska möjligt, att Birkarlarne i Birkala haft en uppe- hållsort eller ett faktori på finska sidan, men starkast utveckladt förekommer enligt urkunderna birkarleväsen- det likväl i Sverige, och sannolikt var också största delen af desse köpmän af svensk börd, Helsingar; namnet Bir- karl torde böra uttydas som birk-karl (d. v. s. handelsman) * Genom gränstraktaten af 1273 mellan Sverige och Norge fast- stäldes de svenska Lappmarkernas gräns i väster att utgöra Kölens bergs- rygg, sålunda ungefär den nuvarande gränsen. Genom Nöteborgsfreden 1323 fick Sverige, som vi ha sett, anspråk på områdena "norrut till haf- vet", d. v. s. Ishafvet. Se O. S. Rydberg, Sveriges traktar, I. ^ JoH, ScHEPFER, Lapponia, Francof. 1673, s. 151 o. flf. 3 H. G. Porthan, De Bircalis, Åbo 1786, II, 1789. (Skrifter i ur- val, 4.) * O. S, Rydberg, anf. arb., I, s. 261. ^ H. Hildebrand, Sveriges medeltid, I, 3, s. 309 o. flf. ^ Anf. st. ^ Anf. arb. 359 af samma stam birk-, bjark-, bjairk- som i Birka. Be- visligen har äfven en stor del af Österbotten eller Kors- holms län koloniserats väster- och norrifrån genom svenske nybyggare i Väster- och Norrbotten. Här tog nämligen Birkarlarnes värksamhet sin början med anläggandet af nybyggen och faktorier vid älfvarnes utlopp i Pite, Lule och Torne. De slogo under sig laxfiskena, idkade jakt och renskötsel och äfven på ett och annat ställe jord- bruk. De voro sålunda icke egentliga nomader, utan handelsidkande nybyggare, men skatterätten öfver Lap- parne var ursprungligen icke territoriell, utan följde de olika lappstammarne ^ ; Birkarlarne sades ^hafva* eller "äga** Lappar^. På detta sätt kunde Birkarlarne ut- sträcka sina öfverhöghetsrättigheter mot väster och norr, ja ända till halfön Kola. Först mot slutet af kon. Gustaf I:s regering torde Birkarlarnes herravälde öfver lapp- markerna ha upphört, enär konungen då lät uppbära lappskatten genom sina fogdar, under det Birkarlarne tills vidare behöllo sina handelsrättigheter^. Olaus Magnus' namn på Birkarlarne är Bircarli, Bircari, Berkara och Bergchara, som han uttyder "herrar öfver bergen* eller * bergens män* (viri montium)^. De förekomma enligt hans framställning ingenstädes i Fin- land, utan han förlägger deras uppehållsorter väster och öster om Lule träsk, sålunda djupt inne i svenska Lapp- marken; mellan Pite och Skellefte älfvar har han å sin karta uppritat deras tält, som, betecknande nog, är af en annan typ än den tältform han angifver för Lapparne. * Jmfr Styffe. Skandinavien under anionstiden, 8. 300 och not 4, där kon. Gustaf La bref af d. 20 Hept. 1551, livari Birkarlarne» anupråk utsträckes till en territorialhöghet, anforeH. * Jmfr G. v. DUBEX, anf. arb., m. 420. ' PoKTHAX, anf. arb., Hildebka.vu, anf. arb., I, a, h. 312. * Jmfr Carta marina, Opera breve oeb Hiwt. IV, C. 5. I^e öfriga kartkommentarerna ha, Aaslegnnj^ der neaen Mappen eie. (1539): '*birg- herren**; latinska komm. (1567): "domini Alpium" ; den tyska (FicklerH 1567): "Burgherren* eller **Burgkärlen**. Jmfr Kristiania Vidensk. Sel- skabs Forhandl. N:o 15, a. 8, not 2 (Bkex.vek). 360 Därjämte låter han Birkarlar uppehålla sig invid och på andra sidan norska gränsen, nämligen, som jag förut om- nämnt, i norra delen af Hälogaland ungefär öster om nu- varande Of otenf jorden, hvarest han angifver deras block- hus jämte inskrifterna ^domus Bircarormn" och "capitanei Bircarorum^ . Att döma af de tältbilder (af en liknande typ som det vid Luleträsk uppritade tältet), hvilka före- komma något längre i norr vid Vaagsfjorden (Vandvad) och uppe i Finmarken strax invid Vardehus, torde Olaus äfven på dessa ställen velat angifva förekomsten af Bir- karlar. Att detta ingalunda innebär någon orimlighet framgår däraf, att, som nyss framhållits, Birkekarlarnes skatterätt följde de vandrande lappstammarne ; också fin- nas intyg därom, att denna skatterätt understundom ut- sträcktes så långt i väster (och norr) som till Väster- hafvet eller Norska oceanen ^ Olaus uppgifver äfven, att Birkarlarne brukade ägna sig åt tämjandet af renar ^, och att de kunde underhålla hjordar af sådana, uppgående till 400 — 500 individer^. De voro — säger han — ett slags föreståndare (prce- sides) eller höfdingar (capitanei) öfver Lapparne, hvilka till dem som tribut erlade (pendunt) dyrbara skinn samt fisk ''tam vice tributorum Regi Suetiae pendenda, quam propria liberalitate donata" *. Birkarlarne kändes igen bland alla andra därigenom, att de voro klädda i röd dräkt (rubeo vestitu induti). Denna uppgift — lik- som äfven delvis den föregående — torde härskrifva sig * Skand. Handl. XXIX; 32—35 (tvänne bref af år 1497). Jmfr Styppe, anf. arb., s. 300. ^ Jmfr Opera breve. ^ Jmfr Åuslegung (anf. st.), de lat. ooh tyska komment. af 1567. * Hist, IV, C. 5. Att Olaus velat framställa förhållandet mellan Lappar och Bh'karlar såsom tämligen godt, torde framgå såväl af ofvan anförda ord som af uttrycket (om Birkarlarne): "PrsBsides venerantur'* . (Ibid.) Angående tributen heter det äfven hos Ziegler (Geogr. Sekt. Tidskr. I, 2, 8. 15): "Pendit (se. gens Laponum) tributum preciösas ferarum pelles**. Birkarlarnes skatt till kon. erlades i gråskinn (ekorrskinn) och mårdskinu, jmfr Styppe. anf. arb., s. 301. 361 från Ziegler, som 1532 berättade, att Lapparne "på egen hand välja en höfding (pnesideni eligunt), som de kalla konung, men svenske konungen ger honom makt att styra. Han bär röda kläder, konungadömets insignier**. Schö- NiNG och, efter honom, G. v. Duben förmodar, att den röda dräkten burits af Birkarlarne för att helt enkelt efterlikna de dansk norska fogdarne^ Det var icke allenast Sverige, som tog tribut af Lapparne, utan desse måste, som Olaus Magnus uppgif- ver-, betala lika stor skatt äfven till konungen af Norge och till Moskoviternas furste. Om detta missförhållande yttrar v. Duben ^: "Den uppmärksamhet, som i slutet af 1500- och i början af 1600-talet ägnades Lapparne från de tre grannrikena där uppe, var en af de bittraste källor till lidande. Vissa näjders Lappar måste traktatsenligt årligen skatta till tre land, andra till två; på några håll gjordes anspråk på skatt af två eller tre, utan att något därom var bestämdt. I alla dessa fall råkade de rädde och okrigiske Lapparne i en obehaglig mellanhand, ur hvilken ingen deras list förmådde rädda dem. Sin plikt likmätigt tvungo fogdarne distriktens Lappar att lämna skatt först till det ena, sedan till det an dra riket" ; var skatterätten tvistig, så icke blott indrefvos skatterna af fogden 2 och 3, utan därtill måste Lapparne plikta "för det de betalat skatt till fogden n:o 1, hvilken en- ligt officiella åsikter hos de öfriga landens fogdar icke haft rätt till sådan skatt". Duben anger emellertid upp- komsten af denna sakernas oordning, om man så får säga, ^ Gerh. Scuöning, Forsög til de nordiske Ländes, saBrdeles Norges, gamle Geografi, Kbhn 1751, s. 125, not y. G. von Duben, anf. arb., s. 421. Afven Scheffer, anf. arb., s. 154 o. följ., omnämner efter Ziegler och Olaus Magnus Birkarlarnes "röda dräkt" och gör följande slutled- ning: "Fuerunt ergo Birkarli seu Birkali alii Tornenses, alii Pithenses, alii Luhlenses, ex quibus Lappones Pithenses suum, Luhlenses suum et Tornenses suum deinde habuere praefectum, quem vocarunt Begem, ru- bra ornatum veste in signum potestatis, idque usque ad Gustavi Primi tempora ...**. 2 Hist. IV, C. 5. 3 VON Duben, anf. arb., s. 434. 362 åtminstone ett århundrade för sent; förhållandena torde redan under 1400-talet ha varit sådana, att Lapparne måste betala skatt till alla tre rikena, och redan fast- ställandet af ett «fa)lledsdistrikt" (början af 1300-talet) tyder på den regim, som med anledning däraf var att vänta. Olaus Magnus' uppgift måste i alla händelser se- nast anses gälla tillståndet i slutet af 1400- och början af 1500-talet, sålunda en tid, som ligger åtskilligt längre tillbaka än den, om h vilken Duben antog, att den varit första vitnet till Lapparnes ogynsamma skatteförhållan- den i Lappmarkerna. Den vanliga indelningen af de svenske Lapparne i fisklappar, skogslappar och fjäll-lappar kommer visser- ligen icke direkt till användning af Olaus Magnus, men då han omnämner de Lappar, som nästan uteslutande lefde af fiske eller jakt\ jämte renskötande Lappar^, och äfven på ett ställe värkligen omtalar skogslappar (syl- vestres Lappones)^, synes man kunna antaga, att han vetat skilja på de i anseende till sysselsättning och lef- nadsförhållanden olika slagen af Lappar. Han berättar äfven om de östliga Lapparne (in emot Lacus albus), att de om vintern vistades invid vattendragen (ad ripas aqua- rum), men om sommaren på olika ställen i skogiga trak- ter (inter frutices arborum et opaca loca variata sta- tione) *. Lapparne voro ett folk af vanligen mycket liten växt; deras kvinnor finner Olaus vackra "ea potissimum causa, quod candore et rubedine opificio natura3 prsecipuo formosiores habentur, nec fucum sciunt aut scire volunt, etiam si venustatem eisdem natura negasset" ^ De voro ett fredligt folk och inläto sig icke i strid hvarken med sina grannar eller med längre aflägsna folk, så vida de ej tvungos därtill af den hårdaste orättvisa (gravi in- iuria), då de använde såväl vapen som besvärjningar och trollmedel mot sina ovänner^. Den legend- Olaus Magnus ^ Jmfr Hi8t. IV, C. 5, 12 m. fl. ^ j^f^. g^gt xVII. C. 26—30. 3 Hist. IV, C. 4. * Hist. IV, C. 3. ^ Hist. IV, C. 11. 6 Hist. IV, C. 5. 363 anför om ** vilde män" vid kusterna i norr, som nattetid öfverföUo dit anländande sjöfarare och endast kunde skrämmas bort genom upptända eldar \ torde likväl syfta på någon om Lapparne berättad legend. Angående renen och detta djurs användning af Lap- parne omnämner Olaus både vildrenen, som var föremål för jakt, och den tama renen'-; djurets utseende och lef- nadssätt (dess näring af renmossa) omtalas likaledes "^ Några af Lapparne kunde enligt hans uppgift äga 10, 15, 30, 70, 400 — 500 renar (torde äfven ha galt om Birkarlarne, se föreg.), men dessa siffror synas åtminstone efter nyare tiders erfarenhet vara alltför lågt tilltagna, enligt v. DiJBENs undersökning af denna fråga; antalet renar, som är o en enda mans egendom, växla mellan 50 och 8,000^. Renarne, säger Olaus vidare, drefvos till och från betesmarkerna af herdar och instängdes äfven i "stall" (stahulis clauduntur) ^\ hvarmed säkerligen menas de inhägnader, renvallar (lapp. sjaljo), eller i skogsbyg- den värkligen omhägnade gårdar (lapp. kerda) med por- tar, i hvilka renarne sammandrifvas för mjölkning ^, ehuru Olaus uppger, att instängningen skedde för vargarnes skull. Lapparne använde mjölken till dagligt behof och tillredde äfven ost^, vasslan (serum) begagnades till dryck; sedan renen slaktats kunde man använda huden till klä- der och fällar, sadlar, säckar och pungar, vidare ben och horn till bågar och armborst samt senorna till beredning af tråd. Köttet var välsmakande, och äfven hofvarne eller klöfvarne samt håret kommo till nytta ^. Renen begagnades äfven som dragare. Olaus om- talar de brukliga seldonen "instrumenta cornibus pectori- que imposita Rancha ett Locha (loka) patrio sermone vo- cantur" ^, samt berättar, att renarne spändes för kärror » Jmfr Opera breve. ^ jjig^. XVII, C. 28. ^ Hist. XVII, C. 26. -» v. DiJBEN, anf. arb,, a. 77 o. flf. ^ Hist. XVII, C. 27, ^ v. DUBEN, anf. arb., s. 74. ' Jmfr Opera breve. 8 Hiat. XVII, C. 30. » Hist. XVII, C. 26. 364 (carri) eller vagnar (redae, currus, plaustra) ^ ; enligt teck- ningen å Carta marina användes renen äfven till ridt. Ingendera af dessa bruk torde emellertid någonsin ha före- kommit; ridten tillägges på ett fantastiskt sätt skrid- finnarnes krigsmän, och berättelsen om renkörslor för vagn (currus) eller kärra (carrus) torde säkerligen ha uppkommit genom en missuppfattning af den lappska be- nämningen för det hos dem vanligaste åkdonet "kerres^ (liknande sv. ord. ^kärra^), som är namnet på den helt och hållet öppna släden, i motsats till den mindre till hälften med skinn täckta "pulkan"^. Denna beskrifves äfven af Olaus Magnus på ett i det hela alldeles riktigt sätt; pulkan, som var ett synnerligen snabbt fortskaflfnings- medel under vintern, var, säger Olaus, framtill tillspetsad som en sko (instar calceorum cuneata) för att kunna ge- nomtränga snön^. I flera afbildningar har han återgifvit den medelst en dragrem af renen dragna halftäckta pul- kan, i h vilken en Lapp står eller sitter, körande renen med körremmen*' Olaus omnämner äfven lastfordon (oneraria vehicula)^, hvarvid man (utom "kerres") i första hand äfven har att tänka på den så kallade ''låkkeh^, en slags heltäckt släda med lucka på taket och lås; denna släde "begagnas dels såsom ett visthus, alltid fär- digt till flyttning, dels till förvaringsrum för småsaker och dyrbarheter, dem man måste föra med sig men icke dagligen begagnar" ^. När Olaus omtalar, att Lapparne begagnade sina vagnar (plaustra) som hus^, torde han möjligen ha åsyftat dessa förrådsslädar. Jakt och fiske utgjorde Lapparnes hufvudsysselsätt- ningar. Såsom de förnämsta jaktvapnen angifver Olaus 1 Jmfr Opera breve samt Hiat. XVII, C. 28. Uttrycket "carri" förekommer IV, C. 11. 2 Jmfr v. DiJBEN, anf. arb., e. 103 o. följ. 3 HiPt. XI, C. 37. * Jmfr Carta marina, Hiat. XI, C. 37, XVII, C. 29. 5 Hist. XI, C. 37. ^ v. DiJBEN, anf. arb., s. 103. 7 Hist. IV, C. 3. 365 Magnus spjutet (lancea), som var försedt med "en liten skarp spets på ömse sidor** (antrorsum retrorsumque) ^ d. v. s. — att döma af den härtill hörande bilden — en i spjutets ända befintlig mindre tvärstång, förmodligen afsedd att hindra spjutet tränga för långt in i djurets (björnens eller vargens) kropp; samt vidare, det egent- liga hufvudvapnet, pil och båge. Det nyssnämnda jakt- spjutet synes enligt Olaus' uppgift ha varit användt en- dast i det östligaste Lappland^, och märkligt är, att det ännu in i vårt århundrade tämligen allmänt varit i bruk hos Finnarne för björnjakt. Det har väl ursprungligen användts icke blott mot björn och varg utan äfven vid jakt på elg och ren. Enligt en uppgift har för icke så längesedan ännu träffats spjut af nämnda slag i det nord- ligaste Skandinavien^. Eljest begagna ännu idag Lap- parne vid jakt på björn och varg ett annat slags spjut, nämligen den spetsiga skidstafven eller skidstången (utan tvärstång) ^; ett sådant spjut har Olaus också afbildat i sin historia^. Pilbågen synes ha varit uteslutande en så kallad handbåge, bestående endast af båge och sträng utan kolf (sålunda icke armborst), och enligt Olaus voro Lapparne synnerligen förfarne i skjutkonsten med båge och pil. Såväl män som kvinnor uppfostrades till skick- liga jägare redan från unga år och blefvo så säkra på öga och hand, att de på ganska långt afstånd kunde träffa ett mindre föremål, såsom ett mynt eller en nål (acus). Man anstälde målskjutningar, h varvid de unga gossarne uppmuntrades med gåfvor af nya bågar eller af en hvit gördel (candidus cingulus), som var mycket om- tyckt; flickorna fingo ett linnekläde (linea vestis)^. Jakten företogs på skidor \ med hvilka Lapparne snabbt ilade fram öfver snöfälten, och i jakten deltogo ' Hist. IV, C. 3. 2 Hist. ibid. ^ Jmfr Retzius, Finland i Nordiska museet (Bidrag till vår odlings häfder), Sthm 1881, s. 44. * Jmfr v. Dlben, anf. arb., s. 82, Retzius, anf. st. 5 Hist. I, C. 4, IV, C. 12 (samma bild). « Hist. IV, C. 11. ' Jmfr Opera breve, Hist. I, C. 25, IV, C. 12, XVII, C. 29. 366 både män och kvinnor ("solutis crinibus"), detta emedan mängden af villebråd var så stor, att männen ensamma ej räckte till för jakten. Kvinnorna jagade med lika stor djärfhet som männen, men mannen fördelade jaktbytet; han bestämde, hvilka delar skulle sättas på spettet för stekning, hur mycket man skulle behålla för egen räk- ning och hur mycket man borde lämna åt grannarne^ Jakten på fågel bedrefs i synnerhet ifrigt ; i de vidsträckta ödemarkerna fans det godt om sådant vildt. Den mju- kare fjädern användes till sofbäddar, den hårdare till väf- nader (texturis) af senor^; fågelskinnen begagnades till betäckning af hufvudet^. Köttet af villebråden förtärdes vanligen stekt*, och för att få större lycka på jakten brukade Lapparne dricka djurens blod^. På älfvarne färdades Lapparne i aflånga, lätta båtar , förfärdigade af tunna gran- eller furuklyftor, hvilka sam- manbundos af vidjor och rottågor eller af hopvridna djur- senor, i synnerhet tagna af renen. Dessa senor brukade i stället för blånor beredas till tråd eller snören ; de tänj- des ut, renades och torkades i luften samt surrades sedan om båtklyftorna. Därefter beströk man båten med tjära och nitade den både in- och utvändigt med tränaglar ^. ^ Andra och senare författare framhålla likväl, att kvinnorna voro afakilda såväl från jakten som jaktbytet. Så berättar Ziegler (Schondia, Geogr. Sekt. Tidskr. I, 2, s. 13): "En kvinna får ej gå ut ur tältet ge- nom samma dörr, genom hvilken mannen den dagen gått på jakt; ej häller får bon med handen vidröra jaktbytet, utan mannen räcker henne på ett spett (veru prsefixum) hennes andel af köttet"; Olaus Magnus har, som af ofvanstående framgår, en annan berättelse om bytets utdelning. ScHEFFER, Lapponia, s. 227 förtäljer (efter Hildebrands öfvers.): "När Lappen går på jakt, träder han icke ut genom den vanliga dörren på kåtan, utan genom den bakre, som kallas posse, antagligen för kvinnornas skull, hvilkas möte anses olycksbringande för jägaren." Samme författare berättar, s. 237, att ingen kvinna fick komma in i den kåta, där björnen kokades; två Lappar buro till kvinnorna deras andel. 2 Hist. IV, C. 12. 3 Hiat jy^ q 3 ^ Hist. IV, C. 12. 5 Hiat. III, C. 2. ® Hist IV, C. 10. Ziegler (anf. st.) säger om Lapparne: "Navigiis utuntur nullis clavis, sed nervis et viminibus compaginatis". 367 Sådana båtar, som Olaus beskrifver, finnas numera icke i Pite eller Lule lappmarker, men träffas däremot all- mänt i de finska och ryska ^ Fiske var ett af Lappar- nes viktigaste näringsfång, och fisk utgjorde jämte kött och tallmärg ^ deras föda; bröd kände de icke tilP. Lapparne idkade äfven byteshandel (med Birkar- larne), och Olaus berättar på ett ställe^, att man med renskjuts fraktade fordon (currus, d. v. s. "kerres"), tungt lastade med pälsvärk, tyger och skinn, öfver till Norge; egendomligt nog uppgifver han tillika, att kör- svennerna på dessa färder kallades Qvenar ("qui his cur- ribus prsefecti sunt vulgari gentis nomine Quenar appel- lantur")^. Säkerligen syftar denna uppgift på Birkarlar- nes handelsresor (märk frakten af tyger "res pannorum"), och det torde vara mycket möjligt, att de härvid bru- kade taga Finnar eller Kväner i sin tjänst. Ziegler hade uppgifvit, att renen förspänd ett åkdon kunde till- ryggalägga en väglängd af 150,000 steg eller 30 schaener^, och Olaus återger i sammanhang med berättelsen om han- delsfärderna till Norge denna uppgift; renarne kunde, säger han, vissa dagar springa 150,000 steg eller 30 ty- ska eller götiska miP. Denna uppgift synes vara be- tydligt öfverdrifven, i synnerhet om man betänker, att renarne här drogo lastade slädar; med en god kör-ren kan Lappen färdas (utan last eller packning) 6 a 7 mil på en dag, understundom 12, och detta torde vara maximum ^. Hvad i öfrigt Lapparnes byteshandel beträffar, hade redan Paulus Jovius (1525) berättat såsom något an- märkningsvärdt, att denna handel från Lapparnes sida skedde på god tro, och utan att de köpslående ens sågo 1 VON DuBEN, aiif. arb., s. 93 (efter Daa, Skizzer fra Lapland, Karelstranden og Finland, Kra 1870). 2 Hist. XII, C. 4. 3 Jmfr Hist. IV, C. 3. Olaus kallar liksom Ziegler Lapparnc for "ictyophager". * Hist. XVII, C. 28. 5 Hist. ibid. » Anf. st., s. 15. ^ Hist. XVII, C. 28. ® Jmfr v. Duben, anf. arb., s. 110. 368 hvarandra, då varorna helt enkelt lämnades kvar och sedermera det utbytta afhämtades. Han säger ^ : " Ii can- didissimas pelles, quas Armelinas ^ vocamus cum varii generis mercimoniis permutant, sic tamen, ut omne mer- catorum eolloquium conspectumque defugiant, adeo ut mutua rerum venalium collatione facta et relictis medio in loco pellibus cum absentibus et ignotis syncerissima fide permutationes transigantur. " Något liknande anför äfven ZiEGLER^, som framhåller, att Lapparne *'drifva handel medelst byte och penningar blott med ömsesidigt samtycke och utan samtal (nuUo sermone communicato), icke på grund af någon klen begåfning eller ohyfsade seder (non propter ingenii inopiam et mores brutos), utan emedan de hafva ett eget språk, som grannarne icke för- stå^. Med Zieglers egna ord berättar Olaus samma sak, dock säger han, att de handlade utan penningar: "^com- mercia rerum absque pecunia bonse et fideli permutatione inha3rentes mutuo consensu nuUo communicato sermone, quia gens multiplex est, fideliter agunt; non propter ingenii inopiam et barbaros mores, sed quod linguam habeant peculiarem cseteris vicinis parumper ignotam** ^. Då Olaus emellertid till denna berättelse fogat en bild, föreställande byteshandel mellan Lappar och Ryssar, samt denna bild å Carta marina återfinnes vid nordvästra hör- net af Lacus albus med underskriften "commutatio re- rum" (och med en upplysning i Opera breve, så lydande: "utbyte af saker utan penningar medelst blotta tecken och åtbörder"), så torde man häruti ganska säkert kunna se ett inflytande från den nyssnämnde Paulus Jovius och hans uppgifter om Lapparnes byteshandel med Mosko- viterna. Olaus omtalar i öfrigt, att Lapparne hvarje år åter- vände till sina gamla handelsställen, som voro förlagda antingen på slätten och heden eller på isen af något vat- ^ Gryn^us, NoTua orbis region., s. 538. ^ D. y. 8. härmelinakinn. ^ Anf. at., s. 13 o, följ. * Hist. IV, C. 5. 369 tendrag. Guld saknades alldeles; bytesvaror voro päls- värk, ylle- och linnedukar, salt, säd och fisk\ Lapparnes klädedräkt har omnämnts flera gånger i det föregående ; de begagnade fågelskinn (af vildgäss och vildänder) ^ till hufvudbonader, samt till kläder djurhudar och djurskinn af alla slag'\ hopsömmade med tråd af renens och andra djurs senor*; särskildt namnes skinn af ungbjörn ^. Då Lapparne klädde sig i djurhudar, hade, förtäljer såväl Ziegler^ som Olaus Magnus^, detta "för- modligen gif vit upphof till berättelsen, att Lapparne " lik- som djuren hade en luden kropp, hvilket en del berättat af okunnighet, andra af begär att öfverdrifva hvad de erfarit i främmande och aflägsna länder". På sina af- bildningar af Lapparne återger Olaus männen klädda i den sedvanliga kortare kolten (eller pälsen) med bälte om lifvet; kvinnornas kolt (eller päls) är visserligen längre (går nedanför vaden), men icke alldeles fotsid, som Olaus aftecknat densamma. Om Lapparnes bostäder framhålles, att de hvarken ha städer eller fästen, utan bo i byar, tält eller "kär- ror" (in carris) ute i ödemarkerna. Några byggde sina bostäder (domus) mellan fyra träd, som bildade en fyr- kant, för att de skulle vara bättre skyddade mot den på öppna slätten kringyrande snön och icke tyngas ned af densamma, men äfven för att bättre freda sig för rof- djur^. Tälten eller kåtorna, hvaraf Olaus såväl å Carta marina som i sin historia lämnat flera afbildningar, oftast af samma typ, understundom med en midtstolpe i det 1 Hiat. ibid. ^ Hiat. IV, C. 3. 3 Jmfr Hist. IV, C. 3, C. 4, C. 11. ^ Hiat. XVII, C. 30. ^ Hist. IV, C. 11. ^ Anf. st., s. 13. ' Hist. IV, C. 12: "temere apnd plerosque creditur, quod sint cor- pore hiranto instar brutorum, aut beluarum ; quod forsan provenit ob ignorantiam etc." Samma uttryck återfinnas ordagrannt bos Ziegler (anf. st.). ^ Hist. IV, c. 11. Något särskildt, egendomligt sätt att bygga bo- städer, kan detta icke anses vara; säkerligen menar Olaus helt enkelt ett tält eller en kåta, som brukade placeras på ofvannämnda skyddande sätt. 24 370 inre, täcktes, som han riktigt uppger, antingen af styfva djurfällar eller af barkstycken^ (troligen näfver)^. Ett annat slags bostäder omtalar. Olaus Magnus hos ett vid "Norska oceanens yttersta stränder" längst i norr bo- ende folk, som lefde af fisk och vildt och som icke kan vara något annat än Lapparne (haf-lapparne i Norge) ; de bodde nämligen i jordhålor (specus subterraneas habent) eller jordkulor (cavernae), gjorda af hvalrefben och upp- till täckta af grästak (ex alga); de sågo ut som en upp- och nedvänd köl (more carina3 eversse) och voro mycket konstskickligt hopkomna^. Utan tvifvel passar denna beskrifning ganska väl in på de ännu i dag af haf-lap- parne i Finmarken begagnade så kallade "gammerna". Dessa beskrifvas af Rode* på följande sätt: "Gammerna äro sällan timrade, utan s. k. jord-gammer; de äro i all- mänhet byggda i en långdragen fyrkant och hafva for- men af taket på ett vanligt hus (ibland runda). Till sparrvärk nyttjas armtjocka trädstammar, hvilka ställas på ena ändan och ofvan stödjas mot hvarandra. De be- täckas med näfver för att hindra regnet att tränga ige- nom, och sedan lägges tjock grästorf öfver eller rättare rund t omkring det hela, h vilket, enär torfven icke all- tid är synnerligen väl lagd, utifrån nästan får utseende af en liten backe ; ingången är mycket låg . . " ^. Rörande äktenskapet hos Lapparne berättar Ziegler följande^: "De ingå äktenskap och söka järtecken med eld och flinta, hvilket bättre än allt annat motsvarar det äkta ståndets mysterium och är upptaget med så myc- ' Hist. IV, C. 8. 2 Jmfr von Duben, anf. arb., s. 128 o. flf. 3 Hist. IV, C. 2. * F. RoDE, Optegnelaer fra Finmarken, s. 22é o. följ. ^ Möjligt är äfven, att man till de norske eller finske Lapparne har att hänföra Olaus Magnus' uppgift om bruket af tranlampor, hvars mynning upptill stängdes af ett järngaller till skydd för nattfåglar och flädermöss. Jmfr Hist. II, C. 17. A. J. Sjögren, of v. anf. arb., s. 240, anför, att Enarelapparne bruka lampor, likaså Dxjben, anf. arb., s. 127, om Finmarkens lappar, som just bränna trän. ® Ziegler, Schondia, anf. st., s. 16 — 17. 371 ken eftertanke, som om det vore kommet från Grekland, i det man föredrager elden, hvilket för öifrigt äfven Ro- marne gjorde. Med skäl må man därför prisa dem, efter- som de gjort något som påminner om det förnämsta folk i världen. Men det är vida mer att prisa, att de före- draga flintan, dels emedan det är ett hushållsrön, dels emedan det har en större betydelse i enlighet med denna ceremoni, ty såsom flintan har uti sig elden, som genom slaget framlockas, så ligger hos båda könen lifvet, som omsider genom ömsesidig förening bringas i dagen som ett lefvande foster" (. . . ut enim silex latentem in se ignem habet qui concussione emicat, sic in utroque sexu est recondita vita quse tandem profertur mutua copula in prolem viventem). Samma berättelse återgifves af Olaus Magnus nästan alldeles ordagrannt, i det han säger ^ : " Quod autem ignem pr^eferunt, id non faciunt soli, cum eum ritum Romani, omnium populorum maximi, olim festive (ut Zieglero placet) observarint, sed ut ostendant se ea ratione duci tanquam significatione ignis e silice excussi, itidemque reclusi vinculum seu virtutem inesse indissolu- bilis charitatis. " Han tillägger äfven, att det var föräU drarne, som ur stålet och flintan slogo eld öfver brud- parets hufvuden i närvaro af vänner och släktingar; och sedan ceremonien med elden var förbi, kläddes bruden i sobel- och hermelinskinn, sattes upp på en ren, och för- des, åtföljd af så stort antal vänner som släktens anse- ende betingade, till sofkammaren eller tältet ("medianti- bus tripudiis"), där man önskade henne fruktsamhet och hälsa. Brudgummen var klädd i skinn af lodjur eller * Hist. IV, C. 7. Bild, föreställande en dylik hednisk vigsel, fins såväl i Olaus' historia (ibid.), som å Carta marina, v. Duben, anf. arb., s. 198, anför, att den franske resanden Regnard (Voyage de Laponie, Amst. 1753, s. 73) berättar om en dylik vigsel ännu 1681, men berättel- sen därom synes tämligen ordagrannt vara afskrifven ur Ziegler eller Olans Magnus. Flintan synes i öfrigt vara sällsynt i lappska grafvar, se v. Duben, s. 251. 372 mård. Äktenskapet hölls i ära\ och kvinnorna voro synnerligen fruktsamma^. Men — berättar Olaus — Lapparne ansågo det vida lyckligare att dö än att lefva ; därför firade de en barnsäng med sorgekväden och en begrafning med glädjesånger^. Lapparne voro enligt Olaus Magnus sol- och mån- dyrkare. Solen tillbådo de under hela sommaren och tackade henne, emedan hon skänkte dem ljus i mörkret och värme i kölden. Olaus anmärker härvid: **Qmie quantumcunque intolerabilia videntur, nunquam tamen im- properiis more quorundam Indorum execrantur, sed tan- tum dicunt: Hicc fatua ac stulta sunt frigöra atque te- nebrae mensuram excedentes etc." Månen återigen var föremål för tillbedjan, emedan han lyste om vintern sedan solen försvunnit*. Att solen hos Lapparne liksom hos en mängd andra naturfolk ursprungligen varit föremål för dyrkan, bestyrkes af nästan alla kännare af Lappar- nes etnografi, liksom det äfven visar sig uti till vår tid bevarade och upptecknade myter; solen ** dyrkades som den gudamakt, hvilken upplyser och uppvärmer jorden och gör, att gräset växer till renarnes föda** ^. Att äfven månen spelat en roll i Lapparnes mytologi torde få anses som säkert. Till solens ära anstälde man offer, vanligen hvita renar, men Olaus uppger, att Lapparne antände offerhål af skogsdjurens och af hvalarnes beyi (samt af fiskben). Dessa offer försiggiugo likväl icke 1 Hist. IV, c. 7. ^ Hist. IV, C. 11. Om olika författares uppgifter angående Lap- parnes fruktbarhet, se v. Duben, anf. arb., s. 177 o. följ. P. Högström, Beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande Lappmarker, Stbm (1746), s. 135, anser, att Lapparnes fruktsamhet är ungefär densamma som an- dra folks, sålunda hvarken påfallande stor eller ringa. 8 Hist. IV, C. 8. * Hist. III, C. 2. ° v. DiJBEN, anf. arb., s. 218. Att soldyrkan, som äfven torde ha förekommit hos våra förfäder (jmfr Procopius' uppgifter), särskildt skulle ligga nära till hands hos Nordens folk, är naturligt, om man betänker den skarpa skilnadeu mellan årstiderna och den roll sommaren här- vid spelar. 373 under sommaren, emedan man då (med elden) skulle ha förolämpat solens ljus och värme, utan först när vintern hade inträdt brände man upp benen till de flydda dagar- nes ära (pro honore dierum), förmenande sig såmedelst ha bevisat de gudomliga makterna stor vördnad \ Lapparne brukade äfven — förtäljer Olaus ^ — till- bedja ett rödt tygstycke, upphängdt på en stång eller på ett spjut; de ansågo nämligen, att däri gömde sig en gudomlig kraft på grund af den röda färgens likhet med djurens blod. Denna tillbedjan finnes äfven aftecknad på Carta marina. Lapparne hade likaledes för sed att tillbedja "hvadhälst, som på morgonen mötte den utgå- endes ögon, vare sig på himmeln, på marken eller i vatt- net, såsom fåglar, djur, fiskar, ormar och maskar"; un- gefär detsamma omtalar äfven Ziegler^. Men Olaus tillägger härvid: "prsecipue (adorant) cervum volantem, quem ob cornua, quibus capita iuvenum exornantur, inter nobiliora reptilia honorant, veluti apud ^gyptos sca- rabei" . .*. Lapparne voro i öfrigt kända for sin trollkunnighet (liksom Finnarne); de kunde genom sina konster fram- kalla hvilken vind som önskades, äfven full storm, samt förmådde äfven i ett ögonblick sätta sig i förbindelse med personer på långt afstånd. "Om någon ville veta en frånvarandes öde, vände han sig till en Finne eller Lapp och gaf honom en gåfva; Lappen gick därefter jämte en följeslagare och sin hustru in i ett ensamt rum, lade där en groda af koppar (ranam aineam) eller en orm på ett städ samt slog därpå ett föreskrifvet antal slag, mumlande några trollformler^ föll därpå i exstatiskt till- stånd och låg inom kort som han vore död. Under tiden * Hist. III, c. 2. ^ Hist. ibid. * Schondia, anf. at., 8. 14 — 15. * Hist. III, C. 2. Härmed menas ekoxen (fr. cerf-volant, lat. Lu- canus cervus L.); hos Fickler (III, 2) beter det "den gehörneten Kefer, den man den Schröter nennt". Förekommer den egentliga ekoxen (Euro- pa» största skalbagge) sä längt norrut? 374 vaktades han sorgfälligt af sin följeslagare. Efter upp- vaknandet kunde han berätta om den frånvarande och uppvisa en ring, en knif eller något annat föremål, som han mottagit af honom" ^ Lapparne kunde äfven göra trollpilar (iacula magica) af bly till en fingers längd, och dessa afsköto de på huru långt afstånd som hälst mot den person, på h vilken de ville hämnas. Den träffade fick ett sår i benet eller i armen och dog däraf inom tre dagar ^. Denna senare uppgift angående Lapparnes trollskott finnes, med fullkomligt likartadt innehåll, äfven hos Zieg- ler^, och synes öfverensstämma med Lapparnes egna föreställningar i denna sak, alldenstund den framstående kännaren af lappsk mytologi. Prof. L A. Friis anför följande: ''När trollmännen ville tillfoga en människa på långt eller nära håll någon skada, använde de en liten båge af renhorn och två slags pilar, en trubbig och en spetsig. När Lappen ville öfva trolldom, gjorde han först en bild af den person han ville skada; gälde det att skada honom till arm, ben eller annan lem, sköt han med den trubbiga pilen mot lemmen, men ville han åstad- komma smärta mellan hud och kött, sköt han med den pilen som var spetsig. " ^ Zieglers berättelse om Lapparnes sätt att fram- besvärja vind återgifves äfven af Olaus Magnus. De brukade knyta tre knutar på en rem; när de löste en, framkallade de en dräglig vind, löste de äfven den an- dra, blef vinden häftigare, löstes äfven den tredje, fram- kallades en värklig storm ^. Olaus berättar detta om ^ Hist. III, C. 17. Lapparnes förm&ga att skifta hamn omtalas i Snorre Sturlassons Konungabok; fall från nyare tid, då Lapparnes fär- dighet i denna riktning anlitats, anföras af T. Lund, Danmarks og Nor- ges Historie i Slutn. af det 16:de Aarh., I, s. 125. Jmfr H. Hildebrand, Sveriges medeltid. I, 3, och not 2. ^ Hist. ibid. ^ Schondia, anf. st., s. 16 — 17. * J. A. Frus. Lappisk Mythologi, s. 112, efter en handskrift från 1723 om Finlapparnes trollkonster och djäfvulsdyrkan. 5 Oeogr. Sekt. Tidskr. 1378, N:o 2, 1. s. 16—17. 375 ^ Finni^ \ men då såväl Ziegler som senare författare ^ hänföra nämnda uppgift till Lapparne, torde Olaus här ha förväxlat Finnar och Lappar eller också helt enkelt kallat de senare med deras norska benämning. xm. Finland. Namnen "findlandi" på Claudius Olavus' karta i Nancy-handskriften (c. 1427) samt **Finlant" å Zamoiski- kartan (c. 1474) och kartan öfver Norden i Ulm-uppla- gan af Ptolemaius 1482 samt å dessa kartors afläggare — detta är nära nog det enda, som förekommer i den se- nare medeltidens geografi och kartografi rörande Sveri- ges besittningar på andra sidan Bottenhafvet, om hvilkas läge och utseende på kartan man i utlandet knappast hade den mast aflägsna aning. Större delen af dessa besittningar kallades här i Sverige ännu så sent som i slutet af 1400-talet vanligen med ett gemensamt namn Österland'; och först så småningom kom namnet Fin- land, som ursprungligen endast torde ha varit benäm- ningen på sydvästra delen eller kuststräckan midt emot Upland, att beteckna hela det land vi nu käima under detta namn*. Finland beskrefs någorlunda utförligt af Ziegler i Schondia 1532, men då denne, som först af alla kartografiskt återgifvit Finska viken, åt nämnda stora Östersjöbukt gaf en alldeles falsk riktning, erhöll häri- genom Finlands konfiguration det vanstälda utseendet af ' Hist. III, c. 16. * SciiEPFER, anf. arb., s. 145 (eftor Peder Clausen). ^ Namnet begagnas ännu så sent som 1498 och 1501, jmfr Styfpe, Skandinavien under unionstiden, a. 302, not 2. * När det lagmansdömc, som förut innefattade hela Österland, år 1435 delades i tvänue, kallades dessa Norrfinne- och Suderfinuelagsagor 376 ett mot söder utskjutande spetsigt näs eller halfö, en form, som landet sedermera ganska länge skulle få be- hålla å de förefintliga kartorna. Ziegler förlade nämli- gen Viborg tämligen riktigt på 6P15' n. lat. ^ vid Fin- lands sydkust, men därifrån låter han Finska viken, som i öfrigt icke namnes med något namn, intränga i fast- landet parallelt med Bottenhafvet åtminstone 5 hela gra- der rakt i norr om Viborg. Ziegler torde likväl icke få göras ansvarig för detta fel. Hans sagesman för uppgifterna angående Sverige och Finland var — som flera gånger förut är nämndt — [utom Petrus Magni] sedermera Upsalaärkebiskopen Jo- hannes Magnus, hvars geografiska arbete om Sverige han studerat i manuskript under bådas vistelse i Rom. I detta arbete (""Situs Scandise") heter det beträffande Fin- ska viken: "Duo ex se (se. mare Sueticum) brachia por- rigit, quorum unum per Orientalia littora Suetia fertur in Septentrionem usque ad emporium Thornse . . . Al- terum vero brachium usque in sinum Venedicum versus Aquilonem extenditur, ea fere longitudine quae est ab ipsa Punica Carthagine usque ad mare Euximum. Inter ha3C duo brachia clauditur amplissima peninsula, quse apud Plinium Finningia dicitur, a nostris Finlandia, hoc est pulchra terra'^ . . . appellatur." Här angifves sålunda Finska viken såsom sträckande sig (från söder) mot norr; därjämte har Johannes Magnus till och med förlagt Vi- borgs läge ännu 6 grader nordligare än Ziegler, och rö- rande Finlands konfiguration anmärker han: "Igitur Fin- landia triquetra forma apparet." Prioriteten i fråga om Finska vikens falska riktning mot norr bör sålunda till- skrifvas Johannes Magnus, och Ziegler har endast karto- grafiskt återgifvit den förstnämndes uppfattning i berörda afseende, då han naturligtvis icke själf kunde känna till ^ Schondia, anf. et., s. 54 — 55. I värkligheten ligger Viborg nära den 61:sta breddgraden. ^ Samma etymologi återger Ziegler (anf. st. a. 52 — 53): "Finlandia dicta est pulchra terra vel, ut signiflcantius dicam, fina terra." 377 saken. Dock reducerade han Viborgs bredd till ungefär dess värkliga läge; betecknande är, att nämnda stad å Zieglers karta icke ligger vid ändpunkten af Finska vi- ken, utan just vid den punkt där denna bukt från sin mera östliga eller nordöstliga riktning böjer sig rakt mot norr. Då Olaus Magnus å Carta marina följt sin broders och Zieglers uppfattning af Finska vikens läge och rikt- ning, låtande nämnda hafsbukt sträcka sig nära 1040 km.^ i norr eller nordnordväst (med en bredd af i allmän- het 20 ty. mil. eller 148 km.) och förläggande här, vid vikens nordligaste ändpunkt, staden Viborg på samma bredd- grad som Umeå (enligt Olaus' breddbestämning ungef. 76** n. lat.), kan man med skäl fråga, hvad som föran- ledt bröderna Magnus till ett dylikt geografiskt misstag? Svaret härpå finner man vid studiet af Wagenaers sjö- kort öfver Finska viken^ som här har nästan alldeles samma konfiguration som å Carta marina^ en konfiguration, som återigen har sin förklaringsgrund i kompassens på denna tid och för denna del af Östersjön härskande ostliga miss- visning, hvarom jag förut talat. Denna missvisning gjorde, att man vid t. ex. segling från Hangö till Viborg trodde sig segla i NNO., NO. eller N. i stället för ONO., som är rätta kursen. Inloppet till Viborg eller Viborgsbukten ligger äfven i värkligheten i riktningen NO., medan där- emot den andra af Finska vikens östliga inbuktningar, Kronstadtbukten, som hvarken Ziegler eller Olaus Mag- nus kände till, ligger nästan rakt i W. — O. Olaus har säkerligen, som förut framhållits, fått sin bild af Finska viken ifrån en segelbok (läskartebok) eller från något sjökort. Sinus Finnonicus (sive Sueticus) är å Ziglers karta (1532) namnet på Bottenhafvet, men denna benämning ^ Johannes Magnus hade, som ofvan anfördes, gifvit Finska viken samma utsträckning i längd som afst&ndet frän det puniska Eartago till Svarta hafvet, d. v. s. öfver 1500 km.; denna siffra har Olaus reducerat med ungefär ^l^iåel. 378 — **deii finska viken" — flyttades af Olaus Magnus öf- ver på den stora Östersjöbukt, som än i dag bär detta namn; han kallar densamma mare Finnonicum sive Sinus Venedicus. Det senare af dessa båda namn finnes redan hos Ptolema3us\ hvilken så benämnde den sydöstligaste delen af Östersjön eller numera Danziger bukt på grund af här boende vendiska (slaviska) folkstammar, i den sen- romerska litteraturen vanligen kallade ^^Vinedae". Ehuru Johannes Magnus ganska riktigt tolkar härkomsten af namnet Sinus Venedicus, nämligen: **sic a Vennis, hoc est a Vandalis dicitur", har likväl denna benämning så- väl af honom själf som af brodern Olaus blifvit fäst vid den af finska folkstammen på nästan alla sidor omgifna Finska viken, troligen på grund af någon sammanbland- ning af orden ^ Venedicus^ och ^ Finnonicus^ . Som nyss nämndes kände Olaus Magnus icke till Kronstadiska viken, men visste däremot, att Viborg låg innerst i en bukt, öster om hvilken svenska väldet sträckte sig ett godt stycke åt sydost och söder. Den finsk-ryska gränsen, hvilken å Carta marina är tydligt angifven medelst dubbla rader af träd (och Sveriges vapen, tre kronor), synes i söder taga sin början i närheten af Newan eller Flii Nygen, hvars utlopp i Finska viken är å kartan utlagdt; så vida det icke varit Olaus' mening, att gränsen skulle börja vid det sedan Nöteborgsfreden 132B fastställda gränsmärket Systerbäck (Siestarjoki, nu- mera Uajajoki), men i så fall torde han ha identifierat detta sistnämnda vattendrag med Newa. Säkert är emel- lertid, att Olaus väster om gränsen förlagt socknarne Ecclesia Nova (Nykyrka, fin. Uusikirkko), Kinaveb (Ki- vinebb, fin. Kivannapa), lasche (Ia3skis, fin. lääski)^, Egrepbe^ eller Egrepe^ (Egrsepae, nu Euräpää) samt Sa- valax^ (Savolax, nu S:t Mikkel), af hvilka de tre sist- * Se t. ex. kartan öfver Germania ur Ptolemffiusuppl. 1490 i Nor- denskiöld, Studier och forskningar, s. 25. 2 Jmfr Hiat. XI, C. 3. ^ gjgt -^^^^ a Q^rt. mar. 5 Hist. ibid. 379 nämnda tillerkändes Sverige i Nöteborgsfreden 1323, men sedermera under 1400-talet gjordes till föremål för ifriga egendomsanspråk från Rysslands sida. Öster om Egrepe går gränsen från Newa i söder i en nästan alldeles rak linie mot norr till sydosthörnet af den stora sjön Lacus albus, hvilken sträckande sig från SO. — NW. därefter bildar gräns mellan Finland och Biarmia ; från denna sjös nordvästliga ändpunkt går därefter det svenska väldets ostgräns rakt ut i Ishafvet, som förut är omtaladt. För att något närmare kunna fixera den svensk- ryska gränsen i öster, sådan Olaus Magnus framställt densamma, är det nödvändigt att bestämma, hvad han menat med ^Hvita sjön^ eller Lacus alhus. Denna be- nänming afser å Carta marina en stor långsträckt in- sjö, liggande, som nyss sagdt, i riktningen SO. — NW. med en utsträckning i längd af 70 ty. mil, d. v. s. 518 km., och med en bredd af 20 ty. mil eller 148 km. Den skares enligt Olaus' uppfattning i midten af 83:de och 84:de breddgraderna, samt har aflopp dels åt söder till Finska viken, dels åt sydost (till Ladoga eller Scyth- iska oceanen?). Redan af detta skäl — aflopp åt sö- der — kan man knappast tänka på Enare träsk uppe vid gränsen till norska Finmarken, och namnet "Hvita sjön** kan säkerligen icke vara en tillfällighet, utan måste tyda på Hvita hafvet eller någon af dess delar. Som bekant utsänder Hvita hafvet från söder en stor vik långt in i landet mot ■ nordväst, den så kallade Kan- dalaks- viken eller Eandalathi; och riktningen af den- samma öfverensstämmer sålunda fullkomligt med den för Lacus albus angifna. Också har Fickler på sin efter Carta marina utarbetade karta 1567 gifvit Lacus albus utlopp till " Grand vicus** eller Hvita hafvet (jämte ut- flöde till Finska viken). Af flera olika uppgifter och skildringar i Olaus Mag- nus' geografiska arbeten kan man äfven med bestämd- het sluta, att med Lacus albus menats icke Enare träsk, utan just Kandalaksviken, När Olaus tämligen utförligt 380 berättar om Ryssarnes eller Moskoviternas plundringståg och röfverier vid gränsen, nämner han äfven, att desse utsände hela sjöröfvarflottor af sina aflånga båtar (så kallade "lodjor**), hvilka härjade och brände byar och lastskepp vid stränderna af Finska viken ("in Venedico sinu"), Lifländska hafvet (**in Livonico mari**, d. v. s. Rigabukten) samt i Hvita sjön (^in Älho lacu^)^, hvilken uppgifves vara mycket stor (** maximus")^ samt **famo- sissimus" ^, Denna sjö, säger Olaus Magnus vidare, be- söktes visserligen af både Finnar, Lappar och Svenskar till följd af den vinstgifvande jakten och det rika fisket, men mast besöktes sjön af Moskoviterna *, hvilka jagande och fiskande fara omkring i alla vinklar och hörn, och tillika äro de slugaste köpmän^. Å Carta marina ser man Ryssar afbildade, som draga en båt upp ur Hvita sjön för att frakta densamma öfver de olika vattende- larne på floder och sjöar ned till Bottenhaf vet ; dit ledde nämligen en sedan gammalt begagnad vattenväg från Hvita hafvet i öster. Alla dessa uppgifter äro omöjliga att förstå, om man håller före, att Olaus med Lacus albus afsett Enare träsk; men däremot passa de väl in på Hvita hafvet eller närmast Kandalaksviken, som sålunda måste vara identisk med den Olaiska kartans Lacus albus ^. Då det vidare om denna sjö heter: "ubi Regis et regni Suetice dominium latissime extenditur^ ^, bör detta ingalunda väcka förvåning, alldenstund nybyggare från svenska sidan ge- nom kolonisationer och odlingar efter hand utbredt sig ^ Hist. XI, C. 7. ^ Jmfr Opera breve och Index. 3 Hist. II, C. 19. '* Jmfr Index, Auslegung m. fl. kommentartexter (Krist, Vid. Selsk. Forhandl. 1886, N:o 15, s. 9); jmfr Hist. XIX, C. 45. ^ Jmfr Opera breve. ^ Den af Olaus, Hist. XIX, C. 45, omnämnda okända fågeln (avis ignoti nominiö) i Lacus albus torde möjligen ha varit ejdern; fågeln "Alle" (Hist. XIX, C. 46) i samma sjö är säkerligen alfågeln: den fånga- des enligt Olaus' uppgift med fågelnät. 7 Hist. IV, C. 3. Ö81 åt öster på andra sidan den linie, som tänktes samman- binda de i ödemarkerna förlagda vidt åtskilda råmärkena, sådana dessa i Nöteborgstraktatcn 1323 hade blifvit fast- stälda. Denna förskjutning af den faktiska gränsen mot öster föranledde till och med, som bekant, i slutet af .1400-talet från svensk sida åstadkommandet af den s. k. oäkta Nöteborgstraktaten, ett understucket bref om rå- märkena mellan Sverige och Ryssland, hvilket i förening med den i och för sig ytterst obestämda gränslinien ytter- ligare invecklade och tilltrasslade gränsfrågan ^ Under hela tiden från 1323 till 1595, då genom freden i Teu- sina nämnda fråga definitivt af gjordes, framkom likväl, trots mängden af förda underhandlingar och ingångna aftal, icke mer än en enda gång från Sveriges sida nå- gon slags fordran om finska gränsens utvidgning ända till Hvita hafvet. I riksarkivet finnes nämligen bevarad en från tiden omkr. 1558 härstammande handling, som inne- håller en af Klas Kristersson Horn och Jacob Teeth (Teijtt) uppgjord förteckning på råmärken från Nyslotts län till Hvita hafvet; inalles omnämnas 16 råmärken, det sista Kitkajarflf, hvarefter följer: "ther möther sedhen Huithe haflfueth". Detta har — yttrar O. S. Rydberg^ — "intet att göra med det oäkta brefvets (den oäkta Nöteborgs- traktatens) rålinie (som slutar med Kellon taipale), men det bevisar, att Klas Kristerson Horn och Jacob Teeth vid upprättandet af sina råiängder leddes mera af foster- ländskt nit än den historiska rättens grundsatser**. Af ett liknande motiv torde äfven Olaus Magnus ha varit besjälad, då han å sin karta betecknade Finlands gräns i öster med en linie från Finska viken till Hvita hafvet, men i alla händelser saknar denna punkt i hans nordiska geografi ingalunda sitt egendomliga intresse. Från Lacus albus, som omtalas som en synnerligen fiskrik sjö och såsom härden för ett rikt fågellif '\ låter Olaus Magnus en lång skogsås (^''si/t^a longissima^) sträcka * Se härom O. S. Rydberg, Sveriges traktater, I, 8. 434 o. ff. 2 Ånf. arb., I, s. 496. ^ Hist. XIX, C. 45. 382 sig mot söder och sydväst; han kallar den Landsrygia, (Landzrygga)^ eller landtryggen. Den utgår från norra ändan af Hvita sjön, fortsätter ända ned mot kusten i närheten af Karlabi (Karleby) samt har en längd af 80 ty. miP, d. v. s. 592 km. Då den på Olaus' karta är angifven som vattendelare mellan Hvita hafvet och, Bottniska viken, måste den anses representera Maanselkä, som vid Talkunaoaivi (vid Jaurijoki) norr om 68:de breddgr. vänder sig åt söder och som bland andra utgreningar åt sydväst äfven utsänder en sådan norr om Ule träsk (Oulu järvi) och dess vattensystem, den så kallade Kai- nunselkä^. Maanselkäs fortsättning inåt gränsen mellan Finland och Ryssland kände Olaus Magnus icke till, men det förefaller, som han dragit Maanselkä eller någon af dess förgreningar ända ned till kusten, för att därigenom få en lämplig gräns för Finland i norr. Visserligen för- lägger han t. ex. socknarne Sala (Salo), Via, Ighia (Ijoki) och Chim (Kemi) norr om denna gräns, men då han kallar denna del af Finland Lappia orientalis synes han ha velat räkna nämnda socknar till detta land^, och icke till det söder om landtryggen å kartan namn- gifna Österbotten eller Botnia orientalis. Mellan Bottenhafvet i väster. Finska viken i syd- ost och öster, en gränslinie mellan Newa (eller Syster- bäck) och Hvita hafvet i öster, vidare mellan detta haf i norr och landtryggen (Maanselkä) i nordväst till kusten, har man sålunda att tänka sig Finlands läge och utsträcka ning enligt Olaus Magnus* uppfattning. Angående stor- leken af detta på nämnda sätt begränsade landområde, säger Olaus, att det har en längd af 300 ty. mil (2,220 km.) och en bredd af 60 ty. mil (444 km.)^. Detta är, 1 Jmfr Cart. mar. och Hist. XIX, C. 44. ^ Jmfr Auslegung (anf. st.). 2 Jmfr Ignatius, Finlands geografi, 1881—1890, 191 o. flf. * Väster om landtryggen nämnas äfven orterna Pema och Pescha, som icke kunna återfinnas på nyare kartor, ö Hist. III, prffif. 383 hvad den förstnämnda siffran beträffar, en ansenlig öfver- drift, alldenstund det nuvarande Finlands största längd icke uppgår till mera än rundt 1,200 km.; breddsiffran hos Olaus Magnus är däremot för liten, ity att med Fin- lands nuvarande utsträckning åt öster största bredden är omkr. 500 km.; och ändock lät Olaus, som förut är sagdt, gränsen åt detta håll utgöras af en linie från Newa till Hvita hafvet. Men dessa i Olaus' historia uppgifna mått öfverensstämma icke med motsvarande mått å kartan, hvilket, som jag i det föregående visat, ofta är fallet i Olaus Magnus' geografi. Carta marina ger nämligen Finland en längd af ungef. 200 ty. mil (1,480 km.) och en bredd af omkr. 90 ty. mil (666 km.), hvarfor alltså måtten å kartan betydligt mera närma sig värkligheten än de, som anföras i Olaus' historia. Att Olaus Magnus icke på ett tillfredsställande sätt kunnat återgifva Finlands ytterst invecklade hydrogra- fiska förhållanden, måste rättvisligen förlåtas honom; det är först i senare tider man fått en på vetenskapliga undersökningar grundad inblick i denna del af Finlands geografi. Olaus Magnus reducerade den finska granit- platåns otaliga sjöbäcken till nio större eller mindre in- sjöar. Vattendelaren i norr mellan Bottenhafvet och Lacus albus angifves, som nyss nämndes, vara landtryg- gen (Maanselkä), hvarifrån åtminstone tre älfvar gå åt väster ut i Bottenhafvet, af hvilka den ena torde vara Kemiälf, kommande från Kemi träsk (utsatt å Cart. mar.). Äfven Ule träsk torde å kartan vara representeradt ; denna sjö har fått tvänne utlopp till Bottniska viken, troligen Dleå och Siikajoki, som rinner upp strax väster om Ule träsk. Öster om vattendelaren finnes en tre- kantig sjö utlagd å kartan; den representerar alla de vattenbäcken öster om Maanselkä, öfver hvilka vatten- vägen gick åt väster ned åt kusten ; här har Olaus äfven angifvit ett ** dragställe", öfver hvilket Moskoviterna frakta sina båtar. Söder om dessa tvänne sistnämnda insjöar är en ny 384 vattendelare antydd. Den går från öster till väster, skiljande norra Finlands vattensystem från det södras, och måste därför anses motsvara Suomenselkä eller "fin- ska landtryggen " , den förnämsta höjdsträckningen och vattendelaren inom Finland, egentligen Maanselkäs fort- sättning mot väster och sydväst \ Söder härom ha tvänne vattenbäcken aflopp endast till Bottniska viken, ett (Lacus niger) endast till Finska viken, de öfriga fyra söder om nämnda vattendelare ha aflopp såväl till Fin- ska viken som till Bottenhafvet. Ja, hela sydspetsen af Finland har på kartan nära nog antagit utseendet af ett nät af hvarandra härs och tvärs korsande flodarmar, eller af en sönderskuren skärgård i stor skala, med stora och små öar åtskilda genom en mängd smala fjordar. Från Lacus albus eller Kandalaksviken, hvars sam- manhang med Hvita hafvets hufvudmassa och med Scyth- iska oceanen i norr icke var Olaus Magnus bekant, och som därför af honom gjordes till en ofantligt stor insjö, utgår mot söder en större flod^, som genomrinner sjö- bäckenet Lacus niger (nära dubbelt så stor som Mälaren) och därefter faller ut i Finska viken. Det torde vara möjligt, att Olaus Magnus hört talas om den under vissa tider på året existerande genomgående vattenförbindelse mellan Hvita hafvet och Finska viken, ehuru han, icke närmare kännande till de stora reliktsjöarne österut i Ryssland, i så fall förmodat, att denna vattenväg en- dast kunde gå genom de finska insjöarne. Då Olaus in- vid Svarta sjön förlägger fästet Nyslot^ {Nieburg, Neu- burg, Nova arx eller Olofsburg, som han med olika namn äfven kallar detsamma)*, måste denna insjö vara iden- tisk med den stora sjön Saima och de mindre sjöar, * Ignatius, anf. arb., 8. 197. ^ " Vastissimus fluvius inscrutabilis profanditatis ex lacu albo ortas**, Hist. XX, C. 19, jmfr Cart. mar. och Opera breve. ^ Se Cart. niar. * Jmfr Opera breve, Auslegung (anf. st.) och Hist. XX, C. 19. Fästet Nyslott eller Olofaborg uppbyggdes till skydd för den svensk-finska kolonisationen i dessa trakter åren 1475 — 1477 af Erik Axelsson Tott. 385 Haukivesi, Puruvesi, Orivesi m. fl., som utmynna i den- samma. Då måste äfven Svarta sjöns eller Saimas ut- lopp (^flumen niger** eller **nigra aqua**) vara identisk med Vuoxén, ehu.ru denna, i stället för att mynna ut i Ladoga, enligt Olaus uppfattning flöt ut Finska viken in- vid Viborg\ hvarest numera är ändpunkten för den Saima och Finska viken sammanbindande Saima kanal. Svarta sjöns aflopp var mörkt (niger) vid mynningen, "quemad- modum Nilus nigrum flumen facit, ubi se exonerat". Trettio ty. mil (222 km.) söder eller sydväst om Svarta sjöns utlopp (flumen niger) anger Carta marina ett "femflodsland** — om man så må utrycka sig — genomflutet af fem olika flodarmar (*^flu 5**). Detta är Kymmene älfs fem mynningar (Högfors, Kymmene, Su- tela, Pyttis och Abborfors)^, men Olaus låter icke dessa bilda aflopp för sjön Päijänne, utan den större af de nämnda flodarmarne kommer från en sjö sydväst om Saima vid namn Holela lacus eller Surpesi, hvilken äfvenledes har aflopp åt Bottniska viken. Hollola socken är rik- tigt förlagd söder om Päijänne, hvarför den därintill be- lägna sjön Vesijärvi knappast kan afses; snarast skulle man kunna gissa på Näsijärvi, att döma af läget. ** Surpesi** är uppenbarligen en finsk namnform, som närmast erinrar om benämningen på en del af sjön Puruvesi, nämligen Suuri puruvesi (d. v. s. stora Puruvesi) '^ men Puruvesi utmynnar själf uti eller utgör en del af Saima (Lacus niger). Det sannolikaste är, att Olaus förväxlat de olika sjöarne och deras namn samt tämligen godtyckligt utsatt desamma å sin karta. Sjön Päijänne har han däremot tydligt angifvit under namn af Lacus Fiente eller Pien" then (hos Ziegler ** lacus Peynthe*)^; denna sjö, som un- ^ Hist. ibid.; jmfr Cart. mar., Horn upptager tväniio utlopp for Svarta sjön i Finska viken. "Swaribäck** nämncH bl. a. år 1311 i de ryska annalerna, ntg. af Akiaxdeu, Suomi 1848, s. 82. - Jmfr Igxatrs. anf. arb., s. 282. ' Igxatiis. anf. arb., kartan, h. 294. Jmfr J. Kli.v. Finland, Unhcr Wissen von der Erde. II, 1, b. 408. * Schondia, ofv. anf. st., s. 54 — 55; jmfr Zieglers karta, 25 386 gefär erhållit Venerna storlek, har icke fått utlopp ge- nom Kymmene älf, utan genom en annan till Finska vi- ken gående flod, hvarjämte den genom en hel serie af egendomliga bifurkationer står i förbindelse med Botten- hafvet i väster. "Pienthen" — och Olaus tillägger vid omnämnandet af denna sjö, med tanken på ^de tusen sjöar** — **cum similibus infinitis lacubus, stagnis, fluviis, et al tis venis" ^ Finland skildras såsom ägande ett rikt djurlif; i synnerhet var landtryggen (Maanselkä) uppehållsorten för de djur, hvilka lämnade de så högt skattade päls- värken, framför andra mård, ekorre, hermelin och sobeP. Dessa djur voro också föremål för ifrig jakt. Landt- ryggen var i öfrigt liksom den österut belägna Hvita sjön vistelseorten för en mängd olika slag af fåglar, hvilka "från Scythiens närbelägna sjöar och ödemarker kommo dit om våren för att häcka, men sedermera på hö- sten åter drogo bort" ^. Uttern var mycket vanlig i Fin- land och i trakterna vid Bottniska viken ; i östra delarne af Finland (Tawastland och Karelen) förekom i stor mängd bäfvern'^, hvars egendomliga byggnadssätt Olaus Magnus beskrifver^; han uppgifver, att de finska bönderna, när de sådde sina åkrar, särskildt voro måna om att icke oroa bäfrarne och deras "hus" ^. Olaus Magnus* framställning af Finlands topografi, sådan denna förefinnes å Carta marina, kan anses såsom en af de sämre partierna i hans kartografiska arbete. De finska landskapens och orternas inbördes lägen äro ofta ganska oriktigt återgifna, flera af ortnamnen torde icke kunna anses beteckna värkliga platser, och de öfriga tyckas vara tillkomna efter mer eller mindre sväfvande muntliga uppgifter eller genom uppgifter i segelböcker, hvarför identifieringen är mycket svår, ofta omöjlig. Ort- förteckningen i Zieglers Schondia synes endast i obetyd- » Hist. II, c. 19. 2 Opera brove. » Hist. XIX, C. 44. * Hist. XVIII, C. 5. ^ Opera breve. Detsamma uppgifves äfven om de svenska bönderna. 387 lig grad ha lämnat bidrag till den Olaiska kartans finska nomenklatur i motsats till förhållandet med den norska. Finlandia eller Finningia, som Olaus Magnus gifver den politiska titeln ""magnus ducatus\ olim regnum^ ^ och anser vara detsamma som Plinii **Eningia** ^, bör- jar längst i norr med Bothnia Orientalis eller Öster- botten. Vid kusten läsas här namnen Karlahi (Gamla Carleby socken) och "Fsore" , d. v. s. Pedersöre. Längre inåt landet öster om landtryggen följer Tryla^ — Virils ( Wiitasaari ?) — Jokis (Jokkis eller Padasjoki i Tawast- land) — Vista, Pottra, Trofel, Lergas (Laukas i Tawast- land?) — Lotra (Lochteå eller Lotho?), Va^mo, Tahast, Vårta samt Hiutta vid Lacus albus. Söder om Pedersöre vid kusten läsas namnen Ufro {MfrsL, nu Eura i Sata- kunda), Tomola vesi, Kyro (Kyro), Laya (Laymeioki i Sataknnda), Mostesara (Mustesara vid Wasa), Verga och Korsholm, det bekanta slottet i närheten af nuvarande Wasa. Längre i norr, öster om Kyro, läsas Pcdio, Kyla (Kiulo i Satak.?) och Savolax. Söderut följer Satacundia med Vesikila (Wesilax?), Nerpis (Närpis eller Närpiö), ön Befze (Refisö), Cuma (Kumo), Ulfsby, gammal stad vid Kumo älf, Baugma (Raumo) stad sedan 1444; inuti landet Bircala, den om Bir- karlarne erinrande socknen med detta namn (hos Ziegler ** Pirchala* ), Hvittis socken (samma namn Z.) samt Domus re- gla, i Zieglers ortförteckning ** Domus regia castrum" ^, som troligen afser Kumo kungsgård^. Norr härom lågo Sast- mola (Sastamala, hos Z. samma namn) och Kiro (Kyro, hos Z. Kijri, nu Tawastkyro); vid kusten läsas Vermo (Wirmo ^ Hist. XI, C. 3. ^ Hist. ElenchuB regnomm, jmfr Cart. mar. ' Opera breve. * De flästa af de namn, som icke återgifvaa med sin navarande form inom parentes, äro icke möjliga att identifiera. ^ Ziegler, Schondia (anf. st., s. 56 — 57). ^ Jmfr TuNELD, Geografi öfver Eonnngariket Swerige, 3 Bd, Sthm 1794, 8. 292. Å Cart. mar. läsas namnen Cuma (Kumo) och "Domus regia" i närheten af hvarandra. 388 i egentliga Finland) och Lemes (Lemmo eller Lemu i samma landskap) \ Öster om Satakunda förlägger Olaus Tavastia, Ta- vesthia, Tauestia (Tawastland) omkring och emellan sjö- arne "Holela lacus" och **Piente" (Päijänne). Norr om förstnämnda sjö läsas namnen Percala (antingen Pelkäne socken eller Porkola, gammal sätesgård i Lampis soc- ken), Piet madOj det senare förmodligen icke något ortnamn, samt Biri. Väster om **Lacus Piente** förläg- ges Cronahorg eller Tavestie domus, fästet Tavastehus, under senare delen af unionstiden understundom kalladt Kronoborg; söder om sjön förekommo järngrufvor ^mi- nera ferri^. Sydost om sjön lågo Hollola (socken) och Itomal, nu Tammola, söderut Hattola socken. Sydspetsen af Finland å Carta marina utgöres af det så kallade Egentliga Finland, hvilket af Olaus Mag- nus, i enlighet med den indelning af landskapet i tvänne häradshöfdingedömen, som skedde i början af 1400-talet ^, delas i No7'finnia och Sudfinnia (Suderfinna). I den först- nämnda delen af landet omtalas Tenasalia (Töwissala, hos Ziegler Touesala, nu Töfsala), Nova ecclesia (Ny- kyrka), Va{?)^y Aho, staden Åbo, och ön Korpa (Korpo socken). I Suderfinna nämnas Viga (troligen sätesgården Wik på Kimittoön), Pemara (Pemar eller Peymara), Mita (S. Martinus?) och Cusm, slottet Kusto eller Kustö i skär- gården sydost om Åbo, Åbobiskoparnes gamla biskops- säte. Olaus har på kartan omkastat läget af Norfinna och Suderfinna, så att de orter, som här omtalats så- som tillhörande Norfinna, på kartan böra sökas uti "Sud- finnia" och tvärtom. Emellan sydspetsen af Finland och Roslagen på svenska sidan äro Ålandsöarna angifna. Alandia. Jämte namnet på hufvudön, Åland, förekomma följande ortnamn: slottet Castelholm, Ekre (^krö, nu Eckerö), Limaland * Jmfr Styffe, Skandinavien under unionstiden, s. 311. ^ Styffe, anf. arb., s. 309. ^ Namnet är otydligt. 889 (socknen Lymseland, nu Lemland) och Lupaland (Lem- lands annex Lumparland eller Clemetsby kapell) \ Nilandia eller Nyland (Nilandia Z., "Neolandia* Johann. Magn.) har å Cart. mar. fått en öfverdrifvet stor utsträckning, omkr. 80 ty. mil (592 km.), från SW. — NO. utmed Finska viken. Den norra delen (nordöstra) kallar Olaus egendomligt nog ^Nilandia australis^ eller södra Nyland, hvilket icke torde kunna förklaras på annat sätt, än att Olaus blifvit vilseledd af landskapets indelning i de båda domsagorna Väster-Nyland och Oster- Nyland^; den senare skulle i så fall motsvaras af "Ni- landia australis". Längst ned i sydväst möter först ön Hänge eller Hangoe, hvars utmärkta hamn Olaus beskrif- ver på följande sätt : ^ *tam Isetus ac securus est (se. mag- nificus portus), ut in toto Septentrionali mari et forsitan amplo Occano parem non habeat, qui eidem valeat com- parari. Omnes enim undecunque nauigantes libere recipit in suum sinum, secureque introrsum tam a tempestatibus, quam hostili classe, sua naturali munitione protegit et conservat. Portus etenim in modum amplissima) arcis in mediis montibus ac vallibus amaene situs est** *. Vi- dare omtalas, att icke mindre än nio vapensköldar voro inhuggna i klipporna vid Hangö^. Öster om denna, "helt och hållet af berg omgifna" , hamn låg lusere, klippön lussarö (nu fyr). Vid kusten låg Rasseborg (Rasaborgs slott), längre in i landet Laio (Loyo hos Ziegler, Loya, nu Lojo), Karis (socken, nu samma namn), Helsinga (Hel- singia Z., nu Helsinge) och Espoa (samma namn Z., nu Esbo). Från sydväst till nordost följa därefter Kirkio- stel (Kirkioslech Z., nu Kyrkslätt), Vames (Vemo eller Va3mo i Eg. Finland?), Ciima (Kymmene gård?), Borga (socken, gammal köpstad, nu Borgå) och Perna (Pernaa nu Perno). Öster härom finnes å kartan en bred bukt, * Jmfr TuNELD, anf. arb., 3 Bd,^ s. 309. 2 Jmfr Styffe, auf. arb., s. 315 o. följ. ' Hiat. II, C. 25. * Jmfr Opera breve. ^ Hitst. ibid., ue Uisior. Tidskrift, 1884, s. 322. 390 som skjuter in i landet, i väster begränsad af "udden", i öster af ^Porkara ud" , d. v. s. Porkala udde, hvilken dock i värkligheten 'ligger väster om Borgå (och Helsing- fors) i Kyrkslätt socken ^ På andra sidan Kymmene-älfs fem mynningar läsas namnen Hittis (d. v. s. Pyttis soc- ken) och Olsby. Utanför "Porkara ud" har Olaus place- rat ön Hogalandh, Under namnet Carelia (Karelen) sammanfattas hela den öfriga delen af Finland. Å Carta marina sträcker det sig på ömse sidor om Viborgsviken, samt åt norr ända upp till Hvita hafvet. Väster om nämnda vik ligga Veckelax (nu Wekkelaks), Verulax (Werelax, nu Vederlaks), Seceierf (Sekierve, nu Säkkjärvi) och, vid Lacus niger, lokas (nu Jokkas). Sagolax (Sagholax Z.) vid östra stranden af nämnda sjö torde säkerligen vara Savolax, hvars kyrka nu heter St. MikkeP. Vidare följer österut Estrabo och Viris samt vid ändpunkten af "Mare Finnonienum" sta- den och fästningen Vihurgmn eller Viborg. Till Viborg anknyter sig en af Olaus Magnus anförd legend ** de specu horrisono, Smellen vulgariter dicto" ^. Oriktigt förlägger den Olaiska kartan Lappavesi, som ligger vid Saima, öster om Viborgsviken (samma fel å Wagenaers sjökort) ; däremot finnas här, soim förut är nämndt, socknarne Ecclesia Nova (Nykyrka), Kinaveb (Ki- vinebb) och Egrepe {nu Euräpää) samt lasche^ (Jääskis) omtalade. I Svarta sjön eller Lacus niger låg ön Fageska (okänd) och väster om sjön orterna Sala och Mahna eller Manha (okända). Vid norra ändan af samma sjö låg, som nämndt, Nyslott eller Gästrum S, Olavi. Om detta fäste berättar Olaus ^: " Nova arx dicta, eo quod miris ingeniis extructa, arte, naturaque munita sit, nam in rotundo monte coUo- ata est, unicum habens introitum et exitum versus ^ Jmfr TuNELD, anf. arb., 3 Bd, ». 444. ^ Savolax och lokls läsas äfven uppe i Österbotten; möjligen är detta dubbelformer för samma orter. '^ Jmfr Hist. XI, O. 4. * Hiat. XI, C. 3. ^ Hist. XX, C. 19. 391 Occidentalem partem, idque per ratem grandibus catenis ferreis alligatam, qu» forti labore singulis diebus trochle- arum beneficio, ob aquarum impetum, per noctem a custo- dibus Regis Suetise deputatis vel feudum ibi tenentibus ad unam partem fluminis attrahitur". Längst i norr, i närheten af Hvita hafvet, läses namnet Pero, som icke torde kunna återfinnas på nyare kartor. Olaus Magnus anser Finland vara ett folkrikt land\ och särskildt har han angifvit tvänne punkter, där enligt hans mening agglomerationen var störst, nämligen dels i södra Österbotten (omkring Korsholm) och dels i Sata- kunda (**hic maxima multitudo gentium*")^, sålunda i kust- trakterna invid Bottniska viken. Finnar ne, af Olaus be- nämnda än Finni ^, Finningi *^ än Finnones ^, Finlandenses ^ eller Finlandi ^^ och af hvilka på ett par ställen särskildt Tavesti och Careli omtalas^, skildras som ett välvilligt och anspråkslöst, men något trögt folk; dock — säger Olaus ^ — är deras vrede sent omsider väckt, uppväges deras tröghet genom styrkan af deras hämd. Sedan kri- stendomen infördes i landet hade sederna blifvit mildare och försonligare; mot kyrkan och prästerna visade man stor vördnad. Finnarna bodde vanligen i byar (vicatim) ^^ samt lefde af åkerbruk, fiske och skogshuggning (lignorum dolatura)^^ samt JaÄ;^^^ Alla Finlands floder och vatten- drag voro rika på fisk, som också exporterades, i synner- het till Tyskland ^'^. Vid Hvita hafvet bedrefs ifrigt både jakt och fiske, i synnerhet om sommaren, då folk af olika härstamning. Ryssar, Lappar och Finnar, drogo dit, fram- för allt Finnar, för att göra ett rikt byte. Där var vid denna tid lämpliga tillfällen att få se de olika folkens * Jmfr Opera breve. ^ Jmfr Carta marina. 3 Jmfr Hist. III, C. IG; lY, C. 1; V, C. 27; XI, C. 1, C. 5, C. 13 m. fl. * Jmfr Hist. IV, C. 4; VH, C. 8; XIII, C. 15. 5 Jmfr Hist. XIII, C. 15. 6 Hist. XIII, C. 29. ^ Hiat. V, C. 27. 8 Jmfr Hist. II, C. 25; IX, C. 26; XI, C. 7. » Hist. IV, C. 18. 10 Hist. ibid. " Hist. IV, C, 1. »^ Qpera breve. 302 klädedräkter och båtar (^ Strudzar et Haapar dicia^^)^. Uti skepps- och båtbygge voro Finnarne, i synnerhet de i Ta västland och längre västerut, synnerligen skicklige*'^, liksom de i allmänhet voro mästerliga snickare och handt- värkare samt kunniga i konsten att förfärdiga krigsma- skiner och bombarder '\ De voro äfven stora dryckes- kämpar och kunde brygga godt öl^. För att skydda sig i krig nyttjade Finnarne ett slags pansar af sälskinn, som uppmjukats i kalk, eller af elg- hud, hvarvid hårsidan vändes utåt, så att, då dessa pansar om vintern brukade öfvergjutas med vatten och hårdt till- fröso, isbetäckningen sammanhölls af dess hår och hade svårt att smälta. Man använde äfven ett slags hjälmar (galese) af elg-, ren- eller oxklöfvar, skickligt hopsatta, så att de liknade stora fiskfjäll. Andra begagnade huf- vudbonader gjorda af vissa fåglars fjäderbetäckning och omsorgsfullt hopsydda medelst järntråd (filis ferreis). Äf- venså spände man beredda och torkade hudar, som kokats i kalk, öfver ett trästycke och anpassade dem på detta sätt till hufvudets form. Inuti fodrades dessa hjälmar med fin bark (näfver) af hvitbjörken och öfverströkos med fisk- lim för att motstå fukt^. Finnarne voro förbjudna — uppger Olaus Magnus — att hemma använda krigsvapen såsom spjut, pilar ^ och kastvapen, svärd eller långa dolkar; likväl tilläts dem att begagna nödiga redskap för husliga behof såsom yxan (securis), med hvilken de förstodo att på ett beundrans- värdt sätt upptimra sina byggnader. Men vid Mosko- viternas röfvaranfall försvarade sig Finnarne alltid till en början medelst slungandet af spjut (hastse). Dessa voro långa granspjut, som fått torka i solen, och som voro 1 Hist. XIX, c. 45. 2 Hiat. X, C. 3. ^ Opera breve; jmfr Cart. mar. (i Satakunda): **hic fabricantur bom- barde". * Opera breve; jmfr Hist. XIII, C. 29. 5 Hist. XI, C. 14. ^ Hist. IV, C. 4 heter det: "Finni in arcubus comprobantur**. 393 försedda med skarpa spetsar af stickor eller trästycken. Med dessa kunde de äfven möta rytterianfall. Några använde rep, hopsnodda till nät, och kastade dem som snaror öfver fiendernas hufvud samt neddrogo på detta sätt både häst och ryttare. Vid närmare handgemäng försvarade sig Finnarne med stenar, som de buro vid gör- deln ; eller bundo de stenar af en knytnäfves storlek me- delst ett rep af fyra händers längd vid en käpp och slun- gade dem mot ryttarnes armar och hästarnes ben. De hade äfven en betydlig hjälp af sina vilda hundar, för hvilka de moskovitiske hästarne hyste stor skräck och som de sökte undfly alldeles som Persernas hästar gjorde, när de möttes af kameler. Hundarne voro inlärda att skrämma och anfalla fiendens hästar genom att skälla och bita dem i näsan, hvarvid dessa reste sig på två ben och afkastade sina ryttare, hvilka sedan bringades om lifvet \ Hvad eljest de finska förhållandena angår, fäster sig Olaus Magnus i synnerhet vid gränstraktenias beröring med Moskoviterna, h vilkas uppträdande, såväl när de företogo ströftåg inåt landet i handelssyfte som när de plundrade och härjade vid gränsen, icke kunde undgå att bli före- mål för uppmärksamhet från grannrikets sida. De tal- rika sjöarne och vattendrag bilda, som förut framhållit?, ypperliga och bekväma farleder ända från näjderna om- kring Hvita hafvet i öster och ned till Bottenhafvet i väster. Häraf begagnade sig äfven Moskoviterna i stor utsträckning; de buro sina båtar på axlarne öfver de mellan sjöarne liggande näsen och vattendelarne eller drogo dem öfver land från det ena vattenbäckenet till det andra, passerade på detta sätt de finska landtryggarne och trängde ända fram till Torne, där Olaus Magnus själf på sommaren 1519 hade iakttagit dem och deras båtar. Denna vattenväg genom Österbotten begagnas än i dag af köpmän från Ryssland och finnes, som förut nämnts, äfven antydd på Olaus' karta. Dessa handelsmän tilläte 1 Hist. XI, c. 13. 392 klädedräkter och båtar (^ Strudzar et Haapar dicia^^)^. Uti skepps- och båtbygge voro Finnarne, i synnerhet de i Ta västland och längre västerut, synnerligen skicklige*^, liksom de i allmänhet voro mästerliga snickare och handt- värkare samt kunniga i konsten att förfärdiga krigsma- skiner och bombarder '^ De voro äfven stora dryckes- kämpar och kunde brygga godt öl^. För att skydda sig i krig nyttjade Finnarne ett slags pansar af sälskinn, som uppmjukats i kalk, eller af elg- hud, hvarvid hårsidan vändes utåt, så att, då dessa pansar om vintern brukade öfvergjutas med vatten och hårdt till- fröso, isbetäckningen sammanhölls af dess hår och hade svårt att smälta. Man använde äfven ett slags hjälmar (galese) af elg-, ren- eller oxklöfvar, skickligt hopsatta, så att de liknade stora fiskfjäll. Andra begagnade huf- vudbonader gjorda af vissa fåglars fjäderbetäckning och omsorgsfullt hopsydda medelst järntråd (filis ferreis). Äf- venså spände man beredda och torkade hudar, som kokats i kalk, öfver ett trästycke och anpassade dem på detta sätt till hufvudets form. Inuti fodrades dessa hjälmar med fin bark (näfver) af hvitbjörken och öfverströkos med fisk- lim för att motstå fukt^. Finnarne voro förbjudna — uppger Olaus Magnus — att hemma använda krigsvapen såsom spjut, pilar ^ och kastvapen, svärd eller långa dolkar; likväl tilläts dem att begagna nödiga redskap för husliga behof såsom yxan (securis), med hvilken de förstodo att på ett beundrans- värdt sätt upptimra sina byggnader. Men vid Mosko- viternas röfvaranfall försvarade sig Finnarne alltid till en början medelst slungandet af spjut (hastae). Dessa voro långa granspjut, som fått torka i solen, och som voro 1 Hist. XIX, c. 45. 2 Higt x, C. 3. ^ Opera breve; jmfr Cart. mar. (i Satakunda): **hic fabricantur bom- barde". * Opera breve; jmfr Hist. XIII, C. 29. 5 Hist. XI, C. 14. ® Hist. IV, C. 4 heter det: "Finni in arcubus comprobantur**. 393 försedda med skarpa spetsar af stickor eller trästycken. Med dessa kunde de äfven möta rytterianfall. Några använde rep, hopsnodda till nät, och kastade dem som snaror öfver fiendernas hufvud samt neddrogo på detta sätt både häst och ryttare. Vid närmare handgemäng försvarade sig Finnarne med stenar, som de buro vid gör- deln; eller bundo de stenar af en knytnäfves storlek me- delst ett rep af fyra händers längd vid en käpp och slun- gade dem mot ryttarnes armar och hästarnes ben. De hade äfven en betydlig hjälp af sina vilda hundar, för hvilka de moskovitiske hästarne hyste stor skräck och som de sökte undfly alldeles som Persernas hästar gjorde, när de möttes af kameler. Hundarne voro inlärda att skrämma och anfalla fiendens hästar genom att skälla och bita dem i näsan, hvarvid dessa reste sig på två ben och afkastade sina ryttare, hvilka sedan bringades om lifvet \ Hvad eljest de finska förhållandena angår, fäster sig Olaus Magnus i synnerhet vid gränstrakternas beröring med Moskoviterna, h vilkas uppträdande, såväl när de företogo ströftåg inåt landet i handelssyfte som när de plundrade och härjade vid gränsen, icke kunde undgå att bli före- mål för uppmärksamhet från grannrikets sida. De tal- rika sjöarne och vattendrag bilda, som förut framhållits, ypperliga och bekväma farleder ända från näjderna om- kring Hvita hafvet i öster och ned till Bottenhafvet i väster. Häraf begagnade sig äfven Moskoviterna i stor utsträckning; de buro sina båtar på axlarne öfver de mellan sjöarne liggande näsen och vattendelarne eller drogo dem öfver land från det ena vattenbäckenet till det andra, passerade på detta sätt de finska landtryggarne och trängde ända fram till Torne, där Olaus Magnus själf på sommaren 1519 hade iakttagit dem och deras båtar. Denna vattenväg genom Österbotten begagnas än i dag af köpmän från Ryssland och finnes, som förut nämnts, äfven antydd på Olaus' karta. Dessa handelsmän tilläte 1 Hist. XI, c. 13. 394 sig ofta våldsamheter och använde ej sällan sina resor till att utspeja landet. Moskoviterna färdades — säger Olaus ^ — mera fritt genom svenskarnes länder, än desse fingo passera genom de förres områden. — Understundom hände det, att Moskoviterna stannade här och hvar på vägen och låtsades bli uppehållna genom att behöfva laga och fastsurra sina båtar med rensenor och rottågor, för att därunder utspionera "det svenska väldets läglighet**. Därför — tillägger han — följde också Sveriges höfvids- män i dessa trakter de gamle konungarnes föredöme att alltid iakttaga stor försiktighet i fråga om förhållandena vid ryska gränsen ^ Likväl upprepades oupphörligt de med röfverier och plundringar förenade gränsstriderna. Då Ryssarne — berättar Olaus - — ville anfalla Karelerna eller andra när- boende grannar, bildade de sannskyldiga röfvarföljen med vissa öfverenskommelser och bestämmelser sinsemellan. De började med att i ödemarkerna omsorgsfullt tillvärka långa, lätta båtar (lembi) af jämna och tunna granbrä- dor på så sätt, att några af dem urhålkade sittplatser — med rum för 20 till 25 man — andra kokade beck eller tjära af grankåda i jordhålor, en del förfärdigade och iordningstälde bågar, strängar och pilar, en annan del var sysselsatt med att härda pilspetsar. När farkosterna voro färdiga sattes hela flottor af dem i sjön, och därefter härjades gårdar, byar och fästen såväl i Hvita sjön (Lacus albus), som Finska viken och Lifländska hafvet ; ja, äf ven lastskepp, där sådana lågo för ankar, anföllos och plundra- des; besättningen störtades i hafvet. Det hände äfven, att större fartyg, när de hade råkat ut för vindstilla, blefvo angripna af Moskoviterna. Kände sig desse — fortsätter Olaus ^ — emellertid icke längre trygga för vedergällning, taga de sina far- koster på skuldrorna och gömma dem på aflägsna ställen i skogarne, för att vid nästa lämpliga tillfälle åter an- » Jmfr Opera breve. ^ g^yt^ ^I, C. 7, ^ Hiat. XI, C. 8. 395 vända dem. I skogsmarkerna lefva de en tid i lugn och ro af sitt byte, som de skydda med vapnens hjälp. Men bli deras illdåd alltför outhärdliga, drabbas de af de plun- drade inbyggarnes hämd. Jägare uppspåra ifrigt deras skogsnästen, och Finnarne draga ut i skaror för att ned- göra dem. Detta sker icke utan stora grymheter, ty röfvarne, som äro medvetna om sina våldshandlingar, strida för lifvet. Till slut brytas dock deras krafter, de fly till berggrottor och jordhålor, eller gömma sig uppe i trädens löfhvalf. De, som påträffas, uppbrännas alla utan försköning jämte båtar och fästen; och med stora stenar och pålar igenmuras grottor och hålor, så att de som dit tagit sin tillflykt dö hungersdöden. Icke häller de, som gömt sig uppe i träden, komma undan; deras tillflyktsort röjes genom hundarnes skall, hvarefter de beskjutas med pilar, ramla ned till marken och dödas. Bästa sättes att uppspåra dessa skogsröfvare var att be- gagna goda jakthundar; de voro, menar Olaus, af ovär- derlig nytta vid dylika razzior. XIV. Länder och folk i grannskapet af de nordiska rikena. Längst i nordost vid Scythiska oceanens stränder förlägger Olaus Magnus landet Biarmia, d. v. s. Bjarma- land. Ända från 9: de årh., då norrmannen Ottar företog sin bekanta färd till sydkusten af Kolahalfön och där (vid Hvita hafvets stränder) träffade på "Beormas" (Bjarmer), omtalas Bjarmaland ganska ofta i de norska konunga- 896 sagorna \ Enligt sagornas uppgifter låg Bjarmernas land i närheten af floden Vina (d. v. s. Dwina) och sannolikt ha dessa Bjarmer enligt nordboarnes uppfattning repre- senterat såväl de permiska (och syrjänska) stammarne, hvilkas boningsplatser i äldre tider sträckte sig från Kä- rnas och Wytschegdas flodområden i söder till Hvita haf- vet i norr*^, som i synnerhet den finsk-karelska befolknin- gen invid och väster om Dwina (intill Kandalaks). Dessa finsk-karelska folk hade, som förut är antydt, uppnått en viss kultur och idkade handel med närboende grannfolk (äfven med norrmännen); de torde ha underkufvats af Ryssarne fullständigt först i 15:de årh. I den förut omnämnda Historia Norvegiae omtalas *utrique Biarmones" '\ hvilket uttryck utan tvifvel här- leder sig från Saxo. Äfven hos denne författare berättas nämligen om färder företagna västerifrån till Bjarmaland ; så omtalas på ett ställe *, att konung Gorm kommer seg- lande först till Halogia, därefter till ett land med branta strandbräddar och höga fjällstigar ("Cujus tandem aditum nacti in editiorem soli partem per obstantes clivos prai- altis callibus enituntur"), hvars namn Saxo icke omtalar, men då de sjöfarande strax därefter kommo till ^Biarmia ulterior^ j torde det okända landet alltså ha varit ""Biar- mia citerior^ . Det förstnämnda beskrifves på följande sätt^: "Regio est perpetui frigoris capax, pra3altisque offusa nivibus, ne vim quidem fervoris persentiscit sestivi, invi- orum abundans nemorum, frugum haud ferax, inusitatisque alibi bestiis frequens. Crebri in ea fluvii ob insitas alveis cautes stridulo spumantique volumine perferuntur. " Dessa uppgifter — om forsande älfvar och stupbranta klippor ^ Jmfr G. Storm, Om Opdagelsen af Nordkap o. Veien till det Hvide Hav, Norsk Geogr. Selskabs Aarbog V, 1893—94, s. 91 o. ff. ^ Jmfr J. A. Sjögrek, Hist.-Etnograf. Abhandl. iiber den finn.-rusa. Norden, St. Petersb. 1861, s. 314 o. ff. * Monum. Hiat. Norveg. ed. G. Storm, s. 74. ^ Saxo, Histor. Danica, ed. P. E. Muller, I, 1, a. 422 o. ff. ^ Saxo, ibid. 397 passa emellertid illa som en beskrifning öfver det låga och sänka Dwinalandet, där endast obetydliga höjder eller åsar tjänstgöra som vattendelare och ofta icke mäkta för- hindra uppträdandet af bifurkationer och förbindelser mellan de olika flodområdena. Hvilket land Saxo afsett med sitt "Biarmia ulterior" blir sålunda en öppen fråga. Saxos mer eller mindre afsiktliga indelning af lan- det i tvänne olika delar återfinnes emellertid hos brö- derna Magnus. I "Situs Scandise" berättar den äldre, Johannes, följande: "Habet Sueonia a Septentrione Biar- miam suppolarem regionem, quae in Ulteriorem et Citeri- orem dividitur habuitque olim, ut Saxo testatur, regni titulum . . . Habitat (se. populus ejus regionis) ultimam orbis terrarum partem paludibus, nemoribus, saltibus, tor- rentibus inviam." ^ Olaus åter följer likaledes Saxo, i det han indelar Biarmia i citerior och tdterior ^, men denna in- delning kommer icke till synes på hans karta, där Biar- mia (i sin helhet) är namnet på det jämförelsevis smala landområde, hvars gräns i norr eller nordost är Scythiska oceanen, i söder eller sydväst "Lacus albus" eller Kanda- laksviken, med en bredd af mer än 20 ty. mil (öfver 148 km.) och en längsta utsträckning från W. eller NW. till Ö. eller SO. af åtminstone fyra gånger denna siffra (nära 600 km.). Med hänsyn till läget, N. eller NO. om Kandalaksviken af Hvita hafvet, kan den Olaiska kartans Biarmia knappast afse något annat land än halfön Kola eller någon del däraf, och sannolikheten af denna upp- fattning vinner betydligt i styrka vid undersökningen af det sätt, hvarpå Olaus skildrat Biarmias geografiska för- hållanden i allmänhet. Som nyss nämndes indelar Olaus efter Saxos före- döme Biarmia i tvänne hufvudområden, "citerior" och "ulterior". Ehuru han bestämmer landets läge med föl- jande ord: "est regio Septentrionalis, cuius zenit est in * Jon ANN. Magnus, Hist. Goth. Situs Scandiae. 2 Hist. I, C. 1. 390 som skjuter in i landet, i väster begränsad af "udden**, i öster af ^^Porkara ud^ , d. v. s. Porkala udde, hvilken dock i värkligheten 'ligger väster om Borgå (och Helsing- fors) i Kyrkslätt socken \ På andra sidan Kymmene-älfs fem mynningar läsas namnen Hittis (d. v. s. Pyttis soc- ken) och Olsby. Utanför "Porkara ud** har Olaus place- rat ön Hogalandh, Under namnet Carelia (Karelen) sammanfattas hela den öfriga delen af Finland. Å Carta marina sträcker det sig på ömse sidor om Viborgsviken, samt åt norr ända upp till Hvita hafvet. Väster om nämnda vik ligga Veckelax (nu Wekkelaks), Verulax (Werelax, nu Vederlaks), Seceierf (Sekierve, nu Säkkjärvi) och, vid Lacus niger, lokas (nu Jokkas). Sagolax (Sagholax Z.) vid östra stranden af nämnda sjö torde säkerligen vara Savolax, hvars kyrka nu heter St. MikkeP. Vidare följer österut Estrabo och Viris samt vid ändpunkten af "Mare Finnonienum" sta- den och fästningen Viburgum eller Viborg. Till Viborg anknyter sig en af Olaus Magnus anförd legend " de specu horrisono, Smellen vulgariter dicto" ^. Oriktigt förlägger den Olaiska kartan Lappavesi, som ligger vid Saima, öster om Viborgsviken (samma fel å Wagenaers sjökort) ; däremot finnas här, soin förut är nämndt, socknarne Ecclesia Nova (Nykyrka), Kinaveb (Ki- vinebb) och Egrepe {n\i Euräpää) samt lasche^ (Jääskis) omtalade. I Svarta sjön eller Lacus niger låg ön Pageska (okänd) och väster om sjön orterna Saia och Mahna eller Manha (okända). Vid norra ändan af samma sjö låg, som nämndt, Nyslott eller Castrum S. Olavi. Om detta fäste berättar Olaus ^: " Nova arx dicta, eo quod miris ingeniis extructa, arte, naturaque munita sit, nam in rotundo monte coUo- ata est, unicum habens introitum et exitum versus ^ Jmfr TuNELD, anf. arb., 3 Bd, ö. 444. ^ Savolax och lokls läsas äfven uppe i Österbotten; möjligen är detta dubbelformer för samma orter. ^ Jmfr ffiat. XI, C. 4. * Hist. XI, C. 3. ^ Hist. XX, C. 19. 391 Occidentalem partem, idque per ratem grandibus catenis ferreis alligatam, qua) forti labore singulis diebus trochle- arum beneficio, ob aquarum impetum, per noctem a custo- dibus Regis Suetise deputatis vel feudum ibi tenentibus ad unam partem fluminis attrahitur". Längst i norr, i närheten af Hvita hafvet, läses namnet PerOy som icke torde kunna återfinnas på nyare kartor. Olaus Magnus anser Finland vara ett folkrikt land\ och särskildt har han angifvit tvänne punkter, där enligt hans mening agglomerationen var störst, nämligen dels i södra Österbotten (omkring Korsholm) och dels i Sata- kunda ("hic maxima multitudo gentium")^, sålunda i kust- trakterna invid Bottniska viken. Finnarne, af Olaus be- nämnda än Finni ^j Finningi *, än Finnones ^^ Finlandenses ^ eller Finlandi "^ , och af hvilka på ett par ställen särskildt Tavesti och Careli omtalas^, skildras som ett välvilligt och anspråkslöst, men något trögt folk; dock — säger Olaus ^ — är deras vrede sent omsider väckt, uppväges deras tröghet genom styrkan af deras hämd. Sedan kri- stendomen infördes i landet hade sederna blifvit mildare och försonligare; mot kyrkan och prästerna visade man stor vördnad. Finnarna bodde vanligen i byar (vicatim) ^^ samt lefde af åkerWuk, fiske och skogshuggning (lignorum dolatura) ^^ samt jakt ^^. Alla Finlands floder och vatten- drag voro rika på fisk, som också exporterades, i synner- het till Tyskland ^'^. Vid Hvita hafvet bedrefs ifrigt både jakt och fiske, i synnerhet om sommaren, då folk af olika härstamning, Ryssar, Lappar och Finnar, drogo dit, fram- för allt Finnar, för att göra ett rikt byte. Där var vid denna tid lämpliga tillfällen att få se de olika folkens ^ Jmfr Opera breve. ^ Jmfr Carta marina. 3 Jmfr Hist. III, C. IC; IV, C. 1; V, C. 27; XI, C. 1, C. 5, C.. 13 m. fl. 4 Jmfr Hist. IV, C. 4; VII, C. 8; XIII, C. 15. » Jmfr Hist. XIII, C. 15. 6 Hist. Xin, C. 29. ^ Hist. V, C. 27. 8 Jmfr Hist. II, C. 25; IX, C. 26; XI, C. 7. ^ Hist. IV, C. 18. i<> Hist. ibid. " Hist. IV, C. 1. »^ Qpera breve. 392 klädedräkter och båtar (^ Strudzar et Haapar dicta^^)^. Uti skepps- och båtbygge voro Finnarne, i synnerhet de i Tavastland och längre västerut, synnerligen skicklige^, liksom de i allmänhet voro mästerliga snickare ochhandt- värkare samt kunniga i konsten att förfärdiga krigsma- skiner och bombarder ^. De voro äfven stora dryckes- kämpar och kunde brygga godt öl"^. För att skydda sig i krig nyttjade Finnarne ett slags pansar af sälskinn, som uppmjukats i kalk, eller af elg- hud, hvarvid hårsidan vändes utåt, så att, då dessa pansar om vintern brukade öfvergjutas med vatten och hårdt till- fröso, isbetäckningen sammanhölls af dess hår och hade svårt att smälta. Man använde äfven ett slags hjälmar (galese) af elg-, ren- eller oxklöfvar, skickligt hopsatta, så att de liknade stora fiskfjäll. Andra begagnade huf- vudbonader gjorda af vissa fåglars fjäderbetäckning och omsorgsfullt hopsydda medelst järntråd (filis ferreis). Äf- venså spände man beredda och torkade hudar, som kokats i kalk, öfver ett trästycke och anpassade dem på detta sätt till hufvudets form. Inuti fodrades dessa hjälmar med fin bark (näfver) af hvitbjörken och öfverströkos med fisk- lim för att motstå fukt^. Finnarne voro förbjudna — uppger Olaus Magnus — att hemma använda krigsvapen såsom spjut, pilar ^ och kastvapen, svärd eller långa dolkar; likväl tilläts dem att begagna nödiga redskap för husliga behof såsom yxan (securis), med hvilken de förstodo att på ett beundrans- värdt sätt upptimra sina byggnader. Men vid Mosko- viternas röfvaranfall försvarade sig Finnarne alltid till en början medelst slungandet af spjut (hastse). Dessa voro långa granspjut, som fått torka i solen, och som voro 1 Hist. XIX, c. 45. 2 jjiat. X, C. 3. ^ Opera breve; jmfr Cart. mar. (i Satakunda): **hic fabricantur bom- barde". "* Opera breve; jmfr Hist. XIII, C. 29. 5 Hist. XI, C. 14. ^ Hist. IV, O. 4 heter det: "Finni in arcubus comprobantur". 393 försedda med skarpa spetsar af stickor eller trästycken. Med dessa kunde de äfven möta rytterianfall. Några använde rep, hopsnodda till nätf och kastade dem som snaror öfver fiendernas hufvud samt neddrogo på detta sätt både häst och ryttare. Vid närmare handgemäng försvarade sig Finnarne med stenar, som de buro vid gör- deln ; eller bundo de stenar af en knytnäfves storlek me- delst ett rep af fyra händers längd vid en käpp och slun- gade dem mot ryttarnes armar och hästarnes ben. De hade äfven en betydlig hjälp af sina vilda hundar, för hvilka de moskovitiske hästarne hyste stor skräck och som de sökte undfly alldeles som Persernas hästar gjorde, när de möttes af kameler. Hundarne voro inlärda att skrämma och anfalla fiendens hästar genom att skälla och bita dem i näsan, hvarvid dessa reste sig på två ben och afkastade sina ryttare, hvilka sedan bringades om lifvet ^ Hvad eljest de finska förhållandena angår, fäster sig Olaus Magnus i synnerhet vid gränstrakternas beröring med Moskoviterna, h vilkas uppträdande, såväl när de företogo ströftåg inåt landet i handelssyfte som när de plundrade och härjade vid gränsen, icke kunde undgå att bli före- mål för uppmärksamhet från grannrikets sida. De tal- rika sjöarne och vattendrag bilda, som förut framhållits, ypperliga och bekväma farleder ända från näjderna om- kring Hvita hafvet i öster och ned till Bottenhafvet i väster. Häraf begagnade sig äfven Moskoviterna i stor utsträckning; de buro sina båtar på axlarne öfver de mellan sjöarne liggande näsen och vattendelarne eller drogo dem öfver land från det ena vattenbäckenet till det andra, passerade på detta sätt de finska landtryggarne och trängde ända fram till Torne, där Olaus Magnus själf på sommaren 1519 hade iakttagit dem och deras båtar. Denna vattenväg genom Österbotten begagnas än i dag af köpmän från Ryssland och finnes, som förut nämnts, äfven antydd på Olaus' karta. Dessa handelsmän tilläto 1 Hist. XI, c. 13. 394 sig ofta våldsamheter och använde ej sällan sina resor till att utspeja landet. Moskoviterna färdades — säger Olaus ^ — mera fritt genom svenskarnes länder, än desse fingo passera genom de förres områden. — Understundom hände det, att Moskoviterna stannade här och hvar på vägen och låtsades bli uppehållna genom att behöfva laga och fastsurra sina båtar med rensenor och rottågor, för att därunder utspionera "det svenska väldets läglighet". Därför — tillägger han — följde också Sveriges höfvids- män i dessa trakter de gamle konungarnes föredöme att alltid iakttaga stor försiktighet i fråga om förhållandena vid ryska gränsen ^ Likväl upprepades oupphörligt de med röfverier och plundringar förenade gränsstriderna. Då Ryssarne — berättar Olaus ^ — ville anfalla Karelerna eller andra när- boende grannar, bildade de sannskyldiga röfvarföljen med vissa öfverenskommelser och bestämmelser sinsemellan. De började med att i ödemarkerna omsorgsfullt tillvärka långa, lätta båtar (lembi) af jämna och tunna granbrä- dor på så sätt, att några af dem urhålkade sittplatser — med rum för 20 till 25 man — andra kokade beck eller tjära af grankåda i jordhålor, en del förfärdigade och iordningstälde bågar, strängar och pilar, en annan del var sysselsatt med att härda pilspetsar. När farkosterna voro färdiga sattes hela flottor af dem i sjön, och därefter härjades gårdar, byar och fästen såväl i Hvita sjön (Lacus albus), som Finska viken och Lifländska hafvet ; ja, äfven lastskepp, där sådana lågo för ankar, anföllos och plundra- des; besättningen störtades i hafvet. Det hände äfven, att större fartyg, när de hade råkat ut för vindstilla, blefvo angripna af Moskoviterna. Kände sig desse — fortsätter Olaus ^ — emellertid icke längre trygga för vedergällning, taga de sina far- koster på skuldrorna och gömma dem på aflägsna ställen i skogarne, för att vid nästa lämpliga tillfälle åter an- » Jmfr Opera breve, ^ gj^t^ ^j^ q 7^ 3 gjyt xi, C. 8. 395 vända dem. I skogsmarkerna lefva de en tid i lugn och ro af sitt byte, som de skydda med vapnens hjälp. Men bli deras illdåd alltför outhärdliga, drabbas de af de plun- drade inbyggarnes hämd. Jägare uppspåra ifrigt deras skogsnästen, och Finnarne draga ut i skaror för att ned- göra dem. Detta sker icke utan stora grymheter, ty röfvarne, som äro medvetna om sina våldshandlingar, strida för lifvet. Till slut brytas dock deras krafter, de fly till berggrottor och jordhålor, eller gömma sig uppe i trädens löfhvalf. De, som påträffas, uppbrännas alla utan försköning jämte båtar och fästen; och med stora stenar och pålar igenmuras grottor och hålor, så att de som dit tagit sin tillflykt dö hungersdöden. Icke häller de, som gömt sig uppe i träden, komma undan; deras tillflyktsort röjes genom hundarnes skall, hvarefter de beskjutas med pilar, ramla ned till marken och dödas. Bästa sättes att uppspåra dessa skogsröfvare var att be- gagna goda jakthundar; de voro, menar Olaus, af ovär- derlig nytta vid dylika razzior. XIV. Länder och folk i grannskapet af de nordiska rikena. Längst i nordost vid Scythiska oceanens stränder förlägger Olaus Magnus landet Biarmia, d. v. s. Bjarma- land. Anda från 9:de årh., då norrmannen Ottar företog sin bekanta färd till sydkusten af Kolahalfön och där (vid Hvita hafvets stränder) träffade på "Beormas" (Bjarmer), omtalas Bjarmaland ganska ofta i de norska konunga- 404 saknas i Paulus Jovius' geografi — och ännu på Anto- nius WiEDS karta öfver Moscovia 1555, i likhet med å Carta marina, endast har en mycket ringa storlek. Det är först Herberstein, som gifvit Ladoga en större ut- bredning och omfattning. Olaus Magnus ger Ladoga ge- nom flu Nygen, d. v. s. Newa, utlopp åt Finska viken, men Newa upptager söderifrån en annan större flod som icke kan vara någon annan än Wolchow, då därinvid förlägges staden Nogardia eller Nowgorod. Wolchow är alldeles skild från den längre i väster förlagda Laciis Irmen eller sjön limen, som i stället fått sig tilldeladt sjön Pejpus* aflopp till Finska viken, Narowa (igenkänlig genom staden Narvia), Däremot har limen alldeles rik- tigt fått tvänne tillopp från söder, nämligen flu Siolana^ i hvilket namn man igenfinner Schelona eller Schelon, samt flu Pela, som måste anses representera Lowat. In- vid sistnämnda flod läses ^hic fit sal optimum^. I den norr om sjön limen belägna delen af Mosko- viternas välde (Ingermanland) med den icke namngifna Narowa som västlig gräns (mot lifländska orden), ligger på flodmynningens högra sida midt emot Narva Ivangrof, den än idag här belägna staden Iwangorod, anlagd af Iwan III Vasiljewitsch år 1492. Om detta ryska fäste berättar Olaus ^: "quae arx . . . tanto naturae munimine ob circumcurrentes aquas et armatas vires se tuta peren- niter dudum credidit, ut nuUius etiam potentissimi hostis insultum expavescere vellet. Sed hsec insania uti fallax extitit, ita et repentinam et inevitabilem experta est ca- lamitatem." Därefter omtalas svenskarnes eröfring af fästningen (år 1496 af Knut Posse och Svante Nilsson Sture) med en här af 50,000 man, hvilken eröfring ** skedde i de lifländska vännernas åsyn" (speculantibus amicis Liuonensium castris, d. v. s. Narwa). Fästet erbjöds vid detta tillfälle — säger Olaus — åt lif ländske landmästa- ren, men då denne icke vågade mottaga den farliga gåf- van uppbrändes detsamma. Vid eröfringen af fästet fann 1 Hist. XI, c. 1. 405 man där samladt ett stort förråd af silfver, pälsvärk (af sobel) och vax; de förstnämnda dyrbarheterna behöllo svenskarne, men vaxet, "quse Orientalium negotiatorum immensus qusestus est, et dominiorum dives tributum", måste lämnas kvar på grund af svårigheten att medföra en så tung frakt och öfverlämnades jämte fästet åt lå- gorna. Öster om Iwangorod låg lanegrot, d. v. s. Jama eller Jamagrad vid Luga nära Narwa, anlagdt år 1384 af Nowgoroderna. Ordet Landvern invid Narowa åsyftar troligen något här beläget mindre fäste eller gränsskans, såvida det icke afser Koporje (vid Kaporiza). Den stora sjön Peubus lacus eller Pejpus (af ungef. Wenerns storlek å kartan) utgör gränsen mellan Livonia och Esthia å ena sidan samt Kussia alba å den andra och har, som nyss nämndes, mistat sitt utlopp Narowa, men står i stället i förbindelse med Finska viken genom en annan sydväst om Narowa utmynnande flod. Pejpus- sjöns tillopp från väster flu TJbre, d. v. s. Emba eller Embach; är likaledes angifven, äfvensom denna flods käll- sjö Wirzjärw. Härifrån går ett aflopp (Fellin aa) äfven åt väster till Finska viken, och denna bifurkation åter- finnes äfven mycket riktigt på Olaus' karta. Östersjöprovinsernas geografiska gräns mot det öfriga Ryssland, den s. k. Baltiska höjden, är å Cart. mar. an- gifven såsom en lång skogsås, strykande från NO. till SW. Den angifves tillika såsom uppehållsort för stora vildsvin ("hic apri maximi** — "Åpri XII pedum longitu"), hermeliner och skogsfågel ("Eritratao instar aquile"). I det inre af Ryssland (vid ^Musco^) förlägger Olaus ett stort träsk, hvarifrån utgingo trenne stora floder, en (Wolga) till Kaspiska hafvet, en annan (Dnjepr) till Svarta hafvet och en tredje flu Depena (Diuidna), d. v. s. Duna, till Mare Livonicum^, som är benämningen på den å kar- tan med lätt igenkänlig och tydlig konfiguration angifna Rigaviken. Denna uppfattning är säkerligen hämtad från ^ Jmfr Opera breve. 406 Paulus Jovius. Visserligen uttalar denne själf ingen fullt klar mening om anförda sak, i det han låter Volga, Di- uidna, Ocha (Oka), Moschus (Moskva), Tanais och Bory- sthenes uppkomma "ex paludibus", men å sin karta (hos Baptista Agnese, sign. 1525) låter han hufvudfloderna Volga, Dnjepr, Duna och Newa rinna upp i ett gemen- samt stort träsk "palus magna" ^ Denna föreställning om de stora östeuropeiska flodernas uppkomst synes ha varit tämligen allmän under medeltiden och återfinnes t. ex. på den s. k. katalanska världskartan af år 1375. I det föregående har jag redogjort för Olaus Mag- nus' framställning af Ryssarnes uppträdande vid svenska gränsen, deras plundringar och härjningar å densamma. Olaus omnämner Moskoviternas anfall på Finland år 1495 med 60,000 man och deras därvid framstälda anspråk på erhållandet af de tre gränsdistrikten Savolax, Jäskis och Euräpää, deras hemliga förbund med konung Hans i Dan- mark och uppdagandet af detta förbund vid de ryska sändebudens ankomst till Stockholm år 1500. De härar Iwan III under detta krig sände mot Finland bestodo till allra största delen af rytteri (uppsatt af förläningstagare, bojarer och s. k. bojarsöner), som snabbt kunde härja och sedan draga sig tillbaka i likhet med Tatarerna. Å Olaus' karta finnes äfven aftecknad en rytteristrid mellan Sven- skar och Ryssar på isen af Finska viken (orden ^^perdita pugna^ angifva Ryssarnes nederlag), liksom ryskt rytteri är afbildadt vid finska landgränsen öster om Nyslott och vid gränsen till den lifländska ordensstaten, med hvilken stat Moskoviterna lågo i öppet krig 1501 — 1502^ De moskovitiske ryttarne äro klädda i den sedvanliga långa ^ Jmfr H. MiCHOW, anf. arb., s. 24, a. 32. ^ På den lifländska sidan om gränsen visar Cart. mar. trenne grofva kanoner, uppstälda af Lifländarne mot de anryckande Moskovi- terna. Möjligen syftar denna teckning på slaget vid Siritsa nära Is- borsk, där högmästaren Herman von Plettenberg med sitt utmärkta tyska artilleri nedgjorde en stor rysk här på 40,000 man år 1501. Se Bambaud, Bysslands historia, s. 175. 407 dräkten (Moscovitse longis more örsecorum se. vestitus)' med toppmössa samt beväpnade med lansar eller pil och båge (samt kroksabel). När Moskoviterna flydde till skogarne och ödemarkerna — berättar Olaus — bort- förde de med sig allt hvad lifsförnödenheter hette och brukade bränna alla hus bakom sig^. Som bevis på den ryske storfurstens makt ^ och det moskovitiska väldets utsträckning anför Olaus den stor- furstliga titulaturen, sådan den finnes angifven i den skrif- velse Wasilij Iwanowitsch (1505 — 1533) sände till påfven Clemens VII i Rom år 1525 med sitt sändebud Dmitry Gebassimow, Paulus Jovius' sagesman rörande Rysslands geografi. I denna skrifvelse, hvari storfursten lofvar påf- ven sitt bistånd mot alla kristenhetens fiender och söker bana väg för en närmare förbindelse med påfven, lyder den ifrågavarande titularen^: "Magnus dominus Basilius Dei gratia Imperator ac dominator totius Russise, nec non magnus Dux Volodemariae, Moschoviae, Novogrodise, PlescovisB, Smolenise, Ifferise, lugoria?, Permniae, Vetchse, Bolgarise etc, dominator et magnus Princeps Novogrodise inferioris terra3, Cernigonia^, Razani», Volotchiae, Ro- zevia3, Blechi», Roscoviae, laroslavise, Belozeriie, Udoriae, Obdoriaj, Condinia3que etc." Det moskovitiska rikets makt, sådan den i nyssnämnda titulatur kom till uttryck, synes Olaus likväl ha ansett mera skenbar än värklig, i det han tillägger, att de närboende folken mera förvå- nade sig öfver densamma än de fruktade den makt, hvil- ken ifrågavarande titulatur skulle beteckna; i synnerhet gälde detta om Finnarne ^. I öfverensstämmelse med denna » Hist. IV, c. 4. 2 Hia^ jx^ c. 41. ' En rysk storfurste ("Magnus princeps mosco vitarum") är af- tecknad å. Cart. mar. invid staden Nogardia, sittande på. sin tron med spira, halskedja och kroksabel. * Hist. XI, C. 6. Jmfr Michow, anf. arb., s. 21 o. följ. Skrif- velsen var daterad d. 3 April 1525. ^ Hist. XI, C. 6: "Verum Imnc titulum tam magnum et amplum vicinsB nationes plus mirantur, quam eius vires formidant, maxime Finni" etc. 408 uppfattning, att Ryssland sökte skrämma och imponera på andra folk med ett yttre uppträdande, som ej mot- svarades af värkliga maktmedel, framhåller Olaus äfven det enligt hans och andra erfarne "européers** mening löjligt skrytsamma sätt, hvarpå de moskovitiska stor- furstarne mottogo andra makters sändebud \ Därefter berättar Olaus i anslutning till det före- gående utförligt om det polska sändebudets, Matthias Barthlomieuicza Gedroitzki, resa till Iwan (IV) den för- skräckliges hof i Moskva 1551^. Resan företogs från Vilna i Litthauen, enligt Olaus* mening beläget 200 ty. mil (1,480 km.) från den moskovitiska hufvudstaden (^JIfo5- (jua), hvilket dock är en ansenligt öfverdrifven siffra, enär värkliga afståndet icke utgör mer än ungef. 750 km. När sändebudet med sina tolf tjänare drog in i den storfurstliga staden, möttes det af från hofvet ut- sände ryttare. Då Gedroitzki några få dagar därefter skulle öfverlämna polske konungens skrifvelse, mottogs han med stor ståt (Olaus tillägger: " uti Moschouitis visum est", syftande på ofvan anförda uppgift). Han infördes * Hiat. XI, C. 10. Äfven omtalas den hos Tatarerna brukliga seden, att främmande sändebud, innan de fingo företräde för kanen, skulle renas genom passerandet mellan tvänne eldar. Inga sändebud mottogos, » om de ej medförde skänker, och knäböjande for kanen skulle de fram- föra sitt uppdrag, sålunda — som Olaus förtrytsamt anmärker — "caeli- colis debita homini mortali impendant**. Vägrades denna hyllning, hota- des sändebuden med döden. ^ Karamsin, Geschichte des russischen Reichs, 1820, VII Bd, s. 280 berättar, att sedan kon. Sigismund I af Polen dött år 1548 hans son och efterträdare Sigismund II August år 1549 sände bud till Moskva for att underrätta zaren om faderns frånfälle samt förnya det utlupna stille- ståndsfördraget mellan Polen (Litthauen) och Byssland. De litthauiska sändebuden ville emellertid icke erkänna zarens titel, hvaraf åtskilliga tvister uppstodo, som synas ha fortgått under de närmast följande åren. År 1552, har Karamsin (ibid., s. 299) antecknat ett nytt sändebudskap från polske konungen till Iwan IV, men nämner icke Gedroitzki; antag- ligen har denne besökt ryska hofvet emellan dessa båda tillfäUen (1549 och 1552), i och för underhandlingar rörande det ofvannämnda stille- ståndsfördraget. 409 i slottet genom tvänne gårdar, rundt kring hvilka suta på säten män af högrest växt och med långa skägg, in- svepta i lysande kläder. Slutligen infördes den polske gesandten i palatsen, där storfursten jämte sitt följe (af bojarer) befann sig, bojarerna äfvenledes klädda på nyss- nämnda sätt. Storfursten (Iwan den förskräcklige) satt på en tron eller ett säte (sella) på långt afstånd från de öfrige furstarne; han var klädd i en lång fotsid klädnad (longa talari tunica indutus) af siden (ex serico villoso), som pryddes och bebrämades af pärlor och ädelstenar. I handen höll han en spira eller en käpp, i öfre delen förgyld, i nedre inlagd med silfver, och på denne stödde han sig; på hufvudet bar han en mitra eller så kallad **kalpak" af dyrbart svartbrunt räfskinn ("que istis in terris maximo in pretio longeque superant zebellinas pel- les quoad sestimationem"). När gesandten fördes in, ka- stade sig de, som ledsagat honom, ned inför storfursten och stötte sina hufvuden tre till fyra gånger mot golfvet ("quemadmodum Moschouitis moris est hoc modo reuer- entiam supremam suo domino exhibere opinantibus**). Men gesandten blef af "procuratorn" (quem illi Przistauu vocant) befald att jämte sina tjänare stanna vid dörren på 50 stegs afstånd från storfursten; närmare fick han ej komma. Därpå höll han sitt tal och öfverlämnade det kungliga brefvet till sekreteraren \ Moskoviterna skildras på en mängd olika ställen i Olaus' historia såsom synnerligen skickliga och listiga köpmän^. Med Tatarerna idkade de framför allt handel med pälsvaror^. Hvad Moskoviternas sociala sedvänjor angår, nämner Olaus endast deras sätt att ingå akten- skåp. De togo sig nämligen hustrur genom rof och an- sågo ett dylikt sätt att gå till väga fullt rättsgiltigt. Hustrurofvet tillgick så, att fadern med sina vänner och 1 Hist. XI, C. 10. 2 Jmfr Hist. XIX, C. 45: "Gens illa Moschovitica more GraBcorum aatuta est et varia in verbis". 3 Jmfr Hist. XVIII, C. 16. 410 släktingar röfvade åt sonen den jungfru han önskade. Genom det röfvade föremålets skrik och tårar tillkalla- des jungfruns släktingar, och vid deras försök att hjälpa henne uppstod mellan de båda skarorna häftig strid, men flickan måste stanna hos den segrande parten. Detta sätt att ingå äktenskap förekom — säger Olaus — äf- ven hos Lithauerna och Liverna, men i synnerhot hos Kurerna (praesertim Curetes)^ Slutligen berättar Olaus efter Matthias af Miechow om ett religiöst bruk, som förekom "in confinibus (Lithu- anorum ac) Mosco vitarum " . Det heter nämligen: "sta- tuam esse publico itinere impositam, quae patria lingua Zlotahaha dicitur, id est aurea vetula; quam cinguli via- tores certis munusculis placant, etiamsi pili valorem non excedant, alioquin suscepti itineris nullam habituri se- curitatem" ^. Matthias af Miechow (1517), hos hvilken be- rättelsen om denna dyrkan af "aurea vetula" allraförst förekommer och från hvilken också Olaus Magnus hämtat densamma, omtalar följande ^ : " Accipiat (se. lector) quod post terram Viahtka^ nuncupatam in Scythiam penetrando, jacet magnum idolum Zlotahaha, quod interpretatum sonat, aurea anus seu vetula, quod gentes vicinse colunt et ve- nerant, nec aliquis in proximo gradiens aut feras agi- tando et in venatione sectando vacuus et sine oblatione pertransit; quin imo si munus nobile deest, pellem aut saltem de veste extractum pilum in offertorium idolo pro- jicit et inclinando se cum reverentia pertransit. " På An- tonius WiEDS karta 1555 finnes äfven ytterst i NO. mel- lan Petschora och Ob en gudabild, en kvinlig figur (med ett barn på armen), hvilken ägnas gudomlig dyrkan. Däröfver står legenden: ^ Solotaja Baha, hoc est aurea 1 Hist. XIV, c. 9. 2 Hist. III, c. 1. ' GRYNiEUS, Nov. orb. reg., s. 483. Dock finnes "den gyllene gnm- man** omnämnd i de ryska annalerna för år 1396. Se Akiandeb i Suomi 1848, s. 121 o. 124. ^ D. v. s. landskapet vid fioden Wiatka, en biflod till Kama, norr om Kasan. 411 vetula idolum quod hujus partis incolae adorant". Seder- mera berättar Herberstein om samma gudabild \ den förekommer på Jenkinsons karta (1562) och enligt H. MiCHOw'- omtalas den utförligt af tvänne författare från slutet af 16:de och början af 17:de årh., Alessandro Guag- nino från Verona (o. 1580) och Peter Petrejus de Erle- sunda (1620). "Släta Baba" eller den "gyllene frun" var en ifrigt tillbedd gudabild hos de finska Jugrierna, hvilkas ättlingar torde utgöras af de nuvarande Ostja- kerna och Wogulerna (i norra Ural). Dessa folk under- kufvades fullständigt af Moskoviterna redan i slutet af 15:de årh., och enligt Michows förmodan'^ torde den om- nämnda gudabilden ha varit en under de moskovitiska eröfringstågen till trakterna i norr kvarlämnad förgyld madonnastaty. Sveriges granne på andra sidan Finska viken var, utom det moskovitiska väldet, den lifländska ordensstaten, sedan år 1236 förenad med tyska orden (i Preussen). Olaus Magnus kallar kustlandet utmed Finska viken (Est- land) för Livonia aquilonaris (med tillägget: "Catholice ecclesie propugnaculum")^; dess gräns i öster var Na- rowa, vid hvars mynning Cart. mar. har ^ Narvia Livonie** såsom motsats mot "ryska Narva" eller Iwangorod. Sö- der om detta nordliga Lifland mellan sjön Pejpus och Rigaviken förlägges Esthia, förmodligen på grund af här ännu boende estnisk befolkning; först söder om Esthia följer vid sydligaste ändan af Rigaviken eller "Mare Li- vonicum" å \i2Lvt2^n Livonia australis. Benämningen "ilfart Livonicum^ användes äfven af Paulus Jovius, som dock ^ Rerum mosc. comment., s. 82 ; förekommer äfven på de Herber- steinska kartorna. Peschels uppgift, Geechichte der Erdkuude (utg. af Buge), s. 317, att Herberstein allraförst omtalat nämnda idol är, som framgår af ofvanstående framställning, oriktig. 2 Anf. arb., s. 39, s. 40 o. ff. ' Anf. st., s. 42. * Detta syftar på ordens forna missionsvärksambet i dessa trak- ter; sedan 1530 fick reformationen insteg i Östersjöländerna. 412 synes därmed ha menat Finska viken ("Novogardia vår- sus Livonicum mare**)\ ehuru på hans karta (i Baptista Agneses atlas 1555) läses namnet "Mare Phinnicum". Östersjöländernas topografi har i det hela taget fram- stälts på ett ganska riktigt sätt af Olaus Magnus, som säkerligen icke försummat att under sin mångåriga vi- stelse i Danzig skaflfa sig noggranna och tillförlitliga upp- lysningar om dessa trakter; därjämte har han studerat segelböcker. Ilmens och Peipus' förbindelser med Finska viken ärö likväl, som förut omnämnts, oriktigt återgifna, då man säkerligen i Danzig bättre känt till själfva kust- landet än de längre in i kontinenten belägna stora sjö- arne, och i alla händelser sjöböckerna (och sjökorten) ju endast redogjorde för kusterna. Sydväst om Narva följer utmed Finska viken Telsborg, nu Tolsburg, samt Vesen- berg, därefter vid kusten Borcolun, som sannolikt är Bork- holm i Estland. Utanför Fegefyr ^ och Bivalia (Rewal) ligga tvänne mindre öar, Nergen, d. v. s. Nargön, och Ulfven, nu ön Wulff, i skärgården utanför inloppet till Rewal. — Pades eller Padis, Lede, nu Lode, Hapsalia (Hapsal) och Leal ligga alla i västligaste delen af Est- land i närheten af kusten. Inuti landet läses Stegenfeur, sydväst därom Firel (?) ^ möjligen Fikel ^, och Wils, må- hända Viliende, en gammal ort i norra Lifland. De utanför Estlands västkust vid inloppet till Rigaviken lig- gande stora öarne Dagö och Ösel m. fl. återfinnas å Cart. mar., den förra utan namn, den senare kallad med sin gamla benämning Osilia; öster därom Memme, ön Moon eller Mohn. Dagö är oriktigt förlagd väster om Ösel (i stället för N.) ; i sydvästligaste delen af ön angifves Dager- ort^, i norra Skiollesund, som torde motsvara Söla sund ^ GRYNiEUS, Nov. orb. reg., s. 541. ^ Återfinnes ej på nyare kartor, liksom ej häller Vanher söder om floden Narowa. "Fegefyr** läses å Wagenaers sjökort. '^ Namnet är otydligt. * Spruner-Menke, Hist. Atlas, Nordische Reiche, N:r V. ^ Dagerort är Dagös västligaste spets, ett långt i hafvet utskju- tande näs eller udde. 413 mellan Dagö och Ösel; Beke är troligen Raisk i NV.- delen af Dagö, ehuru oriktigt förlagdt vid Sölasund. Vid norra kusten af Dagö hade hoUändarne uppbygt ett stort torn C^turris Hollandorum^), som skulle tjäna som sjö- märke till undvikande af skeppsbrott^; det kallas äfven "Johannes Kirche" ^. På ön Ösel, som var ett särskildt biskopsdöme ("det Osiliensiska b. " ) ''^, lågo Vick, Sunneborg, nu Soneburg, och Armborg, d. v. s. Arensburg, oriktigt för- lagdt till Ösels norra kust i stället för den södra. Syd- ost om Ösel ligger en mindre ö, Trena, som antagligen är den nuv. Kiihnö utanför Pernau- bukt en; längre söderut följer Runa, den af svenskar bebodda Runö. Därmed komma vi öfver till Lifland, hvars norra del af Olaus Magnus kallas Esthia, troligen, som förut nämndt, på grund af den härvarande finsk- estniska be- folkningen; ^^Estones^^ omtalas äfven ett par gånger i Olaus' historia^. I norr vid Peipus-sjön lågo Lais och Vierbich^; i närheten af Wirz-järw Overpe, som troligen är Ober-Pahlen, hvilken ort omtalas redan i 14:de årh.'* — vid kusten af Rigaviken Preno, förr Perno, nu Pernau. Söder om Embach finna vi Kirienpe (Kirempe) och Olden- doap, säkerligen Odempseh eller Odenpae söder om Dorpat, här oriktigt norr om sistnämnda stad, som å kartan bär namnet Darbatum, SW. härom låg Falkenravin eller Fal- kenau (nu Walk?), i söder Ringen vid en liten sjö, sålunda en dubbelform för Wirzjärw'. Invid gränsen till "Russia regalis nigra" möta vi Milus, säkerligen det nuvar. Neu- haus eller Neuhausen, samt Marienborg (Marienburg). * Jmfr Opera breve. ^ Auölegung, Krist. Vid. Selsk. Forhandl. N:o 15, a. 13, n. 5 (Brennek). ^ Opera breve. ^ Hist. X, C. 3, XIV, C. 36. ^ Kan ej återfinnas; väl knappast Wittenstein 1. Weiasenstein i Estland. ® Spruner-Menke, N:o VI. ^ Staden pingen i Lifland ligger nämligen vid södra ändan af Wirzjärw. 414 Livonia australis genomskäres af tvänne floddalar, båda utmynnande i Rigaviken. Den nordligare af dessa rinner upp ur en sjö söder om Marienburg, samt flyter ut söder om Hemsel eller Lemsal, det är sålunda den s. k. Aa eller Treyden-aa. Invid denna ligger på högra sidan VelmaVf d. v. s. Wolmar, och Treide (Treyden) — på vänstra sidan Rinehorg, nu Ronneburg, samt Wende (Wenden). Söder om det nyss omtalade sjöbäckenet föl- jer från öster till väster Lande, som möjligen är Laudon S. om Diinas biflod Oger, Sesvegen, troligen Sisselgul N. om samma flod — Kexhen — Ele d. v. s. Erle eller Erlaa vid Oger — Smilte (nu Smilten), Segefelt, sanno- likt Segewolde vid Aa — Sommel, antingen Serben eller Hommelhof — Kers, möjligen Kirckholm, och Cronen — som torde vara Kremon vid Aa. På Diinas högra sida låg Uexkiill eller Uxkil, som Olaus oriktigt förlägger söder om nämnda flod. Krysborg eller Kreutzburg låg äfvenledes på norra sidan af Diina; å Cart. mar. ligger det söder om en biflod på Diinas högra hand. Den andra af de i Rigaviken utmynnande båda flo- derna är den förut flera gånger omnämnda Diina, som Olaus kallar Depena (^Diuidna^)^ och låter utrinna från den stora träsksjön (^Palus magna^) i det inre af Ryss- land. I Lifland mottager Diina från höger en biflod flu Empsi, som torde vara den nuvarande Ewst; den kom- mer å Cart. mar. från en liten sjö, i hvilken vi åter- finna Lubansjön. Vid Diinas utlopp på höger sida låg Riga^. Längre åt NO. mellan Diina och Aa låg Memele (menas nuvar. Miihlengraben?). Landet söder om Diina var Semgallen, hvilket äfven tillhörde lifländska orden; Olaus kallar det Semhia, Här lågo Dalay nu Dahlen vid en utvidgning af Diina — Hu- sen och Karenhusen (båda troligen naitm på Kockenhusen) ^ Hiat. XX, C. 3: Duna, Dzuina. - Hist. XX, C. 3 heter det: "In Duna vel Dzuina prope Bigam in Livonia magno pretio comparautur salmones." Detsamma gälde om Rhen och Weichsel. 415 samt Sellehorg, na Seleburg. Längre upp vid Duna låg Dunehor g (Diinaburg). I närheten af denna stad träffas flera otydbara namn: norrut Slaha (i Ryssland?) och Vismem{?), söderut Rasrem (möjligen Reskiza vid Ewst?) och Våren (möjl. Wallhofen?). Kurland omfattade egentligen den väster om Diinas mynning och väster om Rigaviken i hafvet utskjutande stora halfö, hvars nordligaste punkt är Domesness eller på Olaus' karta Dusnes. Olaus nämner denna halfö ^Cu- reternas land^ (å kartan Curetes) och omtalar, att dess kust (mot Östersjön) var illa beryktad för de talrika skeppsbrott, som här ständigt förekommo^ Väster om Riga låg Tokhem, nu Tukum — i NW. Nyborg^, nu Neuhausen, och Oendangen, sannolikt Dondangen söder om Domesness. Å själfva nordspetsen af halfön läsas namnen Deblin och Tekke'^, söderut vid västkusten Luser- ort (nu Liiserort). Därefter följer Angermin, d. v. s. Angermiinde — Sakhen, nu Sackenhausen — Olma (Gold- ingen?) samt Änhoten, förr Ampotten, nu Amboten öster om nuv. Libau. Inuti landet läsas namnen Adorhen (Wormen ?) — Grebn, det nuvar. Grobin — Durkein samt Sabel, möjligen Zohden SW. om Mitau. Olaus låter Kur- land äga tvänne mindre flodsystem; det nordligaste af dessa är säkerligen den kurländska floden Windau. Från Preussen, den tyska ordens gamla hufvudland, skildes den lifländska ordensstatens besittningar genom det mellanliggande till Litthauen hörande Samogitien (Sza- maiten)^, å Olaus Magnus' karta Satnogethia (olim regnum). Olaus ansåg, att detta land fått sitt namn af Goterna, som efter utvandringen från Skandinaviska halfön här * Jmfr Opera breve, ^ "Nyborg" läses på två ställen å Cart. mar. ^ Dessa Damn låta sig icke identifiera; det förra påminner om Dobblehn, men detta ligger i Semgallen SW. om Mitau. * Samogitien eröfrades af ordensstaten 1399 — 1405, men kom år 1411 tillbaka till Litthauen, jmfr Eneisel, Leitfad. der hist. Geographie, Berlin 1874, s. 222. 416 hade sin första anhaltstation ^ I Samogitien låg Varna, d. v. s. Warnie (Niedniki); och något norr om floden Memei (Niemen), som å Cart. mar. är tydligt angifven, staden Tanragh d. v. s. Tauroggen vid Jura, en biflod (från höger) till Memel. Storhertigdömet Litthauen, Lituania magnus ducatus, stod vid denna tid ännu i en slags personalunion med Polen ^ och skildras som ett af stora skogar uppfyldt vid- sträckt land, rikt på vax, honung, boskap och pälsvärk'\ Till följd af den stora tillgången på bin, som höllo till i ihåliga trädstammar (^terrarum incolo) sinunt, ut ad cauas arbores arte ad eum usum aptatas uel a natura sic re- lictas euolent stirpem multiplicatur»**)^, förekommo bjÖ7'- nar till stort antal i skogarne. Enligt Olaus Magnus brukade man döda dem på följande sätt: "Ursis igitur ad rapinam mellis assuetis eo modo parantur mortiferae insidiae, ut (cum debillissimum caput habeant uti leo for- tissimum, quod aliquando alapa accepta exanimentur) clava lignea, ferreis cuspidibus circundata, super foramen egredientium apum ex altiori ramo vel alias suspendatur; quae impatientis ursi, mella rapturi, capite reiecta, reuer- tens interimit rebellantem ut uita privatus carnem et pellem domino exhibeat, pro exiguo melle." ° Denna le- gend belyses äfven genom en å Cart. mar. befintlig teck- ning, föreställande dödandet af en bi-plundrande björn medelst en i ett träd upphängd med järnpiggar försedd klubba, samt äfven återgifvande huru björnen, vid sitt letande efter honung, "kväfdes i jordhålor" ^. Bland an- dra stora vilddjur, som uppfylde de litthauiska skogarne (**in sal ti bus Hercinise sylvse versus Lithuanos"), nämner Olaus äfven ^urus^^ (bison)^ om hvilken det heter": "Urus bos agrestis adeo ferax et fortis, ut armatum militem * Jmfr Opera breve. ^ Denna personalunion upphäfdes icke förr än genom fördraget i Lublin 1569. 3 Hist. III, prffif. 4 Hiet. XVIII, C. 29. •^ Hist. ibid. ^ j^j-j. Qpera breve. ^ Hist. XVIII, C. 35, 417 ■equo insidentem, cornibus eleuet et prosternat. Neque «nim homini neque ferae, quam prospexerit parcere nouit; idque crudelius pleriimque euenit quia maximse velocita- tis est cornua antrorsum quasi directe mittens, veluti bubali cornua retrorsum ad terga mittuntur." ' Dylika "uri" hade Olaus själf sett i polske konungen Sigismund I:s djurgårdar ("in vivariis**). Littliauerna (^^Lithuani*^) kallas "gens fortis et belli- cosa" '-; i heta drabbningar hade de ofta öfvervunnit Ta- tarer, Moskoviter och Valacher^. De hade för vana att tämja vilda djur: "pro singulari voluptate ducunt fero- cissimas bestias semper ad manum habere domesticatas ac omni eorum arbitrio singulariter obteraperantes prajsertim ursos" *, samt producerade af sina skogar aska ("cineres" å Cart. mar.) och beck, hvilket exporterades^. Före omvändelsen till kristendomen, som skedde genom Jagello år 1386, hade Litthauerna enligt Olaus' på Mat- THiAS AF MiECHOW stödda uppgifter varit orm- och eld- dyrkare samt äfven ansett sina skogar heliga*''. Matthias af Miechow hade nämligen angående Litthauernas guda- dyrkan berättat': "Colebant ab origine numina ignem, sylvas, aspides et serpentes; ignem qui per sacerdotem lingua eorum, 'zincz' nuncupatum subiectis lignis adole- batur; sylvas autem et lucos sacrosanctos et habitacula deorum putabant; aspides vero atque serpentes in singu- lis dominibus velut deos penates nutriebant et venera- bantur." I öfverensstämmelse med dessa uppgifter fin- nas i Olaus' historia ett träsnitt^, återgifvande, huru Litthauerna i sina skogar knäböjande tillbedja en orm ^ Motsvarande bild finnea å Cart. mar. ("urus hominem armatum equoncit"); jmfr Opera breve. 2 Hiat. XVIII, C. 32. ^ Hiat. III, prtT3f. Förmodligen åsyftar Olaus härmed, att Jagello (Wladialaw II) år 1387 vann öfverherradömet öfver Moldau och 1396 öfver hospodaren af Beaaarabien, jmfr Kneisel, anf. arb., a. 215. ^ Hiat. XVIII, C. 32. * Opera breve. ^ Hiat. III, C. 1. ' GRYNiEus, Novua orbia region, a. 518. 8 Hiat. III, C. 1. 27 418 och en eld, befintliga på hvar sitt altare. Dessa altaren (med orm och eld) återfinnas äfven å Carta marina. I vinkeln mellan den icke namngifna floden Niemen och dennes högra biflod flu Vil, d. v. s. Wilija, har Olaus placerat Litthauens hufvudstad, Vilna, som dock i värk- ligheten ligger omkr. 100 km. längre upp vid Wilija, under det att nämnda vinkel upptages af staden Kowno, som Olaus i stället förlagt längre ned vid Niemen under namnet Caum, Söder om denna del af Litthauen omta- las Polonia med Posen ("civitas Posnaniensis"), Gnesen ("civitas Gnesniensis*)\ Vielisca och Bochna med sina stora saltvärk ^ samt hufvudstaden Cracouia'^, Genom den s. k. andra freden i Thorn 1466 hade Polen förvärfvat en stor del af Preussen, väsentligen Westpreussen (från tyska orden) ; den östra delen af lan- det (Ostpreussen) fick orden behålla, men trädde härför i länsberoende af Polen. Ar 1525 gjorde sig emellertid med Polens samtycke den dåvarande höguiästaren Al- breckt af Brandenburg till ärftlig hertig af Preussen och tyska orden upplöstes. Olaus Magnus talar därför om ducatus Prussia, som var Samogitiens (och Litthauens) närmaste granne i söder utmed Östersjökusten. Den nordligaste floden här var Memel, som å Olaus' karta med tre mynningar (de förnämsta Russ och Gilgit) rin- ner ut i Kurisches Haflf, hvars gräns mot hafvet, Ku- risches Nehrung, å kartan riktigt framträder som en smal mot norr utskjutande landremsa. Vid inloppet till detta haflf ligger Memel, och stranden norr därom (till Nimmersatt) är det troligen som afses med benämningen Vastrand, Vid Memels nordligaste mynning låg Vint- borg, som i anseende till läget närmast motsvarar Heide- krug; längre upp vid floden ligger Magnet (nu Ragnit). Vid sydkusten af Kurisches Haflf låg Labi, nu Labiau ; söder därom rann Bregil eller Pregel ut i Frisches Haflf. ^ Jmfr Hist. metropol. (Joh. Magn. ed. Olaus Magu.), Scriptores rer. anec. III, 2, s. 83. 2 Hist. XIII, C. 43. 3 Hist. XIV, C. 8. 419 Dess å kartan angifna källsjö torde motsvara Mauer-see, som genom Angerap sänder sitt vatten till Pregel; den- nes biflod, Hu Alla, är ÅUer. Vid Aller låg Helsberg, nu Heilsberg, samt Fridlad, d. v. s. Friedland — vid Pregel Tabia, d. v. s. Tapiau, och nära dess utlopp Ost- preussens hufvudstad Konnigsberg (Königsberg) ^ Vid Tapiau visar kartan riktigt förbindelsen mellan Pregel och Kurisches Haflf genom Deime. Vid en bukt på väst- sidan af Frisches Haflf låg Fiskhus, nu Pischhausen ; vid ost- eller sydostkusten Brandebur g (Brandenburg), Varia, som möjligen är Braunsberg, Tolremit, nu Tolkemit och Elbing, Längre inåt landet låg Vano, möjligen det nuv. Wormditt. Frisches Nehrung, som fått en längd af ungef. 20 ty. mil (148 km.)^ och en bredd af omkr. 2 ty. mil (15,2 km.), framställes som den egentliga fyndorten för bern- stenen och bär därför namnet ripa succini, liksom på moderna kartor kusten från Pillau till Briister Ort kallas "Bernsteinkuste". Olaus framhåller^, att många skrift- ställare sysselsatt sig med bernstenens natur och upp- komst ; likväl var enligt Olaus' mening sannolikast, hvad nordiska sagesman själfve visste att berätta i denna sak, hvilket han äfven anför: "Abietes seu pinese arbores na- tura sua resinosse excelsa proceritate super littora maris sive super rivos vel alias sylvarum declivi tåtes crescentes succinum sudant, maxime dum maturis frugibus solis fer- vor torrentibus ipsis lunio Julioque mensibus incendiosior, Cancri atque Leonis tetigerit metas, tum istae arbores »stu valido fissis corticibus succinum sui liquoris in sub- iectos latices seu fluuios indurandum emittunt; sicque stillando quodcunque obiectum corpus sui tenacitate tan- quam glutinum involvit, quo fit, ut ranse, mures, culices, aranese, muscae, aristaj, legumina et his similia in resi- ^ Königsberg ligger 8 km. ofvanför Pregels mynning. ^ I värklighet går längden af denna Nehrung, äfven om man vill räkna denaamma ända till Briister Ort, icke upp till 100 km. 8 Hist. XII, C. 8. 420 noso hoc visco rapta involvantur ac indurentur etiam si in arenam ceciderint continuatae guttse, quia imbre su- pereflFuso ad rivos, inde flumiDa et tandem in mare de- feruntur ut saxosa duritie coctum, dira tempestate . . . . evomatur. * Bernstenen upplockades icke allenast vid hafsstran- den efter hård storm (**post diras tempestate»** ) \ som föranledde, att vågorna spolade upp densamma vid preus- siska kusten^, utan äfven två till tre mil inåt landet i åkerfälten (duobus tribusve milliaribus a mari in agris vomeribus exaratis)^. Inga utom särskildt utvalde och ** besvurne* arbetare (deputati et iurati laboratores) ^ fingo uppsamla bernstenen, af hvilken furstarne öfver de om- råden, där bernstensplockningen försiggick, hade en inga- lunda obetydlig inkomst. De som arbetade i bernsten (artificum succini) voro nämligen organiserade i stora sällskap (maximse societates), hvilka betalade stor skatt dels till konungen af Polen och dels till Preussens hertig samt deras ämbetsmän^. * Hist. XII, c. 20. 2 Hist. XII, C. 8. ^ Jmfr Hist. XII, C. 20. Hufvudfyndorten för bernsten är i de • tertiära formationerna i de 44 — 59 m. höga strandkuUarne i Samland. Företrädesvis förekommer den i ett mörkfärgadt, ler- eller sandhaltigt lager af 1,2—6 m. mäktighet, den s. k. "blaue Erde". Denna "blåa jord" sträcker sig längst Samlands hela nordkust från Kurisches Haff till Bruster Ort; härifrån sänker den sig mot söder till omkr. 13 m. un- der hafvets yta. Från dessa nedsänkta lager hämtar hafvet de massor af bernsten, som sedan urminnes tider vid nordliga och västliga stormar uppkastats på stranden. Den plockas nu som fordom (jfr Olaus Magnus' uppgift) vid stränderna eller uppfiskas från hafsbotten medelst håfvar: en del erhålles äfven numera genom muddring i Kurisches Haff och genom gräfning inuti landet. Det senare sättet synes emellertid ha varit i bruk redan på Olaus Magnus' tid. -* Hist. XII, C. 8. ^ Hist. XII, C. 9: "largum tributum principibus ac magistratibus eorundem pendunt, et forte opulentior fors eisdem artificibus proveniret si fragmentorum succineorum fusoria conglutinatione minutias igneo fer- vore conflare sciunt. Et licet hsBc ars avide satis desideratur, ibidem tamen adhuc, ut apparet, nondum adepta et forsan vix ut fusilis aut malleabilie flat adipiscetur." 421 Flera tusen tunnor bernsten uppsamlades årligen vid kusten och såldes i oarbetadt tillstånd till köpmännen, som därefter läto bearbeta och exportera densamma till olika delar af utlandet. På själfva fyndorten skattades bernstenen ej synnerligen högt, men desto mera öfverallt annorstädes ^ Den förnämsta exporthamnen för bernsten var Ge- danum'^ eller Danssik, som Olaus riktigt förlägger vid Weichsels västligaste utloppsarm innerst i den icke namn- gifna, men å kartan tydligen framträdande Danziger bukt. Vistula eller Weichsel mynnar å kartan med åtminstone en arm äfven i Frisches Haflf; det är sålunda Nogat, östra gränsen för Weichseldeltat eller det s. k. Werder. Weichsel var den stora vattenvägen för den från de polska länderna kommande betydliga sädesfrakten; spann- målen forslades i båtar (onerarise råtes, lembi, lyntres, scaphse, dromones et multiplex navigiorum genus) utför Weichsel och dess bifloder till Danzig, hvarifrån den se- dermera utskeppades till Portugal, Spanien, Frankrike, England, Skottland, Holland och Brabant^. Såväl Dan- ^ Om bernatenens användning och olika värde heter det, Hiat. XII, C. 9 : ""Ex hoc succino gentilinm superstitiosa vanitate ob mirum splen- dorem simulachra imo et latse menssB fusorum eingulari artificio fabri- eantur. Ideo pretium eius per occasionem eaentuum ac utentium vari- atur et eo avidius quo in se contineat omnium colorum diversitatem atqiie formam seu corpuscula animalium praBdictorum minutorum, origine distillationis incorporata, veluti nonnuUaB arbores, qusB asperitate aquarum lapidescunt", och ytterligare (Hist. XII, C. 20): "Hoc quod quasi atra flamma reeplendet, semper ad ornatum plebeiarum fffiminarum venundatur". 2 Hiat. XII, C. 20. ^ Jmfr Hist. XIII, C. 10, som nämner "civitas Gedanensis" i detta sammanhang, men däremot icke Weichsel. Denna flod såsom väg för spannmålen från det inre af Polen namnes i Opera breve; å Cart. mar. äro trenne "näves frumentarie" aftecknade invid Niemen i närheten af Vilna (icke vid Weichsel). Olaus' mening är naturligtvis att framhålla såväl Niemens som Weichsels betydelse för den polska sädesfrakten. Jmfr Hist. VI, C. 17, där det talas om "usus longarum navium in flumine vulgatissimo Vistula usque ad emporium Gedauense", här likväl gällande frakt af silfverarbeten o. dyl. från Un garn till Östersjön. 422 zigs som de öfriga Östersjöstädernas hamnar voro — be- rättar Olaus ^ — både höst och vinter beständigt upp- lysta (å Cart. mar. angifves vid Danzig ett fyrtorn) för att underlätta sjöfarandes insegling och varsko dem för faror. Danziger bukt begränsas i nordväst af den smala landtunga ("Putziger Nehrung"), som utgående strax söder om nordligaste punkten på denna del af kusten, Bese hovvid, numera Rixhöft, fortsätter åt SO. ända till Hel (nu Hele), som ligger på sydspetsen af nämnda land- tunga. Denna afstänger en del af Danziger bukt under namn af Putziger Wiek; innerst i denna vik förlägger Olaus staden eller byn Pudska (d. v. s. Putzig). Söder om nämnda "Rese hovvid ** (i st. för väster därom) för- lägger kartan Lepe, d. v. s. Leba, vid den lilla floden (å kartan utsatt, men icke namngifven) af samma namn, något söderut följer Lovenborg eller Lauenburg (ligger äfvenledes vid Leba). Ortnamnet Radven afser säker- ligen den lilla flod, Radaune, som mynnar ut i Danziger bukt invid Danzig. Hvad Meriko (S. härom) afser är ovisst (möjligen Mewe?), Cartus är Karthaus, och Suko möjligen Subkau; dessa orter ligga nästan rakt i väster från "Gedanum**. Längre västerut träffas Contts eller Konitz nära en af de små sj.öar, som genomrinnas af Brahe, samt Bt/tov (Biitow) på vattendelaren mellan Dan- ziger bukt och den öfriga delen af Östersjön i väster. Alla dessa orter lågo i dåvarande polska Preussen. Västerut följer Pomerania ducatus eller Hertigdömet Pommern. De hinterpommerska floderna återgifvas å Cart. mar. med en enda sådan, som ungfär 10 ty. mil (74 km.) från utloppet delar sig i tvänne. Längst i öster möter först Bode, nu Rowe; söder om det i norr utskju- tande Bevekul mans (nu Revekul vid Lupow) låg Stolp. ' Opera breve. 423 Vid den östra af de nyssDämnda två mindre floderna lä- ses Casselin, d. v. s. Köslin, vid den västra Golnav eller Oollnow. Söderut följer Griffenborg, säkerligen Grei- fenburg (som dock i värkligheten ligger betydligt norr om Gollnow vid Rega), Nygård eller Naugard samt Står i- gärd (Stargard). Norrut vid kusten (vid Stettiner Haflfs mynning) läses Camerin, d, v. s. Kamin. Stettiner Haflf (eller Öder Haff, som det äfven kallas på de nyare kartorna^) bär å Olaus' karta namnet mare Stetinicum; det framställes som en mindi*e, obetydlig ut- vidgning af flu Odora eller Öder och har endast fått en enda mynning, den ofvannämnda vid Kamin, alltså Die- venow. Midt emot på fastlandet läses namnet lulin^, d. v. s. Wollin; öarne Usedom och WoUin ha sålunda gjorts landfasta med landet väster om "haflfet" . Vid Oders mynning angifves Stettin, längre åt NW. i närheten af kusten Anden, d. v. s. Anklam, norr därom Hedense {okändt) samt Gripsvold eller Greifswald vid en flod {Peene?); strax därintill Sundis, "staden vid sundet" eller Stralsund. Därutanför låg ön Eugia (Rligen), om hvars forna inbyggare (af vendisk stam) Olaus yttrar:^ "Quale diaboli ludibrium ob dsemonum cultum acciderit infilicibus Rugianis in urbe Karentina (nu Garz i södra delen af ön) refert Saxo Lib. XIV^, ubi da3monum illusione primum stupra hominum provocata erant et tandem illico sub ipso spurcissimo actu detestabiliter punita." Väster om Pomerani och pars Marchice (d. v. s. en del af Mark Brandenburg) låg Obotriterfurstarnes gamla stamland Magnopolia ducatus eller Mecklenburg. Här låg Sverin (Schwerin) inåt landet, längre åt norr Bostok, Vismar och Gresmoln, sannolikt det nuvar. Grewesmiihlen. * Jmfr Sydow-Wagner, Schul-Atlas, N:o 20. ^ Den gamla staden Julin förstördes i grund 1184 af danskarne; den nya staden, Wollin, synes dock tämligen snart ha blifvit uppbyggd i närheten af platsen för den gamla, jmfr Eneisel, of v. anf. arb. II, s. 57 o. följ. 3 Hist. III, C. 21. •* Saxo, Hist. Dan. ad P. E. Muller, II, s. 844. 424 Söder därom följer biskopsstaden Rasseburg (med dom- kyrka, ^dom^ utsatt å kart.) samt Bisserov, möjligen nuvar. Boitzenburg vid Elbe. Mollen är MöUn söder oro Ratzeburg. På andra sidan Lubecum (Lubeck) och Trave, som å Cart. mar. förbinder Elbe med Östersjön, låg Holsathior eller Holstein. Vid Trave låg Odelslo (nu Oldesloe), norrut Cartus (okändt) — Euthin — Hilgehaven midt emotFeh- marn, nu Heiligenhaven, NW. — Kil (Kiel) och slottet Gottorp, Eidern är svagt antydd på kartan, söder därom låg marsklandskapet Ditmersia eller Ditmarsken med Husem (Husum, som dock i värkligheten ligger norr om Eidern i Nordfriesland), Lunden söder om Eidern samt S. MargarettCj nu S. Margarethen vid Elbe. Landet väster om Älhis eller Elbe bär å Olaus*^ karta namnet Saxonia inferior, motsvarande den så kallade nedersaxiska kretsen, dit egentligen äfven Hol- stein hörde jämte Mecklenburg och de Braunschweigska länderna. Vid Elbe möter först Luneburg med tillägget: ^hic fit candidissimum saV^ (Luneburg är dock ej beläget vid Elbe, utan vid dess vänstra biflod, Ilmenau) — Btix- stenhuden (Buxstehude) — Staden (Stade) vid en biflod till Elbe (Öste eller Este ; Stade dock beläget midt emel- lan dessa tvänne) jämte Hälen, Midt emot på andra sidan Elbe Hamburgujn, fri riksstad. Ute vid Elbes myn- ning till vänster Nugevirke, som representerar ön Neu- werk NW. om Cuxhaven. Vid Veser inne i landet Ver- den och Bremis (Bremen) på högra sidan, väster eller syd- väst om floden lågo Z>Wsäws^w (Thedingshausen?) och Del- menhorst. Utanför Wesers mynning träffas ön Helgaland, Frisia är Olaus' namn på landet från Weser i öster till Ijssel och Zuider-Zee i väster. Mellan Weser och Ems följer först Frisia Orientalis eller Ostfriesland med Emden och NO. därom Wangero (ön Wangeroog), därefter Frisia Occidentalis eller Westfriesland med längst i norr Gronigen (Groningen) på ett kringflutet stycke land, hvil- ket äfven i värkligheten detta parti af Friesland är, näm- 425 ligen genom Schuitens förbindelse åt öster med Dollart, åt väster med hafvet. Västerut invid kusten (nu 10 km. inne i landet) Docken, nu Dokkum, samt Leveren, nu Leeuwarden — Holsvert (säkerligen Bolsward) och Sta- veren eller Stavoren invid inloppet till Zuider-Zee. Norr om Ijssel Svott, möjligen Zwolle, eller måhända Sloten längre norrut vid Zuider-Zee? På andra sidan flu Sel eller Ijssel läses Camp, nu Kampen, Daventra, nu Deventer på högra sidan om Ijssel, i holländska provinsen Overijssel — Emen, d. v. s. Eme- rich i nu var. Westfalen samt Bes, nu Rees i samma prov., båda de sistnämnda orterna belägna vid Rhen. Väster om den stora viken Zuider-Zee (med tydlig konfiguration, men utan namn å Cart. mar.) Hollandie pars med Amster- dam, Horun (nu Horn) och Enkusen, nu Enkhuizen midt emot Stavoren. Om Amsterdam berättar Olaus ^: **mo- lendinorum usus nullibi frequentior quam in Hollandia prope insigne emporium Amstelredamense reperitur, eo quod ventus Circius longissimo Oceani tractu vehementi impetu perflans, aquas et näves super altos aggeres in fossas immergit. Aquas quidem vi molarum exhaustas in mare remittunt; sed näves rainutim fractas ad alios usus exportant. Hsec urbs Amstelredamensis nisi tam horri- bili maris inundatione in tremulo fundo quateretur tam magnifica templa et palatia ac sedes ob innatam populi magnanimitatem, sumptuose construeret, ut vix pares Eu- ropa teneret." Vid nordspetsen af Nordholland synes å Carta marina fyrtornet Skellinge (ungefär där staden Hel- der nu ligger) ; med detta namn torde menas ön Terschel- ling, en af de Västfrisiska öarne. Hela den övärld, som sträcker sig från SW. — NO. utanför Hollands och Fris- lands kuster, är icke återgifven å Olaus' karta. Däremot kände Olaus mycket väl till de väldiga sanddynerna vid Hollands västkust; han har å Carta marina vid nämnda kust placerat fyra öliknande kullar med inskriften Mon- 1 Hist. XIII, c. 11. 426 tes arenosiy samt beskrifver dem på följande sätt: **Vid västra kusten af Zelandia, HoUandia och de båda Frisia uppstå höga Sandberg eller sandkullar, uppkastade genom nordanvindens värkningar från det Germanska hafvets djup. Till följd af solens hetta och vindarnes häftighet sakna dessa sandkullar fullkomligt hvarje spår af gräs- växt" \ Dynerna voro vanligen försedda med fyrtorn eller andra tecken för att varna och vägleda sjöfarande ^. A den på Carta marina synliga delen af England, Änglie pars, läsas namnen Daver (Dover) — Rochester — Gravesen samt Lundis, äfven kalladt Londinum^ (London), som oriktigt förlagts vid själfva mynningen af ^w Thamesis eller Tamesia^ (Ihsnn&en), Om Thamsen berättas ^: "Non longe a Londino Regia civitate Anglise in flumine Tamesia reperiuntur plura millia cygnorum domesticorum." Norrut följer Hulla (staden Hull) samt landskapet Nortumbria. Olaus Magnus trodde, att Twed, gränsfloden mellan England och Skottland, var identisk med den stora bukten Firth of Forth, hvarför denna å Carta inarina bär tvänne namn, ute vid mynningen Tveda (Tweed) och längre in Fert (Firth); riktigt låter Olaus här en från det inre af Skottland (å kartan Scocie pars) kommande flod utmynna, ehuru han håller före, att denna flod är Tweed. Vid buktens norra strand läses Marchia, namn så väl på lan- det (halfön Fife) som på en ort eller stad (möjligen en förväxling med Merchia) samt Bernicum, sannolikt Ber- wick (vid Tweed) och Heringtun (Haddington?). Norrut följer flu Forthea (Firth of Forth, men förväxlad med Firth of Tay); därbredvid låg Skottlands hufvudstad jBdw- burg (castrum) och utanför denna ön Aemonia. "Flu ^ Hist. XII, C. 17: "Extant in Occiduis littoribus Zelandiae, Hollandiae ac utriusque FrisisB altissimi arenarum montes et coUes, solummodo e visceribus profundi maris Germanici, dudum vi ventorum integro anno aut plus, a Septentrione perflantium recoUecti; qui nec herbam, nec fni- ticem, nec virens aliquod, ob Bolis adusiionem et continuam ventorum asperitatem gignunt." 2 Hist. ibid. ^ ^ist. XIX, C. 16. 427 Forthea'* kommer från en i väst-östlig riktning strykande betydligare bergskedja Alpes eller Grampius möns (Gram- pianbergen). På andra sidan af dessa berg läses nam- net ^ S, Andreas, metropolis Scotie^ (med utsatt domkyrka), d. v. s. S. Andrews (å halfön Fife). Norr om denna ort sträckte sig Calidonia silva, och utanför norra kusten i **Mare Deucalidonium" låg ön Armana. På nordspetsen Äf Skottland (halfön Caithness) angifver Carta marina egendomligt nog bilden af en i eruption stadd vulkan; därutanför vid kusten läses secura arena, A den från W. — O. fortlöpande norra kusten af Skottland läses föl- jande legend: "His clipeis signa pones virtutibus orta ut probitas generes luceat ipsa tui." Endast en enda sjö omtalas i Skottland, nämligen lacus SpinaK XV. Olaus Magnus' efterföljare. Det återstår att i korthet angifva, i hvad mån Olaus Magnus' framställning af Nordens geografi utöfvat infly- tande på en efterföljande tids geografer och geografiska kunskap. Olaus framträdde under senare delen af renäs- sanstiden — under en öfvergångstid ; samtidigt med utgif- vandet af hans stora geografisk- etnografiska arbete (Hist. de gent. sept.) började engelsmännen de betydelsefulla upptäcktsfärderna i nordost vid Europas mot Ishafvet gränsande kuster, färder, hvilka sedermera omedelbart fortsattes ' af holländarne, och i slutet af 16:de årh. fram- träder äfven den store geografen Gerhard Mercator, som i viss mån kan sägas bilda en vändpunkt i geogra- fiens historia. Oaktadt dessa omständigheter och oaktadt man mycket snart lärde sig använda nytt material för särskildt det kartografiska återgifvandet af Nordens geo- * Hist. XIX, c. 16. 428 grafi, var Olaus Magnus' inflytande dock afgjordt /or- härskande under hela senare hälften af 16:de årh. och kan till och med spåras in på det 17:de årh. I det föregående (kap. 4) har redogjorts för alla de upplagor, utdrag och öfversättningar af Hist. de genL sept, som för närvarande äro kända. Att döma af dessas antal torde intresset för Olaus' värk ha varit ganska stort, framför allt i Holland, som säkerligen äfven vid denna tid kunde förfoga öfver en geografiskt mycket in- tresserad publik. Något större inflytande synes emeller- tid nämnda arbete icke ha utöfvat, hvilket är lätt för- klarligt på grund af den i visst afseende bekvämare till- gången till Olaus* kartografiska arbete (i original eller i bearbetningar) med därtill hörande kommentartexter. Af Carta marina af 1539 finnes, så vidt hittills är kändt, egentligen endast en enda originalkopia, nämligen den, som offentliggjordes i Rom år 1572 af Antonio Lafreri (eller Antoine Lafrery), en fransk gravör, som sedan år 1540 var delägare i en berömd atelier för kopparstick i Rom. Denna kopia är reducerad till ungefär halfva storleken, men torde icke i afseende på utförandet kunna mäta sig med originalet ^ Af bearbetningar af Carta marina (i första eller an- dra hand) kunna här omnämnas: 1) Sebastian Munsters karta öfver **Schweden, Fin- land, Gothia, Nordvegia, Denmarch, Issland, Lappenland mit andern anstossenden Lendern" i hans geografiska arbete, Cosmographia, Beschreibung aller Lender, Basel 1548. Kartan återger (ograderad) den Olaiska kartans kustformer i allmänhet, men är tämligen klumpigt hop- kommen; figurerna saknas helt och hållet^, likaså en ^ Jmfr Nordenskiöld, Facsimileatlaa, s. 61, s. 118. — Af Lafreris i Roma utförda kopia aro endast några få exemplar kända. Ett förvaras på British Mnseiim. Ett annat träffas bland kartorna i exemplar af den under namn af Lafreris atlas kände till innehållet växlande kartsamling, som år 1576 hopbragtes i Rom. ^ I stället har Miinster på en stor i hans kosmografi intagen dnb- 429 stor del af originalkartans topografiska innehåll (de båda "Gruntlandise" fattas). På Island (å den Miinsterska kartan) läses namnet Hechelherg; Bottenhafvet återgifves Botnisch möre (söderut i likhet med Cart. mar. Swedisht möre), Lacus albus kallas "Der wys see" (med aflopp till Schwarz see), Scythiska oceanen Scht/tisch möre, Dagö har fått namnet Skiolle. Af den kartan åtföljande be- skrif ningen öfver Norden (i Cosmographia) framgår, att MiJNSTER äfven begagnat Olaus' kommentartext: "Aus- legung der neuen Mappen" etc. af år 1539 — han näm- ner t. ex. de på Island belägna tre bergen Hecla, Kreiiss- berg (eller Creiltzherg) och Helga^, 2) Uti en å biblioteket i kgl. slottet i Turin befintlig atlas af pergament, innehållande 28 kartblad, återger det 23:dje bladet Nordeuropa med samma utsträckning som å Olaus Magnus' Carta marina och tydligen afskrifvet eller bearbetadt efter denna ^. Kartbladet ifråga återger den Olaiska kartans både västliga och östliga Grönland (Grut- landie pars) samt i öfrigt tämligen noggrannt ländernas konfiguration å Carta marina med ett enda undantag: den nordligaste kusten af Skandinavien (vid Oceanus scy- thicus, i närheten Insule Magney) är endast prickad (....) i en rak linie från väster till öster. Namnen, som en- dast uppgå till omkr. ett 60-tal, synas vara ytterst slarf- vigt afskrifna efter Carta marina och ha ofta fått en all- deles förvriden form. Som exempel härpå kan nämnas: Griptonticus (å Island, svarar till "Criptoporticus"), Tengil- Hur Rex scricfinorum (Tengillus), arfrimiur Rex Heligorum (Argrimus Rex Helsingorum), Pelerum (Pele), Scrifinia biarma (Scricflnnia, Biarmia), Tamasta vetavisti (Tavastia bel foliotafla sammanstäldt de teckningar af stora hvalar och vidunder- liga djur, hvarmed 01au8 i så rikt mått hade prydt sin karta. ' Miinster synes äfven ha sett (i manuskript) Johannes Magnus' då ännu ej tryckta Hist. Goth. Sueonunque Reg. (utkom 1554]. ^ Denna karta finnes skematiökt återgifven af Heinr. Wuttke, Zur Oeschichte der Erdkunde in der letzten Hälfte des Mittelalters, (Taf. IX, d. Jmfr 8. 68 o. ff.). Jahresbericht des Vereins fur Erdkunde zu Dres- den, VI— VII, Dresd. 1870. 430 vel Tavesthia), Pagasea (Pagaska), Midelea (Middelpadia), Tacsa ("Lixen** eller "lacus Sili^n**), Uluprandi (Verme- landia), insbi (Wisbi) o. s. v. Af sjöar finnas angifna Lacus alhus (namn utsatt) samt (utan namn) Luleträsk, Umeträsk, Venern och "Lacus niger" (i Finland = Saima). Bergara (i Norge; å Cart. mar. "Berkara", d. v. s. Bir- karlar) är uppfattadt som ortnamn; Liunia australis (Li- vonia a.) är oriktigt förlagdt till Preussen (vid Gedamimy. Afskrif våren eller bearbetaren synes ha varit en italienare; att döma af inskriften ^Regina Anglice^ vid Britanniens ostkust är kartan förfärdigad efter år 1553 (Marias af England tronbestign.). Wuttke ^ anser den tro- ligen vara utarbetad mellan 1556—1566. 3) NicoLO Zeno d. yrs bekanta karta, Venedig 1558; rörande det inflytande denna mångomskrifna karta rönt af Carta marina hänvisar jag till Brenners utredning^. 4) Bearbetning af Olaus' karta i en handskrifven italiensk atlas från 16:de årh. (i Miinchens stadsbibliotek), omnämnd af Brenner'^. 5) FicKLERs karta af år 1567. För denna, jämte de tvänne mindre kartorna (identiska) i Johannes Magnus' Hist. de Goth. Sueon. Reg. (Rom 1554) samt Olaus Magnus' historia (Rom 1555) har jag redogjort i det föregående (kap. 3). 6) Karta af Jac. Gastaldi öfver norra Europa, Venet. 1568, i Lafreris atlas (1575)^. Att detta är en bearbet- ning (ej afskrift) af Carta marina framgår af en mängd omständigheter; så t. ex. finnes å densamma angifven en insjö i Västergötland, Ässon lago (d. v. s. Asunden) och därintill Boghesont, hvilka båda namn saknas å Cart. mar. * Namnet Fieladnl i Norge (Telemarken) synes tyda på någon okänd källa begagnad vid sidan af Carta marina. ^ Anf. st., 8. 63. 3 Krist. Vid. Selsk. Forhandl., 1886, N:o 15, s. 18 o. flf. ** Anf. st., 8. 17. Att denna karta ej är identisk med Turinerkartan framgår af de af Benner anförda ortnamnen: scut, floste, sadh o. a. v ^ Kart. är reproducerad i Nordenskiölds Facsimileatlas. 431 Kustteckningen är också något olika å de resp. kartorna. Gastaldi har öfversatt den Olaiska kartans namn till italienska (Golfo Finisco — Lago bianco — Lago olela o. s. v.), men synes äfven ha begagnat Ficklers karta (af 1507), att döma af beteckningen för Hvita hafvet : Golfo Gradvich (Grandvicus sinus). Breddbestämningen är täm- ligen riktigt utförd. 7 Abraham Ortelius* karta öfver Norden (Scandia sive Eegiones Septentrionales)^ i Theatrum orhis terrarum Antw. 1573. Ortelius (f. 1537, f 1598) var egenthgen karthandlare, kartsamlare eller kartutgifvare (i Antwer- pen), och icke kartritare eller kartgravör; "men han samlade allt det på hans tid tillgängliga kartmaterialet och hopfogade med stor skicklighet af detsamma ett mo- dernt kartvärk, h vilket för alltid utträngde Ptolemseus' geografi såsom kartografisk handbok" ^. För sin karta öfver Norden har Ortelius begagnat Ziegler (1532), Olaus Magnus Carta marina (1539), Zenokartan (1558) och Fick- lers karta 1567 m. fl. Skandinaviens konfiguration är uppritad efter både Fickler (Trondhjemsf jorden) och Olaus Magnus, ehuru Ortelius äfven tillgodogjort sig engels- männens och holländarnes upptäckter i norr. En egen- domlig följd af dessa olika källors användning är, att Ortelius t. ex. har tvänne "Wardhuus"; ett efter Olaus Magnus vid dennes Doms haf, och ett annat långt i nord- ost härom straxt invid Kola, säkerligen hämtadt från nå- gon holländsk karta. Nomenklaturen å kartan är till allra största delen (med ett och annat fel vid afskrif- ningen) direkt hämtad från Carta marina (Lacus albus — Berge — Starigar — Scricfinnia — Laxastrem — Swackbij o. s. v. 8) Gerhard Mercator (f. 1512 f 1594): å dennes stora glob 1541 äro Skandinaviska halfön och Östersjön utlagda med ledning af Olaus Magnus' karta 1539. Mer- cators stora kartvärk (atlas) var redan i manuskript får- ^ Finnes å, Upsala Universitetsbibliotek. - Se Nordenskiöld, Facsimileatlas, s. 124. 432 digt, då Ortelius utgaf sin **Theatrum orbis**, hvilket. föranledde Mercator att uppskjuta utgifvandet af sitt ar- bete. Först året efter Mercators död utgaf sonen Ru- moldus år 1595 den första upplagan af kartvärket i dess helhet: Atlantis geografia nova totius mundi ^. Kartan öf- ver Norden^ {Suecia et Norvegia — med angränsande områden) är äfvenledes i allmänhet utarbetad efter Olaus Magnus' Carta marina*': Hvita hafvet är visserligen ut- lagdt å kartan (efter de nyaste upptäckterna), men nord- väst därom träffas den Olaiska kartans Lacus albus (i stället för Kandalaksviken) med utlopp förbi Nordenborg (efter Fickler) till nämnda haf. I Biarmia läsas ort- namnen Berga och Starigur; därefter följer Scricfinnia och Domshaf, här förvandladt till ortnamn. SO. om S. Andreas (Ecclesia S. Andrese) läses namnet Landrigia Silua (finska landryggen), och väster och söder därom följa alla de ortnamn, som återfinnas på Carta marina. Bottenhafvets konfiguration är sämre än å Olaus' karta. I Norrland och mellersta Sverige är förhållandet med ortnamnen detsamma (t. ex. Swackhy — Svaka lacus — Lixen — Silen lacus — Verme lacus). För Norge har Mercator användt utom Carta marina äfven Ficklers karta 1567 (efter hvilken Trondhjemsfjor- den är utlagd) samt sannolikt också Zieglers Schondia 1532: Sognifal möns. För södra Sverige ha andra källor än Carta marina stått till Mercators förfogande, däribland säkerligen Zieg- ler: Somen lacus. För de östra delarne af Mercators karta (Ryssland o. s. v.) ha postolaiska källor begagnats, möjligen däri- bland WiEDS karta 1555: Polna flu, 9) Material från Carta marina {Bomshaff o. s. v.) finnes bl. a. äfven å Matthias Quadus' karta öfver ^ Nordenskiöld, auf. arb., s. 131. ''^ A Upsala Universitetabibliotek. •^ Att Mercator dessutom känt till Olaus' Hist. de gent. sept. fram- går af uppgift härom i den kartorna åtföljande texten. 433 Norden {Septent. Begmi. Svetice Gothice Norvegice Daniw etc.) uti hans en tid ganska allmänt begagnade arbete Europce totius descriptio, Colon. 1596. Genom de utvidgade och förbättrade Mercators- upplagor, som efter mästarens död utgåfvos af kartgra- vörerna Hondius, far och söner \ kan Olaus Magnus' in- flytande på Nordens kartografi (konfiguration och nomen- klatur) följas ännu in i första hälften af 17:de årh. (t. ex. 1628, 1632)^. Men redan innan detta inflytande alldeles försvunnit från de holländske kartografernas kartor, hade i Sverige Andreas Bureus (f. 1571 f 1646), dels genom sina specialkartor öfver stora delar af Skandinavien och dels genom sin stora karta 1626, brutit ny väg för det kartografiska återgifvandet af Norden och för den geo- grafiska kännedomen om dess länder. Därmed hade Olaus Magnus också förlorat all betydelse för framställningen af Nordens geografi. Dock kan ännu så sent som å J. ScHEFFERs karta öfver det nordligaste Skandinavien i hans arbete Lapponia 1673 skymtas ett sista spår af densamme i uppgiften, att "Trinnis", d. v. s. Kolahalf- ön, en gång synes ha kallats Biarmia och att — an- gående Finmarken — "Finmarchia seu Finlappia olim Skridefinnia dicta " . * Jmfr Pesciiel-Ruge, Geschichte der Erdkunde, s. 422; Norden- skiöld, FacsimileatlaH, s. 132. - Kartor af Hondius från dessa år finnas å Upsala Universitets- bibliotek. 28 Tryckfel. 8. 10, 9 rad nedifr. står 23 f. Kr. n 17, not 7 20, „ 5 21, . 7 27, „ 1 139, 10 rad uppifr. 147, not 4 214, „ 3 240, 3 rad 258, 2:dra stycket Bd IX Bd IX Bd IX Giungagap Occidum terra Fokaälfven Rangifver 17:de årh. bör vara 23 e. Kr. Bd X. » » Bd X. Bd X. Ginungagap. Occiduum. terrse. Faks- (eller Fax-) älfven. Bangifer. 14:de årh. 1 * 1» r.. • •; ■ ' .. ■ -i- '''SÅ- •^*rA. .^:.Äy^ ..••■. i • ■• • ■ • ■ ■ •> ■ .* ". ■■ • -r' i' i . 1 • V • ■■■• «>. JK -. • ' s^. .• .' 1^